"Hjälpen" kostade henne livet?

I P4 rapporterades idag om hur ännu en person mycket tragiskt har omkommit i en arrestcell, ett fatalt misslyckande ifrån samhällets och polisens sida. Kvinnan, som hade omhändertagits enligt LOB, lagen om vård av berusade personer, hade druckit alkohol och tagit tabletter, och borde naturligtvis ha först till sjukhus. Av någon, för mig okänd, anledning, så fördes hon istället till polisstationen och förvarades i en LOB-cell. "LOBar" skall normalt så vitt jag vet kontrolleras var 15 minut för att säkerställa att deras tillstånd inte försämras och att de får vård om det skulle behövas, men uppenbarligen så gick något fel, och kvinnan avled mycket tragiskt. Som polis vet jag att det kan finnas mycket som inte framgår i media vad gäller varför det blev som det blev och varför kollegor agerade som de gjorde. Jag vill dock inte spekulera, utan kan bara konstatera att resultatet blev katastrofalt och att det finns mycket goda skäl att anta att allvarliga misstag har begåtts.

Själv kör jag alltid en LOB till sjukhus, om det går. Om personen i fråga är aggressiv och/eller bråkig så tas han helt enkelt inte emot av sjukvården (i Stockholm är det St:Göran BAS), utan måste förvaras i en arrestcell. Det är dock av naturliga skäl sällan ett problem med de mest påverkade, de som rör sig kring medvetslöshet. Däremot har jag i flera fall försökt att ge påverkade, smått aggressiva personer en chans på St:Göran, men tvingats åka tillbaka till polisstationen då de gjort sig omöjliga där. I min värld så hade det varit bättre om sjukvården tvingades att ta emot även aggressiva påverkade personer om det finns risk för deras hälsa, men nu finns den möjligheten enbart om kraven för tvångsomhändertagande enligt LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, är uppfyllda. På så sätt skulle man också kunna ställa ett absolut krav på polisen att alla sådana LOBar skall köras till beroendeakut/tillnyktringsenhet.

LOB är en vårdlag. Förvisso används den av polisen även i ett förebyggande syfte för att förhindra brott och ordningsstörningar då berusning ofta leder till aggressivitet och våldsanvändning, men vad gäller de mest påverkade, de som redlösa eller avsvimmade, så är fokus med lagen helt och hållet att hjälpa personen i fråga och se till att denne tas hand om på bästa sätt. Att en person som omhändertas av polisen med syftet att ges hjälp sedan avlider instängd i en cell av något som hade gått att behandla är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Hjälpen blev då istället en direkt bidragande faktor till att hon omkom, eftersom möjligheten att någon annan såg till att hon fick sjukhusvård helt förhindrades av inspärrningen. Det får bara inte ske! Man får hoppas att tragedin leder till bättre rutiner hos polisen och bättre samverkan med sjukvården, så att det aldrig behöver hända igen!

Read more...

Inkonsekvent syn på missbruk

Dagens stora nyhet verkar vara att den folkpartistiske riksdagsmannen och medlemmen i Systemblagets styrelse Carl B Hamilton på DN Debatt argumenterar för att Systembolaget skall börja med med hemleveranser av alkohol. Förslaget fick direkt stöd av talespersoner ifrån folkpartiet och moderaterna, som liksom Hamilton själv lyfter fram serviceaspekten och hur viktigt det är att folk är nöjda med Systembolaget så att inte monopolet hotas.

Systembolagets presschef Lennart Agén säger att frågan inte är ny och ser både fördelarna med en bättre service till kunderna och nackdelarna med en ökad tillgänglighet. IOGT-NTO fokuserar däremot naturligtvis på riskerna att alkoholismen ökar. De poängterar även att Systembolaget redan idag har stort stöd bland svenskarna, varför argumenten om att hemleveranser skulle behövas för att skydda monopolet ter sig aningen ihåliga.

Bara någon dag tidigare så handlade det politiska utspelet ifrån alliansregeringen om en ny ansträngning för att bekämpa den ökande cannabisanvändningen bland unga. Jag har som polis stött på många unga cannabismissbrukare, och jag känner väl igen bilden av att missbruket påverkar den kognitiva förmågan negativt som målas upp i artikeln om Jim som publicerades tillsammans med nyheten. Dessutom är det väl känt att cnnabisanvändning riskerar att leda in i tyngre missbruk. Så jag stöder helhjärtat folkhälosminister Maria Larssons satsning mot cannabismissbruket. Hasch och marihuanarökning hos unga är ett stort och växande samhällsproblem som måste tas på allvar och hanteras.

Om man dock slår ihop de båda nyheterna, så kan jag inte låta bli att känna att alliansen, och för all del hela det svenska samhällets, syn på droganvändning är kraftigt inkonsekvent. Cannabismissbruk ÄR ett stort problem, men i jämförelse med alkoholmissbruk så är det försvinnande litet. Man riskerar att bli "dum" av att missbruka cannabis, men jag kan lova att de människovrak som vi poliser gång på gång tar hand om då de druckit för mycket alkohol inte är ett dugg smartare, snarare tvärt om. Hjärnan förstörs nämligen även av alkoholmissbruk, även om det må vara hänt att cannabis skadar hjärnan vid ett tidigare stadium då det konsumeras och på ett mer oberäkneligt sätt, medan många kan bruka alkohol utan att ta någon skada. Dessutom finns det som bekant en mycket stark koppling emellan våldsbrott och alkoholkonsumtion, i en granskning som P1s Kaliber gjorde av misshandelsdomar var häpnadsväckande åtta av tio gärningsmän påverkade av alkohol. Så alkoholen som samhällsproblem är mångdubbelt mycket större och värre än cannabisen.

Hade droglagstiftningen varit konsekvent så hade tveklöst alkohol varit totalförbjudet, liksom droger som cannabis och kat. Det är dock varken politiskt eller praktiskt möjligt för tillfället. Men man skulle i alla fall kunna önska sig att politikerna fokuserade mer på att belysa och bekämpa de enorma problem som alkoholen skapar än att försöka öka tillgängligheten och förbättra möjligheten för privata aktörer att komma in på marknaden och tjäna pengar på bruk och missbruk. Om man tillåter sig att spekulera lite så kan man också se Hamiltons referenser i inlägget till gårdsförsäljning som en varning att hemleveranserna också kan användas till att öka möjligheterna för andra aktörer att sälja alkohol i Sverige, något som redan konstaterats av JK skulle luckra upp och riskera att stjälpa alkoholmonopolet, vilket torde vara marknadsliberalernas slutmål...

Se även artikeln som jag skrev på Newsmill om cannabis och alkoholmissbruk och ett tidigare inlägg om kat och alkohol.

Read more...

Om moral och moralpanik

En ammande mamma nekas ett andra glas vin av bartendern på en krog i Stockholm. Mamman blir sårad och kränkt, och på något sätt kommer hon i kontakt med P1:s samhällsprogram Studio Ett, som gör ett inslag om historien. Sedan går debattens vågor höga, och händelsen, och vad som är rätt och fel, diskuteras flitigt i både media och runt fikabord. Både kvinnan och bartendern angrips. Kvinnan av dem som anser att det är olämpligt att dricka då man ammar och bartendern av dem som anser att det är olämpligt att lägga sig i hur andra människor lever sina liv.

Attackerna mot kvinnan är ganska lätta att förstå. Om man tror (om än felaktigt) att barnet tar skada av att dess mor dricker alkohol medan hon ammar, så är det inte särskilt märkvärdigt att man tycker att modern brister i sitt ansvarstagande gentemot barnet. Mamman kanske har rätt i att det är bevisat att två glas vin inte skadar den ammande bebisen, men jag har ändå lite svårt att förstå hennes sätt att tänka då hon i Studio Ett-intervjun argumenterar som om alternativet till att kunna dricka vin vore att "låsa in sig hemma". Det säger en del om vår alkoholkultur. Nu råkar alkohol vara en laglig drog (trots att den på många sätt är farligare än många förbjudna droger), men jag kan ändå tycka att alkohol och barn inte hör ihop. Och, med reservation för min okunskap, så länge det inte verkar finnas något konsensus om huruvida alkoholdrickande under amning medför risker, t.ex. för att barnet senare i livet utvecklar ett problematiskt förhållande till alkohol, så vore det väl bäst att helt avstå?

Attackerna mot bartendern är mer intressanta. Krögaren Carl Jan Granqvist tycker att bartendern är en "liten snusförnuftig moralfarbror" som "gör människor ångestfyllda" och säger att "Ingen annan har rätt att moralisera över vad jag gör". I DN ironiserar ledarskribenten Erik Helmersson över bartenderns agerande: "Ja, alltför sällan tackar vi de medmänniskor som aldrig vilar i sin strävan att jämna vår skumpiga väg i livet. Fler borde slå godispåsen ur våra händer när de ser våra tandlagningar och solidariskt skugga oss när vi alltför länge solat våra hudfläckar." Helmersson markerar också att han inte lyckats hitta barns rätt till en alkoholfri uppväxt "i vare sig grundlagen eller någon FN-deklaration".

När bartendern anklagas för "moralpanik" och för att "moralisera" över hur folk lever sina liv, så missar hans kritiker en väldigt central fråga. Det finns en grundläggande skillnad emellan att ha åsikter om hur folk själva lever sina liv och att ha åsikter om vad människor gör mot andra (t.ex. ett barn). Det är dessutom en stor skillnad emellan att sitta och gnälla och se ned på folk, och på att faktiskt agera. Bartendern må ha haft fel, jag kanske också har haft fel, men i min värld så agerade han för att han själv trodde att vinet kunde skada den ammade bebisen, och det skall han ha all respekt för. I Helmerssons och Granqvists värld så skulle bartendern högaktningsfullt ha skitit i om han trodde att bebisen for illa av mammans drickande, han var där för att tjäna pengar åt sin arbetsgivare och inte för att moralisera, men för mig är just människors passivitet då de ser något som gör att någon (speciellt då ett barn) far illa tvärtom ett gigantiskt problem.

Min tro är att personer, som Helmersson, som reagerar reflexmässigt med att fördöma andra för att de försöker vara "moraliska", egentligen mest vill slippa att andra har åsikter om deras liv. De vill kunna köpa fisk ifrån utfiskade hav, bananer vars produktion inneburit kraftig miljöförstöring och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter och kläder sydda av barnarbetare till slavlöner. De vill tjäna tjäna pengar på aktier i bolag som tillverkar trampminor och exploaterar regnskog. De vill kunna slänga skräp och sopor hur och var de vill. Utan att lyssna på andras jobbiga "moraliserande"...

Read more...

Om alkohol och cannabis

Det har precis, i samband med kongressvalen i USA, också folkomröstats om legalisering av cannabis i Kalifornien. Det lutar åt att kalifornierna har röstat nej till legalisering, men omröstningen har lett till en debatt om cannabis även i svenska medier. Bland annat möttes journalisten Magnus Linton och folkhälsominister Maria Larsson i P1s Studio Ett. Linton hävdade att en legalisering av cannabis skulle slå undan benen för den organiserade brottslighetens största inkomstkälla, den illegala cannabishandeln, och att drogen i sig om än skadlig inte är farligare än alkohol.

Jag är böjd att hålla med Linton på båda punkterna. Jag besitter inte hans kunskap om konsekvenserna av cannabishandeln, framför allt för latinamerikanska länder med det snabbt sönderfallande Mexico i spetsen, men det är lätt att se att de är förödande. Det finns också ett kunskapsglapp emellan det faktum att många är medvetna om att kokainhandeln är en miljardindustri för brottssyndikat och karteller, men inte lika många vet att det även gäller handeln med cannabis. Så Lintons resonemang är värt eftertanke.

Vad gäller jämförelsen emellan cannabis och alkohol, så har Lintons slutsats att alkoholen är minst lika farlig stort stöd. I dagarna kom en forskningsrapport som klassificerade alkohol som farligare än mycket tunga droger som heroin, och mångdubbelt värre än cannabis. Även om sådana rapporter bör bemötas med stor skepsis, jag har själv mycket svårt att se hur alkohol skulle kunna vara farligare än den extremt beroendeframkallande drogen heroin på individuell basis, så är budskapet om alkoholens skadlighet hur som helst tydligt. Samma budskap presenteras dessutom på ett mycket övertygande sätt av P1s Kaliber i ett program ifrån våren 2009, där de har kommit fram till att alkoholen är inblandad i nästan 80 % av alla misshandelsfall i Sverige. Det är häpnadsväckande siffror, och visar på ett enormt samhällsproblem som kräver resoluta åtgärder.

Jag skrev själv precis en artikel på debattsiten Newsmill om inkonsekvensen i hur drogerna cannabis och alkohol hanteras i Sverige (rubriksättingen var inte min...). Där tar jag upp tanken att man borde reflektera över om det kan vara motiverat att förbjuda eller hårdare reglera alkoholen i Sverige. Jag är dock fullt medveten om att det skulle vara väldigt svårt, och kanske ogenomförbart, samt att det riskerar att leda till en illegal marknad som skulle kunna generera enorma inkomster för den organiserade brottsligheten. Saken är dock den, att dylika inkomster genereras nu av handeln med cannabis, vilket sliter sönder länder som Mexico. Och för att vara intellektuellt och moraliskt konsekvent och hederlig, så bör man diskutera effekterna av förbud respektive legalisering på samma förutsättningslösa sätt för både alkohol och cannabis, och dessutom ta lika stor hänsyn till de negativa konsekvenser vare sig de drabbar i Sverige eller Mexico. Även om jag kan förstå och respektera pragmatism, så stör inkonsekvens mig, speciellt om det sker under falska och vilseledande förutsättningar.

Read more...

Att hjälpa de som inte vill bli hjälpta

Nyligen så träffade jag och kollegan på en berusad man, liggandes på knä precis vid vägkanten med blodet rinnandes ifrån ansikte och händer. Då vi ville hjälpa honom till sjukhus blev han bara irriterad, och började förolämpa oss. Han var ju nästan hemma, och ville bli lämnad i fred. Vi ringde till sambon, även hon hade druckit, men hon var klarsynt nog för att säga att hon inte trodde sig kunna ta hand om mannens skador på bra sätt, och tyckte det var en bra idé att vi såg till att han fick vård, trots att han absolut inte ville. Vi kom fram till att LOB, Lagen om vård av berusade, var tillämplig. Enligt den så har vi rätt att omhänderta personer som är så påverkade att de utger en fara för sig själva eller andra, eller som inte kan ta hand om sig själva. Mannen ville dock inte bli omhändertagen, och det krävdes lång övertalning och en aning milt våld i form av grepp i armar och fösande för att få in honom i bilen (och ja, det finns många poliser som långt snabbare hade tappat tålamodet och buntat ihop honom istället). Vi fick i alla fall kört honom till St:Göran beroendeakuten (BAS) där han fick hjälp av den duktiga personalen, och innan vi lämnade så varvade han faktiskt förolämpningarna med ett och annat uppskattande ord när jag skojade med honom hur snälla vi varit... Så den här historien fick ett lyckligt slut, vilket inte alltid är fallet...

För något halvår sedan kallades vi till en lägenhet för att biträda ambulansen då den person de skulle hjälpa inte ville veta av dem. I det fallet var det en yngling som nästan hade skurit av fingret då han slog sönder en glasruta (kraftigt berusad så klart) som inte ville ha hjälp. Ambulanspersonalen konstaterade att det fanns risker för permanenta skador om inte en läkare fick titta på såret och sy, och hans mamma var naturligtvis mycket orolig, men grabben sket i allt och alla. Ambulanspersonalen unde inte göra något, och vi ville inte lämna utan att hitta något sätt att försöka rädda pojkens finger. Då vi förklarade för honom att vi ansåg att han antagligen hade rökt på och att vi tänkte omhänderta honom för kroppsbesikting (pisseprov) för att testa för droger, om han nu inte istället gick med på att frivilligt följa med till Karolinska för att få fingret sytt, så fortsatte han att be oss att dra åt h-e. Så resultatet blev att vi tog med honom i alla fall, och att vi därför tvingades pissa av honom innan han kunde föras till sjukhus. Eftersom han hade rökt på så blev resultatet att han dessutom hade dagsböter att vänta, och hans stackars mamma som var den som såg till att ambulansen (och därigenom vi) kom på plats för att hjälpa honom blev syndabock för hela historien. Konstigt nog så behandlade han oss poliser betydligt bättre än henne, trots att han enligt egen utsago hatade poliser...

Det kan dock bli betydligt värre. LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, är alltid komplicerad, då man frihetsberövar en mycket bräcklig person som kan få ytterligare trauman av själva omhändertagandet, speciellt om det sker på ett våldsamt eller ännu värre, kränkande sätt. Vi tvingades att omhänderta en kvinna enligt LPT för inte så länge sedan då hon uppenbarligen mådde mycket dåligt, hade vanföreställningar, och hade både hotat och slagit sitt barn, samt sagt till denne att hon skulle ta livet av sig själv. Hela hennes familj var mycket lättade över omhändertagandet, men då jag försökte få kontakt med kvinnan för att förklara så vänligt jag kunde att vi faktiskt gjorde detta för att hon skulle få hjälp, så fick jag höra flera gånger att det vi gjorde mot henne var värre än när hon som barn blev våldtagen av en nära släkting. Vi lyckades få henne till psykakuten utan att behöva använda något våld, återigen genom tålamod och kommunikation, men det kändes ändå inte särkilt bra att lämna henne på ett ställe som hon själv hävdar att hon hatar (det var inte första gången hon var där). Men vad kunde vi annars göra?

Som tur är så finns det de som faktiskt uppskattar att bli hjälpta. En äldre herre i 85-års åldern som mitt i natten förvirrat sig ut på promenad i kylan som då han kom hem och fick vilat upp sig lyckades tacka för hjälpen. En berusad man som vilat i en snödriva som fick sova ruset av sig på ett varmare ställe, som flera gånger upprepade att han var glad för hjälpen. Till och med en totalt förvirrad kvinna som också fördes till St:Göran och som där vägrade släppa min hand, men som bestämt men mycket vänligt fick hjälp, och närhet, av personalen där. Man får ta med sig de tillfällena också...

Read more...

Hårdare tag mot butiker som säljer tobak till unga

Regeringen lägger fram ett lagförslag som innebära att det blir mer kännbara straff för de butiker som säljer tobak till unga. Det är ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt. Man borde titta mer på det norska förslaget, där tobak successivt förbjuds för minderåriga, för att sedan gå över i ett totalförbud. Själv har jag svårt att förstå varför en person som i lagens mening är ett barn och som exempelvis inte har rätt att ingå bindande avtal, skall få börja missbruka en drog som enligt nästan alla undersökningar ses som en av de mest beroendeframkallande, betydligt svårare att sluta med än t.ex. Cannabis (här finns en av många listor, som bör läsas med stor källkritik...). Naturligtvis borde man även se över lagstiftningen kring unga och alkohol. Förutom de skador och risker som missbruk av alkohol och tobak i sig innebär, så lär det finnas tydliga samband mellan att börja använda de lagliga drogerna och att sedan gå vidare till de olagliga.

Read more...

Lyckad mediehype om Khat

Visst brukas det mycket Khat bland somaliska män, och visst är det ett problem. Men jag kan inte skaka av mig känslan av mediehype då DN-journalisten Gert Svensson lyckats skapa stora rubriker om Khat de senaste dagarna. Bland annat har det gjorts en koppling mellan Khat-smugglingen och terrorism (al-Shabaab i Somalia). Det verkar saknas några bevis för att det ligger till på det sättet, och visst kan det vara intressant att få veta mer om. Men det är ju knappast okänt att heroin, som nästan uteslutande kommer ifrån opiumvallmo odlad i Afghanistan, har en väldigt direkt koppling till finansiering av krig och terror. Likaså är det inte direkt en hemlighet att kokainhandeln i Latinamerika är kopplat till ett antal terrorgrupper, både politiska som Farc i Colombia och rena brottssyndikat som de mexikanska ligorna som är världens kanske just nu rikaste. För att inte tala om t.ex. diamanters effekt på krig och terror... Så om det skulle visa sig ligga något i den vaga kopplingen mellan Khat och al-Shabaab, så gör det inte direkt drogen unik. Och när man prata om social utslagning, så kan jag bara igen påminna om vår egen kära alkohol, som jag förut jämfört med Khat. Alkoholism leder dessutom inte bara till social utslagning, utan ligger bakom en överväldigande del av alla våldsbrott i Sverige, och ofta är offren kvinnor i relation med den missbrukande mannen (och som dessutom ibland genom eget missbruk blir än mer utsatta). Jag har inte sett några tecken på att Khat leder till våld på samma sätt som alkohol. Och när det talas om högre straff, så skulle jag snarare säga att straffen för narkotikabrott är de som ligger överlägset högst i Sverige om man jämför med något form av allmänt rättsmedvetande. Grova våldsbrott straffas betydligt lindrigare. Så min slutsats är att en duktig journalist skapat en hype kring ett ämne som ger uppmärksamhet, invandrares missbruk och utanförskap, terrorism, Sabuni uttalar sig om problemet och kräver handling, osv. Men ingen tänker på att den här sortens journalistik, oförsiktigt använd, kan förstärka fördomar och marginalisering, snarare än att hjälpa. Det är mycket lättare att peka fingrar åt andra än att ta tag i problem som på något sätt påverkar oss. Hur många skulle stödja ett totalförbud för alkohol för att hjälpa alla dess offer? Vad säger Sabuni?

Read more...

Kat och alkohol

DN skriver om de stora beslag av drogen kat, som gjorts av Malmötullen under början av det nya året. I artikeln diskuterar Åke Setréus, utredare vid socialstyrelsen, hur män som missbrukar drogen inte jobbar och kan fastna i utanförskap. Det må vara hänt, men det gäller knappast enbart kat. Alkoholen har samma effekter av att skapa social marginalisering och utanförskap, men den ökar dessutom risken för våld markant, både i och utanför hemmet, på ett helt annat sätt än vad kat gör. Om samma måttstock hade applicerats på alkoholen som på alla andra droger som figurerar i Sverige, så är det ganska självklart att den skulle ha blivit narkotikaklassad, men det vore naturligtvis inte möjligt i Sverige då alkoholen är en så integrerad del av många människors liv. Det kan dock vara värt att ha i åtanke, innan man stämplar alla somalier som då och då tuggar kat som missbrukare.

Read more...