Fundamentalister och mördare

En mobb i Mazar-i Sharif, Afghanistan, attackerar en FN-bas och dödar tio personer. Bland annat slits ett antal FN-anställda ut ur den bunker i vilken de hade tagit skydd och angriparna tar livet av alla utom en. Överlevaren klarar sig för att han hävdar att han är muslim. Orsaken till illdådet visar sig vara att en tokig pastor i USA har bränt en koran, vilket lett till enorma demonstrationer och protester. Både morden i Mazar-i-Sharif och koranbränningen fördöms.

Kan man då lasta den koranbrännande pastor Sapp för morden på de FN-anställda i bunkern och alla andra människoliv som har spillts under protesterna? Har han begått ett brott? Många stater har ju försökt verka för att det skall anses som ett brott mot de mänskliga rättigheterna att skända religiösa symboler. Visst har pastorn ett visst ansvar då han antagligen förutsåg vilka reaktioner hans osympatiska, småaktiga och helt onödiga tilltag skulle riskera att orsaka. Men det ansvaret är marginellt jämfört med det stora ansvar som vilar på alla de religiösa fundamentalister som deltagit i upplopp och mord. Att bränna en bok är att bränna en bok, oavsett om det är koranen, bibeln, den amerikanska konstitutionen, eller Totte Bakar. Om boken är ett original med ett kulturhistoriskt värde så kan jag hålla med om att det är olyckligt, men jag tror knappast att det var fallet med Sapps exemplar av koranen. Och det är människor som skall ha rättigheter, inte deras religioner eller böcker.

Det stora problemet är inte att det finns skenheliga, provokativa, inskränkta och irriterande personer som pastor Sapp, det kommer det alltid att finnas i världen och det måste världen kunna leva med. Det stora problemet är att det finns mängder med lättkränkta, fundamentalistiska människor som anser att en bränd bok är anledning till att starta upplopp och slå ihjäl andra människor. Sapp må vara en idiot, men de som tog livet av bland annat svensken Joakim Dungel är förbannade mördare.

Jag inser mycket väl att en del av anledningen till att just muslimska män i många delar av världen är så religiösa, och så lättkränkta, är en politisk världsordning där västmakter koloniserat, plundrat och trampat på deras respektive länder. Jag är medveten om att hela den muslimska världen provoceras av hur samma demokratier som kritiserar kränkningar av mänskliga rättigheter hos vissa länder stödjer hårdföra diktaturer i andra. Jag vet att stödet till Israel, trots omfattande och grova kränkningar emot det palestinska folket, och stödet till diktaturerna i arabvärlden har gjort USA hatat av många vilket i sin tur gör en amerikansk pastors handlingar än mer laddade. Men de folk som reser sig i Nordafrika och Mellanöstern har levt med samma världspolitiska kontext, och trots det har inte gatuprotesterna lett till upplopp. Min tro är att det beror på att demonstrationerna i t.ex. Egypten och Tunisien har haft syftet att kräva demokrati och mänskliga rättigheter och att de inte har haft några signifikanta inslag av fundamentalism. Däremot de religiöst betonade protesterna emot koranbräningen som hållits i Mazar-i-Sharif och Kandahar (där bland annat en flickskola brändes ned) har urartat till mordiska upplopp. Det visar på att det knappast är världspolitiken som i första hand driver människor till mord och galenskap, utan dogmatisk, fanatisk fundamentalism.

Read more...

Ghandi, homofobi och religion

Reaktionerna på att en ny bok om Mahatma Ghandi skriven av den Pulitzerbelönade Joseph Lelyveld presenterar bevis för att Gandhi hade ett homosexuellt förhållande har tydligen blivit starka i Indien. Boken är redan förbjuden i Ghandis hemstat Gujarat och kan mycket väl bli förbjuden i fler stater. Hela historien påminner om att homofobin fortfarande är stark i Indien, tydligen legaliserades inte heller homosexualitet förrän 2009.

Det kan vara nyttigt att komma ihåg att homofobi inte alltid beror på religiösa föreställningar burna av de ofta starkt homofoba världsreligionerna kristendom och islam. Samtidigt är det också uppenbart att även om homofobin knappast skapades av kristendomen eller islam så har den genom att ha kapslats in i ett religiöst, dogmatiskt budskap spridits och burits in i vår tid av bland annat dessa religioner. Faktum är att detta är ett typiskt mönster för just dogmatiska, auktoritära religioner. Då en religion föds fram av historiens nycker så inkorporerar den naturligtvis de värderingar som är dominerande i den tidsålder under vilken den har sitt ursprung. Sedan utges de värderingarna i sitt religiösa kontext för att vara absoluta sanningar, och förs av religionen vidare igenom historien så länge människor anammar religiösa dogmer utan att själva vara kapabla till att se sammanhang och ta ställning. Detsamma gäller många andra av de patriarkala värderingar som ryms inom begreppet "hederskultur", de är äldre än sina religiösa bärare, men tenderar att överleva och frodas i starkt religiösa miljöer.

Jag skulle gissa att de indier som upprörs av den nya boken om Ghandi främst är religiösa/hinduiska traditionalister. Och det bästa sättet att bekämpa förlegade och förkastliga värderingar som homofobi är inte att attackera någon speciell religion, utan att verka för ett samhälle med en stark utbildnings- och upplysningstradition. Där människor uppmanas att ifrågasätta och där religionen ses mer som en personlig, andlig angelägenhet än något som har rätt att ha åsikter om hur samhället skall se ut och om hur folk får lov att leva sina liv, där blir också homofobi och andra diskriminerande och kränkande värderingar successivt allt ovanligare. Här är faktiskt Sverige ett relativt bra exempel för resten av världen (trots att vi fortfarande har mycket kvar att göra).

Read more...

En påminnelse

För att återigen ge sig in i det minerade fältet emellan rasistiska generaliseringar och att blunda för kulturella eller religiösa problem kan jag konstatera att en 15-årig flicka mördats i Bangladesh för att hon anklagats för att ha en affär med en gift kusin. Man får utgå ifrån att kusinen var betydligt äldre än 15, och byborna som dödade flickan verkade inte ha brytt sig om att ge sig på honom. Denna korta TT-notis verkar visa på någon sorts form av den vidriga kulturella strömning som ofta kallas "hederskultur", och som återfinns i stora delar av världen, men kanske främst i Mellanöstern och södra Asien. Det faktum att hederskulturens starkaste fästen finns i muslimska länder är i sig inte särskilt intressant. Det är nämligen självklart att man kan vara muslim utan att hysa den här sortens avskyvärda värderingar. Sen att religionen är en del av och inbakad i den lokala kultur som i t.ex. Bangladesh leder till att flickor mördas på bestialiska sätt är ganska naturligt. För mig är det självklart att religionen egentligen alltid bara är en delmängd av en folkgrupps totala kulturarv, och det går aldrig att helt särskilja den ena ifrån den andra. Nej, det viktiga är att konstatera att det finns kulturer eller subkulturer som innefattar värderingar som strider emot allt som har med vett, vänlighet, medmänsklighet och mänskliga rättigheter att göra. Att som fanatisk kulturrelativist hävda motsatsen, vilket t.ex. Gudrun Schyman och Eva-Britt Svensson gjort i försök att påstå att "hedersmord" inte skulle skilja sig ifrån vanliga fall av kvinnomisshandel, blir både kontraproduktivt och patetiskt. För dessa problem finns även i Sverige, vilket t.ex. medlemmarna i föreningar som "Glöm aldrig Pela och Fadime" kan vittna om igen och igen. Och att neka till detta är inte bara att vända ryggen till de flickor (och pojkar) som utsätts, här och i andra länder, det innebär också en generalisering som blir närmast rasistisk mot invandrargrupper eftersom det skulle innebära att det skulle ställas lägre krav på moral och etik vad gäller hanterandet av "hedersfrågor" på dem än på etniska svenskar. Nej, noll tolerans emot hederskultur och lika skyldigheter likväl som lika rättigheter för alla!

Read more...

Radikalisering och mer om ansvar

Det är svårt att definiera tydligt vad det innebär att ha ansvar för något, vilket bland annat illustreras av diskussionerna kring skjutningen i Tucson, Arizona. Nu vänds blickarna igen mot Helena Benaouda, ordförande för Sveriges muslimska råd, och svärmor till den förmodade terroristen Munir Awad. Benaouda har många gånger i olika sammanhang hävdat att hon inte har sett eller stött på någon radikalisering av muslimer i Sverige. Hon har även, naturligtvis, tagit avstånd ifrån våldsanvändning. Har hon då något ansvar för att hennes svärson och några andra unga extremister försökte begå massmord i Danmark i islams namn?

För mig är det problematiskt att Benaouda hävdar att hon inte har stött på muslimsk extremism trots att hennes egen dotter, vid 16 års ålder och gravid åkte till Somalia med sin man (den blivande terroristen Awad), och senare, vid 18 års ålder reste till Afghanistan med samme man och ett litet barn. Så vitt jag har förstått hävdades att resorna handlade om att söka sig till områden med en renare tolkning av islam. Med tanke på vilka vidriga tolkningar av islam som grupper som al-Shabaab i Somalia och talibanerna i Afghanistan utövar, med bland annat steningar till döds av påstått otrogna kvinnor, så vore den anledningen till resan illa nog. Sen kan man naturligtvis, speciellt i ljus av gripandet av Awad med vapen i bilen och på väg emot Köpenhamn, gissa att det inte bara var frågan om studieresor... Att då Benaouda hävdar att hon inte har stött på extremism trots att den verkar finnas i hennes egen familj betyder alltså att hon antingen är blind/ljuger eller att hon helt enkelt har en helt annan definition av extremism än vad de flesta av oss har. Det blir inte extremism förrän personen i fråga konkret har tagit till vapen?

Just detta anser jag vara centralt i diskussionen kring religiös extremism i allmänhet och muslimsk extremism i synnerhet. För mig är det tydligt att det kan vara frågan om en problematisk radikalisering och extremistiska åsikter långt innan en person själv väljer att försöka ta till våld. Och, för att igen återvända till diskussionerna om morden i Tucson, de många radikaliserade som själva visserligen inte uppmuntrar till våld men som ändå delar samma religiösa/politiska världsbild och problembeskrivning som terroristerna kan ändå utgöra en inspirationskälla och ett passivt stöd. Detta är problematiskt nog vad gäller t.ex. rasistiska och främlingsfientliga grupperingar som stämplar alla invandrare som oönskade, kristna fundamentalistiska grupper som hävdar att homosexuella är en "cancersvulst", med mera. Men med muslimer i länder som Sverige förstärks problemet av att både statsmakten och media envisas med att göra radikala, smått extremistiska, individer som Benaouda till talespersoner för alla personer med muslimsk bakgrund i hela landet. Det är lika absurt som det vore att göra Ulf Ekman eller Åke Green till talesperson för alla som har en kristen bakgrund eller löst definierar sig som kristna. Och det får också konsekvensen att yttranden av dylika muslimska "ledare" kan användas för att spä på de redan starka islamofobiska strömningar som finns i både Sverige och resten av Europa. Och plötsligt får mer eller mindre sekulariserade muslimer som har rätt till sin egen tolkning och sitt eget förhållande till sin religion ta konsekvenserna av handlingar och yttranden som de definitivt inte har något ansvar för...

Read more...

Bomb i Stockholm - tankar om terrordådet

En man verkar ha sprängt en bomb som han bar runt midjan mitt i centrala Stockholm under julhandeln. Mannen är död, men han har lämnat ett antal frågor efter sig. Finns det ett samband med den bil som exploderade några hundra meter längre norrut. Var det frågan om ett självmordsttentat? Med islamistiska motiv? Ett meddelande som skickades till TT, och enligt uppgift även till Säpo, skall göra gällande att dådet är islamistiskt motiverat och beror på Sveriges stöd för Lars Wilks och Sveriges deltagande i insatsen i Afghanistan.

Händelsen väcker tankar och känslor. Förvåning och sorg över att islamistisk terror nu också verkar ha nått till Sverige. Lättnad över att det trots allt gick så bra, att enbart gärningsmannen omkom. Utan att gå in på några detaljer så kan man ändå säga att attentatet kunde ha ställt till mycket större skada, och att ett antal oskyldiga mycket väl kunde ha fått sätta livet till. Och den vetskapen väcker ilska och vrede, att någon eller några troligtvis försökt ta livet av oskyldiga män, kvinnor och barn på grund av en förvriden och hatisk ideologi.

Jag måste erkänna att jag alltid har varit ganska skeptisk när Säpo eller olika "säkerhetsexperter" har talat om risken för ett islamistiskt terrordåd i Sverige. Det verkar som om jag hade fel, och det gör mig bedrövad. Det visar också på behovet av polisiära insatser för att förebygga och bekämpa den här sortens brottslighet. Och det arbete kräver både resurser, verktyg och förståelse ifrån allmänheten. Säpo konstaterade för övrigt nyligen att de inte ser någon anledning att höja den svenska terrorberedskapen med anledning av bombdådet.

Dådet kommer dessutom säkerligen att blåsa ännu mer liv i den redan pågående samhällsdebatten om islam och dess plats i Sverige. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kallade redan under valrörelsen islam för "Det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget", och lär få vatten på sin kvarn. Därför är det av största vikt att några egentligen självklara sanningar fastställs: Även om dådet var islamistiskt motiverat så innebär inte det att de människor som inte har deltagit i planeringen eller sanktionerat den våldsbejakande fundamentalistiska ideologin bakom har något som helst ansvar för detta, även om de råkar vara muslimer eller ha sitt ursprung i muslimskt dominerade länder! Att peka ut islam som ett hot bara för att det finns idioter som använder sig av islam som inspiration för vidriga och brottsliga handlingar är lika dumt som att peka ut kristendomen i sin helhet och alla kristna som skyldiga till allt vansinne som utförs i den religionens namn, till exempel förföljelse av homosexuella i mängder av länder, bland annat i östafrika.

All form av fundamentalism är potentiellt farlig, och detta gäller speciellt religiös fundamentalism. Politisk och våldsbejakande islam är ett stort, globalt problem. Nu när även Sverige verkar ha råkat ut för ett attentat är det dock värt att lägga på minnet att en överväldigande majoritet av de människor som drabbas av fundamentalistisk islam bor i den muslimska världen, i länder som Somalia, Afghanistan och Pakistan. Och de förtjänar hjälp och stöd ifrån omvärlden. De är de som har mest att vinna på att islamismen bekämpas effektivt.

Vad kan man då göra? Visst behövs det nationella och internationella polisiära åtgärder för att spåra upp och stoppa terroristerna (och det kan också behövas militära åtgärder för att bekämpa grupper och befria människor ifrån förtryck). Men minst lika viktigt är att strypa rekryteringsbasen för terrororganisationerna. Hur man gör det kan man skriva mycket om. Till viss del handlar det om internationella frågor som hur västvärlden hanterar Israels illegala ockupationspolitik eller krigsförbrytelser av NATO-soldater i muslimska länder som Irak eller Afghanistan, med mera. Men det handlar även om hur varje enskilt land, som Sverige, kan kombinera utbildning och upplysning med tolerans för minoriteter och olikheter på ett sätt som värnar om allas lika rättigheter. Floskler? Ja, kanske, men inte desto mindre viktiga!

Read more...

Bra beslut av DO - men niqab i barnomsorg är fortfarande problematiskt

DO har slutligen fastställt att det är hennes uppfattning att det vore diskriminerande att utestänga en student ifrån en barnskötarutbildning enbart på den grund att hon bär niqab. Eftersom studenten ifråga under tiden för den rättsliga prövningen har fått gå kvar på skolan och detta enligt DO har gått bra, så anser hon det även bevisat att niqaben inte förorsakade några oöverstigliga hinder för undervisningen. Och just med tanke på att studenten kunnat fullfölja sin utbildning anser inte heller DO att det finns anledning till att driva ärendet till domstol. Allt detta presenteras av DO i en artikel på dagens DN Debatt.

Frågan om niqabens plats i det svenska samhället har i omgångar väckt en oproportionerligt stor debatt (kallad "burkadebatt" trots att det inte finns några burkor i Sverige). Det har påpekats att niqaben är ett uttryck för kvinnoförtryck. Det håller jag med om. Även om det på individnivå garanterat finns många kvinnor som helt självmant och utan något tvång väljer att använda niqab, så gör de det valet i ett kulturellt och religiöst kontext som är djupt patriarkaliskt. Så på en strukturell nivå är det solklart frågan om kvinnoförtryck. Är då ett förbud mot niqab ett bra sätt att bekämpa det individuella och strukturella förtryck som niqab innebär? Personligen tror jag absolut inte det. Konsekvensen av förbud blir snarare att kvinnor som redan är utsatta stängs ute ifrån arenor som ger dem möjlighet att vidga sina perspektiv och vyer.

Grunden för ett öppet samhälle måste vara att utgångspunkten är att alla olikheter och särarter skall tillåtas i den mån de inte kränker någon annans rättigheter. Därför är det mycket tråkigt att flera europeiska länder och även svenska riksdagsledamöter som Staffan Danielsson (c) vill ha ett förbud emot niqab eller burka på allmänna platser. Som tur är finns det dock fortfarande ett brett politiskt konsensus i Sverige om att ett sådant förbud inte är aktuellt. Däremot har debatten i Sverige främst förts om huruvida niqab borde vara tillåten i skolan eller på de utbildningar som skall leda fram till ett jobb inom skola eller barnomsorg, därav fallet som DO precis har behandlat.

Vad gäller rätten att gå på en utbildning, så har DO nu konstaterat att det vore diskriminering att en elev nekas plats på en utbildning för barnskötare enbart för att hon bär niqab. DO klargjorde dock att yttrandet inte skall uppfattas som att det vore diskriminering att neka någon som bär niqab att därefter få ett arbete som barnskötare. Om nu kvinnan i fråga ändå inte kommer att få jobba som barnskötare, så kan man tycka att det är ett slöseri med samhällets resurser att utbilda henne. Faktum är att jag ändå gillar DOs beslut. Universitet och högskolor utbildar inte bara människor för att de skall få jobb (om det vore så skulle antagligen ett antal utbildningar genast få kraftigt reducerade platser) utan de fungerar även som samhälls- och folkbildare och verkar för att ge kunskap och vidga perspektiv. Och det torde ske både för studenten som bär niqab och för hennes omgivning.

Vad gäller frågan som DO inte har besvarat, nämligen om det vore diskriminering att inte anställa en färdigutbildad barnskötare som bär niqab på sitt lokala dagis, så är den mer komplicerad. Jag anser definitivt att det är legitimt att en anställande chef tar med i sin bedömning av de sökande till en barnskötarplats att en av de sökande bär niqab och därför hämmas i sin kontakt med barn och kollegor, vilket troligtvis leder till att hon får betydligt svårare att få anställning.

Om kvinnan med niqab däremot söker anställning i en muslimsk religiös friskola, så torde hennes chanser att få jobb vara betydligt bättre. Är det då ett problem om kvinnor i niqab är lärare i religiösa friskolor. Ja, jag tycker faktiskt det, och inte för att läraren inte kan undervisa, det går säkert bra att göra i niqab, utan för att hon kommer att vara ett exempel för de pojkar och flickor som går på skolan som riskerar att påverka dem till att tänka att kvinnor av religiösa, kulturella eller moraliska skäl bör täcka ansiktet. Fast det problemet skapas dock i mycket större grad av förekomsten av religiösa friskolor där barn indirekt utsätts för religiös indoktrinering än av det faktum att en lärare bär heltäckande slöja. Så jag ser egentligen mycket tyngre skäl att förbjuda religiösa friskolor än att förbjuda kvinnor som bär niqab att arbeta inom barnomsorg eller skola.

Sammanfattningsvis så tycker jag att DO har fattat ett bra beslut, öppenhet och tolerans för mångfald skall vara en utgångspunkt i möte med andra kulturer, och människor skall i den mån det inte ligger andra till last få leva och klä sig dom de vill. Men det är också viktigt att ta fasta på att det finns svåra frågor som DO inte har besvarat vad gäller niqabens, och på ett bredare plan religionens, plats i skola och barnomsorg. Och här har i alla fall jag en annan utgångspunkt. Barn har inte bara rätt till undervisning och omsorg, utan också rätt till en miljö fri ifrån alla former av indoktrinering. Och detta gäller även religiös indoktrinering, oavsett vad deras föräldrar må tycka om saken.

Read more...

Kort om kulturella och religiösa rättigheter

Min syn på kulturella och religiösa rättigheter är i grunden väldigt enkel. Människor får leva sina liv som de vill, utan att behöva anpassa sig till sin omgivning. Alla bör respekteras som individer och alla former av diskriminering emot människor baserad på kultur eller religion måste bekämpas. Men, och det här är centralt, detta gäller enbart så länge en människas sätt att leva ut sin kultur eller religion inte går ut över andras rättigheter. Om det är fallet, så kan det aldrig motiveras med vare sig kultur eller religion, utan skall beivras, förhindras, och om så krävs bestraffas enligt lag. Så när en man och dennes släktingar attackerade en läkare som hade kommit till platsen för att hjälpa hans svårt blödande fru, så struntar jag blankt i om hans kulturella eller religiösa dogmer säger att ingen annan man får vidröra hans hustru, han gör sig skyldig till brott mot både läkaren och hustrun, och borde ha gripits på platsen och satts i en arrestcell. Att sjukhuset överhuvudtaget säger att de skall "informera tydligare om att man inte kan välja kön på vårdpersonal" innebär en anpassning som inte borde vara nödvändig, om en människa behöver vård och någon annan försöker hindra henne ifrån att få vård, så skall den personen omedelbart omhändertas. Och om kvinnan själv är allvarligt skadad men vägrar att ta emot hjälp för att läkaren råkar vara man, så borde det vara aktuellt med tvångsvård eftersom hon uppenbarligen inte kan fatta rationella beslut själv. Vi omhändertar ju människor som försöker ta livet av sig i Sverige. Som sagt, varken religion eller kulturell bakgrund får någonsin vara en ursäkt för beteenden som annars inte skulle accepteras. Lagar och rättigheter skall gälla lika för alla.

Read more...

Om "moskébygget" i New York

Det har varit, och pågår fortfarande, en stor konflikt kring det som har kallats planerna på att bygga en moské vid Ground Zero i New York, platsen där World Trade Center stod. Högergrupper har rasat mot bygget som de kallat för en "segermoské". Det är då intressant att få redan på lite mer om vad som planeras byggas. Projektet avser att uppföra ett multireligiöst och sekulärt center med bland annat idrottsanläggningar och en minnesplats för de drabbade av terrordådet den elfte september, och en davidsstjärna planeras synas bland mönstren på byggnaden. Och den aktuella platsen ligger inte ens vid Ground Zero, utan två kvarter bort. Att planerna ändå skapat så pass starka och hatiska reaktioner ifrån den kristna högern i USA visar på en radikalisering av en redan radikal rörelse som både har ett brett folkligt stöd, enorma ekonomiska muskler och ett stort politiskt inflytande. Och det är oroväckande.

Read more...

Perspektiv om koranbränning

Nu när en av de största nyheterna i världen just nu är att en tokig pastor i en fjuttig liten församling på ca 30 fanatiker i Florida, USA har tänkt bränna ett exemplar av koranen är det dags för lite perspektiv. De som har läst min blogg vet att jag försöker ta ställning starkt och tydligt mot alla former av rasism, och speciellt då den numera i Sverige (och i hela västvärlden) så vanliga rasismen mot muslimer, islamofobin. Och självklart är pastorns planerade lilla bokbål ett solklart uttryck för klockren islamofobi, liksom hans yttrande om att islam härstammar ifrån djävulen är rent islamofobiska. Hans påhitt har också fördömts i princip unisont av alla ledare som yttrat sig i frågan, bland annat president Obama och utrikesminister Clinton, samt överbefälhavaren i Afghanistan, general Petraeus. Men hela historien visar på ett mycket större problem en att det finns enstaka dårar som hyser rasistiska åsikter och gör allt de kan för att provocera, för det kommer det alltid att finnas, i hela världen. Nej, i det här fallet är problemet att denna medvetna provokation ifrån en enskild dåre har förorsakat ett sådant ramaskri i delar av den muslimska världen. En del av skulden till att det blivit så här kan naturligtvis läggas på de massmedia som gottat sig i historien, och på så sätt gett den mångdubbelt mycket större spridning en vad den lille tokpastorn hade kunnat drömma om. Men grundproblemet är självklart att det finns en massa människor som blir så vansinnigt arga bara för att någon har tänkt bränna en bok, om än helig... Utan att gå ner mig för djupt i varför det ligger till så, så ser jag två anledningar till det. Den ena är att stora delar av den muslimska världen konstant känner sig kränkta och förfördelade av västvärlden, framför allt då av USA, genom stödet till Israel trots ockupationen, genom stödet till diktaturer i arabvärlden och krigen i Irak och Afghanistan och genom den diskurs och debatt där islam och muslimer ofta utsätts för olika former av missaktning, vilket gör dem till väldigt lättkränkta. Jag har svårt att se att det skulle få samma genomslag om en turkisk sekulär aktivist brände en koran... Den andra faktorn är religionen i sig, som i ett kulturellt kontext för många blivit så stark att de reagerar mycket mer mot bränningen av en deras heliga skrift än vad de gör mot de kränkningar som människor av kött och blod konstant utsätts för. Och detta, religiös fundamentalism, är naturligtvis en stor del av problemets kärna. Slutligen kan man bara konstatera att medan de västliga ledare som helt riktigt har fördömt bränningen gjort det de bör för att gjuta olja på vågorna så har de muslimska ledare som t.ex. Indonesiens president och Pakistans inrikesminister tvärtom förstorat upp problemet då de kräver ingripanden och talar om "obotlig skada". De hade gjort mycket klokare att helt enkelt konstatera att de, liksom Obama, fördömer handlingen och att måla upp pastorn som det han är, en obetydlig rasistisk dåre...

Read more...

Gigantisk tankevurpa om "ekologismen"

Den 20 augusti publicerade ett antal liberala, socialistiska och socialliberala debattörer en debattartikel på Expressen där de gick till storms mot Maria Wetterstrand och miljöpartiet för att de hävdat att naturen har ett egenvärde. En av artikelförfattarna, bloggaren Erik Laakso, är dessutom en av de röster på nätet som jag mest uppskattar, sansad och insiktsfull och full av goda tankar och reflektioner. Därför är det än svårare att förstå hur han och de andra lyckades göra en sådan gigantisk tankevurpa som man gör sig skyldiga till i debattartikeln.

Deras argumentation har sin utgångspunkt i att politiken skall vara fri ifrån religiösa inslag. Det håller jag med om till fullo. Men hur de senare kommer fram till att åsikten att naturen har ett egenvärde är av religiös karaktär är minst sagt oklart. Man kan hävda att den är av moralisk/filosofisk karaktär, liksom åsikten att människan har ett värde, men det blir snabbt motsägelsefullt om man vill hävda att människovärdet har någon form av faktagrund som inte kan appliceras på andra levande varelser. Det är ju just det glappet som alltid har fyllts av religionen, där människan har fått sitt värde av gud, endast hon är guds barn, guds avbild.

Det är elementär vetenskap att människan är ett djur bland andra, att hon har utvecklats och evolverats ifrån människoapor, och de enda som bestrider detta, givet att de fått tillgång till dagens kunskap, är just religiösa fanatiker. Det är likaså grundligt vetenskapligt belagt att andra djurarter har kapacitet att tänka och känna, det finns gott om kända exempel som t.ex. gorillan Koko (som även kunde ljuga och svära). Även här är motsatsen för en vetenskapligt lagd människa svår att sätta sig in i. I vilket ögonblick i människoartens historia fick den plötsligt ett värde som kategoriskt skiljde den ifrån alla andra levande varelser? Och hur? Genom ett gudomligt ingripande?

Att hävda att människan är den enda varelse som har ett egenvärde kan därför endast göras på just religiösa grunder (vi har fått värdet av gud), om man bortser ifrån det rent amoraliska, pragmatiska, resonemanget att vi har ett värde för att vi tillhör vår egen art/grupp (vilket kan användas till att avskriva värdet hos mörkhyade, icke-svenskar m.m.). Annars får man finna sig i att leva i en aning mer komplex verklighet där alla levande varelser har något form av värde, som man sedan kan relatera till hur utvecklade deras respektive arter är. Att tala om naturens egenvärde blir då ett sunt och inte det minsta ovetenskapligt eller religiöst sätt att markera att det finns värden som inte bara bygger på den mänskliga artens egennytta, och att samla dessa värden i en term.

I artikeln hävdas det att "För att naturen däremot ska kunna få det egenvärde som Wetterstrand bygger sin ideologi på måste naturen tillskrivas den mentala kapaciteten att sätta värden.". Detta resonemang är minst sagt svårt att följa med i. Hur beror värdet på den egna kapaciteten att definiera det? Vad händer med människor som lider av olika former av förståndshandikapp och som absolut inte skulle kunna konceptuellt definiera sitt eget värde? Har de inget värde då?

Och om det nu bara är människor som har värde, vill författarna även ta bort alla former av djurskydd? Om djuren bara finns till för människans skull, så spelar det väl ingen roll hur de har det, bara de fyller sin funktion i att ge ett mervärde åt människor, t.ex. billigare kött?

Resonemanget i artikeln är så pass osammanhängande att det nästan blir svårt att veta i vilken ende man skall börja för att kritisera det, men slutsatsen blir hur som helst att artikelförfattarna attackerar miljöpartiet och Wetterstrand i sekularismen namn trots att det i själva verket är de som behöver religionens hjälp för att få substans i argumenten, till skillnad ifrån Wetterstrand. Nej, för min del är just det faktum att miljöpartiet tydligt markerar naturens egenvärde en starkt bidragande orsak till att de med största sannolikhet kommer att få min röst i valet, trots att jag på flera områden föredrar alliansens politik (och mycket hellre har Anders Borg som finansminister än Thomas Östros...).

Read more...

Förbud mot heltäckande slöja fel väg att gå

Belgien skulle idag ha lagstiftat emot heltäckande slöja, dvs nikab eller burka. Enligt lagförslaget skulle det bli belagt med böter eller fängelse upp till sju dagar att bära en heltäckande slöja offentligt. Omröstningen i det belgiska parlamentet blev aldrig av p.g.a. en regeringskris utlöst av konflikter emellan de fransktalande och flamländska delarna av landet, men lagförslaget kommer antagligen att gå igenom så fort frågan kommer upp, då det har brett stöd bland de belgiska parlamentarikerna.

Belgien skulle ha varit det första landet att lagstifta emot heltäckande slöja, men liknande lagar kan vara på väg i många andra europeiska länder. Bland annat har Farnkrikes president Sarkozy uttalat sig starkt för ett förbud, och även ledande politiker i Norge och Danmark vill se dylik lagstiftning.

Argumenten för ett förbud handlar oftast om att bekämpa det kvinnoförtryck som slöjan i många fall innebär. Men jämställdhetsivrandet kommer ofta ifrån de läger som normalt har lägst ambitioner i jämställdhetsfrågor, nationalistiska och högerinriktde partier, och blandas med tankar om att ett slöjförbud skulle motverka religiös fundamentalism och försvåra för terrordåd. Udden är naturligtvis mycket tydligt riktad mot islam. I jämförelse kan nämnas att en av Sveriges mest debattaktiva feminister, FIs Gudrun Schyman, är starkt kritisk till förbudet då hon anser att det bara ökar förtrycket av kvinnor.

Det finns mycket att säga om den här frågan, och jag har skrivit om den tidigare här på bloggen. Men ibland måste man upprepa sig lite... För att vara mycket tydlig, så skulle jag gärna vilja se en värld utan heltäckande slöjor, och faktiskt gärna helt utan slöjor som bärs "tvångsmässigt". För mig är det tydligt att traditionen att kvinnor tvingas att dölja hela eller delar av sin kropp har rötter i kulturella och religiösa patriarkala strukturer med kopplingar till så kallad "hederskultur" där det på något för mig obegripligt sätt blir syndigt för en kvinna att visa vissa delar av ansiktet eller kroppen. Självklart finns tendenser av samma tänkande även i kristen och västerländsk kultur, där nunnor bär dok och där kvinnor i vissa sammanhang har fått utstå missaktning för att de anses vara för tillgängliga eller provocerande. I dagens samhälle är dock dessa dogmatiska och förtryckande strukturer generellt sätt mycket kraftigare och farligare i kultursfärer som bland annat återfinns i delar av Mellanöstern, på Afrikas Horn, i Pakistan, m.fl. ställen och som ofta har kopplingar till islam.

Jag är visserligen säker på att det finns kvinnor som själva har valt att bära heltäckande slöja. Det kan röra sig om välutbildade kvinnor som upplever sig som både starka och fria, men som av religiösa eller kulturella skäl själva har valt att använda t.ex. nikab, i en familj där systern kanske bara använder hijab, den vanliga slöjan. Men jag tror ändå att de flesta kvinnor som bär heltäckande slöja gör det för att de upplever att de känner en social press eller ett tvång att göra det. Och även de som själva upplever att de bär sin heltäckande slöja självmant och fritt har naturligtvis påverkats av strukturer som är allt annat än jämställda då de gjort sitt val.

Det finns alltså ingen brist på argument för att vara skeptiskt till heltäckande slöjor som företeelse. Men sen är det en helt annan fråga om ett förbud vore ett konstruktivt sätt att hantera frågan. Jag tror inte det. För det första så föreligger det en grundläggande rättighet att klä sig som man vill. Argument om att man måste visa ansiktet i ett öppet samhälle (vilket t.ex. kom ifrån den svenske centerpartistiske riksdagsmannen Staffan Danielsson), eller att det skulle finnas risk för terrorism är så dåliga att de knappast är värda att bemötas. Det skall alltså till en väldigt konkret nytta (vad gäller kamp mot könsförtryck) med ett förbud för att det skall kännas motiverat. Och frågan är om det verkligen gör någon nytta. Det riskerar att helt enkelt upplevas som en attack på islam, vilket det också självklart är för många. I den belgiska debatten vill förespråkare förbjuda fler muslimska symboler än slöjan och muslimska ledare hävdar att förbudet kommer att radikalisera muslimer. Just risken att förbudet leder till ökad marginalisering av muslimer som grupp och en följande radikalisering känns väldigt tydligt. Dessutom riskerar det för de mest förtryckta kvinnorna innebära att de inte kommer ut alls längre.

Jag tror att en mycket mer konstruktiv väg framåt är att fortsätta jobba aktivt med jämställdhetsfrågor, även i invandrargrupper och att försöka säkerställa att ingen kvinna tvingas bära heltäckande slöja genom sociala och rättsliga åtgärder (ett sådant tvång borde kvalificera som grov kvinnofridskränkning och kunna lagföras). Om man dessutom kan föra en integrationspolitik där man kombinerar kamp mot diskriminiering och respekt för olika kulturella och religiösa bakgrunder med tydliga avståndstaganden ifrån sådana religiösa och kulturella värderingar som inte rimmar med vår moderna syn på mäsnkliga rättigheter, så kanske man dessutom succesivt kan vända radikalisering till sekularisering och upplysning, och då försvinner förhoppningsvis problemet av sig självt på längre sikt

Read more...

Inkonsekvent nationalism döljer främlingsfientlighet

Enligt en ny sifoundersökning så kommer Sverigedemokraterna att få en vågmästarroll om dagens opinionsläge håller i sig till valet. En av många ältade frågor är om mer medieuppmärksamhet är bra eller dåligt för partiet. Är det viktigare att man visar på de som jag uppfattar det uppenbara bristerna i partiet politik, eller ger mer medieutrymme i förlängningen alltid mer röster? SDs partisekreterare Björn Söder var igår gäst i Ekots lördasintervju, och jag har svårt att se att intervjun skulle omvända några inte redan frälsta. Visst hade Söder sansade svar på en del frågor, men för mig verkade det ändå tydligt att den dominerande drivkraften bakom partiets olika ställningstaganden i grunden alltid är en kombination av populism och främlingsfientlighet. Det handlade ofta om "svenska jobb", och udden var hela tiden riktad emot de som inte anses som "svenska". Ett för mig tydligt exempel på partiets sätt att närmast slå knut på sig själva för att dölja attackerna på invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet var diskussionen kring förbjud av religiösa symboler hos offentligt anställda med medborgarkontakt. I SDs värld är det en potentiell kränkning om t.ex. en sjuksköterska har slöja på sig, då man som patient då blir exponerad för hennes tro. Jag som sekulär har viss förståelse för viljan att begränsa användandet av religiösa symboler i samband med det offentligas möte med medborgare, även om jag liksom intervjuaren Lasse Johansson har svårt att se vilken skada det skulle kunna göra i det här specifika fallet, men den centrala frågan som Johansson dessvärre helt missade hade varit om tanken var att detta skulle gälla för alla religioner. Innebär SDs politik att en sjukgymnast som t.ex. bär ett synligt halsband med ett kors i kommer att förbjudas att visa denna kristna symbol då hon har patientkontakt? Jag har mycket svårt att få ihop ett sådant ställningstagande med SDs tidigare hårdnackade försvar för skolavslutningar i kyrkan. I det ena fallet rör det sig om att en person bär en privat symbol, vilket även om denna skulle synas inte borde vara ett problem. I det andra fallet så tvingas barn in i en religiös miljö, vilket i så fall torde vara mycket mer kränkande för deras integritet. Dessutom borde självklart barn visas speciella hänsyn i denna som i alla andra frågor. Nej, den självklara slutsatsen är att det knappt finns någon sverigedemokrat som egentligen vill förbjuda människor ifrån att bära kors på sina arbeten, syftet med pratet om att offentligt anställda inte borde få visa religiösa symboler i sin yrkesutövning var naturligtvis att skönmåla och omformulera en attack på islam och muslimer till ett försvar för det sekulära samhället. Det är just den inkonsekvensen som är så typisk för SD, man vill helt enkelt inte behandla varken trosåskådningar eller människor lika...

Read more...

Katolska kyrkans vidriga syn på homosexualitet

Den katolska kyrkan har haft fullt upp på sistone. Avsöjanden om präster som har gjort sig skyldiga till pedofili har formligen exploderat. Det har även visat sig att påven själv, under den tiden han som kardinal Ratzinger var ledare för troskongregationen, aktivt motsatte sig att en präst som hade erkänt sexuella övergrepp mot barn blev avskedad, med motivationen att det skulle skada kyrkan. Som om inte dessa skandaler, med tusentals övergrepp mot barn och ett aktivt mörkläggande som går hela vägen upp i maktstrukturerna, vore illa nog, så har nu påvens "högra hand", kardinal Bertone, försökt skylla pedofiliskandalerna på homosexualitet och homosexuella. I ett osedvanligt korkat uttalande hävdar Bertone att celibatet inte är ett problem, men att det däremot finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili, och att detta skulle vara belagt av "många sociologer och psykiater". Bertone namnger dock inte någon. Farsen slutar dock inte där, utan fortsätter då vatikanen skall försöka dämpa den vrede som försöket att skylla pedofiliskandalerna på den katolska kyrkans gamla syndabock, de homosexuella, väckte världen över. Trots all möjlighet att ta avstånd ifrån yttrandet, så väljer vatikanen att gå ut med ett uttalande där de endast säger att det inte är en uppgift för kyrkans män att göra ”generella påståenden av specifikt psykologisk eller medicinsk natur”, och sen till och med tydliggör att detta uttalande inte skall ses som ett avståndstagande ifrån Bertones yttrande. Det kunde knappast ha blivit tydligare att Bertones åsikt om homosexuella och pedofili är representativ för hela vatikanen.

Att en sådan åsikt finns i ledarskapet för en organisation som dessvärre på många sätt kan anses representera en dryg miljard människor är helt fruktansvärt. Lek med tanken att kardinalen hade skyllt pedofilin på judarna och judendomen, vilket vore lika vansinnigt och vidrigt, och föreställ dig reaktionerna världen över. Det är lätt att glömma bort hur utsatta homosexuella är som grupp. Till och med i upplysta, sekulära Sveroge utsätts homosexuella för missaktning och trakasserier, och t.o.m. olika sortes hatbrott som t.ex. grova fall av misshandel. På många ställen är situationen mycket värre. Det finns muslimska länder där homosexualitet straffas med döden. Det finns kristna evangeliska rörelser som skyller alla världens problem på homosexualla. Och att den katolska kyrkan har en så vidrig och kränkande syn på homosexualitet och homosexuella förstärker och förvärrar ett problem som alla som hävdar att det verkar för en bättre värld borde bekämpa. Jag minns själv då ämnet homosexualitet första gången kom upp då jag prata de med några av mina lågutbildade bekanta i Peru. Jag höll på att tappa hakan när det lugnt konstaterade som ett faktum att man inte kunde lämna barn ensamma med homosexuella, för då skulle de kunna bli våldtagna. Efter att grundligt ha tillrättavisat personen i fråga och förklarat hur befängt hans uttalande var fick jag klarhet i att det var en sanning som han inte överhuvudtaget hade reflekterat över, utan bara fört vidare, vilket är vanligt i sammanhang med lägre utbildningsnivå. För min peruanske bekant var det ungefär som att säga att nazister var elaka, han hade ingen sakkunskap i ämnet utan upprepade bara vad han hade hört från andra. Och då jag nu inser att de yttrandena kan ha kommit ifrån allra högsta ort, så gör det incidenten både mer förståelig och mer skrämmande...

Jag vet inte vad lösningen på problemet är. Om jag finge välja, så skulle naturligvis alla religiösa människor (kristna, judar, muslimer, m.fl.) helt frigöra sig ifrån sitt religiösa, dogmatiska ledarskap och sina gamla och ofta hopplöst förelegade religiösa skrifter och traditioner, och ägna sig åt mer individuell och ifrågasättande andlighet som rimmar med moderna värderingar kring mänskliga rättigheter och respekt för allt levande. Faktum är att de gärna skulle få ersätta alla sina gamla regler med Konstapel Bastians lag, den kommer man faktiskt ganska långt med... Men eftersom jag inser att det är långt till den visionen, så skulle det behövas ett kraftigt tryck utifrån och innifrån för förändring av den katolska kyrkan. Dels måste många grundläggande värderingar förkastas och förnyas (t.ex. synen på homosexualitet och på preventivmedel) med det är också viktigt att hela den auktoritära strukturen luckras upp. Det behövs modiga katoliker som helt vågar ta avstånd ifrån påven, vatikanen och kurian, och om de då blir exkommunicerade, så kan man bara hoppas att de tar med sig sina församlingar... Men om det är många som samtidigt vågar stå upp emot vatikanens ideologiska tyranni, så kanske de tvingas till förändring istället för strid... Jag tror trots min motvilja mot auktoritära religioner att det finns mycket goda krafter hos många som är aktiva inom den katolska kyrkan, och det vore en stor vinst om de krafterna kunde frigöras ifrån allt ont och hatiskt gammalt bagage.

Read more...

Den sjuka katolska kyrkan

Jag är av naturen skeptisk till auktoritära organisationer där lydnad belönas mer än godhet och där ifrågasättande inte accepteras. Dessa kvaliteter genomsyrar de flesta av våra stora religioner, och kanske främst de abrahamitiska. De katolska kyrkan är ett paradexempel på hur fel det kan gå... Trots mängder av godhjärtade troende som vill använda sin övertygelse för att göra gott, så hamnar fokus på de gamla, stela maktstrukturer som bibehåller moraliska unkna värderingar om kyskhet och synd. Jag tror knappast att det är en slump att det dyker upp mängder av fall av pedofili med katolska präster som förövare. Dels så har hela den katolska kyrkan en sjuk syn på sex, där kondomer förbjuds, homosexualitet är en synd, och sex är något skamligt som är till för fortplantning allena. Och för prästerna, som tvingas till celibat, så är inte ens den möjligheten öppen. I stället vistas de i helt manliga miljöer, eftersom kvinnliga präster är förbjudna, där den sexuella frustrationen i vissa fall tillåts gå ut över försvarslösa barn. Och som om det inte vore illa nog, så skyddas förövarna på sådana sätt av kyrkan att de kan fortsätta med nya övergrepp även efter att de har blivit avslöjade.

Nu verkar det dock som att skiten har träffat fläkten, för att försvenska ett amerikansk uttryck, och uppgifter om hur skandaler och övergrepp har tystats ned sprids i hela världens media. Bra så. Det verkar dessutom som om skiten når hela vägen upp, då även påven, Benedikt XVI, på den tiden han var kardinal Ratzinger, medvetet har skyddat en pedofilanklagad präst som t.o.m. av den egna biskopen dömts ut som "satanisk" i det sätt han agerar mot pojkar.

För mig som polis är det en skandal att inte varje brottsmisstanke vad gäller våldtäkt eller övergrepp mot barn rapporteras till rättsliga myndigheter och utreds. Lika självklart som det är att en lärare som misstänks för övergrepp mot barn skall anmälas och utredas, lika självklart borde det vara med en präst som regelbundet har sådana kontakter med barn att nya övergrepp riskeras. Dessutom skall personen om denne är skyldig inte bara avlägsnas ifrån möjligheten till fler övergrepp, utan även lagföras för de brott som begåtts. Att katolska kyrkan inte bara struntat i det senare, lagföringen, utan även verkar ha ignorerat behovet av att åtminstone avlägsna förövare ifrån möjligheten till fler övergrepp, är en enorm skandal. Och att självaste påven verkar ha varit en del i den kultur av mörkläggning och tillåtande som gjort att övergreppen har kunnat fortsätta borde i sig vara tillräckligt för att kräva hans avgång (även om den möjligheten kanske inte finns reglerad i hans anställningskontrakt...).

Read more...

Extremistiska kristna dårar aktiva i USA

Den extremistiska kristna gruppen "Colonial Christian Republic" verkar ha planerat att mörda en polis för att sedan attackera begravningen och döda som många som möjligt. Detta skulle ske i kristendomens namn, och fenomenet med våldsbenägna kristna extrema sekter är på frammarsch i USA. Det kan vara värt för många att notera att potentiellt farliga religiösa knäppskalar finns hos många olika religioner. Ofta kritiseras islam då religionen påstås "uppmana till våld", mm, och sedan tas exempel ifrån al-qaidas terrorbombingar som bevis för detta. Saken med så kallade "heliga skrifter" är att de lämnar extremt mycket tolkningsutrymme, och även kristendomen har historiskt inspirerat till mängder med våldsorgier, till exempel vid korstågen eller erövringen av Sydamerika. Det enda som gör knäppgökarna i "Colonial Christian Republic" riktigt ovanliga är att de var västerlänningar som i nutid hade tänkt att använda sin kristna fanatism till att mörda andra västerlänningar. Religiös fanatism behöver bekämpas i alla dess former, men detta exemplet är också en påminnelse om att man inte skall döma alla religiösa människor efter några enstaka extremister, oavsett om det gäller muslimer eller kristna.

Read more...

Religiös diktatur i norra Nigeria

All religiös lagstiftning hamnar i konflikt med grundläggande mänskliga rättigheter. För närvarande är det olika former av Sharialagar, ortodox islamisk lagstiftning, som visar upp de värsta avarterna av att tillåta kopplingar mellan religion och lag och rätt. Sharialagarnas tillämpning leder ofta till mycket grova kränkningar, och brutala straff. Det förekommer skräckexempel på hur flickorsom blivit utsatta för sexuella övergrepp dessutom döms till grymma straff av shariadomstolar.

Olika kränkningar av mänskliga rättigheter hör ofta ihop. Eftersom ett vapen emot den sortens inskränkthet som utgör den folkliga grunden för sharia, där det nu finns en sådan, är öppen diskussion och debatt, så är det inte särskilt förvånande att en shariadomstol i delstaten Kaduna i Nigeria, där religiös lagstiftning tillämpas, också vill förbjuda den diskussionen. I det aktuella fallet är det en MR-organisation, CRC, som dömts att stänga sina internetsidor. Som tur är är internet rörligt och fritt till sin natur, så det är bara att hoppas att diskussionen hittar till andra forum, och att den i längden kan påverka både folk och makthavare så att sharialagarna skrotas en gång för alla i Nigeria.

Read more...

Religiösa friskolor visar på problemen med alla friskolor

Under rubriken "politikerna har svängt" skriver DN att all partier numera vill fortsätta tillåta religiösa friskolor. Detta rimmar dåligt med folkopinionen, där en majoritet vill förbjuda de religiösa friskolorna.

Min åsikt är tydlig, jag anser att barn har rätt till en sekulär skola, rätt till frihet ifrån religiös indoktrinering oasvett konfession. Religion borde vara en angelägenhet (helst privat) för vuxna människor att ta ställning till självmant och frivilligt, och inte något som pådyvlas barn i en ålder då de svårligen kan kritiskt granska de dogmer som de matas med.

Nu säger politikerna samstämmigt att skolans undervisning skall leva upp till krav på objektivitet och saklighet, men det är ok med t.ex. böner "utanför skoltid". Detta innebär likväl en miljö som genomsyras av den religiösa huvudmannens budskap och maktstruktur, vilket ett barn antagligen har svårt att motstå. Själva kärnan i problemet är ju att de religiösa friskolorna inte innebär något hot för barn ifrån sekulära familjer, de lär inte hamna där, och om de gör de så har de ett annat perspektiv hemifrån som kan väga upp vad de får itutat i skolan. Problemet är att de barn som kommer ifrån djupt religiösa familjer, oasvett om de är kristna, muslimska, judiska etc, berövas möjligheten till en fristad där de får chansen att ifrågasätt och uppmuntras att bilda egna, grundade, uppfattningar även om religiösa och moraliska frågor. Därför anser jag det vara ett svek mot just dessa barn att fortsätta att tillåta religiösa friskolor. Dessutom lär det motverka integrationen i samhället, då mer fundamentalistiska grupper inte behöver beblanda sig med resten av samhället ens under skolgången.

Varför är då plötsligt alla politiker emot ett förbud? Dels skulle det naturligtvis bli komplicerat att definiera vilken huvudman som är att anse som "religiös". Men dessutom framstår det som diskriminerande (och kan strida emot Europakonventionen) om vem som helst tillåts att öppna en friskola utom just de som är "religiösa".

Det finns inga enkla lösningar på den problematiken. Kanske är det så att det bästa vore att förbjuda friskolor i dess nuvarande form för all undervisning som riktar sig till barn (under 18 år), då jag anser att de som sagt har rätt till en konfessionslös miljö under sin undervisning. Europadomstolen har ju även i en dom mot Italien fastställt rättigheten ifrån religion i skolan, även om jag går längre och vill att den rättigheten skall gälla oavaktat föräldrarnas vilja. Det är just det som är det centrala, att staten enligt mig inte kan ifrånsäga sig ansvaret för att barn får en god, och sekulär, undervisning och skolmiljö, oasvett vad deras föräldrar anser om saken. Och om staten vill ta hjälp av privata aktörer för att tillhandahålla detta på bästa sätt, så måste den behålla så pass mycket kontroll och huvudmannaskap att grundprincipen om en kvalitetssäkrad och konfessionslös skola inte ruckas på.

Read more...

Nytt blodbad i Nigeria

Ett nytt fruktansvärt massmord har utförts i regionen kring staden Jos i Nigeria, där gränsen mellan den muslimska och den kristna delen av landet går. Enligt uppgifter så skall de muslimska herdarna misstänkt att boskap skall ha stulits av de bofasta kristna bönderna. De svarade med att nattetid storma byar i området och mörda alla, män, kvinnor och barn, som de fick tag på. Jag är medveten om att det finns religiösa och etniska spänningar i området, och att fattigdom och social utsatthet är stor. Men jag kan ändå inte förstå vad som gör att hundratals män, för jag gissar att de som utförde dåden var män, får för sig att urskiljningslöst ge sig på och mörda andra människor, även kvinnor, gamla, och barn. Något måste vara oåterkalleligt fel med människor som är kapabla till den sortens handlingar. Tankarna går till folkmordets Rwanda, till Darfur, till östra Kongo. Jag hoppas innerligt att den svaga nigerianska staten lyckas spåra upp så många av våldsverkarna som möjligt och spärrar in dom för gott så att de aldrig mer kan mörda igen. All heder åt lyckade försoningsprocesser, men om man menar allvar med att offrens rättigheter skall respekteras, så är det mycket tveksamt om Rwandas metod med Gatchacha-domstolar och utbredd straffrihet för många förutom de högst ansvariga fungerar. Offer berättar om hur de dagligen tvingas möta män som mördat deras familjer och våldtagit dem, och hur dessa män, medvetna om vad de gjort, ler åt dem... Nej, för brottsoffrens skull, och för de svaga och utsattas skull, så borde män som visat att de är kapabla till vilka grymheter som helst hållas inspärrade på livstid, även om det låter hårt.

Read more...

"Hädelse" och fotboll

I dagens ofta islamkritiska och ibland rent islamofobiska samhällsdebatt pekas regelbundet fingrar åt muslimska länder eller grupper för att de använder (eller vill använda) religiös rättstillämpning och att man bl.a. kan straffas för idiotiska brott som "hädelse", d.v.s. för att ha skändat gud. All sådan kritik är berättigad, givet att den riktas emot just de specifika personer eller grupper som ligger bakom orättfärdiga, rättsvidriga och kränkande sätt att dra in religionen i samhällslivet på ett sådant sätt att den begränsar människors frihet och använts till att straffa och kränka. Däremot är det självklart aldrig acceptabelt att generalisera och attackera en hel religion eller etnisk grupp "muslimer" för det som enskilda eller subgrupper av extremister gör eller tycker.

Här behandlas kristendomen ofta betydligt mer nyanserat i våra samhällen. Vi inser att vi inte kan skuldbelägga alla som kallar sig kristna för vad några fanatiker i kristna sekter står för. Inte ens då det faktiskt är någon miljard katolikers ledare, påven, som står för vansinnigheterna (kondomförbud, attacker på homosexuella mm) så ställs vanliga katoliker till svars, de tillåts ha sin egen mer personliga hållning till tron. Bra så, det viktiga är att Europa fortsätter på vägen mot ett sekulärt samhälle där religionen bör vara en privat angelägenhet och inte tillåtas ha någon legal påverkan. Det finns dock fortfarande strukturer i Europa som vill förstärka kopplingen emellan kristendom och samhällsliv, och därigenom vrida tillbaka klockan vad gäller religionens influenser över de lagar och regler som styr hur människor får leva. Här verkar det italienska fotbollsförbundet försöka dra på sig någon sorts religiös ledartröja. De har uppenbarligen börjat med en variant av kristen lag på planen, där spelare och tränare straffas för just "hädelse" då de t.ex. tar guds namn i sin mun på ett respektlöst sätt. Visserligen är Italien en bananrepublik på många sätt, men det här är ändå så dumt att man blir...mållös

Read more...

Mod och civilkurage

Den sortens mod och civilkurage som den indonesiska modellen Kartika Sari Dewi Shukarno visar då hon vägrar att överklaga det piskstraff som hon fått av en Shariadomstol är allt igenom beundransvärt. Istället för att komma undan, som hon som celibritet absolut hade haft möjlighet till, så agerar hon modigt för att visa hur absurd den religiösa lagen är, och för att skapa folklig och politisk opinion emot den, även internationellt. På samma beundransvärda sätt satte den sudanesiska journalisten Lubna al-Hussein den religiösa rättstillämpning i Sudan som gjorde att kvinnor kunde dömas till piskstraff för att bära byxor under press då hon gick så långt att hon sa upp sig ifrån sitt jobb på FN för att inte ha diplomatisk immunitet och på så sätt kunna ställas inför rätta och straffas. Al-Hussein fick till slut böter, och då hon vägrade att betala så betalade den regimtrogna jourmalistföreningen för att få skandalen att försvinna. Jag har svårt att se bättre förebilder och exempel för både kvinnor och män i religiöst repressiva länder än dessa båda.

Read more...