Goda nyheter

Att Egypten nu öppnar gränsen mot Gaza, vilket, om jag inte har missförstått något, till slut bryter den mer än fyra år långa blockaden mot Gaza är naturligtvis mycket välkomna nyheter för Gazas folk. Det är också ett sundhetstecken för Egypten att övergångsregeringen respekterar folkets vilja och upphäver den folkrättsvidriga blockaden, som Mubarakregimen (säkerligen ombedda av USA) hjälpt Israel att uppehålla. Att Egypten dessutom hjälpt till att förhandla fram ett nytt samarbete emellan PLO och Hamas gör att landet nu har gått ifrån att vara en del av problemet till en del av lösningen, allt tack vare den arabiska demokratiseringsvåren. Än så länge verkar dock förutsättningarna för att den Israeliska sidan på allvar skall öppna för förhandlingar vara små, vilket visats av Netanyahus förkastande av Obamas uttalande om att 1967 års gränser måste utgöra grunden för ett fredsavtal. Men ju mer status quo bryts av att omkringliggande stater demokratiseras, desto svårare blir det för Israel att hålla fast vid ockupationspolitiken. Det bästa som kan hända regionen nu vore en demokratisering av främst Syrien, men även Jordanien.

Och apropå goda nyheter, så är det för Europa i allmänhet och Balkan i synnerhet mycket glädjande att mannen bakom massakern i Srebrenica, Ratko Mladic, till slut verkar ha gripits. Om rättvisan nu kommer ikapp Europas mes eftersökte man, så kan det både ge en lättnad till offer och anhöriga, och skicka ett meddelande till krigsherrar och militära ledare om att de en dag kommer att hållas ansvariga för sina handlingar. Dessutom öppnar gripandet för ett serbiskt medlemskap i EU.

Dock kan konflikten emellan rättvisa och realpolitik vara svår. När nu Sydafrikas president Jacob Zuma troligtvis försöker medla fram en lösning i Libyen, så kan man konstatera att även om det skulle innebära strafffrihet för Khaddafi, så vore det värt det offret om det innebar en oblodig och smidig övergång till en demokrati där mänskliga rättigheter respekteras. Sen kan man ju alltid i efterhand leta efter juridiska kryphål som gör att diktatorn ändå kan ställas till svars...

Read more...

Fast i sin egen offerroll

Det blir med tiden tydligare och tydligare att det politiska etablissemanget i Israel har väldigt svårt att se kritiskt och nyanserat på den egna nationens handlingar. När den första israeliska rapporten ifrån stormningen av skeppet Mavi Marmara, en del i Ship to Gaza´s försök att bryta den av världssamfundet kritiserade blockaden, konstaterar att soldaterna agerade i självförsvar och att inga fel begicks, så är de mycket ensamma om den uppfattningen. Bland annat FNs råd för mänskliga rättigheter samt UNHCR har konstaterat att grovt övervåld användes. Men för Israel spelar det dessvärre ingen roll om alla bevis samt en enig omvärld pekar på att deras soldater har gjort sig skyldiga till brott, lika lite som det spelar någon roll att den illegala ockupationen av Västbanken eller blockaden av Gaza fördöms världen över. De är nämligen, i sin egen världsbild, alltid offren. Detta illustrerades speciellt tydligt under anfallskriget mot Gaza, då tre israeliska dödsoffer på något sätt var värre än de över tusen döda palestinier som omkom när Gaza bombades sönder och samman. Och med Obamas feghet och passivitet så ser det sannerligen mörkt ut för fredsprocessen, för eftersom de judisk/israeliska krafter som arbetar för en rättvis fred tyvärr är allt för svaga, så hade det krävts ett starkt tryck ifrån USA för att överhuvudtaget komma framåt.

Read more...

Ytterligare lättnader av Gazablockaden

Israel har nu efter mycket hårt och samstämmigt internationellt tryck lättat ytterligare på blockaden, och tänker nu enbart förhindra varor och materiel som kan användas av Hamas i militärt syfte. Det är naturligtvis ett välkommet beslut, även om blockaden som krävts av bland annat FN och EU borde hävas helt. Det paradoxala med den israeliska lättnaden av blockaden är att den gör det ännu tydligare vilken absurd, kontraproduktiv och olaglig kollektiv bestraffning den ursprungliga blockaden utgjorde. På många sätt är och förblir de israeliska politikerna (och folket som stöder och väljer dem) sina egna värsta fiender.

Read more...

Lättnad av blockaden mot Gaza

Israel har tydligen, efter PR-fiaskot med räden mot "Ship to Gaza" bestämt sig för att lätta på blockaden mot Gaza. Numera skall skolmaterial, böcker, datorer och leksaker släppas in. Hur blockaden mot dessa varor tidigare har hjälpt Israels säkerhet är minst sagt svårt att förstå... Eftersom både EU och FN har krävt att blockaden hävs, så får man hoppas att lättnaden inte innebär att trycket på Israel minskar.

Jag är väl medveten om att Ship to Gaza historien är både gammal och väldiskuterad vid det här laget, men nu när jag ändå har börjat skriva igen, så får det bli en kommentar om hela situationen. Blockaden av Gaza har många gånger konstaterats vara folkrättsvidrig. Det är dessutom svårt att förstå vad annat än kollektiv bestraffning som har kunnat motivera den absurda lista på varor som inte släpps in, vilket exemplifieras av listan med varor för vilka förbudet precis har hävts. Det faktum att Egypten också har del i blockaden gör inte Israels skuld mindre, även om det kan tyckas underligt att Egyptens skuld inte diskuteras mer. En olaglig aktion på internationellt vatten som del i en olaglig blockad kan inte annat än fördömas, speciellt då den har krävt dödsoffer (notera att aktivisterna på båten kunde ha använt en beslagtagen Uzi om det hade varit ute efter att döda de israeliska bordande soldaterna, men den slängdes i havet). Läs även gärna folkrättsproffessorn Hans Corells redogörelse över den legala biten.

Israel motiverar blockaden med att de är i krig mot Hamas. Om nu blockaden hade skett genom att enbart krigsmateriel stoppades ifrån att komma in och hanterats på Israels territorialvatten, så hade även det varit ytterst tveksamt, med tanken på att Israels hela “krig mot Hamas” kan anses bero på den israeliska ockupationspolitiken, som sätter Israel i ett omöjligt dilemma. Om man som land ockuperar ett område har man, som jag skrivit om tidigare, egentligen två möjligheter vad gäller den långsiktiga hanteringen av dess befolkning. Ett alternativ är naturligtvis att lämna området till dess befolkning och/eller till en annan stat, men då kan man naturligtvis inte skicka ut bosättare, bygga murar eller på andra sätt annektera de politiskt, ekonomiskt, resursmässigt och strategiskt viktigaste områdena på ursprungsbefolkningens bekostnad. Det strider som konstaterats av ett antal FN-resolutioner och otaliga frivilligorganisationer emot folkrätten. Ett annat alternativ är att behålla området, men då måste naturligtvis alla som bor där ges fullt medborgarskap och fulla demokratiska rättigheter, annars skapar man en rasistisk apartheidstat. Den svensk-israeliska statsvetaren Nidal Kersh har skrivit en mycket läsvärd artikel om möjligheten för palestinierna att fokusera på att kräva medborgarskap istället för en egen stat.

Argumentet att ockupation och blockad behövs så länge som det finns palestiner som attackerar Israel är ihåliga. Det är ungefär som om den Sydafrikanska apartheidregimen skulle hävda att apartheid behövs så länge det finns svarta som begår brott mot vita. Israel måste naturligtvis först respektera palestiniernas rättigheter genom att ge dem deras land tillbaka (samt kontroll över sina gränser) eller medborgarskap i en funderande demokrati där alla har samma rättigheter (och det land som annekterats genom bosättningar ersätts för de som blivit av med det). Därefter, då de står på rättslig och moralisk fast mark, kan de hantera de som eventuellt gör sig skyldiga till brott mot staten Israel genom t.ex. terrorismhandlingar inom lagens gränser. Att det skulle vara ett hot för staten Israels existen att ge palestinierna frihet är mer än lovligt absurt, det är självklart ett mycket större hot att fortsätta med ockupationspolitiken, då den både ger Israel yttre och inre fiender och långsamt korrumperar landets egna befolkning genom att göra dem till förtryckare. Men tyvärr styrs agendan i Israel av en vilja att behålla de ockuperade områdena utan att ge de palestinier som bor där medborgarskap. Och den ekvationen kommer aldrig att gå ihop.

Read more...

Israel öppnar upp Gaza för kläder

Den israeliska blockaden mot Gaza har sedan länge förvandlat området till ett stort utomhusfängelse. Det är svårt att se det säkerhetsmässiga behovet av att stoppa t.ex. blyertspennor och böcker, och det har varit omöjligt att återuppbygga Gaza efter de israeliska bombattackerna när byggnadsmaterial inte släpps in. Nu har i alla fall Israel bestämt sig att släppa igenom en leverans av kläder och skor för första gången på tre år. Det är naturligtvis bra, men det visar också på det absurda i blockaden som kollektivt bestraffar hela befolkningen och som i praktiken stärker Hamas. Ibland kan man fråga sig om inte det är syftet med de kontinuerliga israeliska kränkningarna av palestinernas rättigheter, att skapa en radikaliserad fiende som gör att de inte behöver bekymra sig om smärtsamma fredssamtal som det just nu finns väldigt lite intresse för i Israel... Hur som helst så hoppas jag att Obama kommer att visa mer styrka den här gången, och inte lägga sig platt som han gjorde sist, det verkar vara den enda möjligheten till en fredlig väg framåt.

Read more...

Kraften i en "berättelse"

I SRs program "Människor och tro" ifrån igår diskuterades fredsprocessen på Nordirland. En professor i europeisk integration, Edward Moxon-Browne, förklarade att trots fredsprocessen framgångar, nu senast att Nordirland liksom de andra brittiska länderna har fått egen kontroll över polis och rättsväsende, så finns konflikten kvar i nästan varje nordirländares inre. Förutom det självklara att självupplevda oförätter är svåra att glömma, så betonade Moxon-Browne vikten av att det finns två helt olika berättelser som definierar hur människor ser på konflikten, landet, och dess historia. För protestanterna/unionisterna så ligger fortfarande all skuld för konflikten och alla missgärningar på/hos katolikerna/separatisterna och vice versa. Detta tänkesätt förstärks även av segregationen, och speciellt då i skolan. Fortfarande är det bara en liten minoritet av Nordirlands barn som går i blandade skolor, och i de segregerade, homogena skolorna så lärs den berättelse ut som i praktiken delar in folket i offer och förövare, goda och onda. En del av fredsavtalet, långfredagsöverenskommelsen, byggde på att få mer integration i skolan, och det var en mycket bra tanke. Synd bara att den ännu så länge verkar ha misslyckats. Naturligtvis gäller resonemanget kring berättelser i alla de fall där etnisk/religiösa sekteristiska konflikter frodas. I Israel så ser en stor del av befolkningen sig själva som offer, och palestinierna och andra araber som förövare, trots att det är palestinierna som lever under förtryck och att det har dött 5 palestinier för varje israel under konflikten (100 mot en under attackkriget mot Gaza). För att kunna hitta en väg framåt, mot fred och försoning, så kan det inte nog betonas hur viktigt det är att varje sida, varje grupp, uppmuntras att se på sin egen del och sitt eget ansvar i en konflikt, och att de kan se den andra sidans problem och lidanden. I de fall man lyckas sprida en sådan, mer nyanserad, berättelse, och framförallt då bland barn och ungdomar (och gärna i blandade, heterogena miljöer), så bygger man på långsiktiga förutsättningar för fred och samexistens. I fallet Nordirland så ser prognosen fortfarande relativt ljus ut efter ett halvsekels konflikt, men det tar säkert ytterligare någon generation innan man kan känna sig trygg med att freden verkligen är förankrad, och kanske längre om man inte lyckas förbättra integrationen mellan katoliker och protestanter.

Read more...

Påminnelse om blockade mot Gaza

Man kan läsa i en artikel publicerad i DN idag att en brittisk politiker har försökt att ta sig in i Gaza med mat och förnödenheter (se artikeln här).

Detta är en påminnelse om att trots att det gått ungefär ett år sedan kriget i Gaza, eller rättare sagt den israeliska attacken på Gaza, tog slut, så fortgår fortfarande den blockad som redan innan kriget gjorde Gaza till något som kan liknas vid världens största utomhusfängelse. Blockaden var antagligen en av de främsta orsakerna till det lidande och den frustration som ledde till Hamas förstärkta ställning, och till raketbeskjutningar mot Israel. Nu, efter kriget, så har den förhindrat all återuppbyggnad och är således än mer destruktiv än den var innan. Och varken blockaden eller kriget har försvagat Hamas, utan snarare tvärt om. Den är alltså både moraliskt och juridiskt förkastlig och dessutom kontraproduktiv, om det nu är fred och säkerhet för Israel som man är ute efter.

Tyvärr så har varken blockaden eller kriget i Gaza lett till några verkliga förändringar av det internationella samarbetet med Israel. EU borde för det första förändra sin handelspolitik med Israel, där landet nu åtnjuter väsentliga privilegier. Det vore lämpligt att ställa krav på att dessa privilegier är avhängiga en konkret förändring av Israels politik, som bryter mot ett antal konventioner om mänskliga rättigheter (detta gäller även nybyggandet av bosättningar på ockuperad mark). Och om ingen sådan förändring sker inom en fastslagen, snäv, tidsplan, så bör EU svara med att i alla fall inte behandla Israel förmånligare än resten av världen. Israel är naturligtvis inte det enda land i världen som kategoriskt bryter mot mänskliga rättigheter, men de flesta länder som gör det har EU inte förmånliga handelsavtal med.

Read more...