måndag 15 mars 2010

Att hjälpa de som inte vill bli hjälpta

Nyligen så träffade jag och kollegan på en berusad man, liggandes på knä precis vid vägkanten med blodet rinnandes ifrån ansikte och händer. Då vi ville hjälpa honom till sjukhus blev han bara irriterad, och började förolämpa oss. Han var ju nästan hemma, och ville bli lämnad i fred. Vi ringde till sambon, även hon hade druckit, men hon var klarsynt nog för att säga att hon inte trodde sig kunna ta hand om mannens skador på bra sätt, och tyckte det var en bra idé att vi såg till att han fick vård, trots att han absolut inte ville. Vi kom fram till att LOB, Lagen om vård av berusade, var tillämplig. Enligt den så har vi rätt att omhänderta personer som är så påverkade att de utger en fara för sig själva eller andra, eller som inte kan ta hand om sig själva. Mannen ville dock inte bli omhändertagen, och det krävdes lång övertalning och en aning milt våld i form av grepp i armar och fösande för att få in honom i bilen (och ja, det finns många poliser som långt snabbare hade tappat tålamodet och buntat ihop honom istället). Vi fick i alla fall kört honom till St:Göran beroendeakuten (BAS) där han fick hjälp av den duktiga personalen, och innan vi lämnade så varvade han faktiskt förolämpningarna med ett och annat uppskattande ord när jag skojade med honom hur snälla vi varit... Så den här historien fick ett lyckligt slut, vilket inte alltid är fallet...

För något halvår sedan kallades vi till en lägenhet för att biträda ambulansen då den person de skulle hjälpa inte ville veta av dem. I det fallet var det en yngling som nästan hade skurit av fingret då han slog sönder en glasruta (kraftigt berusad så klart) som inte ville ha hjälp. Ambulanspersonalen konstaterade att det fanns risker för permanenta skador om inte en läkare fick titta på såret och sy, och hans mamma var naturligtvis mycket orolig, men grabben sket i allt och alla. Ambulanspersonalen unde inte göra något, och vi ville inte lämna utan att hitta något sätt att försöka rädda pojkens finger. Då vi förklarade för honom att vi ansåg att han antagligen hade rökt på och att vi tänkte omhänderta honom för kroppsbesikting (pisseprov) för att testa för droger, om han nu inte istället gick med på att frivilligt följa med till Karolinska för att få fingret sytt, så fortsatte han att be oss att dra åt h-e. Så resultatet blev att vi tog med honom i alla fall, och att vi därför tvingades pissa av honom innan han kunde föras till sjukhus. Eftersom han hade rökt på så blev resultatet att han dessutom hade dagsböter att vänta, och hans stackars mamma som var den som såg till att ambulansen (och därigenom vi) kom på plats för att hjälpa honom blev syndabock för hela historien. Konstigt nog så behandlade han oss poliser betydligt bättre än henne, trots att han enligt egen utsago hatade poliser...

Det kan dock bli betydligt värre. LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, är alltid komplicerad, då man frihetsberövar en mycket bräcklig person som kan få ytterligare trauman av själva omhändertagandet, speciellt om det sker på ett våldsamt eller ännu värre, kränkande sätt. Vi tvingades att omhänderta en kvinna enligt LPT för inte så länge sedan då hon uppenbarligen mådde mycket dåligt, hade vanföreställningar, och hade både hotat och slagit sitt barn, samt sagt till denne att hon skulle ta livet av sig själv. Hela hennes familj var mycket lättade över omhändertagandet, men då jag försökte få kontakt med kvinnan för att förklara så vänligt jag kunde att vi faktiskt gjorde detta för att hon skulle få hjälp, så fick jag höra flera gånger att det vi gjorde mot henne var värre än när hon som barn blev våldtagen av en nära släkting. Vi lyckades få henne till psykakuten utan att behöva använda något våld, återigen genom tålamod och kommunikation, men det kändes ändå inte särkilt bra att lämna henne på ett ställe som hon själv hävdar att hon hatar (det var inte första gången hon var där). Men vad kunde vi annars göra?

Som tur är så finns det de som faktiskt uppskattar att bli hjälpta. En äldre herre i 85-års åldern som mitt i natten förvirrat sig ut på promenad i kylan som då han kom hem och fick vilat upp sig lyckades tacka för hjälpen. En berusad man som vilat i en snödriva som fick sova ruset av sig på ett varmare ställe, som flera gånger upprepade att han var glad för hjälpen. Till och med en totalt förvirrad kvinna som också fördes till St:Göran och som där vägrade släppa min hand, men som bestämt men mycket vänligt fick hjälp, och närhet, av personalen där. Man får ta med sig de tillfällena också...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar