Motbjudande centerhyckleri

Jag har länge tyckt att det har varit jobbigt att höra Sveriges centerpartistiske miljöminister Andreas Carlgren famla efter ord då han försöker förklara varför Sverige, i uppenbar trots mot EU:s lagstiftning om biologisk mångfald, skall skjuta av en utrotningshotad vargstam på några hundra djur. Speciellt tydligt har hyckleriet blivit när man har ondgjort sig över att "Bryssel" skall ha åsikter om den svenska rovdjurspolitiken. Den sortens argument är man van vid att höra ifrån andra sorters politiker. Mina associationer går osökt (och, visst, en aning överdrivet) till när t.ex. kinesiska ledare eller president Mugabe klargör att omvärlden inte har något att göra med hur landets inre angelägenheter sköts. Ja, det är en stor gradskillnad på kränkningar av mänskliga rättigheter och en oetisk rovdjurspolitik, men principen om att skylla ifrån sig och hävda självbestämmanderätt då omvärlden påpekar att något inte står rätt till är densamma. Och, olyckligtvis för Carlgren, så är Sverige i det här fallet bundet av EU-reglerna, så raljerandet om "Bryssel" som annars oftast används av EU-kritiska röster ifrån den yttersta vänsterkanten hjälper inte regeringen mot hotet att dras inför EU-domstolen. När nu Carlgren uppenbarligen tvingats till reträtt av hoten om en rättsprocess, så blir det ännu tydligare hur svårt det är för ministern att hålla en rak linje i sin argumentation. Det hela beskrivs på ett förträffligt sätt i den här utmärkta ledaren i DN, där det även berättas hur Carlgren än gång i tiden stod på andra sidan staketet och hårt kritiserade den isländska valjakten. Carlgrens diametralt olika ställningar i de parallella frågorna visar på ett hyckleri som rent ut sagt känns motbjudande! Om centerpartiet är så beroende av röster ifrån varghatare på landsbygden att de tar till sådana här krumbukter för att behaga dem, då känns det som om det, trots partiets många goda idéer, duktiga och engagerade politiker och starka sidor, lika gärna kunde ha åkt ur riksdagen med hedern i behåll. Och slutsatsen är också klockren, oavsett hur det går i nästa val, så kan man nog vara ganska säker på att miljöministern 2014 inte kommer att heta Andreas Carlgren...

Read more...

Människan, naturen och kärnkraften.

Och så har mänskligheten drabbats av ännu en naturkatastrof, en kraftig jordbävning utanför Japans östkust. De materiella skadorna verkar bli enorma, men som tur är har Japan, som ett rikt och tekniskt högt utvecklat land en helt annat beredskap än vad t.ex. Haiti eller Banda Aceh hade, vilket gör att dödstalen blir mindre (om än fruktansvärda). Dessutom är jag övertygad om att Japan besitter en stor kapacitet att hjälpa de nödställda, och att bygga upp det förstörda. Sen skall de, som alla andra nationer i kris, självklart erbjudas internationell hjälp.

Det finns inte så mycket att säga om jordbävningen i sig, även om det är intressant att Japan kan ha flyttats ca två meter österut. Det intressanta för mig är vad den säger om hur vi människor bygger våra samhällen, och vad för lärdomar vi kan dra av det. En anledning till att Japan har klarat sig bättre är naturligtvis att de har byggt på ett sätt som är ägnat att stå emot jordbävningar. Sen handlar det i slutändan alltid om en balans emellan kostnad och risk. Det går inte att bygga byggnader som är 100% jordbävningssäkra, det kommer alltid att bero på hur starkt och hur nära jordbävningen slår till. Alltså måste man kunna hantera konsekvenserna av att det man bygger upp rasar, eller krackelerar.

Det som händer just nu i och kring kärnkraftverket i Fukushima är en påminnelse om att det aldrig går att ha total kontroll. Det verkar i nuläget oklart vilka konsekvenser explosionerna och bristen på kylvatten till reaktorerna kommer att ha. En japansk expert talar om att det inte finns någon risk för härdsmälta, men Lars Gunsell på Strålsäkerhetsmyndigheten anser att man inte kan utesluta risken för utsäpp av radiokativt material. Redan nu har mätningar på 1000 gånger högre strålningsnivåer än normalt gjorts.

Ett problem med just kärnkraften, som belyses av händelserna i Fukushima, är att konsekvenserna av en olycka kan bli oöverstigliga. Det, tillsammans med ett ännu olöst avfallsproblem, gör att det finns all anledning att vara skeptisk till kärnkraften som den ser ut idag. Dessutom ligger mycket falsk eller vilseledande propaganda kombinerat med ren okunskap bakom påståenden om att den skulle vara klimatneutral. Kärnbränsle bryts i energiintensiva processer som skapar stor lokal miljöförstörelse, och är dessutom en ändlig resurs. Så Kärnkraften är varken okomplicerat i bränsleledet, energitillverkningen eller avfallsledet.

Den svenska "tankeförbudslagen" har på alla sätt varit kontraproduktiv. Det är klart att man borde få forska på kärnkraft (vilket man nu får igen). Men om man skall bygga ut kränkraften, så förutsätter det enligt min mening en teknikutveckling som löser de enorma problem som den idag associeras med (i Sverige är även driftsäkerhet en aktuell fråga). Och vem vet, kanske har vi inom en överskådlig framtid tillgång till en helt ny, ren "kärnkraft" utan avfallsproblem, det var ju inte länge sedan en italiensk forskare gick ut med att han hade lyckats genomföra en kall fusion...

Tillbaka till Japan, som till skillnad ifrån Sverige ligger i en extremt jordbävningskänslig zon. Även om det visar sig att problemen kring kärnkraftsverket i Fukushima är hanterbara, så innebär det inte att faran är över. Området löper en konstant risk att utsättas för kraftiga jordbävningar, och det vore ödesdigert om en framtida jordbävning förutom den katastrof skalvet i sig innebär även skulle leda till ett kärnkraftshaveri.

Read more...

Välkommet men sent påtänkt

Jag visste att fiskebestånden omkring Europa (och i stora delar av världshaven) är kraftigt överfiskade. Jag visste att fiskeindustrin bedriver ett rovfiske som inte bara leder till en ekologisk katastrof i de marina ekosystemen, utan även saboterar möjligheterna för framtidens fiskare att kunna livnära sig på sitt yrke. Men jag visste faktiskt inte att man i Europa helt lagligt kan dumpa mängder av den fisk man fångat i havet igen om den inte är tillräckligt värdefull, vilket tydligen sker med 70% av all plattfisk och 50% av all vitfisk (som t.ex. torsk eller kolja). Det framgår inte hur stor andel av vad som kanske rör sig om en miljon ton fisk årligen som slängs tillbaka i tid för att kunna överleva, men man får väl anta att en överväldigande del redan är fiskkadaver när det dumpas... Så även om det är mycket välkommet att den här motbjudande företeelsen nu är på gång att förbjudas, så blir nyheten i sig bara ytterligare en påminnelse om hur fiskeindustrin är i otakt med värderingar om ekologi och hushållande med naturresurser...

Read more...

Dödliga naturkatastrofer manar till handling

Under 2010 har enligt försäkringsbolaget Munich Re 295 000 människor avlidit i naturkatastrofer, vilket är den högsta siffran sedan 1983 då svält i Etiopien skördade många offer. Siffran i sig, 295 000, säger inte särskilt mycket. Hela 223 000 av de 295 000 omkom i den fruktansvärda jordbävningen i Haiti. Men den väcker ändå tankar om hur närvarande naturkatastrofer har varit under den senaste tiden. Och inte bara jordbävningar, utan även mer väder- och klimatrelaterade katastrofer som översvämningar, torka, orkaner, med mera. Min känsla är att om man ser lite vidare på den effekt som naturkatastrofer har, och inkluderar det faktum att brist på resurser på grund av t.ex. torka eller översvämning kan leda till oroligheter och konflikter, sociala problem och brist på ekonomisk utveckling, och räknar med de dödsfall som är en indirekt följd av naturkatastrofer, så skulle siffran vara mångdubbelt mycket större. Allt har ju en tendens att hänga ihop, om en storm förstör skördar, resurser och infrastruktur, så riskerar det i svaga samhällen att få negativa effekter på ekonomi och utveckling, vilket i sin tur kan leda till sämre sjukvård, utbildning, med mera.

Efter fiaskot i Köpenhamn 2009 så var förväntningarna lågt ställda på klimatarbetet 2010. Och enbart detta, att få förväntningar fanns, har gjort att inte även 2010 kan ses som ett totalt misslyckat år. Det behövs ny beslutsamhet och ny energi efter att det visat sig att varken Köpenhamnsmötet eller den nya administrationen i USA har fört frågan framåt. Och för att öka engagemanget i klimatfrågor så behövs det påminnnas om alla de enorma kostnader som brist på handling medför. Väderrelaterade naturkatastrofer är bara en sådan, men det är i alla fall något konkret och påtagligt som sker redan nu (och även om det som så ofta sägs inte finns något säkert samband emellan en specifik händelse och växthuseffekten, så är det tydligt visat att klimatförändringarna leder till instabilare väder). Vi vet redan nu att det kommer att bli betydligt värre innan det blir bättre, även om utsläppen skulle minska drastiskt imorgon. Och det innebär självklart att konsekvenserna av att inte agera är långt mycket allvarligare. Så det är bara att hoppas att gamla katastrofer kan väcka nya tankar och ny handlingskraft under detta nya år...

Read more...

Företagen förorenar för miljardbelopp

I En FN-studie har det räknats ut att kostnaderna för miljöskadorna i världen totalt var 6 600 miljarder dollar under 2008. En tredjedel av de här kostnaderna orsakades av 3 000 storföretag, många av dem inom gruv-, olje- och stålindustrin. Koldioxidutsläpp är det största problemet, andra problem är föroreningar av vatten och utsläpp av miljögifter.

Vad gäller 2010 hade vi bland annat BPs Deepwater Horizon utsläpp och nu senast utsläppet av giftigt slam i Donau i Ungern. Men dessa är enbart punktutsläpp, de största kostnaderna kommer ifrån de klimatförändringar som världens ledare ännu så länge visat sig oförmögna att hantera.

Den enda rimliga vägen att få stopp på föroreningarna som både hotar människors hälsa och försörjning, naturliga ekosystem och stabiliteten i världsekonomin är naturligtvis att den som förorenar tvingas betala, den så kallade "Polluter Pays" principen. Det är dock inga regeringar som verkar villiga att gå tillräckligt långt, och speciellt då inte vad gäller de lokala utsläpp som förorsakar globala problem, som t.ex. koldioxid/växthuseffekten. I miljömedvetna Sverige så skriks det högt om bensinskatten höjs med någon krona, trots att det behövs mångdubbelt större höjningar för att konsumtionen av bensin skall bära sina egna kostnader. Och i resten av världen ser det ännu sämre ut.

Så de 6 600 miljarder som miljöskadorna beräknades kosta 2008 är nog en betydligt mindre siffra än vad de kommer att kosta 2010, och kostnaderna kommer att fortsätta att öka...

Read more...

Om Johan Norberg och miljöpolitiken

Den liberale debattören Johan Norberg, som målats upp som ett "högerspöke" av många (bland annat på sångaren Mikael Wiehes senaste, minst sagt blodtörstiga, skiva), har nu attackerats ifrån höger av CUFs Magnus Andersson i en debatt om miljöbilspremierna. Utan att gå in på detaljerna i deras diskussion, så vill jag ändå lyfta fram ett centralt tema. Johan Norberg lägger i artikeln fram sin liberala miljöpolitik, vilket helt enkelt bygger på att "vi avskaffar de politiskt satta sektorsstöden och -målen och i stället generellt betalar för den miljöskada vi orsakar - i produktionen, i transporten, i konsumtionen". I grunden håller jag med helt och hållet, själva basen för all miljöpolitik borde vara den så kallade "Polluter Pays" principen. Om man betalar det föroreningarna verkligen kostar att rensa upp, ett pris som naturligtvis kommer att öka drastiskt ju högre total miljöbelastning vi har och på så sätt dämpa förorenande masskonsumtion, så har man heller inget att skämmas för om man t.ex. flyger. Jag har svårt för förslag där miljöpolitiken blandas ihop med fördelningspolitiken (som att ge människor en maxgräns för hur många mil de får flyga per år). Dessutom skulle en sann "polluter pays" beskattning direkt öka statens intäkter kraftigt, inte minst på grund av att bensinpriset och energipriset skulle skjuta i höjden (och flygbiljetterna skulle bli mångdubbelt dyrare). Visst finns det problem att lösa så länge industrier i vissa länder tvingas betala för sina utsläpp, men inte konkurrenter i andra länder, men det får man försöka lösa, bland annat med tullar och avgifter (vilket kräver en reformering av WTO, som länge varit en bromskloss på detta och många andra viktiga områden). Överhuvudtaget så skulle det vara väldigt välkommet med en reell grön skatteväxling, där statens för välfärdssamhällets skull helt nödvändiga inkomster skiftas ifrån kontraproduktiva områden som arbete (där de enbart verkar dämpande för ekonomin och företagsamheten) till konstruktiva områden som att styra mot en hållbarare ekonomi, eller åtminstone till neutrala områden som t.ex. beskattning av fastigheter. Slutligen, jag gillar visserligen Johan Norberg, men jag är dock långt ifrån så liberal som han är, och här därför absolut inget emot att statliga medel används för att försöka få igång teknikutvecklingen på miljö- eller samhällsmässigt viktiga områden. Sen om en miljöbilspremie är rätt väg eller inte är en annan fråga...

Read more...

EU ställer skarpa frågor till Sverige om vargjakten

EU-kommissionen har skickat ett brev till Sveriges regering där man kräver ett antal svar om den licensjakt på varg som genomfördes i våras. Frågorna verkar vara minst sagt relevanta, t.ex. hur vargjakten rimmar med EU-direktiv om att bevara livsmiljön för vilda djur och växter, om det rörde sig om en jakt i "begränsad mängd" med tanke på att mer än en av tio svenska vargar dödades, vad man anser om bevarandestatusen på den lilla stammen på ca 200 djur, och när och hur man har tänkt inplantera nya vargar. Samtidigt markerar kommissionen sin egen uppfattning, nämligen att det förefaller sannolikt att jakten ökat risken för inavel och att stammen redan innan jakten hade en svag bevarandestatus med tanke på den lilla storleken. Det skall bli intressant att se regeringens svar på EU-kommissionens frågor om vad jaktens syfte egentligen var och om det har uppnåtts. Detta speciellt med tanke på att miljöminister Carlgren svängde sig med direkta osanningar om att jakten var bra för den genetiska stammen och att det var genetiskt svaga individer som sköts när vargjakten debatterades i svensk media. Och allt för att försvara en vargjakt som enbart handlade om att blidka särintressen hos varghatare, varav många mest ville värna om sin löshundsjakt. Jag har visserligen länge varit positiv till EU, främst på ideologiska grunder då det är ett enormt framgångsrikt fredsprojekt, men det har sällan känts så bra att vara EU-medborgare som när jag läste om EU-kommissionens inblandning i svensk rovdjurspolitik!

Read more...

Gigantisk tankevurpa om "ekologismen"

Den 20 augusti publicerade ett antal liberala, socialistiska och socialliberala debattörer en debattartikel på Expressen där de gick till storms mot Maria Wetterstrand och miljöpartiet för att de hävdat att naturen har ett egenvärde. En av artikelförfattarna, bloggaren Erik Laakso, är dessutom en av de röster på nätet som jag mest uppskattar, sansad och insiktsfull och full av goda tankar och reflektioner. Därför är det än svårare att förstå hur han och de andra lyckades göra en sådan gigantisk tankevurpa som man gör sig skyldiga till i debattartikeln.

Deras argumentation har sin utgångspunkt i att politiken skall vara fri ifrån religiösa inslag. Det håller jag med om till fullo. Men hur de senare kommer fram till att åsikten att naturen har ett egenvärde är av religiös karaktär är minst sagt oklart. Man kan hävda att den är av moralisk/filosofisk karaktär, liksom åsikten att människan har ett värde, men det blir snabbt motsägelsefullt om man vill hävda att människovärdet har någon form av faktagrund som inte kan appliceras på andra levande varelser. Det är ju just det glappet som alltid har fyllts av religionen, där människan har fått sitt värde av gud, endast hon är guds barn, guds avbild.

Det är elementär vetenskap att människan är ett djur bland andra, att hon har utvecklats och evolverats ifrån människoapor, och de enda som bestrider detta, givet att de fått tillgång till dagens kunskap, är just religiösa fanatiker. Det är likaså grundligt vetenskapligt belagt att andra djurarter har kapacitet att tänka och känna, det finns gott om kända exempel som t.ex. gorillan Koko (som även kunde ljuga och svära). Även här är motsatsen för en vetenskapligt lagd människa svår att sätta sig in i. I vilket ögonblick i människoartens historia fick den plötsligt ett värde som kategoriskt skiljde den ifrån alla andra levande varelser? Och hur? Genom ett gudomligt ingripande?

Att hävda att människan är den enda varelse som har ett egenvärde kan därför endast göras på just religiösa grunder (vi har fått värdet av gud), om man bortser ifrån det rent amoraliska, pragmatiska, resonemanget att vi har ett värde för att vi tillhör vår egen art/grupp (vilket kan användas till att avskriva värdet hos mörkhyade, icke-svenskar m.m.). Annars får man finna sig i att leva i en aning mer komplex verklighet där alla levande varelser har något form av värde, som man sedan kan relatera till hur utvecklade deras respektive arter är. Att tala om naturens egenvärde blir då ett sunt och inte det minsta ovetenskapligt eller religiöst sätt att markera att det finns värden som inte bara bygger på den mänskliga artens egennytta, och att samla dessa värden i en term.

I artikeln hävdas det att "För att naturen däremot ska kunna få det egenvärde som Wetterstrand bygger sin ideologi på måste naturen tillskrivas den mentala kapaciteten att sätta värden.". Detta resonemang är minst sagt svårt att följa med i. Hur beror värdet på den egna kapaciteten att definiera det? Vad händer med människor som lider av olika former av förståndshandikapp och som absolut inte skulle kunna konceptuellt definiera sitt eget värde? Har de inget värde då?

Och om det nu bara är människor som har värde, vill författarna även ta bort alla former av djurskydd? Om djuren bara finns till för människans skull, så spelar det väl ingen roll hur de har det, bara de fyller sin funktion i att ge ett mervärde åt människor, t.ex. billigare kött?

Resonemanget i artikeln är så pass osammanhängande att det nästan blir svårt att veta i vilken ende man skall börja för att kritisera det, men slutsatsen blir hur som helst att artikelförfattarna attackerar miljöpartiet och Wetterstrand i sekularismen namn trots att det i själva verket är de som behöver religionens hjälp för att få substans i argumenten, till skillnad ifrån Wetterstrand. Nej, för min del är just det faktum att miljöpartiet tydligt markerar naturens egenvärde en starkt bidragande orsak till att de med största sannolikhet kommer att få min röst i valet, trots att jag på flera områden föredrar alliansens politik (och mycket hellre har Anders Borg som finansminister än Thomas Östros...).

Read more...

Dödsskjutningar vid demonstration i Peru

Det faktum att fem personer sköts ihjäl av polis vid sammandrabbningar med demonstranter i Chala, i den peruanska provinsen Arequipa är nog okänt för de flesta i Sverige. Det hade det även varit för mig, om jag inte läst artikeln på Latinamerika.nu som Svalornas utsände Nadia Enedahl hade skrivit. Och det är kanske ingen större nyhet i Sverige, tusentals människor dör runt omkring i världen varje dag i konflikter, och mångdubbelt fler av svält och sjukdomar. Det som gör den här artikeln intressant, förutom att den kommer ifrån Peru, ett land som jag har starka känslomässiga kopplingar till, är komplexiteten i konflikten. När militär skjuter ner demonstranter så brukar det ofta röra sig om övervåld och maktmissbruk av auktoritära regimer för att förtrycka en protesterande befolkning, inte minst i Latinamerika med esom har en historia med många grymma militärdiktaturer. I det här fallet rörde sig dock protesterna om att försöka stoppa regeringens dekret om att den informella gruvnäringen skall regleras. Även om det förekommer oacceptabel miljöförstöring och sociala problem i de stora gruvorna som ofta drivs av internationella gruvbolag, så ser det ofta än värre ut i de närmast laglösa informella gruvorna. Det tas ofta ingen miljöhänsyn överhuvudtaget, och i de fall då det finns en lokalbefolkning av ursprungsfolk, så drabbas de hårt. Fenomenet gäller inte bara gruvnäringen, i t.ex. Brasilien förekommer det regelbundet konflikter där både storjordbrukare och grupper av lösdrivande och fattiga guldgrävare m.m. förstör den lokala miljön och med våld driver bort den befolkning som levde av den. I de laglösa samhällena som byggs upp kring gruvorna förekommer också annan brottslighet, som t.ex. människohandel för sex och arbetskraft. Så det är definitivt bra att Perus regering tar tag i problemet. Sen måste man dock kunna hantera en demonstration utan att börja skjuta skarpt mot folkmassan, och den internationellt välrenommerade människorättsorganisationen Human Rights Watch har också krävt en utredning av dödsskjutningarna. Bra så, men protesterna ifrån det särintresse som de som arbetar med de informella gruvorna utgör får inte tillåtas att stoppa upp vad som verkar vara en positiv och nödvändig reglering av en mycket smutsig bransch.

Read more...

Miljöförstöring dödligare än krig

Idag är det världsvattendagen, en dag tillägnad att uppmärksamma alla människors behov av rent vatten. I ett land som Sverige, med ett av världens bästa kranvatten, kan det vara lätt att glömma hur beroende man är av tillgång till rent vatten, och hur många som saknar den tillgången. UNEP, FNs miljöprogram, konstaterade idag att fler människor dör i världen av brist på rent vatten än av allt totalt våld, inklusive krig, sammanlagt. Dessutom ligger det enligt UNEP människor med sjukdomar kopplade till förorenat vatten i hälften av världens sjukhusbäddar. Tanken är hisnande. Om man jämför med hur mycket uppmärksamhet problemet får med allt som skrivs om allting ifrån lokala mord till terrordåd och krig över hela världen så verkar frågan om tillgång till rent vatten näsan helt bortglömd och bortprioriterad. Naturligtvis beror detta på faktorer som att media bryr sig mer om närområdet (eller om områden som Nordamerika där folk ser ut som vi och lever som vi) samt att den långsamma död som orsakas av törst och sjukdomar inte ger en lika bra story. Men faktum är att det krävs uppmärksamhet, för uppmärksamhet ger medvetenhet som manar till handling.

Förorenat vatten är någonting vi kan göra något åt, även härifrån Sverige. Vi kan ge mer och bättre bistånd. Vi kan uppmuntra de företag som verkar i områden där människor dör av förorenat vatten att påverka positivt genom sina affärer. Och vi kan sätta press på, och hänga ut och bojkotta om det krävs, de företag som står för föroreningarna. Och självklart kan vi även engagera oss ideellt eller skänka pengar till organisationer som arbetar med frågan.

Faktum är att ett av de mest centrala leden är att europeiska och amerikanska företag som själva har hyfsade standards för utsläpp kritiskt granskar och ställer krav på sina underleverantörer. Om marknaden krymper för produkter ifrån de smutsigaste industrierna, om det inte längre blir lönsamt att förorena heller i de länder där staterna är för svaga eller ointresserade för att kontrollera lokala utsläpp, så kommer industrierna själva att förbättra sin verksamhet. Det är naturligtvis en komplikation att handeln ifrån råvara till färdig produkt sker i så många led att det är svårt att veta hur tungmetallerna i datorn du knappar på har brutits, eller var datorn hamnar när du är färdig med den. Men återigen, med ökad uppmärksamhet och mer debatt så kommer bättre information fram och möjligheten att påverka förbättras. Jag är medveten om att det är en sliten klyscha, men vi har alla ett ansvar genom hur vi agerar som företagare och konsumenter. UNEPs alarmerande rapport på världsvattendagen kan vara en motivation till att ta det ansvaret.

Read more...

Hoppfullt om stopp för rovfisket på tonfisk

EU har beslutat att sälla sig till USA i att rekommendera att handeln med blåfenad tonfisk ifrån Atlanten stoppas. Beståndet har i stort sett kollapsat efter intensivt rovfiske av den mycket värdefulla fisken, så det vore i grevens tid om ett förbud kommer till stånd. Fiskepolitik är av naturen svårt, eftersom det liksom i klimatfrågan rör nyttjandet av gemensamma resurser och stora ekonomiska intressen. Ofta tillåts utfiskningen, liksom i fallet med den blåfenade tonfisken, gå mycket långt innan staterna agerar för att stoppa sina dammsugande fiskeflottor. Och den som fiskar mest tjänar mest, trots att alla förlorar långsiktigt på att bestånden utarmas. Hur som helst är det hoppfullt att EU, som har många stora fiskeflottor och sannerligen inte har varit ett föredöme vad gäller fiskepolitik till slut verkar ha kommit till sans vad gäller den blåfenade tonfisken.

Read more...

EU fiskar i ockuperat hav

1975 lämnade den spanska kolonialmakten Västsahara, varefter den marockanska och mauretanska militären ockuperade området. Maueratanien lämnade senare de delar de ockuperat, medan Marocko annekterade först de delar de ockuperat, och sedan även de delar som Mauretanien ockuperat. Denna annektering har inte erkänt av någon stat. Däremot har den Afrikanska Unionen, där alla afrikanska länder utom Marocko är medlemmar, erkänt Västsahara som stat. Den uppfattningen delas även av mängder av frivilligorganisationer världen över. FN har gjort upp en plan om en folkomröstning för att avgöra Västsaharas öde, men Marocko vägrar.

Med den bakgrunden så borde det vara naturligt för EU, som vill se sig som en makt som verkar för rättvisa och demokrati på den globala scenen, att arbeta aktivt för Västsaharas frihet. Där händer det inte särskilt mycket, inte ens Sverige har erkänt Västsahara. Däremot har EU ett fiskeavtal med Marocko som gör att spanska och portugisiska fiskebåtar trålar de rika vattnen utanför Västsahara, mot att EU hjälper till att modernisera Marockos fiskeflotta. De ockuperade västsaharierna får inte ut något av de faktum att EUs fiskebåtar tömmer deras hav på fisk. Detta strider dessutom enligt ett antal juridiska experter, bl.a. Europaparlamentets, emot folkrätten. Det kan vara värt att nämna att USA, som inte brukar vara de mest finkänsliga vad gäller att ta hänsyn till lokalbefolkning och miljö då det handlar om deras ekonomiska intressen, har ett fiskeavtal med Marocko där de avstår ifrån att fiska på Västsaharas vatten.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att EU bidrar till att kränka ett ockuperat folks rättigheter. Tyvärr är det inte första gången som EU väger den inhemska industrins intressen högre än värden om mänskliga rättigheter och internationell rätt. EUs subventionerade och överdimensionerade fiskeflotta dammsuger hav i stora delar av världen på ett sätt som drabbar både de lokala fiskarna och deras möjlighet till försörjning samt uthålligheten i fiskbestånden. I bilaterala handelsavtal sätter EU ofta egna ekonomiska intressen före mänskliga rättigheter, t.ex. i förhandlingarna om bilaterala handelsavtal med latinamerikanska länder där dessa tvingas på immaterialrättsliga avtal (TRIPS+) som begränsar användningen av generiska mediciner på ett sådant sätt att sjukvården för fattiga människor kraftigt försämras.

Förhoppningsvis kommer Lissabonfördraget att innebära en successiv förändring i dessa frågor. Ofta så känner inte den europeiska allmänheten till vilka förödande konsekvenser EUs handelspolitik kan få för lokalbefolkning och miljö. Med ett starkare Europaparlament och duktiga parlamentariker, som t.ex. miljöpartiets Isabella Lövin i fiskefrågorna, så blir det förhoppningsvis mer debatt om avtla som annars EU-Kommissionen smyger igenom. Faktum är också att de som har störst trovärdighet vad gäller att värna mänskliga rättigheter och miljö i tredje världen relativt ekonomiska intressen för europeiska storföretag är förutom miljöpartiet även vänsterpartiet, dessa två var de enda svenska partierna som röstade emot att TRIPS+ avtalet skulle tvingas på de latinamerikanska länderna i bilaterala förhandlingar. Vänsterpartiet ligger inte direkt nära mig som socialliberal i sin inrikespolitik, men de visar ofta prov på ett genuint engagemang för svaga människor i fattiga länder som jag sympatiserar med.

Read more...

Klimatfrågan och dess förnekare

Jag hörde antagligen till de som fick reda på "klimathotet" relativt tidigt. Då jag under mitten av 90-talet under min civilingenjörsutbildning läste kurser på Fysisk Resursteori på Chalmers i Göteborg, så fördjupande jag dessutom mina insikter om hur växthuseffekten fungerar. Vid den tiden så var den allmänna kunskapen om hur förbränning av fossila bränslen och utsläpp av andra växthusgaser påverkar klimatet ganska låg, även bland välutbildade, men detta har som tur är kraftigt förändrats under de senaste decenniet. Även före detta kategoriska förnekare, som de stora oljebolagen, har tvingats böja sig för fakta och vetenskap. Egentligen är det dessutom i grunden ganska simpelt, om koncentrationen av gaser i atmosfären som släpper igenom solstrålning på väg in, men reflekterar den värmestrålning som blir resultatet då solstrålningen träffar jorden då den är på väg ut, ökar, så kommer temperaturen att öka. Detta har man också med all önskvärd tydlighet kunnat visas empiriskt. Sedan är det oändligt mycket svårare att veta hur snabbt temperaturen kommer att öka, om det finns några "tipping points", vilka konsekvenserna blir för ekosystem, meteorologiska system, havsströmmar, glaciärer, med mera. Det är dock fascinerande att se att bara minsta misstag kryper sig in i någon specifik avancerad beräkning, så finns det folk som vill hävda att det betyder att hela växthuseffekten är en bluff. Ofta är argument och retorik minst sagt bristfälliga, men de ges ändå utrymme i debatten, bland annat på debattsiten Newsmill. Det vore intressant att förstå klimathotsförnekarna som samhällsfenomen. Naturligtvis finns det inslag av utstuderat egenintresse, tex ifrån politiker och företag, men i många fall räcker det nog med att "vanligt folk" inte vill kompromissa med sin bekväma livsstil bara för att det visar sig att den har negativa konsekvenser för andra. Det är samma mekanismer som ligger bakom att folk vill kunna fortsätta att köpa kött, oavsett hur djuren behandlas, eller fortsätta att köpa billiga varor, oavsett om de tillverkats av företag som kränker mänskliga rättigheter. Sedan paketerar man om detta till en "folkrörelse" som är emot "etablissemangets lögner". Här finns dessutom många paralleller till främlingsfientlighet och extremhöger , de brukar också hävda att de, "vanligt folk", påtvingats det mångkulturella samhället av någon maktelit som konstant luras och ljuger för att dölja invandringens konsekvenser. Och båda rörelserna har naturligtvis lika fel i sina osympatiska konspirationsteorier.

Read more...

En annan sorts ondska

Oljebolaget Texaco, som senare köptes upp av Chevron, påbörjade verksamheten i ekvadorianska Amazonas redan på 60-talet. När man lämnade i början av 90-talet, så hade man tjänat ungefär 30 miljoner dollar, pengar som hamnade hos amerikanska företagsledare och ägare. Man lämnade också efter sig en ekologisk och humanitär katastrof. Lokalbefolkningen, som som vanligt saknade en stark röst, drabbades fruktansvärt hårt. Hela stammar blev utplånade, barn som badade i fel vattendrag kunde dö av akut förgiftning, eller kanske vanligare, en utdragen plågsam död över flera månader. Minst 1400 människor har dött som direkt följd av föroreningarna, och detta i en väldigt glesbefolkad miljö. Alla som levde eller lever kvar i den förorenade trakten drabbas, då gifterna sprids i de vattendrag som människor använder för dricksvatten. När, för 16 år sedan, företrädare för lokalbefolkningen började organisera sig för att kräva att Chevron/Texaco rensar upp föroreningarna, så bekämpades de, som så många gånger förr och senare, stenhårt av förövarna. Chevron försöker använda både politisk lobbying, PR och juridik för att komma undan sitt ansvar. Det intressanta och tragiska är att de amerikanska företagsledare som först genomförde rovdriften i Ekvador, som skapade så mycket lidande och död, och de som nu kämpar för att stoppa lokalbefolkningens rättmätiga krav på upprättelse, antagligen bara ser det som om de gör sitt jobb. Upplärda i en företagskultur som präglats av absolut girighet ompaketerad till ideologi av bl.a. nobelpristagaren Milton Friedman (som hävdade att ett företagas enda ansvar är att öka sin vinst), så ser de det antagligen som sin plikt att bekämpa de nödlidande ekvadorianska urinvånarnas kamp för rättvisa. Lite på samma sätt som den hedersmördade Medine Memis familj såg det som sin plikt att ta livet av ett oskyldigt barn... Ondskan har många ansikten, och det är inte nödvändigtvis de fulaste som gör mest skada i världen.

Read more...

Påven och Avatar

Jag vet att det är "old news" att katolska kyrkan är kritiskt till filmen "Avatar", men det är ändå så pass intressant att det förtjänar en kommentar. Grundtesen i den katolska kyrkans resonemang, framfört av talesmannen Federico Lombardi, är att det är farligt att se naturen på ett gudomligt sätt. Även Maria Hasselgren, katolska kyrkans talesperson i Sverige, skriver på Newsmill om att påven varnar för ett förgudande av naturen, en slags ny-hedendom. Påven varnar för att göra människan jämställd med andra levande varelser, och här ligger också pudelns kärna. Den katolska kyrkan, liksom alla de stora monoteistiska religionerna, hävdar att människan är skapad till guds avbild, och på så sätt skiljer sig ifrån resten av alla levande varelser på jorden. Dessa trosförställningar skapades under en tid då ingen visste att människan faktiskt har utvecklats på samma sätt som alla andra djur, ifrån encelliga organismer, via fiskar och kräldjur, små däggdjur, apor och till sist till den homo sapiens sapiens som vi är idag. Dessutom vet vi idag mycket mer om andra högt stående djurs förmåga att tänka och känna än vad man gjorde då, tex vet vi att en gorilla kan lära sig att svära och ljuga, att delfiner kommunicerar med avancerade läten, osv. Det är svårt att med den kunskapen se varför vi människor har ett värde alla andra varelser saknar. Det är dock lätt att inse varför det är viktigt för kyrkan, och etablissemanget, att försvara den bilden. För det första så skulle det krävas en kraftig omprövning av många religiösa doktriner om man tänkte om i den här frågan, och det verkar inte ligga för den katolska kyrkan, som inte ens klarar av att godkänna användandet av kondomer för att skydda emot HIV. Dessutom, om man verkligen accepterar att andra levande varelser också har ett egenvärde, och således rättigheter, så skulle det vara en grund att ifrågasätta stora delar av hur vi människor behandlar djur och natur.

Read more...

Tillbakablick på Obamas år

2009 präglades av finansiell och ekonomisk kris, men började ändå i någon form av politisk hoppfullhet med en ny president i USA som betonade förändring och samarbete. Och visst var Barack Obama ett stort lyft för USA och världen, men han har knappast infriat särskilt många av de, visserligen stundtals orealistiska, förhoppningar som människor haft på honom. Han har inte lyckats få stopp på det folkrättsvidriga nybyggandet av israeliska bosättningar på palestinsk mark, Gaza är fortfarande satt under blockad och fredsprocessen är iskall med Likud vid makten och Hamas starkare än någonsin. Fånglägret på Guantánamo är ännu inte stängt. Trots utsträckta händer mot Iran och Nordkorea, så har resultaten uteblivit, vilket visserligen kanske är svårt att lasta Obama för.

Det ironiska är dock att hans nya retorik belönades med Nobels fredspris av den norska Nobelkommittén, trots bristen på resultat. Och för att liksom understryka bilden av att det till stor del rör sig om retorik, så klarlägger Obamas administration strax efter att de meddelats att Obama får fredspriset att USA fortfarande inte har för avsikt att skriva under konventionen om förbud mot personminor, som de flesta demokratier gjort (och för vilken fredspriset 1997 gick till organisationen ICBL). Ironin fullbordades med Obamas ankomst till Köpenhamnskonferensen där han förordade handling, men (bakbunden av senaten) bara kunde erbjuda tomma ord.

Read more...