tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post8509998845170357826..comments2023-07-30T00:57:10.975+02:00Comments on Martins funderingar: Om det farliga och förkastliga klasshatetMartinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-53651005474861049822012-06-22T11:34:47.882+02:002012-06-22T11:34:47.882+02:00Tack för de innehållsrika kommentarerna!
Samir, j...Tack för de innehållsrika kommentarerna!<br /><br />Samir, jag håller som sagt med dig om att reaktioner på orättvisor är naturliga och konstruktiva. Även att hata orättvisor kan driva till nödvändig handling. Om man dock hatar en klass, så innebär det inte, som du skriver, enbart ett hat mot strukturer utan även ett hat mot människor. Ett hat som många gånger visat sig vara mycket destruktivt och farligt. Och nej, hat är ingen neutral eller ofarlig känsla, utan kan vara minst lika hemsk som föraktet.<br /><br />"Anonym": Håller med om att hatet mot politiker och poliser kan bero på en känsla av maktlöshet och på enstaka dåliga exempel, men det finns också strömningar, t.ex. i den här debatten, där människor aktivt försöker sprida och förstärka den sortens hat.<br /><br />Erik: Vad gäller det långa blogginlägget som du länkar till så står det så långt ifrån mig att det blir svårt att kommentera. Jag har dock aldrig förnekat att det finns klasser och orättvisor i samhället som behöver tas i beaktande, det jag har sagt är att det är förkastligt att per automatik hata någon för att denne tillhör en annan klass, oavsett personens handlingar.Martinhttps://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-82256699001345737162012-06-21T16:00:12.668+02:002012-06-21T16:00:12.668+02:00http://underslitenfana.wordpress.com/2012/06/20/na...http://underslitenfana.wordpress.com/2012/06/20/nagra-anteckningar-om-klasshatsdebattens-innebord/Erik Larssonhttp://underslitenfana.wordpress.com/2012/06/20/nagra-anteckningar-om-klasshatsdebattens-innebord/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-87864271142776310662012-06-20T15:08:11.643+02:002012-06-20T15:08:11.643+02:00Hat menar jag som sagt inte är något dåligt i sig,...Hat menar jag som sagt inte är något dåligt i sig, utan en känslomässig reaktion som signalerar orätt. <br /><br />Förakt å andra sidan är hemskt. Och den liberala människosynen dryper av förakt. För att rättfärdiga att somliga ska ha det bra och andra dåligt så menar liberalismen att denna ordning är en naturlig följd av människors olika duglighet. De som har det bra har det bra på grund av sin duglighet medan de som har det dåligt har det dåligt på grund av sin oduglighet. Inte så roligt att höra för alla som har det svårt, och så undrar de varför vi känner hat... <br /><br />Filosofen Harald Ofstad har i sin bok "Vårt förakt för svaghet" visat att nazismens världsbild bara är den liberala borgerlighetens världsbild dragen till sin spets i sitt socialdarwinistiska hyllande av konkurrens. Läs ex. den här artikeln "Vår tids nazistiska liberalism": <br /><br />http://www.nytid.fi/2012/06/var-tids-nazistiska-liberalism/<br /><br />Jag skulle önska att detta förakt från överheten diskuterades mer istället för underhetens rättmätiga hat.Samir Alinoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-53024826288182173132012-06-20T14:15:48.712+02:002012-06-20T14:15:48.712+02:00Det man missar är "klasshatets" historis...Det man missar är "klasshatets" historiska rötter. Klasshat/föraktet fanns, i större utsträckning, mellan klasserna och inte enbart från underklassen mot överklassen. <br /><br />Det är mao svårt att sätta in sig i klasshat idag. Förut handlade det nog mycket om en klass med mycket makt som utnyttjade och gjorde livet svårt för många människor. Då, i Sverige, fanns det troligtvis en mycket större indelning i "vi och dem" bland olika klasser.<br /><br />Hatet mot poliser samt politiker kommer nog mycket från de röttägg som man träffar på samt en än mer utbred känsla av maktlöshet bland befolkningen. <br /><br />Du arbetar dagligen i den miljö du gör och du uttrycker flertal gånger en förståelse att folk är frustrerade. Lägg därtill en väldigt ineffektiv polisorganisation, krimminella som går fria och "vanligt folk" som får ta smällen. Då räcker det med några få röttägg inom polisen för att frustrationen utmynnar i hat. Särskilt om du ALDRIG träffar på poliser förutom när något har hänt. Dvs det finns väldigt få poliser som du brukar möta på gatan och hälsa på, som du vet vilka de är osv.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-61692708683380586362012-06-20T13:22:28.666+02:002012-06-20T13:22:28.666+02:00Hej!
Hat är för mig en känslomässig reaktion på ...Hej! <br /><br />Hat är för mig en känslomässig reaktion på orättfärdigheter. Hat känner man inför det som skadar det man älskar och bryr sig om. Denna känsla är naturens sätt att signalera för oss att "här pågår någonting som är väldigt fel!". <br /><br />Hatet är för mig alltså något som är nära sammanbundet med kärlek och bådas motsats är snarare den kyliga likgiltigheten. I den finner vi roten till det onda, att inte respektera livet och andra människor.<br /><br />Hat, kärlek och andra känslor är också bränslen som driver handling. En kuvad människa som älskar och hatar gör motstånd. En likgiltig kuvad människa är apatisk och fortsätter leva på knä.<br /><br />Sen är jag medveten om att hat (liksom kärlek) kan driva onda handlingar. Driften att avlägsna det onda kan i praktiken vara en drift att avlägsna det goda, att ta liv t.ex. Men det är inte känslan som är problemet här utan falska och osunda idéer. <br />Svaret kan inte vara att förtrycka vårt känsloliv (det tror jag är en väldigt farlig väg att gå) utan att kritisera falska uppfattningar och hela tiden söka en mer nyanserad och sanningsenlig bild av verkligheten.<br /><br />Att förtrycka känslolivet är det värsta förtrycket. Det är det totalitära förtrycket, som gör anspråk på att styra över vår innersta mänsklighet. När Liljestrand m.fl. menar att det är fel, fult och otillbörligt att känna på det sätt man gör så begår han ett övergrepp.<br /><br />Klasshat är bra. Klass handlar om förhållanden av makt och utsugning. Det kränker ofrånkomligen människor. Det är ett förtryck. Att känna hat inför det som förtrycker är naturligt och rätt. Att inte göra det är det patologiska, ett symtom på emotionella blockeringar, förträngningar och rationaliseringar. <br /><br />Men hatet säger som sagt bara ATT något är fel, inte alltid exakt VAD som är fel. Det säger ATT man gör göra något åt det som är fel men aldrig VAD man ska göra åt det som är fel. Det är upp till förnuftet och idéerna. Och det är här som det kan slå slint om man har felaktiga idéer. <br />Problemet med rashat t.ex. är inte att man känner hat (den känslan är antagligen befogad) utan att man har rasistiska idéer som leder till rasistiska attityder och rasistisk politik. "Ras" är en felaktig idé, det är inte "ras" som är grunden till de problem som rasisterna upplever. Och den rasistiska politiken är varken rätt eller någon lösning på problemen.<br /><br /><br />Sen har Liljestrand och många andra en föreställning om att klasshat leder till att man känner hat mot de enskilda representanterna för den förtryckande klassen. Jag kan bara tala för mig själv, men det är helt tvärt om! Till skillnad från många av mina jobbarkollegor och grannar t.ex. så känner jag lite eller inget hat mot enskilda chefer och myndighetspersoner. Helt enkelt eftersom jag ser dem som representanter för en klass, som agerar som de gör eftersom de måste. Det är systemet som behandlar mig illa, de enskilda personerna är bara verktyg.<br /><br />Generellt sett. För visst kan även personer bete sig illa på ett sätt som inte kan förklaras som ett uttryck för en struktur. Man kan vara snäll och respektfull i sin person även fast man tillhör överheten och måste verkställa hemska beslut. <br /><br />Men när personer beter sig illa så anser jag det heller inte fel att känna hat mot dem. Återigen är det idéerna som är problemet, om jag skulle tro att det vore bra att misshandla dem. Eller om jag tror att de inte kan bli bättre människor.Samir Alinoreply@blogger.com