Polisen och makten

Polisen har en unik makt i Sverige, liksom i många andra länder. Vi har laglig rätt att göra saker som annars anses strida emot grundläggande mänskliga rättigheter, vi kan tex frihetsberöva människor, ta deras ägodelar i beslag, och tom bruka våld. Och allt detta är som sig bör, då polisen behöver dessa möjligheter för att bekämpa och utreda brott, för att skapa trygghet och upprätthålla ordning. I grunden handlar det om att arbeta för ett samhälle där människor skyddas ifrån olika sorters övergrepp och kränkningar. Men makt måste brukas varligt. Naturligtvis bör man hålla sig inom de ramar som lagen sätter upp för hur man som polis kan bruka olika tvångsmedel. Kanske ännu viktigare är dock vilket syfte man har med att använda ett tvångsmedel, handlar det om att försöka lösa en situation på bästa sätt, eller handlar det om att hävda sin egen position, prestige eller att skydda sig själv ifrån obehag. Min uppfattning är att de flesta poliser som jag har jobbat med har haft fokus på att göra ett bra jobb, att tjäna allmänheten oavsett om detta är genom att lösa en brottsutredning eller genom att se till att en berusad person får vård och hjälp. Det finns dock exempel på när makten används på ett mer tveksamt sätt. En lag som ofta debatteras är LOB, Lagen om Omhändertagande av Berusade personer, som ger en polis möjlighet att tillfälligt omhänderta en person som anses vara så berusad att han inte kan ta vara på sig själv eller anses vara en fara för sig själv eller andra. Lagen är rätt använd ett absolut nödvändigt verktyg, och har ett syfte att hjälpa den berusade, men det finns poliser som "LOBar" personer mer för att de är uppkäftiga mot polisen, vilket i sig inte är olagligt, än för att de är berusade. Då handlar det om ett maktmissbruk som både är kränkande för den utsatte och som skadar förtroendet för polisen. Ett annat exempel är polisens rätt att kontrollera personer och fordon vid misstanke om förekomst av farliga föremål (polislagen 19 respektive 20a). De är välskrivna lagar som behövs och används flitigt på rätt sätt, men som även de kan missbrukas. På DN har idag en artikel om hur bloggaren Jesper Nilsson trakasserats av två poliser ifrån Citys ungdomsrotel seglat upp som dagens populäraste. Enligt Jesper själv så blev han efter att ha fotat de två civila poliserna hotad med att omhändertas för kroppsbesiktning på grund av misstanke om narkotikabrott (dvs för att pissas av på stationen) om han inte raderade fotona. Om detta är sant, och den inspelning som gjorts med Jespers mobil verkar till viss del kunna styrka Jespers berättelse, så är det alltså frågan om att hota med att använda ett maktmedel i ett sammanhang där det inte fanns något belägg för detta bara för att tvinga personen att utföra en helt okopplad handling, att radera fotona. Och än värre är att syftet verkar bara ha varit att undvika att hamna på bild i ett sammanhang där fotografen har haft laglig rätt att fotografera. Polisernas chef, den kunnige David Beukelmann, säger att en anmälan upprättats om brott mot personuppgiftslagen, PUL, mot Jesper Nilsson. Jag har dock själv svårt att se hur Jespers foton skulle kunna vara brottsliga enligt PUL, och även om så vore fallet så påverkar inte det frågan om polisernas agerande emot Jesper. En aspekt av polisarbetet som aktualiseras av den här historien är hur viktigt det är med ett vänligt och professionellt bemötande, som avspeglar att de avsikter du har med mötet med människor, oavsett om du skall och bör använda tvångsmedel på dem, är att lösa en situation och inte att kränka eller hävda en maktposition. Om det är som Jesper skriver att han har blivit greppad om halsen av en av poliserna i ett försök att skrämma honom efter en helt laglig fotografering, så är det mycket allvarligt. Polisens själva syfte är ju att skydda människor ifrån kränkningar och övergrepp, och det är naturligtvis oacceptabelt om det skulle vara så att poliser själva utan anledning utsätter någon för kränkningar eller övergrepp.

Read more...