"Hjälpen" kostade henne livet?

I P4 rapporterades idag om hur ännu en person mycket tragiskt har omkommit i en arrestcell, ett fatalt misslyckande ifrån samhällets och polisens sida. Kvinnan, som hade omhändertagits enligt LOB, lagen om vård av berusade personer, hade druckit alkohol och tagit tabletter, och borde naturligtvis ha först till sjukhus. Av någon, för mig okänd, anledning, så fördes hon istället till polisstationen och förvarades i en LOB-cell. "LOBar" skall normalt så vitt jag vet kontrolleras var 15 minut för att säkerställa att deras tillstånd inte försämras och att de får vård om det skulle behövas, men uppenbarligen så gick något fel, och kvinnan avled mycket tragiskt. Som polis vet jag att det kan finnas mycket som inte framgår i media vad gäller varför det blev som det blev och varför kollegor agerade som de gjorde. Jag vill dock inte spekulera, utan kan bara konstatera att resultatet blev katastrofalt och att det finns mycket goda skäl att anta att allvarliga misstag har begåtts.

Själv kör jag alltid en LOB till sjukhus, om det går. Om personen i fråga är aggressiv och/eller bråkig så tas han helt enkelt inte emot av sjukvården (i Stockholm är det St:Göran BAS), utan måste förvaras i en arrestcell. Det är dock av naturliga skäl sällan ett problem med de mest påverkade, de som rör sig kring medvetslöshet. Däremot har jag i flera fall försökt att ge påverkade, smått aggressiva personer en chans på St:Göran, men tvingats åka tillbaka till polisstationen då de gjort sig omöjliga där. I min värld så hade det varit bättre om sjukvården tvingades att ta emot även aggressiva påverkade personer om det finns risk för deras hälsa, men nu finns den möjligheten enbart om kraven för tvångsomhändertagande enligt LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, är uppfyllda. På så sätt skulle man också kunna ställa ett absolut krav på polisen att alla sådana LOBar skall köras till beroendeakut/tillnyktringsenhet.

LOB är en vårdlag. Förvisso används den av polisen även i ett förebyggande syfte för att förhindra brott och ordningsstörningar då berusning ofta leder till aggressivitet och våldsanvändning, men vad gäller de mest påverkade, de som redlösa eller avsvimmade, så är fokus med lagen helt och hållet att hjälpa personen i fråga och se till att denne tas hand om på bästa sätt. Att en person som omhändertas av polisen med syftet att ges hjälp sedan avlider instängd i en cell av något som hade gått att behandla är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Hjälpen blev då istället en direkt bidragande faktor till att hon omkom, eftersom möjligheten att någon annan såg till att hon fick sjukhusvård helt förhindrades av inspärrningen. Det får bara inte ske! Man får hoppas att tragedin leder till bättre rutiner hos polisen och bättre samverkan med sjukvården, så att det aldrig behöver hända igen!

Read more...

Att hjälpa de som inte vill bli hjälpta

Nyligen så träffade jag och kollegan på en berusad man, liggandes på knä precis vid vägkanten med blodet rinnandes ifrån ansikte och händer. Då vi ville hjälpa honom till sjukhus blev han bara irriterad, och började förolämpa oss. Han var ju nästan hemma, och ville bli lämnad i fred. Vi ringde till sambon, även hon hade druckit, men hon var klarsynt nog för att säga att hon inte trodde sig kunna ta hand om mannens skador på bra sätt, och tyckte det var en bra idé att vi såg till att han fick vård, trots att han absolut inte ville. Vi kom fram till att LOB, Lagen om vård av berusade, var tillämplig. Enligt den så har vi rätt att omhänderta personer som är så påverkade att de utger en fara för sig själva eller andra, eller som inte kan ta hand om sig själva. Mannen ville dock inte bli omhändertagen, och det krävdes lång övertalning och en aning milt våld i form av grepp i armar och fösande för att få in honom i bilen (och ja, det finns många poliser som långt snabbare hade tappat tålamodet och buntat ihop honom istället). Vi fick i alla fall kört honom till St:Göran beroendeakuten (BAS) där han fick hjälp av den duktiga personalen, och innan vi lämnade så varvade han faktiskt förolämpningarna med ett och annat uppskattande ord när jag skojade med honom hur snälla vi varit... Så den här historien fick ett lyckligt slut, vilket inte alltid är fallet...

För något halvår sedan kallades vi till en lägenhet för att biträda ambulansen då den person de skulle hjälpa inte ville veta av dem. I det fallet var det en yngling som nästan hade skurit av fingret då han slog sönder en glasruta (kraftigt berusad så klart) som inte ville ha hjälp. Ambulanspersonalen konstaterade att det fanns risker för permanenta skador om inte en läkare fick titta på såret och sy, och hans mamma var naturligtvis mycket orolig, men grabben sket i allt och alla. Ambulanspersonalen unde inte göra något, och vi ville inte lämna utan att hitta något sätt att försöka rädda pojkens finger. Då vi förklarade för honom att vi ansåg att han antagligen hade rökt på och att vi tänkte omhänderta honom för kroppsbesikting (pisseprov) för att testa för droger, om han nu inte istället gick med på att frivilligt följa med till Karolinska för att få fingret sytt, så fortsatte han att be oss att dra åt h-e. Så resultatet blev att vi tog med honom i alla fall, och att vi därför tvingades pissa av honom innan han kunde föras till sjukhus. Eftersom han hade rökt på så blev resultatet att han dessutom hade dagsböter att vänta, och hans stackars mamma som var den som såg till att ambulansen (och därigenom vi) kom på plats för att hjälpa honom blev syndabock för hela historien. Konstigt nog så behandlade han oss poliser betydligt bättre än henne, trots att han enligt egen utsago hatade poliser...

Det kan dock bli betydligt värre. LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, är alltid komplicerad, då man frihetsberövar en mycket bräcklig person som kan få ytterligare trauman av själva omhändertagandet, speciellt om det sker på ett våldsamt eller ännu värre, kränkande sätt. Vi tvingades att omhänderta en kvinna enligt LPT för inte så länge sedan då hon uppenbarligen mådde mycket dåligt, hade vanföreställningar, och hade både hotat och slagit sitt barn, samt sagt till denne att hon skulle ta livet av sig själv. Hela hennes familj var mycket lättade över omhändertagandet, men då jag försökte få kontakt med kvinnan för att förklara så vänligt jag kunde att vi faktiskt gjorde detta för att hon skulle få hjälp, så fick jag höra flera gånger att det vi gjorde mot henne var värre än när hon som barn blev våldtagen av en nära släkting. Vi lyckades få henne till psykakuten utan att behöva använda något våld, återigen genom tålamod och kommunikation, men det kändes ändå inte särkilt bra att lämna henne på ett ställe som hon själv hävdar att hon hatar (det var inte första gången hon var där). Men vad kunde vi annars göra?

Som tur är så finns det de som faktiskt uppskattar att bli hjälpta. En äldre herre i 85-års åldern som mitt i natten förvirrat sig ut på promenad i kylan som då han kom hem och fick vilat upp sig lyckades tacka för hjälpen. En berusad man som vilat i en snödriva som fick sova ruset av sig på ett varmare ställe, som flera gånger upprepade att han var glad för hjälpen. Till och med en totalt förvirrad kvinna som också fördes till St:Göran och som där vägrade släppa min hand, men som bestämt men mycket vänligt fick hjälp, och närhet, av personalen där. Man får ta med sig de tillfällena också...

Read more...