Gärna diskussion om invandring, men SD är alltjämt för rasistiska för att bidra konstruktivt

Nu när Sverigedemokraterna har haft sitt första landsmöte (deras kongress) sen de kom in i riksdagen så är det tydligt att partiet strävar efter att uppfattas som mer normalt, mer rumsrent, mjukare, och tydligt distanserat ifrån sitt öppet rasistiska förflutna (om detta förflutna ens erkänns). De försöker också att lyfta fler frågor än invandringskritiken, men det känns fortfarande som att alla andra ämnen som de tar upp kan kopplas till deras syn på invandrare och invandring. Är det fördomar ifrån min sida? Kanske, Sverigedemokraterna är ett parti som det är svårt att förhålla sig neutralt till och jag påverkas säkert av min djupa skepticism emot dem i alla mina tolkningar av deras utspel.

Debatten om hur man skall förhålla sig till Sverigedemokraterna har också nästan tagit mer kraft och mer plats än debatten om de frågor som Sverigedemokraterna lyfter. Det är synd, inte för att Sverigedemokraterna borde få sätta agendan vad gäller ämnen och ton i det politiska samtalet, utan för att jag tror att det sundaste svaret på olika former av politiska missnöjesyttringar, vilket jag uppfattar att Sverigedemokraternas framgång är ett exempel på, är att på ett nyktert och konstruktivt sätt diskutera de frågor som ger upphov till missnöje.

Så har invandringen orsakat problem? Visst har den det, det är bara att se till den kriminalitet och det utanförskap som finns i våra mest segregerade storstadsförorter för att få gott om exempel på problem som kan kopplas till invandring. Beror dessa problem enbart på invandringen? Naturligtvis inte, de orsakas av misslyckanden med integrationspolitik, arbetsmarknadspolitik, kriminalpolitik, och beror även på utbildningsfrågor, sociala frågor, etcetera. Det finns dessutom självklart otaliga exempel i Sverige och i andra länder på hur invandring har gett stora ekonomiska och kulturella vinster, och detta är för mig och de allra flesta den totalt dominerande bilden av av invandring. Men det finns inte heller något som säger att det per automatik är enkelt eller gynnsamt med alla fall eller former av invandring. T.ex. är det samhällsekonomiskt bra att få hit högutbildade, friska, unga, arbetsföra människor men dåligt att få hit gamla, sjuka, analfabeter. Men förutom ekonomiska och kulturella aspekter, så finns det självklart även moraliska hänsyn att ta i invandringsfrågor, och för mig är dessa de allra mest centrala. I slutänden så handlar det om ett antal komplexa och svåra frågor som ett samhälle behöver ta ställning till. Skall alla få komma in? I så fall, hur skall våra sociala skyddssystem tillämpas på personer som är nyanlända. Har vi t.ex. råd att öppna upp vår generösa allmänna sjukförsäkring med ett mycket lågt kostnadstak för alla som vill hit (man kan t.ex. leka med tanken på massinvandring av amerikaner med svåra kroniska sjukdomar som inte har rätt till privat försäkringsskydd i USA), eller är det en icke-fråga då "social turism" t.ex. vid östutvidgningen av EU visade sig vara en myt? Och om alla inte får komma in och få tillgång till våra skyddssystem hur som helst, hur skall vi då dra gränserna och hantera dem som kommer hit? De här frågorna måste få diskuteras, och även kritiska röster har rätten att yttra sig.

Även om ett land har mycket att vinna på invandring, och stängda gränser riskerar att leda till stagnation, så finns det också en aspekt av egoism, eller etnocentrism, att ta hänsyn till. Hur mycket vill vi ge av "vårt" till "de andra", hur mycket, hur snabb, och vilken sorts förändring av samhället är vi bekväma med, etcetera. Och även här måste det vara ok att ha olika åsikter. Jag är t.ex. väldigt obekväm med exempel på att religionen flyttar fram sina positioner i samhället, och är starkt skeptisk till muslimska friskolor. Å andra sidan är jag precis lika skeptisk mot kristna friskolor då jag tycker att utbildning av barn är ett samhälleligt ansvar som inte bör lejas ut åt organisationer med en egen agenda. Jag ser mig därför som ganska konsekvent i min skepticism, och det är också brist på konsekvens som gör att jag inte känner att Sverigedemokraterna trots nytt principprogram och ny benämning ("Socialkonservativa") är en röst som på ett sunt sätt kan lyfta en debatt om invandringsfrågor.

DN ger i en utmärkt ledare ett antal exempel på hur denna inkonsekvens alltid drabbar samma grupper, oftast numera muslimer. Men även en del gammaldags rasism slinker fortfarande igenom, i ett dråpligt replikskifte med nätnyhetssajten nyheter24 försöker Sverigedemokraternas pressansvarige Martin Kinnunen bortförklara en Sverigedemokratisk lokalpolitikers användande av det för många kränkande ordet "neger" med att "Traditionellt i Sverige så är neger en färg". Sådana yttranden, och allt som bubblar upp på de de websidor som är mer eller mindre löst knutna till partiet visar med all önskvärd tydlighet att Sverigdemokraterna inte bara handlar om att ge röst åt dem som vill ha en mer restriktiv migrationspolitik (vilket jag kan respektera även om jag inte delar deras åsikter), utan även om att verka för främlingsfientliga och rasistiska värderingar (vilket faller utanför det som jag kan acceptera och respektera). Och om nu det är ok att använda ordet "neger" om mörkhyade oavsett hur de själva uppfattar ordet, är det då också ok att använda ordet "nasse" om Sverigedemokrater även om de själva inte gillar det, "för traditionellt i Sverige så är nasse ett fint och nyttigt djur som tillhör den svenska landsbygdsidyllen"...

Read more...

Klargörande

Inlägget nedan publicerades precis på min polisblogg, men läggs även upp här för tydligenhetens skull:

Normalt sett så använder jag bara polisbloggen till att berätta om och reflektera över saker som händer på jobbet, men den här gången gör jag ett undantag, eftersom jag känner att jag behöver komma med ett snabbt uttalande som svar på alla de kommentarer som har kommit under de senaste dygnen, och det lättaste sättet att göra det är genom att skriva ett nytt, separat, inlägg. Jag kommer dock mest att göra lite klargöranden om min syn på migrations- och integrationsfrågor, Sverigedemokraterna, en "öppen diskussion", med mera. Detta då jag just nu helt enkelt inte har tid att skriva något merdjuplodande, och då tankarna för närvarande har en tendens att dra sig till Norge, som just har blivit utsatt för två fruktansvärda terrordåd.

Jag inser att anledningen till att jag har fått så mycket trafik, och så mycket kommentarer, på mina båda bloggar de senaste dagarna är ett inlägg och en länk ifrån sajten "Politiskt Inkorrekt". Jag skriver för att bli läst, så i grunden är jag naturligtvis glad att så många har hittat in till och kommenterat mina bloggar. Det faktum att anledningen är en länkning ifrån en sajt som är "invandringskritisk" och som jag uppfattar har kopplingar till Sverigedemokraterna gör det hela dock mer kluvet för mig. Jag tror nämligen att jag har diametralt motsatta åsikter med Politiskt Inkorrekt och Sverigedemokraterna i nästan alla frågor som rör migration- och integrationspolitik. Jag är för en generös migrationspolitik. Jag är för vård till papperslösa. Jag är emot alla förslag som diskriminerar vissa religioner (läs islam) på bekostnad av andra (kristendom), då jag vill ha en helt igenom sekulär stat som står för religionsfrihet men som håller religiösa ceremonier och preferenser långt borta ifrån all offentlig verksamhet, speciellt då skolan. Jag är en stark motståndare till alla former av diskriminering. Listan kan göras lång, och den som är intresserad kan t.ex. klicka på länken "Migration och Integration" eller söka på ord som "rasism" eller "diskriminering" på denna blogg. Det finns även inlägg på polisbloggen som torde visa på mina personliga ställningstagande.

Dessa åsikter gör mig dock inte blind för de problem som finns, speciellt i vissa segregerade förorter till våra storstäder. När jag säger att jag ser en kraftig överrepresentation av yrkeskriminella med invandrarbakgrund, ifrån just dessa förorter, samt att det enbart är i sådana områden som polis och brandkår blir utsatt för stenkastning, så är det egna observationer som för mig är lika tydlig som att jag ser en kraftig överrepresentation av unga män som begår brott (jämfört med kvinnor, äldre, etc). Och det är ett problem som behöver diskuteras. Sen har jag även i olika inlägg klargjort att det är just lokal ungdomskultur i de segregerade förorterna, och inte etniskt eller kulturellt ursprung för en persons släkt som jag ser som den främsta orsaken till problemen. Sen lär det i samtliga fall finnas andra, individuella, orsaker till varför människor hamnar snett.

Däremot delar jag Politiskt Inkorrekts uppfattning att man måste få ha en öppen diskussion om de problem som är kopplade till invandringen, på samma sätt som man måste få ha en öppen diskussion om alla samhällsproblem. Och detta utan att bli kallad rasist eller nazist. En öppen diskussion är närmast en förutsättning för att komma vidare ifrån att identifiera problemen till att hitta lösningarna. Sen är det, som alltid, viktigt att diskussionen håller sig inom ramarna för ett konstruktivt samtal, utan övertramp i form av rasistiska generaliseringar och hets/angrepp mot vissa grupper, vilseledande lögner, med mera.

Slutligen, angående min egen inställning till Sverigedemokraterna. Som framgår av ett antal ilägg på min blogg är jag starkt kritisk till Sverigedemokraterna som parti. Det är möjligt, som några kommentarer hävdar, att min bild av Sverigdemokraterna är färgad av media och av mina egna politiska ställningstaganden som som sagt totalt skiljer sig ifrån deras. Det är därför möjligt att den är orättvis. Men för mig är inte det centrala i min motvilja mot Sverigedemokraterna att de vill ha minskad invandring, vilket jag motsätter mig men kan respektera som åsikt. Det är att jag fortfarande ser tecken på partiets rasistiska rötter i deras retorik och politik. Och nu menar jag inte bara de lokalpolitiker eller gräsrötter som med jämna mellanrum gör skogstokiga uttalanden om t.ex. genetiskt våldtäktsbenägna negrer (vilket partiledningen sedan tar avstånd ifrån), utan även partiets officiella utspel (som t.ex. den kända valfilmen med pensionären som jagades av niqabklädda kvinnor). Jag tycker mig alltså fortfarande i mångt och mycket se en syn på "de andra" i SDs retorik och politik som har främlingsfientliga drag. Sen är ingen någonsin helt objektiv, och jag är medveten om att min negativa inställning till SD kan påverka hur jag tolkar deras utspel och förslag.

Bland de kommentarer jag har fått under de senaste dygnen så har jag både anklagats för att vara "nazze" och andra saker av folk som uppenbarligen inte gillar mina observationer av problemen i de segregerade förorterna och blivit kallad korkad på olika sätt av invandringskritiska kommentatörer. Det förvånar inte, detta är ett känsligt ämne och en del personer på nätet håller alltid en låg debattnivå. Det jag hoppas själv är att både mina tankar i den politiska bloggen och mina upplevelser och reflektioner i polisbloggen skall uppmuntra till en konstruktiv diskussion där man öppnar upp sinnet och försöker se en fråga ifrån flera olika håll, där man kan lyssna på en åsikt som går emot den egna världsbilden utan att ha som första reflex att demonisera personen som har framfört den. Då kanske diskussionen kan komma framåt istället för att fastna i skyttegravarna, och det tror jag att alla skulle vinna på.

PS. Jag uppskattar verkligen att ha fått så många kommentarer, och jag kommer senare då jag får tid att besvara de som behöver besvaras.

Read more...

Koppling emellan islam och terrorism?

Ett populärt grepp hos främlingsfientliga rörelser, och bland en hord rasistiska bloggare och andra internettroll på högerkanten, är att koppla ihop islam och muslimer i allmänhet med terrorism i islams namn, och de extremister som utför dåden. Den sortens generaliseringar avfärdas tack och lov av i princip hela "etablissemanget" varje gång de dyker upp. Jag skrev själv en artikel om behovet av att kunna bekämpa både våldsbejakande islamism och islamofobi efter terrorattacken emot Stockholm i december.

Men är det då slutet på diskussionen. Räcker det att ännu en gång konstatera att en enormt överväldigande majoritet av alla muslimer är lika mycket, om inte mer, motståndare till islamistisk terror som folk i gemen är? Det står ju utom allt tvivel att de absolut flesta offren för islamistisk terror är just muslimer.

Tja, det måste nog medges att det finns en dimension på debatten som är mer avancerad än så. Med vetskapen om att jag nu ger mig in på minerad mark så kan man konstatera att världen självklart är lite mer komplex än att man kan dela in muslimer i enbart två grupper, de vanliga fredliga muslimerna och de våldsbejakande extremisterna som ägnar sig åt terrorism. Även bland den enorma majoritet som inte förespråkar våld finns det allt ifrån helt sekulariserade personer som ändå definierar sig som muslimer på grund av sitt kulturarv till närmast fundamentalistiska "renläriga" som vill att hela samhället skall genomsyras av islam, t.ex. genom att män och kvinnor hålls åtskilda och att barn får en religiös undervisning och fostran.

Men kan man säga att någon utanför den krets extremister som faktiskt stödjer, planerar och utför terrordåden har ett ansvar för dessa? För att svara på den frågan så kan man dra paralleller med John Ausonius, "lasermannen". I Gellert Tamas reportagebok framstår att Ausonius upplevde att han med sina attacker på människor med utländsk bakgrund bara gjorde handling av vad han uppfattade som en bred känsla hos folket av att något måste göras åt "problemet" med invandrare/invandring. Det rådande samhällsklimatet, men ökande främlingsfientlighet, var en viktig faktor. Ausonius fick alltså inspiration till sina våldsdåd av människor, som t.ex. Ny Demokratis Ian Wachtmeister, som själva aldrig hade uppmuntrat till våld, och som naturligtvis kraftfullt tog avstånd ifrån alla våldsdåd.

Vad gäller våldsbejakande islamism är det inte svårt att tänka sig att delar av den muslimska sfären i t.ex. Sverige som är speciellt ortodox kan sprida en ideologi som ofrivilligt göder och föder de mest extrema krafterna, trots att de själva aldrig skulle ta till våld, eller heller uppmana någon annan till att ta till våld. Diskussionerna kring t.ex. Muhammedkarikatyrerna eller Wilks rondellhund är exempel där ett hetsigt tonläge ifrån religiösa ledare som själva inte skulle ta till våld kan uppmuntra mer extremistiska element att gå över gränsen.

Faktum är att det, i alla fall för mig, blir problematiskt när en dogmatiskt världsbild där det t.ex. framhålls att det bör vara straffbart med "hädelse" förs fram av religiösa ledare med inflytande över stora folkgrupper. Sen tycker jag att det är minst lika bekymmersamt att dessa ledare ofta verkar för ett levnadssätt som begränsar den personliga friheten och bibehåller förlegade könsroller. Jag tycker alltså att det i många fall är berättigat och nödvändigt med en kritisk debatt, inte bara om den våldsbejakande extremismen, utan om ortodox religiositet i allmänhet och hur samhället skall förhålla sig till denna (t.ex. vad gäller religiösa friskolor, slöjor på små barn, med mera).

Angrepp på debattörer att de är islamofoba, rasister med mera kan kväsa en hälsosam diskussion, men likväl är det epitet som ibland är befogade och behövs. Om man generaliserar kring gruppen "muslimer" eller om religionen "islam" (som inte defineras av koranen eller av någon religiös auktoritet, utan av alla de människor som anser sig själva vara muslimer) på ett kränkande och missaktande sätt, då kan det vara frågan om islamofobi. Ett klassiskt exempel för svensk räkning är Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet där han framställde islam som det "det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget". Det samma gäller alla dumheter om att samhället håller på att "islamiseras" eller lögner om kopplingar emellan islam och våldtäkter eller annan grov brottslighet. Liknande grundlösa påståenden ägnade att demonisera islam och muslimer är definitivt islamofoba.

En hälsosam jämförelse att göra är att byta ut religionen islam och gruppen muslimer emot kristendom och kristna. Många av de argaste islamofoberna, i Sverige representerade av SD-kretsen, är nämligen tvärtom positiva till kristendomen. Men ingen skulle få för sig att skuldbelägga alla kristna för de otaliga blodbad, den tortyr, det förtryck och de grymheter som har skett i kristendomens namn igenom historien. Och inte avkrävs kristna ansvar för den nu pågående förföljelsen av homosexuella i Uganda heller. De behöver inte ens ta avstånd ifrån inhemska fundamentalister som Åke Green eller Ulf Ekman. Varför? För att det är självklart att det kristendomen betyder för de flesta i dagens Sverige har väldigt lita att göra med fundamentalism och extremism. En kristen svensk får normalt ha sin i varierande grad sekulariserade och moderniserade kristendom i fred, och tillåts värna den känsla av tillhörighet han känner och ta till sig de budskap som han själv gillar. Detta borde självklart gälla även för muslimer.

Svepande attacker emot religiösa grupper, vare sig det rör sig om muslimer eller kristna, blir lätt både rasistiska och kontraproduktiva. Men däremot måste det få vara tillåtet att kritisera religiösa uppfattningar eller sedvänjor utan att bli kallad för rasist. Och inom ortodox islam (liksom inom ultrakonservativ kristendom eller judendom) så finns det mycket som är problematiskt. Så problematiskt att vissa extrema element inspireras till terrordåd.

Read more...

Dags att förbjuda barnafödande?

Inte helt oväntat, så har Sverigedemokraterna varit i fokus i partiledardebatten idag. Det var knappast förvånande att Jimmie Åkesson i sitt anförande i princip ville lösa alla samhällsproblem med en minskad invandring. Enligt SDs sätt att se på invandrare så är de antingen en belastning för Sverige eftersom de är arbetslösa och går på bidrag, eller så tar de jobb ifrån de, enligt SDs definition, riktiga svenskarna. Det är inte lätt att behaga SD om man har någon form av invandrarbakgrund...

Lyckligtvis bemöter samtliga övriga partier SDs främlingsfientliga retorik. Alla retoriska grepp är dock inte lika lyckade. Mona Sahlin, som i vissa meningsutbyten på ett föredömligt sätt hanterade Jimmie Åkesson, hävdade att SD är en "osvensk" företeelse. Det sättet att argumentera, som dessvärre är ganska vanligt, blir för mig obegripligt. Debatten borde ju inte handla om vad som är mest "svenskt". SD kan med belägg hävda att de är mer "svenska" än de invandrargrupper som de utser till syndabockar för allt ont i landet, de har om inte annat funnits här mycket längre. Och främlingsfientlighet är knappast en ny företeelse i Sverige heller. Det är dock totalt irrelevant vem som är "svenskast", det som är relevant är vad som är sant, vad som är moraliskt rätt och vad som är bra för Sverige nu och i framtiden. Här använde Lars Ohly, en politiker som jag annars har svårt för, ett enligt mig lysande retoriskt knep. Han drog parallellen emellan invandrare och nyfödda barn, och konstaterade att ett barn innebär en enorm konstnad för samhället innan det kan börja arbeta och bidra, så med SDs argumentation borde även barnafödandet stoppas... Tilläggas kan även att alla nya ungdomar som vill in på arbetsmarknaden enligt samma synsätt "tar jobben" ifrån de äldre som redan tidigare stod till arbetsmarknadens förfogande.

De enkla invändningarna som finns mot att stoppa barnafödandet gäller även invandringen. Antalet jobb som finns i samhället är aldrig statiskt, nya människor kan skapa nya jobb. Detta borde vara helt självklart, hur skulle annars resten av världen, där människor lever mångdubbelt fler på samma yta som i Sverige, kunna hålla sina befolkningar i arbete och sin välfärd på fötter. Dessutom, för att kunna ta hand om en åldrande befolkning och finansiera dess pensioner behöver vi fler människor i arbete, inte färre. Slutligen, det vore moraliskt förkastligt och otänkbart att stoppa barnafödande. På samma sätt anser jag att det vore moraliskt förkastligt att förvägra människor som lämnar svåra förhållanden möjligheten att påbörja ett nytt liv i vårt trygga land.

Jimmie Åkesson är en duktig och slipad debattör, och han fick in en del skickliga kontringar på de andra partiledarna. Som bäst är han när han stenhårt håller sig till den nya fasad som SD har byggt upp, där de enbart är kritiska till integrationspolitiken och inte till invandrarna i sig. Dessvärre, för honom, så faller fasaden med jämna mellanrum, och främlingsfientligheten som finns bakom visar sig tydligt. Ett sådant exempel, som påpekades av Mona Sahlin, är att SD kallar de flyktingar som finns i närområdena till de länder ifrån vilka de flytt för "verkliga" flyktingar, implicerandes att de som finns i Sverige inte är det. Här blir det tydligt vad det egentligen handlar om, att peka ut flyktingar i Sverige som lurendrejare och parasiter och att skapa motsättningar emellan de grupper som SD definierar som "invandrare" och "svenskar". Det är olyckligt att SD numera kan göra det ifrån riksdagens podium, men det är betryggande att de inte får något gehör för sin politik ifrån något av de övriga riksdagspartierna.

Read more...

DN om Sverigedemokraternas världsbild

Diskussionen om diskussionen om Sverigedemokraterna fortsätter. DN skrev igår i en osignerad ledare med uppmaningen att "Sluta jamsa med!". De som skulle sluta jamsa med var väl främst medier och politiker, men kanske även allmänheten, och det som det inte skulle jamsas med i var Sverigedemokraternas problembeskrivning och världsbild. DN tog upp tre fallgropar som etablissemanget faller i. Den första handlar om att man köper SDs bild av att vi inte talar om invandringens problem. Här tydliggör DN att de problem som finns visst exponeras. Den andra fallgropen gäller att man blandar ihop social situation med etnicitet. Det är människor som är lever i utanförskap som tenderar att hamna i kriminalitet eller bidragsberoende, inte människor med en viss härkomst. Den sista fallgropen rör det faktum att vi måste vara tydliga med att även om inte alla människor som kommer till Sverige innebär en ekonomisk vinst för samhället, så finns det även en humanitär aspekt som är nog så viktig. Det finns starkt vägande moraliska skäl att ta emot människor som flyr ifrån hemskheter, och att inte splittra familjer genom att sedan förvägra deras barn eller makar att komma efter.

Jag håller i stort sett med DN på alla punkter, och uppskattar det tydliga ställningstagande som ledarredaktionen gör i och med den här ledaren. Jag vill också bidra med mina egna reflektioner angående de här så kallade "fallgroparna", men det kommer i senare, separata inlägg.

Read more...

Den komplexa invandringsdebatten

Jag skrev för några dagar sedan om den debattartikel som chefredaktörerna Neuding och Lundberg publicerade på DN debatt, samt svaret ifrån Lisa Bjurwald. Artiklarna har minst sagt väckt diskussion. Jag valde själv att ta upp den aspekt som både artiklarna ansåg vara försummad, nämligen fördelarna med invandring och ett öppet samhälle. Jag har därför skrivit en artikel om mångfald som jag publicerade på Newsmill. Nu har ytterligare ett svar på Neuding och Lundbergs artikel kommit, skrivet av historikern Mattias Tydén. Tydén hävdar att Neuding och Lundberg gör samma misstag som gjorts så många gånger förut, till exempel vad gäller judeförföljelsen innan och under andra världskriget, nämligen att man skuldbelägger de attackerade för rasismen. Enligt Tydén implicerar Neuding och Lundbergs resonemang att det är invandrarna själva som är skyldiga till främlingsfientligheten genom de höga kostnader som invandringen innebär, genom bidragsberoende och genom kriminalitet. Jag är själv ytterst kluven till Tydéns resonemang. Jag håller med om att man måste undvika att skuldbelägga invandrare som grupp, och jag håller även med Bjurwald när hon påpekar att invandringens problem visst lyfts fram, även om jag kan tycka att det sker på fel sätt. Samtidigt tror jag inte att det är konstruktivt för debatten att debattörer som Neuding och Lundberg indirekt anklagas för rasism för att de vill diskutera invandringens problem. Jag anser själv att det finns konkreta problem som måste diskuteras och hanteras, där kriminalitet och bidragsberoende är några av dem. Sen är dessa problem självklart inte "invandrares" fel som grupp. Felet ligger i många fall hos den svenska staten och det svenska samhället, men naturligtvis även hos vissa individer. En invandrare som begår brott har ett lika stort moraliskt ansvar för sitt handlande som en svensk som begår brott. Problemet uppstår då man när man försöker diskutera ett fenomen generaliserar på ett sådant sätt att alla medlemmar i en löst definierad grupp skuldbeläggs för vissa individers handlande. Och den sortens implicit skuldbeläggande och missaktning blir ännu större om man fortsätter att helt missa att lyfta fram invandringens fördelar för samhället. Läs därför gärna debattartikeln ifrån tankesmedjan Global Utmaning som lyfter fram de ekonomiska fördelarna med invandring, samt, som sagt, min artikel om mångfald på Newsmill...

Read more...

Sverigedemokraterna in i riksdagen

Folket har talat och Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. I går natt hörde jag en socialdemokrat, jag tror det var Veronica Palm, säga att folket aldrig har fel. Jo, säger jag, folket kan visst ha fel. Det finns ett antal val där det torde ha bevisats bortom allt rimligt tvivel, Hitler fick ett stort folkligt stöd i fria val och i modern tid har politiker som George W. Bush och Silvio Berlusconi valts om i fria val trots att de visat mycket tydligt vad de går för. Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti med rasistiska inslag, och det borde inte ha röstats in i Sveriges riksdag, så det är bra att det protesteras på gator och torg. Visst kan folket ha "fel", men folkets röst måste likväl tas på allvar. Jag har under hela den här valkampanjen reagerat på att frågor kring integrationspolitik, migrationspolitik, rasism och främlingsfientlighet, strukturell diskriminering, politik för socialt utsatta, segregerade förorter, med mera reducerats till att handla om huruvida Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen eller ej. Det är att missa sakfrågorna helt och hållet, och istället inrikta sig på politisk symptomsdämpning och spin (bör vi debattera med sd eller ej, skall vi publicera deras artiklar, mm).

Eftersom jag dagligen på jobbet ser integrationspolitikens baksida, så förvånar det mig inte särskilt mycket att Sverigedemokraterna är framgångsrika. Det är ett faktum att kriminaliteten i många segregerade förorter är långt högre än på andra ställen, och att en oproportionerligt stor andel av de mest aktiva yrkeskriminella i vårt distrikt har invandrarbakgrund. Det är också ett faktum att det finns kulturella sedvänjor kvar hos en liten del av vissa invandrargrupper som rimmar mycket dåligt med värderingar om mänskliga rättigheter. För inte länge sedan inleddes förundersökning om försök till mord efter att en tonårsflicka "ramlat" ifrån sin balkong i vårt distrikt. Att på en utsättning innan ett arbetspass höra om vad som verkar vara ett försök till "hedersmord" där en familj bestämt sig för att försöka ta livet av en ung tjej som är dotter och syster till gärningsmännen väcker hos mig och många andra en vrede och en avsky som är svår att lägga band på. Så visst finns det sakfrågor att diskutera.

Men det finns också mängder med sansade motargument mot alla former av rasistiskt och främlingsfientligt generaliserande. Och när Sverigedemokraterna tvingar alla muslimer att stå till svars för extrema fundamentalisters handlingar men är helt ointresserade av att låta alla kristna ta ansvar för fundmentalistiskt kristnas dårskaper så blir det snabbt tydligt att det egentligen bara handlar om att attackera en viss grupp människor som kan definieras som "de andra". Lika löjligt blir det när alla invandrare skall skuldbeläggas för vissa invandrares brottslighet, men då detta sätt att generalisera inte appliceras på etniska svenskar (de flesta våldsbrotten och i princip alla våldtäkter begås av män, så om man minskar andelen män i samhället kommer antalet grova våldsbrott att minska drastiskt...). Överhuvudtaget så borde det räcka långt att med all önskvärd tydlighet slå fast att man aldrig någonsin kan skuldbelägga en hel grupp människor på grund av enskilda individers val och gärningar.

Kriminaliteten i vissa förorter är ett problem, men det torde bero på en kombination av socioekonomiska faktorer, utanförskap och lokala faktorer där det i vissa ungdomsgrupper skapas en lokal kultur som definierar gruppens identitet i en motsatsställning mot samhället och som glorifierar brott och yrkeskriminella. Och lösningarna handlar då om att motverka strukturell diskriminering så att arbetsmarknaden öppnas upp för alla, samt att genom sociala insatser hjälpa utsatta familjer (och att i slutändan även rättssamhället kan sätta gränser). Men detta behöver diskuteras. De rester av kulturyttringar, som t.ex. "hederskultur" som inte hör hemma i vårt samhälle (eller någon annanstans heller) måste angripas och fördömas med nolltolerans. Men att göra det utan att skuldbelägga eller angripa alla människor som kommer ifrån länder eller folkgrupper där dessa avarter fortfarande förekommer kräver en öppen diskussion.

Dessutom gör en "locket på" attityd att man missar att belysa och angripa den utbredda diskriminering av människor med invandrarbakgrund, och framför allt då de som härstammar ifrån Mellanöstern eller Afrika, som fortfarande förekommer i vårt land. Det visas gång på gång att det är mycket svårare att få komma till en anställningsintervju om ditt efternamn är Mohammed än om du heter Svensson, dessutom lär du ha svårare att komma in på ett antal ställen (främst uteställen). All denna strukturella diskriminering är kanske den mest centrala kuggen i det maskineri som gör att människor med invandrarbakgrund oftare är arbetslösa och hamnar i utanförskap, vilket i sin tur leder till större bidragsberoende och mer kriminalitet. Och anledningen till denna strukturella diskriminering är inte så mycket uttalat främlingsfientliga Sd-väljares åsikter som vanliga svenska "Svenssons" som känner ett diffust obehag inför det obekanta och därför gör små val som bidrar till att bibehålla homogeniteten i deras närmaste omgivning. Och dessa små val påverkas av varje liten diskussion kring matbordet hemma, kring fikabordet på jobbet, på puben med polarna, eller på klubben med träningskompisarna.

Så det är dags att verkligen ta debatten, med Sverigedemokraterna, men ännu mycket viktigare, med resten av alla de människor som lever i vårt land och som har funderingar om migrations- och integrationspolitik, och mångkultur och "assimiliering", och vilka värderingar som är skall styra vårt samhälle. Det är för mig helt uppenbart att Sverigedemokraterna, trots den nypolerade ytan, helt saknar både svar och lösningar på de verkliga frågorna, men däremot kanske en mer öppen samhällsdebatt kan leda till att kloka funderingar dyker upp på andra håll. Om man konsekvent, i alla sammanhang och i alla diskussioner står upp för principer om alla människors lika värde, om respekt och tolerans, och om medmänsklighet och stöd för de som har det svårt, oavsett deras ursprung, så kanske man successivt kan åstadkomma en förändring som inte bara leder till att Sverigedemokraterna åker ur riksdagen nästa val, utan som förändrar samhället på ett mer grundläggande sätt i en mer upplyst riktning.

Läs förresten gärna den här artikeln som jag skrev på temat integration.

Read more...

Sverigedemokraterna, Danskt Folkeparti och AFA

Sverigedemokraterna får ofta mycket medieutrymme för ingenting, men nu har två saker precis hänt som förtjänar att rapporteras om. För det första så har Pia Kjaersgard, Danskt Folkepartis ledare, agerat draglok åt SD på ett valmöte i Höganäs. Det är i sig inget konstigt med det, för även om Kjaersgard säger att hon inte ser SD som ett broderparti för att "hon vet för lite om dem", så finns det mängder med likheter mellan både politiska förslag och retorik. Den största skillnaden mellan partierna idag, vilken antagligen är anledningen till Kjaersgards brasklapp (hon vet säkert en hel del om SD) är deras historia, där Dansk Folkeparti kommer ifrån ett invandringskritiskt missnöjesparti medan SD kommer ifrån en öppet rasistisk och många gånger nazistisk rörelse. Det gör det dock extra intressant att Kjaersgard ändå indirekt stöttar SD som tidigare behandlats styvmoderligt av "systerpartiet", och det säger mycket mer om Danskt Folkeparti av idag än vad det säger om SD av idag...

Det andra som har hänt är att en SD-politiker har fått besök av två AFA-aktivister som har ristat in ett hakkors med kniv i hans panna. Det är inte lite ironiskt att människor som med våld och hot om våld märker en annan människas kropp använder sig av just swastikan för att stämpla meningsmotståndaren. Deras motbjudande agerande har gjort dem mer förtjänta av swastikan en den SD-politiker som de märkte. Att det dessutom enbart är kontraproduktivt gör knappast saken bättre, men för idioterna ifrån AFA så lär det ju knappast handla om att bekämpa rasismen, utan snarare om att få rent personliga kickar utav olagliga handlingar, en sorts politikens fotbollshuliganer...

Read more...

Om sverigedemokraterna kommer in...

Statsminister Fredrik Reinfeldt har tidigare klargjort att han tycker att det största av de två blocken borde bilda regering även om de inte når upp till 50 % om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Nu tydliggör oppositionsledaren Mona Sahlin att den lösningen inte är tillräckligt bra för henne då regeringen i så fall ändå skulle bli beroende av Sverigedemokraterna. Jag håller med. Resultatet blir trots allt i så fall en situation med hoppande majoriteter där Sverigedemokraterna får en reell makt som vågmästare, även om inget av blocken skulle förhandla med dem. Då tycker jag Sahlins förslag om att skapa en majoritetsregering genom att söka samarbete med mittenpartierna på den andra sidan är klart bättre. För de borgerliga skulle det självklart bli fråga om att vända sig till miljöpartiet, vilket faktiskt tidigare har nämnts av företrädare för samtliga allianspartier undantaget kristdemokraterna (så vitt jag vet). För socialdemokraterna skulle det innebära centern och folkpartiet, två partier som visserligen har rört sig kraftigt åt höger under det senaste decenniet men i alla fall på pappret är alliansens mittenpartier. Både Jan Björklund och Maud Olofsson har enligt DN sagt att de aldrig skulle ingå i samma regering som Lars Ohly, med det borde gå att lösa i en förhandling. Om socialdemokraterna och miljöpartiet skulle bilda regering med centern och folkpartiet, men utan vänsterpartiet, så skulle de antagligen ändå få över 50% tillsammans. Både dessa kombinationer verkar för mig betydligt mer tilltalande än något av de nuvarande blocken. Och bara det att se den extremt tråkiga och fattiga blockpolitiken som reducerat svensk politik till ett val mellan två alternativ splittras upp vore en stor vinst med att få se någon av regeringskoalitionerna ovan. Om det inte vore för att jag tycker så genuint illa om Sverigedemokraterna och deras främlingsfientliga och ibland rasistiska politik, så skulle jag nästan hoppas att de kom in...

Read more...

Fullblodsrasist sparkas ut ur SD

En landskronapolitiker har nu sparkats ut ur Sverigedemokraterna efter att en grovt rasistisk text på hans blogg där han skriver att mörkhyade afrikaner är genetiskt programmerade till bland annat våldtäkter mot barn. Visst kan man tycka att det är bra att politikern direkt slängs ut ur partiet, den enda rimliga reaktionen när de här uppgifterna har publicerats, men historien säger ändå något om Sverigedemokraterna. Reaktionen från partiet kom först när blogginlägget rapporterades i media, trots att det funnits öppet på hans blogg i flera månader. Dessutom har jag mycket svårt att tro att en man som skriver så kraftigt rasistiska texter på sin blogg inte i andra sammanhang har klargjort för sina partikamrater vad han har för åsikter om "negrer" (hans ordval). Det finns all anledning att anta att hans rasistiska åsikter var välkända inom partiet, men att de inte blev ett problem förrän de exponerades i media. Just detta är typiskt för de nya, "rumsrena" Sverigedemokraterna, de må ta avstånd ifrån de mest flagranta rasistiska uttalandena (om det inte gäller angrepp på muslimer), men alla de gamla åsikterna finns kvar hos medlemmarna. Man får inte glömma att partiet har vuxit fram ur en öppet rasistisk rörelse. Därför bör man, även om man är kritisk till den invandringspolitik som förts i Sverige, vara väl medveten om att en röst på Sverigedemokraterna inte bara är en röst för en restriktiv invandringspolitik utan även en röst på ett parti med rasistiska rötter, rasistiska medlemmar, och som fortfarande använder sig av en rasistisk retorik.

Read more...

Skenheliga, rasistiska Danmark

Tydligen har det faktum att TV4s ansvarige utgivare Jan Scherman fattade beslutet att inte tillåta att Sverigedemokraternas valfilm visades på TV4 fått det politiska etablissemanget på Danmarks högerkant (d.v.s. regeringsmakten) att gå i spinn. Företrädare ifrån statsministerns parti Venstre och stödpartierna Konservative och det främlingsfientliga Dansk Folkeparti säger sig vara bekymrade över svensk yttrandefrihet och vill skicka valobservatörer till Sverige samt rapportera till Europarådet för mänskliga rättigheter. Man kan anta att den danska högerregeringen som vid flera tillfällen fått berättigad kritik ifrån svenskt håll på grund av sin främlingsfientliga, islamofobiska politik ser detta som en chans att ge igen. Därav de indignerade brösttonerna ifrån ledande högerpolitiker. Men när en dansk regering som fört en politik som med rätta kritiserats för att bortse ifrån invandrares mänskliga rättigheter pratar om att anmälan Sverige till Europarådet för de mänskliga rättigheterna blir det inget annat än patetiskt. Att det dessutom är en privatperson, Jan Scherman, som fattade beslutet att inte tillåta publiceringen gör det hela än mer korkat. Slutsatsen man kan dra är hur som helst att Danmark inte tycker att det bör finnas någon form av "Hets mot folkgrupp" lagstiftning då den kränker yttrandefriheten. Jag vet inte hur dansk lagstiftning ser ut, men om de danska högerspökena vill vara konsekventa på den punkten kan de ju gå till bred attack mot Tyskland, som mig veterligt kraftigt begränsar yttrandefriheten (och föreningsfriheten) vad gäller antisemitiska åsikter. Men det lär knappast hända, eftersom det är helt ointressant för dessa politiker att förenkla för angrepp mot judar, medan en stor del av deras gemensamma identitet bygger på att förenkla för angrepp mot muslimer... Utvecklingen i Danmark under de senaste åren är verkligen tragisk, och kan användas för att få perspektiv på situationen i Sverige och konstatera att vi lever faktiskt i ett riktigt bra land... Slutligen, för att försvara mig ifrån eventuella anklagelser mot att vara rasistisk mot danskar, så vill jag förtydliga att jag inte tror eller tycker att alla danskar är skenheliga eller rasistiska, bara de som står bakom de åsikter som uttryckts av de danska regeringspartierna på högerkanten...

Read more...

Om integration

Även om jag har mycket svårt för "invandringskritiska" partier som Sverigedemokraterna och deras främlingsfientlighet, och även om helst skulle vilja se en värld där människor tillåts röra sig som de vill så betyder inte det jag inte ser problem med en invandringspolitik där det ibland verkar som om man inte tillåts kritisera kulturella sedvänjor som helt uppenbart bryter mot grundläggande normer om mänskliga rättigheter, t.ex. så kallad "hederskultur". Och när politiker som Gudrun Schyman verkar jämföra den omjämlikhet mellan könen som visserligen finns kvar i Sverige (trots att vi antagligen lever i ett av världens mest jämställda länder) med talibanernas vidriga könsförtryck i Afghanistan så blir det ett sätt att bagatellisera de jättelika problem som vissa kulturer har. Den sorts kulturrelativism där man inte får säga att vissa kulturer är "bättre" (vilket för mig förenklat betyder att de bättre respekterar människors och djurs rättigheter och vårdar miljön) utan att anklagas för rasism är enbart kontraproduktiv, det är solklart att man i dagens Sverige lever i ett bättre samhälle än vad t.ex. de somalier som lever under Al-Shabaabs förtryck gör. Däremot är det för mig helt oviktig att jämföra, det viktiga är att alla länder, alla kulturer strävar efter att förbättras, i riktning mot mer respekt för mänskliga rättigheter m.m. Om man dessutom ser till att diskussionen handlar om att säga att vår kultur är bättre än er, eller att nu har ni kommit hit, så då får ni anpassa er, så har man helt missat målet. Det handlar inte om att anpassa sig till "svenskhet", det handlar om att sträva mot ett bättre samhälle för alla. Dessa tankegångar tycker jag själv är så pass viktiga att jag har skrivit en artikel om dem och publicerat den på Newsmill (det är delvis ett plagiat av en gammal artikel som jag skrev i våras). Jag vet att artikeln blev ganska lång, men jag rekommenderar den varmt, det är nog bland det bästa jag har skrivit...

Read more...

Bra beslut att stoppa SDs valfilm

Visst kan det vara så att det faktum att TV4 stoppat visningen av Sverigedemokraternas valfilm på grund av att de anser att den hetsar mot en viss folkgrupp (jag gissar att det handlar om muslimer...) och att den inte genomsyras av alla människors lika värde ge SD fördelar i vissa läger då de kan stärka sin image av att vara orättvist behandlade och nedtystade av etablissemanget, men jag tycker ändå att det är ett klokt beslut. TV4 måste själva ta ansvar för vad som sänds på deras kanal, och det har de också gjort, sen kommer säkert filmen att komma fram på andra sätt. Men det är inte TV4s ansvar.

Read more...

Inkonsekvent nationalism döljer främlingsfientlighet

Enligt en ny sifoundersökning så kommer Sverigedemokraterna att få en vågmästarroll om dagens opinionsläge håller i sig till valet. En av många ältade frågor är om mer medieuppmärksamhet är bra eller dåligt för partiet. Är det viktigare att man visar på de som jag uppfattar det uppenbara bristerna i partiet politik, eller ger mer medieutrymme i förlängningen alltid mer röster? SDs partisekreterare Björn Söder var igår gäst i Ekots lördasintervju, och jag har svårt att se att intervjun skulle omvända några inte redan frälsta. Visst hade Söder sansade svar på en del frågor, men för mig verkade det ändå tydligt att den dominerande drivkraften bakom partiets olika ställningstaganden i grunden alltid är en kombination av populism och främlingsfientlighet. Det handlade ofta om "svenska jobb", och udden var hela tiden riktad emot de som inte anses som "svenska". Ett för mig tydligt exempel på partiets sätt att närmast slå knut på sig själva för att dölja attackerna på invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet var diskussionen kring förbjud av religiösa symboler hos offentligt anställda med medborgarkontakt. I SDs värld är det en potentiell kränkning om t.ex. en sjuksköterska har slöja på sig, då man som patient då blir exponerad för hennes tro. Jag som sekulär har viss förståelse för viljan att begränsa användandet av religiösa symboler i samband med det offentligas möte med medborgare, även om jag liksom intervjuaren Lasse Johansson har svårt att se vilken skada det skulle kunna göra i det här specifika fallet, men den centrala frågan som Johansson dessvärre helt missade hade varit om tanken var att detta skulle gälla för alla religioner. Innebär SDs politik att en sjukgymnast som t.ex. bär ett synligt halsband med ett kors i kommer att förbjudas att visa denna kristna symbol då hon har patientkontakt? Jag har mycket svårt att få ihop ett sådant ställningstagande med SDs tidigare hårdnackade försvar för skolavslutningar i kyrkan. I det ena fallet rör det sig om att en person bär en privat symbol, vilket även om denna skulle synas inte borde vara ett problem. I det andra fallet så tvingas barn in i en religiös miljö, vilket i så fall torde vara mycket mer kränkande för deras integritet. Dessutom borde självklart barn visas speciella hänsyn i denna som i alla andra frågor. Nej, den självklara slutsatsen är att det knappt finns någon sverigedemokrat som egentligen vill förbjuda människor ifrån att bära kors på sina arbeten, syftet med pratet om att offentligt anställda inte borde få visa religiösa symboler i sin yrkesutövning var naturligtvis att skönmåla och omformulera en attack på islam och muslimer till ett försvar för det sekulära samhället. Det är just den inkonsekvensen som är så typisk för SD, man vill helt enkelt inte behandla varken trosåskådningar eller människor lika...

Read more...

Paus

Efter att ha haft en paus på ett antal dagar utan att ha producerat några inlägg, är det dags att börja skriva igen. Jag skyller gärna de senaste dagarnas lathet vad gäller bloggandet på att det har varit mycket knarkspanande och annat kvällsjobb den här veckan, men faktum är att det nog snarare berodde på att jag blev lite omotiverad av att 90 % av responsen på bloggen kommer ifrån sverigedemokrater eller israelkramare... Jag försöker visserligen ha inställningen att alla kommentarer är välkomna, men det finns också en gräns för hur mycket knepiga resonemang man orkar bemöta, och det lustiga är att av de två grupperna jag nämnde ovan så verkar det vara så att den av dem som det går lättast att föra en dialog med utan tvekan är sverigedemokraterna... Och det är definitivt inte förekomsten av de kommentarer jag får som sänker motivationen, utan avsaknaden av annan feedback (med några få undantag).

Hur som helst, skam den som ger sig, nu försöker jag komma igång igen, och så hoppas jag på att jag får lite bredare och mer varierad respons framöver, och inte bara på de inlägg som rör Israel eller SD...

Read more...

Dialog om främlingsfientlighet och invandringskritik

Jag fick en del kommentarer på mitt inlägg om Sverigedemokraternas valupptakt, och tänkte här göra ett försök att vidareutveckla mina funderingar och svara på en del av de tankar som presenterades.

Det som främst väckte tankar hos mig, och som förtjänar att reflekteras över, är att jag förespråkar en konstruktiv dialog samtidigt som jag kallar SDs väljare för smygrasister, vilket jag kan förstå knappast upplevs som konstruktivt... Måhända var ordvalet olyckligt, men det finns i SDs politik (även om det inte behöver vara så hos alla dess väljare) inslag som jag uppfattar som rasistiska i ordets vidare bemärkelse. Jag pratar alltså inte om en strikt tolkning av rasism där människors döms efter "ras", det tror jag är ovanligt bland SD-sympatisörer (då får man gå längre högerut) utan om en tendens att generalisera en grupp och tillmäta hela gruppens medlemmar extrema och klandervärda egenskaper som finns hos vissa individer. Paradexemplet är gruppen muslimer, som av Jimmie Åkesson i hans välkända debattartikel utmålades som det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Det är inte rasism att vara kritisk emot jihadism, emot sharialagar eller emot hedersmord (som är en kulturell och inte religiös tradition), tvärtom, det vore ett svek att inte kritisera dessa företeelser. Men att använda dem till att kritisera hela gruppen "muslimer" är lika dumt och rasistiskt som att attackera alla som definierar sig som döper sina barn eller gifter sig i kyrkan bara för att påven skapar lidande med sitt kondomförbud, för att några kristna dårar i USA planerade att mörda poliser eller för att en av världens grymmaste terrorrörelser, Ugandabaserade kristna Lords Resistance Army, kontinuerligt mördar, torterar och våldtar sig igenom delar av Uganda, Sudan och DR Kongo (där de nyligen bundit fast, torterat och massakrerat en by på ca 300 personer). De flesta "muslimska" invandrarna i Sverige som drabbas av SDs hetspropaganda, människor ifrån t.ex. Iran, Turkiet och Irak, är lika sekulariserade som de flesta svenskar är, och även de flesta religiösa muslimer är stora fredsivrare, och att då ställa dem till svars för al-Qaidas eller Lakshar-e-Toibas dåd är rasism (i ordets vidare bemärkelse). För att vara övertydlig gäller även samma sak om alla judar ställs till svars för Israels ockupationspolitik, inte för att de försvarar den utan för att de är judar, det är också rasism.

Vad gäller mångkulturalism, så är jag själv en hård motståndare till alla former av kulturrelativism där man hävdar att alla kulturella värderingar är lika mycket värda. Så är det inte. De kulturella strömningar som accepterar t.ex. hedersmord är vedervärdiga och bör bekämpas, oavsett om det dyker upp i Sverige eller i Turkiet. Alla människor skall dock ha samma krav på sig att uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter i sitt beteende mot andra, oasvett personens bakgrund. Men de kraven har inget med svenskhet att göra, och de kulturella seder och vanor som inte kränker någon skall vara lika fria för invandrare att leva ut som de är för svenskar.

Nu till invandringskritiken. Jag jobbar som polis i ett distrikt med mycket segregation och en hög andel invånare med invandrarbakgrund, och visst har jag sett att det finns en överrepresentation av "invandrare" (första eller andra generationens) bland brottslingar i vårt distrikt. Jag kan också förstå att om man har blivit utsatt för integrationspolitikens baksida så kan det föda så kallad "invandringskritik". Men man får dock inte glömma att socialt utanförskap alltid leder till högre brottslighet, även bland etniska svenskar. Och att man aldrig kan lägga en persons brottslighet till last för andra bara för att de råkar komma ifrån samma land. Brott skall bekämpas, och för min del får vi gärna ha högre straff så att de vaneförbrytare som polisen med hårt arbete lyckas få dömda inte kommer ut igen efter ett halvår och fortsätter sin verksamhet, men det skall gälla alla, oasvett ursprung. Och utanförskapet skall bekämpas med integration, framförallt på arbetsmarknaden. Jobb och social trygghet skapar stabilitet och minskar brottslighet.

Även om man bortser ifrån rasismen, så kvarstår en fråga om ideologi. Invandringen har gett upphov till mycket positivt vad gäller mångfald av idéer, innovation, nya kulturella intryck mm, och den har också berikat arbetsmarknaden. Ett konkret exempel är att knappast hade gått att få tag på varken öppna närlivsaffärer eller restauranger särskilt sent på kvällen om det inte hade varit för flitiga och driftiga invandrare. Ett annat är att den äldreomsorg vi värnar om till stor del uppehålls med både läkare och undersköterskor med invandrarbakgrund.

Men invandringen har också gett upphov till problem, speciellt då i de segregerade förorterna (till skillnad emot de främlingsfientliga mindre samhällen i företrädelsevis södra Sverige där man knappt har haft någon invandring och inte heller upplevt några problem). Att neka till det är att stoppa huvudet i sanden. Och integration är inte alltid lätt. Så någonstans finns fortfarande en skiljelinje där vissa väljer att fokusera på det positiva och försöka lösa problemen, medan andra väljer att bortse ifrån fördelarna och blåsa upp nackdelarna. Och det beror nog till stor del på människosyn, tror jag. Jag, personligen, vill egentligen att människor skall få röra sig fritt på jorden, och jag ogillar starkt när trasiga människor skickas tillbaka till de länder de ansträngt sig att fly ifrån. Och det vore lögn att säga att det ställningstagandet inte påverkar mina resonemang kring de här frågorna.

Read more...

Sverigedemokraternas valupptakt

Igår ingick jag i en mindre grupp poliser som kommenderats till att bevaka Sverigedemokraternas valupptakt på Frösundavik i Solna. Det var en extremt lugn kommendering, och det närmaste ordningsstörningar vi kom var då en lapplisa påpekade för en av delegaterna att hans bil var felparkerad... Jag hoppades lite på möjligheten att diskutera politik med de vänliga mötesdeltagarna som med jämna mellanrum kom ut och frågade oss om säkerhetsläget (och fick svaret att det inte fanns några indikationer på oroligheter), men insåg olämpliga i att själv starta en politisk diskussion då jag stod i uniform, och eftersom ingen av dem bjöd upp till meningsutbyte så fick det bero... Så kontakten SDs mötesdeltagare stannade vid småprat och artiga erbjudanden om fika.

Frågan om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen har varit mycket het under en längre tid, och lär bli flitigt diskuterad inför valet. De etablerade partierna skriver specifika strategier för hur SD skall bemötas för att osynliggöra dem så mycket som möjligt med de det uppenbara målet att de inte skall få de där fyra procenten. Det startas ett antal Facebookgrupper som specifikt vill hålla SD borta. Jag själv, som egentligen anser att det borde vara en mänsklig rättighet att få bosätta sig var man vill, och vill ha ett så öppet och generöst flyktingmottagande som möjligt, sympatiserar naturligtvis med de här ansträngningarna, men jag kan också känna att man är så fokuserad på att attackera symptomet att man glömmer problemet...

Först och främst så måste man inse att vare sig SD kommer in i riksdagen eller ej, så behöver frågor kring migration och integration diskuteras. Även om Sverige ligger betydligt bättre till än grannländerna Norge och Danmark, så finns det mycket främlingsfientlighet och smygrasism ute i stugorna. I många fall handlar det bara om ren inskränkthet, men i vissa fall finns det kopplingar emellan främlingsfientligheten och de problem som kan härledas till en på många sätt misslyckad integrationspolitik. Dessutom tenderar debatten om de här frågorna att polariseras på ett sådant sätt att den inte blir konstruktiv.

Vad gäller att "ställa krav på invandrare" så måste det vara tillåtet, och jag tycker absolut att man skall göra det. Det skall dock vara samma krav som ställs på alla andra. Man skall följa lagar och respektera mänskliga rättigheter, även gentemot familjemedlemmar. Man skall bidra till sin försörjning och samhället genom att arbeta i den mån man har möjlighet (med tanke på t.ex. fysisk och psykisk ohälsa). Det skall inte finnas några krav på att "anpassa sig till den svenska kulturen", lika lite som vi ställer krav på etniska svenskar att de måste vara på ett visst sätt, men samtidigt får aldrig religion eller kultur vara en ursäkt för att kränka andras mänskliga rättigheter. Med sådana enkla förhållningssätt borde man komma en bit på vägen för att rensa upp i diskussionen. Jag har skrivit lite mer om ämnet i en artikel på Newsmill.

Det mest centrala i invandringsfrågan är dock hur vi kan göra oss av med rasismen och främlingsfientligheten, som dessutom är en stor bidragande faktor till många av de problem som vi har med integrationen idag. Och det farligast är inte de fåtalet ideologiskt rena dårar på den extrema högerkanten som då och då begår våldsbrott, eller ens de kanske fyra procents främlingsfientliga smygrasister som kan tänka sig att rösta på SD, utan de inslag av främlingsfientlighet som finns hos oss alla. Invandrare begår mer brott, för att det sociala utanförskapet är betydligt större i den gruppen. Men det sociala utanförskapet beror till stor del på att många inte får jobb, trots många gånger avancerade utbildningar och lång arbetslivserfarenhet. Och det beror på att alla de svenskar som anställer tenderar att nedvärdera alla sökanden som bryter då de pratar svenska (förutsatt att brytningen inte är på t.ex. amerikansk engelska) och har namn ifrån Mellanöstern eller Afrika.

Tankesmedjan FORES med Martin Ådahl i spetsen har precis publicerat en debattartikel om främlingsfientligheten, och hur den bäst bekämpas lokalt. Jag tror att just den aspekten, att människor runt om i landet både genom organisationer eller som individer tar debatten är en viktig del av lösningen till att minska främlingsfientlighet, liksom det faktiskt är en lösning på alla problem med gruppmentalitet (t.ex. fallet med utfrysningen av våldtäktsoffret i Bjästa). För de som hyser åsikterna som vi inte gillar kanske bara behöver få dom prövade i en vänskaplig diskussion för att börja ifrågasätta och tänka om, till skilland emot att bli attackerade och bespottade utifrån vilket kan leda till slutna led och mer fundamentalism. Så diskutera gärna med er lokale sverigedemokrat, ni kanske både kan få honom på andra tankar och få er en trevlig pratstund...

Read more...