Visar inlägg med etikett socialtjänst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socialtjänst. Visa alla inlägg

Utsatta, sårbara barn

torsdag 28 oktober 2010

Att en mamma kan tillfoga sitt eget 3-månaders barn sådana skador att det avlider, för att hon blir "störd" i en syssla, i detta fallet Facebook-spelet Farmville, är helt obegripligt. Uppenbarligen kan inte mamman vara psykiskt frisk och man frågar sig om det inte fanns några sätt att upptäcka hennes totala brist på empati och kontroll, och se till att barnet fråntogs henne, innan hon hade chansen att skada det. Men varken i Florida, USA, där det dådet begicks, eller i Sverige går det att ha kontroll på alla usla föräldrar som finns, och man kan ju inte heller sterilisera folk som man misstänker kommer att missköta sina barn. Så barn kommer alltid att vara extremt utsatta och sårbara, och ju yngre, desto sårbarare.

Det man kan begära är att alla fall där det misstänks att barn far illa anmäls till socialtjänsten, och att denna agerar kraftfullt när det finns fara för barnens liv eller hälsa. Som polis skriver jag anmälningar till socialtjänsten varje gång jag har varit på ett jobb där det finns risk att barn far illa, och jag hoppas att detsamma sker i sjukvården, barnomsorgen, skolan, ja på alla platser där vuxna har med barn att göra. Samhället kommer aldrig kunna stoppa allt hemskt som sker barn, men det måste hur som helst göra sitt yttersta för att skydda dem, de mest försvarslösa, och försöka förhindra så många tragedier som bara är möjligt.

Read more...

Konstruktiva förslag i kampen mot ungdomsbrottsligheten

lördag 17 april 2010

Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, ansvarade nyligen för en utredning beställd av regeringen om hur nyrekryteringen till kriminella gäng skulle förhindras. Slutsatserna ifrån den utredningen upprepas nu i en intervju på DN angående ungdomar på glid. Götblad betonar främst vikten av sociala insatser. Hon nämner både mer strukturella sådana som fungerande fritidsgårdar och en skola som kan hantera även de elever som har det svårare för sig, och individuella insatser mot de ungdomar som är på glid. Vad gäller att nå de som redan befinner sig i farozonen framhåller Götblad vikten av samarbete mellan skola, polis och socialtjänst, och vill se speciella sammansatta aktionsgrupper som gemensamt kan försöka lösa problemen. Hon föreslår dessutom en uppluckring av den stränga sekretess som nu försvårar samarbetet mellan myndigheterna.

Jag tycker själv att Götblads förslag känns rakt igenom vettiga och konstruktiva. Det bästa brottsbekämpande arbetet är de förebyggande insatser som gör att ungdomar aldrig påbörjar en kriminell bana. Varje person som man med sociala och polisiära insatser kan förmå att avstå ifrån att välja en kriminell livsstil i unga år sparar samhället ofantliga mängder pengar, för att inte tala om allt personligt lidande som potentiella brottsoffer slipper. Dessutom är det självklart en humanitär vinst för den unges familj och närmiljö. Och för att nå målet att förhindra eller stoppa en påbörjad kriminalitet så krävs det inte bara repressiva åtgärder som gripanden och straff, utan även stödjande, hjälpande åtgärder riktade till den unge och hans familj. I vissa fall är den bäste lösningen ett påtvingat miljöombyte genom LVU (Lagen om Vård av Unga) då det faktum att en lokal kriminell ledargestalt flyttas på både kan försvåra dennes brottslighet och drastiskt minska orolighet och kriminalitet i hela området. Men det är naturligtvis ett mycket ingripande tvångsmedel som kan uppfattas som kränkande av den unge eller hans familj, och bör enbart användas då det finns starka skäl. I de allra flesta fall så torde den bästa lösningen vara stöd och hjälp vad gäller familjeförhållanden och skola samt tydliga signaler om att brott varken accepteras eller tillåts löna sig (där den sista biten kan vara den mest komplicerade med gällande lagstiftning).

Dessutom krävs det här, liksom för all annan brottslighet, ett alltid närvarande brottsofferperspektiv där man inte glömmer av de personer som har blivit utsatta för ungdomens brottslighet, speciellt vad gäller grövre brott som rån, grov misshandel, våldtäkt m.m. Att man stöder den unge får inte hindra att han skall kunna tvingas byta skola om det krävs för att trygga andra elevers skolgång, o.s.v. Samhället måste både kunna sätta gränser och skydda de svaga, som i dessa fall kan vara sköra, utsatta skolungdomar som utsätts för mobbning, våld eller sexuella trakasserier av stökiga "värstingar" (eller helt vanliga populära killar och tjejer, som i Bjästafallet) och hitta stödjande åtgärder som syftar till att minska risken för att en kriminell bana påbörjas.

Read more...