Visar inlägg med etikett moderaterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett moderaterna. Visa alla inlägg

Inkonsekvent syn på missbruk

måndag 18 juli 2011

Dagens stora nyhet verkar vara att den folkpartistiske riksdagsmannen och medlemmen i Systemblagets styrelse Carl B Hamilton på DN Debatt argumenterar för att Systembolaget skall börja med med hemleveranser av alkohol. Förslaget fick direkt stöd av talespersoner ifrån folkpartiet och moderaterna, som liksom Hamilton själv lyfter fram serviceaspekten och hur viktigt det är att folk är nöjda med Systembolaget så att inte monopolet hotas.

Systembolagets presschef Lennart Agén säger att frågan inte är ny och ser både fördelarna med en bättre service till kunderna och nackdelarna med en ökad tillgänglighet. IOGT-NTO fokuserar däremot naturligtvis på riskerna att alkoholismen ökar. De poängterar även att Systembolaget redan idag har stort stöd bland svenskarna, varför argumenten om att hemleveranser skulle behövas för att skydda monopolet ter sig aningen ihåliga.

Bara någon dag tidigare så handlade det politiska utspelet ifrån alliansregeringen om en ny ansträngning för att bekämpa den ökande cannabisanvändningen bland unga. Jag har som polis stött på många unga cannabismissbrukare, och jag känner väl igen bilden av att missbruket påverkar den kognitiva förmågan negativt som målas upp i artikeln om Jim som publicerades tillsammans med nyheten. Dessutom är det väl känt att cnnabisanvändning riskerar att leda in i tyngre missbruk. Så jag stöder helhjärtat folkhälosminister Maria Larssons satsning mot cannabismissbruket. Hasch och marihuanarökning hos unga är ett stort och växande samhällsproblem som måste tas på allvar och hanteras.

Om man dock slår ihop de båda nyheterna, så kan jag inte låta bli att känna att alliansen, och för all del hela det svenska samhällets, syn på droganvändning är kraftigt inkonsekvent. Cannabismissbruk ÄR ett stort problem, men i jämförelse med alkoholmissbruk så är det försvinnande litet. Man riskerar att bli "dum" av att missbruka cannabis, men jag kan lova att de människovrak som vi poliser gång på gång tar hand om då de druckit för mycket alkohol inte är ett dugg smartare, snarare tvärt om. Hjärnan förstörs nämligen även av alkoholmissbruk, även om det må vara hänt att cannabis skadar hjärnan vid ett tidigare stadium då det konsumeras och på ett mer oberäkneligt sätt, medan många kan bruka alkohol utan att ta någon skada. Dessutom finns det som bekant en mycket stark koppling emellan våldsbrott och alkoholkonsumtion, i en granskning som P1s Kaliber gjorde av misshandelsdomar var häpnadsväckande åtta av tio gärningsmän påverkade av alkohol. Så alkoholen som samhällsproblem är mångdubbelt mycket större och värre än cannabisen.

Hade droglagstiftningen varit konsekvent så hade tveklöst alkohol varit totalförbjudet, liksom droger som cannabis och kat. Det är dock varken politiskt eller praktiskt möjligt för tillfället. Men man skulle i alla fall kunna önska sig att politikerna fokuserade mer på att belysa och bekämpa de enorma problem som alkoholen skapar än att försöka öka tillgängligheten och förbättra möjligheten för privata aktörer att komma in på marknaden och tjäna pengar på bruk och missbruk. Om man tillåter sig att spekulera lite så kan man också se Hamiltons referenser i inlägget till gårdsförsäljning som en varning att hemleveranserna också kan användas till att öka möjligheterna för andra aktörer att sälja alkohol i Sverige, något som redan konstaterats av JK skulle luckra upp och riskera att stjälpa alkoholmonopolet, vilket torde vara marknadsliberalernas slutmål...

Se även artikeln som jag skrev på Newsmill om cannabis och alkoholmissbruk och ett tidigare inlägg om kat och alkohol.

Read more...

A-kassan misslyckad mischmasch som behöver göras om och göras rätt

En av de bästa sakerna med Sverige är att alla har råd med sjukvård. Ok, redan när jag skriver den här meningen så inser jag att det är ett grovt förenklat påstående. Papperslösa har fortfarande inte tillgång till sjukvård på samma villkor som alla andra, vilket förhoppningsvis kommer att förändras efter uppgörelsen emellan regeringen och miljöpartiet i mars i år (även om migrationsministern stretar emot). Och visst kan vården ofta vara långsam och otillgänglig, men månaders kötider och misstag beroende på stressad personal. Och tandvården ingår inte. Men grundprincipen gäller i alla fall. Vi har låga egenavgifter och ett högkostnadsskydd på årlig basis som i princip alla kan hantera, därefter är vården gratis. Och detta beror på den statliga allmänna sjukförsäkringen. Som täcker alla på samma sätt och till samma proportionerliga (skattefinansierade) kostnad oavsett hur sjuklig man är.

Tänk er en annan variant, där sjukförsäkringen är frivillig och där kostnaden baseras på hur sannolikt det är att du blir sjuk. Personer med skador, ärftliga sjukdomar, med mera löper högre risk att bli sjuka och betalar därför en högre premie. Dessa grupper är kanske dessutom ofta ekonomiskt svagare och riskerar därför att chansa om de väl är friska för tillfället och strunta i att betala sin premie. Sen står det utanför försäkringen om det väl händer något och får klara sig på socialbidraget. Låter det absurt? Det är ungefär så som arbetslöshetsförsäkringen fungerar.

Hur kan det då ha blivit så fel. Som vanligt så skyller de politiska blocken på varandra. Socialdemokraterna har länge varit motståndare till en statlig och obligatorisk a-kassa, trots att det borde vara vänsterpolitik att se till att trygghetssystemen är kollektiva och gäller alla. Varför? Det beror troligtvis på att socialdemokraterna i mångt och mycket är ett intresseparti för LO, och facken tror sig förlora medlemmar, pengar och makt om de förlorar kopplingen till a-kassan. Just kopplingen till LO är tveklöst ett av socialdemokratins största trovärdighetsproblem, i fråga efter fråga blir det tydligt att de i första hand representerar LO-medlemmarnas intressen och i bästa fall i andra hand svaga och marginaliserade grupper i samhället. Alliansen då? Jo, de reformerade a-kassan så att den innebar högre andel egenfinansiering och stora skillnader emellan olika grupper, vilket fick som konsekvens att ca 400 000 lämnade a-kassan bara 2007. Trots att a-kassan fortfarande var en kraftigt statligt subventionerad försäkring med relativt sett mycket gynnsamma villkor. Men arga och trängda människor är inta alltid rationella.

DN argumenterar idag för en obligatorisk a-kassa där alla som arbetar är med och betalar och alla får skydd vid arbetslöshet. Miljöpartiet vill gå ännu längre och slå ihop arbetslöshetsförsäkringen med sjukförsäkringen och låta det nya systemet vara enklare, enhetligt och skattefinansierat. Både varianterna skulle innebära ett stor förbättring jämfört med dagens misslyckade kompromiss med inslag av det sämsta ifrån både socialdemokrater och moderater.

Read more...

Om rasism och att bemöta Sverigedemokraterna

lördag 26 mars 2011

Inför förra valet diskuterades och planerades det i oändlighet för hur man skulle göra för att Sverigedemokraterna inte skulle komma in i riksdagen. Jag har hela tiden varit av åsikten att den centrala frågan inte är huruvida Sverigedemokraterna tar mer eller mindre än fyra procent i riksdagsvalet, utan vad man skall göra för att bekämpa den rasism och den främlingsfientlighet i samhället som SDs framgångar är ett symptom på. När t.ex. Luleå Hockeys sportchef verkar ha kallat en Skellefteåspelare för "Negersvin" (han nekar dock själv till anklagelserna) så har det knappast något med SD att göra...

Däremot kan man vända på frågeställningen och säga att det blir ett problem när etablerade partier anpassar sin politik efter SD. I svensk debatt har främst Folkpartiet anklagats för att "fiska i grumliga vatten". Även om jag har varit kritisk till många utspel ifrån folkpartistiskt håll, så är de för mig tydligt att det är Moderaterna, med migrationsminister Billström i spetsen, som har stått för de förslag och den retorik som mest närmar sig riktig främlingsfientlighet. Billström, som normalt brukar akta sig noga för att yttra sig i enskilda frågor (och aldrig ger stöd till utsatta utvisningshotade) var snabbt ute och stöttade gränspolisen i Stockholm vad gäller utvisning av romer för tiggeri. Billström deklarerade upprört att tiggeri var "ohederligt" och tog stöd i ett yttrande i ett förarbete ifrån 1954. Sen att det yttrandet skrevs i en tid då antiziganismen var institutionaliserad i Sverige verkar inte störa Billström. Det visade sig även senare att uttalanden ifrån Stockholmspolisen om att romerna skulle ha varit "aggressiva", "gått på folk" eller simulerat handikapp helt saknade stöd i polisens egen dokumentation. I slutändan handlade det om att romerna i fråga hade spelat instrument, vilket enligt gränspolisen är ett verktyg för tiggeri "istället för den vädjande blicken", och att det har lett till att de tagits i förvar i flera veckor och sedan utvisats. Detta verkar sakna legal täckning och hade naturligtvis inte hänt exempelvis en engelsk gatumusikant, vilket gör det speciellt allvarligt. Faktum är att hela historien luktar rasism mot romer.

Vad gäller Billströms inställning till vård av papperslösa och skolgång för barn till papperslösa, så kan hans starka motstånd visserligen inte beskyllas för att bero på rasism, men vittnar ändå om en brist på medkänsla för utsatta människor med utländsk bakgrund som skulle kunna kopplas till främlingsfientlighet. Nu har dock Billström blivit överkörd av resten av Alliansen och i slutändan även av sitt eget parti, då en blocköverskridande överenskommelse gjorts med miljöpartiet som bland annat ger papperslösa rätt till vård. Och just den sortens politiska lösningar är också nyckeln till att både få fram en bättre politik och att minska SDs inflytande.

Enligt en ny undersökning som har gjorts på Göteborgs Universitet så ökar stöder för Sverigedemokraterna ju hårdare politik emot invandrare som de etablerade partierna för. Det gör det ännu tydligare att Sverigedemokraterna bekämpas bäst av partier som Miljöpartiet och politiker som Socialdemokraternas före detta partiledare Mona Sahlin, och har sina bästa vänner i politiker som moderaternas Tobias Billström. Det behövs alltså ingen speciell strategi för att bemöta SD, det är bara frågan om att göra det som man ändå borde göra, föra en human och vettig migrations- och integrationspolitik. Sen krävs det dock ytterligare åtgärder för att komma åt både öppen rasism och dold främlingsfientlighet i samhället, men det är en annan fråga.

Read more...

Äntligen beslut om vård till papperslösa!

onsdag 2 mars 2011

Även om det verkar som om mycket fortfarande är oklart vad gäller regeringens överenskommelse om att papperslösa nu skall få rätt till vård (något som av FNs specielle rapportör om rätten till hälsa anses vara en mänsklig rättighet och som Sverige har fått mycket kritik för att ha nekat) så är beslutet hur som helst ett stort och viktigt steg framåt! Och det är även mycket glädjande att det i överenskommelsen också ingår att papperslösa barn skall ha rätt till skolgång samt att papperslösa skall ha rätt att starta företag.

Man skulle kunna säga mycket om att det har dröjt så länge att ge papperslösa de här till synes självklara rättigheterna. Och det är uppenbart att det under allianstiden har varit Moderaterna som har hållit tillbaka (att inget gjorts tidigare får Socialdemokraterna ta ansvar för). Men idag får det räcka med att glädjas åt att ett viktigt steg har tagits i en av de frågor som mest befläckat Sveriges anseende vad gäller mänskliga rättigheter inom vårt eget lands gränser.

Nu hoppas man bara att beslutet leder till konkreta åtgärder som kan komma de här utsatta människorna till gagn så snart som möjligt. Även om jag förstår att det kommer att ta ett tag innan en lagstiftning som löser alla finansiella bitar är på plats (frågan skall tydligen gå till omröstning i riksdagen efter årsskiftet), så gäller det för regeringen att gå ut med tydliga rekommendationer till landstingen så att de som inte redan nu ger papperslösa vård snarast omprövar sina rutiner.

Read more...

Rikedomar förpliktigar

onsdag 9 februari 2011

När nu Sverige får så mycket uppmärksamhet för att ekonomin går bra, och statsminister Reinfeldt m.fl. nämner att detta till stor del beror på "den svenska modellen", så påpekar representanter för Latinamerikagrupperna, Afrikagrupperna och Emmaus att "Den svenska modellen handlar om solidaritet". Så har det varit, och jag skulle gärna se att det fortsatte att vara så. Därför känns det tråkigt att biståndet successivt minskas, och att delar av biståndspengarna finansierar saker som har relativt lite med utvecklingssamarbete att göra, som administration av ambassader eller flyktingmottagande. Och vad gäller klimatbiståndet så håller jag med artikelförfattarna om att det borde rymmas i en annan budget eftersom det faktiskt är en skuld som vi som har skapat problemet har till dem som främst drabbas av det. Det hade varit väldigt välkommet om regeringen hade höjt ambitionerna i biståndsverksamheten nu när det verkar finnas ekonomiskt utrymme. Men det känns tyvärr inte särskilt sannolik med en moderat biståndsminister som inte direkt gjort sig känd för att slåss för en generös biståndsbudget...

Read more...

Biståndsminister med dubbla standarder

lördag 6 november 2010

Den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har gjort sig känd för att kräva transparens i biståndsverksamheten och för att starkt kritisera sin egen myndighet, Sida, för att biståndspengar används för ineffektivt och med för dålig uppföljning. Den hårda tonen mot sida har naturligtvis inte gjort henne särskilt populär bland dess personal, men Carlsson har viftat bort kritiken med att poängtera hur viktig hennes agenda, att få slut på korruption, ineffektivitet och dålig bokföring, är.

Jag har själv tidigare reagerat på vad jag uppfattat som Carlssons negativa inställning till bistånd i allmänhet. Det har känts som om hon har haft en "dold agenda" som handlat om att genom att konsekvent ifrågasätta biståndets effektivitet göra det lättare att minska biståndsutgifterna och på så sätt spara pengar till annat. Jag har dock inte haft några konkreta belägg för den känslan.

Med den bakgrunden så är de avslöjanden som P1s alltid lika intressanta program Konfikt gjort än mer intressanta. Tydligen används svenska biståndspengar till att schablonmässigt fylla hål i Utrikesdepartementets budget genom att pytsas ut till bl.a. europeiska ambassader som inte överhuvudtaget arbetar med bistånd. Detta torde inte bara strida mot sunt förnuft, utan även mot alla de internationella regelverk som reglerar vilka kostnader som får räknas in i den totala biståndsbudgeten. Carlsson, som uppenbarligen var medveten om den närmast bedrägeriliknande bokföringen, ursäktade utgifterna med att ambassaderna skulle bedriva någon sorts biståndsdialog och rapportera om ländernas utvecklingssamarbete, något som ambassaderna själva verkade helt omedvetna om. Om man bortser ifrån det orimliga i att svenska biståndspengar hamnar i Spanien och Frankrike, och ser till att de uppenbarligen inte används till det biståndsnätverkande som Carlsson hävdade att de var ämnade för, så är biståndsministern igen snabb på att lägga skulden på ambassaderna, i programmet så var det Spaniens ambassad som fick sig en känga. Detta verkar vara typiskt för Carlssons ledarskap. Om pengarna nu skulle ha använts på det absurda sättet som sades, så måste det väl ändå vara biståndsministerns ansvar att kommunicera det till de berörda ambassaderna, som inte nödvändigtvis vet vad deras finansiering kommer ifrån. Men Carlsson lägger hellre skulden på sina medarbetare, som vanligt.

Schablonstödet till ambassaderna var bara ett exempel på den mycket luddiga och kreativa bokföring som UD, som hanterar 40 % av biståndspengarna, ägnar sig åt. De kunde inte ens på upprepad anmodan lämna ut några som helst uppgifter om hur biståndsmedlen använts. Detta samtidigt som Carlssons hysteriska kamp mot korruptionen med sidamedel gör att ett antal projekt måste stängas ned då det kostar mer med den bokföring in absurdum som krävs enligt Carlssons nya riktlinjer än vad projekten får i finansiering. Snacka om dubbla standarder. Det enda som de vitt skilda attityderna gentemot Carlssons eget UD och gentemot Sida, som nu tvingas avskeda en stor del av sin personalstyrka p.g.a. besparingskrav, har gemensamt är att de båda får effekten att det verkliga biståndet, det som bekämpar fattigdom och lidande, i slutändan minskar.

Det vore väl optimistiskt att tro att det faktum att Carlsson kritiserar kronor och ören i Sidas budget och sedan närmast försnillar biståndsmedel via UD skulle leda till hennes avgång, speciellt när ingen av Sveriges största tidningar ens verkar rapportera SRs avslöjande. Så här kommer en vädjan. Kan inte någon begåvad journalist gräva upp ett lik i biståndsministerns garderob, en obetalt TV-avgift, en oskattat barnflicka eller något annat smaskigt? Det verkar ju vara det enda sättet man kan bli av med en minister i Sverige. Och Carlsson måste verkligen bort!

Read more...

Rödgröna röra i rättspolitiken

tisdag 24 augusti 2010

Jag som i många frågor ligger närmast miljöpartiet, och har röstat på dom i alla val jag varit röstberättigad, blir mer än en aning bekymrad över vad jag uppfattar som en minst sagt flummig hållning i rättspolitiken. Och det verkar inte som om samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet har bringat ordning. Miljöpartiet har profilerat sig som ett integritetsvärnande parti, och det är väl bra, men jag hade hoppats att det hade betytt mer än att bara vara emot alla former av övervakning. Faktum är att t.ex. kameraövervakning både kan verka brottsförebyggande och förenkla brottsutredningar och på så sätt värna integriteten för svaga och utsatta, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Lika förvirrande är det med hållningen i frågan om halvtidsfrigivning. Vi har redan ett rättssystem där professionella tjuvar kan tömma mängder av människors lägenheter på både både reellt och emotionellt värde och roffa åt sig miljonbelopp, för att om man till slut lyckas få tag på dom göra en volta på ett antal månader och sedan vara tillbaka på "jobbet" igen, och där grova misshandlar eller våldtäkter som förstör människors liv leder till straff på dryga året i fängelse. Då känns det snarare osmakligt att tala om tidigare frigivningar än den efter två tredjedelar som vi redan har och om att riva upp försöket til strängare straff för grova våldsbrott som alliansen drivit igenom. Det hela görs inte bättre av att socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström är betydligt mycket snabbare på att kritisera allt regeringen gör än vad han var på att få igenom reformer under sin tid som justitieminister. Och inte heller av att det fortfarande finns riksdagsledamöter i miljöpartiet som Esabelle Dingizian som totalt verkar sakna rättspolitisk verklighetsuppfattning och går ut i Newsmill och hävdar att sexköp skall jämställas med människohandel.

Jag ligger långt ifrån moderaterna i de flesta frågor, men jag kan inte annat än hålla med deras rättspolitiske talesperson Henrik von Sydow då han säger att "våld eller hot om våld ska inte accepteras för att upprätthålla en över- och underordning av människor", och då krävs det att staten skyddar de svaga mot de starka på ett bestämdare sätt än idag, och inte tvärt om. Nu har jag fortfarande inte glömt justitieminister Beatrice Asks fadäs då det tog en vecka för henne att förstå att det kanske inte var en bra idé att hänga ut misstänkta sexköpare till allmänt spott och spe, eller migrationsminister Tobias Billströms uppfattning att tiggande romer är "ohederliga" och bör slängas ut av polisen, så den sorgliga kontentan är väl att det är svårt att veta var man skall vända sig om man vill ha ett rättssystem som bestämt och effektivt bekämpar brottslighet och skyddar brottsoffer, samtidigt som det respekterar allas rättigheter och människovärde.

Read more...

Sexigare miljonprogramsområden

torsdag 4 mars 2010

Idag var det moderaternas tur att komma med tankar kring hur utanförskap och segregation i Stockholms förorter skall brytas. Joakim Larsson, med titeln ytterstadsborgarråd, presenterar tankar kring hur områdena skall rustas upp så att de blir attraktivare för boende och företagare. I artikeln tas Järvaområdet, med stadsdelar som Tensta, Rinkeby och Husby som hör till Stockholmsregionens mest segregerade, upp som exempel. Larssons, och moderaternas, tankar bygger på att skapa levande områden genomkorsade av centrumstråk och med smidiga förbindelser mellan södra (med Rinkeby/Tensta) och norra (med bl.a. Kista) Järvafältet, och med Rissne/Sunbyberg och Sollentuna. Dessutom skall bostadsområden renoveras och nybyggas, och det skall till en större variation av boendeformer (vilket i dessa områdena betyder fler bostadsrätter). Jag, som känner till miljonprogramsområdena hyfsat väl ifrån jobbet, måste säga att jag blir intresserad och entusiasmerad av att läsa om hur hela området skall lyftas (projektet kallas "Järvalyftet"). Jag tror absolut att en attraktivare och mer levande närmiljö kan bidra till att motverka segregation och utanförskap, dels genom att förenkla för jobbskapande och en bra skola (som förblir de viktigaste faktorerna), men också genom att öka trivseln i de aktuella områdena. Här är det viktigt att Larsson markerar att de boende själva har fått vara med om att utforma idéerna kring hur det så kallade Järvalyftet skall se ut, så att deras önskemål tillgodoses och de ges ett ägandeskap i processen.

Sen är det oklart hur projektet Järvalyftet och tanken att göra de aktuella stadsdelana mer attraktiva rimmar med bygget av "Förbifart Stockholm", som har två av sina ytliga vägsträckor precis utanför de tätbebyggda bostadsområdena i norra respektive södra Järva. Risken finns att områdena förlorar attraktivitet på grund av buller och avgaser, utan att få så mycket tillbaka då de redan har relativt bra vägförbindelser med E18 och E4 nära (och många i områdena ändå använder tunnelbanan).

Slutligen så återstår det naturligtvis alltid att se hur tankar och visioner omvandlas till pengar, byggen, och verklighet. Men jag ser helt klart fram emot att se resultatet. Ett lyckad resultat av ett sådant projekt har dessutom en enorm brottsförebyggande potential, då brottslighet och utanförskap i mångt och mycket är kopplade till varandra. Förutom de självklara aspekterna att ungdomar i stabila familjer med jobb och framtidstro som dessutom får en bra utbildning i skolan sällan hamnar i kriminalitet, så kan även det faktum att staden satsar på de här områdena öka förtroendet emellan de boende och samhället i stort.

Read more...