EUs konservativa familjesyn

Idag har tio EU-länder valt att gå före med en gemensam lagstiftning om skilsmässa. Lagförslaget innebär kortfattat att makarna får välja vilket lands lagstiftning som skall reglera skilsmässan, och om det är oense så gäller lagarna ifrån de land där de bott tillsammans längst tid. Sverige har tack och lov lagt in veto mot förslaget, som bland annat skulle innebära att för par som invandrat ifrån t.ex. Iran som skiljer sig så skulle mannen kunna kräva iransk lagstiftning vid skilsmässa om de bott längre tid där än i Sverige. Svensk lagstiftning, som gäller för alla som bor i Sverige, är utmärkt, och bör gälla för alla i Sverige (och gärna på andra platser också...).

För att illustrera hur gammaldags synen på skilsmässa är i Europa så kan nämnas att den ansvarige kommisionären, Viviane Reding ifrån Luxemburg, tog Finlands lagstiftning som ett skräckexempel då det där (liksom i Sverige) inte krävs att båda parterna är överens för att kunna skiljas. För Reding var detta en kvinnorättsfråga, att mannen inte skulle kunna skilja sig ifrån kvinnan utan hennes samtycke. Tankesättet är helt absurt, om kvinnan skulle bli förfördelad av en skilsmässa får man naturligtvis ändra lagstiftningen som styr bodelning så att den blir rättvis, inte göra det omöjligt för en man eller kvinna som vill skilja sig att göra det om makan/maken inte är med på noterna. Dessutom torde problemet med jämställdhet bättre angripas genom att förändra samhället så att kvinnor får en starkare ställning i samhället, bättre lön, etc. inte genom att ge dom rätten att tvinga någon sorts försörjare att stanna kvar. Tilläggas kan att Reding är kristdemokrat...