tag:blogger.com,1999:blog-15961477224295252552024-03-05T14:04:57.740+01:00Martins funderingarDetta är mina tankar om vad som händer i världen omkring mig ifrån ett perspektiv baserat på mitt yrke som polis, ett engagemang för mänskliga rättigheter och miljöfrågor, samt intresse för samhällsfrågor och internationell politik. Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.comBlogger459125tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-11315181217363845132016-04-16T12:00:00.001+02:002016-04-16T12:00:21.388+02:00Är skatt girighet? <div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px;">
Läste precis Lena Anderssons artikel om att <a href="http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-skatt-ar-den-sanna-girigheten/">skatt är girighet</a>.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Det är för mig helt obegriplig hur vanligtvis intelligenta människor (både Lena och dem som hyllar artikeln) kan ha sådan massiv kollektiv otur i hur de tänker om skatt.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Det handlar inte ens bara om moral, om tanken att man solidariskt hjälper dem som har det svårare till ett drägligt liv där man har mat att äta, en chans till en utbildning och en framtid, sjukvård som hjälper även dem med tom plånbok. Dumheten går så mycket längre än så.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Skatten är för det första demokratiskt beslutad, så att dra paralleller med en furste blir rätt missvisande. Man kan så klart hävda att även majoritetsbeslut kan kränka mänskliga rättigheter (exempelvis mot minoriteter). I det här fallet är det precis tvärtom. Ingen skatt => ingen stat som kan tillgodose medborgarnas rätt till exempelvis utbildning och hälsa, vilket innebär brott mot ett antal internationellt överenskomna MR-konventioner.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Dessutom är ideologin om äganderätt knappast särskilt frihetlig om den tillämpas så fundamentalistiskt som Andersson verkar vilja. Med en absolut äganderätt har en person vars förfäder lyckats väl ekonomiskt och köpt upp mer och mer mark till slut möjligheten att helt diktera villkoren för att övriga mindre tursamma skall ens ha rätten att dricka vattnet i bäckarna. Det öppnar upp för ett trälsamhälle som är beroende av just furstens godhet mot de fattiga, då dessa i praktiken inte har några egna rättigheter. Men Andersson och hennes gelikar verkar helt ha missat att äganderätten är en konstruktion, en modell som funkar bra i vissa sammanhang men som, liksom de flesta modeller, blir absurd om man drar den för långt.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Slutligen, och kanske mest anmärkningsvärt, så verkar Andersson med flera totalt blunda för det faktum att de som nu sitter vid köttgrytorna med pengahögar som de vill gömma undan för att slippa att dela med sig av har kommit dit med hjälp av det samhälle som vi har byggt upp tillsammans med hjälp av en skattefinansierad välfärd. Eller tror man att det i det nyliberala utopia utan skatt som Andersson förespråkar skulle gå att tjäna sina miljoner på skrivande eller aktieklipp? Utan ett utbildningsväsende som skapade så väl kvalificerade arbetare och intresserade konsumenter? Utan en administrativ infrastruktur i samhället? Utan ett rättssamhälle som inte bara hjälper de svagaste mot övergrepp och kränkningar, utan också skyddar det ägande som är så heligt för Andersson. Knappast...</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Jag saknar det mesta i den här sortens argumentation. Logisk stringens. Empati. Ödmjukhet inför den hjälp man själv har fått av samhället. Verklighetsanknytning. Gör om, gör rätt.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-top: 6px;">
PS. Att skattebasen behöver skiftas kraftigt ifrån att beskatta arbete till att beskatta resursförbrukning, nyttjande av gemensamma tillgångar och ägande är en annan sak.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-82247225400069447662016-03-23T18:52:00.001+01:002016-04-16T12:07:46.588+02:00Feminiserad polis?<div class="" data-block="true" data-editor="fqk4p" data-offset-key="e5dvu-0-0" style="background-color: white; color: #373e4d; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 18px; white-space: pre-wrap;">
<div class="_1mf _1mj" data-offset-key="e5dvu-0-0" style="direction: ltr; position: relative;">
Det finns en bild av att svensk polis är för mesig. För rädd för vad media skall säga, för rädd för att provocera kriminella, för rädd för att ta i med hårdhanskarna, för "politiskt korrekt". Den bilden sprids både av tyckare på högerkanten (speciellt den yttersta högerkanten/extremhögern) av svensk politik och av en hel del kollegor som tycker att vi skall sluta "dialoga", agera "soc-tanter" med mera och visa vem som bestämmer. Skulden läggs sällan på enskilda polismän, utan mest på ledningen som, med en tyckares ord, vill "feminisera" svensk polis.<br />
En grupp som just högertyckarna anser att polisen är på tok för flata mot är just förortskriminella, eller kanske förortsungdomar i allmänhet. Väldigt få tycker dock att polisen är för mjäkig när insatser riktas mot dem själva, eller deras egen "grupp". Då är det snarare ofta frågan om övervåld och polisbrutalitet.<br />
När CBS 60 Minutes Australias inslag ifrån Rinkeby där de attackeras av lokala ungdomar spreds på sociala medier fick alla dessa tyckare vatten på sina kvarnar. Polisen valde alltså att inte skydda ett filmteam för att de inte ville provocera kriminella? Skandal! Sen spekulerades det i om det kanske egentligen var ett systemfel/ledningens fel. Man var för få poliser på plats för att kunna gå in på torget.<br />
Men problemet är bara att det inte var sant. Polisen hade koll på filmteamet så länge man var kvar, och under den tiden var läget tvärlugnt. Attacken skedde efter att man hade tvingats lämna på ett larm.<br />
Nu sprids en text av en Timbroman där det hävdas att vi "vill alltså inte följa med och skydda ett internationellt nyhetsmedium från angrepp, eftersom det kan uppfattas som 'provocerande'". Där påstås också polisen använda övervåld mot fotbollssupportrar men vara mesiga mot förortskriminella, vilket nog knappast är en bild som folk uppväxta i förorten delar... Texten går rakt in i hjärtat på gruppen jag beskrev ovan, och sprids flitigt. Även en hel del kollegor tar den, och CBS-inslaget, som en sanning och upprörs. Detta utan att fråga sig om deras kollegor på plats verkligen skulle ha stått utanför och tittat på medan ett filmteam, eller vem som helst, hade attackerats bara för att de inte ville "provocera kriminella". Bedrövligt.<br />
Polisen behöver kunna agera resolut mot kriminalitet. Det repressiva arbetet är väldigt viktigt, inte minst i tungt brottsbelastade områden. Men om man tror att man får ett tryggare samhälle om man slutar att bry sig om mjuka frågor som bemötande är man helt fel ute. Att skapa legitimitet genom relationsbyggande är dessutom speciellt viktigt i våra socialt utsatta områden.<br />
Slutligen, jag har stått själv på Rinkeby torg flera gånger då en ensam kollega har varit inne på utsättningsmöte med "goda krafter". Det sker på kvällstid fredag och lördag. Visst, jag har då svårt att ingripa om något sker, men jag är inte det minsta rädd för att jag eller den bil jag vaktar skulle bli attackerad. Vi har definitivt stora problem med tryggheten i Rinkeby, men att en polispatrull inte skulle kunna gå in på Rinkeby torg under dagtid själva är helt enkelt inte sant.</div>
</div>
<div class="" data-block="true" data-editor="fqk4p" data-offset-key="f5gm7-0-0" style="background-color: white; color: #373e4d; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 18px; white-space: pre-wrap;">
<div class="_1mf _1mj" data-offset-key="f5gm7-0-0" style="direction: ltr; position: relative;">
Timbros Lars Anders Johanssons artikel:</div>
</div>
<div class="" data-block="true" data-editor="fqk4p" data-offset-key="18tba-0-0" style="background-color: white;">
<div class="_1mf _1mj" data-offset-key="18tba-0-0" style="direction: ltr; position: relative;">
<span data-offset-key="18tba-0-0" style="font-size: 14px; line-height: 18px; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #373e4d; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif;">http://www.expressen.se/debatt/valdsmonopolet-har-kastat-in-handduken/</span></span></div>
<div class="_1mf _1mj" data-offset-key="18tba-0-0" style="direction: ltr; position: relative;">
<span data-offset-key="18tba-0-0" style="font-size: 14px; line-height: 18px; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #373e4d; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif;">Mitt svar:</span></span><br />
<span style="color: #373e4d; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px; line-height: 18px; white-space: pre-wrap;">http://www.expressen.se/debatt/nej-polisen-har-inte-kastat-in-handduken/</span></div>
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-38170908863129603092015-12-30T23:50:00.001+01:002015-12-30T23:50:02.914+01:00Polishat<i>Följande text publicerades <a href="http://www.svt.se/opinion/martin-marmgren-om-polishat">den 16 december på SVT Opinion</a> som ett svar på en Facebookstatus av poeten Athena Farrokhzad:</i><br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
"Happy international ACAB day.
Leve snuthatet som ideologisk kompass."</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så avslutade den hyllade poeten Athena
Farrokzhad en Facebookstatus härom dagen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det "snuthat" som Farrokzhad
värnar om är något som jag och många av mina kollegor möter
regelbundet, och inte bara ifrån personer som begår brott utan även
från människor som aldrig har haft med polisen att göra. Hatet
leder ibland till attacker, en del av dem livsfarliga, mot kollegor
som inte gjort annat än att svara på ett larm. Men det drabbar inte
bara poliser, det kan även hindra oss från att nå fram till en
person i nöd. Och framför allt leder det till att det blir svårare
för oss att hjälpa, bygga relationer och skapa trygghet i en del av
de områden där behovet är som störst.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Just hatet som "ideologisk
kompass" är kanske det som jag har haft svårast att förstå.
Jag kan greppa att personer som har egna dåliga erfarenheter av
polisen kan hata, och det finns många som har det. Men att klumpa
ihop en grupp människor och sen hata alla för vad några har gjort?
Vi vet mycket väl hur farligt den sortens tänkande är.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nu har dock Farrokzhad förklarat.
"Snutens", d.v.s vår, enda funktion är att "skydda
staten och kapitalets intressen", och det är därför vi skall
hatas. Tydligt, men väldigt ihåligt och okunnigt. Hur skyddar jag
"statens och kapitalets intressen" när jag hjälper en
kvinna som blir slagen av sin man? När jag utreder en våldtäkt?
När jag patrullerar i en förort och skapar relationer, samt
förebygger brott? När jag åker på ett självmordsförsök, eller
tvingas skära ner någon som ingen hann fram till i tid och sen
möter den förtvivlade familjen? Att bygga sitt hat på ett så
trasigt resonemang är rent antiintellektuellt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och vilket samhälle har de som inte
vill ha några poliser tänkt sig? Resultatet utan ett demokratiskt
underbyggt och av lagar styrt våldsmonopol blir ju att den starkes
rätt råder oinskränkt. Har du vapen, vänner eller våldskapital,
så går du säker, annars har du inget att sätta emot. Det blir ett
klansamhälle där man får säkerhet genom tillhörighet till
familj, företag eller "firma", och ett extremt
machosamhälle där många kvinnor blir beroende av fäder och makar
för beskydd eller upprättelse.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När man som polis möter offren för
grov och kränkande brottslighet så är det lätt att förstå
hatets lockelse. Men när man tar sig tid att prata med misstänkta
förövare så är det svårt att inte märka att även bakom
avskyvärda handlingar så finns det människor som också kan ha
goda sidor. Och än mer hur vanskligt det är att se till uppfattade
grupper istället för att möta varje individ som en ny människa.
Det finns några kollegor som inte klarar det. Ett skräckexempel kom
nyligen från Norrköping där (om videon är autentisk) en gruppchef
ropar "Vi dödar dom jävlarna" vid ett ingripande. Ett
sådant uttalande är fullständigt oförsvarligt som polis, och ger
också en fingervisning av vad som händer om man släpper hatet
fritt (i det här fallet mot kriminella) och slutar se människor.
Även om kraven på polisers uppförande i tjänsten med all rätt är
väldigt mycket högre än på gemene man, så är parallellerna till
det kollektiva hat Farrokzhad förespråkar uppenbara.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad som behövs är snarare mindre hat
och mer dialog. <span style="color: black;">Athena Farrokzhad, eller vem
som helst som tänker att "All Cops Are Bastards", är
välkommen att komma ut till Husby och diskutera polisen med mig. Jag
tror också att det finns tusentals kollegor i hela landet som gärna
tar det samtalet med dem som kan tänkas behöva prata med oss. Det
handlar inte bara om behovet av att förklara polisarbetet och slå
hål på felaktiga föreställningar om vad det innebär, det är
precis lika viktigt att de som har kränkande erfarenheter av polisen
får berätta och att vi får lyssna och ta till oss. Det är i mötet
som fördomar försvinner och kan ersättas av respekt. Men det
kräver att man är beredd att lämna sitt hat bakom sig.</span></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-12651869689591128302015-12-30T23:29:00.000+01:002015-12-30T23:41:12.816+01:00Polisuppror<i>Jag skrev under hösten två debattartiklar om situationen inom svensk polis. Nedan följer originalversionen av <a href="http://www.dagenssamhalle.se/debatt/poliskar-vid-kokpunkten-brnu-raecker-det-20079">en text jag publicerade på Dagens Samhälle</a> den 13 november (då kortad och vässad). Den andra artikeln <a href="http://nyheter24.se/debatt/821354-vi-ar-underbemannade-och-daligt-betalda-nu-blir-vi-poliser-demonstranter">publicerades på Nyheter24 den 10 december</a> och byggde på samma stomme av observationer och slutsatser, men fokuserade mer på den då kommande demonstrationen som Polisförbundet i Stockholm anordnade på Nobeldagen:</i><br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den 2/11 skickade tusentals kollegor
brev till rikspolischefen Dan Eliasson, inrikesministern Anders
Ygeman samt till ett antal partiledare och medieföretag där de
beskriver sin frustration över tillståndet för svensk polis. Som
polis och fackligt förtroendevald har jag aldrig förr varit med om
att det kokar så mycket i kåren som nu. Ilskan, som förr brukade
fokuseras på ledning och politiker, spiller nu över även på
närmaste chefen. Fler än någonsin förr slutar. Många av dem som
är kvar mår dåligt eller sprider ilska och frustration omkring
sig. Både arbetsmiljö och verksamhet påverkas.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så vad är då fel? I grunden handlar
det om tre saker, en usel personalpolitik, en politisk nivå vars
högsta prioritet har varit att spara pengar och en ledarskapskultur
där bilden av verksamheten verkar viktigare än vad man faktiskt
uträttar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad gäller personalpolitiken så är
lönefrågan det som väcker mest bitterhet. Polisers löneutveckling
fortsätter att vara negativ. Jag skulle med mina drygt sex tjänsteår
2008 ha tjänat 28000. Nu har jag drygt 25000. Jag kan leva på det,
men flera kollegor tvingas att välja mellan möjligheten att köpa
bostad och polisjobbet. Allt fler väljer det senare. De har helt
enkelt inte råd att arbeta kvar som poliser, trots att det för
många av dem är drömyrket.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag har jobbat flera år inom
industrin. Där var det självklart att man såg till den enskilde
medarbetarens behov, då man insåg att man fick igen det mångfalt
över tid. Hos polisen ses man ofta som en utbytbar och
utnyttjningsbar kugge i ett maskineri. Sent påkommet bröllop i
familjen? Sjuk närstående? Du får bara ledigt om du själv fixar
en ersättare. Det får inte kosta en krona. Visst finns det många
bra chefer som försöker värna personalen så gott de kan, men de
jobbar mot ett system där verksamheten alltid går först och
medarbetarhänsyn ofta får ske under förutsättningen att det är
gratis. Detta har exempelvis drabbat möjligheten att ge poliser i
yttre tjänst extern yrkeshandledning för att kunna kontinuerligt
bearbeta en hård yrkesvardag.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Lägg till det faktum att många
poliser upplever att deras karriärmöjligheter dödas om de öppet
uttalar kritik så blir det tydligt hur viktigt det är med ett
aktivt fackförbund som för medarbetarnas talan. Polisförbundet
motarbetas dock aktivt av Polismyndigheten. Jag har själv hört en
mycket hög polischef säga rakt ut att de har fått direktiv
uppifrån att trycka tillbaka facket. Det i sig borde vara
häpnadsväckande, inte minst med tanke på att vi har en före detta
fackbas, statsminster Stefan Löfven, som ytterst ansvarig för
polisen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den del av polisens kris som har varit
synligast för allmänheten är dock resursbristen. Larm om pågående
brott som ingen kommer på. Våldtäktsutredningar i de "balanser"
av tusentals ärenden som igen jobbar med. Ett förebyggande
närpolisarbete som i alla fall i Stockholm hade dött sotdöden om
det inte vore för Husbykravallerna. Fungerande specialenheter som
läggs ner då kärnverksamheten annars hade kraschat totalt. Det
handlar inte bara om att vi är för få, utan även om att
sparkraven gör verksamheten dumsnål. Exempelvis har vi dyra och
specialtränade polishästar som blir stående vissa dagar som de
behövs för att deras lika specialutbildade polisryttare tvingas
mocka stall. All civil personal har sparkats för att spara
kostnader. Nyligen meddelande försäkringskassan att de inte längre
anmäler lindrigare bedrägeribrott (mindre än 5000) då polisen
ändå inte hinner hantera dem. Samma slutsats har flera handlare
redan dragit angående stölder. Det är ett av många tecken på
växande sprickor i rättsstatens fundament.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Samtidigt har ansvariga polischefer
oftast gjort sitt yttersta för att ge en så positiv bild av
verksamheten som möjligt snarare än att lyfta problemen och öppet
be om hjälp eller äska mer resurser. Allt annat verkar anses
avspegla sig negativt på både överordnades och det egna
ledarskapet. Polisforskaren Stefan Holgersson skriver insatt och
intressant om det här fenomenet. Skall man vara elak kan man säga
att Holgerssons slutsats är att man har skapat en ledarskapskultur
där de chefer som bryr sig mer om den egna karriären än om att
göra nytta för samhället premieras.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Inga av dessa problem har kommit med
den gigantiska omorganisation som polisen nu genomgår. Men samtliga
har nog förvärrats, och inte på grund av omorganisationen i sig
som är både nödvändig och vars grundidé om "polisen närma
medborgaren" är god. Men en redan svältfödd verksamhet fick
ungefär två miljarder mindre än vad Thomas Rolén som ansvarade
för att genomföra omorganisationen krävde. Löneförhandlingarna
har sedan kraschat efter att Dan Eliasson bland annat har sänkt
ingångslönerna (både minimi och medel). Många upplever dessutom
att arbetsmiljön har förvärrats kraftigt. Dels för att
förändringarna i sig skapar ett visst kaos och kan sätta högre
press på personalen, men även för att omflyttning av personal
ibland görs utan mänsklig hänsyn. Exemplet ifrån Halmstad.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kraven på rättning i leden och att
förmedla en positiv bild är fortsatt övertydliga. Omorganisationen
har inneburit en chans att sortera bort chefer som anses vara för
frispråkiga. En klok och ärlig högre chef har sagt rakt ut till
mig att om han påtalade problem öppet så skulle han inte få någon
tjänst i den nya organisationen. Jag blev själv avbruten av Dan
Eliasson då jag under ett panelsamtal nämnde resursbristen.
Eliasson har även angående att föra fram kritik externt yttrat
"Jag tycker ju inte att högt i tak är när man går ut i media
och sparkar på den egna myndigheten och tror att det ska bli något
hurrarop. Det är liksom inte min definition av öppenhet"
(Polistidningen).</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det har alltså gått ifrån illa till
betydligt värre för svensk polis. Det är därför det kokar. Och
ingen av orsakerna är okända för varken rikspolischefen eller
inrikesministern, som båda är osedvanligt begåvade personer.
Anledningen att Eliasson först när flyktingsituationen blev akut
nämnde att polisen kanske skulle behöva ökade anslag, samtidigt
som hans personal gör allt de kan för att hålla ner lönerna, är
sannolikt att det är det hans uppdragsgivare, regeringen, vill.
Anledningen att Ygeman, som gjort mycket för at förbättra
styrningen av polisen, svarar på alla frågor om resurser med samma
mantra som hans föregångare Beatrice Ask, "Polisen har aldrig
haft mer resurser än nu", är sannolikt för att hans
regeringen inte prioriterar polisen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Då spelar det mindre roll att inte
bara befolkningen utan även kraven på och utmaningarna för polisen
ökar kraftigt. Att utredningar tar betydligt mer tid på grund av
ökade beviskrav och högre ambitioner. Att nya brottstyper
tillkommer, speciellt över nätet. Att den grova organiserade
brottsligheten blir allt mer våldsam och tar enorma resurser. Att
nästan varje polis i operativ tjänst vittnar om resursbristen. Det
blir viktigare att sälja ett budskap om att pengarna till polisen
egentligen räcker, så att man kan spendera där den politiska
utväxlingen per krona andes vara som störst. Som på skola, försvar
eller migration (alla nödvändiga satsningar).</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men jag tror att både Ygeman och
Eliasson har gjort en missräkning. Nedprioriteringen av polisen
kommer att bli politiskt dyrare än man hade räknat med. Dels för
att de som drabbas av polisens brister, ofta människor med svag
ställning i samhället, har börjat få allt fler företrädare i
debatten. Men kanske främst för att poliskåren har fått nog, och
håller på att samlas kring kampen för rimliga arbetsförhållanden
på ett sätt som få yrkesgrupper skulle klara av och där breven
den 2/11 bara är det första exemplet. "Kårandan" har
sina baksidor, men ger en enorm sammanhållning i tuffa situationer.
Nästa steg är en aviserad manifestation under nobelveckan. Och så
kommer det att fortsätta.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Polisförbundet har aviserat att vi
förbereder för strejk när det nuvarande avtalet går ut den 1/10
nästa år. Det beskedet möttes med glädje bland i princip alla
kollegor som jag har talat med, och skulle innebära att en s-ledd
regering lyckas med konststycket att dra på sig den största
polisstrejken i modern svensk historia. Då börjar den politiska
kostnaden bli ohanterlig. Jag är själv aktiv i regeringspartiet MP.
Det spelar ingen roll, jag strejkar gärna. Det handlar inte bara om
drägliga villkor för mig och mina kollegor, det handlar om alla de
människor som behöver vår hjälp och aldrig får den. Det handlar
om att börja laga sprickorna innan det rättsstatliga fundamentet
krackelerar.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nu räcker det.<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-21868950177239641742015-09-24T22:29:00.001+02:002015-09-24T22:29:23.124+02:00Volontärarbete på Lesbos i Grekland<i>Kopierat ifrån min Facebook:</i><br />
<br />
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px;">
Kom i tisdags hem efter en veckas volontärarbete på ön Lesbos i Grekland tillsammans med initiativet "Vi gör vad vi kan". Det kommer ungefär 2000-4000 nya flyktingar med båt ifrån Turkiet varje dag till Lesbos. De allra flesta av dem anländer till en sagolikt vacker, bergig, svårtillgänglig och glest befolkad kustremsa på den norra delen av ön. Många kommer med barn, en del med små bebisar, andra är äldre, halta eller sjuka. Många har legat i vattnet länge och är ordentligt n<span class="text_exposed_show" style="display: inline;">edkylda.</span></div>
<div class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">
<div style="margin-bottom: 6px;">
När de kommer iland har alla behov av mat och vatten. Många även av ordnade transporter vidare mot registrering, eller värme/kläder/sovplatser för natten. En del behöver även medicinsk vård. För att möta dessa behov gör samhället/myndigheterna (på lokal, statlig eller EU-nivå) i princip ingenting. FN/UNHCR står för några bussar som täcker en liten bråkdel av transportbehovet, för övrigt finns inte heller UNHCR på den norra delen av Lesbos dit flyktingarna anländer. Vad gäller de stora frivilligorganisationerna så är de nästan lika osynliga. MSF hjälper också till med några bussar och en del eldsjälar, samt sporadiskt närvarande medicinska team. Det är i princip allt.</div>
<div style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Det som dock finns, är en närvaro av ett stort antal människor som är där på eget bevåg på sin fritid för att försöka hjälpa. Vissa kör helt egna insatser, som att transportera familjer som har svårt att gå ifrån stranden till det stället där bussarna till flyktinglägren går. Andra arbetar i löst sammansatta nätverk, som "Vi gör vad vi kan", och försöker möta alla de behov som upptäcks. Jobbet som görs är undermåligt organiserat, ibland oprofessionellt och samtidigt helt oumbärligt. För det finns ingen annan som gör det, och skulle flyktingarna inte få någon hjälp alls så skulle många av dem inte ens överleva fram till lägren på sydöstra sidan av ön, dit alla skulle behöva vandra till fots då inga bussar går om det inte finns volontärer som organiserar lastningen.</div>
<div style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Så fram tills de som borde vara på plats dyker upp och tar ansvar så kan jag bara rekommendera alla att fortsätta att hjälpa som privatpersoner. Och kanske speciellt att försöka åka ner och volontärarbeta. Ni behövs.</div>
<div style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Slutligen så måste vi så klart se till att människor inte känner sig tvingade att fly över Medelhavet. Fixa systemfelet som driver på den här tragedin. Misären bland många av dem som kommer är djupt tragisk, men det mest tragiska är att flera av dem som sätter sig i båtarna aldrig kommer i land alls.</div>
</div>
<br />
<i>PS <span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">Nu en mer personlig betraktelse: </span></i><br />
<i><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">För kanske två veckor sedan hörde syster </span><a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=685406292" href="https://www.facebook.com/malin.marmgren" style="color: #3b5998; cursor: pointer; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; text-decoration: none;">Malin Marmgren</a><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">av sig och ville bolla säkerhetsfrågor. Malin hade blivit indragen i initiativet "Vi gör vad vi kan" (VGVVK) för att hjälpa flyktingar på Lesbos i Grekland och fått ansvar för bland annat säkerhet och slet nu som ett djur för att få ordning på allt. Det slutade med att jag blev tillfrågad om jag kunde åka ner tillsammans med ett "rekognosceringsteam" bestående av</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=100005280514212" href="https://www.facebook.com/kadidja.bedoui" style="color: #3b5998; cursor: pointer; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; text-decoration: none;">Kadidja Bedoui</a><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">och Paula Stenström ifrån VGVVK,</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=620098564" href="https://www.facebook.com/anders.carlsson.5494" style="color: #3b5998; cursor: pointer; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; text-decoration: none;">Anders Carlsson</a><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">och</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=702181244" href="https://www.facebook.com/petnor10" style="color: #3b5998; cursor: pointer; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; text-decoration: none;">Peter Norén</a><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">som är logistikexperter,</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=723740590" href="https://www.facebook.com/johan.maelstrom" style="color: #3b5998; cursor: pointer; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; text-decoration: none;">Johan Maelstrom</a><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">som kan både bistånd och säkerhetsfrågor och mig. Jag hade skulle vandra i Karpaterna den veckan med</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;"> </span><a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1657684238" href="https://www.facebook.com/margareta.marmgren" style="color: #3b5998; cursor: pointer; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; text-decoration: none;">Margareta Marmgren</a><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px;">, vilket jag sett fram emot sedan vi planerade resan i april, men på grund av ett upplevt behov och tack vare en förstående mor blev vandringen uppskjuten och det blev Lesbos istället.</span></i><br />
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<i>Paula och Kadidja, som satt på en massa kunskap och kontakter, hade fullt schema med möten och besök ifrån början. Jag fick förmånen att haka på Kadidja på bland annat besök på flyktinglägren i Kara Tepe (syrier, hyfsade förhållanden) och Moria (mest afghaner, hemska förhållanden). Vi hann dock bara med ungefär en dags förberedelser innan volontärgruppen, ledda av <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=820556109" href="https://www.facebook.com/samira.bouabana" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Samira Bouabana</a>, <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=666289812" href="https://www.facebook.com/annataschalarsson" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Anna Tascha Larsson</a>och <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=572159672" href="https://www.facebook.com/profile.php?id=572159672" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Em Fexeus</a>, kom ned och vi installerade oss utanför Molyvos/Mithimna. I gruppen fanns ett ambulansgäng, <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=755150570" href="https://www.facebook.com/anna.cecilia.strandberg" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Anna Björsson</a>, <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=698202774" href="https://www.facebook.com/pia.l.cederlund" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Pia Losenborg- Cederlund</a> och <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=100000871766849" href="https://www.facebook.com/ogge.lindberg" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Ogge Lindberg</a>, som redan första kvällen efterfrågades i byn Sikaminea då en man mådde dåligt. Efter att de hade hjälpt honom ombads vi att lokalisera en nyanländ båt och köra in flyktingarna till byn, vilket vi också hjälpte till med. Bland de anlända fanns en man som bar på sin cp-skadade bror. Jag frågade om jag fick hjälpa till ett tag under den svåra vägen över den steniga stranden i mörkret, men han avböjde vänligt men bestämt. Han satte sig bara ner och vilade lite emellanåt, och körde sen på. Det visade sig att han burit brodern under hela resan ifrån Irak. Vi var hemma igen vid 2-3 tiden på natten.</i></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<i>Nästa morgon började med att det kom in en flyktingbåt nedanför vårt hotell (vilket var relativt ovanligt då det låg en bit utanför den sträcka de brukade anlända). Vi hjälpte dem till "busshållplatsen" innan dagen påbörjades. Efter det har det, med undantag för en del logistikfix och lite svårigheter att få organiserat tidiga avfärder på morgonen, gått i ett. Vi tog över ansvaret för att organisera lastningen av bussarna vid Sikaminea och fick, mycket tack vare att stjärnan <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1405412280" href="https://www.facebook.com/gunnar.bjorklund.3" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Gunnar Björklund</a> drev igenom ett nytt lastningssystem, en väldigt bra ruljans. Anna, Pia och Oskar var helt ovärderliga, och både triagerade ut dem som behövde gå före busskön och gav vård till de behövande. Vid några tillfällen kom de fram till att någon behövde akut sjukhusvård, bland annat en man som hade promenerat upp med ett öppet infekterat och varigt sår huvudet som gjorde att man kunde se skallbenet. Då löste vi transport (tack vare <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=579959078" href="https://www.facebook.com/andy.prhat" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Andy Prhat</a>, <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=632566860" href="https://www.facebook.com/David.solt.se" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">David Håkansson</a>, <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=601130301" href="https://www.facebook.com/lisa.hallen.501" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Lisa Grané</a> och <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=579471200" href="https://www.facebook.com/malin.hubinette.7" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Malin Hübinette</a>) med patient och familj till sjukhuset en timme bort i en av våra minibussar. Vi delade även ut mat och vatten, fixade med kläder till dem som var blöta (om de var barn eller det var kväll), satte upp nattläger, med mera. Ofta löste vi kommunikationsbehoven med engelsktalande flyktingar som tolkar, men vi hade även lyxen att ha språkkunniga stjärnorna <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=720505114" href="https://www.facebook.com/fazeela.s.zaib" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Fazeela Selberg Zaib</a>och Sandra med oss.</i></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<i>Efter ett tag förenklades logistiken kraftigt av att suveräna <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=595979738" href="https://www.facebook.com/marianna.moberg" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Marianna Moberg</a> bland annat fixade leveranser till hotellet av frukt och vatten (till väldigt bra priser). Första vattenleveransen var 10 000 flaskor. De gick åt.</i></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<i>Folk arbetade 12-16 timmar per dag, vissa förkylda (Anna), andra gravida (Lisa). Andy och <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=775130183" href="https://www.facebook.com/bo.svensson.353" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Bo Svensson</a> hann knappt fullgöra sina uppgifter som fotografer då de jobbade hela tiden. Etcetera. Ändå var i princip det enda det klagades på att vi tog för lång tid på oss med att komma iväg på morgonen. Folk tog i, hjälpte till där det behövdes oavsett hur tung eller tråkig arbetsuppgiften var, och stöttade och peppade varandra samt bemötte alla de hjälpbehövande flyktingarna fint och medmänskligt oavsett hur trött man var (exempelvis <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=641610775" href="https://www.facebook.com/jakop.dalunde" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Jakop Dalunde</a>s leende och pepp till dem som vi delade ut frukt och vatten till samtidigt som vi tvingades skicka dem vidare på 15-timmars promenaden till registreringen). När det var dags för mig att åka hem i lördags och jag erbjöds möjligheten att stanna kvar ett par dagar till och fortsätta hjälpa tillsammans med det här gänget så var valet lätt (tack <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1353758182" href="https://www.facebook.com/stephan.kiernan" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Stephan Kiernan</a> för att du löste min missade arbetsdag). Nu är jag dock hemma igen sedan i tisdags och hinner för första gången på en dryg vecka sätta mig ner i hyfsad lugn och ro framför datorn.</i></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<i>Så ett enormt tack till alla er som var med på den här resan. Ni är suveräna!</i></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.32px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<i>Och till er som inte var med kan jag verkligen rekommendera att ge er väg om ni har chansen. Självklart främst för att behoven av hjälp är så stora, men även för att det ger den som hjälper mycket tillbaka.</i></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-15426581322982734142015-08-09T23:09:00.000+02:002015-08-09T23:22:54.320+02:00Svar på kritik angående blogginlägg om hatbrott mot romer<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">När jag läser <a href="https://feministisktperspektiv.se/2015/08/08/polisen-har-misslyckats-med-att-skydda-romerna/">My Vingrens svar</a> på
<a href="http://konstapelbastian.blogspot.se/2015/08/om-hatbrotten-mot-romska-tiggare-i-kista.html">min bloggtext om hatbrott mot romer i Kista</a> är det lite svårt att förstå vad hon egentligen är
ute efter. Texten är så full av konstiga tolkningar, vinklingar och
ren okunskap att det blir väldigt förvirrande att försöka följa.
Jag skall hur som helst försöka bemöta hennes anklagelser en efter
en.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det första som My helt verkar ha
missförstått är min och närpolisen i Kistas roll i utredningarna.
Ingen av dem har legat hos oss, de handläggs alla på
kriminalenheten i Solna. Jag har ingen som helst insyn i de olika
förundersökningarna och vet alltså bara det jag själv har varit
med om, det jag har fått berättat för mig, eller undantagsvis det
jag har gått in i systemen och läst in/tagit reda på själv. Mitt
blogginlägg handlar om mina egna möten med "Kistamannen",
inte om de olika utredningarna. Sen nämner jag också att vi på
närpolisen har varit väldigt angelägna om att få slut på hans
brott och trakasserier mot fattiga romer i vårt område. Men det
blir underligt när jag personligen (eller mina Kistakollegor) hålls
ansvariga för eventuella misstag som har begåtts vid
utredningsåtgärder som vi inte har haft något alls att göra med
och inte heller känner till.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Därför blir det också svårt för
mig att bemöta de detaljer Vingren tar upp om händelsen när det
hälldes tändvätska på en kvinna. Som jag förstår det gäller
det att polisen missade att få med det brottet då Kistamannen
häktades första gången, och inte den gången jag nämnde i
inlägget (se mitt PS)? Jag har som sagt inte koll på alla detaljer
och kan säkert (vilket jag skriver i inlägget) ha blandat ihop
kronologin för en del av händelserna. Det jag ville förmedla med
den meningen var främst att det var välkänt hos oss på närpolisen
att Kistamannens attacker på romer i vårt område var ett stort
problem.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det vi faktiskt har gjort på
närpolisen är att driva nya ärenden mycket längre än vad som är
brukligt när man hanterar ett nytt jobb, exempelvis jobbade vi fram
ett anhållningsbeslut och en husrannsakan som vi även verkställde.
Det är ovanligt att en yttre närpolisgrupp driver ett ärende så
långt innan det lämnas över till den aktuella utredningsenheten.
Men främst har vi försökt (och lyckats) arbeta upp en kontakt med
den romska gruppen EU-migranter i Kista och därigenom fått dem att
anmälan brott som troligtvis annars aldrig hade anmälts.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vingren
skriver att jag skall ha sagt att det är "<span style="color: #181818;">på
grund av uteblivna vittnesmål från omgivningen och romer som den så
kallade Kistamannen inte har blivit åtalad</span> ".
Det stämmer inte. Jag har som sagt ingen insyn i utredningarna. Jag
har dock noterat att mannen har släppts snabbt flera gånger efter
att vi har gripit honom trots att vi då har fått tag på målsägare
och förhört dessa (med tolk, så klart). Det har skapat en
frustration hos mig (och flera av mina kollegor) då vi trodde att
enbart våra förstahandsåtgärder (initiala förhör mm vid ett
nytt brott innan utredningen lämnas över till krim/utredare) skulle
vara tillräckliga för att få mannen anhållen och häktad med
tanke på hur frekvent hans brottslighet var (recidivfara).
Uppenbarligen har inte åklagaren (som beslutar om
anhållande/frisläppande) delat den uppfattningen, och åklagaren
har både bättre juridisk kunskap och koll på förundersökningarna.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag
har inte heller recenserat varken åklagarens eller den polisiära
handläggaren/utredarens arbete (vilket dessutom hade varit svårt
eftersom jag som sagt inte har den insynen i utredningarna). Det jag
har gjort är att spekulera i om att det är höga beviskrav (som
leder till att ärenden där målsägarens ord står ensamt mot
"Kistamannens" verkar läggas ner) och rättssystemets
tafatthet när det gäller att beivra den här sortens brott som har
lett till att hans brottslighet har kunnat fortsätta.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vingren
anklagar oss dessutom för att vi "varken häktar, omhändertar
eller sätter in mer skydd för romerna i Kista" trots att vi
känner till att han utgör en fortsatt risk för dem. Här kan jag
bara konstatera att polisen inte häktar någon, det gör en domstol
på begära av en åklagare (och det var det vi hoppades skulle ske).
Än mindre kan vi "omhänderta" någon i förebyggande
syfte för att vi anser att risken är stor för fortsatt
brottslighet. Det hade varit praktiskt många gånger, men strider
mot väldigt grundläggande värden i en rättsstat, vilket Vingren
rimligtvis borde känna till. Slutligen så har vi försökt befinna
oss på plats för att skydda mot/förebygga fler attacker i vårt
område. Det kunde vi säkert ha gjort bättre. Men att sätta in
specifik/fast bevakning på alla romer som rör sig i Kista, som
Vingren verkar efterfråga, skulle dock kräva en extremt mycket
större resurs till polisen. Om närpolisen i Kista skulle hantera
det så hade det inte räckt att tiodubbla vårt antal.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vingren
anklagar mig för att "skryta" och "ägna mig åt
polisens pr-arbete". Jag har helt enkelt berättat om mina möten
med Kistamannen, samt reflekterat över den frustration som har
funnits på min närpolisstation över att han har kunnat fortsätta
sina attacker. Om det är skryt, så gäller det nog alla mina
blogginlägg. Vad gäller att jag skulle vara pr-makare åt polisen
så är det lite ironiskt att jag anklagas för det då jag är en av
relativt få som faktiskt kritiserar polisen inifrån då jag tycker
att det finns fog (exempelvis "romregistret" och
dödsskjutningen i Husby).
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Sammanfattningsvis så delar jag
Vingrens frustration att vi inte har kunnat hjälpa den här utsatta
gruppen genom att få ett stopp på Kistamannens attacker. Jag har
dock svårare att förstå varför den frustrationen riktas mot mig.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">PS*</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Angående händelsen med tändvätsan,
som jag som sagt inte känner till några detajer kring, så fick jag
följande information ifrån närpolischefen, som var den person
Vingren intervjuade och som vid det tillfället inte kände till det
brottet:</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>"Hon ringde mig och höll en
telefonintervju och jag berättade mycket om det fina samarbetet vi
hade med gruppen ute i Kista. Svårigheterna med deras utanförskap,
dåliga förtroende för myndigheter och deras försök att påbörja
integrering i samhället i och med att de bildade sin förening och
valde Geta som ordförande. Jag pratade hur vi arbetade med att
förbättra deras förtroende för polisen genom att pusha dem att
anmäla, att se till att det funnits poliser på plats på stationen
i Solna för att ta hand om dem. Hur det hade varit förhörsledare
ute i centrum och letat vittnen. Hur vi i en del ärenden jagat
målsäganden osv. En bit in i intervjun upplevde jag att hon försökte överraska mig med uppgifter ifrån ett av förundersökningsprotokollen</i><i>:
"På sidan xx i protokollet står det i ett förhör att en
kvinna ska ha fått tändvätska på sig"</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Jag hade förstås inte en aning om vad
som stod på den sidan, men det kanske var den effekten som hon var ute efter. Frågan hon borde grävt lite till i var
varför det inte var polisanmält. Om hon brytt sig om att göra det hade hon fått
reda på att vi på den lokala polisen tack vare min och din kontakt
med gruppen tidigare hade hört talas om att något "kanske"
hade hänt en kvinna. Jag hade bjudit upp dem och bokat tolk. Vår
förundersökningsledare tog emot och förhörde henne med tolk.
Bienvenido var också med. Dock var de jättetydliga med att det bara
hänt något med den manlige besökaren. De ville då bara anmäla
ett brott som ingick i de tidigare händelserna. Det som vi inte
visste vid anmälningsupptagningen var att vi inte lyckades att få
henne att trotsa hennes manlige bekant som sade åt henne att inte
berätta. Vi lyckades inte få henne att berätta trots att
förundersökningsledaren verkligen försökte. Detta hade sedan
kommit till Bienvenidos kännedom varför han sedan bland annat mailade mig (och
My) och beklagade. Det var inget My svarade på eller valde att göra
ett reportage kring. I reportaget var även kommentarer ifrån Stefan Holgersson med flera och där hade de ju förstås rätt, men i det här fallet förstärkte de grunduppgifter som inte var så grundliga.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Både du och jag vet ju att det är
klart att det alltid finns utrymme att lära och förbättra och med
ännu fler poliser i yttre tjänst och ännu fler på krimjouren hade
vi kanske lyckats höra alla målsäganden på plats den första
natten, men de brotten lyckades vi styrka och dessutom få en
fällande dom i."</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Bienvenido Flores är talesperson för
de romska EU-migranterna i Kista</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Geta Iorgu är ordförande i deras
förening</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-16464262451874902262015-07-17T14:25:00.000+02:002015-07-17T14:28:00.585+02:00Om hederskultur, kvinnoförtryck och rasism<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det började så klart inte med <a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article20877039.ab">Zeliha Daglis text på Aftonbladet</a>. Olika sorters patriarkalt förtryck där
män utövar makt över kvinnors klädsel, uppträdande och
sexualitet har förekommit i Sverige sedan urminnes tider. Även det
som idag kallas "hedersförtryck", att kollektivet med våld
och hot kontrollerar eller bestraffar kvinnors sexualitet för att
bevara släktens "heder", har länge varit en del av svensk kultur.
I takt med att samhället har moderniserats och sekulariserats, och i
takt med att kvinnans ställning har stärkts genom ett målmedvetet
och statligt sanktionerat jämställdhetsarbete, så har dock just
den aspekten av patriarkalt förtryck pressats tillbaka och i princip
försvunnit i vårt majoritetssamhälle. Dock har en ökad invandring
ifrån områden med mer traditionella och konservativa värderingar
fört tillbaka hederskulturen till delar av det svenska samhället.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det Zeliha, och <a href="http://www.expressen.se/debatt/i-fororten-vaxer-mannens-diktatur/">kanske främst Amineh Kakabaveh</a> (grundare och ordförande för "Varken hora eller
kuvad") har gjort är två saker. De har påmint om ett förtryck
som är speciellt närvarande i våra segregerade förortsmiljöer och
som är lätt att missa om man inte själv lever med det, och de har
signalerat att utvecklingen går åt fel håll.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Zelihas och Aminehs berättelser är så
klart inte hela bilden av hur kvinnor och flickor har det i
marginaliserade förorter. Många upplever inget som helst förtryck,
utan snarare en större känsla av tillhörighet och gemenskap än i
övriga samhället. De har inte heller kommit med några nyheter för
alla de goda krafter som arbetar med jämställdhetsfrågor i olika
segregerade miljöer. Men de har lyckats lyfta frågan till att just
nu uppmärksammas och debatteras nationellt. Gott så, vi behöver en
diskussion om hur vi skall säkerställa att man åtnjuter samma
frihet ifrån förtryck oavsett var i Sverige man bor eller vilken
familj man föds in i.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den efterföljande debatten har dock
inte främst handlat om det, utan om vilket av två synsätt som
skall ha tolkningsföreträde. Mot Kakabavehs och Daglis beskrivning
av ett specifikt kvinnoförtryck i segregerade miljöer som beror på
närvaron av kulturellt och religiöst konservativa krafter ställs
ett relativistiskt perspektiv där kvinnoförtrycket är samma
överallt. I den kontexten blir Kakabaveh och Dagli, trots att de har
invandrarbakgrund och har bott och verkat årtionden i den "förort"
de beskriver, <a href="http://www.expressen.se/debatt/hatkampanjen-mot-fororten-ar-rasistisk/">till någon sorts nykoloniala rasister</a>. Den linjen, som
till mångas förskräckelse <a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article21069626.ab">även har företrätts av Vänsterpartiets partiledning</a> (om än på ett luddigt och insinuant
sätt), fick dock en hårt bakslag då en stor del av Sveriges
kvinnorörelse satte ned foten och konstaterade att <a href="http://www.svd.se/fororten-behover-en-feministisk-politik/om/debatt">"Förorten behöver en feministisk politik".</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I en av de mest läsvärda texterna i
det här hett debatterade ämnet, <a href="https://kit.se/2015/07/05/5337/kvinnors-ratt-vager-latt-mot-brinnande-bilar/">"Kvinnors rätt väger lätt mot brinnande bilar"</a>, beskriver Federico Moreno och Meli
Petersson Ellafi, som intervjuat ett antal personer i bland annat
Husby, hedersförtrycket och det självklara faktum att det inte är
samma sak på Lidingö som i Husby. Moreno och Petersson Ellafi är
dock medvetna om att ämnet är känsligt. De skriver:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
"Det finns en irritation bland
många invånare i miljonprogrammen, en trötthet på att ständigt
bli utpekade för samhällets misslyckanden. Men det finns också en
acceptans för att en del kvinnor lever under ett förtryck som man
inte hade accepterat på andra håll. Kampen mot rasism och för
miljonprogrammen får ofta gå före kvinnors liv och frihet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som journalist blir man ombedd att
tänka på det rådande politiska klimatet, att inte ge rasisterna
vatten på sin kvarn. På så sätt bildas en ohelig allians mellan
antirasister, förortsaktivister och kvinnoförtryckare."</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Dessa meningar sammanfattar väl varför
ledningen för Vänsterpartiet och många andra i olika vänster- och
förortsrörelser hamnar så fel. Man verkar inte ha lärt sig
någonting av de misstag som har gjorts när hedersvåldet började
uppmärksammas i Sverige. Ivern att inte stämpla vissa folkgrupper
på ett negativt sätt ledde till att själva termen påstods vara
rasistisk och problemen sopades under mattan. Det är misstag som har
kostat mycket lidande, och kanske även liv.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns absolut anledning att vara
vaksam mot rasistiska och muslimfientliga generaliseringar när
frågor som hederskultur och kulturellt eller religiöst konservativt
förtryck diskuteras. Dels för att det finns gott om fördomar mot
de människor med utländsk bakgrund som bor i våra segregerade
förorter, och dels för att just muslimer är måltavlan för en stor
del av den breda främlingsfientliga och högerpopulistiska rörelse
som sveper igenom Europa idag. Men det innebär inte att man kan
blunda för problem med exempelvis kvinnoförtryckande inslag i
religiösa eller kulturella sammanhang. Och att relativisera bort
problemen genom att hävda att det är samma kvinnoförtryck på
Lidingö som i Husby är att blunda för de specifika problem som
finns i exempelvis Husby.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För att komma vidare i den här
debatten så måste vi klara av att hålla flera tankar i huvudet
samtidigt. Det är när man fastnar i en statisk världsbild, där
man har valt på vems "sida" man står, vem som är
förtryckare och vem som är förtryckt, som det blir fel hela tiden.
Ett exempel är när den feministiska gruppen "Femen"
gjorde en aktion i Stockholmsmoskén. I en svensk kontext är
muslimer "de utsatta", och aktionen väckte vrede för att
den "sparkade neråt" och stämplades som rasistisk. <a href="http://femensweden.org/aktion-i-stockholmsmosken-pa-arsdagen-av-president-mursis-islamistiska-styre-i-egypten/">Den ledande aktivisten, Aliaa Elmahdy, var dock egyptiska</a>, och hade
blivit utsatt för mängder av dödshot i hemlandet på grund av sin
kamp mot religiöst förtryck. I hennes egyptiska kontext, där det
Muslimska Brödraskapet styrde, var aktionen snarare riktad mot den
absoluta makten. På liknande sätt gör kvinnor som protesterar mot
konservativa religiösa värderingar i sin närmiljö motstånd mot
strukturer som har makt lokalt (i släkten, närsamhället, med
mera), även om dessa strukturer kan vara marginaliserade på
nationell nivå.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sen kan inte frågor om vilken grupp
som anses vara i strukturellt underläge få företräde över frågor
om exempelvis rätten till frihet ifrån förtryck eller rätten att
bli behandlad lika oavsett kön eller sexuell läggning. Och det
kräver mer än läpparnas bekännelse, det kräver också att man
vågar påpeka och prata om missförhållanden och kränkningar på
ett faktabaserat sätt. Även om den diskussionen riskerar att
användas för att sprida fördomar mot utsatta grupper. Man kan till
exempel inte underlåta att nämna folkrättsbrott som begås av
staten Israel även om man vet att den diskussionen riskerar att leda
till ökad antisemitism i vissa grupper. Och man kan inte undvika att
diskutera kvinnofientliga attityder i vissa församlingar eller
förorter även om det riskerar att spä på muslimfientlighet eller
fördomar mot "förortsbor".</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För den del av vänstern som har grävt
ned hälarna i att försvara mot allt som kan anses kritisera eller
försämra bilden av någon av de (för fördomar och diskriminering)
utsatta grupper som de ser sig som representanter för (muslimer,
"förortsbor", etc) så tror jag att det behövs
både en mer dynamisk maktanalys och en återgång till att fokusera
mer på faktiska förhållanden och förbättringar än på att kämpa
om tolkningsföreträden eller bilder av verkligheten.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det utförs så klart en massa viktigt
demokrati- och jämställdhetsarbete av olika lokalt förankrade
vänsterrörelser i våra segregerade förorter. Men den irritation
och känsla av att vara kränkt av majoritetssamhället (och inte
minst media) som Moreno och Petersson Ellafi beskriver gör att många
utåt fokuserar mer på att förklara att det minsann inte finns
några problem förutom bilden av förorten/muslimer/invandrare. Och
gör det ändå det, så beror det enbart på samhällets
brister/klass och aldrig på (sub)kulturella/religiösa faktorer. Kritik
mot exempelvis konservativa kvinnoförtryckande
värderingar blir i den polariserade världsbilden ett uttryck för
rasism, hur välbelagda förekomsten av dylika normer i traditionella, och speciellt då religiösa, miljöer än är.
Även när kritiken kommer ifrån debattörer med extremt stor
trovärdighet som Kakabaveh och Dagli.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så vad är vägen framåt? Visst
behövs det sociala satsningar i våra mest utsatta och segregerade
förorter. Social marginalisering och ett samhälle som drar sig
undan ökar inflytandet och lockelsen hos alternativa auktoriteter,
som exempelvis religiösa och kulturella sammanhang. Detta gäller så
klart både de moderata och de mer extrema. Grunden till vårt
sekulära samhälle med starka rättigheter för individen är just
en stark stat som minskar behovet av att känna tillhörighet till en
klan eller en församling. Vi behöver även bli bättre på att stödja
lokalt demokratiarbete i de här förorterna, och inte minst då vad
gäller kvinnorörelsen. Förtryckta kvinnor behöver få en egen
röst och få äga sin egen problemformulering, och det kräver
närvaro av starka, lokalt förankrade föreningar.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver dock också ta tag direkt i
värderingsfrågorna. Kvinnorörelsen med Kakabaveh i spetsen krävde
en översyn av stödet till religiösa samfund så att inte staten är
med och finansierar kvinnoförtryckande miljöer. Det är ett ytterst
rimligt krav. Skall man få statligt stöd så bör det ställas
samma minimikrav vad gäller syn på mänskliga rättigheter på
religiösa samfund som på vilken annan förening som helst. Det
inkluderar även nolltolerans för diskriminering av hbtq-personer.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi kan överhuvudtaget aldrig tillåta
oss att ha dubbla måttstockar för vilka värderingar vi stöder,
försvarar eller accepterar. Här behövs en mer öppen och kritisk
diskussion fokuserad på specifika värderingar, inte på en viss
religion (islam) eller på en viss folkgrupp. Kulturella traditioner
eller religiösa skrifter kan aldrig någonsin motivera något sorts
undantag för vad som anses vara ok. Att tillåta det är att sälja
ut några människors, exempelvis kvinnors eller homosexuellas,
rättigheter bara för att de tillhör en viss religiös eller etnisk
grupp. Det i sig är rasistiskt.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-13476028365629083052015-07-07T12:56:00.001+02:002015-07-07T12:56:46.514+02:00Lönerna och Framtidens Polis<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det finns en tydlig koppling mellan vilken sorts polis man vill ha och vad man är beredd att betala för den. Tyvärr är vår nya ledning, både den politiska och den polisiära, inte villiga att betala särskilt mycket. Kontrasten med synen på skolan och läraryrket kunde inte ha varit tydligare. </span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En underfinansierad och undervärderad polis kommer inte bara att vara mindre "effektiv, tillgänglig och engagerad" (polisens officiella värdegrund). Den kommer också att vara mindre utbildad, reflekterande och värderingsorienterad. För att sätta saker på sin spets en aning så kan man säga att det handlar om ett val mellan en polis där det mest handlar om att få ut kängor på gatan och en där professionen värderas och utvecklas. Läs gärna <a href="http://nyheter24.se/debatt/803310-polis-vi-far-den-poliskar-vi-betalar-for">min text i Nyheter24 på temat</a>:</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span><br />
<div>
<div style="background-color: white; color: #141823; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Just frågan om våra ingångslöner har aktualiserats på sistone. Detta då en överenskommelse mellan <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=135251863288" href="https://www.facebook.com/Polisforbundet" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Polisförbundet</a> och arbetsgivaren ifrån förra året om att ingen skulle tjäna under 24500 (25000 i år) sveks och de nya ingångslönerna sattes till 23000-26000. Till det hör att lönesättningen har hanterats otroligt godtyckligt och oprofessionellt.</span></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Mängder med kollegor blev arga. Många blev dock arga på fel saker. Nu har jag skrivit <a href="http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/fokusera-ilskan-ratt">en text på Blåljus där jag försöker red ut begreppen och rikt</a><span class="text_exposed_show" style="display: inline;"><a href="http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/fokusera-ilskan-ratt">a ilskan rätt</a>:</span></span></div>
<div class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; line-height: 19.3199996948242px;">
<div style="margin-bottom: 6px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><i>Dessutom så verkar lönesättningen av de nya poliserna ha brustit ur jämställdhetsaspekten. <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1321012602" href="https://www.facebook.com/lena.nitz.9" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Lena Nitz</a> skriver på <a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article21081581.ab">Aftonbladets debattsida</a> om hur fel det har blivit.</i></span></div>
<div style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-8631153672879499682015-07-05T16:45:00.001+02:002015-07-05T16:45:47.033+02:00Om social oro och polisarbete i utsatta och segregerade förorter<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px;">
I tisdags morse deltog jag i ett seminarium under Almedalsveckan om social oro, om vad vi lärt oss efter Husbykravallerna och om relationen mellan boende och polis i socioekonomiskt utsatta förorter. Jag hade förmånen att få vara med i en kunnig och klok panel beståendes av <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1241115280" href="https://www.facebook.com/salazaratias" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Camila Salazar Atias</a> och <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=637081711" href="https://www.facebook.com/peppson.mandela" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Peppson Mandela</a> ifrån Fryshuset, <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=135251863288" href="https://www.facebook.com/Polisforbundet" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Polisförbundet</a>s ordförande <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1321012602" href="https://www.facebook.com/lena.nitz.9" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Lena Nitz</a> och Rikspolischef Dan Eliasson.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">Vi hade en ganska stor samsyn i panelen om vägen framåt, om man undantar frågan om resurser till polisen (där Dan gick in och avbröt mig när jag påstod att vi hade resursbrist). Jag rekommenderar alla som är intresserade av både polis- och trygghetsfrågor, speciellt kopplade till utsatta områden, och förtroendet för polisen att se/lyssna på </span><a href="https://www.youtube.com/watch?v=GF6KHWWHl-Y&feature=youtu.be" style="line-height: 19.3199996948242px;">seminariet</a>.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">För den som vill läsa istället för att lyssna så har Tommy Hansson skrivit en sammanfattning av diskussionen på Polisförbundet i Stockholms webbsida </span><a href="http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/framtidens-polis-i-fororten" style="line-height: 19.3199996948242px;">Blåljus</a><span style="line-height: 19.3199996948242px;">.</span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<span style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span></span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<span style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span></span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<span style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span></span></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-20638892282511723342015-06-20T18:51:00.003+02:002015-06-20T18:51:58.302+02:00Om EuroPride Riga och en polis för alla<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">Idag deltog jag och ett par kollegor ifrån Gaypolisföreningen, en förening för polisanställda som vill ta ställning för HBTQ-rättigheter, i paraden på EuroPride i Riga.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsR5m6AQC3cuIDcolYK1Gdhv7kfYPMCQbVR7Oyr0UVMb-_fcizlVlv0H2yfZkggBUFC6IpSEyQeSjHsqqzecsW72_H6uOid03N105VTam3UA4WtKjQECfQlHJ6kbPW-id_rqn16K7T/s1600/P%25C3%25A5+marsch.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="222" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsR5m6AQC3cuIDcolYK1Gdhv7kfYPMCQbVR7Oyr0UVMb-_fcizlVlv0H2yfZkggBUFC6IpSEyQeSjHsqqzecsW72_H6uOid03N105VTam3UA4WtKjQECfQlHJ6kbPW-id_rqn16K7T/s320/P%25C3%25A5+marsch.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Vi poliser har ett stort ansvar vad gäller att försvara och upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Det är vi som skall skydda och hjälpa dem som kränks på grund av dem de är. Därför är det speciellt viktig<span class="text_exposed_show" style="display: inline;">t att vi visar att vi står upp för ett människovärde som är oberoende av etnicitet, sexuell läggning eller dylikt. Det är det en Prideparad handlar om.</span></div>
<div class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">
<div style="margin-bottom: 6px;">
Behovet av det ställningstagandet är större i ett land som Lettland, där det fortfarande är betydligt mer socialt stigmatiserat att vara HBTQ-person. Vi får dock inte tro att vi är färdiga med kampen mot homofobi i Sverige. I många delar av landet känner sig människor fortfarande inte fria att vara öppna med sin sexuella läggning. Det gäller även delar av vår egen poliskår.</div>
<div style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Som polis så vill jag bidra till att alla känner sig fria att vara dem de är. Jag inser att det kräver mer än deltagandet i parader. Vi inom polisen kan säkert både göra mer för att bidra till en grundtrygghet i samhället för minoritetsgrupper, och bli bättre på att hjälpa dem som utsätts för trakasserier eller hatbrott. Men vi kommer också att behöva hjälp av alla er andra, exempelvis genom att anmäla brott ni blir utsatta för och vittna om någon annan utsätts. Än viktigare är dock att ta ställning, våga säga ifrån, stå upp för dem som trakasseras och bemöta dem som uttrycker sig diskriminerande eller kränkande. Det är ett effektivare sätt att få till en förändring än alla parader och domar i världen.</div>
<div style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi25KgIx58-NfwahwBp9q_5VPi5vzUN2aKCqdy_-slgwV7Ogd58QQWXNyG_MdYKpNf76f5mMeDqa3KS9f5B25IcDKOsDUu2swEybZBhXo1I-xK6kJZvAsFyCbBSLHL5PHqqeg22GFcS/s1600/I+parken+med+skylten.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi25KgIx58-NfwahwBp9q_5VPi5vzUN2aKCqdy_-slgwV7Ogd58QQWXNyG_MdYKpNf76f5mMeDqa3KS9f5B25IcDKOsDUu2swEybZBhXo1I-xK6kJZvAsFyCbBSLHL5PHqqeg22GFcS/s320/I+parken+med+skylten.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-45496872604526765912015-06-20T18:43:00.001+02:002015-06-20T18:43:53.827+02:00Om att ta ansvar för sitt eget drickandeFöljande text publicerades igår på <a href="http://www.expressen.se/debatt/tank-dig-for-innan-du-super-i-kvall/">Ex</a><a href="http://www.expressen.se/debatt/tank-dig-for-innan-du-super-i-kvall/">pressen:</a><br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Midsommarafton är en av
mina favorithögtider. Delvis för att Sverige är så bedårande
vackert på sommaren, men också på grund av de traditioner som jag
har byggt upp tillsammans med vänner och familj.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">För många svenskar
innebär midsommartraditionerna att man intar ansenliga mängder
alkohol. Drickandet kan bidra till trevliga fester och roliga minnen,
men det kan också sluta i spyor, minnesluckor och misär.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">I värsta fall så innebär
dock supandet att folk utsätts för grova vålds- och sexualbrott.
Drygt 7 av 10 män som misshandlar och ungefär 6 av 10 som begår
sexualbrott är alkoholpåverkade*. Även risken att bli utsatt för
brott ökar markant då man har druckit. Troligtvis är kopplingen
mellan alkohol och brott ännu starkare just midsommarnatten. Många,
främst män, misshandlas. En del mycket grovt. Många, främst
kvinnor, utsätts för sexualbrott. Flera våldtas. Och väldigt
många barn far illa både genom att utsättas för eller bevittna
brott. För en del offer blir livet aldrig sig likt igen.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Jag vill därför, som
polis och medmänniska, komma med en uppmaning till alla er som skall
fira midsommar. Försök göra en ärlig och självkritisk bedömning
av hur du brukar påverkas av alkohol. Om du vet med dig att du kan
bli aggressiv när du blir full, om alkoholen gör att du har svårt
att läsa andras signaler, att du tappar empati och tenderar att
kränka folk fysiskt eller sexuellt, drick då inte! I värsta fall
riskerar du att slå sönder eller våldta någon. Om du tycker att
nykterhet är en för stor uppoffring, se åtminstone till att akta
dig för platser eller situationer där du riskerar att begå brott. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Om du festar med en vän
som inte kan hantera alkoholen, ta då ansvar för honom. Sup honom
inte stupfull, utan försök istället stoppa hans drickande i tid.
Hjälp till att avstyra potentiella bråk, och lämna honom inte
ensam med personer han riskerar att utsätta för sexualbrott.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Det är egentligen inte
särskilt komplicerat. Att vara full är inte en ursäkt. Alkohol är
visserligen lagligt, men likväl en på många sätt farlig drog. Så
tänk efter före, innan du börjar supa på midsommarafton. Om din
midsommartradition innebär en fylla som gör att du riskerar att
begå brott så är det dags att ändra planen. Det fina med
traditioner är ju att man kan skapa sina egna. Om du däremot klarar
av att dricka med måtta och/eller vet med dig att du aldrig gör en
fluga förnär när du blir påverkad, så drick för all del. Tänk
bara på att barn kan uppleva berusning, speciellt bland sina
föräldrar, som otryggt och förvirrande.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Slutligen, det finns en
anledning till att vi har åldersgräns på Systemet. Ungdomar är
ännu sårbarare än vuxna. Så köp inte ut åt underåriga. Och
tipsa polisen om ni får information om att det säljs illegal sprit
till ungdomar. Det är inte bara farligt på grund av drickandet i
sig, langningsspriten kan vara giftig och exempelvis ge ögonskador.
Det händer dessutom att ungdomar som åker till obekanta platser för
att köpa alkohol av okända personer blir utsatta för brott. Rån
är vanligast men även våldtäkt har förekommit.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Ju mer gemensamt ansvar vi
tar, desto färre kommer att falla offer för baksidan av vår
alkoholkultur. Dessvärre riskerar många att råka illa ut även
denna midsommarafton, så jag vill avsluta med att skicka en tacksam
tanke till alla er inom sjukvård, polis, räddningstjänst,
socialtjänst, civilsamhälle, med mera som spenderar midsommarnatten
i allmänhetens tjänst istället för att vara med nära och kära.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Trevlig midsommar!</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
* E<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">nligt
statistik ifrån BRÅ:
</span></span><a href="https://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/nyheter/2015-02-24-7-av-10-man-berusade-vid-misshandel.html">https://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/nyheter/2015-02-24-7-av-10-man-berusade-vid-misshandel.html</a></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://www.bra.se/download/18.779f51ff14b839896444f1/1424700908919/2015_Kortanalys_Alkohol_och_drogp%C3%A5verkan.pdf"><span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">https://www.bra.se/download/18.779f51ff14b839896444f1/1424700908919/2015_Kortanalys_Alkohol_och_drogp%C3%A5verkan.pdf</span></span></a></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-2177998500750986622015-05-30T12:14:00.000+02:002015-05-30T12:14:01.398+02:00Samtal kring civilkurage, filmande/fotande och polisens förtroende<i>För två veckor sedan blev jag (till min stora förvåning) inbjuden till TV4 för att prata om civilkurage och det faktum att så många fotar/filmar istället för att hjälpa till när någon är nöd. Inslaget finns <a href="http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3180544">här.</a> Nedan har jag lagt in lite tankar och funderingar på ämnet som jag samlade ihop innan inslaget:</i><br />
<br />
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Många i vårt individualiserade samhälle verkar leva lite i sina egna bubblor och bryr sig relativt lite om dem som inte tillhör deras egen bekantskapskrets (familj, vänner, kollegor, etc). När någon har behov av hjälp är det lätt att se det som "någon annans problem". Första steget till att få ett samhälle där vi hjälper utsatta istället för att bara gå förbi, eller filma och lägga upp på Facebook, är att sträva efter mer medmänsklighet och en större känsla av gemensamt ansvar för varandra. Att vi tar tid att stanna upp och undersöka om någon verkar behöva hjälp och att man agerar själv, och inte räknar med att någon annan skall göra det.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Till vis del kan nog passiviteten när folk är i behov av hjälp bero på ovana, man är så van vid att det är samhället eller den där "någon annan" som skall gripa in. Till viss del kan det finnas en rädsla för att "lägga sig i". Ibland kan det bero på rädsla för att själv drabbas (exempelvis av våld). Men vi behöver en diskussion om vilka reflexer som går igång när någon behöver hjälp, om att det för vissa verkar vara att ta fram kameran/mobilen istället för att fundera över hur man kan hjälpa till. </div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
När man ser en medmänniska i behov av hjälp borde första frågan vara just "Hur kan jag hjälpa?" Ibland kan bästa sättet vara att helt enkelt flytta på sig och låta proffsen (polis, ambulans, brandkår, etc) jobba, ibland kan det vara att skrika, att ge HLR, att larma, etcetera. <span style="text-align: -webkit-auto;">Är man först på plats - larma först (om ingen annan gör det), hjälp sedan till. Om ett brott har skett, stanna och ge vittnesuppgifter till polisen.</span></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Vid våld - ingrip om du kan/vågar, annars skrik. <span style="text-align: -webkit-auto;">Våld/kränkningar kan ofta pågå för att ingen reagerar. Om folk tillsammans reste sig på tunnelbanan och sa stopp när en kvinna trakasseras av en man, när någon kränker en fattig/utsatt eller dylikt så finns det en stor kraft. Men så länge ingen gör något kan kränkningar fortsätta. </span></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Vad gäller att just filma, så finns det ett antal problem med det:</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Man hjälper inte till, m<span style="text-align: -webkit-auto;">an är (ibland) i vägen för dem som skall hjälpa och det</span><span style="text-align: -webkit-auto;"> kan vara kränkande för en utsatt person att bli filmad. En kollega berättade till exempel om hur en kvinna som efter att ha överlevt ett självmordsförsök genom att hoppa framför tunnelbanan låg svårt skadad och naken på överkroppen (kläderna slets av för att kunna använda hjärtstartaren) på perrongen blev filmad av förbipasserande. Poliserna fick fokusera på att täcka henne och ambulanspersonalen med filtar för filmarna istället för att hjälpa till med annat.</span></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Till stor del handlar det om att metvetandegöra kring de här frågorna. Att förändra folks spontana reaktioner till att hjälpa i stället för att filma. Att öka ansvarstagandet. Att ingripa tillsammans. Och så klart om att vara mer empatiska och ansvarstagande i allmänhet.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Slutligen ett citat ifrån Martin Luther King Jr: "Det farliga är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad".</div>
<br />
---<br />
<br />
<i>Ett par dagar efter TV4-samtalet så var jag med i SR P5 och pratade om polisens förtroende. Det var ett kort samtal som rörde mycket av det jag har pratat om många gånger förut, exempelvis förmåga till självkritik, behovet av att se vad man kan lära av misstag istället för att fokusera på att hänga/straffa enskilda, etcetera. En liten del av samtalet finns <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2842&artikel=6168646">här</a>.</i>Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-38003793525825659612015-05-30T11:26:00.002+02:002015-05-30T11:26:43.444+02:00Slutord i debatten om "Marken Brinner" och polishatande konst<i>Följande text publicerades i början av maj på<a href="http://www.dagensarena.se/opinion/martin-marmgren-polariserade-bilder-av-polisen-bygger-barriarer/"> "Dagens Arena"</a> sm ett svar på ett angrepp på mig som följde på en text jag skrev om förställningen "Marken Brinner". Texten tar också avstamp i en Facebook-status jag skrev för <a href="https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=818924628156511&id=267271336655179&substory_index=0">Närpolisen i Kistas sida</a> angående ett uppträdande på en ungdomsfestival där poliser kallades "horungar".</i><br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Jag har sedan jag blev
polis störts och bekymrats av den enorma polarisering som finns
kring polisen. Många kollegor försvarar allt vi gör, oavsett hur
illa det ser ut. Många belackare, ofta på den politiska
vänsterkanten och inte sällan inom konsten, gör allt de kan för
att framställa oss som fienden och legitima mål för hat och våld.
Ofta uteblir det konstruktiva och nyanserade samtalet. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Jag jobbade kväll i mitt
närpolisområde, Kista, under valborgsmässoafton. Medan jag och
mina kollegor under en ungdomsfestival försökte avstyra bråk,
hjälpa misshandelsoffer, ta hand om en avsvimmad flicka och på
andra sätt se till att barn och unga inte råkade illa ut så
sjöngs det ifrån scenen om hur poliser är "horungar".
Händelsen (som jag skrev om i ett blogginlägg) fick mig att tänka
på teaterföreställningen "Marken Brinner" och den
efterföljande debatten. Även då var det frågan om en
kulturyttring som utmålade polisen (som kollektiv) som fiende och
förövare. Även då reagerade jag med en text. Eftersom den texten,
att döma av svaret av Björn Karlsson ifrån teatergruppen, mer gav
upphov till ilska än förståelse så gör jag ett försök till att
förklara min syn på kulturyttringar med udden mot polisen (samt
bemöta den kritik jag har fått).</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Självklart skall konsten
vara fri. Men när den används i offentligt sanktionerade
arrangemang riktade mot ungdomar så borde man reflektera över vad
det är för budskap man sprider. I den debatt-text som gruppen bakom
"Marken Brinner" skrev angående förställningen är det
tydligt att deras ambition var att ställa de boende i Husby mot
polisen, som framställs som rasistiska mördare. Den tankefiguren
stämmer inte bara väldigt dåligt med verkligheten (där det
snarare handlar om Husbybor mot kriminalitet, även om det också är
en grov förenkling), utan är också direkt skadlig. Dels för
polisen, men främst för Husbyborna, som är de som förlorar mest
på polariseringen. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Björn Karlsson tyckte inte
att jag borde ha yttrat mig alls eftersom jag inte "var där"
och såg föreställningen. Detta trots att min text nästan
uteslutande bygger på vad man själva har skrivit i debattartikeln
(och vittnesmål ifrån personer som var på plats). Precis samma
kritik fick jag av många kollegor när jag offentligt kritiserade
dödsskjutningen av en 69-åring man i Husby. Att bara de som var där
under ett ingripande har rätt att ha en åsikt är en vanligt
förekommande tanke bland poliser. Det gör att nästan all kritik
kan avfärdas med att ingen av kritikerna vet vad de pratar om. Det
tankesättet är ett effektivt sätt att skydda sig ifrån granskning
och utveckling, oavsett om man är polis eller konstnär.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Jag inser dock att jag
banaliserade jag den utsatthet skådespelarna kände på scenen, och
det ber jag om ursäkt för. Det var dumt, och helt onödigt för att
få fram min huvudpoäng, nämligen att man inte hjälper boende i
marginaliserade områden genom att bygga på barriärer mellan
ungdomar och myndigheter. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Min kritik mot att polisen
i låttexter eller teaterföreställningar riktade till unga
framställs som "horungar" eller förtryckande rasister
innebär självklart inte att jag inte tycker att man bör kritisera
polisen. Man kan och bör kritisera både individuella ingripanden
och strukturella företeelser. Jag har själv gjort det, både
internt och externt. Kritik av polisen är essentiellt för ett
demokratiskt samhälle. Men för att kritiken skall bli konstruktiv
så krävs det både viss nyansering och en trovärdighet hos
avsändaren. En sverigedemokrat som går till storms mot hedersvåld
kommer inte att göra särskilt mycket nytta, ens för hedersvåldets
offer, då hen saknar trovärdighet i frågan. Om man utgår ifrån
en polariserande och generaliserande nidbild av det/dem man
kritiserar är risken uppenbar att kritiken bara kommer att vara
ägnad att öka polariseringen.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Vi poliser begår ofta
misstag, och ibland övergrepp, och vi brister konstant i
självkritik. Hos oss existerar dessutom samma strukturella rasism
som i resten av samhället. Vi behöver ta till oss och lära av
kritiken. Men kritiserar man genom att, om än indirekt, utmåla alla
oss poliser som legitima mål för livsfarlig stenkastning, så får
man också räkna med att själv bli kritiserad. Vår yttrandefrihet
ger dessutom lyckligtvis även en polis rätt att kritisera en
artikel, en låttext, eller en teaterföreställning.</span></span></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-43900600463536351412015-05-30T11:06:00.001+02:002015-05-30T11:06:17.824+02:00Lite har förändrats två år efter Husbykravallerna<i>Följande inlägg publicerades för ett par veckor sedan <a href="http://nyheter24.se/debatt/798246-polisen-situationen-i-husby-ar-som-baddad-for-nya-upplopp">på Nyheter24</a>. Dessvärre aktualiserades det bara några dagar efter att det hade publicerats av massiva attacker mot polis i Tensta, där bland annat molotovcocktails hade förberetts för att användas mot polisen. Det var för en dryg vecka sedan. </i><br />
<br />
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
Två år har gått sedan
kravallerna i Husby. Efter händelserna skrevs och talades det mycket
om situationen i de marginaliserade förorterna, men intresset har
sedan dess minskat. Detta trots att lite har förändrats och risken
för nya upplopp kvarstår. Det sker fortfarande attackerna mot polis
och brandkår. Bilar bränns alltjämt upp.</div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
Beredskapen för att
hantera kravaller har förbättrats. Men vad gäller de bakomliggande
problem som skapar grogrunden för upploppen, så har mindre hänt.
Dessa problem påverkar människors liv negativt även när inga
stenar kastas och inga bilar brinner, när TV-kamerorna är riktade
någon annanstans. Det är här det viktigaste och största arbetet
måste ske.</div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
Det mest grundläggande är
att minska det socioekonomiska utanförskapet och luckra upp
segregationen. Detta är ingen nyhet, men det räcker inte med
vetskapen att det behöver göras, det behövs också mer resurser.
Speciellt viktigt är att det inte sparas på pengar till de minsta.
Ju tidigare man kan hjälpa ett barn i riskzonen, desto större vinst
både mänskligt och ekonomiskt (vilket bland annat visas av Ingvar
Nilssons forskning). Det krävs större satsningar på förskolor,
socialtjänst, skolor och fritidsgårdar så att varje barn kan ges
uppmärksamhet, bekräftelse och stöd. Samtidigt måste man även
hjälpa de vuxna. Här är tillgång till arbetsmarknaden
grundläggande. Den här sortens satsningar kostar pengar, och kräver
mycket mer resurser per capita än i rikare områden, men i ett
längre och bredare perspektiv överskrider vinsterna kostnaderna med
bred marginal.</div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
En annan faktor som skapar
frustration är känslan av att inte vara delaktig, att inte ha makt
över sin egen situation eller sitt eget lokalsamhälle. Det finns
ett väldigt starkt civilsamhälle i flera förorter, men många
upplever ändå en svårighet att påverka beslut. Det behövs mer
satsningar på närdemokratin för att skapa bättre förutsättningar
för de boende att ha inflytande över sin livssituation. Det skulle
också göra det mer motiverat för folk att vårda sin närmiljö
och stärka de krafter i lokalsamhället som står upp mot våld och
kriminalitet. Husbyborna själva var exempelvis avgörande för att
få slut på upploppen för två år sedan. Det som krävs är dock
inte främst punktinsatser utan genomgripande åtgärder på politisk
nivå för att förbättra de boendes möjligheter till inflytande i
lokala beslutsprocesser. Civilsamhället är ett viktigt komplement,
men kan inte bära huvudansvaret för en förändring.
</div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
Slutligen så behövs en
förändring i hur man tänker och talar om förorten. Det handlar
delvis om den stigmatiserande bild byggt på ett utifrånperspektiv
som många förortsbor möter och som för vissa blir en
självuppfyllande profetia. Allt som förstärker föreställningen
att det inte finns några förutsättningar att göra sig en framtid
utan att begå brott, att samhället i allmänhet och polisen i
synnerhet är för andra och mot förortsbor, allt som polariserar
och fördjupar känslan av ”vi och dom” är destruktivt. <span style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;">Det
är problematiskt att de förebilder som oftast lyfts fram har
bakgrund i brottslighet, då det bekräftar bilden av förorten som
manlig och kriminell. Killar som har lämnat den kriminella
identiteten och världsbilden bakom sig och hjälper ungdomar i
riskzonen kan göra ett extremt viktigt jobb, men det är också
viktigt att lyfta fram alla de förebilder som visar på att det
finns en väg framåt för unga som går direkt ifrån skolan till
högskolestudier och jobb. </span>
</div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span lang="sv-SE">Den stereotypa
bilden av unga förortskillar som (ex/)kriminella är en stor del av
problemet. Dels leder den till diskriminering i både krogköer och
på arbetsmarknaden. Men den gör också att kriminalitet och
våldskapacitet i vissa kretsar kopplas till status på ett sätt som
gör det lättare för kriminella att rekrytera unga. Brottslighet
som främst drabbar andra förortsbor skrivs om till någon sorts
motstånd mot samhället och tröskeln för att börja begå brott
sänks. Starka kriminella strukturer skapar inte bara en akut
otrygghet för de boende, utan försvårar också för sociala och
jobbskapande satsningar. Därför behövs även riktade polisiära
insatser. Detta sker nu i Järvaområdet (genom omprioriteringar av
polisens egna resurser). Polisarbetet i förorterna behöver dock
självklart ske med stor respekt för de boende. Både genom en
kontinuerlig dialog med medborgarna och genom att vi blir bättre på
att rannsaka vårt eget arbete och be om ursäkt när något går
fel.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span lang="sv-SE"><br /></span></div>
<br />
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
För att kunna lösa
problem måste man vara beredd att se och tala om dem. Vi måste
diskutera både det sociala utanförskapet och den utbredda
kriminaliteten. Men om det är den enda bild som ges av förorten så
riskerar det att förstärka stigmatiseringen. Därför är det
väldigt viktigt att de motbilder som är minst lika verkliga
uppmärksammas. Tjejer och killar som startar företag eller ideella
organisationer, som arbetar för samhället eller i näringslivet,
som trots svårare förutsättningar når framgång och hjälper
andra att lyckas. För att komma åt det socioekonomiska
utanförskapet och förebygga fler upplopp så krävs det inte bara
att kommunen och polisen satsar. Förortsborna, och speciellt barnen
och ungdomarna, behöver få känna framtidstro. Och där är rätt
lokala förebilder ovärderliga. Samhället behöver ge dem mer
utrymme, både på plats i närområdet, i mediebilden och i den
offentliga debatten.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-3506570299895044902015-04-26T20:10:00.001+02:002015-04-26T20:10:29.671+02:00Medborgartjänst<i>Har publicerat en text om varför "medborgartjänst" behövs på <a href="http://www.metro.se/metro-debatt/polis-darfor-borde-vi-infora-medborgartjanst/EVHodz!gegDpMyPMLC6w/">Metro Debatt</a>. Nedan finns den lite längre originaltexten, där jag även specifikt skriver om nytta av att medborgartjänsten innehåller inslag av socialt arbete:</i><br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I höstas gick
försvarsminister Peter Hultqvist ut och öppnade upp för att införa
värnplikt. Han nämnde att man behövde säkra personalförsörjningen
till och bredda den folkliga förankringen i försvaret, samt att det
skulle ge mer kunskap bland svenska folket om hur man hanterar
krissituationer oavsett om de är militära eller civila. I onsdags
föreslog ett antal tunga företrädare för arbetarrörelsen på DN
Debatt att Sverige borde införa ”medborgartjänst” (en likt
värnplikten allmän och obligatorisk tid då ungdomar arbetar för
och utbildas av staten, men inte nödvändigtvis inom det militära)
. Även här nämns behovet av att kunna hantera krissituationer, men
debattörerna tar också specifikt upp att det skulle kunna vända
utvecklingen med minskande tillit och sammanhållning i samhället.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som polis möter
jag i arbetet dagligen ett samhälle som slits isär. Avståndet
mellan Rinkeby och Ålsten är bara några kilometer.
Inkomstskillnaderna är dock enorma, medelinkomsten är ca fem gånger
högre i Ålsten, och skillnaden i förmögenhet är ännu mycket
större.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I vårt moderna
samhälle utan värnplikt och med en ökad skolsegregation baserad på
klass kan barn växa upp utan att någonsin ha djupare gemenskaper
med någon som inte delar deras närmaste omgivnings subkulturer och
världsbild. Det drabbar inte bara förståelsen för andra
människors livsvillkor, utan också känslan av samhörighet med och
empatin för de grupper man aldrig möter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En del ungdomar i
förorterna upplever sig vara helt exkluderade och känner ingen
tillhörighet alls till samhället. Det gör det lättare att vända
sig mot dem som uppfattas som samhällets företrädare (polis,
brandkår, socialtjänst, med mera) och att bygga identiteter kring
utanförskapet som ibland kan ursäkta eller glorifiera kriminalitet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Samtidigt lever
andra ungdomar i rika enklaver där deras möten med den verklighet
som exempelvis är vardag för invånarna i förorten i värsta fall
begränsas till notiser i media när det har skett en skjutning eller
bränts några bilar. Känslan av ett gemensamt socialt ansvar
minskar i takt med de ökade mentala avstånden.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Förslaget om
medborgartjänst mötte genast kritik ifrån höger, främst då det
ses som en allvarlig frihetsinskränkning. Individuell frihet tycks
ha blivit ett ideal som är överordnat gemensamt socialt
ansvarstagande. Vi mår dock bättre i mer jämlika samhällen, och
behöver minska skillnaderna i inkomst och ägande. Men oavsett det,
så behöver vi också göra något åt det faktum att de band som
behövs för att hålla ihop olika delar av ett land blir allt
svagare. Vi behöver skapa fler mötesplatser för människor med
olika bakgrund, och förbättra förutsättningarna för att uppleva
att det finns ett gemensamt ”vi”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Människor är som
mest formbara när de är unga, identiteter skapas och livslånga
vänskapsband knyts. En medborgartjänst skulle kunna bidra till att
skapa de mötesplatser som har försvunnit. Att dessutom träffas
långt hemifrån, fria ifrån de roller man har vant sig att spela i
sin uppväxtmiljö, skulle förhoppningsvis göra det enklare att
överbrygga de mentala avstånd som dagens samhälle tenderar att
förstärka. Det skulle också öka känslan av att vara behövd i
och ansvarig för något gemensamt. Den känslan kan visa sig vara
ovärderlig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag tror dessutom
att det skulle finnas särskild vinster om en medborgartjänst kunde
kopplas till socialt arbete. Behoven finns i äldreomsorgen, inom
vården, bland människor med funktionshinder, i verksamheter för
barn med särskilda behov, med mera. Självklart skulle det ske under
ledning av professionell och utbildad personal, men i stora delar av
välfärden finns det ett stort behov av ökad mänsklig närvaro.
Personalen stressas och slits ut av både den psykiska pressen och
fysiska moment som lyft av gamla, samtidigt som tiden för
medmänskliga samtal blir allt mindre.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Närvaron av
ungdomar i de här miljöerna skulle inte bara ge välbehövligt stöd
till personal och hjälpbehövande gamla, unga, sjuka eller
funktionshindrade, den skulle också ge dem ovärderliga
erfarenheter. För unga som kommer ifrån rika områden skulle det
direkta mötet med utsatta människor ge förutsättningar att få
både ökade insikter och djupare empati för dem som är beroende av
stöd ifrån samhället. Ungdomar ifrån socialt marginaliserade
områden kan få erfarenheten och referenser som öppnar dörrar in
till en arbetsmarknad som ibland är svårtillgänglig om man saknar
rätt kontakter, speciellt för dem som tillhör grupper som utsätts
för strukturell diskriminering. Dessutom tror jag att ett arbete där
man vårdar och hjälper andra människor är utvecklande och
lärorikt för alla, oavsett bakgrund.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En medborgartjänst
skulle säkerligen bli dyr för samhället. Och den skulle
otvivelaktigt innebära en inskränkning i de inkallade ungdomarnas
frihet. Men om man lyckas förebygga en del av de kostnader som
kommer ifrån det utanförskap som är en produkt av dagens enormt
segregerade samhälle så är jag säker på att vinsterna
överstiger kostnaderna, även rent ekonomiskt. Men framför allt så
når man förhoppningsvis ett samhälle med mer gemenskap,
sammanhållning, empati och förståelse för andra.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-34089131549644657612015-02-23T21:47:00.002+01:002015-02-23T21:47:25.436+01:00Om självmord och psykisk ohälsa<i>Texten nedan är skriven som en Facebook-post och föranleddes av att jag nyligen förlorade en nära vän.</i><div>
<br /></div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px;">
De flesta av er som läser detta stöter regelbundet på människor som inte mår bra psykiskt. Många är bekymrade över en släkting, vän eller kollega. Några av er mår själva dåligt. Psykisk ohälsa är ett av våra största samhällsproblem. Flera av er har säkert också varit med om att folk i er omgivning har tagit livet av sig. Några har, liksom jag, förlorat någon som står er väldigt nära. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga vuxna i Sverige. Varje fall, liksom varje människa, är unikt. Men bland alla enskilda livsöden finns det inte bara otroligt mycket sorg, smärta och tragedi, utan också en maning till handling. För så här kan vi inte ha det.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra. Att finnas till hands för och stötta dem som är i svackor, som har det svårt eller vars liv inte går som de har tänkt sig. Att ställa de svåra frågorna, och lyckas visa dem vi frågar att vi kan hantera svaren, att vi inte är rädda för att lyssna även till det som är jobbigt. Och om vi mår dåligt, att orka och våga prata om det. Att lita till att vänner som bryr sig vill höra även om det som är tungt och tragiskt.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Vi måste tänka mer på hur och vad vi prioriterar. Visst är det viktigt att förverkliga sig själv och/eller bidra till samhället genom jobb och olika engagemang. Men det känns som att det är för ofta som man prioriterar ner människorna omkring sig till förmån för "livspusslet" och vardagsrutiner. Det riskerar att göra mångas liv fattigare. Men det drabbar framför allt dem vars liv eller vardag inte innehåller lika mycket mening.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Vi behöver ha en väl fungerande och väl finansierad psykiatrisk vård. Just nu verkar det i vår välfärdsstat vara mer regel än undantag att man inte får den hjälp man behöver om man lider av psykisk ohälsa. Jag har flera i min närhet med hårresande erfarenheter av psykvårdens otillräcklighet, och jag har hört liknande historier ifrån otaliga jag har mött i tjänsten. Det är en skandal, och måste förändras.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-top: 6px;">
Sist, men inte minst, så behöver vi tillsammans skapa ett samhälle som förebygger att folk mår dåligt. Ett samhälle där fler människor känner mening, gemenskap och sammanhang. Ett samhälle med mer fokus på mjuka värden som livskvalitet och mental hälsa. Ett mänskligare samhälle.</div>
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-70665077082185797422014-12-11T20:50:00.002+01:002014-12-11T20:50:31.110+01:00Om "Marken Brinner" och hur kultur kan legitimera polishat<i><a href="http://www.dagensarena.se/opinion/martin-marmgren-polisen-ar-inte-fienden/">En editerad och vässad version av den här bloggtexten har publicerats på Dagens Arena.</a></i><br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För ungefär två veckor sedan lade
”Ung Scen Öst” efter provspelning på Skäggetorpsskolan ner sin
pjäs ”Marken Brinner”. Orsaken uppgavs vara <a href="http://www.corren.se/kultur-noje/pjas-laggs-ner-efter-rasistiska-hot-7506445.aspx">”hot från publiken”</a>,
som anklagades för att <a href="http://www.corren.se/kultur-noje/ung-scenost-lagger-ner-forestallning-7506703.aspx">utsätta teatergruppen för rasism</a> och <a href="http://www.dagensarena.se/opinion/ung-scen-ost-vi-vagrar-delta-i-normaliseringen-av-rasism/">förtryck</a>.
Den hotfulla stämningen förorsakades så vitt jag förstår av en
kastad penna. Som exempel på förtryck tas i en debattartikel upp
att eleverna i publiken vägrade att ta ”ställning för de boende
i Husby eller apartheidregimens offer i Sydafrika”. Det
ställningstagandet innebär dock att man tvingas acceptera
teatergruppens världsbild där ”den vita polisen” i Husby utövar
ett mordiskt rasförtryck mot förortsbor och där de som kastar sten
för en kamp ”för demokrati så som medborgarrättsrörelsen och
kvinnorättsrörelsen”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag som polis är alltså fienden i Ung
Scen Östs världsbild, det är mig man skall vända folk mot. Det är
ofta lätt gjort. Många anser redan att jag och mina kollegor bara
genom vårt yrkesval är legitima mål för våld, hot och hat. Den
stenkastning som ung scen öst kallar ”demokratikamp” har varit
nära att invalidisera eller döda kollegor var enda ”brott”
varit att åka på ett larm om att någon behöver hjälp. Själv har
jag inte varit särskilt utsatt för våld. Hatet kan dock ta olika
uttryck, och det stör mig att mina föräldrar och syskon har hängts
ut på en polishatarsajt med namn och adress. Sambandet mellan att i
konst eller opinionsbildning på ett generaliserande sätt framställa
poliser som klandervärd (rasistiska förtryckare) och hat/attacker
mot poliser är inte mer komplicerat än samma samband för andra mer
utsatta grupper som exempelvis etniska minoriteter. Det är dock ett
sidospår, och inte det som jag upplever som olyckligast med ”Marken
Brinner” Det är hur pjäsens budskap stjälper för dem man vill
hjälpa.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag arbetar som närpolis i Husby. De
boende i Husby som jag har träffat upplever visserligen ett
förtryck, men inte av polisen utan ifrån <a href="http://konstapelbastian.blogspot.se/2014/11/om-narpolisarbete-i-husby-och-att-ta.html">lokala kriminella sombegår brott, kränker och tar sig rättigheter på andras bekostnad</a>. Deras missnöje med polisen handlar om att vi finns där för lite
och ingriper för tandlöst mot kriminaliteten. Det är så klart
ingen heltäckande bild. Jag har lika liten rätt att göra mig till
företrädare för Husbyborna som ”Ung scen öst”. Men den är
grundad i mängder med samtal med Husbybor och är sannolikt mer
representativ för majoriteten av de boende än ”Ung scen östs”
revolutionsromantik.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad gäller stenkastning mot polis, så
handlar det mycket mer om att <a href="http://konstapelbastian.blogspot.se/2014/11/attacker-mot-polis-mer-krimialitet.html">kriminella vill skydda sin brottslighet</a>
och värna ett lokalt våldsmonopol (och gärna använder unga killar
på glid i sina egna syften) än om tankar om en social revolution.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Visst kan polisingripanden (som
exempelvis dödsskjutningen av 69-åringen i Husby <a href="http://konstapelbastian.blogspot.se/2013/08/om-en-mycket-tragisk-dodsskjutning.html">som jag själv också har kritiserat</a>) fungera som gnistor, men de tas tillvara av kriminella som vill
<a href="http://www.svt.se/opinion/de-enda-som-tjanar-pa-husbyupploppen-ar-gangsters-och-rasister-1">stärka sin position i lokalsamhället</a>. När ung scen öst vill få människor att ställa sig på
stenkastarnas sida, så hjälper de inte Husbyborna, utan legitimerar
snarare samma krafter som inte bara bränner deras bilar och skolor,
utan också utsätter dem för ett dagligt förtyck i form av hot,
kränkningar och kriminalitet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Människor i förorter som Husby är
kraftigt marginaliserade i samhället. De får uppleva klass-samhället
och segregations baksidor. Många utsätts dessutom för strukturell
rasism på arbetsmarknaden. För att vända utvecklingen behövs
bland annat sociala satsningar, ökad inkludering i politiska
processer, och mer fokus på att lyfta fram och synliggöra alla
positiva exempel och förebilder som finns i lokalsamhället. Men det
finns också ett stort behov av ökad trygghet, både för att minska
den akuta utsattheten för kriminalitet och för att skapa
förutsättningar för att minska det socioekonomiska utanförskapet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som närpolis är det mitt jobb att
hjälpa och stötta Husbyborna, att vara med och skapa den trygghet
de efterfrågar. Det arbetet kräver att jag och mina kollegor
arbetar upp ett förtroende bland de boende och att vi samverkar med
både andra myndigheter och det lokala civilsamhället. Allt detta
försvåras av att vi framställs som rasister och ”kolonisatörer”,
vilket också gäller andra samhällsföreträdare i området. För
unga killar på glid så innebär den världsbild som Ung Scen Öst
erbjuder att poliser, socialsekreterare eller lärare som försöker
få dem bort ifrån droger eller personrån kan avfärdas som
förtryckare medan de kriminella som vill ha dem som springpojkar
framstår som förortens förkämpar då de leder och inspirerar till
attacker mot polis och brandkår. Nader Ghaemi, stadsutvecklare i
Skäggetorp, uttryckte att <span style="color: #1a1a1a;"><span style="font-family: Times New Roman, serif;"><a href="http://www.corren.se/kultur-noje/det-blev-for-provokativt-7509538.aspx">”Pjäsen byggde en barriär mellan ungdomar och myndigheterna”</a>.</span></span><span style="color: #1a1a1a;"><span style="font-family: Times New Roman, serif;"> För att ge de här ungdomarna bästa möjliga hjälp att klara av
skolan och hamna rätt i livet behöver de här barriärerna istället
rivas ner. Det är därför snarare ett sundhetstecken än anledning
till oro att <a href="http://www.svt.se/opinion/vi-ar-inte-rasister-1">flera skolelever reagerade negativt</a> på ”Marken
Brinner”.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tråkigt nog har konstnärerna bakom
pjäsen inte varit särskilt mottagliga för kritiken, som avfärdas
som rasism eller <a href="http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/den-vita-blicken/">”vit blick”</a>. Nader Ghaemi, som jobbat med rasism och diskriminering i flera år,
tycker dock inte att det är den dolda rasismens fel att pjäsen fick
läggas ner. ”Det är föreställningens innehåll”.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns en enorm samhällsförbättrande
kraft i både konst och i socialt engagemang. Och jag tvivlar inte på
att Ung Scen Öst verkligen drivs av en vilja att bekämpa orättvisor
och förbättra livet för utsatta människor. Det gör man dock inte
genom att ensidigt och aggresivt polarisera mot polis eller andra
samhällsföreträdare, tvärtom så leder det till ökade klyftor
mellan människor, och kanske även ökade klyftor i samhället. Jag
skulle önska att både människorna bakom ”Marken Brinner” och
andra konstnärer och opinionsbildare tog med sig den insikten när
de i sina verk framför den kritik av samhällets maktstrukturer
(rasistiska och andra) i allmänhet och polisen i synnerhet som är
ett helt nödvändigt inslag i ett friskt samhälle. </div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-72521719103585285582014-10-28T21:09:00.000+01:002014-10-28T21:09:09.739+01:00Mos Maiorum behöver granskas nyanserat<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><a href="http://nyheter24.se/debatt/781144-martin-marmgren-mos-maiorum-behover-granskas-nyanserat">En förkortad variant av texten nedan har publicerats på Nyheter 24.</a></i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mos Maiorum, eller <a href="http://www.etc.se/utrikes/eu-attack-mot-papperslosa-ett-reva-pa-steroider">"reva på steroider"</a>, har genererat spaltmeter av avsky och fördömanden.
I ETC publiceras <a href="http://www.etc.se/kultur-noje/dagens-bild-henri-gylander-om-falska-forhoppningar">en teckning</a> som träffsäkert illustrerar bilden av
insatsen (och polisen): någon sorts polis-orch med "Mos
Maiorum" på bröstet gör sig reda att slakta en flyktingkvinna
och hennes barn. Människor uppmanas att göra motstånd, att störa
och protestera. Historier dyker upp, exempelvis om hur polisen har
delat upp passagerarna i en tunnelbanevagn i "vita" och
"icke-vita". <a href="http://www.metro.se/nyheter/super-reva-inledd-folk-ar-valdigt-skarrade/EVHnjm!ockUzSMdh5MBA/">Många papperslösa är skärrade</a>, och håller
sig inne.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Reaktioner förvånar inte. Mos Maiorum
associeras till två av de känsligaste ämnena i Sverige idag,
migration och rasism. Papperslösa migranter är väldigt utsatta,
även i Sverige. Ett verkställt avvisningsbeslut innebär en
personlig tragedi för den berörda familjen, och en del beslut ter
sig väldigt hårda. Även efter lagändringen där "synnerligen
ömmande omständigheter" ändrades till "särskilt ömmande
omständigheter" väntar exempelvis <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5994481">en familj med en apatisksjuåring på ett troligt besked om att en utvisning skallverkställas</a>. Samtidigt finns det idag på grund av bland annat
krigen i Syrien och Irak mängder med människor i vårt närområde
i desperat behov av asyl, och för alla förutom en liten mängd
kvotflyktingar saknas helt lagliga vägar in i Europa.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Många svenskar med utländsk bakgrund
upplever dessutom i vardagen att de blir kontrollerade, bland annat
av just polisen, bara på grund av sin mörkare hud- eller hårfärg.
<a href="http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/sami-said-lyssna-nu-for-en-gangs-skull/">Författaren Sami Said beskrev nyligen en sådan situation på ettskarpt och målande sätt</a>. Därför är det inte konstigt att de
utökade inre utlänningskontroller i bland annat tunnelbanan som
gränspolisen gjorde förra våren (det som felaktigt kallades
"Reva") väckte så mycket ilska. Och därför är det föga
förvånande att Mos Maiorum kritiseras kraftigt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mos Maiorum <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-farre-utlanningskontroller/">har dock inte inneburitnågon ökning av antalet inre utlänningskontroller</a>, så det finns
alltså ingen anledning för papperslösa att vara oroligare än
vanligt. I Sverige handlar insatsen främst om att kartlägga rutter,
och därigenom komma åt de nätverk som står för
flyktingmugglingen. Lyckas man med det så blir det svårare att fly
hit och söka asyl. Samtidigt så kommer troligtvis färre människor
råka illa ut på vägen hit. En del nätverk visar väldigt lite
hänsyn till dem de smugglar in i Europa, vilket inte minst de många
fruktansvärda tragedier med drunknade flyktingar på Medelhavet
visar.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Grunden både i insatser som Mos
Maiorum och i Gränspolisens vanliga linjearbete med inre
utlänningskontroller är de lagar vi har fattat beslut om i
riksdagen och de avtal vi har anslutit oss till via EU. Dessa kan,
och bör, ifrågasättas och kritiseras. Jag har även full respekt
för att man kan välja att med icke-vålds aktioner försöka hjälpa
enskilda människor som hamnar i kläm. Människor råkar alltid illa
ut i stora byråkratiska system, det finns något avhumaniserande i
att avkrävas att tillämpa ett stelt regelverk oavsett hur enskilda
drabbas. Just i migrationsrätten är detta speciellt tydligt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är beundransvärt att människor
engagerar sig mot orättvisor och för utsatta grupper eller
individer. Men det finns bättre och sämre sätt att göra
"motstånd" på. Historien om poliser som rasprofilerar på
tunnelbanan <a href="http://www.metro.se/nyheter/falska-rykten-sprids-om-super-reva/EVHnjn!x68vvNRAH6TIA/">visade sig helt sakna täckning i någon verklig händelse</a>. Den sortens ryktesspridning ger upphov till rädsla och
förtvivlan helt i onödan, samtidigt som man sprider nidbilder av
samhället i allmänhet och polisen i synnerhet. För en del verkar
viljan att polarisera mot exempelvis polisen och få sin världsbild
spridd och bekräftad vara en lika närvarande del i "motståndet"
som viljan att stå upp för utsatta. Samma tendenser finns i både
texter och bilder, exempelvis polis-orchen i ETC.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att måla upp en bild av en fascistisk
poliskår är inte bara felaktigt, det gör det också svårare för
oss poliser att göra vårt jobb. Det drabbar både enskilda
brottsoffer och rättssamhället i stort. På liknande sätt är
bilden av vår stat som en förtryckande skendemokrati
kontraproduktiv då den lika mycket avskräcker människor ifrån att
engagera sig i de demokratiska processerna som manar till handling.
Den parlamentariska demokratin må ha många fel och brister, men det
är ändå det bästa systemet många av oss känner till. Och för
att minska utsattheten för människor på flykt krävs också främst
politiska beslut. Möjligheten för civilsamhälle och
frivilligorganisationer att verka för en allt mer humanistisk
migrationspolitik har nog heller aldrig varit bättre. Genom att
fungera som en samtalspartner med och blåslampa på en s-mp regering
som vill stärka det humanistiska perspektivet på
migrationspolitiken kan man verkligen vara med och påverka.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Namnet "Mos Maiorum" är
sällsynt illa valt, då det implicerar viljan att stänga ute dem
som inte följer inhemska traditioner. Och det är bra att både
insatsen och politiken den bygger på granskas. Liksom polisiära
ingripande eller arbetssätt som synbart bygger på rasistisk
profilering behöver granskas och diskuteras på ett nyanserat sätt.
Men om bred och reflexmässig kritik blandas med påhitt och påhopp
så leder det nog snarare till att det blir svårare att få de
relevanta poängerna att nå fram. Om man tvärtom är konkret och
nyanserad i den kritik som framförs, så förbättras möjligheten
att hjälpa både myndigheter och politiker att se brister och vidta
åtgärder. Jag är övertygad om att det är det bästa sättet att
få till långsiktiga förbättringar i både migrationspolitiken och
hos polisen. </div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-59585429555111092272014-10-15T17:05:00.001+02:002014-10-15T17:05:44.314+02:00Minister med dold Agenda?För ett antal år sedan, när jag var ganska ny som polis, så patrullerade jag och en kollega i Tensta. Där träffade vi på Nalin Pekgul, som ju bor i området. Jag minns inte hur det gick till, men vi började samtala och hon bjöd med oss in till den turkiska föreningen på te. Jag hade redan sedan tidigare ett mycket positivt intryck av Nalin, då jag upplevde att hon hade stått upp för de humanistiska och sekulära värderingar som för mig är helt grundläggande i ett samhällsbygge. Det var ett trevligt möte, och mitt positiva intryck befästes. En sak som jag dock reagerade en aning på var att hon nämnde miljöpartisten Mehmet Kaplan som ett hot, och sa att han blev invald bara för att han hade med sig ett eget gäng av skäggiga (muslimska/religiösa) män som röstade in honom i olika sammanhang. Jag visste då inget om Mehmet även om jag var medlem i Miljöpartiet, och kunde inte säga emot.<br />
<br />
När jag successivt blev mer aktiv i Miljöpartiet så träffade jag sedan på Mehmet Kaplan i flera olika sammanhang. Han var alltid ödmjuk, nyfiken och lyssnande. Vi har pratat om förortsfrågor, demokratifrågor, rättsfrågor och en hel del annat. Det blev snabbt tydligt för mig att Mehmet har ett starkt engagemang för att jobba för de grupper i samhället som själva har svårare att få sina röster hörda, och att han är en mycket övertygad antirasist. Varken religion i allmänhet eller islam specifikt tog någon större plats i diskussionerna, och jag har aldrig sett det där gänget med skäggprydda herrar som Pekgul hade nämnt... För mig framstår Mehmet som en klok person med en stor tilltro till det politiska/demokratiska systemet och en stark vilja att förändra inom dess ramar.<br />
<br />
Jag är så klart inte objektiv. Jag gillar ju Mehmet Kaplan inte bara som politiker utan även som människa. Så kan jag då ha blivit lurad av den "dolda agenda" som Pekgul talar om? I så fall är jag inte ensam. Jag har vid flera tillfällen pratat med väl insatta miljöpartister som har berättat om att det även i vårt idealistiska parti förekommer en hel del taktiserande för att nå positioner, svikna ideal och andra sorters mindre vackert maktspel. När jag har bett om att få ett exempel på någon som är rakt igenom hederlig och inte håller på med den sortens manövrerande så har ett namn återkommit. Mehmet Kaplans. Han tas alltså upp som ett föredöme även i ett parti som faktiskt är känt för att vara öppet och idealistiskt vad gäller att INTE ha någon dold agenda.<br />
<br />
De angrepp mot Mehmet Kaplan som har kommit sedan han blev minister, bland annat ifrån Pekgul, har gått bortom vad som är rimligt baserat på de misstag som han har gjort och bett om ursäkt för. De har att göra med hans tro och att han har varit en framstående medlem i det muslimska civilsamhället. Jag är själv närmast rabiat i min övertygelse att religion skall hållas borta ifrån alla samhällsbärande funktioner, och varken tillåtas påverka lagstiftning eller utbildning (vilket gör mig skeptiskt till både religiösa partier (ex KD) och religiösa friskolor). Men lika självklart skall maktpositioner i vårt sekulära samhälle vara lika öppna för religiösa människor som för alla andra. Har man en tro (eller annan ideologisk uppfattning) som inte rimmar med mänskliga rättigheter eller någon annan av de värderingar som ett sekulärt, humanistiskt upplysningsamhälle bygger på så är det naturligt att man ifrågasätts när man får ett politisk uppdrag. Det handlar om att värna demokratin. Men om alla människor som är religiösa, eller än värre, tillhör en viss religion (oftast islam), granskas hårdare än alla andra så blir samhället mindre demokratiskt, inte mer. Just möjligheten för människor ifrån olika grupper och bakgrunder att delta i styret av landet på alla nivåer är helt grundläggande.<br />
<br />
Jag blev själv väldigt glad när Mehmet Kaplan utsågs till minister. Både för att han är väldigt kompetent och för att jag verkligen litar på att han har bra och sunda värderingar. Och jag vet att den glädjen delas av mängder med personer som har haft med honom att göra inom och utanför Miljöpartiet. Att han dessutom är muslim är ur ett demokratiskt perspektiv en fördel. Inte för att det skulle göra honom klokare, eller för att han därigenom skulle vara en "representant" för svenska muslimer. Men det visar att även den högsta makten i vår demokrati är tillgängliga för människor med olika sorters minoritetsbakgrund. På samma sätt är det en styrka att Alice Bah Kuncke är mörkhyad. De blir inte bara kompetenta ministrar, utan också symboler och en inspiration för en massa svenskar som har svårare att se sig själva i Stefan Löfven eller Åsa Romson. Sen skall de självklart granskas lika hårt som alla andra makthavare. Men inte hårdare, nedrigare eller aggressivare. Jag känner inte Alice, men vad gäller Mehmet är jag övertygad om att han klarar en sund och objektiv granskning, och ser fram emot att se vad han kan uträtta som Sveriges bostads- och stadsutvecklingsminister. Jag hoppas att han får fokusera mer på jobbet och mindre på att försvara sig ifrån påhopp framöver...Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-4492180902573136812014-09-09T22:21:00.000+02:002014-09-09T22:21:04.201+02:00Vad behöver svensk polis?<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag deltog nyligen i Sveriges Radios P1
Debatt. Inför programmet så samlade jag mina tankar kring de
åtgärder som jag tror skulle vara viktigast att vidta för att göra
att polisen får och förtjänar högre förtroende, även i de
grupper där det nu är som lägst. Det fanns väldigt lite utrymme
att framföra de tankarna i programmet, så jag presenterar dem
istället kortfattat nedan.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />Strukturella förändringar:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Extern handledning för poliser för
att ge möjlighet att bearbeta upplevelser och undvika att fastna i
kategoriserande eller cyniskt tänkande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En högskoleutbildning som är kopplad
till forskning.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En ”Lex Maria” för polisen som
skapar en struktur för hur man hanterar och lär sig av allvarliga
misstag och som sätter fokus på organisationen och inte individen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En extern och stark tillsynsmyndighet
som utvärderar och granskar polisen kvalitativt samt påpekar
brister och ger förbättringsförslag.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En polisombudsman dit allmänheten kan
vända sig med synpunkter och klagomål. Kan placeras i
tillsynsmyndigheten.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att, likt Säpo, placera enheten för
interna utredningar utanför Polismyndigheten (kanske i
tillsynsmyndigheten). Det skulle troligtvis inte ge några större
konkreta förändringar, men det skulle öka allmänhetens
förtroende.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ökad resurstillsättning och bättre
arbetsvillkor så att poliserna inte är lika stressade och
nedarbetade. Det skulle även ge bättre möjligheter till att
fokusera på exempelvis kommunikation och bemötande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Fortsätt att medvetet satsa på att
öka mångfalden i poliskåren.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Attitydförändringar:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver generellt bli bättre på
att ta till oss av kritik och på att idka självkritik. Vi går lätt
i försvarsställning och missar att lyssna och lära av den
konstruktiva kritik som riktas mot oss, både inifrån och utanför
vår organisation.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver fortsätta med att bli
öppnare och mer transparenta. Det skapar förståelse och
förtroende. All offentlig informationshantering måste så klart
vara ärlig och sanningsenlig (råder sekretess så är det bättre
att helt undvika att ge några kommentarer).
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver bli mycket bättre på
bemötandefrågor, på att kommunicera och förklara varför vi
agerar som vi gör. Det är speciellt viktigt vid kontroller,
tvångsmedelsanvändning, etc. Alla som vi ingriper mot på för dem
oklara grunder förtjänar en förklaring (dock självklart utan att
vi röjer någon känslig information).</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver bli ödmjukare mot dem som
drabbas då något går fel vid ett ingripande. Det får inte ligga
någon prestige i att undvika att be om ursäkt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ledning och styrning:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det kanske allra viktigaste är att
ledarskapet inom polisen reformeras. Just nu fokuseras ledning och
styrning väldigt mycket mot produktion av resultat och mot att hålla
en (ofta väldigt snål) budget. Vi behöver ett paradigmskifte i
ledarskapet där man fokuserar på samhällsnytta, och har ett
humanistiskt och respektfullt förhållningssätt både i synen på
medborgarna och personalen. Det behöver genomsyra tillsättningar av
och uppföljning mot chefer och medarbetare i mycket högre grad än
det gör idag. Det skulle skicka signalen till hela poliskåren att
det är ett lika grundläggande ansvar som polis att bemöta och
behandla människor väl som det är att exempelvis utreda brott. Det
gör man inte genom dagens styrning, då det humanistiska inte syns i
resultatredovisningen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det sagt, så vill jag tydliggöra att
Sverige enligt vad jag själv har erfarit har en professionell
poliskår som främst består av riktigt bra människor som genom ett
krävande och svårt arbete gör sitt bästa för att bidra till ett
bättre samhälle.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-22960840890311018262014-09-01T21:15:00.001+02:002014-09-01T21:20:53.130+02:00Polis varnad och utfryst för deltagande i antirasistdemo<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><i><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">För
ett tag sedan berättade en kollega för mig om vad som hände i
samband med att han deltog i en antirasistisk fredlig manifestation
mot Sverigedemokraterna i staden han bor. Jag tyckte att han
berättelse var både upprörande och intressant. Jag frågade honom
om jag fick publicera den (anonymiserad) på min blogg. Detta är
hans historia:</span></span></i></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Jag
jobbar som polis i en vanlig svensk stad. Jag har jobbat några år
och jag är aktiv inom facket och är skyddsombud på min
arbetsplats. Jag har inga andra uppdrag eller ansvarsområden. För
ett tag sedan besökte Sverigedemokraterna min stad och jag
uppmärksammades på detta via Facebook där flera hundra personer
hade gått samman för att anordna en protest. Man skulle vända
ryggen mot Sverigedemokraterna. Jag brinner för den här frågan, så
jag tog reda på vad det var för sorts arrangemang, hur det skulle
vara uppstyrt och kom då fram till att jag ville delta. </span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Då
en annan person i protestgruppen skrev något i stil med “vi ska
visa svinen” så skrev jag snabbt tillbaka att jag gärna vill visa
mitt missnöje men uppmanar alla att hålla god ton och att inte
använda sig av uttryck som “svin” eller andra smädelser.
Personen tog bort sitt inlägg kort därefter. Flera andra hakade på
och gillade vad jag skrev. Jag utvecklade det hela och det blev några
korta inlägg om varför jag tycker det är viktigt att protestera
mot Sverigedemokraterna, men att jag också tycker det är viktigt
att man gör det fredligt samt att om man inte gör det schysst så
kan det lika gärna vara. </span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Några
dagar före besöket från Åkesson så ringer min närmsta chef upp
mig. Med en något beklämd och något osäker röst för hen fram
att jag förmodligen vet varför hen ringer. Nej, det gjorde jag ju
inte. Jag hade ingen aning. “Ja, det är ju för att vår
underrättelseavdelning har uppmärksammat Operativa Chefen på att
du ska vara delaktig i en protestmarsch mot Sverigedemokraterna.”
Ja, det stämde ju. Det skulle jag väl vara, även om jag inte sett
ordet “protestmarsch” i planen, men jag köpte konceptet ändå.
Jag nekade inte. Därpå följde en förklaring att det kan vara
problematiskt för mig som polis att delta i en sådan protest, för
att det ofta blir våldsamt och att folk begår brottsliga handlingar
i samband med sånt. Jag frågade chefen om hen själv sett mina
inlägg på Facebook-sidan hen refererade till. Det hade hen inte.
Det kom fram relativt snabbt att det inte var den här chefen som
hade initierat det hela och hen egentligen inte ville ha samtalet
alls. Det var på order från operativa chefen. Jag svarade att jag
vill då prata med operativa chefen istället. Jag och den närmaste
chefen samtalade lite mer efter det och chefen påpekade att jag kan
stöta på problem i min roll som fackligt förtroendevald dessutom,
om mina kollegor där ute på stan får se mig i en protestmarsch som
de jobbar mot, så att säga. Mmm, svarade jag. Fast ändå inte.
Det, precis som många många andra saker är lite sånt som man
måste klara av att jobba kring som polis, hävdade jag. Nåväl, jag
ville höra vad operativa chefen säger. Och så avslutades samtalet.
</span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Inom
en kvart hade jag operativa chefen i luren. Jag sa direkt att jag
hade fått höra att det fanns frågetecken kring mitt deltagande i
vända-ryggen-protesten mot Sverigedemokraterna. Operativa chefen
svarade med en utläggning: “Ja, skriver man öppet på Facebook så
kommer ju vi att få reda på det. Och det har vi fått. Jag blev
uppmärksammad av underrättelseavdelningen att en av mina poliser
skulle delta i motdemonstrationen och då måste jag ju reagera som
chef och försäkra mig om att jag har koll på min arbetare…” </span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Ja,
så här långt kommer jag ihåg men inombords så kokade jag av
ilska. Jag försöker minnas vad operativa chefen sa under resten av
samtalet och jag ångrar att jag inte behållit min funktion i
mobiltelefonen som tillåter mig att spela in. Han sa något i stil
med följande: “Det är ju så att vi har visserligen
yttrandefrihet i det här landet och det gäller ju även poliser,
helt klart. Men vi har ett ansvar också. Och det blir problematiskt
eftersom du är polis och du vet om hur vi arbetar med säkerhet och
sånt här. Jag vet ju inte, men du kan ju förmedla saker till dina
kompisar som är och ska till torget där Åkesson ska prata och jag
vill ju inte att du råkar ut för nånting dumt. Ja, eller gör
nånting dumt.” </span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Jag
blev stum. Vad säger operativa chefen egentligen? Att jag skulle
använda våld mot manifestationen eller polisen? Eller möjligtvis
hjälpa folk som skulle göra det? “Du som facklig och skyddsombud
måste ju även tänka på ditt förtroende hos dina kollegor. Om de
tänker att du är emot dem så blir det ju mycket märkligt…”
Jag svarade att jag är mycket väl medveten om vad jag själv gör
och vad jag ska på för ett slags evenemang. Jag hade dessutom gjort
det klart och tydligt på Facebook att jag INTE vill vara med om
några slagord på banderoller som är olämpliga, inga glåpord
eller att någon, gud förbjude, skulle kasta något mot
Sverigedemokraterna. Operativa Chefen svarade bara att han kan inte
hindra mig på något sätt, men att han måste försäkra sig om att
hans anställda tar väl avvägda beslut. Där slutade samtalet lika
tvärt som det började. </span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Jag
satt chockad ett bra tag. Jag blev faktiskt lite rädd nån bråkdel
av en sekund. Kan det här innebära något negativt för mig i
framtiden? Kan det innebära att jag inte får tjänster som jag
skulle kunna ha fått? Blir jag “svartlistad”? Ilska tog över.
Förtvivlan. Jag blev så besviken. På mig själv, att jag inte
svarat bättre. Att jag inte läst lusen av chefen. Skulle jag vara
arg på min närmaste chef? Nej, jag bestämde mig snabbt för att
jag ska inte vara arg - i bästa buddhistiska anda, precis som många
gånger förr i jobbet som polis. Ilska och frustruation måste
vändas till något kreativt. Jag funderade på om jag faktiskt
skulle undvika det politiska mötet, inte ställa mig med ryggen mot
Sverigedemokraterna. Men självklart gjorde jag det. Jag stod där.
Tittandes på massa husväggar och andra människors ryggar. För
inte en enda människa stod med näsan mot Åkesson så långt jag
kunde se. </span></span></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Jag
har funderat mycket på händelsen i efterhand. Det var inte rätt.
Det var fel på så många sätt. Jag tänkte snälla tankar om
polischeferna, hur de bara ville mig väl. Jag tänkte mer
pessimistiska tankar, om hur de såg ett sätt att få mig ur spel,
med tanke på att jag är fackligt aktiv och använder med
arbetsmiljölagen som främsta verktyg när jag arbetar “mot”
myndigheten. Det är ju bland annat jag som gång på gång slår
cheferna på fingrarna när de inte lever upp till arbetsmiljömässiga
krav. Jag är obekväm, helt enkelt. Jag blir inte klokare av
spekulationerna, men det som hände, det hände, med reservation för
att citaten är min minnesbild och inte exakta citat. Jag väljer att
vara anonym och att inte namnge varken myndigheten eller cheferna för
att det här är inte unikt. Det här är Sverige 2014. Vi kan aldrig
sluta arbeta med demokratifrågor.</span></span></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><i><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Kollegans
text väcker många tankar. Som hen är inne på så är
demokratifrågor grundläggande. Att misstänkliggöra någon för
att denne är med på en fredlig antirasistisk demonstration, där
personen i fråga dessutom på det aktuella forumet varit tydlig med
att även ta avstånd ifrån smädelser, olämpligt språkbruk med
mera är helt oacceptabelt.</span></span></i></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><i><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Visst
finns det extremistiska grupperingar i den antirasistiska rörelsen
som brukar attackera polisen och begå brott. Att den sortens grupper
är med, och ibland öppet välkomnas, i en del antirasistiska
demonstrationer, gör att många poliser (däribland jag själv)
tvekar vad gäller att delta i en del arrangemang. Men det handlar om
personliga beslut och överväganden. Även i de stora
demonstrationer som har urartat i kravaller är den stora majoriteten
av deltagarna vanliga människor som vill manifestera mot rasismen,
och det torde inte vara något problem heller för en polis att vara
med utan att beblanda sig med våldsverkarna. Och i kollegans fall
var det alltså en helt transparent och 100% fredlig manifestation.</span></span></i></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><i><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Något
som gör det hela etter värre är att kollegan ifråga också har
berättat för mig hur några av hens lokala kollegor efter
deltagandet i manifestationen har anklagat denne för att vara
”odemokratisk” och ”kommunist” samt att hen har blivit
utfryst ifrån en del sociala sammanhang. Det är så klart både
helt oacceptabelt och djupt oroväckande. De aktuella poliserna
tycker alltså att fredligt avståndstagande ifrån SD/rasism är
”odemokratiskt” samt att man per automatik är ”kommunist” om
man deltar i en antirasistisk manifestation. Att man dessutom
använder sina skruvade slutsatser som en anledning till utfrysning
gör det hela inte bättre.</span></span></i></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><i><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Inom
delar av polisen ses det som allmänt suspekt att öppet ta ställning
mot rasism. Jag startade i våras upp <a href="https://www.facebook.com/Polisermotrasism">en Facebooksida med namnet”Poliser mot Rasism” </a>med syftet att samla poliser i ett
ställningstagande mot rasism och främlingsfientlighet. Det
bemöttes av en del kollegor (även kloka sådana med bra
värderingar) med reaktionen att sådana sidor skulle implicera att
alla som inte ”gillade” skulle vara rasister, och därför vara
skadliga för synen på kåren. Många poliser är försiktiga med
och skeptiska mot alla sorters öppna ställningstaganden, man tror
att yrket innebär krav på någon sorts ”neutralitet”. Det är
helt fel, att vara objektiv i sin yrkesutövning hindras självklart
inte av att man som privatperson kan ta ställning i olika frågor.
Vi behöver göra upp med den myten.</span></span></i></span></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><i><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Det
är centralt att även poliser kan ge uttryck för sina politiska
åsikter. Och ännu viktigare att poliser kan visa att vi också tar
avstånd ifrån rasism. Det är helt grundläggande att vi får, och
förtjänar, förtroende vad gäller att inte värdera människor
olika baserat på etnicitet, tro, sexuell läggning med mera. Därför
är det bara positivt om några av oss hittar sammanhang där det går
att visa öppet utåt att vi står upp mot rasismen. Det borde
uppmuntras, inte misstänkliggöras. </span></span></i></span>
</div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="LEFT" style="line-height: 0.4cm; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11pt;"><i><span style="color: #3e454c;"><span style="font-family: Helvetica, Arial, lucida grande, tahoma, verdana, arial, sans-serif;">Sen
är det överlägset viktigaste så klart att poliser i allmänhet
varje dag agerar antirasistiskt genom hur vi gör vårt jobb och hur
vi bemöter människor i yrket. Att deltagande i en manifestation mot
SD gör att en kollega ”varnas” av ledningen och fryses ut samt
kallas ”odemokratisk” eller ”kommunist” av en del kollegor är
inte bara ett oacceptabelt beteende i allmänhet, det är också ett
tydligt tecken på att vi har långt kvar i det antirasistiska
arbetet inom kåren och myndigheten. Här krävs det ledarskap både
ifrån chefsnivåer och ifrån oss vanliga poliser, för så kan vi
faktiskt inte ha det på en enda polisstation, eller i en enda
arbetsgrupp inom svensk polis.</span></span></i></span></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-56019598168154469262014-08-20T17:51:00.002+02:002014-08-20T17:51:41.935+02:00Miljöpartiet i Solna<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px;">
Ni som bor i Solna, besök gärna <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=183031871858967" href="https://www.facebook.com/miljopartiet.solna" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Miljöpartiet de gröna i Solna</a> på Facebook. Här kan man läsa om <a href="http://www.mp.se/solna/rastasjon">hotet mot Råstasjön</a> och dess unika biologiska mångfald, <a href="http://solnadengronastaden.mpbloggar.se/2014/08/09/grona-skolgardar/">behovet av att rusta upp skolgårdarna i Solna</a> och mycket annat.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Om man är nyfiken på miljöpartiets politik i Solna, så<span class="text_exposed_show" style="display: inline;"> kan man även gå in direkt på vår <a href="http://www.mp.se/solna">hemsida</a> eller på vår <a href="http://solnadengronastaden.mpbloggar.se/">blogg</a> eller följa på <a href="https://twitter.com/mpsolna">Twitter</a> eller <a href="http://instagram.com/mpsolna">Instagram</a><u>.</u></span></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Alliansen/moderaterna har styrt Solna länge nu. De senaste åren har det duggat tätt med korruptionsskandaler och man har plöjt ner pengar och prestige i bland annat Friends Arena och projektet att bygga på strandskyddat områden kring Råstasjön. Samtidigt har skolgårdar förfallit och barngrupper vuxit (det senaste genom en medveten strategi). Jag hoppas att vi i mp Solna, med <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1473158962" href="https://www.facebook.com/susanne.nordling.7" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Susanne Nordling</a> i spetsen, får chansen att vara med och göra Solna mänskligare och grönare efter valet.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-9909545838059377052014-08-20T17:22:00.000+02:002014-08-20T17:22:03.622+02:00Valrörelse och kandidaturer<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Nu är det valrörelse. Det viktigaste för mig är att vi får en ny regering där man tar miljöfrågorna, som jag ser som ödesfrågor, på mycket större allvar och där man satsar mycket mer på välfärden.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Mina erfarenheter ifrån polisjobbet är att alla delar av det gemensamma är underfinansierade. Vård (speciellt psykvård), socialtjänst, skola/barnomsorg, fritidsverksamhet, äldrevård och polis. Det är inte värdigt, och i många fall är det även oekonomiskt. Man sparar enorma summor på att satsa tillräckligt för att kunna hantera både akuta problem och arbeta förebyggande, speciellt när det gäller barn och unga. Men med konstant resursbrist måste man prioritera att hålla näsan över vattenytan och släcka bränder. Dessutom verkar pengarna aldrig räcka till drägliga löner för dem som jobbar med att hjälpa människor.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Jag har valt att engagera mig i <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=34780126150" href="https://www.facebook.com/miljopartiet" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Miljöpartiet de gröna</a> för att jag tror att det är den politiska kraft som bäst klarar av att ta ansvar på både kort och framför allt lång sikt. De "tre solidariteterna" är den vackraste politiska filosofi jag känner till:</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet<br />solidaritet med kommande generationer<br />solidaritet med världens alla människor</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Jag delar långt ifrån alla partiets ståndpunkter, men det finns en massa klokskap och ärlig idealism hos de miljöpartister jag har träffat på. Jag är stolt över att nu vara en del av den gröna rörelsen.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
För egen del innebär valet att jag kandiderar på två listor. Dels till riksdagen på plats 19 i Stockholms Läns valkrets. Det är långt ner på listan, och absolut inte en valbar plats. Jag kommer inte att personvalskampanja något och räknar självklart med att jag inte kommer att komma in, men om några av er vill kryssa mig så skulle det så klart ändå vara väldigt trevligt och uppskattat. Jag har numera (liksom tusentals andra) en <a href="http://www.svt.se/nyheter/val2014/guide/kandidat/56748-martin_marmgren">kandidatprofil på SVT valpejl</a> där man kan ta reda på lite mer om vad jag tycker. Eller så kan man läsa några av alla de texter jag har skrivit på bloggarna eller olika debattsidor, de ger nog en mycket bredare och djupare bild av mig.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-top: 6px;">
Sen kandiderar jag även till kommunfullmäktige i Solna, där på plats sex på listan och med en hyfsat stor chans att komma in. Jag tror verkligen att <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=183031871858967" href="https://www.facebook.com/miljopartiet.solna" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Miljöpartiet de gröna i Solna</a> skulle kunna göra Solna till en öppnare/hederligare, miljövänligare, mänskligare och bättre kommun att leva och verka i. Jag hoppas kunna dra mitt strå till stacken för att göra att det blir så. </div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-69935090422868745752014-08-20T16:52:00.000+02:002014-08-20T16:52:24.404+02:00Om de romska tiggarna ifrån Rumänien<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;">Då jag var i Bukarest med Gaypolisföreningen för att delta i Prideparaden där och för att prata med den rumänska polisen om hbtq-rättigheter så tog jag även chansen att försöka få till samtal med rumänska romer, och gärna företrädare för någon organisation som arbetar med romska frågor. Jag fick kontakt med Florin Botonogu och Valeriu Nicolae, </span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;"> både rumänska romer som arbetar för Center for Roma an</span><span class="text_exposed_show" style="color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;">d Minority Issues i Bukarest.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;">Efter mötena och samtalen med Florin och Valeriu så kände jag behovet att få ordning på mina tankar kring det här med de tiggande rumänerna i våra städer. Det ledde till att jag skrev två texter. En av dem, den som fokuserade på hur vi bäst kan hjälpa de romska tiggarna, har <a href="http://www.svt.se/opinion/det-finns-battre-satt-att-hjalpa-tiggarna">publicerats på SVT Opinion</a> för några dagar sedan i samband med att en moderat riksdagsledamot på DN Debatt hade argumenterat för ett förbud för tiggeri. </span><br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;">Självklart behöver vi göra vad vi kan för att de fattiga rumäner som är här och tigger får det så drägligt som möjligt, exempelvis genom olika sorters "tak över huvudet" garantier. Men det allra viktigaste är att komma åt de strukturella problem med rasism/diskriminering och fattigdom/utanförskap som ligger bakom problemen. De är betydligt större i Rumänien än i Sverige, men de finns även här.</span><br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;">Den andra, som handlade om våra reaktioner på tiggeriet och hur de påverkar vårt samhälle, skrev jag efter en kontakt med DN Debatt om ett svar på Magnussons text om att förbjuda tiggeri. Detta då hon specifikt nämnde att tiggarna var "provocerande". DN ändrade sig dock när de såg att jag hade publicerat den första texten på SVT, så det blev <a href="http://nyheter24.se/debatt/775058-polisen-marmgren-forbud-mot-tiggeri-ar-inte-ratt-vag-att-ga">Nyheter24 istället</a>.</span><br />
<br />
Den andra texten kortades ner ifrån en lite spretigare och längre text om hur vi påverkas av att ha fattiga EU-migranter som tigger i vårt samhälle. Den oredigerade versionen följer nedan:<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Vi är vana vid att se Sverige som ett
land där ingen lever i extrem fattigdom. Visst, det finns
ensamstående mammor som inte har råd att skicka sina barn med på
skolresor eller idrottsdagar om dessa innebär utgifter, pensionärer
för vilka rabattkuponger är närmast nödvändiga för att få ihop
inköpen och arbetslösa som har svårt att ta sig till den där
arbetsmarknadspolitiska åtgärden för att kollektivtrafiken är för
dyr. Men de har tak över huvudet, och mat att äta. Och jo, vi vet
att inte alla har det heller, att det alltid har funnits hemlösa som
sover på gatan även i vårt folkhem, men vi utgår ändå ifrån
att de får sitt socialbidrag eller sin förtidspension, att den
uppenbara misären mer är en konsekvens av missbruk och psykisk
ohälsa än av brist på pengar. Deras sporadiska närvaro i
gatubilden ställer inga krav på oss, de är myndigheternas ansvar
och problem.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><br />
</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Men sedan några år tillbaka har
situationen förändrats. Plötsligt kan man knappt röra sig på
gator och torg utan att träffa på tiggare. Och deras närvaro
vädjar till oss, ibland på ett direkt och påträngande sätt, men
oftast indirekt, passivt, genom en nedsänkt blick och en höjd skylt
som vi upplever håller oss ansvariga för att ett sjukt barn inte
får mat att äta eller medicinen det behöver om vi inte ger en
slant. Vi ser fattigdomen, men kan inte skjuta ifrån oss de
uppenbara behoven genom att mentalt hänvisa till sociala
myndigheter. Det blir besvärligt.
</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><br />
</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Vi vet så klart att den utsatthet som
tiggarna lever med är utbredd och vanlig i stora delar av världen,
men den insikten är lätt att hålla borta så länge vi bara
varseblir misären på TV-program och i nyhetsartiklar. Det är nog
därför som många av oss så starkt ogillar att behöva möta dem i
vår vardag. De blir en påminnelse om en annan verklighet utanför
vår relativt välmående bubbla, en verklighet som vi gärna vill
förtränga och absolut inte ta ansvar för.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><br />
</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Att lägga några mynt eller en sedel i
en tiggares utsträckta bössa är att göra något. Visst kan
pengar, främst till väl fungerande frivilligorganisationer, vara
ett bra sätt att hjälpa på, men den största påverkan på andra
människors livsvillkor har vi normalt inte genom det vi skänker
utan genom det liv vi lever. Det vi bidrar till, i det lilla och i
det stora, varje dag vi går till jobbet, de eventuella ideella
engagemang vi tar oss tid för, hur och vad vi konsumerar, vad vi
röstar på etcetera. Om företaget man arbetar för tillverkar
trampminor, om man köper kläder som producerats under slavliknande
villkor och mat vars produktion inneburit förstörelse av värdefulla
ekosystem, om man röstar fram partier som bidrar till att
upprätthålla en världsordning där de priviligierades rikedom blir
på bekostnad av att andra hålls kvar i fattigdom, eller som pekar
ut vissa grupper som oönskade baserat på exempelvis etnicitet eller
sexuell läggning, så gör den där sedeln i bössan ganska liten
skillnad.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><br />
</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Det viktigaste i
mötet med tiggaren är egentligen inte om man ger eller inte ger,
utan hur man ser på människan som tigger. Vi har redan aldeles för
lätt att, oftast omedvetet, avhumanisera de människor som har det
svårt i andra länder, och än mer på andra kontinenter. Ju längre
ifrån och ju mindre lika ”oss” de är, desto lättare blir det.
Det är en av de faktorer som gör att vi genom arbete och konsumtion
kan fortsätta att bidra till att människor råkar illa ut. Men när
vi vänjer oss vid att även avhumanisera människor mitt ibland oss,
människor som vi möter på gatan, så riskerar något av det som
ändå fortfarande till stor del håller ihop vårt samhälle att gå
sönder.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><br />
</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Människor
mår sämre i ojämlika samhällen. Förutom att sträva efter att
hjälpa dem som har det dåligt och på så sätt minska klyftorna,
så behöver vi också lära oss att hantera möten med fattiga
människor utan att medvetet eller omedvetet distansera oss ifrån
deras fattigdom eller utsatthet genom att nedvärdera deras
människovärde. När vi börjar hantera obehaget som tiggarna väcker
hos oss genom att prata om kriminalisering, titta bort, irriterat
skuldbelägga de utsatta genom att ta fasta på varje gång vi hört
om tiggare som varit friskare eller rikare än de gav sken av, som
har lurats eller stulit, och sedan stämpla ut hela gruppen, så är
vi inne på en farlig väg. Hur drabbar det dem som redan är
utsatta? Vad gör det med oss som individer, med vårt samhälle, när
vi har börjat kategorisera människor som själva inte har gjort
någon illa i dem som förtjänar vår empati och dem som inte gör
det? Vilken blir nästa grupp att drabbas?</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><br />
</i></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Utmaningen att i
en globaliserad värld ta ansvar för hur anonyma människor långt
bort påverkas av hur vi lever är en av de viktigaste och svåraste
vi har. För empati fungerar så mycket lättare och naturligare på
nära håll, inför människor man har framför sig. Men när den
inte ens fungerar där är vi inne på en farlig väg. Om vi när vi
möter tiggare istället för att se människor värda respekt tittar
bort, rynkar på näsan, och misstänkliggör utsattheten, så
påverkar det inte bara dem, utan även oss. Det finns något sorts
vägskäl i det där mötet som egentligen inte handlar om huruvida
man ger eller ej, utan mer om hur ens människosyn påverkas. Jag
tror att det är väldigt viktigt att vi gör vad vi kan för att
påverkan skall ske mot mer empati och ett större gemensamt
ansvarstagande för dem som har det svårt i världen och inte mot
ett samhälle där vi vänjer oss vid att tänka att vissa sorters
människor inte ens förtjänar vår omtanke när de finns mitt
ibland oss. </i></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1596147722429525255.post-60062175866071513992014-08-20T16:21:00.001+02:002014-08-20T17:08:49.245+02:00Kamp för rimliga polislöner<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px;">
Jag har under det senaste året på olika sätt försökt lyfta frågan om de på tok för låga polislönerna. De är inte bara ett problem för oss som jobbar som poliser, utan i förlängningen för hela rättssystemet. 21300 är inte bara en usel ingångslön, med tanke på hur vårt lönesystem ser ut så blir det även en tvångströja som trycker ner både individen och kollektivets löner genom hela karriären.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Jag har fått bra stöd för mina åsikter här på Facebook. Nu finns möjligheten att ocks<span class="text_exposed_show" style="display: inline;">å stötta oss ute i det verkliga livet <i class="_4-k1 img sp_EEtFn_ubaA6 sx_28ba13" style="background-image: url(https://fbstatic-a.akamaihd.net/rsrc.php/v2/yi/r/ln7mZgK583Q.png); background-position: 0px -8046px; background-repeat: no-repeat; background-size: auto; display: inline-block; height: 16px; vertical-align: -3px; width: 16px;"></i>. Den 24e augusti, mellan 14 och 16, så arrangerar <a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=135251863288" href="https://www.facebook.com/Polisforbundet" style="color: #3b5998; cursor: pointer; text-decoration: none;">Polisförbundet</a> en <a href="https://www.facebook.com/events/1447249085531677/">manifestation i Kungsträdgården för drägliga polislöner</a>. Alla är välkomna! Ni som håller med oss i sak och befinner er i Stockholm på söndag nästa vecka, kom förbi Kungsan och slut upp med oss. Ert stöd är värdefullt!</span></div>
<div class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.31999969482422px;">
<div style="margin-bottom: 6px;">
<br /></div>
</div>
Som bakgrund till manifestationen länkar jag nedan ett antal texter som jag har skrivit på temat:<br />
<br />
<a href="http://www.expressen.se/debatt/polisens-loner-kan-bli-en-fara-for-rattsstaten/">I Expressen om att polisens löner kan bli en fara för rättsstaten</a><br />
<br />
<a href="http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/martin-marmgren-om-hur-vi-far-rimliga-polisloner">På Polisförbundet i Stockholms sida Blåljus om vad vi kan göra för att försöka få upp polislönerna</a><br />
<br />
<a href="http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/ilska-och-frustration-i-vasterort">På Blåljus om frustrationen i bland annat Västerort och vad både facket och medarbetarna behöver tänka på för att inte ilskan skall riktas åt fel håll</a><br />
<br />
<a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5926405">Jag har även deltagit i ett samtal i P1-morgon om de låga polislönerna och frustrationen hos kåren</a><br />
<br />
Förutom skrivandet så har jag i samarbete med Facebooksidan <a href="https://www.facebook.com/minst25000krforpoliser">"Ingen polis under 25000"</a> tagit fram en <a href="http://www.skrivunder.com/ingen_polis_under_25000_kronor">namninsamling</a> där man som polis kan skriva upp sig för att markera att man överväger att sluta på grund av de usla lönerna. Den har bland annat uppmärksammats av <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19265144.ab">Aftonbladet</a>.<br />
<br />
Nedan följer en text som är publicerad på den aktuella Facebooksidan:<br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">Vid årsskiftet satte två nyheter polisens löneutveckling i perspektiv. Dels kom en undersökning som konstaterade att poliser har haft den sämsta löneutvecklingen av alla yrkeskårer (förutom militärer) under det senaste decenniet. Dels fick </span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">fackförbundet Tull-Kust igenom ett nytt avtal där en utbildad tjänsteman efter ett år är garanterad en lön på 25 000 kronor, en miniminivå som dessutom kommer att indexuppräknas. Det har sällan varit så tydligt hur uselt betalt Sveriges poliser får, och detta samtidigt som yrket blir allt mer komplext och poliskåren allt mer välutbildad.<br /><br />Polisförbundet driver lönefrågan hårt, men trots det halkar våra löner efter allt mer för varje avtalsrörelse. Det beror inte på brist på kompetens hos våra förtroendevalda eller förhandlare, utan på att de i mångt och mycket för en ojämn kamp där man saknar verktyg att driva igenom sina krav, speciellt då vi är bundna till fredsplikt av avtal på högre nivå. Nyligen strandade förhandlingarna slutgiltigt efter att motparten vägrat att gå med på de ytterst rimliga krav som Polisförbundet ställde. En motpart där pressen uppifrån på Rikspolisstyrelsen (RPS) att hålla ned polislönerna har blivit allt tydligare. Om vi inte kämpar emot så kommer även denna lönerörelse att bli ett led i att befästa polis som ett låglöneyrke, vilket baserat på en del yttranden ifrån justitieministern verkar vara helt i linje med vad Regeringen önskar.<br /><br />Det allra viktigast är tveklöst att få till en lägstalön som knuffar upp resten av löneskalan och frigör medel för att alla skall få bättre löneutveckling. Det är också det krav som Polisförbundet har drivit hårdast i förhandlingarna, att ingen polis skall tjäna under 25 000. Tack vare kampanjen ”Vad är det värt” och att enskilda kollegor har bildat opinion i lönefrågan, exempelvis Sophia Willanders strålande text ”Jag förtjänar bättre” i Aftonbladet, så lyckades Polisförbundet sätta press på RPS. Det ledde till att man gick ifrån ett skambud till ett erbjudande som skulle innebära att minimilönen under avtalsperioden faktiskt skulle nå 25 000. Att Arbetsgivarverket sedan gick in och stoppade överenskommelsen visar bara att vi behöver driva våra krav ännu hårdare. Inte bara RPS, utan även våra politiker, behöver hållas ansvariga för att våra löner hålls kvar på en nivå som hotar att helt urholka statusen på polisyrket och därigenom även hela rättsväsendet.<br /><br />Den förste januari 2015 kommer alla poliser att anställas i den nybildade (sammanslagna) polismyndigheten. Eftersom det innebär en ny arbetsgivare så kommer alla poliser att få ett brev hemskickat som man kan skriva på om man inte vill följa med över till den nya myndigheten. Om tillräckligt många av oss samlas kring möjligheten att använda det brevet som ett verktyg, så skulle det kunna bli ett kraftfullt vapen i förhandlingarna. Tack vare den här sidan finns det nu ett upprop där man som polis kan kräva att ingen av oss skall tjäna under 25 000 kronor. Uppropet innebär också en markering att vi som skriver under överväger möjligheten att använda övergången till en ny myndighet som ett påtryckningsmedel mot våra motparter i förhandlingen. Jag hoppas att så många av oss som möjligt skriver under detta upprop. Når vi en kritisk massa och är tillräckligt arga så skulle uppropet kunna användas för att koordinerat ”hota” med att gemensamt skriva på det brev som innnebär att vi inte följer med in i den nya myndigheten. Om många tusen poliser enade skulle säga att vi lämnar om vi inte får den minimilön på 25000 som vi kräver, så skulle polisledningen i praktiken tvingas att acceptera de krav vi ställer, eller behöva ta ansvar för att polisverksamheten i Sverige raseras vilket inte är ett alternativ. Blir vi för få, vilket som det ser ut på sidan nu verkar bli fallet, så har det inte kostat oss något, och varje underskrift visar att många poliser överväger att lämna på grund av de usla lönerna. På så sätt kan vi också bidra till en opinionsbildning som Polisförbundet har nytta av i förhandlingarna.<br /><br />Vi har allmänheten med oss vad gäller våra krav på skäliga löner, och de flesta som är insatta i polisfrågor förstår att en underbetald polis på sikt riskerar att försvaga hela rättssystemet. Vi måste dock driva frågan på ett rakt, hederligt och korrekt sätt, både för att det är rätt och för att allmänhetens förtroende är vårt starkaste vapen i kampen för drägliga villkor.<br /><br />Det är nu, när vi alla är förbannade, när vi fortfarande har tid och möjlighet att stå upp för vårt yrkes status och framtid, som vi måste agera. I höst kan tåget till viss del ha gått. Polisförbundet gör allt de kan, och utan våra fackliga ledare och förhandlare så har vi ingen möjlighet att nå bättre villkor. Men vi behöver visa att de har kampvilliga och orädda medlemmar både bakom sig och i vissa lägen även framför sig, annars är de chanslösa. 25 000 från start!<br /><br />Martin Marmgren.</span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;"><i><br /></i></span>
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;"><i><br /></i></span>Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com2