Israel-lobbyns olika ansikten

Den av de respublikanska presidentkandidaterna som verkart ligga bäst till efter att Rick Perry fått George W. Bush att framstå som begåvad för att vara f.d. Texasguvernör och efter att Herman Cain har fått Bill Clinton att framstå som ett under av trohet och äktenskaplig dygd är den före detta talmannen Newt Gingrich. Detta då den till synes skarpaste och starkaste kandidaten, Mitt Romney, verkar vara för "liberal" för republikanerna (om det nu inte är det faktum att han är mormon som skrämmer...). Newt Gingrich verkar dock däremot inte vara för liberal för någon, varken för Tea Party - rörelsen eller den kristna högern, och han hade antagligen inte varit för "liberal" för Mussolini eller Djingis Khan heller...

För att mobilisera de ofta fundamentalistiska och kraftigt inskränkta kärnväljarna på högerkanten av det republikanska spektrat är det få saker som fungerar så bra som att uttrycka oreserverat stöd för Israel. Gingrich uttalande i en debatt där han så vitt framgår av klippet rakt ut kallar alla palestinier för terrorister är dock ett lågvattenmärke även för den amerikanska högern. Det räcker alltså inte med att de som opponerar sig mot den judiska statens självklara rätt till allt land de hävdar att deras gud har givit dem stämplas som "terrorister". Gingrich svepande attack på hela det palestinska folket (som han hävdar inte existerar) stämplar även deras barn och unga som "terrorister".

Gingrich yttrandet visar på den enormt skeva världsbild som råder i USA vad gäller Israel-Palestina frågan och ger en del av förklaringen till varför Obama har misslyckats så kapitalt med sin Mellanösternpolitik. Som tur är brukar dock USA vara extremt isolerade när det blir omröstningar i olika internationella organ om olika aspekter på konflikten emellan Israel och palestinierna. I generalförsamlingen får USA och Israel allt som oftast bara sällskap av Marshallöarna och någon annan obetydlig söderhavsö över vilken USA gissningsvis har starkt kolonialt inflytande. Men i omröstningen i UNESCO om att ge palestinierna medlemskap, så hände något. Nu fanns plötsligt Sverige bland den handfull länder som röstade med USA och mot palestinerna. Detta väckte förvåning och förskräckelse då Sverige länge har haft ett gott renommé vad gäller att stå upp för utsattas rättigheter i allmänhet och även specifikt vad gäller Mellanösternfrågan. Förklaringen stavas Folkpartiet, där ministrarna Jan Björklund och Birgitta Ohlsson upprepade Israels och USAs plattityder om att "fred måste förhandlas fram". Visst måst man förhandla, men att tillmötesgå Israels önskan om att stänga ute palestinerna ifrån så många internationella forum som möjligt gynnar knappast dessa förhandlingar. Speciellt inte eftersom det är just Israels totala maktposition i förhandlingsläget (de ockuperar palestiniernas mark och bygger kontinuerligt och folkrättsvidrigt nya bosättningar på den) som är den största låsningen, det ger väldig lite incitament till israeliska politiker för kompromisser...

Så hur kommer det sig att det svenska folkpartiet och de amerikanska republikanerna befinner sig på samma sida i den här diskussionen? I grunden handlar det om att alltid, i alla lägen, ställa upp för Israel och försvara den israeliska statens ståndpunkt. Jag vet inte varför folkpartiet har hamnat där, jag tror knappast att partiets inställning har särskilt starkt stöd bland de egna väljarna (däremot ibland SDs väljare). Kanske är det arvet ifrån fanatikern Per Ahlmark (som själv gärna uttrycker sin beundran för Ohlsson). Hur som helst är det tragiskt när folkpartiet får Carl Bildt, som var påtagligt missnöjd med regerings linje, att framstå som en folkrättens försvarare...

Det blir svårare och svårare för de socialliberaler som vurmar om internationella frågor och mänskliga rättigheter att hitta ett borgerligt parti att rösta på, speciellt nu när centerpartiet har en ny partiledare som har Margaret Thatcher som förebild... Men de är ju alltid välkomna hos miljöpartiet...

Read more...

"Kriget mot narkotikan" förlorat, men vad är alternativet?

Termen "War on drugs" eller "Krig mot narkotika" användes första gången i officiella sammanhang 1971 av USAs dåvarande president Richard Nixon. Under 80-talet växlade president Ronald Reagan upp kriget, bland annat genom "Plan Colombia". Trots kriget mot drogerna har inte den globala användningen av narkotika minskat, och droghandeln innebär enorma inkomster för den organiserade brottsligheten.

USAs "War on drugs" innebar inte bara ett försök att bekämpa narkotikahandeln, utan även t.ex. giftbesprutning av stora områden där det förekom t.ex. kokaodlingar. Dessutom snärjdes kriget mot narkotikan in i USAs allmänna inblandning i speciellt i olika latinamerikanska staters politiska processer, där målet att trycka tillbaka (ofta folkligt stödda) vänsterrörelser och stötta USA-vänliga högerdiktaturer var totalt dominerande. I slutändan innebar troligtvis USAs inblandning många gånger att situationen för det lokala folket förvärrades kraftigt utan att droghandeln minskade.

I Colombia lyckades man dock delvis trycka tillbaka de mäktiga kokainkartellerna, vilket i sin tur ledde till att handelns epicentrum flyttades till Mexico, ett land som i årtionden hade styrts av ett institutionaliserat maktparti och i vilket korruptionen var enorm. När president Calderon tillträdde 2006 trappade han upp kampen mot de extremt mäktiga mexikanska kartellerna, vilket har resulterat i vad som närmast kan beskrivas som ett inbördeskrig med tusentals mördade på allt mer grymma och hänsynslösa sätt.

Organisationen Avaaz, en nätbaserad lobbygrupp som arbetar för mänskliga rättigheter och en bättre värld, har nu tillsammans med en panel av ex-makthavare i vilken ingår FNs före detta generalsekreterare Kofi Annan samt ex-presidenter ifrån Colombia, Mexico och Brasilien (samtliga centrala stater för droghandeln) presenterat en rapport om kriget mot narkotikan. I rapporten slår man fast att kriget har misslyckats och att nya grepp behövs. Rapporten förordar legalisering av vissa droger och behandling istället för kriminalisering av missbrukare.

Det globala problemet med droghandel och drogmissbruk är otroligt komplicerat, och de finns inga enkla lösningjavascript:void(0)ar. Ökad legalisering skulle säkert slå mot den organiserade brottsligheten och därigenom minska det enorma lidande som orsakas av samvetslösa kriminella i deras jakt på de ofantliga inkomster som narkotikan inbringar idag. En legalisering skulle kanske även kunna hjälpa en del av de människor som redan är fast i missbruk. Samtidigt kan inte risken att ökad legalisering leder till större tillgänglighet, lägre priser, högre social acceptans och därigenom betydligt fler som fastnar i missbruk bortses ifrån. Den självklara jämförelsen är med alkoholen, som visserligen inte ger lika stora inkomster till organiserad brottslighet idag, men som istället skapar jättelika problem för samhället genom våld och missbruk, just för att den är så tillgänglig.

Något som för mig är helt klart är dock att bekämpningen av droghandeln måste inriktas på de stora brottssyndikaten, och speciellt på deras ledarskikt. Dessa organisationer och personer har dessutom så mycket blod på sina händer, så att om man skulle lyckas lagföra dem för alla mord, kidnappningar, utpressningar, vapenbrott, med mera de begår så skulle man knappt behöva bry sig om straffsatserna för narkotikahandeln i sig... Och för den bekämpningen krävs det stora resurser, både vad gäller personal, pengar, utrustning och lagstiftning. Men kampen måste föras med respekt för de mänskliga rättigheterna, annars riskerar man totala haverier likt det som händer idag i Mexico.

Vad gäller missbrukare och småbönder, så krävs det dock en helt annan strategi. Missbrukare behöver vård och hjälp, och tillgång till andra alternativ i livet än droger. Fattiga bönder som odlar koka, vallmo, eller cannabis behöver tillgång till alternativa grödor, samt vettigt betalt för dessa, och ett allmänt inkluderande i den demokratiska processen så att de kan se en framtid för sig och sina barn utan att sälja till droghandlare.

Slutligen kan man alltså, som Avaaz gör, konstatera att den globala politiken mot droger har misslyckats, men det är inte lika lätt att se vilken som är den bästa vägen framåt...

Read more...

Goda nyheter

Att Egypten nu öppnar gränsen mot Gaza, vilket, om jag inte har missförstått något, till slut bryter den mer än fyra år långa blockaden mot Gaza är naturligtvis mycket välkomna nyheter för Gazas folk. Det är också ett sundhetstecken för Egypten att övergångsregeringen respekterar folkets vilja och upphäver den folkrättsvidriga blockaden, som Mubarakregimen (säkerligen ombedda av USA) hjälpt Israel att uppehålla. Att Egypten dessutom hjälpt till att förhandla fram ett nytt samarbete emellan PLO och Hamas gör att landet nu har gått ifrån att vara en del av problemet till en del av lösningen, allt tack vare den arabiska demokratiseringsvåren. Än så länge verkar dock förutsättningarna för att den Israeliska sidan på allvar skall öppna för förhandlingar vara små, vilket visats av Netanyahus förkastande av Obamas uttalande om att 1967 års gränser måste utgöra grunden för ett fredsavtal. Men ju mer status quo bryts av att omkringliggande stater demokratiseras, desto svårare blir det för Israel att hålla fast vid ockupationspolitiken. Det bästa som kan hända regionen nu vore en demokratisering av främst Syrien, men även Jordanien.

Och apropå goda nyheter, så är det för Europa i allmänhet och Balkan i synnerhet mycket glädjande att mannen bakom massakern i Srebrenica, Ratko Mladic, till slut verkar ha gripits. Om rättvisan nu kommer ikapp Europas mes eftersökte man, så kan det både ge en lättnad till offer och anhöriga, och skicka ett meddelande till krigsherrar och militära ledare om att de en dag kommer att hållas ansvariga för sina handlingar. Dessutom öppnar gripandet för ett serbiskt medlemskap i EU.

Dock kan konflikten emellan rättvisa och realpolitik vara svår. När nu Sydafrikas president Jacob Zuma troligtvis försöker medla fram en lösning i Libyen, så kan man konstatera att även om det skulle innebära strafffrihet för Khaddafi, så vore det värt det offret om det innebar en oblodig och smidig övergång till en demokrati där mänskliga rättigheter respekteras. Sen kan man ju alltid i efterhand leta efter juridiska kryphål som gör att diktatorn ändå kan ställas till svars...

Read more...

Småflickor som sexslavar i Saudiarabien

Enligt dokument frisläppta av Wikileaks säljs flickor på mellan fem och tolv år till rika män i Saudiarabien och hålls som sexslavar. Det är så hemskt att det är svårt att ta in, och det är likaledes svårt att veta hur man skall reagera på ett sådant avslöjande. Det finns så vitt jag kan se ingen anledning att tvivla på påståendena i Wikileaksdokumenten, eftersom de verkar styrkas av oberoende organisationer som arbetar mot trafficking och för mänskliga rättigheter.

Det man kan säga är att vetskapen, trots att de väcker avsky hos mig och säkert miljontals andra människor, antagligen inte kommer att leda till särskilt stora konsekvenser för förövarna eller den saudiska staten. Detta då Saudiarabien sedan länge visat sig vara helt okänsliga mot kritik för kränkningar av mänskliga rättigheter. Landet är, ännu så länge, en stabil diktatur som oavsett hur den beter sig mot sitt folk kan räkna med helhjärtat stöd ifrån USA och i värsta fall lindrig kritik ifrån t.ex. Europa. Det är nedslående, och ger en falsk eftersmak till de ändock välkomna attacker mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna som västländer gärna delar ut till politiska motståndare som Iran och Kuba.

Nej, det bästa hoppet för de småflickor som sålts som sexslavar till saudiska rika män kommer inte ifrån väst, utan ifrån den arabiska vår som sveper över Mellanöstern. Om det saudiska kungahuset skulle falla skulle det kanske lämna mer utrymme åt en del nu undertryckta extremistiska rörelser, men det skulle också ge plats åt en troligtvis enormt mycket större och starkare demokratirörelse som med största sannolikhet skulle innebära ett bättre liv för alla nu förtryckta och rättslösa grupper i Saudiarabien, där de här flickorna kanske är de allra mest utsatta.

Fram tills det händer bör dock både länder, företag och privatpersoner fundera över hur deras egen relation till Saudiarabien ser ut, och i vilken mån de genom handelsförbindelser, affärer, med mer stödjer en regim som tolererar den här sortens vidriga övergrepp.

Read more...

I skuggan av Assange...

Det dyker periodvis upp avslöjanden ur de enorma källor av information Wikileaks har kommit över som borde leda till krigsrubriker i tidningarna. Nu avslöjas t.ex. att minst 150 personer som konstaterats vara helt oskyldiga afghaner eller pakistanier – bönder, kockar, chaufförer och andra som bara råkat befinna sig i krigszoner, ändå hölls kvar i åratal på fånglägret på Guantanamobasen. Ungefär som om polisen skulle konstatera att de hade gripit fel person för ett rån, men ändå bara hålla kvar den oskyldiga personen i fråga ett par år för att man eventuellt tror sig kunna få ut något användbart ur honom i alla fall, för att det blir för pinsamt att släppa honom, eller för att man helt enkelt inte orkar bry sig om att man fortfarande har den där oskyldiga människan inspärrad.

Sådana avslöjanden är enormt viktiga då de visar på kränkningar av mänskliga rättigheter och då de är ägnade att skrämma makthavare att ha i åtanke att det de gör i nattens mörker någon gång kan komma att synas i dagens ljus. Och den person som verkar ha gjort välgärningen att avslöja detta och mängder med andra brott och vidrigheter (allt sedan filmen då den amerikanska helikopterbesättningen mejar ner civila i Bagdad), Bradley Manning, sitter fängslad, isolerad och utsätts enligt uppgifter för tortyrlik behandling. Det är Bradley Manning som värdens vänsterintellektuella, människorättsförsvarare, med mera borde sluta upp bakom, inte Julian Assange som har hamnat i klistret för att han verkar ha svårt med att tyda och/eller respektera det motsatta könets signaler och vilja i sovrummet...

Jag har ofta lite svårt för Jan Guillou, men läs gärna hans kolumn om Manning och Assange.

Read more...

Ansvar att skydda

Medan världens blickar har vänts mot katastroferna i Japan har Khadaffi gått till offensiven mot demokatikämparna i Libyen. Khaddafis styrkor attackerar regimmotståndarna med tanks, artilleri och stridsflygplan, på ett sätt som kan kategoriseras som ett "brott mot mänskligheten". Oppositionens talesmän har upprepade gånger bett omvärlden om att införa en flygförbudszon över Libyen för att stoppa massakern, men ännu så länge har ingen annan hjälp kommit än fördömanden och sanktioner, vilket just nu inte räddar några liv. Arabförbundet har redan uttalat sig för ett flygförbud, vilket även stater som Frankrike och Storbritannien har gjort. Även supermakten USA verkar nu ha anslutit sig till den uppfattningen. FNs säkerhetsråd sitter just nu i sammanträde för att fatta beslut i frågan. Khaddafi själv har hotat med att attackera flygplan och båtar i Medelhavet om utländska styrkor agerar.

Legalt finns det både en möjlighet och en skyldighet för FN att agera, genom begreppet "responsibility to protect". Framför allt finns det en moralisk skyldighet att agera. Man kan spekulera i varför aktörer som de jag nämnde ovan, varav ingen har gjort sig känd för att låta sin utrikespolitik styras av altruism, bestämt sig för att backa upp en flygförbudszon. Kanske för att Khaddafi redan är hatad (t.ex. skall han ha försökt mörda kungen av Saudi-Arabien)? Kanske för att den politiska kostnaden på hemmaplan för inaktivitet då människor massakreras vore för hög? För demokratikämparna i Libyen spelar det ingen roll. Om Khaddafis flyg och luftvärn, eller som t.ex. utrikesminister Carl Bildt nämner, även hans stridsvagnar och artilleri, attackeras av stridsflyg så kommer det att rädda liv.

Även om Ryssland och Kina blockerar en flygförbudszon i säkerhetsrådet finns det enligt folkrättsexperten Ove Bring fortfarande en möjlighet att agera, och att få ett godkännande i efterhand. Då det viktiga just nu måste vara liv i Libyen och inte FNs finstilta juridik, så hoppas jag själv på att omvärlden agerar resolut oavsett vad beslutet i säkerhetsrådet blir och om en intervention kan godkännas i efterhand eller ej. Det värsta som kan hända är ett svek likt det som Rwandas befolkning, och även till viss del Darfurs befolkning blev utsatta för, då världen var passiv medan folkmord begicks.

Det är också värt att notera att det är lätt att se att omvärlden i vissa lägen måste agera då människor massakreras, om så av män med machetes, ryttare med skjutvapen eller en galen diktator med stridsflygplan. Men för att någon skall kunna agera för att rädda de nödställda och stoppa folkmorden så måste "omvärlden" ha tillräcklig militär kapacitet för att kunna agera. Och även om jag själv kan vara djupt kritisk mot USA, så kan jag se det orättvisa i att det alltid på något sätt är amerikanska trupper som förväntas står för insatserna.

Man skall som sagt hur som helst inte tro att en eventuell insats i Libyen enbart motiveras av altruistiska skäl. Även i Bahrain slås fredliga demokratiprotester ned genom att människor mördas och oppositionsledare grips. Dessutom har utländsk trupp, ifrån bland annat den lokala stormakten Saudi-Arabien, satts in mot demonstranterna, som vädjar till omvärlden att inte bli bortglömda. Men vad gäller Bahrain diskuteras det inte ens sanktioner emot de inblandade regimerna. Varför? Självklart för att dessa diktaturer har nära och starka band till västvärldens demokratier...

Read more...

Seger i Egypten!

Så verkar det till slut som om Egyptens diktatur Hosni Mubarak har gett upp och avgår. Den folkliga glädje som exploderat i Kairo går inte att ta miste på. Enligt uppgifter ifrån AFP skall armén tillfälligt styra Egypten, vilket folket verkar föredra framför personer ifrån Mubaraks regim, som t.ex. vicepresidenten Omar Suleiman. Vad detta leder till, och hur det kommer att se ut i Egypten de kommande dagarna, veckorna, månaderna och åren är för mig, och antagligen även för de visaste experter, okänt. Men ett är säkert, det som precis har hänt är en seger för Egyptens folk, för hela arabvärldens folk! Den realpolitiska cynism som har präglat främst USAs men även Europas utrikespolitik har inte gjort något för att hjälpa landet mot demokrati, tvärt om har stödet för Mubaraks diktatur antagligen förlängt hans grepp om landet som inneburit att egyptierna lidit under en polisstat med tortyr och enorm korruption. Nu återstår även att se hur omvärlden reagerar på den process som nu följer i Egypten. Efter arabvärldens första demokratiska val, det i Palestina, så isolerades segraren Hamas, vilket med största sannolikhet ledde till en radikalisering av rörelsen och var ytterst kontraproduktivt. Nu är läget inte på när så infekterat i Egypten, eftersom egyptierna inte har levt under ockupation, "bara" under diktatur. Men det känns givit att omvärlden borde välkomna och acceptera en öppen demokratisk process som involverar alla aktörer, även det muslimska brödraskapet. Slutligen är det bara att hålla tummarna för att processen mot demokrati i arabvärlden som har skördat en enormt viktig seger idag, fortsätter på bred front både i Egypten och i alla de andra länder som fortfarande plågas av diktaturer, både USA-allierade som Saudi-Arabien och "Ondskans axelmakter" som Iran.

Read more...

Hyckleri på hög nivå

"Jasminerevolutionen" i Tunisien är kanske arabvärldens första fredliga revolution, och det folkliga upproret fortsätter med syfte att även övergångsregeringen skall avgå då den anses ha för starka kopplingar till den tidigare regimen. Det är naturligtvis väldigt glädjande att Tunisiens folk har lyckats göra sig av med en diktator som har kontrollerat och spionerat, förföljt all opposition och gjort sig och de sina rika på folkets arbete. Men för mig som betraktare kan jag konstatera att jag knappt kände till att landet var en diktatur innan Ben Ali störtades. Varför har det då talats så lite om förtryck i Tunisien, jämfört med andra diktaturer som Iran, Syrien, Norkorea, Kuba, med mera. Svaret är självklart, Tunisien har av USA och EU, med Frankrike i spetsen, setts som en viktig allierad. Man har haft goda handelsförbindelser och bra tillgång till marknaden, vilket gjort att amerikanska och franska företag har tjänat pengar. Man har haft en allierad i "kampen mot terrorismen". I det sammanhanget har demokrati och mänskliga rättigheter varit ointressant. Det gick till och med så långt att Frankrikes utrikesminister Michèle Alliot-Marie erbjöd den nu störtade presidenten Ben Ali med ”att sätta upp tunisiska ordningsstyrkor”. Tidigare har Ben Ali omfamnats av ett antal franska presidenter, senast Sarkozy.

I P1s alltid lika intressanta program Konflikt drogs slutsatsen att demokrati av stater som USA och Frankrike inte används som något man vill ge till sina vänner, utan snarare något man hotar fiender som Irak innan Saddam Husseins fall med. Det är hyckleri på hög nivå, och det är realpolitik, speciellt i Paris och Washington där man annars är duktiga på att framhäva sig som exempel för en aningen underlägsen omvärld. Inte konstigt att fransmän och amerikaner tycker illa om varandra, de måste känna igen sig själva i den andres allra sämsta sidor...

Sverige har enligt min uppfattning en betydligt hederligare hållning i utrikespolitiska frågor, men jag kan ändå sakna de tydliga ställningstaganden emot stormakternas övergrepp och maktspel som landet var känt för under Olof Palmes tid.

Read more...

Fast i sin egen offerroll

Det blir med tiden tydligare och tydligare att det politiska etablissemanget i Israel har väldigt svårt att se kritiskt och nyanserat på den egna nationens handlingar. När den första israeliska rapporten ifrån stormningen av skeppet Mavi Marmara, en del i Ship to Gaza´s försök att bryta den av världssamfundet kritiserade blockaden, konstaterar att soldaterna agerade i självförsvar och att inga fel begicks, så är de mycket ensamma om den uppfattningen. Bland annat FNs råd för mänskliga rättigheter samt UNHCR har konstaterat att grovt övervåld användes. Men för Israel spelar det dessvärre ingen roll om alla bevis samt en enig omvärld pekar på att deras soldater har gjort sig skyldiga till brott, lika lite som det spelar någon roll att den illegala ockupationen av Västbanken eller blockaden av Gaza fördöms världen över. De är nämligen, i sin egen världsbild, alltid offren. Detta illustrerades speciellt tydligt under anfallskriget mot Gaza, då tre israeliska dödsoffer på något sätt var värre än de över tusen döda palestinier som omkom när Gaza bombades sönder och samman. Och med Obamas feghet och passivitet så ser det sannerligen mörkt ut för fredsprocessen, för eftersom de judisk/israeliska krafter som arbetar för en rättvis fred tyvärr är allt för svaga, så hade det krävts ett starkt tryck ifrån USA för att överhuvudtaget komma framåt.

Read more...

Om ord och ansvar

För tillfället går debatten hög i USA (och därmed även i Sverige, eftersom vi svenskar verkar ha en omättlig fascination för vad som sker i världens enda supermakt) om huruvida aggressiva debattörer som Sarah Palin kan sägas ha något ansvar för vansinnesdådet i Tucson där en ensam gärningsman först sköt kongressledamoten Gabrielle Giffords i huvudet, och därefter avlossade skott vilt omkring sig som dödade fem personer och skadade många fler.

Ingen hävdar att Palin, radioprofilen Rush Limbaugh, m.fl. dårar på den extrema högerkanten har ett juridiskt ansvar, men jag sällar mig till dem som hävdar att de faktiskt har ett moraliskt ansvar. Om inflytelserika personer som Palin bedriver en extremt aggressiv, hatisk och närmast våldsromantisk hetskampanj gentemot sina motståndare, varav Gifford bl.a med ett kikarsikte inställt på sig på Palins Facebooksida blivit utpekad som en, så skapar hon en successiv förskjutning av vad som anses vara acceptabelt. För hyfsat mentalt friska tea-party aktivister så innebär den förskjutningen kanske bara att de kampanjar hårdare och allt mer rabiat motarbetar allt som demokrater och liberala som Gifford står för, men de tar inte till våld. En redan psykiskt labil våldsverkare däremot, kan i ett samhällsklimat inspirerat av Palns hatiska demagogi knuffas över gränsen.

Det finns många exempel på hur hets och hat har framkallat våld. Här i Sverige har vi vid två tillfällen plågats av "Lasermän". John Ausonius härjade under Ny Demokratis era på 90-talet, och i intervjuerna med Gellert Tamas framkommer tydligt hur attackerna inspirerades av det rådande samhällsklimatet. Under förra året, parallellt med Sverigedemokraternas framgångar, greps ännu en person som skjutit emot människor med invandrarbakgrund. Andra färska svenska exempel på hur hatisk propaganda har lett till försök till grov våldsanvändning är självmordsbombaren Taimour Abdulwahab och den grupp terrorister, bland annat Munir Awad, som greps på väg mot Danmark för att attackerar Jyllandsposten. Samtliga har uppenbart inspirerats av konfrontativ, aggressiv och hatisk retorik, i deras fall inom en islamistisk kontext.

Dessa är exempel på hur enstaka personer medvetet eller omedvetet har knuffats över den gräns där de begår våldsdåd på grund av hatisk propaganda. När det inte bara är enskilda individer, utan hela folkgrupper som träder över den ödesdigra gränsen blir konsekvenserna förödande. Det kanske värsta exemplet under efterkrigstiden är då bland annat just en aggressiv radioprofil, Georges Ruggiu, med ord som "gå ut och utrota kackerlackorna" hetsade emot den Tutsiska folkgruppen i Rwanda. Resultatet blev ett fruktansvärt folkmord med ca 800 000 döda.

Så nog kan ord vara farliga. Och nog har personer som Sarah Palin och Rush Limbaugh ett ansvar för den påverkan som de utövar på både enskilda, grupper och hela samhället genom sina bombastiska attacker på alla som står till vänster om Mussolini (om man tillåter sig att raljera lite...). Det innebär inte att de inte bör ha rätt att uttrycka sina åsikter, men de bör hållas moraliskt ansvariga för det samhälle som de är med om att skapa.

Read more...

På tiden!

Nu har äntligen USA skrotat den djupt diskriminerande "don't ask, don't tell" regeln som har hindrat öppet homosexuella ifrån att tjänstgöra i armén. Obama, som har misslyckat med mycket av det han har lovat, lyckades alltså till slut lotsa upphävandet av regeln igenom kongressens båda kamrar, vilket får räknas som en symboliskt viktig seger emot de starka högerkristna, homofoba grupperingar som genomsyrar det amerikanska samhället. Det borde naturligtvis vara lika självklart att öppet homosexuella får tjänstgöra som soldater som att mörkhyade får göra det, men det har uppenbarligen suttit långt inne. Att regeln äntligen har upphävts är minst sagt på tiden!

Read more...

Sex värre än våld?

Jag vet att detta är en icke-nyhet, men jag kan inte låta bli att reagera på att Microsoft tydligen tycker att det är ett så stort problem att det planeras att släppas ett "sexspel" som kan användas på deras xbox konsoll att de vill "sätta käppar i hjulet" för planerna. Detta då "Xbox är en familjevänlig spelkonsoll". Lustigt att lite tafsande, som det verkar röra sig om, är så mycket värre för ungdomar än det vanliga utbudet av splattervåld som finns i de flesta spel...

Read more...

Vem ljuger?

Det är inte särskilt förvånande att USA ser anledning att bedriva underrättelseverksamhet utanför sina ambassader i länder som Norge och Sverige. Däremot vore det anmärkningsvärt om det, som både Säpo och justitieministern hävdar, har skett utan svenska myndigheters aktiva eller passiva godkännande. Inte för att USA skulle känna någon sorts moralisk förpliktelse att säkerställa att de följer värdlandets lagstiftning, USA har tydligt visat att "kampen mot terrorismen" eller vad man nu väljer att kalla deras realpolitiska hävdande av egna säkerhetsintressen, är långt viktigare än normala etiska regler. Däremot borde det rimligtvis orsaka någon sorts diplomatisk kris om man spionerar inne i ett allierat land (för det är ju vad Sverige i praktiken är) utan dess vetskap.

USA själva hävdar att deras underrättelseverksamhet är lokalt förankrad. De flesta bedömare verkar vara eniga om att det antagligen är fallet. I så fall ljuger åtminstone Säpo och antagligen även justitieministern. Det vore i sig väldigt allvarligt. Det är en sak att säkerhetspolis och regering kan välja att inte kommentera uppgifter, det är en annan att ljuga sina medborgare rakt upp i ansiktet. Ett sådant beteende hör inte hemma i en öppen demokrati, och bör i så fall föranleda konsekvenser för de inblandade. Eller så ljuger USA. Det borde vara extremt lätt för Säpo att ta reda på med vem de har förankrat verksamheten, och undersöka om det är sant, så det känns som sagt inte särskilt troligt, men om det är så bör den svenska regeringen ryta ifrån ordentligt och markera offentligt (eftersom ärendet redan är offentligt).

Varför ljuger i så fall Säpo och regeringen? Är det för att det redan är känt att den amerikanska verksamheten faktiskt inte är förenlig med svensk lagstiftning, men att den ändå tillåts bara för att amerikanerna, till skillnad mot kineser, iranier, ryssar, m.fl. är våra vänner? Det finns naturligtvis en logik i att samarbeta mer med vissa länder än andra, men då borde det rimligtvis ske inom de ramar som satts av lagstiftningen på området, och om lagstiftningen inte räcker till så får man väl med demokratiska medel uppdatera den?

Vissa högerdebattörer vill helt enkelt ge USA mer eller mindre ett Carte Blanche att göra som de vill, eftersom de, med Timbros Roland Poirer Martinssons ord, är "den goda kraften" i världen. Om det är ett sådant synsätt som styr realpolitiken, så ökar bara nödvändigheten av en öppen diskussion kring det som sker i det fördolda. USA är inte en diktatur som Kina eller Iran, men det är en extremt pragmatisk stormakt som gör i princip vad som helst för att tjäna sina egna syften, gärna under täckmantel av vackra ord som "Frihet" och "Rättvisa". USA har störtat demokratier i t.ex. Chile och stött mordiska grupper som Contras i Nicaragua eller de röda khmererna i Kambodja. Bara deras nutidshistoria i Irak, där de först beväpnade Saddam Hussein, även efter massakern i Halabja (för att bussa honom på Iran), och sedan attackerade med ursäkten att det var av humanitära skäl, eller Afghanistan där de var med och skapade talibanerna (för att de skulle slänga ut ryssarna) och sedan vill få med hela världen på att utplåna dem, är tydliga exempel på deras realpolitik... Så USA bör knappast ges möjligheten att agera fritt på svenskt territorium. Dessutom, det är bara att se på skandalen med de två egyptierna som överlämnades till CIA under Anna Lindhs tid för att inse hur viktigt det är att amerikanska agenter inte ges för mycket spelrum i Sverige.

Det första som måste klargöras nu är vem som ljuger, och det bör inte bara ske genom en förundersökning om olovlig underrättelseverksamhet, utan även genom en grundlig parlamentarisk undersökning som visar på var i kedjan som det har brustit. Om t.ex. Säpo har vetat om det hela, men inte informerat regeringen är det väldigt allvarligt. Sen måste som sagt resultatet av undersökningen leda till kännbara konsekvenser för de som valt att föra Sverige bakom ljuset. Slutligen så borde man hitta en ordning som fungerar säkerhetsmässigt utan att man varken behöver bryta mot lagar eller ljuga offentligt.

Read more...

Om alkohol och cannabis

Det har precis, i samband med kongressvalen i USA, också folkomröstats om legalisering av cannabis i Kalifornien. Det lutar åt att kalifornierna har röstat nej till legalisering, men omröstningen har lett till en debatt om cannabis även i svenska medier. Bland annat möttes journalisten Magnus Linton och folkhälsominister Maria Larsson i P1s Studio Ett. Linton hävdade att en legalisering av cannabis skulle slå undan benen för den organiserade brottslighetens största inkomstkälla, den illegala cannabishandeln, och att drogen i sig om än skadlig inte är farligare än alkohol.

Jag är böjd att hålla med Linton på båda punkterna. Jag besitter inte hans kunskap om konsekvenserna av cannabishandeln, framför allt för latinamerikanska länder med det snabbt sönderfallande Mexico i spetsen, men det är lätt att se att de är förödande. Det finns också ett kunskapsglapp emellan det faktum att många är medvetna om att kokainhandeln är en miljardindustri för brottssyndikat och karteller, men inte lika många vet att det även gäller handeln med cannabis. Så Lintons resonemang är värt eftertanke.

Vad gäller jämförelsen emellan cannabis och alkohol, så har Lintons slutsats att alkoholen är minst lika farlig stort stöd. I dagarna kom en forskningsrapport som klassificerade alkohol som farligare än mycket tunga droger som heroin, och mångdubbelt värre än cannabis. Även om sådana rapporter bör bemötas med stor skepsis, jag har själv mycket svårt att se hur alkohol skulle kunna vara farligare än den extremt beroendeframkallande drogen heroin på individuell basis, så är budskapet om alkoholens skadlighet hur som helst tydligt. Samma budskap presenteras dessutom på ett mycket övertygande sätt av P1s Kaliber i ett program ifrån våren 2009, där de har kommit fram till att alkoholen är inblandad i nästan 80 % av alla misshandelsfall i Sverige. Det är häpnadsväckande siffror, och visar på ett enormt samhällsproblem som kräver resoluta åtgärder.

Jag skrev själv precis en artikel på debattsiten Newsmill om inkonsekvensen i hur drogerna cannabis och alkohol hanteras i Sverige (rubriksättingen var inte min...). Där tar jag upp tanken att man borde reflektera över om det kan vara motiverat att förbjuda eller hårdare reglera alkoholen i Sverige. Jag är dock fullt medveten om att det skulle vara väldigt svårt, och kanske ogenomförbart, samt att det riskerar att leda till en illegal marknad som skulle kunna generera enorma inkomster för den organiserade brottsligheten. Saken är dock den, att dylika inkomster genereras nu av handeln med cannabis, vilket sliter sönder länder som Mexico. Och för att vara intellektuellt och moraliskt konsekvent och hederlig, så bör man diskutera effekterna av förbud respektive legalisering på samma förutsättningslösa sätt för både alkohol och cannabis, och dessutom ta lika stor hänsyn till de negativa konsekvenser vare sig de drabbar i Sverige eller Mexico. Även om jag kan förstå och respektera pragmatism, så stör inkonsekvens mig, speciellt om det sker under falska och vilseledande förutsättningar.

Read more...

Utsatta, sårbara barn

Att en mamma kan tillfoga sitt eget 3-månaders barn sådana skador att det avlider, för att hon blir "störd" i en syssla, i detta fallet Facebook-spelet Farmville, är helt obegripligt. Uppenbarligen kan inte mamman vara psykiskt frisk och man frågar sig om det inte fanns några sätt att upptäcka hennes totala brist på empati och kontroll, och se till att barnet fråntogs henne, innan hon hade chansen att skada det. Men varken i Florida, USA, där det dådet begicks, eller i Sverige går det att ha kontroll på alla usla föräldrar som finns, och man kan ju inte heller sterilisera folk som man misstänker kommer att missköta sina barn. Så barn kommer alltid att vara extremt utsatta och sårbara, och ju yngre, desto sårbarare.

Det man kan begära är att alla fall där det misstänks att barn far illa anmäls till socialtjänsten, och att denna agerar kraftfullt när det finns fara för barnens liv eller hälsa. Som polis skriver jag anmälningar till socialtjänsten varje gång jag har varit på ett jobb där det finns risk att barn far illa, och jag hoppas att detsamma sker i sjukvården, barnomsorgen, skolan, ja på alla platser där vuxna har med barn att göra. Samhället kommer aldrig kunna stoppa allt hemskt som sker barn, men det måste hur som helst göra sitt yttersta för att skydda dem, de mest försvarslösa, och försöka förhindra så många tragedier som bara är möjligt.

Read more...

USA fortfarande ett u-land vad gäller homosexuellas rättigheter

Med risk för att bli tjatig, så tar jag igen upp USAs absurda förbud mot att tillåta öppet homosexuella i armén. President Obamas regering bad uppenbarligen en appellationsdomstol att upphäva en dom ifrån en lägre instans som förklarade förbudet olagligt. Detta trots att Obama själv har sagt att han är emot förbudet. Det är knappast första gången som Obamas administration handlar på ett sätt som synbart verkar stå i konflikt med yttranden som presidenten har gjort, men det är inte det största problemet i den här farsen. Det mest allvarliga är att världens (ännu så länge) enda supermakt och självutnämnda fanbärare för rättvisa och frihet inte har kommit längre vad gäller att ge homosexuella grundläggande rättigheter.

Detta handlar naturligtvis om ännu ett sätt för de konservativa, kristna, krafter som är så starka i USA att motarbeta homosexuella. För inte kan väl någon tänkande människa tro att det skulle inverka negativt på moralen att ha människor med olika sexuell läggning i armén? Och tror man verkligen det är det ju bara att titta på alla de länder där det är tillåtet, och konstatera att det inte har förorsakat några som helst problem. Och om det faktiskt finns enstaka individer i USAs väpnade styrkor som är homofober och därför skulle uppleva det som problematiskt att tjänstgöra med öppet homosexuella, så vore det lika korkat att låta dem diktera villkoren som det vore att inte tillåta några mörkhyade i armén eftersom det ju finns den hel del amerikaner som är rasister...

Read more...

Om "moskébygget" i New York

Det har varit, och pågår fortfarande, en stor konflikt kring det som har kallats planerna på att bygga en moské vid Ground Zero i New York, platsen där World Trade Center stod. Högergrupper har rasat mot bygget som de kallat för en "segermoské". Det är då intressant att få redan på lite mer om vad som planeras byggas. Projektet avser att uppföra ett multireligiöst och sekulärt center med bland annat idrottsanläggningar och en minnesplats för de drabbade av terrordådet den elfte september, och en davidsstjärna planeras synas bland mönstren på byggnaden. Och den aktuella platsen ligger inte ens vid Ground Zero, utan två kvarter bort. Att planerna ändå skapat så pass starka och hatiska reaktioner ifrån den kristna högern i USA visar på en radikalisering av en redan radikal rörelse som både har ett brett folkligt stöd, enorma ekonomiska muskler och ett stort politiskt inflytande. Och det är oroväckande.

Read more...

USA använde latinamerikaner som försökskaniner

USA ber nu om ursäkt för att man under 40-talet genom medicinska experiment smittat hundratals människor i Guatemala med bland annat syfilis och gonorré. Det är naturligtvis bra att utrikesminister Clinton ber om ursäkt, men ett antal frågor kvarstår. Kommer offren eller deras anhöriga att få någon ersättning? Hur många fler liknande experiment genomförde USA på sin "bakgård"? Varför blev man inte förvånad när man läste den här notisen...?

Read more...

Perspektiv om koranbränning

Nu när en av de största nyheterna i världen just nu är att en tokig pastor i en fjuttig liten församling på ca 30 fanatiker i Florida, USA har tänkt bränna ett exemplar av koranen är det dags för lite perspektiv. De som har läst min blogg vet att jag försöker ta ställning starkt och tydligt mot alla former av rasism, och speciellt då den numera i Sverige (och i hela västvärlden) så vanliga rasismen mot muslimer, islamofobin. Och självklart är pastorns planerade lilla bokbål ett solklart uttryck för klockren islamofobi, liksom hans yttrande om att islam härstammar ifrån djävulen är rent islamofobiska. Hans påhitt har också fördömts i princip unisont av alla ledare som yttrat sig i frågan, bland annat president Obama och utrikesminister Clinton, samt överbefälhavaren i Afghanistan, general Petraeus. Men hela historien visar på ett mycket större problem en att det finns enstaka dårar som hyser rasistiska åsikter och gör allt de kan för att provocera, för det kommer det alltid att finnas, i hela världen. Nej, i det här fallet är problemet att denna medvetna provokation ifrån en enskild dåre har förorsakat ett sådant ramaskri i delar av den muslimska världen. En del av skulden till att det blivit så här kan naturligtvis läggas på de massmedia som gottat sig i historien, och på så sätt gett den mångdubbelt mycket större spridning en vad den lille tokpastorn hade kunnat drömma om. Men grundproblemet är självklart att det finns en massa människor som blir så vansinnigt arga bara för att någon har tänkt bränna en bok, om än helig... Utan att gå ner mig för djupt i varför det ligger till så, så ser jag två anledningar till det. Den ena är att stora delar av den muslimska världen konstant känner sig kränkta och förfördelade av västvärlden, framför allt då av USA, genom stödet till Israel trots ockupationen, genom stödet till diktaturer i arabvärlden och krigen i Irak och Afghanistan och genom den diskurs och debatt där islam och muslimer ofta utsätts för olika former av missaktning, vilket gör dem till väldigt lättkränkta. Jag har svårt att se att det skulle få samma genomslag om en turkisk sekulär aktivist brände en koran... Den andra faktorn är religionen i sig, som i ett kulturellt kontext för många blivit så stark att de reagerar mycket mer mot bränningen av en deras heliga skrift än vad de gör mot de kränkningar som människor av kött och blod konstant utsätts för. Och detta, religiös fundamentalism, är naturligtvis en stor del av problemets kärna. Slutligen kan man bara konstatera att medan de västliga ledare som helt riktigt har fördömt bränningen gjort det de bör för att gjuta olja på vågorna så har de muslimska ledare som t.ex. Indonesiens president och Pakistans inrikesminister tvärtom förstorat upp problemet då de kräver ingripanden och talar om "obotlig skada". De hade gjort mycket klokare att helt enkelt konstatera att de, liksom Obama, fördömer handlingen och att måla upp pastorn som det han är, en obetydlig rasistisk dåre...

Read more...

"Utsläppet kan vara större än befarat"

DN skriver om oljekatastrofen i den mexikanska golfen att "Utsläppet kan vara större än befarat". Det måste vara de senaste månadernas mest återanvända rubrik... Jag vet inte hur många gånger som någon återigen konstaterat att det läcker ut mer olja än vad man tidigare befarat... Och det är intressant att lokala politiker i Lousiana nu vill komplettera ansträngningarna med att få bort oljan med att be alla att tillsammans be för ett mirakel...

Read more...