Jämställdhet och AIDS

FN-organet UNAIDS rapporterar nu att HIV är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 15 och 49. Enligt BBC hävdar även FN att 70 % av alla kvinnor någon gång har blivit tvingade till sex. Dessa siffror är både fruktansvärda och häpnadsväckande, och även om en viss källkritik kan vara på plats med avseende på hur de producerats så visar de ändå tydligt på hur två av världens absolut största problem, AIDS-epidemin och ojämställdhet/kvinnoförtryck kopplas ihop och förstärker varandra. Det faktum att så många kvinnor, framförallt i Afrika, inte ens har möjlighet att kontrollera sina egna kroppar, sin egen sexualitet, på grund av att de lever i mansdominerade samhällen och kulturer, leder dessutom till att de utsätts för enormt mycket större risker att smittas av HIV. Dessutom drabbas de smittade av social stigmatisering och utfrysning.

Även om den grundläggande och viktigaste anledningen att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män är och förblir att allt annat är orättvist och moraliskt fel, och att alla kvinnor världen över som utsätts för könsrelaterat förtryck oavsett om det är sexuellt, ekonomiskt, socialt etcetera har behov av och rätt till all stöd och hjälp de kan få, så visar dessutom exemplet med HIV på att det finns ett antal positiva sidoeffekter av ökad jämställdhet, som bättre hälsa, bättre ekonomisk tillväxt, med mera. Det är bra att jämställdhetsarbetet har fått mer uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet de senaste åren, men det finns uppenbarligen väldigt mycket kvar att göra. Det finns naturligtvis mängder med positiva exempel när man riktar hjälpinsatser direkt till utsatta kvinnor istället för att gå via ofta korrumperade regimer som man kan dra lärdom av och vidareutveckla, bara man fortsätter att prioritera och finansiera biståndsverksamheten. Därför hoppas jag att åtminstone Sverige skall fortsätta att sträva efter 1 %-målet (vilket tyvärr inte har skett under alliansregeringen, som dessvärre totalt verkar domineras av moderaterna i biståndsfrågan).

När jag själv och min bror skall hjälpa våra fattiga vänner i Peru med något projekt, så lånar vi numera bara ut pengar till kvinnorna i familjerna, det ökar chansen betydligt att pengarna skall förvaltas på ett bra sätt och att de kanske dessutom t.o.m. betalas tillbaka någon dag...

Read more...

Toppmöte för den Afrikanska Unionen

Den Afrikanska har precis avslutat sitt 14e toppmöte i Addis Abeba, Etiopien. Av detta har knappt märkts något i rapporteringen i svensk media. Om det beror på den ständigt svala intresset för Afrika i västvärden, eller att den så kallade unionen fortfarande inte är någon politisk tungviktare får vara osagt. Hur som helst, så är jag starkt förväntansfull inför den potential som en sådan union faktiskt besitter. Afrika är en jättelik världsdel med en mycket stor variation av hur det ser ut i olika länder, men i den mån man tillåter sig att generalisera, så är det en kontinent med mängder av enorma problem. Svält, HIV/Aids, krigen i Somalia, Sudan och östra Kongo-Kinshasa är några exempel på pågående katastrofer, men bakom dessa finns det oräkneliga andra svårigheter. En orsak till att kontinenten generellt sett har så svårt att utvecklas och resa sig ifrån fattigdom och konflikter är en mycket utbredd korruption och nepotism. Naturligtvis har även västvärlden genom kolonialismen ett stort ansvar för situationen. Dessutom marginaliseras många lände ytterligare av aggressiv handelspolitik ifrån tex EU och USA, och västbaserade multinationella företag agerar ofta utan hänsyn till lokalbefolkning eller natur. Därför är trovärdigheten ofta mycket låg när någon utifrån skall komma och förklara hur en viss afrikansk stat skall bli mindre korrupt, respektera mänskliga rättigheter mer, etcetera. Däremot har de afrikanska grannarna, speciellt om de talar med en gemensam röst igenom den Afrikanska Unionen, en mycket bättre möjlighet att agera medlare, fredsbevarare, eller revisor. Detta har också tydliggjorts när länder som Sudan och Somalia accepterat AU-styrkor efter att först ha varit skeptiska till tex FN. Och förutom att främja utveckling, fred och mänskliga rättigheter internt, så skulle även en stark Afrikansk Union kunna tala med en enad, och mycket tyngre, röst på den internationella arenan, där annars mindre länder blir marginaliserade av supermakterna. Och det behövs verkligen någon som företräder afrikanernas intressen. AU är visserligen fortfarande inte en särskilt mäktig organisation, men jag önskar den i alla fall all framgång med att stärkas och utvecklas. De har precis fattat beslut om en gemensam flagga, liksom förebilden EU. Jag hoppas verkligen att det fredsbevarande arbetet blir lika framgångsrikt som förebilden, där EU nu gjort krig i dess delar av Europa närmast otänkbart.

Read more...