Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg

Bra beslut att stoppa SDs valfilm

fredag 27 augusti 2010

Visst kan det vara så att det faktum att TV4 stoppat visningen av Sverigedemokraternas valfilm på grund av att de anser att den hetsar mot en viss folkgrupp (jag gissar att det handlar om muslimer...) och att den inte genomsyras av alla människors lika värde ge SD fördelar i vissa läger då de kan stärka sin image av att vara orättvist behandlade och nedtystade av etablissemanget, men jag tycker ändå att det är ett klokt beslut. TV4 måste själva ta ansvar för vad som sänds på deras kanal, och det har de också gjort, sen kommer säkert filmen att komma fram på andra sätt. Men det är inte TV4s ansvar.

Read more...

Olaga hot på TV

tisdag 27 april 2010

Som jag nämnde tidigare, så åkte jag ett pass med kollegan Jonas under den tiden då han hade ett TV-team med sig överallt för att spela in serien "112 - På liv och död". I det sjunde programmet i serien, som sändes idag, så handlade delen om Jonas om ett olaga hot ifrån just det passet.

Bakgrunden till hotet vara att en man hade gett bort sin hund, på grund av att han precis hade flyttat med sin flickvän till en mindre lägenhet där han inte tyckte att hunden skulle få tillräckligt med utrymme. Genom bekanta så skänker mannen hunden till en kvinna han inte känner, men han märker sedan att den person som faktisk verkar ha tagit över hunden är en bekant till kvinnan som mannen upplever som kriminell och oansvarig. Mannen, som bryr sig om sin hund och inte vill att den skall riskera att vanvårdas, klargör att det var kvinnan som han skänkte hunden till, och att han inte vill att hennes bekante skall ha hand om den. Detta verkar denne ha upplevt som så kränkande att han skickade personer att hota den före detta hundägaren och sätta honom på plats.

Jag och Jonas jobbade som närpolispatrull, vilket innebär att vi normalt inte åker på larm utanför vårt område om det inte är akut eller brist på utryckningsbilar. Vad gäller det här larmet, så var den hotade mannens flickvän spansktalande, och eftersom jag talar flytande spanska så erbjöd vi oss att hjälpa till. Efter att vi varit på plats och hållt förhör och tagit upp en anmälan, så ville vi dock inte släppa ärendet. Tyvärr är olaga hot ett relativt lågt prioriterat brott, och en sådan anmälan riskerar att bli liggande ett tag innan en utredare tar tag i den. Eftersom vi själva hade upplevt hur rädda det hotade paret kände sig bestämde vi oss för att direkt försöka leta upp den person som den hotade berättade låg bakom allt, han som hade tagit över målsägarens hund. Att vi överhuvudtaget kunde ta oss tid att göra det förenklades av det faktum att vi åkte ett näpo/närpolispass då utryckningsbilarna ofta rycks ganska snabbt av LKC (länskommunikationscentralen). Vårt letande hann inte ge så mycket, då vi var utanför den aktuella kvinnans adress gick LKC ut med ett larm om olaga hot på samma adress som vi varit på tidigare. Vi insåg självklart direkt att det var samma man som blivit hotad, och kände även igen de båda bilarna som nämndes, en var den som tidigare varit på adressen, och en stod skriven på den kvinna vars lägenhet vi åkt för att kontrollera. Vi högg på larmet tillsammans med ett antal andra patruller, och lyckades genskjuta en av bilarna i Hjulstakorset där vi slog stopp på den, den andra stoppades av kollegor på Hjulstavägen. Efter att båda bilarna sökts igenom (det hittades en kniv och lite narkotika) så togs samtliga med till polisstationen för förhör. De släpptes visserligen senare under kvällen efter att ha hörts och efter att några av dem delgivits misstanke om brott, men budskapet om att de inte kan åka omkring och hota folk hur som helst måste ha gått fram väldigt tydligt...

Det som gör det här fallet roligt och tacksamt är att vi faktiskt fick tag på gärningsmännen direkt, och kunde vidta åtgärder. Jag fick också ett samtal ifrån den hotade mannens flickvän dagen efter gripandet där hon utryckte sin tacksamhet och förklarade hur mycket säkrare det fick henne att känna sig att vi faktiskt kunde ingripa och skicka en tydlig signal till de som hotat hennes man redan samma dag. Det är alltför sällan som man får möjlighet att hjälpa till på det sättet. Ofta kan det kännas som om man bara åker omkring och tar upp anmälningar, och visst är det väldigt viktigt, både för att försöka ge ett brottsoffer stöd och för att en bra anmälan och bra förstahandsåtgärder är enormt viktiga för att sedan kunna utreda brottet, men det är betydligt mycket mer tillfredsställande att direkt få gripa och komma till någon sorts avslut, coh dessutom känna att man konkret har hjälpt brottsoffren.

Read more...

Om människans ondska och vikten av att gå sin egen väg

onsdag 17 mars 2010

I en kopia på Stanley Miligrams berömda och geniala experiment, så har producenterna till ett franskt TV-program satt deltagare i en situation där de, efter att ha fått skriva på ett kontrakt om att lyda programdirektören, synbarligen utdelar elchocker till försökspersoner då de misslyckas med att svara på frågor. Fruktansvärda 81 % av deltagarna i experimentet fortsatte att utdela elchocker ända tills försökspersonen låtsades dö. Så vitt deltagarna vet är detta alltså frågan om att på order tortera en helt oskyldig människa till döds bara för att de får order av en auktoritet. Att mer än fyra av fem personer i experimentet är kapabla till den sortens ondska gör att man kan tappa tron på mänskligheten. De var visserligen under press ifrån en auktoritet, men de var inte under ett eget hot om att bli utsatta för våld om de inte lydde. Att då vara så patetiskt vek, att inte ha tillräckligt med egen moralisk kompass och integritet för att bryta sig ut, är närmast oförlåtligt.

Miligrams experiment, och den franska kopian, illustrerar bättre än något annat hur totalt grundläggande det är för en person att ha styrkan, karaktären, och integriteten att ifrågasätta och att bilda sig en egen uppfattning om en situation, och att sedan vara stark nog att fatta egna beslut och gå sin egen väg. Detta är kvaliteter som borde läras ut till alla barn, och om borde uppmuntras i samhället i stort. Det visar också på risken i alla auktoritära ideologier, oavsett om de är religiösa eller om de är politiska. Att lära människor underkastelse inför gud, inför rörelsen, inför ledaren, inför befälet, är alltid vanskligt, då det innebär att de blir viljelösa verktyg som kan användas till ont lika väl som till gott beroende åt vilket håll de pekas.

Arrogant eller inte, jag är en individualist som alltid har satt min egen moral, min egen bild om vad som är rätt och fel, först. Jag jobbar nu i en organisation, polisen, med en tydlig befälskedja där jag ibland har att följa instruktioner och order. Som tur är är svensk polis en bra organisation, och de flesta befäl är vettiga människor som vill väl, och därför har jag heller aldrig kommenderats till något som jag inte kunnat fullfölja (även om man naturligtvis ibland har mindre meningsskiljaktligheter). Men faktum kvarstår, jag är individ först och polis sen, och om jag, mot förmodan, skulle hamna i en situation där jag får en order jag inte kan acceptera, eller måste bryta mot en regel för att göra det jag anser vara rätt, så tar jag hellre konsekvenserna av det än gör något som jag inte kan stå för själv. Med tanke på hur svensk polis och svensk lagstiftning ser ut känns dock risken att jag skulle råka ut för detta som väldigt liten.

Att ifrågasätta och bilda sig en egen uppfattning hindrar naturligtvis inte att man ändå kan vara ödmjuk, lyssnande och samarbetsvillig. Självklart skall man försöka förstå andras perspektiv, och i en situation där man jobbar för någon så måste man ibland helt enkelt lyda även om man varken förstår eller håller med. Det måste dock ske på ett medvetet och vaket sätt, så att man både kan säga ifrån och sätta gränser som helt enkelt inte får passeras. Det är att ha integritet. Motsatsen visades av Miligram och kan snart ses på fransk TV, och är fruktansvärd.

Read more...