Öppenhet mot homofobi i Kristdemokraterna

Caroline Szyber, distriktsordförande för kristdemokraterna i Stockholm, går nu ut och meddelar att hennes avdelning kommer att delta på Pride-festivalen med ett eget tält i år, vilket blir första gången för det traditionellt hbt-skeptiska partiet. Szyber säger sig vara medveten om att de kommer att mötas av en hel del skepsis men tycker att det är viktigt att försöka tvätta bort bilden av KD som ett hbt-fientligt parti.

Partiledaren Göran Hägglund, som har blivit inbjuden av stockholmsdistriktet att delta, har nobbat då han har semester under den aktuella perioden. Han är dock tydlig med att säga att han tycker att det är bra att KD är med och syns på Pride. Det är tråkigt att inte Hägglund själv har möjlighet att komma, då det skulle kunna hjälpa till att reparera den skada som antagligen orsakades då han förra året som enda partiledare nekade till att vara med på partiledardebatten på Pride.

Samtidigt måste man komma ihåg att Hägglund ändå representerar en öppnare syn på hbt-frågor än många i partiets gamla garde. Annelie Enochsson, riksdagsledamot ifrån Göteborg och en del av KDs religiösa och konservativa flygel (vilket bland annat lett till ett starkt försvar av Israel, oavsett landets brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter) går så långt att hon kallar deltagandet på Pride för "dåligt omdöme".

Om KD endast hade bestått av politiker som Caroline Szyber, så hade det varit ett helt annat parti. Fortfarande inte ett partis som jag hade röstat på, men ett parti som jag hade respekterat. Men så är inte fallet. I partiet har även ytterst värdekonservativa personer som Enochsson och Lennart Sacrédeus fortfarande stort inflytande. Och Enochssons syn på t.ex. hbt-personer kan till viss mån jämföras med Sverigedemokraternas syn på invandrare. När Enochsson vill att partiet skall satsa på sina "kärnväljare" genom att ta avstånd ifrån Pride är det lite som när SD går tillbaka till sina rasistiska rötter. Det är möjligt att det finns KD-väljare som hade gillat ett sådant ställningstagande. Men i min värld är inte den relevant frågan om det är Enochssons eller Szybers väg som leder till det bästa valresultat för KD, utan vilken väg som KD kan ta för att hålla sig i samklang med grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter. Och om de så skulle tappa väljare på att göra det, på att gå Szybers öppnare väg, så har de i alla fall gjort det med hedern i behåll.

Read more...

Stöld och/eller slöseri med allmänna resurser

Konsulten Mikael Flovén skriver i en tänkvärd artikel på DN Debatt att Stockholms stad har bestulit sina invånare på ungefär 50 miljarder under den 20-årsperiod då allmännyttiga bostäder har sålts ut till reapriser till bostadsrättsföreningar bildade av de boende. Jag har tidigare irriterat mig på slöseriet att överföra pengar ifrån det allmänna till privata individer genom att sälja av fast kapital till underpris. Lägenheter är vanligast, men det finns även exempel på skolor eller sjukvårdsanläggningar som har reats ut (i vissa fall under korruptions och jävliknande förhållanden). Det är svårt att förstå motiveringen till varför ideologi (att kommunen inte skall äga bostäder i lika stor utsträckning) måste leda till slöseri. Flovéns jämförelser om hur mycket skola man hade kunnat få för pengarna känns högst relevant.

Nu hör det till saken att det gamla systemet inte heller är särskilt friskt. En reglerad hyresmarknad ger absurda effekter av affärer med förstahandskontrakt och olika former av mygel där kontakter är nödvändiga för att få en bra lägenhet. Dessutom är även detta en resursöverföring vad gäller de allmännyttiga lägenheterna, för varje krona som hyran sätts lägre en marknadshyra så överför kommunen resurser ifrån det allmänna till hyreskontraktsinnehavaren. Enligt "Den hälsosamme ekonomistens" improviserade räkneexempel så skulle detta under samma period ha kostat kommunen 100 miljarder kronor (för mig verkar det som om hans siffror är aningen överdrivna, men det lär i vilket fall som helst röra sig om mycket stora pengar).

Nej, det borde vara en plikt för varje offentlig instans att hushålla med gemensamma resurser så att de kan användas där de behövs bäst, som för skola, vård och omsorg. Därför borde kommunen varken sälja eller hyra ut kraftigt under marknadspris. Och om det innebär att resurssvagare grupper får svårare att bo centralt, så må så vara. Alternativet är att de flesta i praktiken subventionerar det fåtal som råkat komma över rätt kontrakt (genom rätt kontakter), då är det bättre att håva in pengarna som ett centralt läge kan inbringa (ifrån dem som vill betala för det) och dela ut dom där de bäst behövs (i den offentliga välfärden).

Och om man nu vill garantera mer mångfald i de centrala delarna av staden, så kan man ju börja med att göra en översyn av alla de stiftelser som har inskrivet i stadgarna att de skall förmedla lägenheter till behövande, men som i praktiken ger ut dem till styrelseledamöternas släktingar...

Read more...

Sexigare miljonprogramsområden

Idag var det moderaternas tur att komma med tankar kring hur utanförskap och segregation i Stockholms förorter skall brytas. Joakim Larsson, med titeln ytterstadsborgarråd, presenterar tankar kring hur områdena skall rustas upp så att de blir attraktivare för boende och företagare. I artikeln tas Järvaområdet, med stadsdelar som Tensta, Rinkeby och Husby som hör till Stockholmsregionens mest segregerade, upp som exempel. Larssons, och moderaternas, tankar bygger på att skapa levande områden genomkorsade av centrumstråk och med smidiga förbindelser mellan södra (med Rinkeby/Tensta) och norra (med bl.a. Kista) Järvafältet, och med Rissne/Sunbyberg och Sollentuna. Dessutom skall bostadsområden renoveras och nybyggas, och det skall till en större variation av boendeformer (vilket i dessa områdena betyder fler bostadsrätter). Jag, som känner till miljonprogramsområdena hyfsat väl ifrån jobbet, måste säga att jag blir intresserad och entusiasmerad av att läsa om hur hela området skall lyftas (projektet kallas "Järvalyftet"). Jag tror absolut att en attraktivare och mer levande närmiljö kan bidra till att motverka segregation och utanförskap, dels genom att förenkla för jobbskapande och en bra skola (som förblir de viktigaste faktorerna), men också genom att öka trivseln i de aktuella områdena. Här är det viktigt att Larsson markerar att de boende själva har fått vara med om att utforma idéerna kring hur det så kallade Järvalyftet skall se ut, så att deras önskemål tillgodoses och de ges ett ägandeskap i processen.

Sen är det oklart hur projektet Järvalyftet och tanken att göra de aktuella stadsdelana mer attraktiva rimmar med bygget av "Förbifart Stockholm", som har två av sina ytliga vägsträckor precis utanför de tätbebyggda bostadsområdena i norra respektive södra Järva. Risken finns att områdena förlorar attraktivitet på grund av buller och avgaser, utan att få så mycket tillbaka då de redan har relativt bra vägförbindelser med E18 och E4 nära (och många i områdena ändå använder tunnelbanan).

Slutligen så återstår det naturligtvis alltid att se hur tankar och visioner omvandlas till pengar, byggen, och verklighet. Men jag ser helt klart fram emot att se resultatet. Ett lyckad resultat av ett sådant projekt har dessutom en enorm brottsförebyggande potential, då brottslighet och utanförskap i mångt och mycket är kopplade till varandra. Förutom de självklara aspekterna att ungdomar i stabila familjer med jobb och framtidstro som dessutom får en bra utbildning i skolan sällan hamnar i kriminalitet, så kan även det faktum att staden satsar på de här områdena öka förtroendet emellan de boende och samhället i stort.

Read more...

Bra tankar kring integration

I en serie med politiska utspel på DN har idag socialdemokraterna fått presentera sina tankar på hur man skall öka integrationen och minska utanförskapet i Stockholms förorter. Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholm, fokuserar på bättre skola och fler jobb. Det är definitivt centrala delar av lösningen, även om det finns fler aspekter som t.ex. fungerande civilsamhälle/föreningsliv och fritidsgårdar. Idén med mikrolån till lokala företagare känns väldigt bra, mikrolån har ju bevisligen fungerat i utsatta områden i hela världen för att stimulera småföretagande, och har belönats med Nobels fredspris. Förhoppningsvis kan lånen kombineras med förenklad administration för småföretagande. Dessutom talar Jämtin om att kunna gynna lokala småföretag vid kommunala upphandlingar. Det är en tanke som brukar få nyliberaler att sparka bakut, det skulle ju innebära att den fria konkurrensen sätts ur spel... Själv tycker jag att tanken är intressant, i den mån en statlig/kommunal aktör kan verka för att minska utanförskap (som ju inte bara är tragiskt, utan även extremt dyrt) genom att med uppköp stimulera lokalt företagande, så blir det en ren vinstaffär för samhället. Skanska går nog inte under bara för att en lokal byggnadsentrepenör får ett kontrakt i Rinkeby...

Read more...