Brasiliansk soja och svenska kor

I ett nytt och mycket relevant program i P1 berättas det om den sojaproduktion som på många sätt är en förutsättning för de låga priser på mjölk och kött vi har i Sverige. Reportaget visar hur extremt rika och mäktiga storbönder i Brasilien odlar soja med hjälp av livsfarliga och miljöförstörande bekämpningsmedel som har varit förbjudna i Sverige i över 30 år, och hur fattiga arbetare och lokal natur blir lidande. Som vanligt i Latinamerika, den kontinent i världen med de största inkomstklyftorna, är det väldigt svårt för den lilla människan att hävda sin rätt. Arbetaren Cristiano som förgiftats av bekämpningsmedel lever i konstant smärta och kan inte jobba, men får ingen ersättning eller hjälp av de storbonde som är skyldig, trots att denne badar i pengar. Småbönder runt sojaplantagerna hotas till tystnad om de vågar protestera, och i Brasilien har det hänt många gånger att obekväma mördats av pistoleros hyrda av storgodsägare eller affärsmän. Och samtidigt skövlas och förorenas naturen av gifter.

Förutom att situationen är en skam för Lula och dennes vänster-mitten regering, där jordbruksministern Reinhold Stephanes påstår att det inte går att förbjuda de giftigaste ämnena vilket självklart är dumheter, så finns det även ett ansvar hos alla som profiterar på verksamheten genom att sälja bekämpningsmedlen eller köpa sojan ifrån dessa plantager. Det är här Sverige kommer in. Lantmännen, de svenska böndernas egna organisation, är den största svenska uppköparen av soja, och i intervjun med deras chef för hållbarhetsarbetet, Claes Johansson, farmgår det att de inte ställer några som helst krav på de varor de köper. Den sortens inställning som konsument är rent förkastlig. Utan köpare skulle det inte finnas en marknad för smutsliga varor. Det är därför det i Sverige finns lagar emot häleri, de som köper det som stjäls ifrån andra människors hem och affärer gör sig också skyldiga till brott. På samma sätt an man aldrig frånsäga sig ansvaret ifrån att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter eller miljöförstöring om man som kund de facto betalar för detta, oavsett om det är genom att köpa blodsdiamanter ifrån Kongo eller soja ifrån Brasilien. I slutändan är det vi som kött och mjölkkonsumenter som måste ta vår del av ansvaret genom att inte köpa de produkter som producerats med hjälp av smutsig soja, även om det innebär att betala mer för maten. Men vi borde kunna få hjälp av striktare lagar kring både märkning och rena förbud av import av varor som producerats på oacceptabla sätt. Och här har vi ett demokratiskt ansvar...