Visar inlägg med etikett Johan Liljeqvist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Johan Liljeqvist. Visa alla inlägg

Kritik mot internutredning

måndag 16 augusti 2010

Professor Dennis Töllborg, som efter fallet då Johan Liljeqvist dog i Göteborg efter ett polisingripande och den efterföljande utredningen kritiserades kraftigt, utsetts att utreda handläggningen av anmälningar mot poliser, kom idag med ett utlåtande. De viktigaste slutsatserna i Töllborg utredning verkar vara att poliser bör utredas av en fristående myndighet och ej av polismyndigheten, samt att man måste ställa krav på tempot i utredningen. Töllborg vill att alla inblandade poliser skall höras inom max 12 timmar om någon har dött vid ett ingripande, att jämföra med att det tog över ett halvår innan internutredaren i Johan Liljeqvist-fallet hörde flera av de poliser som var på platsen då Johan dog, och än längre innan piketpoliserna som skötte transporten hördes. Töllborg kritiserar också utredningen i fallet Johan Liljeqvist.

Jag, som själv tycker att hela fallet närmast verkar vara ett sammanbrott av rättssamhället, välkomnar Töllborg kritik. Även om det nu konstaterats att ingen polis kommer att åtalas för tjänstefel eller annan brottslighet i samband med ingripandet eller den följande utredningen, så kan man ändå anse att det har gjorts allvarliga fel, t.ex. slappheten i utredningen. Vad gäller Töllborgs förslag, så är jag själv inte särskilt förtjust i att sätta fixa tidsgränser för när saker skall vara gjorda i en utredning, det tenderar att leda till att man optimerar mot tidsgränserna snarare än för utredningen i sig, men om det krävs för att undvika den sortens långsamheten som nämndes ovan, så må så vara. Om nu Töllborg får igenom sitt andra förslag, att helt flytta utredningarna till en annan myndighet, så torde dock det nödvändiga tempot komma naturligt, utan krav på tidsgränser. Sen måste man naturligtvis även säkerställa att det inte råder kåranda mellan de poliser som utreder och de som utreds, och det bästa sättet kanske är en egen myndighet. Jag har dock ändå känslan av att de problem som uppstod i utredningen av Johan Liljeqvists död hos Göteborgspolisen inte skulle ha hänt på samma sätt i Stockholm, där man har en länsgemensam enhet för internutredningar som är tydligt separerad ifrån resten av verksamheten, och det borde ju i alla fall vara ett minimikrav.

Read more...

Rättsrötan i fallet Johan Liljekvist

tisdag 27 april 2010

Jag har egentligen inte tid att skriva nu, men jag måste ända kommentera uppgifterna i P1-morgon om att överåklagare Björn Ericson som tog över fallet med utredningen kring Johan Liljekvists död efter att den åklagare som tidigare var förundersökningsledare kapitalt hade misskött utredningen verkar ha gjort egna medicinska bedömningar som går tvärs emot vad rättsläkaren har kommit fram till. Jag har skrivit om fallet tidigare, och för mig finns det egentligen inget som kan skada förtroendet för rättssamhället mer än när övergrepp begås, och dessa sen mörkas, bagatelliseras och görs straffria. Att nu den nya åklagare som tillsattes efter att den tidigare granskningen visade på allvarliga brister i förundersökningen verkar ha ansett sig ha bättre medicinsk kompetens än en rättsläkare verkar, med advokat Ismo Salmis ord, vare ett sätt att "slå knut på sig själv för att inte behöva åtala de inblandade poliserna", och det är mycket allvarligt. Visst kan det finnas många förmildrande omständigheter kring situationen och polisernas agerande som jag inte känner till, men då skall de föras fram och få tala för sig själva. Att skydda poliserna genom att på olika sätt försöka dölja att Liljekvists död som rättsläkaren konstaterat berodde på polisingripandet borde snarare vara att anse som tjänstefel.

Read more...

Utredningen nedlagd men frågorna finns kvar

fredag 12 mars 2010

Överåklagare Björn Ericson har beslutat att lägga ned den återupptagna förundersökningen om det polisingripande som ledde till Johan Liljekvists död, och den följande utredningen. Jag är medveten om att uppgifter som kommer ifrån media ofta är vinklade, och ibland kan vara helt felaktiga, men jag kan ändå inte skaka av mig bilden av att ingripandet som dödade Johan helt omöjligt kan ha gått till på ett acceptabelt sätt. Det verkar ju finnas vittnesuppgifter som tydliggör att det ligger ett antal poliser i en hög på Johan, på just det sätt som maximerar risken för cirkulationskollaps, positionell asfyxi, och att de blir kvar långt efter att han slutat röra på sig. Dessutom verkar hjälpen med att starta HLR ha dröjt ytterligare ett bra tag. Och den efterföljande förundersökningen verkar ha varit under all kritik, då de deltagande poliserna inte hördes på över ett halvår. Hur allt detta kan passera utan något rättsligt efterspel är ett mysterium för mig, och jag kan bara hoppas att min bild skulle ändras om jag själv läste in mig på förundersökningsprotokollet. Hur som helst så lär bilden av att polisen kan göra vad som helst utan att ställas till ansvar cementeras ännu mer, och förtroendet för polisen följaktligen sjunka.

Read more...

Polisen i blåsväder igen

lördag 30 januari 2010

De senaste dagarna har media dominerats av rapporteringen kring den före detta länspolismästare som nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Det är naturligt att rapporteringen blir intensiv då en av landets främsta företrädare för den poliskår som skall beivra och utreda brott, och således skydda medborgarna, själv är misstänkt för mycket grova brott. Det har också föranlett många kommentarer, allt ifrån att mannen själv under som länspolismästare var "besatt av frågor kring etik och moral" och därför försummade kärnverksamheten till att detta är ett tecken på poliskårens dåliga kvinnosyn. Det känns ganska tydligt att denne polischef knappast blivit befordrad genom att köra en chauvinistisk och kvinnofientlig jargong, så spekulationerna om att det skulle vara ett tecken på systemfel hos polisen känns underliga. Det enda man skulle kunna klandra kåren för är att ingen har lyckats genomskåda denne polischefs dubbelnatur, och det är nog allt annat än lätt.

Däremot har nyheten att den åklagaren som nu tagit över utredningen om göteborgaren Johan Liljeqvists död också kommer att utreda de poliser som först ledde utredningen för tjänstefel slunkit igenom relativt obemärkt. Fallet Johan Liljeqvist är dock allt som fallet med den våldtäktsmisstänkte polischefen inte är, nämligen ett tecken på grova systemfel och rättsröta. Först dödas Johan av polisens regelvidriga ingripande då ett antal poliser ligger på hans bröstkorg under lång tid, även efter att han slutat röra på sig, och sen livsräddande åtgärder dröjt ytterligare efter att man sett att han är medvetslös. Bara ingripandet i sig borde kvalificera som den kanske största skandalen i svensk polis sedan Osmo Vallo. Men att utredaren därefter försöker dölja de egentliga dödsorsakerna och få det att verka som om Johan har dött av det LSD som han hade i blodet gör det hela etter värre. Dessutom har utredningsmannen inte hört några av de poliser som var med vid ingripandet förrän sju månader efter Johans död, bara det en skandal Att det dröjde fem dagar innan åklagare kontaktades är i sig tillräckligt för att kvalificera som tjänstefel. När utredningen tas upp igen, enbart på grund av SR:s granskning, och den åklagare som nu skall leda förundersökningen väljer att använda sig av samma polisiära handläggare som gjorde den första utredningen är närmast löjeväckande. Om man, som jag, har jobbat som utredare av grova brott, så vet man att det antagligen hade gjort betydligt större skillnad att låta åklagaren vara kvar och byta ut handläggaren eftersom det är polisen som utför allt utredningsarbete. Även om åklagaren formellt fattar besluten, så har polisens arbete en enorm påverkan på vad som faktiskt görs i utredingen, och inte bara hur det görs. Hela historian är som gjord för att man skall tappa förtroendet för det svenska rättsväsendet. Så nu när rikspolischefen går ut och markerar hur bekymrad han är över fallet med den våldtäktsmisstänkte polischefen, så skulle han för min del gärna få säga några ord om Johan Liljeqvist också...

Read more...