Om rasism och att bemöta Sverigedemokraterna

Inför förra valet diskuterades och planerades det i oändlighet för hur man skulle göra för att Sverigedemokraterna inte skulle komma in i riksdagen. Jag har hela tiden varit av åsikten att den centrala frågan inte är huruvida Sverigedemokraterna tar mer eller mindre än fyra procent i riksdagsvalet, utan vad man skall göra för att bekämpa den rasism och den främlingsfientlighet i samhället som SDs framgångar är ett symptom på. När t.ex. Luleå Hockeys sportchef verkar ha kallat en Skellefteåspelare för "Negersvin" (han nekar dock själv till anklagelserna) så har det knappast något med SD att göra...

Däremot kan man vända på frågeställningen och säga att det blir ett problem när etablerade partier anpassar sin politik efter SD. I svensk debatt har främst Folkpartiet anklagats för att "fiska i grumliga vatten". Även om jag har varit kritisk till många utspel ifrån folkpartistiskt håll, så är de för mig tydligt att det är Moderaterna, med migrationsminister Billström i spetsen, som har stått för de förslag och den retorik som mest närmar sig riktig främlingsfientlighet. Billström, som normalt brukar akta sig noga för att yttra sig i enskilda frågor (och aldrig ger stöd till utsatta utvisningshotade) var snabbt ute och stöttade gränspolisen i Stockholm vad gäller utvisning av romer för tiggeri. Billström deklarerade upprört att tiggeri var "ohederligt" och tog stöd i ett yttrande i ett förarbete ifrån 1954. Sen att det yttrandet skrevs i en tid då antiziganismen var institutionaliserad i Sverige verkar inte störa Billström. Det visade sig även senare att uttalanden ifrån Stockholmspolisen om att romerna skulle ha varit "aggressiva", "gått på folk" eller simulerat handikapp helt saknade stöd i polisens egen dokumentation. I slutändan handlade det om att romerna i fråga hade spelat instrument, vilket enligt gränspolisen är ett verktyg för tiggeri "istället för den vädjande blicken", och att det har lett till att de tagits i förvar i flera veckor och sedan utvisats. Detta verkar sakna legal täckning och hade naturligtvis inte hänt exempelvis en engelsk gatumusikant, vilket gör det speciellt allvarligt. Faktum är att hela historien luktar rasism mot romer.

Vad gäller Billströms inställning till vård av papperslösa och skolgång för barn till papperslösa, så kan hans starka motstånd visserligen inte beskyllas för att bero på rasism, men vittnar ändå om en brist på medkänsla för utsatta människor med utländsk bakgrund som skulle kunna kopplas till främlingsfientlighet. Nu har dock Billström blivit överkörd av resten av Alliansen och i slutändan även av sitt eget parti, då en blocköverskridande överenskommelse gjorts med miljöpartiet som bland annat ger papperslösa rätt till vård. Och just den sortens politiska lösningar är också nyckeln till att både få fram en bättre politik och att minska SDs inflytande.

Enligt en ny undersökning som har gjorts på Göteborgs Universitet så ökar stöder för Sverigedemokraterna ju hårdare politik emot invandrare som de etablerade partierna för. Det gör det ännu tydligare att Sverigedemokraterna bekämpas bäst av partier som Miljöpartiet och politiker som Socialdemokraternas före detta partiledare Mona Sahlin, och har sina bästa vänner i politiker som moderaternas Tobias Billström. Det behövs alltså ingen speciell strategi för att bemöta SD, det är bara frågan om att göra det som man ändå borde göra, föra en human och vettig migrations- och integrationspolitik. Sen krävs det dock ytterligare åtgärder för att komma åt både öppen rasism och dold främlingsfientlighet i samhället, men det är en annan fråga.

Read more...

Det pragmatiska, ideologiska miljöpartiet

Så det visar sig att regeringens utspel om bland annat vård till papperslösa ingick i ett större sammanhang där man har kommit överens med miljöpartiet om att göra upp om migrationspolitiken. Uppgörelsen, som kallats "historisk", innebär bland annat att papperslösa flyktingar ska kunna få vård och att deras barn skall få rätt att gå i skolan (något Moderaterna tidigare varit emot), samt att identifikationskraven för anhöriginvandring skall lättas upp och att det ska bli möjligt att komma hit för att starta nya företag.

Samtliga av dessa förändringar av den nuvarande politiken är väldigt välkomna och kommer att mycket konkret förbättra livet för mängder med människor som lever under utsatta förhållanden. Att man har kommit fram till en överenskommelse, trots att moderaterna med migrationsminister Tobias Billström i spetsen har varit notoriskt hårdföra i sin inställning till bland annat papperslösa, beror troligtvis på flera olika saker. Statsministern själv nämnde nödvändigheten av att stänga ute de främlingsfientliga Sverigedemokraterna ifrån politiskt inflytande över migrationspolitiken. Men dessutom krävdes det att det skulle finnas ett parti att göra upp med. Och det faktum att den stela och på många sätt kontraproduktiva blockpolitiken har brutits upp på vänsterkanten har gjort att miljöpartiet igen kan ta den konstruktiva roll de tidigare haft, som ett ideologiskt orienterar men ändå pragmatiskt mittenparti som slåss för sina hjärtefrågor. När vänsterpartiet gnäller om att miljöpartiet sålt sig för billigt, så konstaterar samtidigt Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson att miljöpartiet är det mest "extrema" partiet i invandringsfrågor i Sveriges riksdag, och ett finare betyg får man leta efter... Och socialdemokraterna, som inte verkar ha fastnat i vänsterpartiets gnällfälla där allt som de själva inte varit med om att bestämma är dåligt, hur goda effekter det än må leda till, uppskattar att papperslösa får rätt till vård och skola och välkomnar att Billström har blivit överkörd.

Nu får man främst glädjas över att ett viktigt steg har tagits för en humanare migrationspolitik och för att förbättra situationen för papperslösa i Sverige (något som vi som sagt fått FN-kritik för). Men man kan även glädjas över att miljöpartiet åter finns i den ansvarsfulla och konstruktiva roll som ett ideologiskt styrt men pragmatiskt arbetande obundet parti i vilken de på så många sätt konkret har påverkat och förändrat det svenska samhället tidigare. Bra jobbat!

Uppgörelsen kommenteras även på ledarplats i DN, SvD, Aftonbladet, mm.

Read more...

Äntligen beslut om vård till papperslösa!

Även om det verkar som om mycket fortfarande är oklart vad gäller regeringens överenskommelse om att papperslösa nu skall få rätt till vård (något som av FNs specielle rapportör om rätten till hälsa anses vara en mänsklig rättighet och som Sverige har fått mycket kritik för att ha nekat) så är beslutet hur som helst ett stort och viktigt steg framåt! Och det är även mycket glädjande att det i överenskommelsen också ingår att papperslösa barn skall ha rätt till skolgång samt att papperslösa skall ha rätt att starta företag.

Man skulle kunna säga mycket om att det har dröjt så länge att ge papperslösa de här till synes självklara rättigheterna. Och det är uppenbart att det under allianstiden har varit Moderaterna som har hållit tillbaka (att inget gjorts tidigare får Socialdemokraterna ta ansvar för). Men idag får det räcka med att glädjas åt att ett viktigt steg har tagits i en av de frågor som mest befläckat Sveriges anseende vad gäller mänskliga rättigheter inom vårt eget lands gränser.

Nu hoppas man bara att beslutet leder till konkreta åtgärder som kan komma de här utsatta människorna till gagn så snart som möjligt. Även om jag förstår att det kommer att ta ett tag innan en lagstiftning som löser alla finansiella bitar är på plats (frågan skall tydligen gå till omröstning i riksdagen efter årsskiftet), så gäller det för regeringen att gå ut med tydliga rekommendationer till landstingen så att de som inte redan nu ger papperslösa vård snarast omprövar sina rutiner.

Read more...

Hur vi behandlar de andra

I förra inlägget började jag skriva om mottagandet av flyktingar i Sverige. Jag anser alltså att många av migrationsverkets eller migrationsdomstolarnas beslut kan ifrågasättas, men jag tvingas acceptera att vi har en process som avgör vilka som får stanna, och det skamligaste i Sveriges flyktingmottagande är inte att vi faktiskt skickar tillbaka människor utan hur vi behandlar dem under den händelsekedjan.

I förra veckan tog P1s Konflikt upp frågan med att förvarstagna flyktingar (människor som har fått utvisningsbeslut) låses in på häkten och ibland även i arrester. Att sitta i ett häkte innebär att vara inlåst i en liten cell i princip dygnet runt, med en kortare paus för att få sträcka på benen, då häktena är konstruerade för att kunna hålla brottsmisstänkta som har fått restriktioner helt islolerade ifrån omvärlden. Polisens arrester är ännu värre, minimala celler varav vissa (fyllecellerna) bara innehåller en madrass på golvet. De är anpassade för att förvara gripna, anhållna eller omhändertagna under kortare tider, innan de släpps eller häktas. Miljön i häktet, och än mer i arresten, är så pass klaustrofobisk att även härdade kriminella "mjukas upp" efter att ha suttit där ett tag (vilket ibland kan förenkla förhör för polisens del, men också leda till falska erkännanden om man inte är försiktig). Häkten och arrester är anpassade för de syften de är byggda för, och rätt använda är de naturligtvis helt nödvändiga för rättstatens verksamhet, men de är inte till för att förvara människor som inte har begått några brott under långa tider. För mig framstår det som rent ut sagt vidrigt att spärra in förvarstagna flyktingar som redan innan antagligen mår dåligt i en miljö som kan bryta ned friska människor. Om man nu måste ta en människa i förvar, så skall hon eller han förvaras på ett värdigt, medmänskligt sätt, och om man som i fallet med den irakiska kvinnan som intervjuades i Konflikt inte anser att det är säkert att hon vistas i ett vanligt förvar på grund av hennes psykiska hälsa, så borde man väl se till att hon får vård på en psykiatrisk klinik istället för att förvärra situationen? Och det känns helt grundläggande att enskilda flyktingar inte kan bli lidande av brister i vår förvaltning, så om förvaren är fulla och man inte har någon annanstans att placera förvarstagna än i häkten eller arrester, då får man väl helt enkelt låta bli att låsa in dom.

Ännu ett exempel på hur vi i Sverige bryter mot internationella normer om mänskliga rätigheter är att vi brister i att tillhandahålla vård för papperslösa eller gömda flyktingar. Det finns mycket att skriva om det (och mycket att läsa, bland annat på Rosengrenska stiftelsens hemsida eller på "Rätt till vård-initiativets" sida), men det får bli ett ämne för ett annat inlägg.

Inspärrandet av förvarstagna flyktingar på häkten och bristerna i vården till papperslösa är exempel på fall där samhället på ett uppenbart sätt delar upp människor i vi och dom, i de för vilka mänskliga rättigheter gäller, och de för vilka de inte gäller. Den här uppdelningen förenlas av att "dom" är människor som vi har svårare att identifiera oss med, de kommer ifrån länder långt bort, de ser annorlunda ut och talar ofta inga språk som vi förstår. Jag tror inte bara att det hade varit omöjligt att behandla svenskar på det sätt som dessa människor behandlas utan att det skulle bli ett ramaskri, jag är dessutom ganska övertygad att om vi hade haft flyktingar ifrån vårt europeiska närområde, så hade det även då varit betydligt svårare att förvägra dem deras grundläggande mänskliga rättigheter.

Read more...