Visar inlägg med etikett Medine Memi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Medine Memi. Visa alla inlägg

En annan sorts ondska

fredag 5 februari 2010

Oljebolaget Texaco, som senare köptes upp av Chevron, påbörjade verksamheten i ekvadorianska Amazonas redan på 60-talet. När man lämnade i början av 90-talet, så hade man tjänat ungefär 30 miljoner dollar, pengar som hamnade hos amerikanska företagsledare och ägare. Man lämnade också efter sig en ekologisk och humanitär katastrof. Lokalbefolkningen, som som vanligt saknade en stark röst, drabbades fruktansvärt hårt. Hela stammar blev utplånade, barn som badade i fel vattendrag kunde dö av akut förgiftning, eller kanske vanligare, en utdragen plågsam död över flera månader. Minst 1400 människor har dött som direkt följd av föroreningarna, och detta i en väldigt glesbefolkad miljö. Alla som levde eller lever kvar i den förorenade trakten drabbas, då gifterna sprids i de vattendrag som människor använder för dricksvatten. När, för 16 år sedan, företrädare för lokalbefolkningen började organisera sig för att kräva att Chevron/Texaco rensar upp föroreningarna, så bekämpades de, som så många gånger förr och senare, stenhårt av förövarna. Chevron försöker använda både politisk lobbying, PR och juridik för att komma undan sitt ansvar. Det intressanta och tragiska är att de amerikanska företagsledare som först genomförde rovdriften i Ekvador, som skapade så mycket lidande och död, och de som nu kämpar för att stoppa lokalbefolkningens rättmätiga krav på upprättelse, antagligen bara ser det som om de gör sitt jobb. Upplärda i en företagskultur som präglats av absolut girighet ompaketerad till ideologi av bl.a. nobelpristagaren Milton Friedman (som hävdade att ett företagas enda ansvar är att öka sin vinst), så ser de det antagligen som sin plikt att bekämpa de nödlidande ekvadorianska urinvånarnas kamp för rättvisa. Lite på samma sätt som den hedersmördade Medine Memis familj såg det som sin plikt att ta livet av ett oskyldigt barn... Ondskan har många ansikten, och det är inte nödvändigtvis de fulaste som gör mest skada i världen.

Read more...

Levande begravd för att ha haft vänner

torsdag 4 februari 2010

DN rapporterar idag om att en 16-årig flicka skall ha begravts levande av sina egna släktingar. Anledningen skall vara att flickan, Medine Memi, har haft manliga vänner. Detta är så vidrigt att det saknas ord för att beskriva. Tanken på att en flicka mördas, och dessutom på ett utstuderat grymt sätt, av sina egna familjemedlemmar, de som borde skydda och vårda henne, är så fruktansvärd att den inte går att ta in. Det rör sig alltså inte om ett vansinnesdåd i affekt, eller ens om en enskild sjuk, skruvad människa, utan antagligen om ett hedersmord där ett antal släktingar till flickan, säkerligen främst eller bara manliga, har suttit och tillsammans bestämt sig för att de skall bakbinda henne och gräva ned henne levande. Jag är medveten om att jag nu kommer att ge mig ut på tunn is, men för mig så betyder det att det finns extremt sjuka kulturella strömningar i det område där detta skedde, kurdiska sydöstra Turkiet. Jag vill naturligtvis klargöra att detta inte på något sätt innebär att jag påstår att kurder, turkar, muslimer, eller någon annan grov, godtycklig kategori av människor har en sämre kultur, och ägnar sig åt hedersmord. Det är just när man vill klumpa ihop människor efter etnicitet eller religion, eller någon annan egenskap, och sen klistrar på alla i gruppen förkastliga egenskaper som finns hos vissa, som man tappar fotfästet och halkar ned i rasism, främlingsfientlighet eller den nu så populära islamofobin. Dessutom är jämförelsen emellan etniciteter eller religioner ofta ointressant och dessutom ibland missvisande, orättvis och rent av rasistisk. Det som dock är intressant är att jämföra lokala eller regionala seder, vare sig de anses vara religiösa eller kulturella (för mig flyter de begreppen ofta i varandra) med universella värderingar, som tex kan representeras av FNs olika konventioner för mänskliga rättigheter. Och när man ser exempel på hur ett ofattbart vidrigt mord faktiskt är en kulturell handling, som i fallet med Medine Memi, så måste man kunna fördöma inte bara den enskilda handlingen, utan hela det kulturella kontext i vilket den utfördes. Därefter måste man överväga hur sådana kulturer kan bekämpas och förändras, inifrån och utifrån. Och detta gäller självklart inte bara hedersmord i Turkiet, det gäller även tex grymma Sharialagar i talibankontrollerade delar av Afghanistan, vålds- och våldtäktskultur bland Hutu-milisen i Östra Kongo, eller Israels systematiska förtryck på de ockuperade områdena. Kontentan är att man måste kunna tala klarspråk om förkastliga kulturella eller subkulturella avarter utan att falla tillbaka på rasism. Man måste kunna kritisera hedersmord och sharialagar som strukturella fenomen utan att bli islamofobisk, på samma sätt som man måste kunna kritisera Israels ockupationspolitik utan att bli antisemitisk.

Read more...