Pride mot inskränkthet

Stockholm Pride har precis tagit slut, och ett bevis på hur framgångsrikt och betydelsefullt evenemanget är torde vara att alla riksdagspartier förutom sverigedemokraterna nu deltar sedan även kristdemokraterna har anslutit sig. Sverige är också ett föregångsland vad gäller homosexuellas rättigheter, mycket tack vare den kamp av vilken Pride är en del.

När igår Tjeckiens pridefestival inleddes kom direkt en påminnelse om hur inskränkta även topp-politiker i andra europeiska, sekulära demokratier kan vara. En av president Klaus närmaste män gick ut och anklagade festivalen för att upphöja sexuella avvikelser till dygd, samt ifrågasatte Prags borgmästare för att han gett festivalen sitt stöd. Hade något liknande skett i Sverige, så hade personen i fråga snabbt tvingats till en pudel av en överordnad. Men president Klaus tog istället sin medarbetare i försvar och hävdade att han inte "kände någon stolthet" över arrangemanget. Klaus delade alltså medarbetarens åsikter, även om han säger att han hade "valt andra ord".

Det är alltså tydligt att åtminstone en del av den tjeckiska eliten, inklusive presidenten, uppfattar kampen för homosexuellas (och mer generellt hbtq-personers) rättigheter som något sorts förhärligande av vad som de ser som avvikelser som i bästa fall kan tolereras, men som definitivt borde veta sin plats i samhället. Man får gissa att de helst skulle se att den platsen var så pass undanskymd att de inte stör eller provocerar det heteronormativa majoritetssamhället.

Historien är en påminnelse om hur viktiga evenemang som Pridefestivaler faktiskt är för att fortsätta kampen för en värld där alla människor har samma rättigheter oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, eftersom de både samlar stöd för och ger stolthet åt en utsatt grupp och tenderar att exponera inskränkthet och fördomar hos omgivningen. Tragiskt nog så är situationen värre än i Tjeckien i flera andra länder i vår omedelbara närhet, t.ex. Litauen. För att inte tala om hur hemskt illa det står till i många starkt religiösa länder, eller i stora delar av den afrikanska kontinenten där homosexuella även i föregångslandet Sydafrika regelbundet utsätts för fruktansvärda övergrepp (t.ex. de så kallade "corrective rapes" mot lesbiska kvinnor). Den globala Pride-rörelsen behöver alltså allt stöd den kan få, då den har ett enormt arbete framför sig.

Read more...

Öppenhet mot homofobi i Kristdemokraterna

Caroline Szyber, distriktsordförande för kristdemokraterna i Stockholm, går nu ut och meddelar att hennes avdelning kommer att delta på Pride-festivalen med ett eget tält i år, vilket blir första gången för det traditionellt hbt-skeptiska partiet. Szyber säger sig vara medveten om att de kommer att mötas av en hel del skepsis men tycker att det är viktigt att försöka tvätta bort bilden av KD som ett hbt-fientligt parti.

Partiledaren Göran Hägglund, som har blivit inbjuden av stockholmsdistriktet att delta, har nobbat då han har semester under den aktuella perioden. Han är dock tydlig med att säga att han tycker att det är bra att KD är med och syns på Pride. Det är tråkigt att inte Hägglund själv har möjlighet att komma, då det skulle kunna hjälpa till att reparera den skada som antagligen orsakades då han förra året som enda partiledare nekade till att vara med på partiledardebatten på Pride.

Samtidigt måste man komma ihåg att Hägglund ändå representerar en öppnare syn på hbt-frågor än många i partiets gamla garde. Annelie Enochsson, riksdagsledamot ifrån Göteborg och en del av KDs religiösa och konservativa flygel (vilket bland annat lett till ett starkt försvar av Israel, oavsett landets brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter) går så långt att hon kallar deltagandet på Pride för "dåligt omdöme".

Om KD endast hade bestått av politiker som Caroline Szyber, så hade det varit ett helt annat parti. Fortfarande inte ett partis som jag hade röstat på, men ett parti som jag hade respekterat. Men så är inte fallet. I partiet har även ytterst värdekonservativa personer som Enochsson och Lennart Sacrédeus fortfarande stort inflytande. Och Enochssons syn på t.ex. hbt-personer kan till viss mån jämföras med Sverigedemokraternas syn på invandrare. När Enochsson vill att partiet skall satsa på sina "kärnväljare" genom att ta avstånd ifrån Pride är det lite som när SD går tillbaka till sina rasistiska rötter. Det är möjligt att det finns KD-väljare som hade gillat ett sådant ställningstagande. Men i min värld är inte den relevant frågan om det är Enochssons eller Szybers väg som leder till det bästa valresultat för KD, utan vilken väg som KD kan ta för att hålla sig i samklang med grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter. Och om de så skulle tappa väljare på att göra det, på att gå Szybers öppnare väg, så har de i alla fall gjort det med hedern i behåll.

Read more...

Mänskliga rättigheter i Ryssland

På DN kan man läsa att Moskvas borgmästare, Jurij Luzjkov, återigen svär att sätta stopp för alla planer på en prideparad i den ryska huvudstaden. Enligt Luzjkov är det "ingen idé att tjata om mänskliga rättigheter", utan istället borde man slå till "med lagens hela makt". Det framgår inte varför man måste bekämpa prideparaden, vilka argument som man vilar sig emot för att hetsa emot homosexuella och för att förkasta "tjatet" om mänskliga rättigheter. Det kanske inte spelar särskilt stor roll, jag har mycket svårt att tro att de skulle vara intressanta att ta del av, och eftersom situationen är så tragiskt blir det dessutom svårare att skratta åt de säkerligen ihåliga och idiotiska tankarna bakom utspelet. Men det tragiskaste av allt är att en på pappret folkvald ledare i dagens Ryssland kan yttra sig på ett sådant sätt utan att vara rädd över att ställas till svars av varken sina väljare, media eller någon annan. Ryssland har som sagt en mycket lång väg at vandra för att bli en fungerande, sund demokrati.

Read more...