Pride mot inskränkthet

Stockholm Pride har precis tagit slut, och ett bevis på hur framgångsrikt och betydelsefullt evenemanget är torde vara att alla riksdagspartier förutom sverigedemokraterna nu deltar sedan även kristdemokraterna har anslutit sig. Sverige är också ett föregångsland vad gäller homosexuellas rättigheter, mycket tack vare den kamp av vilken Pride är en del.

När igår Tjeckiens pridefestival inleddes kom direkt en påminnelse om hur inskränkta även topp-politiker i andra europeiska, sekulära demokratier kan vara. En av president Klaus närmaste män gick ut och anklagade festivalen för att upphöja sexuella avvikelser till dygd, samt ifrågasatte Prags borgmästare för att han gett festivalen sitt stöd. Hade något liknande skett i Sverige, så hade personen i fråga snabbt tvingats till en pudel av en överordnad. Men president Klaus tog istället sin medarbetare i försvar och hävdade att han inte "kände någon stolthet" över arrangemanget. Klaus delade alltså medarbetarens åsikter, även om han säger att han hade "valt andra ord".

Det är alltså tydligt att åtminstone en del av den tjeckiska eliten, inklusive presidenten, uppfattar kampen för homosexuellas (och mer generellt hbtq-personers) rättigheter som något sorts förhärligande av vad som de ser som avvikelser som i bästa fall kan tolereras, men som definitivt borde veta sin plats i samhället. Man får gissa att de helst skulle se att den platsen var så pass undanskymd att de inte stör eller provocerar det heteronormativa majoritetssamhället.

Historien är en påminnelse om hur viktiga evenemang som Pridefestivaler faktiskt är för att fortsätta kampen för en värld där alla människor har samma rättigheter oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, eftersom de både samlar stöd för och ger stolthet åt en utsatt grupp och tenderar att exponera inskränkthet och fördomar hos omgivningen. Tragiskt nog så är situationen värre än i Tjeckien i flera andra länder i vår omedelbara närhet, t.ex. Litauen. För att inte tala om hur hemskt illa det står till i många starkt religiösa länder, eller i stora delar av den afrikanska kontinenten där homosexuella även i föregångslandet Sydafrika regelbundet utsätts för fruktansvärda övergrepp (t.ex. de så kallade "corrective rapes" mot lesbiska kvinnor). Den globala Pride-rörelsen behöver alltså allt stöd den kan få, då den har ett enormt arbete framför sig.

Read more...

Vargar och romer, om att ge efter för hat och missaktning

Alla experter verkar vara överens om att den svenska vargstammen är för liten för att vara biologiskt stabil och livskraftig. Sverige stäms i domstol av EU-kommisionen för att vi bryter mot den EU-lagstiftning som skyddar utrotningshotade arter då vi tillåter jakt på varg (vilket fick miljöminister Carlgren att likt franska eller ungerska ministrar som irriteras över EU-kritik mot behandling av romer i princip säga att EU inte borde lägga sig i...). Regeringen och Carlgrens inställning har hela tiden varit att den legala jakten skulle öka acceptansen för rovdjurspolitiken och därigenom främst göra det lättare att plantera in nya vargar, men även minska den illegala jakten. Det finns dock inga indikationer på att vargjakten har gjort det lättare att placera ut nya genetiskt värdefulla vargar i den svenska stammen. Inte heller finns det några tecken på att tjuvjakten, som har tagit ett 100-tal vargar under 2000-talet, har minskat.

Hela grunden till politiken är i sig absurd. Det är fel att jaga en utrotningshotad vargstam som har lika stor rätt till de svenska skogarna som jägarna har. Att sen motivera det med att det skulle öka acceptansen för rovdjurspolitiken hos varghatarna är att legitimera och tillmötesgå åsikter som i grunden är hatiska och inte borde tillåtas få något genomslag i politiken. Vargstammen är en bråkdel av t.ex. björnstammen, och björnarna, är betydligt farligare för människan, för att inte tala om jägarna själva som är mycket farligare än björnarna. Ändå erkänner inte regeringen att varghatet har lett till en politik som innebär en negativ särbehandling jämfört med andra rovdjursstammar i Sverige eller vargstammar i andra europeiska länder. Ungefär som när vi säger att vi visst inte diskriminerar mot romer i Sverige. Men ändå användes i Stockholm ljusskygga lagar ifrån femtiotalet för att utvisa EU-medborgare som inte har begått några brott. Och just det, de tillämpades bara mot romer...

Read more...

Mental inavel?

Ibland kan man förundras över hur knäppa tankar som kan få fäste. Det absurda förslaget att förbjuda busschafförerna i Jönköping att tala andra språk en svenska verkar härröra ifrån företaget Keolis områdeschef Mats Freding, men den person som trädde fram i en radiointervju och försvarade förslaget var den lokale fackordföranden Thor Tärnbring. Tärnbring hävdade att om fler språk än svenska talades så blir det "en kakafoni" där "ingen får lugn och ro". Med tanke på att det knappast är språket som avgör ljudvolymen, så kan man bara spekulera i vad Tärnbring egentligen ville. Få tyst på kollegor med utländsk bakgrund då han tycker att dessa har för hög ljudvolym då de pratar? Få bättre kontroll över allt som sägs i lunchrummet? Eller helt enkelt bara bekämpa det som för honom är främmande och okänt? Självklart röt både Keolis och facket ifrån centralt när tokigheterna blev kända, men det är ändå minst sagt förvånande att ingen av de inblandade själva fattade att deras försök till försvenskande strömlinjeformning av arbetskraften var både korkat och diskriminerande på gränsen till rasism...

Read more...

Välj väl, integrationsministern

Integrationsminister Erik Ullenhag har idag skrivit och publicerat en artikel på DN Debatt där han betonar hur viktigt det är att bekämpa islamofobi och diskriminering av muslimer, vilken riskerar att ifrån en redan hög nivå öka som effekt av självmordsbomben i Stockholm. Ullenhag säger också att samhället måste stå upp emot och bekämpa islamistisk fundamentalism, men poängterar att det är en mycket liten del av landets muslimer som tillhör den gruppen extremister som utgör en fara för det öppna samhället. Jag håller med Ullenhag om i stort sett allt han skriver, och har själv tidigare skrivit om behovet av att både bekämpa islamistisk terror och islamofobi. Sen kommer självklart Ullenhag att kritiserar ifrån alla håll och kanter för sin balanserade artikel, med tanke på hur debattklimatet ser ut... Det som jag själv är mest intresserad av är hur han har valt de "företrädare för det muslimska Sverige" som han skall ha träffat idag, och hur han fortsätter att välja att föra en dialog med den heterogena och brokiga grupp människor i Sverige som själva eller av andra definieras som "muslimer". Historiskt har den debatten förts med företrädare för olika muslimska grupperingar som t.ex. Muslimska rådet (med den högaktuella ordföranden Helena Benaouda). Dessa grupperingar har organiserat sig kring sin religiositet och deras ledare har troligtvis valts på grund av en ännu större renlärighet än de vanliga medlemmarna, så de är knappast representativa för gruppen "muslimer" i Sverige, till vilken även moderat troende eller helt sekulära personer tillhör. T.ex. definierar sig den progressiva politikern Nalin Pekgul som muslim, men jag tror inte att hon har särskilt mycket gemensamt med de som normalt utses att representera "Sveriges muslimer". Om Erik Ullenhag som så många andra regeringsföreträdare förr, har sammankallat ett råd bestående av relativt radikala muslimska krafter, så riskerar det att styra diskussionen emot mer religiöst betonade "rättigheter" istället för att handla om den vardagsdiskriminering, speciellt då på arbetsmarknaden, som är ett oändligt mycket mer påtagligt problem för alla som råkar ha namn som Muhammed, Ahmed eller Fatima. Det är för mig eftersträvansvärt, och definitivt inte diskriminering, att religionens inflytande på människors liv begränsas, bara det gäller lika för alla religioner, inklusive kristendomen. Däremot är det alltid diskriminering när människor behandlas olika, och det är en realitet idag i Sverige för mängder med personer som har namn eller utseende som kan associeras till islam.

Read more...

På tiden!

Nu har äntligen USA skrotat den djupt diskriminerande "don't ask, don't tell" regeln som har hindrat öppet homosexuella ifrån att tjänstgöra i armén. Obama, som har misslyckat med mycket av det han har lovat, lyckades alltså till slut lotsa upphävandet av regeln igenom kongressens båda kamrar, vilket får räknas som en symboliskt viktig seger emot de starka högerkristna, homofoba grupperingar som genomsyrar det amerikanska samhället. Det borde naturligtvis vara lika självklart att öppet homosexuella får tjänstgöra som soldater som att mörkhyade får göra det, men det har uppenbarligen suttit långt inne. Att regeln äntligen har upphävts är minst sagt på tiden!

Read more...

Att skaka eller att inte skaka (hand)

De senaste dagana har debatten rasat, bland annat på Newsmill, om den dom som gett en bosnisk man skadestånd för att han har förlorat sin ersättning ifrån arbetsförmedlingen efter att ha vägrat att ta en kvinnlig vd för ett företag där han hade möjlighet till praktikplats i hand. Som vanligt så polariseras diskussionen kraftigt, där de flesta hävdar att domen är vansinnig och att DO, som drivit fallet, borde läggas ned, medan några stöder vad de ser som kampen för religionsfrihet. Fallet med en man som vägrar skaka hand med en kvinna verkar uppröra än mer än när en kvinna vägrar skaka hand med män, vilket hände i det debatterade programmet Halal-TV. Bland annat Lena Andersson på DN ser det som utpräglad sexism. I grunden så håller jag med om att det blir konstigt när DO driver frågan om skadestånd på grund av diskriminering till en man som de facto har behandlat människor olika, dvs diskriminerat, då han hälsade på alla utan på kvinnan i sällskapet, vilket hon också uppger kändes obehagligt. Om det skulle ha rört sig om att vägra att skaka hand med en svart man istället för en kvinna, så hade mannens sak knappast tagits upp av DO. Nu finns det som tur är inte särskilt gott om religioner som fortfarande hävdar att hudfärg är en grund för diskriminering (även om det har varit vanligt förekommande i historien) medan kön dessvärre ofta anses vara en legitim grund för diskriminering i trons namn. Och då hamnar man som så ofta i en situation där religionen, och således till synes religionsfriheten, krockar med andra mänskliga rättigheter. Men den konflikten anser jag vara feltolkad, eftersom det är helt uppenbart att man inte får göra vad som helst bara för att det ingår i ens tro. Om en företrädare för en gammalhinduisk dödskult inspirerad av gudinnan Kali hävdade sin rätt att i religionsfrihetens namn utföra människooffer, så skulle nog folk mest skratta åt tokstollen. Religionsfrihet innebär en rätt att tro vad som helt, inte att göra vad som helt, och bör inte kunna användas som en ursäkt för handlingar som annars inte skulle vara acceptabla. Så frågan bör istället vara om det faktum att en man på grund av sina egna anledningar, oasvett om de är kulturella, religiösa, psykologiska eller neurotiska, vägrar att hälsa på en kvinna genom att skaka hand trots att han skakat hand med männen i sällskapet är fog för att dra in dennes ersättning hos arbetsförmedlingen. Det är trots allt inte olagligt att inte ta folk i hand, även om det naturligtvis vore önskvärt att en arbetssökande gjorde en ansträngning för att presentera sig själv i positiv dager för en eventuell arbetsgivare. Här bör nämnas att arbetsförmedlingen har ett särskilt ansvar som statlig myndighet som går längre än det ansvar privata företag har vad gäller att anpassa sin verksamhet efter människors specifika behov och brister. Att sträva efter ökad tolerans i samhället innebär både att det för mig vore önskvärt att alla män och kvinnor kände sig bekväma med att ta människor i hand oavsett kön, och att vi som inte begränsar oss på det sättet bör kunna hantera det faktum att det finns människor som har speciella sedvänjor som vi kanske tycker är lite märkliga på bästa möjliga sätt utan att någon människa i onödan ytterligare begränsas i möjligheten att åtnjuta friheter och rättigheter i vårt samhälle. Det blev en komplicerad mening, men det är också till skillnad ifrån vad många vill påskina en klart komplicerad fråga...

Read more...