De rödgrönas rättspolitik

Jag förstår att justitieminister Beatrice Ask är upprörd över de rödgrönas brist på rättspolitik. Det är jag också, vilket jag skrev om för några dagar sedan. Förslaget om att spara en miljard på rättsväsendet känns inget annat än verklighetsfrånvänt. Min upplevelse som polis är att samtliga delar i rättskedjan, polis, åklagarväsende och domstolar snarare behöver mer pengar för att ha en chans att leva upp till de relevanta krav på bland annat kortare ledtider som ofta ställs. Det man skulle kunna spara på enligt min egen i det här fallet ogrundade mening är i så fall advokatarvodena, för hos advokatbyråerna verkar det aldrig saknas pengar, och det finns alltför många fall där advokater debiterat för mer tid än vad de de facto har lagt ned på ett ärende...

Jag håller visserligen med socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström om att det vore en bra idé att slå ihop alla polismyndigheterna till en (det skulle främja samarbete och minska kontraproduktiva suboptimeringar av resurser) och att göra om polisutbildningen till en högskoleutbildning, men bortsett ifrån det känns de rödgrönas rättspolitik oroade flat och tunn. Vore jag kriminiell så skulle jag rösta rödgrönt...

Read more...

Rödgröna röra i rättspolitiken

Jag som i många frågor ligger närmast miljöpartiet, och har röstat på dom i alla val jag varit röstberättigad, blir mer än en aning bekymrad över vad jag uppfattar som en minst sagt flummig hållning i rättspolitiken. Och det verkar inte som om samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet har bringat ordning. Miljöpartiet har profilerat sig som ett integritetsvärnande parti, och det är väl bra, men jag hade hoppats att det hade betytt mer än att bara vara emot alla former av övervakning. Faktum är att t.ex. kameraövervakning både kan verka brottsförebyggande och förenkla brottsutredningar och på så sätt värna integriteten för svaga och utsatta, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Lika förvirrande är det med hållningen i frågan om halvtidsfrigivning. Vi har redan ett rättssystem där professionella tjuvar kan tömma mängder av människors lägenheter på både både reellt och emotionellt värde och roffa åt sig miljonbelopp, för att om man till slut lyckas få tag på dom göra en volta på ett antal månader och sedan vara tillbaka på "jobbet" igen, och där grova misshandlar eller våldtäkter som förstör människors liv leder till straff på dryga året i fängelse. Då känns det snarare osmakligt att tala om tidigare frigivningar än den efter två tredjedelar som vi redan har och om att riva upp försöket til strängare straff för grova våldsbrott som alliansen drivit igenom. Det hela görs inte bättre av att socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström är betydligt mycket snabbare på att kritisera allt regeringen gör än vad han var på att få igenom reformer under sin tid som justitieminister. Och inte heller av att det fortfarande finns riksdagsledamöter i miljöpartiet som Esabelle Dingizian som totalt verkar sakna rättspolitisk verklighetsuppfattning och går ut i Newsmill och hävdar att sexköp skall jämställas med människohandel.

Jag ligger långt ifrån moderaterna i de flesta frågor, men jag kan inte annat än hålla med deras rättspolitiske talesperson Henrik von Sydow då han säger att "våld eller hot om våld ska inte accepteras för att upprätthålla en över- och underordning av människor", och då krävs det att staten skyddar de svaga mot de starka på ett bestämdare sätt än idag, och inte tvärt om. Nu har jag fortfarande inte glömt justitieminister Beatrice Asks fadäs då det tog en vecka för henne att förstå att det kanske inte var en bra idé att hänga ut misstänkta sexköpare till allmänt spott och spe, eller migrationsminister Tobias Billströms uppfattning att tiggande romer är "ohederliga" och bör slängas ut av polisen, så den sorgliga kontentan är väl att det är svårt att veta var man skall vända sig om man vill ha ett rättssystem som bestämt och effektivt bekämpar brottslighet och skyddar brottsoffer, samtidigt som det respekterar allas rättigheter och människovärde.

Read more...

Asks pudel slutet på historien?

Så har då justitieministern till slut, efter sex dagar, tagit tillbaka uttalandet om skampåle för misstänkta sexköpare. Det är häpnadsväckande att det tog sex dagar för Ask att förstå att man inte kan skippa rättstatens grundprinciper för misstänkta sexköpare, och att hon nu gör en pudel torde snarare bero på press utifrån än på att hon själv insåg det absurda i sitt uttalande. Historien diskuterades på ett mycket upplysande sätt av SvDs Sanna Rayman och Thomas Bodström i Studio Ett, och de var rörande överens. Det var bara Asks partikamrat Anna Köning Jerlemyr som försökte hävda att diskussionen borde ha varit om sakfrågan, prostitution, och inte om Asks uttalande. Jag har lyssnat på Jerlemyr under ett Amnestyseminarium om våldtäkter, och jag blev imponerad. Hon verkade vara både balanserad och engagerad. Idag var hon dock totalt fel ute. Att hon hävdade att Asks vansinniga uttalande inte är ett problem får hennes försök att ta upp sakfrågan att framstå mer som en skenmanöver än som ett ärligt engagemang. Då var ROKS ordförande Angela Beausang betydligt mer nyanserad då hon i en artikel på Newsmill både argumenterar för sexköpslagen men också klargör att Asks uttalande är problematiska.

Bodström, som definitivt inte är en personlig favorit, har tack vare Asks grodor bjudits på mängder av gartispoänger. Hans uttalanden i Studio Ett var rakt igenom genomtänkta och oklanderliga. Han kräver nu efter pudeln inte längre Asks avgång, men konstaterar att det antagligen inte är någon nackdel för socialdemokraterna om hon sitter kvar, då hennes trovärdighet som justitieminister är skadad. Det är helt sant, Ask har blivit en utmärkt resurs för de rödgröna...

Read more...

Reinfeldts försvar vekt

Som tur är verkar historien med Asks nu infamösa uttalanden om att hänga ut sexköpare inte vara slut ännu. Reinfeldt har nu svarat på Bodströms uttalanden, genom att bagatellisera Asks groda och istället hävda att om någon justitieminister borde ha avgått, så var det Bodström själv när Tony Olsson avvek ifrån Hall. Bodström svarar att rymningar sker jämt, och att det är värre att ha en justitieminister som inte kan skilja på misstänkta och dömda. Dessutom vore det, vilket Bodström inte ens nämner, illa nog att hänga ut dömda sexköpare. Skall staten plötsligt informera grannar och familj om alla brott en individ gör sig skyldig till? Och härnäst? Skall även t.ex. otrohet rapporteras till familjen? Nej, det hade räckt om man åtminstone smidigt informerade i de fall när det finns specifika individer som riskerar att utsättas för nya brott, som t.ex. när en person som är dömd för upprepade och grova kvinnomisshandlar inleder en ny relation. Men några sådana ambitioner finns inte. Istället fokuseras på att hänga ut misstänkta sexköpare...

Bodström har självklart rätt igen, och Reinfeldts försök till försvar genom attack känns vekt. Det är ytterst förvånande att Reinfeldt själv inte verkar tycka att uttalandet är särskilt anmärkningsvärt, han kom t.ex. med helt irrelevanta jämförelser i Ekots intervju i lördags. Eftersom Ask inte själv verkar förstå att hon behöver ta kraftfullt avstånd ifrån sina tidigare uttalanden (göra en "pudel"), så är det dessutom förvånande att inte Reinfeldt verkar ha förklarat detta för henne.

Det är bara att hoppas att media, oppositionen, och bloggosfären fortsätter att lyfta frågan, vi kan helt enkelt inte ha en justitieminister som vill ha pöbelvälde för ett specifikt brott i Sverige.

Read more...

Självklart bör Ask avgå

Jag kan inte låta bli att förvånas över att historien med justitieminister Beatrice Ask vansinniga uttalanden om att hänga ut misstänkta sexköpare ändå inte har fått mer uppmärksamhet än vad den har fått. Med tanke på hur lätt media drar igång en häxjakt på politiker över struntsaker så är det både anmärkningsvärt och att Ask närmast tillåts komma undan med att som justitieminister vilja kasta hela rättstaten över ända och instifta någon sorts pöbelvälde, enbart applicerbart på sexköpare. Att statsminister Reinfeldt som brukar vara skicklig i hur han formulerar sig försvarade "Bea" i Ekots lördagsintervju och gjorde helt irrelevanta jämförelser med att dömda pedofiler inte tillåts jobba på dagis utan att pressas av den annars hårdföre intervjuerare Ramberg spädde dessutom bara på frustrationen. Och oppositionen har varit förvånansvärt tyst. Nu uttalar sig till slut socialdemokraternas tidigare justitieminister Thomas Bodström. Bodström brukar vara duktig på att kritisera regeringen, även för problem han själv skapade eller ignorerade under sin period vid makten, men den här gången var han förvånansvärt mild i sin kritik. Enligt Bodström bör Ask antingen ta tillbaka uttalandet eller avgå. Att Ask inte tvingats ta tillbaka uttalandet ännu är ett totalt underkännande av både media, regeringen och oppositionen. Men min åsikt är att det är för sent. Hade det bara varit en groda ifrån Asks sida, så hade hon haft gått om tid på sig att tydligt ta avstånd ifrån uttalandet och förklarat sig. Det faktum att hon inte har gjort det gör att hon absolut bör avgå oavsett om det framöver sätts tillräckligt med tryck på henne att tvinga fram någon form av tydligt tillbakatagande.

Read more...

Reformering av polisen

De rödgrönas rättspolitiska talespersoner publicerade precis en artikel på Newsmill där de lägger fram tre förslag till reformer av rättsväsendet. Dessa förslag är:
Slå ihop polismyndigheterna.
Gör om polisutbildningen till en högskoleutbildning.
Skapa en extern oberoende myndighet för att utreda poliser och åklagare.
Tungviktaren i trojkan som nu lägger fram förslaget, före justitieministern Thomas Bodström, är definitivt ingen favorit, då han verkar vara bättre på att klaga på andra än på att själv få något bra gjort, men i det här fallet så håller jag faktiskt helt och hållet med honom och hans kollegor. Jag ser egentligen bara fördelar med att slå ihop polismyndigheterna, då det borde kunna förbättra samverkan och öka effektivitet. Brottslingar kan bekant röra sig fritt mellan länen, och polisens samarbete borde vara lika flexibelt. Vad gäller polisutbildningen så ser jag även här bara fördelar med att göra om den till en högskoleutbildning. Förhoppningsvis skulle det kunna höja kvaliteten på studierna. Dessutom, om man hanterar antagningen till studierna separat, så öppnar man upp för olika vägar att skaffa sig den kompetens man behöver för att sen söka jobb som polis. Och slutligen så ger man personer som kanske märker att de inte vill eller är lämpliga att bli poliser möjligheten att dra nytta av sina studier på ett annat sätt även om de väljer en annan bana. Med ett antal högskolepoäng i tex beteendevetenskap eller juridik så kan man fortsätta studera i en annan riktning. Till sist, vad gäller att låta en extern myndighet granska poliser eller åklagares misstag och brott, så talar fallet Johan Liljekvist dessvärre för sig själv.

Read more...