Om ensamkommande flyktingbarn och takhöjden i integrationsdebatten

Idag skriver den centerpartistiske riskdagsledamoten Staffan Danielsson på DN Debatt om Sveriges mottagande av ensamkommande flyltingbarn. Huvudbudskapet i texten är att en stor del av dem som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn troligtvis är över 18 år, och därigenom inte enligt svenska och internationella normer barn. Detta illustrerar Danielsson genom att ta ett antal exempel, som att 73% av dem som år 2009 undersöktes i Danmark som sökte asyl som ensamkommande flyktingbarn var över 18 år och att det totala antalet som har sökt asyl som ensamkommande flyktingbarn i Norge och Finland har fallit drastiskt efter att ålderstester infördes. Danielssons uttalade budskap är att Sverige borde följa grannländernas exempel och införa bättre ålderskontroller som inte ger lika stort utrymme för fusk, då detta skulle vara rättvisare och konsekventare.

 Parallellt med det tydliga budskapet så sätter dessutom Danielsson siffror på kostnaden för att ta emot ensamkommande flyktingbarn, cirka 1.500 miljoner kronor per år, och poängterar att den kostnaden är betydligt högre per flykting än för vuxna. Danielsson gör också jämförelser med andra Europeiska länders mottagande och insinuerar att Sverige tar emot en oproportionerligt stor del av både flyktingar som helhet och ensamkommande flyktingbarn i synnerhet. Reaktionerna på Danielssons text lät inte vänta på sig. Ledande centerpartister som den migrationspolitiske talespersonen Fredrik Federley gick snabbt ut och tog avstånd ifrån Danielssons text. Det sades att den "går ett annat partis ärenden" med en tydlig syftning till Sverigedemokraterna.

Utanför det egna partiet var fördömandena mycket hårdare och Danielsson rasiststämplades gång på gång. Är texten då rasistisk eller främlingsfientlig? Vad gäller diskussionen kring den verkliga åldern på ensamkommande flyktingbarn, så har jag svårt att se det. Jag är inte själv kunnig på området, men det verkar som om Danielsson har belägg för sina påståenden om att många av dem som får asyl som barn faktiskt är över 18 år. En nära vän till mig med somaliskt ursprung sa en gång att nästan alla somalier som hon kände egentligen var ett par år äldre än deras registrerade ålder. Jag vet naturligtvis inte om det är sant, och av förklarliga skäl har jag aldrig tidigare nämnt hennes uttalande. Hur som helst, den som hävdar att Danielsson har fel i sak angående den här slutsatsen borde angripa hans fakta, inte hans person.

 Vad gäller hans uttalanden som pekar på att han tycker att Sverige tar emot en allt för stor andel av de asylsökande i EU, och speciellt då vad gäller ensamkommande barn, så förstår jag att människor med åsikten att vi snarare borde ta emot fler flyktingar (och dit räknar jag mig själv) reagerar negativt. Som påpekats så lär inte Tyskland, Storbritannien eller Frankrike ta emot fler om Sverige minskar antalet beviljade uppehållstillstånd. Men den åsikten är knappast rasistisk, och måste få vare legitim i en öppen debatt. Danielsson hävdar också att han vill att Sverige skall fortsätta ha en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik. Om han har rätt om att många som de facto är över 18 år tas emot som ensamkommande flyktingbarn och de istället skulle få asyl enligt processen för vuxna så torde pengar frigöras för att bättre hantera fler asylsökande. Detta då de 10% som söker som ensamkommande flyktingbarn enligt Danielsson står för 40% av av de totala kostnaderna för alla som söker asyl.

 Varför väckte texten då så starka reaktioner? Kanske för att man intuitivt inser att den där imaginära gränsen mellan vuxna och barn, 18-års dagen, må existera i lagstiftningen men knappast i verkligheten. En 19-åring kan ha minst lika stort behov av särskilt hjälp och stöd som en 17-åring. Men även om gränsen är godtycklig så finns den ändå av en anledning, för på något sätt måste man särskilja de mest behövande, barnen, ifrån alla andra. Och finns den så borde den användas på samma sätt för alla, så att en objektiv kontroll fastställer vilka som är barn eller vuxna. För att alla de asylsökande ungdomarna som är över 18 skulle säga sanningen då de tillfrågas om sin ålder väl medvetna att det innebär en stor fördel att vara under 18 är ungefär lika sannolikt som att vilken "Svensson" som helst som stoppas av polisen på en 70-väg där han har kört 110 km/h på eget bevåg skulle hävda att han har kört över körkortsgränsen då han tillfrågas. Där tror i alla fall inte jag att det är någon skillnad på folk och folk...

 Nej, det som drabbat Danielsson, och det som han var mycket medveten om att han skulle få i huvudet då han skrev sin debattartikel, är det mycket låga tak som stänger in debatten om migrations- och integrationsfrågor för alla som inte tillhör Sverigedemokraterna eller kretsen kring dem. Alla uttalande eller texter som kan upplevas som kritiska mot hela eller delar av invandringen eller företeelser med koppling till invandringen riskerar alltid att stämplas som rasistiska eller främlingsfientliga. Kanske mest för att det är så mycket enklare än att ta i problem som kan vara både komplexa, mångbottnade och smärtsamma. Och, vilket jag har sagt förut, den inställningen gynnar troligtvis de verkligt främlingsfientliga mer än det faktum att de faktiskt kan dra nytta av t.ex. Danielssons debattartikel (vilket till exempel Sverigedemokraterna, Avpixlat, med mera naturligtvis kommer att göra).

 Som ett sista klargörande, så skriver jag inte denna text som ett stöd till Danielssons åsikter eller slutsatser, utan som ett stöd till hans rätt att formulera och lyfta sin problembeskrivning utan att bli stämplad som främlingsfientlig eller rasist. Jag tror på en öppen debatt inom rimliga gränser vad gäller negativa generaliseringar mot grupper, och det uppfattar jag att Danielsson också gör. Till den grad att han går ut med den här artikeln väl medveten om att han kommer att kölhalas av sina egna. Det kräver faktiskt en hel del mod.

 Läs även gärna Sanna Rayman och Erik Laakso på samma tema.

Read more...

Motbjudande centerhyckleri

Jag har länge tyckt att det har varit jobbigt att höra Sveriges centerpartistiske miljöminister Andreas Carlgren famla efter ord då han försöker förklara varför Sverige, i uppenbar trots mot EU:s lagstiftning om biologisk mångfald, skall skjuta av en utrotningshotad vargstam på några hundra djur. Speciellt tydligt har hyckleriet blivit när man har ondgjort sig över att "Bryssel" skall ha åsikter om den svenska rovdjurspolitiken. Den sortens argument är man van vid att höra ifrån andra sorters politiker. Mina associationer går osökt (och, visst, en aning överdrivet) till när t.ex. kinesiska ledare eller president Mugabe klargör att omvärlden inte har något att göra med hur landets inre angelägenheter sköts. Ja, det är en stor gradskillnad på kränkningar av mänskliga rättigheter och en oetisk rovdjurspolitik, men principen om att skylla ifrån sig och hävda självbestämmanderätt då omvärlden påpekar att något inte står rätt till är densamma. Och, olyckligtvis för Carlgren, så är Sverige i det här fallet bundet av EU-reglerna, så raljerandet om "Bryssel" som annars oftast används av EU-kritiska röster ifrån den yttersta vänsterkanten hjälper inte regeringen mot hotet att dras inför EU-domstolen. När nu Carlgren uppenbarligen tvingats till reträtt av hoten om en rättsprocess, så blir det ännu tydligare hur svårt det är för ministern att hålla en rak linje i sin argumentation. Det hela beskrivs på ett förträffligt sätt i den här utmärkta ledaren i DN, där det även berättas hur Carlgren än gång i tiden stod på andra sidan staketet och hårt kritiserade den isländska valjakten. Carlgrens diametralt olika ställningar i de parallella frågorna visar på ett hyckleri som rent ut sagt känns motbjudande! Om centerpartiet är så beroende av röster ifrån varghatare på landsbygden att de tar till sådana här krumbukter för att behaga dem, då känns det som om det, trots partiets många goda idéer, duktiga och engagerade politiker och starka sidor, lika gärna kunde ha åkt ur riksdagen med hedern i behåll. Och slutsatsen är också klockren, oavsett hur det går i nästa val, så kan man nog vara ganska säker på att miljöministern 2014 inte kommer att heta Andreas Carlgren...

Read more...

Institutionaliserat varghat

Under de senaste dagarna har ett 20-tal vargar helt lagligt skjutits. Detta trots att den totala svenska vargstammen ligger kring 200 djur, långt under vad som krävs för en stabil population. Och trots att den ansvarige EU-kommissionären, miljökommissionär Janez Potocniks, har uttryckt oro och krävt svar på ett antal kritiska frågor. Regeringen med miljöminister Andreas Carlgren har alltså helt enkelt struntat i EU-kommissionären och kört på med vargjakten, vilket nu leder till att Potocnik anmäler Sverige för brott mot EU:s miljölagstiftning. Varför är då vargjakten så viktig att regeringen väljer att ignorera EU-lagstiftningen och den upprörde kommissionären? Ja, det kan ju knappast handla om att de nu döda 20 vargarna skulle utgjort ett särskilt stort hot mot rikets säkerhet om de fått leva ett tag till... Och även om en och annan jakthund dödas av vargarna, så är det väldigt många fler hundar som dör i trafiken. Men jag antar att det inte handlar särskilt mycket om logik, utan mer om känslor. Varghatet har närts länge och ligger djupt. Vargen är helt enkelt för många landsbygdsbor fienden, en ond varelse som skall bekämpas. Lite som kommunisterna var under McCarthy-eran i USA, eller judarna i 30-talets Tyskland. Den sortens oresonliga hat borde naturligtvis bekämpas, även om det inte rör människor, utan ett lägre stående däggdjur. I Sverige har hatet istället blivit lagstiftning, för att regeringen, i det här fallet med dess "gröna" röst Centerpartiet i spetsen, vill blidka en viss grupp väljare på landsbygden.

Read more...

Blockpolitikens förbannelse

Det är inte lätt att vara socialliberal mittenväljare med engagemang i frågor som mänskliga rättigheter, miljö- och djurskydd, med mera i dagens politiska landskap i Sverige. Antingen väljer man Alliansen, och får då leva med en migrationsminister som nedlåtande kallar tiggeri för "ohederligt" och tycker att det är ok att romer slängs ut i strid med EUs regelverk, en miljöminister som vill rädda vargen genom att skjuta ned det redan minimala beståndet på ca 200 individer med falska förevändningar om att de skulle vara genetiskt skadade, en biståndsminister som inte gillar bistånd, en skolminister som verkar vilja göra burkan till en valfråga för att ta röster ifrån Sverigedemokraterna och en jordbruksminister som anklagas för att främja t.ex. rovdriften på minkar. Eller så får man dras med en rödgrön blandning där hushållsnära tjänster som främjar livskvalitet utan att överhuvudtaget belasta klimat eller miljö döms ut som "pigjobb" i ett skattesystem som i allmänhet främjar tärande resursanvändning istället för arbete och i en värderingsbas där det tycks omoraliskt att en läkare ägnar sig åt att operera mer och lämna över städandet hemma till en städare. Just de socialistiska inslag hos vänstern där lika rättigheter verkar innebära att alla skall tvingas vara likadana, t.ex. att barn som har lättare för matematik och naturvetenskap inte skall få studera i egna klasser (medan det går utmärkt om det är idrott eller musik de är duktiga i), och att alla måste göra allt hemarbete själva om man inte vill bli utstraffad av enorma skattepåslag är svåra för en socialliberal att acceptera, men det kanske man måste göra ändå i blockpolitikens era, för att slippa debaclen ovan...

Read more...

Hur är det ok att bli rik i Sverige?

Igår läste jag en intressant debattartikel om sambandet mellan inkomst och förmögenget på DN. En av artikelförfattarna är vd för Skattebetalarnas förening, så det är klart att det rör sig om en partsinlaga, men om den statistik som presenteras stämmer så finns det nästan inget samband emellan inkomst och förmögenhet i Sverige, om man bortser ifrån de allra mest välbetalda (direktörer, affärs- och finansmän, etc.). Slutsatsen är att om man vill bli förmögen i Sverige så är det oändligt mycket viktigare att köpa hus i rätt område vid rätt tillfälle än att utbilda sig och arbeta hårt. Dessutom har vi ju de facto ett skattesystem där man får dra av för räntan på huslån som premierar hus och bostadsrätter på bekostnad av de som sparar och bor i hyresrätter. Och så har fastighetsskatten tagits bort, vilket också gynnar husägare på bekostnad av andra skattebetalare. Om alliansen menar allvar med att det skall löna sig att arbeta, så borde de kanske ta ut mer skatt ifrån de som har blivit rika bara genom att ha tur med fastighetspekulationer och fortsätta att minska skatten som tas ut på att arbeta, speciellt inom tjänstesektorn. Rotavdraget och minskad skatt för hushållsnära tjänster har ju blivit succéer. Det kanske är dags att fortsätta på den linjen, Centerpartiet har tex ett förslag om att införa liknande avdrag även för it-tjänster. För mig låter det vettigt att en läkare lägger några extra timmar i veckan på att operera, och sedan betalar någon som fixar datorn, städar huset, eller bygger om. Det borde både kunna minska köerna i sjukvården och skapa jobb. Men med för höga skatter på arbete så kostar det så pass mycket varje gång människor samarbetar på det sättet att läkaren inte har råd att hyra in hantverkare, utan istället jobbar mindre och gör ett sämre och ineffektivare jobb med att fixa hemma själv. Detsamma gäller självklart städning, IT, eller alla andra dylika tjänster. Så bort med gammalsocialistiska tankar om att det är "pigjobb" att jobba hemma hos en annan människa, och uppmuntra dynamik på tjänstesektorn. Och fundera på att ta ut mer skatt (eller bjuda på mindre avdrag) vad gäller fastighetsägarna och andra som har blivit rika på spekulationer istället.

Read more...

Förbud mot burka eller nikab?

Debatten om burkaförbud (termen burka används där för alla ansiktstäckande slöjor) går het i Frankrike. Även om de argument som förs fram för ett förbud i diskussionen är betydligt starkare än de som de två svenska centerpartistiska riksdagsmännen Staffan Danielsson och Lennart Pettersson hade ("det känns märkligt"), så känns ett förbud som fel väg att gå även om tanken är att motverka könsförtryck. För det första, så är religionsfriheten en mänsklig rättighet, och jag har tidigare argumenterat för att så länge en persons religionsutövande inte på något sätt går ut över andras rättigheter, så bör var och en vara fri att handla som han eller hon vill. Det argumentet kan även breddas till att inte bara gälla religion, varje människa har rätt att välja sin egen väg, och sin egen klädsel, och de som hävdar att det är kränkande att möta en person som bär slöja har missförstått rättighetsbegreppet helt och hållet. Vad gäller den helt legitima oron att de kvinnor som bär burka eller nikab faktiskt tvingas till det av sociala och religiösa normer, finns risken att om ansiktstäckande slöjor förbjuds så kanske de inte har möjlighet att alls komma ut i samhället och få möjlighet till att bygga en starkare och mer självständig egen identitet. Detta skulle dessutom kunna försvåra ett succcesivt frigörande ifrån dessa normer. Jag delar förhoppningen att ingen kvinna skall bära ansiktstäckande slöja för att hon känner sig tvingad till det av andras eller egna traditioner, men jag är inte säker på att ett förbud vore bästa sättet att åstadkomma det målet. Däremot är jag ännu mer kluven vad gäller barn. Då jag är mycket kritisk till all form av religiös indoktrinering av barn, och då jag inte anser att barn är mogna nog att själva fatta beslut om att dölja sitt anlete för världen med en burka eller en nikab, så kan jag tänka mig att ett förbud skulle kunna vara ett sätt att hindra att de tvingas till det av sina föräldrar.

Read more...