"Kriget mot narkotikan" förlorat, men vad är alternativet?

Termen "War on drugs" eller "Krig mot narkotika" användes första gången i officiella sammanhang 1971 av USAs dåvarande president Richard Nixon. Under 80-talet växlade president Ronald Reagan upp kriget, bland annat genom "Plan Colombia". Trots kriget mot drogerna har inte den globala användningen av narkotika minskat, och droghandeln innebär enorma inkomster för den organiserade brottsligheten.

USAs "War on drugs" innebar inte bara ett försök att bekämpa narkotikahandeln, utan även t.ex. giftbesprutning av stora områden där det förekom t.ex. kokaodlingar. Dessutom snärjdes kriget mot narkotikan in i USAs allmänna inblandning i speciellt i olika latinamerikanska staters politiska processer, där målet att trycka tillbaka (ofta folkligt stödda) vänsterrörelser och stötta USA-vänliga högerdiktaturer var totalt dominerande. I slutändan innebar troligtvis USAs inblandning många gånger att situationen för det lokala folket förvärrades kraftigt utan att droghandeln minskade.

I Colombia lyckades man dock delvis trycka tillbaka de mäktiga kokainkartellerna, vilket i sin tur ledde till att handelns epicentrum flyttades till Mexico, ett land som i årtionden hade styrts av ett institutionaliserat maktparti och i vilket korruptionen var enorm. När president Calderon tillträdde 2006 trappade han upp kampen mot de extremt mäktiga mexikanska kartellerna, vilket har resulterat i vad som närmast kan beskrivas som ett inbördeskrig med tusentals mördade på allt mer grymma och hänsynslösa sätt.

Organisationen Avaaz, en nätbaserad lobbygrupp som arbetar för mänskliga rättigheter och en bättre värld, har nu tillsammans med en panel av ex-makthavare i vilken ingår FNs före detta generalsekreterare Kofi Annan samt ex-presidenter ifrån Colombia, Mexico och Brasilien (samtliga centrala stater för droghandeln) presenterat en rapport om kriget mot narkotikan. I rapporten slår man fast att kriget har misslyckats och att nya grepp behövs. Rapporten förordar legalisering av vissa droger och behandling istället för kriminalisering av missbrukare.

Det globala problemet med droghandel och drogmissbruk är otroligt komplicerat, och de finns inga enkla lösningjavascript:void(0)ar. Ökad legalisering skulle säkert slå mot den organiserade brottsligheten och därigenom minska det enorma lidande som orsakas av samvetslösa kriminella i deras jakt på de ofantliga inkomster som narkotikan inbringar idag. En legalisering skulle kanske även kunna hjälpa en del av de människor som redan är fast i missbruk. Samtidigt kan inte risken att ökad legalisering leder till större tillgänglighet, lägre priser, högre social acceptans och därigenom betydligt fler som fastnar i missbruk bortses ifrån. Den självklara jämförelsen är med alkoholen, som visserligen inte ger lika stora inkomster till organiserad brottslighet idag, men som istället skapar jättelika problem för samhället genom våld och missbruk, just för att den är så tillgänglig.

Något som för mig är helt klart är dock att bekämpningen av droghandeln måste inriktas på de stora brottssyndikaten, och speciellt på deras ledarskikt. Dessa organisationer och personer har dessutom så mycket blod på sina händer, så att om man skulle lyckas lagföra dem för alla mord, kidnappningar, utpressningar, vapenbrott, med mera de begår så skulle man knappt behöva bry sig om straffsatserna för narkotikahandeln i sig... Och för den bekämpningen krävs det stora resurser, både vad gäller personal, pengar, utrustning och lagstiftning. Men kampen måste föras med respekt för de mänskliga rättigheterna, annars riskerar man totala haverier likt det som händer idag i Mexico.

Vad gäller missbrukare och småbönder, så krävs det dock en helt annan strategi. Missbrukare behöver vård och hjälp, och tillgång till andra alternativ i livet än droger. Fattiga bönder som odlar koka, vallmo, eller cannabis behöver tillgång till alternativa grödor, samt vettigt betalt för dessa, och ett allmänt inkluderande i den demokratiska processen så att de kan se en framtid för sig och sina barn utan att sälja till droghandlare.

Slutligen kan man alltså, som Avaaz gör, konstatera att den globala politiken mot droger har misslyckats, men det är inte lika lätt att se vilken som är den bästa vägen framåt...

Read more...

Otrohet avkriminaliseras i Mexico

I Mexico verkar en lag som kan ge upp till två års fängelse för otrohet vara på väg att avskaffas. Jag vet inte om man skall glädjas över att denna absurda lag är på väg bort, eller förfasas över att det faktiskt fortfarande är brottsligt att vara otrogen i Mexico. En mexikansk vänsterpolitiker uttryckte det som att avskaffandet av lagen varit "ett sätt att fördöma ett brott som historiskt sett har konstruerats för att göra kvinnor till männens egendom", och det är en mycket skarpsynt observation. När man helt korrekt kritiserar kvinnoförtryck i främst muslimska länder i Mellanöstern, Afrika och Asien, så kan det vara värt att påminna sig om att mycket starka patriarkala strukturer finns kvar även i det kristna Latinamerika. Vad gäller Europa, så har vi visserligen kommit längre, inte minst tack vare den utbredda sekulariseringen, men vi är långt ifrån framme än...

Read more...

Om alkohol och cannabis

Det har precis, i samband med kongressvalen i USA, också folkomröstats om legalisering av cannabis i Kalifornien. Det lutar åt att kalifornierna har röstat nej till legalisering, men omröstningen har lett till en debatt om cannabis även i svenska medier. Bland annat möttes journalisten Magnus Linton och folkhälsominister Maria Larsson i P1s Studio Ett. Linton hävdade att en legalisering av cannabis skulle slå undan benen för den organiserade brottslighetens största inkomstkälla, den illegala cannabishandeln, och att drogen i sig om än skadlig inte är farligare än alkohol.

Jag är böjd att hålla med Linton på båda punkterna. Jag besitter inte hans kunskap om konsekvenserna av cannabishandeln, framför allt för latinamerikanska länder med det snabbt sönderfallande Mexico i spetsen, men det är lätt att se att de är förödande. Det finns också ett kunskapsglapp emellan det faktum att många är medvetna om att kokainhandeln är en miljardindustri för brottssyndikat och karteller, men inte lika många vet att det även gäller handeln med cannabis. Så Lintons resonemang är värt eftertanke.

Vad gäller jämförelsen emellan cannabis och alkohol, så har Lintons slutsats att alkoholen är minst lika farlig stort stöd. I dagarna kom en forskningsrapport som klassificerade alkohol som farligare än mycket tunga droger som heroin, och mångdubbelt värre än cannabis. Även om sådana rapporter bör bemötas med stor skepsis, jag har själv mycket svårt att se hur alkohol skulle kunna vara farligare än den extremt beroendeframkallande drogen heroin på individuell basis, så är budskapet om alkoholens skadlighet hur som helst tydligt. Samma budskap presenteras dessutom på ett mycket övertygande sätt av P1s Kaliber i ett program ifrån våren 2009, där de har kommit fram till att alkoholen är inblandad i nästan 80 % av alla misshandelsfall i Sverige. Det är häpnadsväckande siffror, och visar på ett enormt samhällsproblem som kräver resoluta åtgärder.

Jag skrev själv precis en artikel på debattsiten Newsmill om inkonsekvensen i hur drogerna cannabis och alkohol hanteras i Sverige (rubriksättingen var inte min...). Där tar jag upp tanken att man borde reflektera över om det kan vara motiverat att förbjuda eller hårdare reglera alkoholen i Sverige. Jag är dock fullt medveten om att det skulle vara väldigt svårt, och kanske ogenomförbart, samt att det riskerar att leda till en illegal marknad som skulle kunna generera enorma inkomster för den organiserade brottsligheten. Saken är dock den, att dylika inkomster genereras nu av handeln med cannabis, vilket sliter sönder länder som Mexico. Och för att vara intellektuellt och moraliskt konsekvent och hederlig, så bör man diskutera effekterna av förbud respektive legalisering på samma förutsättningslösa sätt för både alkohol och cannabis, och dessutom ta lika stor hänsyn till de negativa konsekvenser vare sig de drabbar i Sverige eller Mexico. Även om jag kan förstå och respektera pragmatism, så stör inkonsekvens mig, speciellt om det sker under falska och vilseledande förutsättningar.

Read more...

Mexico på väg utför

Den 20-åriga universitetsstuderande Marisol Valles har utsätts till polischef i Praxedis Guadalupe Guerrero i norra Mexico. Enligt borgmästarens kansli var hon den enda som tackade ja till jobbet. Anledningen till detta är naturligtvis att ingen annan vågade riskera att ta på sig ett jobb som innebär en stor risk att bli mördad av någon av narkotikakartellerna, eller deras samarbetspartners.

En stat har många olika uppgifter, men den kanske allra mest grundläggande är att skapa trygghet åt sina medborgare, och att se till att lag och ordning råder, till skillnad ifrån den starkes rätt. Om ingen förutom en mycket modig 20-årig flicka vågar ta på sig jobbet som polischef i ett kritiskt distrikt, så har staten i princip redan kapitulerat på den punkten. Mexiko är på väg utför på grund av den drogrelaterade brottsligheten, och de enorma summor pengar som den genererar, än mer destabiliserande i ett land med stora sociala klyftor och utbredd fattigdom. Frågan är bara vad som kan göras för att vända trenden. Ytterligare reformeringar av rättsväsende, polis och militär? Utökad kamp och nolltolerans mot korruption? Hjälp utifrån? En ny narkotikapolitik på internationell nivå?

Read more...

Colombias demokrati fortfarande bristfällig

Under det senaste decenniet har den internationella narkotikahandelns epicentrum flyttat ifrån Colombia till Mexico, vilket gjort att Mexico numera har tagit över som det latinamerikanska land med flest mord. Dessutom är FARC-gerillan allvarligt vingklippt, och på defensiven efter att flera av ledarna har dött eller dödats, och många av de tyngsta fångarna befriats. Men Colombia har fortfarande stora demokratiska problem. Även om en i stort sett enig värd fördömer FARC och våldet av vänstergerillan, så har landet inte gjort upp med det högerrelaterade våld som orsakade ännu fler dödsoffer. Högermilisen AUC upplöstes officiellt i en amnesti som inte gjorde upp med alla fruktansvärda massmord de gjort sig skyldiga till, och det finns kopplingar mellan milisen, militären (som ju nyligen mördade oskyldiga fattiga och klädde dem i gerillakläder för att inkassera belöningar) och Uribes högerregering. Så nyheten idag om att journalisten Clodomiro Castilla som rapporterat om politiker med kopplingar till högermilisen har mördats är dessvärre ingen sensation, men den pekar på hur viktigt det är att demokratiseringsprocessen i Colombia fortsätter, och att landet lyckas göra upp med sitt förflutna. Presidentvalet i sommar är naturligtvis en viktig milstolpe, då tidigare val i Colombia har präglats av korruption, hot och våld. Men det räcker inte heller med demokratiska val för att ett land skall vara en fungerande demokrati, vilket bland annat diskuterades i P1:s utmärkta program Konflikt.

Slutligen vill jag göra lite reklam för de två bästa skribenterna som jag har träffat på vad gäller Colombia, Mexico och droghandeln, Magnus Linton och Erik de la Reguera.

Read more...