Sverigedemokraterna in i riksdagen

Folket har talat och Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. I går natt hörde jag en socialdemokrat, jag tror det var Veronica Palm, säga att folket aldrig har fel. Jo, säger jag, folket kan visst ha fel. Det finns ett antal val där det torde ha bevisats bortom allt rimligt tvivel, Hitler fick ett stort folkligt stöd i fria val och i modern tid har politiker som George W. Bush och Silvio Berlusconi valts om i fria val trots att de visat mycket tydligt vad de går för. Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti med rasistiska inslag, och det borde inte ha röstats in i Sveriges riksdag, så det är bra att det protesteras på gator och torg. Visst kan folket ha "fel", men folkets röst måste likväl tas på allvar. Jag har under hela den här valkampanjen reagerat på att frågor kring integrationspolitik, migrationspolitik, rasism och främlingsfientlighet, strukturell diskriminering, politik för socialt utsatta, segregerade förorter, med mera reducerats till att handla om huruvida Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen eller ej. Det är att missa sakfrågorna helt och hållet, och istället inrikta sig på politisk symptomsdämpning och spin (bör vi debattera med sd eller ej, skall vi publicera deras artiklar, mm).

Eftersom jag dagligen på jobbet ser integrationspolitikens baksida, så förvånar det mig inte särskilt mycket att Sverigedemokraterna är framgångsrika. Det är ett faktum att kriminaliteten i många segregerade förorter är långt högre än på andra ställen, och att en oproportionerligt stor andel av de mest aktiva yrkeskriminella i vårt distrikt har invandrarbakgrund. Det är också ett faktum att det finns kulturella sedvänjor kvar hos en liten del av vissa invandrargrupper som rimmar mycket dåligt med värderingar om mänskliga rättigheter. För inte länge sedan inleddes förundersökning om försök till mord efter att en tonårsflicka "ramlat" ifrån sin balkong i vårt distrikt. Att på en utsättning innan ett arbetspass höra om vad som verkar vara ett försök till "hedersmord" där en familj bestämt sig för att försöka ta livet av en ung tjej som är dotter och syster till gärningsmännen väcker hos mig och många andra en vrede och en avsky som är svår att lägga band på. Så visst finns det sakfrågor att diskutera.

Men det finns också mängder med sansade motargument mot alla former av rasistiskt och främlingsfientligt generaliserande. Och när Sverigedemokraterna tvingar alla muslimer att stå till svars för extrema fundamentalisters handlingar men är helt ointresserade av att låta alla kristna ta ansvar för fundmentalistiskt kristnas dårskaper så blir det snabbt tydligt att det egentligen bara handlar om att attackera en viss grupp människor som kan definieras som "de andra". Lika löjligt blir det när alla invandrare skall skuldbeläggas för vissa invandrares brottslighet, men då detta sätt att generalisera inte appliceras på etniska svenskar (de flesta våldsbrotten och i princip alla våldtäkter begås av män, så om man minskar andelen män i samhället kommer antalet grova våldsbrott att minska drastiskt...). Överhuvudtaget så borde det räcka långt att med all önskvärd tydlighet slå fast att man aldrig någonsin kan skuldbelägga en hel grupp människor på grund av enskilda individers val och gärningar.

Kriminaliteten i vissa förorter är ett problem, men det torde bero på en kombination av socioekonomiska faktorer, utanförskap och lokala faktorer där det i vissa ungdomsgrupper skapas en lokal kultur som definierar gruppens identitet i en motsatsställning mot samhället och som glorifierar brott och yrkeskriminella. Och lösningarna handlar då om att motverka strukturell diskriminering så att arbetsmarknaden öppnas upp för alla, samt att genom sociala insatser hjälpa utsatta familjer (och att i slutändan även rättssamhället kan sätta gränser). Men detta behöver diskuteras. De rester av kulturyttringar, som t.ex. "hederskultur" som inte hör hemma i vårt samhälle (eller någon annanstans heller) måste angripas och fördömas med nolltolerans. Men att göra det utan att skuldbelägga eller angripa alla människor som kommer ifrån länder eller folkgrupper där dessa avarter fortfarande förekommer kräver en öppen diskussion.

Dessutom gör en "locket på" attityd att man missar att belysa och angripa den utbredda diskriminering av människor med invandrarbakgrund, och framför allt då de som härstammar ifrån Mellanöstern eller Afrika, som fortfarande förekommer i vårt land. Det visas gång på gång att det är mycket svårare att få komma till en anställningsintervju om ditt efternamn är Mohammed än om du heter Svensson, dessutom lär du ha svårare att komma in på ett antal ställen (främst uteställen). All denna strukturella diskriminering är kanske den mest centrala kuggen i det maskineri som gör att människor med invandrarbakgrund oftare är arbetslösa och hamnar i utanförskap, vilket i sin tur leder till större bidragsberoende och mer kriminalitet. Och anledningen till denna strukturella diskriminering är inte så mycket uttalat främlingsfientliga Sd-väljares åsikter som vanliga svenska "Svenssons" som känner ett diffust obehag inför det obekanta och därför gör små val som bidrar till att bibehålla homogeniteten i deras närmaste omgivning. Och dessa små val påverkas av varje liten diskussion kring matbordet hemma, kring fikabordet på jobbet, på puben med polarna, eller på klubben med träningskompisarna.

Så det är dags att verkligen ta debatten, med Sverigedemokraterna, men ännu mycket viktigare, med resten av alla de människor som lever i vårt land och som har funderingar om migrations- och integrationspolitik, och mångkultur och "assimiliering", och vilka värderingar som är skall styra vårt samhälle. Det är för mig helt uppenbart att Sverigedemokraterna, trots den nypolerade ytan, helt saknar både svar och lösningar på de verkliga frågorna, men däremot kanske en mer öppen samhällsdebatt kan leda till att kloka funderingar dyker upp på andra håll. Om man konsekvent, i alla sammanhang och i alla diskussioner står upp för principer om alla människors lika värde, om respekt och tolerans, och om medmänsklighet och stöd för de som har det svårt, oavsett deras ursprung, så kanske man successivt kan åstadkomma en förändring som inte bara leder till att Sverigedemokraterna åker ur riksdagen nästa val, utan som förändrar samhället på ett mer grundläggande sätt i en mer upplyst riktning.

Läs förresten gärna den här artikeln som jag skrev på temat integration.

Read more...

Dialog om främlingsfientlighet och invandringskritik

Jag fick en del kommentarer på mitt inlägg om Sverigedemokraternas valupptakt, och tänkte här göra ett försök att vidareutveckla mina funderingar och svara på en del av de tankar som presenterades.

Det som främst väckte tankar hos mig, och som förtjänar att reflekteras över, är att jag förespråkar en konstruktiv dialog samtidigt som jag kallar SDs väljare för smygrasister, vilket jag kan förstå knappast upplevs som konstruktivt... Måhända var ordvalet olyckligt, men det finns i SDs politik (även om det inte behöver vara så hos alla dess väljare) inslag som jag uppfattar som rasistiska i ordets vidare bemärkelse. Jag pratar alltså inte om en strikt tolkning av rasism där människors döms efter "ras", det tror jag är ovanligt bland SD-sympatisörer (då får man gå längre högerut) utan om en tendens att generalisera en grupp och tillmäta hela gruppens medlemmar extrema och klandervärda egenskaper som finns hos vissa individer. Paradexemplet är gruppen muslimer, som av Jimmie Åkesson i hans välkända debattartikel utmålades som det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Det är inte rasism att vara kritisk emot jihadism, emot sharialagar eller emot hedersmord (som är en kulturell och inte religiös tradition), tvärtom, det vore ett svek att inte kritisera dessa företeelser. Men att använda dem till att kritisera hela gruppen "muslimer" är lika dumt och rasistiskt som att attackera alla som definierar sig som döper sina barn eller gifter sig i kyrkan bara för att påven skapar lidande med sitt kondomförbud, för att några kristna dårar i USA planerade att mörda poliser eller för att en av världens grymmaste terrorrörelser, Ugandabaserade kristna Lords Resistance Army, kontinuerligt mördar, torterar och våldtar sig igenom delar av Uganda, Sudan och DR Kongo (där de nyligen bundit fast, torterat och massakrerat en by på ca 300 personer). De flesta "muslimska" invandrarna i Sverige som drabbas av SDs hetspropaganda, människor ifrån t.ex. Iran, Turkiet och Irak, är lika sekulariserade som de flesta svenskar är, och även de flesta religiösa muslimer är stora fredsivrare, och att då ställa dem till svars för al-Qaidas eller Lakshar-e-Toibas dåd är rasism (i ordets vidare bemärkelse). För att vara övertydlig gäller även samma sak om alla judar ställs till svars för Israels ockupationspolitik, inte för att de försvarar den utan för att de är judar, det är också rasism.

Vad gäller mångkulturalism, så är jag själv en hård motståndare till alla former av kulturrelativism där man hävdar att alla kulturella värderingar är lika mycket värda. Så är det inte. De kulturella strömningar som accepterar t.ex. hedersmord är vedervärdiga och bör bekämpas, oavsett om det dyker upp i Sverige eller i Turkiet. Alla människor skall dock ha samma krav på sig att uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter i sitt beteende mot andra, oasvett personens bakgrund. Men de kraven har inget med svenskhet att göra, och de kulturella seder och vanor som inte kränker någon skall vara lika fria för invandrare att leva ut som de är för svenskar.

Nu till invandringskritiken. Jag jobbar som polis i ett distrikt med mycket segregation och en hög andel invånare med invandrarbakgrund, och visst har jag sett att det finns en överrepresentation av "invandrare" (första eller andra generationens) bland brottslingar i vårt distrikt. Jag kan också förstå att om man har blivit utsatt för integrationspolitikens baksida så kan det föda så kallad "invandringskritik". Men man får dock inte glömma att socialt utanförskap alltid leder till högre brottslighet, även bland etniska svenskar. Och att man aldrig kan lägga en persons brottslighet till last för andra bara för att de råkar komma ifrån samma land. Brott skall bekämpas, och för min del får vi gärna ha högre straff så att de vaneförbrytare som polisen med hårt arbete lyckas få dömda inte kommer ut igen efter ett halvår och fortsätter sin verksamhet, men det skall gälla alla, oasvett ursprung. Och utanförskapet skall bekämpas med integration, framförallt på arbetsmarknaden. Jobb och social trygghet skapar stabilitet och minskar brottslighet.

Även om man bortser ifrån rasismen, så kvarstår en fråga om ideologi. Invandringen har gett upphov till mycket positivt vad gäller mångfald av idéer, innovation, nya kulturella intryck mm, och den har också berikat arbetsmarknaden. Ett konkret exempel är att knappast hade gått att få tag på varken öppna närlivsaffärer eller restauranger särskilt sent på kvällen om det inte hade varit för flitiga och driftiga invandrare. Ett annat är att den äldreomsorg vi värnar om till stor del uppehålls med både läkare och undersköterskor med invandrarbakgrund.

Men invandringen har också gett upphov till problem, speciellt då i de segregerade förorterna (till skillnad emot de främlingsfientliga mindre samhällen i företrädelsevis södra Sverige där man knappt har haft någon invandring och inte heller upplevt några problem). Att neka till det är att stoppa huvudet i sanden. Och integration är inte alltid lätt. Så någonstans finns fortfarande en skiljelinje där vissa väljer att fokusera på det positiva och försöka lösa problemen, medan andra väljer att bortse ifrån fördelarna och blåsa upp nackdelarna. Och det beror nog till stor del på människosyn, tror jag. Jag, personligen, vill egentligen att människor skall få röra sig fritt på jorden, och jag ogillar starkt när trasiga människor skickas tillbaka till de länder de ansträngt sig att fly ifrån. Och det vore lögn att säga att det ställningstagandet inte påverkar mina resonemang kring de här frågorna.

Read more...

Sverigedemokraternas valupptakt

Igår ingick jag i en mindre grupp poliser som kommenderats till att bevaka Sverigedemokraternas valupptakt på Frösundavik i Solna. Det var en extremt lugn kommendering, och det närmaste ordningsstörningar vi kom var då en lapplisa påpekade för en av delegaterna att hans bil var felparkerad... Jag hoppades lite på möjligheten att diskutera politik med de vänliga mötesdeltagarna som med jämna mellanrum kom ut och frågade oss om säkerhetsläget (och fick svaret att det inte fanns några indikationer på oroligheter), men insåg olämpliga i att själv starta en politisk diskussion då jag stod i uniform, och eftersom ingen av dem bjöd upp till meningsutbyte så fick det bero... Så kontakten SDs mötesdeltagare stannade vid småprat och artiga erbjudanden om fika.

Frågan om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen har varit mycket het under en längre tid, och lär bli flitigt diskuterad inför valet. De etablerade partierna skriver specifika strategier för hur SD skall bemötas för att osynliggöra dem så mycket som möjligt med de det uppenbara målet att de inte skall få de där fyra procenten. Det startas ett antal Facebookgrupper som specifikt vill hålla SD borta. Jag själv, som egentligen anser att det borde vara en mänsklig rättighet att få bosätta sig var man vill, och vill ha ett så öppet och generöst flyktingmottagande som möjligt, sympatiserar naturligtvis med de här ansträngningarna, men jag kan också känna att man är så fokuserad på att attackera symptomet att man glömmer problemet...

Först och främst så måste man inse att vare sig SD kommer in i riksdagen eller ej, så behöver frågor kring migration och integration diskuteras. Även om Sverige ligger betydligt bättre till än grannländerna Norge och Danmark, så finns det mycket främlingsfientlighet och smygrasism ute i stugorna. I många fall handlar det bara om ren inskränkthet, men i vissa fall finns det kopplingar emellan främlingsfientligheten och de problem som kan härledas till en på många sätt misslyckad integrationspolitik. Dessutom tenderar debatten om de här frågorna att polariseras på ett sådant sätt att den inte blir konstruktiv.

Vad gäller att "ställa krav på invandrare" så måste det vara tillåtet, och jag tycker absolut att man skall göra det. Det skall dock vara samma krav som ställs på alla andra. Man skall följa lagar och respektera mänskliga rättigheter, även gentemot familjemedlemmar. Man skall bidra till sin försörjning och samhället genom att arbeta i den mån man har möjlighet (med tanke på t.ex. fysisk och psykisk ohälsa). Det skall inte finnas några krav på att "anpassa sig till den svenska kulturen", lika lite som vi ställer krav på etniska svenskar att de måste vara på ett visst sätt, men samtidigt får aldrig religion eller kultur vara en ursäkt för att kränka andras mänskliga rättigheter. Med sådana enkla förhållningssätt borde man komma en bit på vägen för att rensa upp i diskussionen. Jag har skrivit lite mer om ämnet i en artikel på Newsmill.

Det mest centrala i invandringsfrågan är dock hur vi kan göra oss av med rasismen och främlingsfientligheten, som dessutom är en stor bidragande faktor till många av de problem som vi har med integrationen idag. Och det farligast är inte de fåtalet ideologiskt rena dårar på den extrema högerkanten som då och då begår våldsbrott, eller ens de kanske fyra procents främlingsfientliga smygrasister som kan tänka sig att rösta på SD, utan de inslag av främlingsfientlighet som finns hos oss alla. Invandrare begår mer brott, för att det sociala utanförskapet är betydligt större i den gruppen. Men det sociala utanförskapet beror till stor del på att många inte får jobb, trots många gånger avancerade utbildningar och lång arbetslivserfarenhet. Och det beror på att alla de svenskar som anställer tenderar att nedvärdera alla sökanden som bryter då de pratar svenska (förutsatt att brytningen inte är på t.ex. amerikansk engelska) och har namn ifrån Mellanöstern eller Afrika.

Tankesmedjan FORES med Martin Ådahl i spetsen har precis publicerat en debattartikel om främlingsfientligheten, och hur den bäst bekämpas lokalt. Jag tror att just den aspekten, att människor runt om i landet både genom organisationer eller som individer tar debatten är en viktig del av lösningen till att minska främlingsfientlighet, liksom det faktiskt är en lösning på alla problem med gruppmentalitet (t.ex. fallet med utfrysningen av våldtäktsoffret i Bjästa). För de som hyser åsikterna som vi inte gillar kanske bara behöver få dom prövade i en vänskaplig diskussion för att börja ifrågasätta och tänka om, till skilland emot att bli attackerade och bespottade utifrån vilket kan leda till slutna led och mer fundamentalism. Så diskutera gärna med er lokale sverigedemokrat, ni kanske både kan få honom på andra tankar och få er en trevlig pratstund...

Read more...

"Emot alla" i valets Ukraina

Förra gången det var val i Ukraina, och den orangea revolutionen fyllde gator och torg med människor som brann för en demokratisering av den gamla sovjetrepubliken, så kunde ingen klaga på engagemanget i valkampanjen, eller på framtidstron efter att Viktor Jusjtjenko hade segrat. En mandatperiod senare så ser allt annorlunda. Ukraina befinner sig i ekonomisk kris och förtroendet för politikerna är rekordlågt. Den sittande presidenten Jusjtjenko blev precis utslagen i första valomgången med endast 5-6% av rösterna, och den andra omgången kommer att stå emellan Viktor Janukovitj och Julia Tymoshenko. Janukovitj har starka band till Putins Ryssland, och har dessutom anklagats för korruption. Tymoshenko anklagas för makthunger och korruption, och har genom sitt käbbel med Jusjtjenko bidragit till den orangea revolutionens enorma bakslag. Sveriges Radios korrespondent Fredrik Wadström rapporterar att de flesta som tillfrågas om vem de skall rösta på säger att de är "emot alla". Troligtvis så avgörs valet snarare av de som röstar mot en av de två kandidaterna än de som röstar för någon, och det verkar onekligen som om Ukraina har att välja mellan pest och kolera...

Read more...