Om invandring och brottslighet - ett polisperspektiv
måndag 20 juni 2011
Inlägget som jag precis har påbörjat kommer att ta mig ut på djupt vatten. Ämnet är så känsligt att jag känner att jag måste gardera mig mot anklagelser för rasism i förväg (och kanske även förebygga stöd ifrån främlingsfientliga grupper). Därför vill jag först klargöra att jag skulle vilja ha en värld utan gränser för människor, det vill säga helt fri migration och totalt fri invandring till Sverige. Jag har själv rest mycket, och har turen att ha vänner ifrån många olika hörn av världen. Jag är medlem i Miljöpartiet och jag ser mig själv som en engagerad antirasist.
Med detta sagt så är det dags att gå till ämnet, nämligen invandring och brottslighet samt vad som är tillåtet att säga, vad som är "politiskt korrekt" och vad som anses rasistiskt eller främlingsfientligt. Huddinge närpolis i Södertörns polismästardistrikt har tydligen inom ramen för brottsförebyggande grannsamverkan skickat ut ett brev där olika inbrottsligor pekas ut genom att referera till deras etniska sammansättning. Av en av de länkande bloggarna framgår att även grannsamverkan i Globens närpolisområde i Söderorts polismästardistrikt skickat ut ett liknande brev, där det dock är andra ligor/grupper som refereras till. Detta har väckt reaktioner och har åtminstone av några uppfattats som rasistiskt. Antagligen är en anledning till att folk reagerar att media i Sverige följer hårda pressetiska regler vad gäller att nämna etnicitet/nationalitet på utpekade eller dömda gärningsmän. Det görs nästan aldrig.
Det finns flera anledningar att inte nämna att en inbrottstjuv, rånare eller hustrumisshandlare har en viss etnisk bakgrund. Främst så vill man inte ge upphov till eller förstärka främlingsfientliga eller rasistiska strömningar i Sverige. Sen kan man också argumentera att en persons/brottslings etnicitet helt enkelt inte är relevant, och därför inte bör nämnas.
Även om situationen i Sverige är betydligt bättre än i t.ex. grannlandet Danmark, så är rasism och främlingsfientlighet på frammarsch även här vilket visas av det senaste valresultatet. Fler nyheter som pekar ut människor med utländsk härkomst som brottslingar skulle riskera att ge människor som är negativt inställda till invandring och invandrare vatten på sin kvarn, därför har jag stor förståelse för att man undviker att nämna brottslingars etnicitet. Men samtidigt så riskerar man att spela de engagerade rasisterna i händerna när man undviker att nämna härkomst då de istället kan ta på sig offerrollen och hävda att "etablissemanget" döljer sanningen om migrations- och integrationspolitikens konsekvenser. Och det finns dessvärre ett spår av sanning i det argumentet.
Jag jobbar i Västerorts polismästardistrikt. Inom vårt område finns en del segregerade och socialt utsatta förorter, som Rinkeby och Tensta, men även stora "svenska" områden på alla sociala nivåer. Jag hade visserligen förväntat mig mer kriminalitet i och ifrån de segregerade områdena, men jag blev närmast chockad över vad jag upplevde som en enorm överrepresentationen av gärningsmän med "invandrarbakgrund". Den känns nämligen väldigt mycket större än vad som borde kunna förklaras med socioekonomiska faktorer. Det är en upplevelse som jag tror att de allra flesta poliser som jobbar i vårt distrikt kan skriva under på, och jag gissar att poliser i andra segregerade förorter som Fittja, Ronna, Rosengård eller Bergsjön till viss del delar samma erfarenhet. Så när det ifrån främlingsfientligt håll hävdas att kriminalitet bland människor med invandrarbakgrund är ett problem, så är min erfarenhet dessvärre att de till viss del har rätt. I alla fall vad gäller vissa segregerade storstadsförorter.
Jag tror inte att det faktum att (enligt anmälningar, targetlistor, signalement, med mera) nästan alla de mest brottsaktiva inbrottstjuvarna och rånarna i distriktet har invandrarbakgrund har sin förklaring i kulturella faktorer ifrån deras släkters ursprungsland. Jag tror absolut inte heller att en person med irakiskt, somaliskt eller turkiskt ursprung som växer upp med trygga familjeförhållanden var som helst utanför de segregerade storstadsförorterna löper högre risk att hamna i kriminalitet än en etnisk svensk ifrån samma område. Däremot är min tydliga erfarenhet att barn som växer upp i t.ex. Rinkeby löper en signifikant högre risk att halka in på en kriminell bana än barn som växer upp i andra miljöer. Och jag upplever att det beror på att det finns en lokal subkultur ibland ungdomar som är problematisk, där många definierar sin identitet i motsatsförhållande till samhället och får mycket av sina värderingar ifrån förebilder som sedan unga år är yrkeskriminella. Då blir stegen små till att börja kasta sten på polis och brandkår, stjäla och bränna mopeder och bilar, och gå ifrån personrån till butiksrån till värdetransportrån. Grundproblemet är alltså enligt min uppfattning inte invandringen i sig, utan den misslyckade integrationspolitiken som har skapat ghetton med hög kriminalitet.
Detta behöver diskuteras, men det blir väldigt svårt med tanke på hur snabbt anklagelser om rasism kommer fram. Resultatet riskerar att bli, och har nog till viss del redan varit, att man lägger locket på och undviker att se problemen. Det i sin tur kan leda till att man inte tar tag i dem, så att de tillåts förvärras, vilket i slutändan kan orsaka mer främlingsfientlighet och rasism.
Det finns många paralleller som man kan dra. Jag nämnde tidigare att en anledning till att många anser att etnicitet inte bör nämnas är att det är irrelevant. Det må vara sant i de flesta fall, men det finns till och med brott där den kulturella bakgrunden är central, t.ex. så kallade "hedersmord". Det är helt solklart att de fruktansvärda mord som Jian, Abbas Rezai, Fadime och Pela utsattes för har en kulturell/subkulturell förklaring, Om man blundar för det kan man varken förstå och utreda de hedersmord som har skett eller jobba medvetet för att förhindra att fler sker. Ändå finns det krafter som vill förneka att fenomenet existerar och stämpla dem som talar om det som rasister (bl.a. Eva-Britt Svensson, v, och Gudrun Schymann, fi, har gjort uttalande med den innebörden).
Om man hade varit lika försiktig med att peka ut vissa grupper som mer brottsbenägna vad gäller partnervåld, så hade polisens medvetna satsning på "Mäns våld mot kvinnor" varit omöjlig. Tack och lov får man här utan omsvep beskriva verkligheten som den ser ut utan att riskera att stöta sig med någon förutom en liten grupp mansrättsaktivister.
Min poäng är att man måste få tala öppet och sakligt om problem utan att anklagas för rasism. Jag har mycket starka band till Latinamerika och många latinamerikanska vänner (på båda sidor om Atlanten), men det hindrar mig inte ifrån att säga att det finns en chilensk inbrottsliga som härjar i Stockholmsområdet. Och det borde även grannsamverkande närpoliser få säga utan att JO-anmälas. Man måste även få diskutera både de kulturella faktorerna bakom hedersvåld och det faktum att det verkar som om vissa segregerade förorter föder oproportionerligt många yrkeskriminella utan att misstänkliggöras. Om man kväver förutsättningarna för en öppen debatt, så gör man det svårare att se och lösa de problem som finns.
Sen är det självklart viktigt att vara medveten om att en överväldigande majoritet av alla även i t.ex. Rinkeby, inklusive ungdomar och unga vuxna, är laglydiga och hederliga medborgare. Och det är ännu viktigare att man behandlar varje ny människa som man möter som en individ, utan att döma på förhand eller generalisera baserat på erfarenheter ifrån personer med liknande utseende eller bakgrund. Men det är ju så självklart att det inte borde behöva sägas.
Inlägg
