Visar inlägg med etikett polisvåld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett polisvåld. Visa alla inlägg

Kritik mot internutredning

måndag 16 augusti 2010

Professor Dennis Töllborg, som efter fallet då Johan Liljeqvist dog i Göteborg efter ett polisingripande och den efterföljande utredningen kritiserades kraftigt, utsetts att utreda handläggningen av anmälningar mot poliser, kom idag med ett utlåtande. De viktigaste slutsatserna i Töllborg utredning verkar vara att poliser bör utredas av en fristående myndighet och ej av polismyndigheten, samt att man måste ställa krav på tempot i utredningen. Töllborg vill att alla inblandade poliser skall höras inom max 12 timmar om någon har dött vid ett ingripande, att jämföra med att det tog över ett halvår innan internutredaren i Johan Liljeqvist-fallet hörde flera av de poliser som var på platsen då Johan dog, och än längre innan piketpoliserna som skötte transporten hördes. Töllborg kritiserar också utredningen i fallet Johan Liljeqvist.

Jag, som själv tycker att hela fallet närmast verkar vara ett sammanbrott av rättssamhället, välkomnar Töllborg kritik. Även om det nu konstaterats att ingen polis kommer att åtalas för tjänstefel eller annan brottslighet i samband med ingripandet eller den följande utredningen, så kan man ändå anse att det har gjorts allvarliga fel, t.ex. slappheten i utredningen. Vad gäller Töllborgs förslag, så är jag själv inte särskilt förtjust i att sätta fixa tidsgränser för när saker skall vara gjorda i en utredning, det tenderar att leda till att man optimerar mot tidsgränserna snarare än för utredningen i sig, men om det krävs för att undvika den sortens långsamheten som nämndes ovan, så må så vara. Om nu Töllborg får igenom sitt andra förslag, att helt flytta utredningarna till en annan myndighet, så torde dock det nödvändiga tempot komma naturligt, utan krav på tidsgränser. Sen måste man naturligtvis även säkerställa att det inte råder kåranda mellan de poliser som utreder och de som utreds, och det bästa sättet kanske är en egen myndighet. Jag har dock ändå känslan av att de problem som uppstod i utredningen av Johan Liljeqvists död hos Göteborgspolisen inte skulle ha hänt på samma sätt i Stockholm, där man har en länsgemensam enhet för internutredningar som är tydligt separerad ifrån resten av verksamheten, och det borde ju i alla fall vara ett minimikrav.

Read more...

Rättsrötan i fallet Johan Liljekvist

tisdag 27 april 2010

Jag har egentligen inte tid att skriva nu, men jag måste ända kommentera uppgifterna i P1-morgon om att överåklagare Björn Ericson som tog över fallet med utredningen kring Johan Liljekvists död efter att den åklagare som tidigare var förundersökningsledare kapitalt hade misskött utredningen verkar ha gjort egna medicinska bedömningar som går tvärs emot vad rättsläkaren har kommit fram till. Jag har skrivit om fallet tidigare, och för mig finns det egentligen inget som kan skada förtroendet för rättssamhället mer än när övergrepp begås, och dessa sen mörkas, bagatelliseras och görs straffria. Att nu den nya åklagare som tillsattes efter att den tidigare granskningen visade på allvarliga brister i förundersökningen verkar ha ansett sig ha bättre medicinsk kompetens än en rättsläkare verkar, med advokat Ismo Salmis ord, vare ett sätt att "slå knut på sig själv för att inte behöva åtala de inblandade poliserna", och det är mycket allvarligt. Visst kan det finnas många förmildrande omständigheter kring situationen och polisernas agerande som jag inte känner till, men då skall de föras fram och få tala för sig själva. Att skydda poliserna genom att på olika sätt försöka dölja att Liljekvists död som rättsläkaren konstaterat berodde på polisingripandet borde snarare vara att anse som tjänstefel.

Read more...

Polisers säkerhetstänkande

tisdag 16 mars 2010

Idag var jag på ett jobb som väckte känslor och ställde frågor. Jag skall försöka dela med mig av dessa funderingar utan att varken lämna ut någon person eller rucka på förundersökningssekretessen. Om någon av mina läsare tycker att jag misslyckas med det, så tar jag tacksamt emot feedback, så att jag kan fundera över om jag har passerat någon gräns och måste tänka om.

Jag och kollegan hamnade som första patrull på ett jobb med en människa som var skör och bräcklig, och mådde mycket dåligt. Hon hade även under sista tiden upplevt att hon hade blivit utsatt för upprepade kränkningar, vilket ledde till att allt till slut brast och hon reagerade besinningslöst på ett sätt som skapade fara för andra och för henne själv.

När vi kommer fram till henne, och i hela vårt följande agerande gentemot henne, så behöver två ofta motstående intressen balanseras, å ena sidan säkerhetstänkande och det taktiska, å andra sidan bemötandet, respekten, kommunikationen, kontakten och empatin. Den polis som inte ser motsatsförhållandet mellan dessa två intressen, och som inte aktivt reflekterar över det, anser jag behöver ta sig en ordentlig funderare. Vi vet inte om hon fortfarande bär på ett vapen, men vi tror inte det (det hon bar på tidigare vet vi är lämnat på annan plats). Vi märker däremot direkt att hon, liksom många sköra människor, reagerar extremt starkt på allt som hon uppfattar som en kränkning av hennes integritet, och en ordentlig visitation eller ens en kontroll av handväskan som hon bär på faller definitivt in i den kategorin.

I sådana situationer gör varje polis en egen bedömning. Det finns poliser som inte överhuvudtaget vill känna att de kompromissar med säkerheten, och som också känner ett behov av att ha total fysisk kontroll över en oberäknelig motpart för att inte ta någon form av risk. Går man in med den attityden så slutar också många situationer med att personer brottas ned och bojas, för de allra flesta, speciellt psykiskt sköra, reagerar starkt på att bli visiterade, konrollerade och beordrade. Sen finns det den andra ytterligheten, poliser som vill anstränga sig så långt det går för att undvika att behöva bunta ihop och boja, även om det kan innebära kompromisser med säkerheten, t.ex. att en person inte visiteras direkt, eller tillåts mer rörelseutrymme.

Jag har förstått att jag befinner mig längst ut på den sida av skalan där säkerhetstänkandet är som lägst. Delvis kanske jag bedömer situationer som mindre riskabla en många andra, och det kan ha att göra med att jag inte varit i polisyrket särskilt länge och inte drabbats av någon ordentlig tjuvsmäll. Delvis kanske det beror på att jag som gammal kampsportare har mycket stort förtroende för min förmåga att hantera ett handgemäng om det uppstår. Men jag är inte dummare än att jag förstår att det spelar mindre roll om det finns vapen med i leken. Så den avgörande skillnaden för mig kanske ändå är att jag är beredd att ta vissa risker, som jag ändå upplever som relativt små, för att undvika att en motpart skall uppleva sig kränkt av polisingripandet. Mitt lägre säkerhetstänkande förenklar för mig att visa respekt och empati för den jag har att göra med, och jag vill även tro att det faktum att jag framstår som mindre bekymrad över alla möjliga risker också kan förmedla en trygghet och ett lugn till den jag har att göra med.

Jag har dock stor respekt för olika kollegors egna bedömningar, ofta grundade på betydligt mer erfarenhet. Och de komplicerade är ju att när jag vill välja ett lägre säkerhetstänkande för att underlätta kommunikation och empati och undvika kränkningar, så kan det i praktiken innebära att jag inte bara utsätter mig själv för den något högre risken, utan även kollegan som jobbar med mig. Och här inser jag också att mina prioriteringar inte kan styra själva, båda i patrullen måste känna sig bekväma med hur vi jobbar. Och att hitta den balansen i situationer där man ibland måste agera väldigt snabbt kan vara lite komplicerat... Men, men, det är en del av jobbet som vi har valt...

Read more...

Utredningen nedlagd men frågorna finns kvar

fredag 12 mars 2010

Överåklagare Björn Ericson har beslutat att lägga ned den återupptagna förundersökningen om det polisingripande som ledde till Johan Liljekvists död, och den följande utredningen. Jag är medveten om att uppgifter som kommer ifrån media ofta är vinklade, och ibland kan vara helt felaktiga, men jag kan ändå inte skaka av mig bilden av att ingripandet som dödade Johan helt omöjligt kan ha gått till på ett acceptabelt sätt. Det verkar ju finnas vittnesuppgifter som tydliggör att det ligger ett antal poliser i en hög på Johan, på just det sätt som maximerar risken för cirkulationskollaps, positionell asfyxi, och att de blir kvar långt efter att han slutat röra på sig. Dessutom verkar hjälpen med att starta HLR ha dröjt ytterligare ett bra tag. Och den efterföljande förundersökningen verkar ha varit under all kritik, då de deltagande poliserna inte hördes på över ett halvår. Hur allt detta kan passera utan något rättsligt efterspel är ett mysterium för mig, och jag kan bara hoppas att min bild skulle ändras om jag själv läste in mig på förundersökningsprotokollet. Hur som helst så lär bilden av att polisen kan göra vad som helst utan att ställas till ansvar cementeras ännu mer, och förtroendet för polisen följaktligen sjunka.

Read more...

Reformering av polisen

fredag 5 februari 2010

De rödgrönas rättspolitiska talespersoner publicerade precis en artikel på Newsmill där de lägger fram tre förslag till reformer av rättsväsendet. Dessa förslag är:
Slå ihop polismyndigheterna.
Gör om polisutbildningen till en högskoleutbildning.
Skapa en extern oberoende myndighet för att utreda poliser och åklagare.
Tungviktaren i trojkan som nu lägger fram förslaget, före justitieministern Thomas Bodström, är definitivt ingen favorit, då han verkar vara bättre på att klaga på andra än på att själv få något bra gjort, men i det här fallet så håller jag faktiskt helt och hållet med honom och hans kollegor. Jag ser egentligen bara fördelar med att slå ihop polismyndigheterna, då det borde kunna förbättra samverkan och öka effektivitet. Brottslingar kan bekant röra sig fritt mellan länen, och polisens samarbete borde vara lika flexibelt. Vad gäller polisutbildningen så ser jag även här bara fördelar med att göra om den till en högskoleutbildning. Förhoppningsvis skulle det kunna höja kvaliteten på studierna. Dessutom, om man hanterar antagningen till studierna separat, så öppnar man upp för olika vägar att skaffa sig den kompetens man behöver för att sen söka jobb som polis. Och slutligen så ger man personer som kanske märker att de inte vill eller är lämpliga att bli poliser möjligheten att dra nytta av sina studier på ett annat sätt även om de väljer en annan bana. Med ett antal högskolepoäng i tex beteendevetenskap eller juridik så kan man fortsätta studera i en annan riktning. Till sist, vad gäller att låta en extern myndighet granska poliser eller åklagares misstag och brott, så talar fallet Johan Liljekvist dessvärre för sig själv.

Read more...

Polisen i blåsväder igen

lördag 30 januari 2010

De senaste dagarna har media dominerats av rapporteringen kring den före detta länspolismästare som nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Det är naturligt att rapporteringen blir intensiv då en av landets främsta företrädare för den poliskår som skall beivra och utreda brott, och således skydda medborgarna, själv är misstänkt för mycket grova brott. Det har också föranlett många kommentarer, allt ifrån att mannen själv under som länspolismästare var "besatt av frågor kring etik och moral" och därför försummade kärnverksamheten till att detta är ett tecken på poliskårens dåliga kvinnosyn. Det känns ganska tydligt att denne polischef knappast blivit befordrad genom att köra en chauvinistisk och kvinnofientlig jargong, så spekulationerna om att det skulle vara ett tecken på systemfel hos polisen känns underliga. Det enda man skulle kunna klandra kåren för är att ingen har lyckats genomskåda denne polischefs dubbelnatur, och det är nog allt annat än lätt.

Däremot har nyheten att den åklagaren som nu tagit över utredningen om göteborgaren Johan Liljeqvists död också kommer att utreda de poliser som först ledde utredningen för tjänstefel slunkit igenom relativt obemärkt. Fallet Johan Liljeqvist är dock allt som fallet med den våldtäktsmisstänkte polischefen inte är, nämligen ett tecken på grova systemfel och rättsröta. Först dödas Johan av polisens regelvidriga ingripande då ett antal poliser ligger på hans bröstkorg under lång tid, även efter att han slutat röra på sig, och sen livsräddande åtgärder dröjt ytterligare efter att man sett att han är medvetslös. Bara ingripandet i sig borde kvalificera som den kanske största skandalen i svensk polis sedan Osmo Vallo. Men att utredaren därefter försöker dölja de egentliga dödsorsakerna och få det att verka som om Johan har dött av det LSD som han hade i blodet gör det hela etter värre. Dessutom har utredningsmannen inte hört några av de poliser som var med vid ingripandet förrän sju månader efter Johans död, bara det en skandal Att det dröjde fem dagar innan åklagare kontaktades är i sig tillräckligt för att kvalificera som tjänstefel. När utredningen tas upp igen, enbart på grund av SR:s granskning, och den åklagare som nu skall leda förundersökningen väljer att använda sig av samma polisiära handläggare som gjorde den första utredningen är närmast löjeväckande. Om man, som jag, har jobbat som utredare av grova brott, så vet man att det antagligen hade gjort betydligt större skillnad att låta åklagaren vara kvar och byta ut handläggaren eftersom det är polisen som utför allt utredningsarbete. Även om åklagaren formellt fattar besluten, så har polisens arbete en enorm påverkan på vad som faktiskt görs i utredingen, och inte bara hur det görs. Hela historian är som gjord för att man skall tappa förtroendet för det svenska rättsväsendet. Så nu när rikspolischefen går ut och markerar hur bekymrad han är över fallet med den våldtäktsmisstänkte polischefen, så skulle han för min del gärna få säga några ord om Johan Liljeqvist också...

Read more...

Mördades av polisen pga hög musik

fredag 22 januari 2010

Journalisten Konstantin Popov, som nyligen avled av de skador som han tillfogats genom tortyr av rysk polis i fängelset hade gripits för att han spelade hög musik. Journalister är visserligen extremt utsatta i Ryssland, och många har mördats för att tystas, men det verkar inte som om det finns någon koppling mellan Popovs död och hans yrke. Han torterades helt enkelt ihjäl utan någon speciell anledning. Detta är bara ett exempel på en korrumperad, grym, och våldsam rysk poliskårs konstanta övergrepp emot de medborgare som de borde vara satta för att skydda. Det har nu gått så långt att till och med en ledamot för Putins Förenade Ryssland har sagt att poliskåren helt borde upplösas och byggas om ifrån grunden. Det kanske är den bästa lösningen, även om det antagligen leder till att alla avskedade poliser ägn sig åt kriminalitet på annat sätt. Grundproblemet är dock att den ryska staten, med Putin i spetsen, knappast främjar demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är svårt att bli av med korruptionen hos fotfolket, då den genomsyrar hela statsapparaten.

Read more...

Dödsmisshandel av polis i ryskt fängelse

onsdag 20 januari 2010

Journalisten Konstantin Popov avled idag efter att ha misshandlats och antagligen även utsatts för tortyr i ett ryskt fängelse. Jag har svårt att tänka mig vidrigare brott än när de vars uppgift det är att upprätthåla lag och ordning, och som finns för att skydda samhällsmedborgare ifrån våld och andra övergrepp i utsätter människor för den värsta tänkbara sortens kränkningar, tortyr som leder till döden. Tyvärr är det inte förvånande att detta sker i Putins Ryssland (ja Medvedev är president, men statens våld och övergrepp har frodats under Putins styre). I Tjetjenien har Putin installerat Ramsam Kadyrov, en känd mördare, torterare och våldtäktsman som president. Oliktänkande och oberoende förföljs och i värsta fall mördas, som tex den modiga journalisten Anna Politkovskaja. Polismän vittnar om hur man kategoriskt kräver in mutor och burar in oskyldiga. President Medvedev har anlagt en mjukare ton än Putin, som antagligen fortfarande har en mycket stor del av den reella makten, men väldigt lite verkar hända. Och det värsta är att de ledare som är ansvariga för alla flagranta brott mot de mänskliga rättigheterna åtnjuter ett stort folkligt stöd. Det ser mörkt ut för Ryssland.

Read more...