Jag hade det stora nöjet att gå med i Gaypolisernas del av Prideparaden i Stockholm för ett par veckor sedan, något som jag hjärtligt rekommenderar till alla poliser och civilanställda, oavsett sexuell läggning. Faktum är att jag blev förvånad över att det inte var fler heterosexuella som gick med.
Det enda som störde glädjen och kärleken man möttes av under tåget var en aktion mot Gaypolisernas sektion, som dock avbröts av kollegor i tjänst efter ett par minuter. Det föranledde mig att skriva en debattartikel, som sedan publicerades på Aftonbladet Debatt.
En person ur aktionsgruppen, Ani Reza, svarade sedan på min artikel. Svaret ter sig för mig aningen förvirrat. Bland annat underkänns jag ifrån att ha en åsikt baserat på ett antal kriterier (hudfärg, kön, sexuell läggning, utbildningsnivå, och inkomst). Det påstås att min inkomst är större än 72,9% av alla personer i Solna. Jag har ingen aning om sanningshalten i det påståendet, men jag har (efter att precis ha gått upp i lön) 24 500 kr/månad, och Solna är en av Sveriges rikaste kommuner....
Tack och lov har Hanna Einarsson ifrån Gaypoliserna skrivit ett klokt svar på Ani Rezas text.
Kontentan av debatten är tydlig för mig. Gaypoliserna gör verklig skillnad, både genom att påverka poliskåren i positiv riktning och genom sin dagliga arbetsinsats hos polisen, Deras deltagande i Pride är en viktig markering för lika rättigheter och har ett stort positivt symbolvärde. Aktivisternas protest, däremot, verkar mer handla om att försöka skapa mer motsättningar och problem, och kanske även om en vilja att få vädra sitt polishat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar