Nytt blodbad i Nigeria

Ett nytt fruktansvärt massmord har utförts i regionen kring staden Jos i Nigeria, där gränsen mellan den muslimska och den kristna delen av landet går. Enligt uppgifter så skall de muslimska herdarna misstänkt att boskap skall ha stulits av de bofasta kristna bönderna. De svarade med att nattetid storma byar i området och mörda alla, män, kvinnor och barn, som de fick tag på. Jag är medveten om att det finns religiösa och etniska spänningar i området, och att fattigdom och social utsatthet är stor. Men jag kan ändå inte förstå vad som gör att hundratals män, för jag gissar att de som utförde dåden var män, får för sig att urskiljningslöst ge sig på och mörda andra människor, även kvinnor, gamla, och barn. Något måste vara oåterkalleligt fel med människor som är kapabla till den sortens handlingar. Tankarna går till folkmordets Rwanda, till Darfur, till östra Kongo. Jag hoppas innerligt att den svaga nigerianska staten lyckas spåra upp så många av våldsverkarna som möjligt och spärrar in dom för gott så att de aldrig mer kan mörda igen. All heder åt lyckade försoningsprocesser, men om man menar allvar med att offrens rättigheter skall respekteras, så är det mycket tveksamt om Rwandas metod med Gatchacha-domstolar och utbredd straffrihet för många förutom de högst ansvariga fungerar. Offer berättar om hur de dagligen tvingas möta män som mördat deras familjer och våldtagit dem, och hur dessa män, medvetna om vad de gjort, ler åt dem... Nej, för brottsoffrens skull, och för de svaga och utsattas skull, så borde män som visat att de är kapabla till vilka grymheter som helst hållas inspärrade på livstid, även om det låter hårt.

Read more...

Kraften i en "berättelse"

I SRs program "Människor och tro" ifrån igår diskuterades fredsprocessen på Nordirland. En professor i europeisk integration, Edward Moxon-Browne, förklarade att trots fredsprocessen framgångar, nu senast att Nordirland liksom de andra brittiska länderna har fått egen kontroll över polis och rättsväsende, så finns konflikten kvar i nästan varje nordirländares inre. Förutom det självklara att självupplevda oförätter är svåra att glömma, så betonade Moxon-Browne vikten av att det finns två helt olika berättelser som definierar hur människor ser på konflikten, landet, och dess historia. För protestanterna/unionisterna så ligger fortfarande all skuld för konflikten och alla missgärningar på/hos katolikerna/separatisterna och vice versa. Detta tänkesätt förstärks även av segregationen, och speciellt då i skolan. Fortfarande är det bara en liten minoritet av Nordirlands barn som går i blandade skolor, och i de segregerade, homogena skolorna så lärs den berättelse ut som i praktiken delar in folket i offer och förövare, goda och onda. En del av fredsavtalet, långfredagsöverenskommelsen, byggde på att få mer integration i skolan, och det var en mycket bra tanke. Synd bara att den ännu så länge verkar ha misslyckats. Naturligtvis gäller resonemanget kring berättelser i alla de fall där etnisk/religiösa sekteristiska konflikter frodas. I Israel så ser en stor del av befolkningen sig själva som offer, och palestinierna och andra araber som förövare, trots att det är palestinierna som lever under förtryck och att det har dött 5 palestinier för varje israel under konflikten (100 mot en under attackkriget mot Gaza). För att kunna hitta en väg framåt, mot fred och försoning, så kan det inte nog betonas hur viktigt det är att varje sida, varje grupp, uppmuntras att se på sin egen del och sitt eget ansvar i en konflikt, och att de kan se den andra sidans problem och lidanden. I de fall man lyckas sprida en sådan, mer nyanserad, berättelse, och framförallt då bland barn och ungdomar (och gärna i blandade, heterogena miljöer), så bygger man på långsiktiga förutsättningar för fred och samexistens. I fallet Nordirland så ser prognosen fortfarande relativt ljus ut efter ett halvsekels konflikt, men det tar säkert ytterligare någon generation innan man kan känna sig trygg med att freden verkligen är förankrad, och kanske längre om man inte lyckas förbättra integrationen mellan katoliker och protestanter.

Read more...