Om ensamkommande flyktingbarn och takhöjden i integrationsdebatten

Idag skriver den centerpartistiske riskdagsledamoten Staffan Danielsson på DN Debatt om Sveriges mottagande av ensamkommande flyltingbarn. Huvudbudskapet i texten är att en stor del av dem som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn troligtvis är över 18 år, och därigenom inte enligt svenska och internationella normer barn. Detta illustrerar Danielsson genom att ta ett antal exempel, som att 73% av dem som år 2009 undersöktes i Danmark som sökte asyl som ensamkommande flyktingbarn var över 18 år och att det totala antalet som har sökt asyl som ensamkommande flyktingbarn i Norge och Finland har fallit drastiskt efter att ålderstester infördes. Danielssons uttalade budskap är att Sverige borde följa grannländernas exempel och införa bättre ålderskontroller som inte ger lika stort utrymme för fusk, då detta skulle vara rättvisare och konsekventare.

 Parallellt med det tydliga budskapet så sätter dessutom Danielsson siffror på kostnaden för att ta emot ensamkommande flyktingbarn, cirka 1.500 miljoner kronor per år, och poängterar att den kostnaden är betydligt högre per flykting än för vuxna. Danielsson gör också jämförelser med andra Europeiska länders mottagande och insinuerar att Sverige tar emot en oproportionerligt stor del av både flyktingar som helhet och ensamkommande flyktingbarn i synnerhet. Reaktionerna på Danielssons text lät inte vänta på sig. Ledande centerpartister som den migrationspolitiske talespersonen Fredrik Federley gick snabbt ut och tog avstånd ifrån Danielssons text. Det sades att den "går ett annat partis ärenden" med en tydlig syftning till Sverigedemokraterna.

Utanför det egna partiet var fördömandena mycket hårdare och Danielsson rasiststämplades gång på gång. Är texten då rasistisk eller främlingsfientlig? Vad gäller diskussionen kring den verkliga åldern på ensamkommande flyktingbarn, så har jag svårt att se det. Jag är inte själv kunnig på området, men det verkar som om Danielsson har belägg för sina påståenden om att många av dem som får asyl som barn faktiskt är över 18 år. En nära vän till mig med somaliskt ursprung sa en gång att nästan alla somalier som hon kände egentligen var ett par år äldre än deras registrerade ålder. Jag vet naturligtvis inte om det är sant, och av förklarliga skäl har jag aldrig tidigare nämnt hennes uttalande. Hur som helst, den som hävdar att Danielsson har fel i sak angående den här slutsatsen borde angripa hans fakta, inte hans person.

 Vad gäller hans uttalanden som pekar på att han tycker att Sverige tar emot en allt för stor andel av de asylsökande i EU, och speciellt då vad gäller ensamkommande barn, så förstår jag att människor med åsikten att vi snarare borde ta emot fler flyktingar (och dit räknar jag mig själv) reagerar negativt. Som påpekats så lär inte Tyskland, Storbritannien eller Frankrike ta emot fler om Sverige minskar antalet beviljade uppehållstillstånd. Men den åsikten är knappast rasistisk, och måste få vare legitim i en öppen debatt. Danielsson hävdar också att han vill att Sverige skall fortsätta ha en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik. Om han har rätt om att många som de facto är över 18 år tas emot som ensamkommande flyktingbarn och de istället skulle få asyl enligt processen för vuxna så torde pengar frigöras för att bättre hantera fler asylsökande. Detta då de 10% som söker som ensamkommande flyktingbarn enligt Danielsson står för 40% av av de totala kostnaderna för alla som söker asyl.

 Varför väckte texten då så starka reaktioner? Kanske för att man intuitivt inser att den där imaginära gränsen mellan vuxna och barn, 18-års dagen, må existera i lagstiftningen men knappast i verkligheten. En 19-åring kan ha minst lika stort behov av särskilt hjälp och stöd som en 17-åring. Men även om gränsen är godtycklig så finns den ändå av en anledning, för på något sätt måste man särskilja de mest behövande, barnen, ifrån alla andra. Och finns den så borde den användas på samma sätt för alla, så att en objektiv kontroll fastställer vilka som är barn eller vuxna. För att alla de asylsökande ungdomarna som är över 18 skulle säga sanningen då de tillfrågas om sin ålder väl medvetna att det innebär en stor fördel att vara under 18 är ungefär lika sannolikt som att vilken "Svensson" som helst som stoppas av polisen på en 70-väg där han har kört 110 km/h på eget bevåg skulle hävda att han har kört över körkortsgränsen då han tillfrågas. Där tror i alla fall inte jag att det är någon skillnad på folk och folk...

 Nej, det som drabbat Danielsson, och det som han var mycket medveten om att han skulle få i huvudet då han skrev sin debattartikel, är det mycket låga tak som stänger in debatten om migrations- och integrationsfrågor för alla som inte tillhör Sverigedemokraterna eller kretsen kring dem. Alla uttalande eller texter som kan upplevas som kritiska mot hela eller delar av invandringen eller företeelser med koppling till invandringen riskerar alltid att stämplas som rasistiska eller främlingsfientliga. Kanske mest för att det är så mycket enklare än att ta i problem som kan vara både komplexa, mångbottnade och smärtsamma. Och, vilket jag har sagt förut, den inställningen gynnar troligtvis de verkligt främlingsfientliga mer än det faktum att de faktiskt kan dra nytta av t.ex. Danielssons debattartikel (vilket till exempel Sverigedemokraterna, Avpixlat, med mera naturligtvis kommer att göra).

 Som ett sista klargörande, så skriver jag inte denna text som ett stöd till Danielssons åsikter eller slutsatser, utan som ett stöd till hans rätt att formulera och lyfta sin problembeskrivning utan att bli stämplad som främlingsfientlig eller rasist. Jag tror på en öppen debatt inom rimliga gränser vad gäller negativa generaliseringar mot grupper, och det uppfattar jag att Danielsson också gör. Till den grad att han går ut med den här artikeln väl medveten om att han kommer att kölhalas av sina egna. Det kräver faktiskt en hel del mod.

 Läs även gärna Sanna Rayman och Erik Laakso på samma tema.

Read more...

Ogrundade rasistanklagelser gynnar främlingsfientliga

Jag har så länge som jag har haft en politisk identitet vurmat allra mest om frågor som rör solidaritet. Solidaritet med utsatta människor i Sverige. Solidaritet med de långt många fler och ofta väldigt mycket mer utsatta människor som finns runt omkring i världen i länder med fattigdom, diktatur, korruption, enorma orättvisor, mm. Solidaritet med djur och natur (även om det inte är relevant för det här inlägget...). Och jag har dessutom rest en hel del, främst i Latinamerika, där jag också har flera nära vänner. Så för mig har det alltid varit självklart att ta ställning mot alla former av rasism och främlingsfientlighet, förtryck och diskriminering. Jag är också sedan länge medlem i de flesta större ideella föreningar som är verksamma inom de här områdena, t.ex. Amnesty och Röda Korset (där jag även varit aktiv). Dessutom har jag länge förespråkat en generös och humanistisk migrations- och integrationspolitik, både vad gäller vilka som får stanna och hur man behandlar asylsökande och papperslösa medan de är i Sverige.

Anledningen till att jag ger den här bakgrunden är att visa på att jag känner mig ganska trygg värderingsmässigt vad gäller frågor som rör människovärde och mänskliga rättigheter (som jag även läst kurser i). Men ändå så märker jag att jag, eller människor vars åsikter jag delar, ibland klumpas ihop med en brun höger med Breivik i spetsen. Varför? För att jag ibland talar om att man måste göra något åt att brottsligheten är så hög i de segregerade förorterna, att man måste vara tydlig och hård i kampen mot hederskultur eller att det är ett problem om barn påtvingas dogmatiskt religiösa seder av sina föräldrar. Dessutom befinner jag mig någonstans i mitten på den politiska höger-vänster skalan (och långt ut i den gröna dimensionen), vilket också ibland likställs med att vara åtminstone lite fascistisk...

Två av de tydligaste exemplen på den sortens polariserande retorik som jag reagerar mot är Maria Svelands debattartikel i DN Kultur för någon vecka sedan och Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet kort därefter. Därför skrev jag ett svar, som publicerades på debattsidan Newsmill. I Newsmillartikeln argumenterar jag även för att jag tror att de som har mest att vinna på den sortens polariserande retorik där alla som inte delar den politiskt korrekta världsbild som förs fram av vad som skulle kunna kallas "kultureliten" är de riktigt främligsfientliga krafterna i samhället. De kan nämligen ta på sig rollen av sanningssägare då de talar om att invandrare ifrån vissa delar av världen är överrepresenterade i brottsstatistiken eller att vissa kulturer har allvarliga problem med sin jämställdhetssyn.

Min förhoppning är att det borde gå att kombinera en öppnare debatt med högre i tak där man vågar se och ta i problem, med ett förhållningssätt där man fortfarande är på sin vakt mot och reagerar på främlingsfientliga och missaktande generaliseringar mot vissa folkgrupper.

Tillägg 2012-02-21
Debatten som startades med Svelands artikel fortsätter på DN kultur genom en intressant text av Fredrik Ekelund

Read more...

Dags att lyssna?

Det finns mycket att säga om migrationspolitik. För mig förefaller det enormt mycket mer komplicerat än vad många verkar vilja påskina. Man kan diskutera problemen med invandring, behovet och nyttan av invandring, hur integrationspolitiken bör bedrivas, med mera. Men en av de mest centrala frågorna får inte tappas bort, den om att ta hänsyn till de enskilda individer som söker sig hit, och se till deras situation.

Det finns ingen politisk uppslutning bakom ett helt öppet samhälle, där alla som vill får komma hit. Alltså kommer en del migranter att behöva utvisas. Men när en migrationsminister i det land till vilket man utvisar asylsökande vädjar om att stoppa tvångsavvisningarna då de inte kan garantera säkerheten för dem som skickas dit, vilket nu är fallet för t.ex. de kristna som avvisas till Irak, så bör man lyssna noga på hans ord (även om han också talar om arbetslösheten i Irak, vilken knappast är asylgrundande).

Den person som i första hand var mottagare för budskapet ifrån den irakiske migrationsministern, vår svenske dito Tobias Billström, verkar dock inte vara den lyssnande typen. Efter att gång på gång ha vägrat att yttra sig när det gäller ömmande fall där någon riskerar utvisning, men smidigt ha stött t.ex. utvsining av romska EU-medborgare för att det spelar gatumusik så var det knappast förvånande att Billström stod fast vid sitt starka stöd för tvångsavvisningarna. Det rimmar liksom helt och hållet med hans profil...

Det skrämmande är dock inte Billströms uttalande, för honom står det knappast ut ibland alla de andra uttalanden där han konsekvent väljer att inte ställa sig på den utsatte och svages sida. Det skrämmande är att han är och förblir vår migrationsminister, det betyder nämligen att han har regeringens stöd bakom både det han säger och det han gör...

Read more...

Klargörande

Inlägget nedan publicerades precis på min polisblogg, men läggs även upp här för tydligenhetens skull:

Normalt sett så använder jag bara polisbloggen till att berätta om och reflektera över saker som händer på jobbet, men den här gången gör jag ett undantag, eftersom jag känner att jag behöver komma med ett snabbt uttalande som svar på alla de kommentarer som har kommit under de senaste dygnen, och det lättaste sättet att göra det är genom att skriva ett nytt, separat, inlägg. Jag kommer dock mest att göra lite klargöranden om min syn på migrations- och integrationsfrågor, Sverigedemokraterna, en "öppen diskussion", med mera. Detta då jag just nu helt enkelt inte har tid att skriva något merdjuplodande, och då tankarna för närvarande har en tendens att dra sig till Norge, som just har blivit utsatt för två fruktansvärda terrordåd.

Jag inser att anledningen till att jag har fått så mycket trafik, och så mycket kommentarer, på mina båda bloggar de senaste dagarna är ett inlägg och en länk ifrån sajten "Politiskt Inkorrekt". Jag skriver för att bli läst, så i grunden är jag naturligtvis glad att så många har hittat in till och kommenterat mina bloggar. Det faktum att anledningen är en länkning ifrån en sajt som är "invandringskritisk" och som jag uppfattar har kopplingar till Sverigedemokraterna gör det hela dock mer kluvet för mig. Jag tror nämligen att jag har diametralt motsatta åsikter med Politiskt Inkorrekt och Sverigedemokraterna i nästan alla frågor som rör migration- och integrationspolitik. Jag är för en generös migrationspolitik. Jag är för vård till papperslösa. Jag är emot alla förslag som diskriminerar vissa religioner (läs islam) på bekostnad av andra (kristendom), då jag vill ha en helt igenom sekulär stat som står för religionsfrihet men som håller religiösa ceremonier och preferenser långt borta ifrån all offentlig verksamhet, speciellt då skolan. Jag är en stark motståndare till alla former av diskriminering. Listan kan göras lång, och den som är intresserad kan t.ex. klicka på länken "Migration och Integration" eller söka på ord som "rasism" eller "diskriminering" på denna blogg. Det finns även inlägg på polisbloggen som torde visa på mina personliga ställningstagande.

Dessa åsikter gör mig dock inte blind för de problem som finns, speciellt i vissa segregerade förorter till våra storstäder. När jag säger att jag ser en kraftig överrepresentation av yrkeskriminella med invandrarbakgrund, ifrån just dessa förorter, samt att det enbart är i sådana områden som polis och brandkår blir utsatt för stenkastning, så är det egna observationer som för mig är lika tydlig som att jag ser en kraftig överrepresentation av unga män som begår brott (jämfört med kvinnor, äldre, etc). Och det är ett problem som behöver diskuteras. Sen har jag även i olika inlägg klargjort att det är just lokal ungdomskultur i de segregerade förorterna, och inte etniskt eller kulturellt ursprung för en persons släkt som jag ser som den främsta orsaken till problemen. Sen lär det i samtliga fall finnas andra, individuella, orsaker till varför människor hamnar snett.

Däremot delar jag Politiskt Inkorrekts uppfattning att man måste få ha en öppen diskussion om de problem som är kopplade till invandringen, på samma sätt som man måste få ha en öppen diskussion om alla samhällsproblem. Och detta utan att bli kallad rasist eller nazist. En öppen diskussion är närmast en förutsättning för att komma vidare ifrån att identifiera problemen till att hitta lösningarna. Sen är det, som alltid, viktigt att diskussionen håller sig inom ramarna för ett konstruktivt samtal, utan övertramp i form av rasistiska generaliseringar och hets/angrepp mot vissa grupper, vilseledande lögner, med mera.

Slutligen, angående min egen inställning till Sverigedemokraterna. Som framgår av ett antal ilägg på min blogg är jag starkt kritisk till Sverigedemokraterna som parti. Det är möjligt, som några kommentarer hävdar, att min bild av Sverigdemokraterna är färgad av media och av mina egna politiska ställningstaganden som som sagt totalt skiljer sig ifrån deras. Det är därför möjligt att den är orättvis. Men för mig är inte det centrala i min motvilja mot Sverigedemokraterna att de vill ha minskad invandring, vilket jag motsätter mig men kan respektera som åsikt. Det är att jag fortfarande ser tecken på partiets rasistiska rötter i deras retorik och politik. Och nu menar jag inte bara de lokalpolitiker eller gräsrötter som med jämna mellanrum gör skogstokiga uttalanden om t.ex. genetiskt våldtäktsbenägna negrer (vilket partiledningen sedan tar avstånd ifrån), utan även partiets officiella utspel (som t.ex. den kända valfilmen med pensionären som jagades av niqabklädda kvinnor). Jag tycker mig alltså fortfarande i mångt och mycket se en syn på "de andra" i SDs retorik och politik som har främlingsfientliga drag. Sen är ingen någonsin helt objektiv, och jag är medveten om att min negativa inställning till SD kan påverka hur jag tolkar deras utspel och förslag.

Bland de kommentarer jag har fått under de senaste dygnen så har jag både anklagats för att vara "nazze" och andra saker av folk som uppenbarligen inte gillar mina observationer av problemen i de segregerade förorterna och blivit kallad korkad på olika sätt av invandringskritiska kommentatörer. Det förvånar inte, detta är ett känsligt ämne och en del personer på nätet håller alltid en låg debattnivå. Det jag hoppas själv är att både mina tankar i den politiska bloggen och mina upplevelser och reflektioner i polisbloggen skall uppmuntra till en konstruktiv diskussion där man öppnar upp sinnet och försöker se en fråga ifrån flera olika håll, där man kan lyssna på en åsikt som går emot den egna världsbilden utan att ha som första reflex att demonisera personen som har framfört den. Då kanske diskussionen kan komma framåt istället för att fastna i skyttegravarna, och det tror jag att alla skulle vinna på.

PS. Jag uppskattar verkligen att ha fått så många kommentarer, och jag kommer senare då jag får tid att besvara de som behöver besvaras.

Read more...

Välkommen JO-kritik

I vintras gjorde ekot en granskning av att Stockholmspolisens avvisat rumänska romer bara utav den anledningen att de hade tiggt, något som inte är olagligt i Sverige. Utvisningarna baserades på en vag formulering om "dagdriveri" i ett halvsekel gammalt förarbete, som alltså dateras till en tid då romer var lagligt och institutionellt diskriminerade. Ändå användes det för att på plats frihetsberöva människor som inte gjorde något annat än att spela instrument på gatan med en hatt framför sig i vilken man kunde lägga mynt, hålla dem instängda i dagar, för att sedan skicka ut dem ur landet. I granskningen framkom också att en del befattningshavarens påståenden om att det handlade om "aggressivt" och påfluget tiggande helt enkelt inte stämde med de rapporter som ingripande polismän hade upprättat.

Förfarandet fick skarp kritik ifrån mängder med MR-organisationer, och polismyndigheterna i Västra Götaland och Skåne klargjorde att de inte delade Stockholmspolisens tolkning av utlänningslagen. Rikspolisstyrelsen gick ut med ett cirkulärmeddelande som klargjorde att Stockholmspolisens utvisningar enligt dem inte hade stöd i lagen, men trots det stod Stockholmspolisen på sig. Slutligen beslöt JO på eget bevåg att göra en utredning, som nu avslutats och riktar skarp kritik mot Stockholmspolisen.

Det hela är enligt min mening en skandal med rasistiska undertoner. Jag har inte hört talas om att några t.ex. brittiska, gatumusikanter har antastats av polisen, fängslats och skickats ut ur landet. Det har bara gällt romer. Man kan bara hoppas att dagens JO-beslut blir en ordentlig läxa, både för de ansvariga inom Stockholmspolisen och för den enda utomstående som gick ut och gav utvisningarna sitt fulla stöd, migrationsminister Tobias Billström.

Read more...

Nödvändig ursäkt

För några dagar blev det faktum att ett brev som Södertörnspolisens i Huddinge hade skickat ut inom ramarna för brottsförebyggande grannsamverkan nämnde inbrottsligor med olika nationaliteter en nyhet. Södertörnspolisen fick en hel del kritik för brevet, enligt uppgifter ifrån Ekot även ifrån Stockholmspolisens ledning. Nu har de också gått ut med en ursäkt, även om de samtidigt inte vill påstå att de har gjort något fel.

När nyheten om brevet och det faktum att det blev JO-anmält briserade i media första gången, så skrev jag ett inlägg om saken. Jag hade då inte tillgång till brevet, och argumenterade generellt kring att det är lågt i tak i den offentliga debatten vad gäller vad som får sägas om olika grupper utan att anklagas för rasism, samtidigt som jag också påpekade att jag är medveten om problemet med generaliserande, rasistiska föreställningar. Min slutsats var att det måste få vara tillåtet att nämna att det t.ex. existerar en chilensk inbrottsliga.

Jag har nu läst Södertörnspolisens utskick, och måste tyvärr hålla med om att det inte är särskilt lyckat formulerat. När man skriver "Fenomen att vara vaksamma på och som kan sättas i samband med tillgreppsbrott" och därunder räknar upp ett antal grupperingar/nationaliteter så inbjuder man till just den sortens generaliseringar som man rimligtvis till varje pris borde vilja undvika. Det hade varit stor skillnad om man helt enkelt hade konstaterat att det för tillfället huserar vissa inbrottsligor i området och sedan gett en del fakta om dessa. Sen kan man argumentera att även det hade varit onödigt, då det, som många påpekat, inte för en allmänhet går att se skillnad på t.ex. en litauer och en lett. Det stämmer naturligtvis, men det innebär inte nödvändigtvis att man absolut måste förtiga den aktuella inbrottsligans sammansättning. Min grundinställning är att olika sorters censur lätt blir kontraproduktiv, samtidigt som den informationen som man ger ut, speciellt som myndighet, också bör vara relevant och korrekt formulerad. Södertörnspolisen brev är ett bra exempel på när de kraven inte är uppfyllda.

Vad gäller avvägningen emellan att censurera sig i onödan och att undvika att sprida information som kan förstärka rasism och annan missaktning mot vissa grupper, så har myndigheter som polisen ett speciellt ansvar. Man bör vara särskilt försiktig med hur man formulerar sig om man skall informera om brottslighet hos en grupp med en viss, t.ex. etnisk, sammansättning, och nyttan med publiceringen måste i så fall vara större än risken för felaktiga generaliseringar. Samtidigt så efterlyser jag fortfarande en öppnare allmän samhällsdebatt med högre i tak även om känsliga ämnen, som t.ex. invandring och brottslighet.

Read more...

Danmark på krigsstigen

"Alla kriminella skall ut ur Danmark!" enligt DNs krigsrubrik, som skulle ha gjort vilken kvällstidningsredaktör som helst stolt. Nu handlade det naturligtvis inte om alla kriminella, utan "kriminella utlänningar". Och med "kriminella" menar man tydligen människor som frihetsberövats för brott. Den danske integrationsministerns lagförslag, som naturligtvis har pressats igenom av regeringens partner Danskt Folkeparti, är ännu ett exempel på hur den främlingsfientliga populismen trängts sig hela vägen in i Danmarks regering (vilket nyligen också visat sig i konflikten med Tyskland om hårdare gränskontroller). Det är dock mycket som verkar oklart med hur lagen skall tillämpas. DN skriver att ett frihetsberövande automatiskt kommer att leda till utvisning för en utlänning. Innebär det att personen i fråga inte har rätt till en domstolsprövning av misstankarna mot honom först? I så fall så strider det mot ett antal konventioner om mänskliga rättigheter, bland annat Europakonventionen som gäller som lag i EU. Och gäller det även oberoende av om personen har permanent uppehållstillstånd, hur länge personen har bott i Danmark, familjeförhållanden, med mera? Antagligen bryter man då mot ett antal fler lagar och konventioner. Det hela är för mig ett uttryck för ren populistisk, främlingsfientlig plakatpolitik. Visst skall det gå att utvisa "kriminella utlänningar", det kan man även göra i Sverige. Men det skall ske genom en laga kraftvunnen dom i domstol, där man som straff för grövre brott förutom fängelse även kan dömas till utvisning. Och när domstolen avgör om skäl finns för att också döma en brottsling till utvisning, så tar den naturligtvis hänsyn till helheten, d.v.s. både brottets allvarlighetsgrad och den tilltalades situation. Men självklart skall inte en så ingripande och kränkande åtgärd som en utvisning grundas på ett frihetsberövande, vilket ju görs baserat på en omedelbar och individuell bedömning av en isolerad situation, utan möjlighet till helhetsbilder eller överklaganden. Det måste väl även Danmarks regering förstå?

Read more...

Om invandring och brottslighet - ett polisperspektiv

Inlägget som jag precis har påbörjat kommer att ta mig ut på djupt vatten. Ämnet är så känsligt att jag känner att jag måste gardera mig mot anklagelser för rasism i förväg (och kanske även förebygga stöd ifrån främlingsfientliga grupper). Därför vill jag först klargöra att jag skulle vilja ha en värld utan gränser för människor, det vill säga helt fri migration och totalt fri invandring till Sverige. Jag har själv rest mycket, och har turen att ha vänner ifrån många olika hörn av världen. Jag är medlem i Miljöpartiet och jag ser mig själv som en engagerad antirasist.

Med detta sagt så är det dags att gå till ämnet, nämligen invandring och brottslighet samt vad som är tillåtet att säga, vad som är "politiskt korrekt" och vad som anses rasistiskt eller främlingsfientligt. Huddinge närpolis i Södertörns polismästardistrikt har tydligen inom ramen för brottsförebyggande grannsamverkan skickat ut ett brev där olika inbrottsligor pekas ut genom att referera till deras etniska sammansättning. Av en av de länkande bloggarna framgår att även grannsamverkan i Globens närpolisområde i Söderorts polismästardistrikt skickat ut ett liknande brev, där det dock är andra ligor/grupper som refereras till. Detta har väckt reaktioner och har åtminstone av några uppfattats som rasistiskt. Antagligen är en anledning till att folk reagerar att media i Sverige följer hårda pressetiska regler vad gäller att nämna etnicitet/nationalitet på utpekade eller dömda gärningsmän. Det görs nästan aldrig.

Det finns flera anledningar att inte nämna att en inbrottstjuv, rånare eller hustrumisshandlare har en viss etnisk bakgrund. Främst så vill man inte ge upphov till eller förstärka främlingsfientliga eller rasistiska strömningar i Sverige. Sen kan man också argumentera att en persons/brottslings etnicitet helt enkelt inte är relevant, och därför inte bör nämnas.

Även om situationen i Sverige är betydligt bättre än i t.ex. grannlandet Danmark, så är rasism och främlingsfientlighet på frammarsch även här vilket visas av det senaste valresultatet. Fler nyheter som pekar ut människor med utländsk härkomst som brottslingar skulle riskera att ge människor som är negativt inställda till invandring och invandrare vatten på sin kvarn, därför har jag stor förståelse för att man undviker att nämna brottslingars etnicitet. Men samtidigt så riskerar man att spela de engagerade rasisterna i händerna när man undviker att nämna härkomst då de istället kan ta på sig offerrollen och hävda att "etablissemanget" döljer sanningen om migrations- och integrationspolitikens konsekvenser. Och det finns dessvärre ett spår av sanning i det argumentet.

Jag jobbar i Västerorts polismästardistrikt. Inom vårt område finns en del segregerade och socialt utsatta förorter, som Rinkeby och Tensta, men även stora "svenska" områden på alla sociala nivåer. Jag hade visserligen förväntat mig mer kriminalitet i och ifrån de segregerade områdena, men jag blev närmast chockad över vad jag upplevde som en enorm överrepresentationen av gärningsmän med "invandrarbakgrund". Den känns nämligen väldigt mycket större än vad som borde kunna förklaras med socioekonomiska faktorer. Det är en upplevelse som jag tror att de allra flesta poliser som jobbar i vårt distrikt kan skriva under på, och jag gissar att poliser i andra segregerade förorter som Fittja, Ronna, Rosengård eller Bergsjön till viss del delar samma erfarenhet. Så när det ifrån främlingsfientligt håll hävdas att kriminalitet bland människor med invandrarbakgrund är ett problem, så är min erfarenhet dessvärre att de till viss del har rätt. I alla fall vad gäller vissa segregerade storstadsförorter.

Jag tror inte att det faktum att (enligt anmälningar, targetlistor, signalement, med mera) nästan alla de mest brottsaktiva inbrottstjuvarna och rånarna i distriktet har invandrarbakgrund har sin förklaring i kulturella faktorer ifrån deras släkters ursprungsland. Jag tror absolut inte heller att en person med irakiskt, somaliskt eller turkiskt ursprung som växer upp med trygga familjeförhållanden var som helst utanför de segregerade storstadsförorterna löper högre risk att hamna i kriminalitet än en etnisk svensk ifrån samma område. Däremot är min tydliga erfarenhet att barn som växer upp i t.ex. Rinkeby löper en signifikant högre risk att halka in på en kriminell bana än barn som växer upp i andra miljöer. Och jag upplever att det beror på att det finns en lokal subkultur ibland ungdomar som är problematisk, där många definierar sin identitet i motsatsförhållande till samhället och får mycket av sina värderingar ifrån förebilder som sedan unga år är yrkeskriminella. Då blir stegen små till att börja kasta sten på polis och brandkår, stjäla och bränna mopeder och bilar, och gå ifrån personrån till butiksrån till värdetransportrån. Grundproblemet är alltså enligt min uppfattning inte invandringen i sig, utan den misslyckade integrationspolitiken som har skapat ghetton med hög kriminalitet.

Detta behöver diskuteras, men det blir väldigt svårt med tanke på hur snabbt anklagelser om rasism kommer fram. Resultatet riskerar att bli, och har nog till viss del redan varit, att man lägger locket på och undviker att se problemen. Det i sin tur kan leda till att man inte tar tag i dem, så att de tillåts förvärras, vilket i slutändan kan orsaka mer främlingsfientlighet och rasism.

Det finns många paralleller som man kan dra. Jag nämnde tidigare att en anledning till att många anser att etnicitet inte bör nämnas är att det är irrelevant. Det må vara sant i de flesta fall, men det finns till och med brott där den kulturella bakgrunden är central, t.ex. så kallade "hedersmord". Det är helt solklart att de fruktansvärda mord som Jian, Abbas Rezai, Fadime och Pela utsattes för har en kulturell/subkulturell förklaring, Om man blundar för det kan man varken förstå och utreda de hedersmord som har skett eller jobba medvetet för att förhindra att fler sker. Ändå finns det krafter som vill förneka att fenomenet existerar och stämpla dem som talar om det som rasister (bl.a. Eva-Britt Svensson, v, och Gudrun Schymann, fi, har gjort uttalande med den innebörden).

Om man hade varit lika försiktig med att peka ut vissa grupper som mer brottsbenägna vad gäller partnervåld, så hade polisens medvetna satsning på "Mäns våld mot kvinnor" varit omöjlig. Tack och lov får man här utan omsvep beskriva verkligheten som den ser ut utan att riskera att stöta sig med någon förutom en liten grupp mansrättsaktivister.

Min poäng är att man måste få tala öppet och sakligt om problem utan att anklagas för rasism. Jag har mycket starka band till Latinamerika och många latinamerikanska vänner (på båda sidor om Atlanten), men det hindrar mig inte ifrån att säga att det finns en chilensk inbrottsliga som härjar i Stockholmsområdet. Och det borde även grannsamverkande närpoliser få säga utan att JO-anmälas. Man måste även få diskutera både de kulturella faktorerna bakom hedersvåld och det faktum att det verkar som om vissa segregerade förorter föder oproportionerligt många yrkeskriminella utan att misstänkliggöras. Om man kväver förutsättningarna för en öppen debatt, så gör man det svårare att se och lösa de problem som finns.

Sen är det självklart viktigt att vara medveten om att en överväldigande majoritet av alla även i t.ex. Rinkeby, inklusive ungdomar och unga vuxna, är laglydiga och hederliga medborgare. Och det är ännu viktigare att man behandlar varje ny människa som man möter som en individ, utan att döma på förhand eller generalisera baserat på erfarenheter ifrån personer med liknande utseende eller bakgrund. Men det är ju så självklart att det inte borde behöva sägas.

Read more...

Någon annans ansvar?

61 av de 72 personer, varav två spädbarn, ombord på en båt med flyktingar på väg till den italienska ön Lampedusa dog av svält trots att ett antal länder och myndigheter på olika sätt fått vetskap om nödsituationen. När båten fick problem med motorn så informerades italienska myndigheter via en flyktingorganisation som blivit uppringda av båtflyktingarna, men italienarna nöjde sig med att informera Malta i vars övervakningszon skeppet var på väg in. Det framgår inte vad Malta gjorde. En militärhelikopter, fortfarande oklart av vilken nationalitet, firade ned mat och dryck till båten och lovade att de skulle bli undsatta, men ingen kom. Ett troligtvis franskt hangarfartyg skall ha upptäckt båten, men fortfarande kom ingen hjälp. När skeppet till slut spolades iland igen i Libyen så hade människorna ombord redan dött en efter en tills det bara var en handfull överlevare kvar.

Båtflyktingarnas öde är naturligtvis en skandal, men det lär krävas en noggrann utredning för att klargöra alla fel som begicks på vägen fram emot det katastrofala slutresultatet. Ansvaret kommer troligtvis att vila tungt på många, allt ifrån de flyktingsmugglare som skickade ut människorna på den osäkra båtfärden till de myndighetspersoner som fått vetskap om situationen men inte gjort tillräckligt för att hjälpa de nödställda. Jag är inte så cynisk att jag tror att varken italienare, malteser, fransmän eller andra medvetet lämnat flyktingarna att dö. Min känsla är att många befattningshavare helt enkelt tänkt att flyktingarna är någon annans problem, någon annans ansvar. Och den sortens tänkande kan vara ödesdigert.

Read more...

Om rasism och att bemöta Sverigedemokraterna

Inför förra valet diskuterades och planerades det i oändlighet för hur man skulle göra för att Sverigedemokraterna inte skulle komma in i riksdagen. Jag har hela tiden varit av åsikten att den centrala frågan inte är huruvida Sverigedemokraterna tar mer eller mindre än fyra procent i riksdagsvalet, utan vad man skall göra för att bekämpa den rasism och den främlingsfientlighet i samhället som SDs framgångar är ett symptom på. När t.ex. Luleå Hockeys sportchef verkar ha kallat en Skellefteåspelare för "Negersvin" (han nekar dock själv till anklagelserna) så har det knappast något med SD att göra...

Däremot kan man vända på frågeställningen och säga att det blir ett problem när etablerade partier anpassar sin politik efter SD. I svensk debatt har främst Folkpartiet anklagats för att "fiska i grumliga vatten". Även om jag har varit kritisk till många utspel ifrån folkpartistiskt håll, så är de för mig tydligt att det är Moderaterna, med migrationsminister Billström i spetsen, som har stått för de förslag och den retorik som mest närmar sig riktig främlingsfientlighet. Billström, som normalt brukar akta sig noga för att yttra sig i enskilda frågor (och aldrig ger stöd till utsatta utvisningshotade) var snabbt ute och stöttade gränspolisen i Stockholm vad gäller utvisning av romer för tiggeri. Billström deklarerade upprört att tiggeri var "ohederligt" och tog stöd i ett yttrande i ett förarbete ifrån 1954. Sen att det yttrandet skrevs i en tid då antiziganismen var institutionaliserad i Sverige verkar inte störa Billström. Det visade sig även senare att uttalanden ifrån Stockholmspolisen om att romerna skulle ha varit "aggressiva", "gått på folk" eller simulerat handikapp helt saknade stöd i polisens egen dokumentation. I slutändan handlade det om att romerna i fråga hade spelat instrument, vilket enligt gränspolisen är ett verktyg för tiggeri "istället för den vädjande blicken", och att det har lett till att de tagits i förvar i flera veckor och sedan utvisats. Detta verkar sakna legal täckning och hade naturligtvis inte hänt exempelvis en engelsk gatumusikant, vilket gör det speciellt allvarligt. Faktum är att hela historien luktar rasism mot romer.

Vad gäller Billströms inställning till vård av papperslösa och skolgång för barn till papperslösa, så kan hans starka motstånd visserligen inte beskyllas för att bero på rasism, men vittnar ändå om en brist på medkänsla för utsatta människor med utländsk bakgrund som skulle kunna kopplas till främlingsfientlighet. Nu har dock Billström blivit överkörd av resten av Alliansen och i slutändan även av sitt eget parti, då en blocköverskridande överenskommelse gjorts med miljöpartiet som bland annat ger papperslösa rätt till vård. Och just den sortens politiska lösningar är också nyckeln till att både få fram en bättre politik och att minska SDs inflytande.

Enligt en ny undersökning som har gjorts på Göteborgs Universitet så ökar stöder för Sverigedemokraterna ju hårdare politik emot invandrare som de etablerade partierna för. Det gör det ännu tydligare att Sverigedemokraterna bekämpas bäst av partier som Miljöpartiet och politiker som Socialdemokraternas före detta partiledare Mona Sahlin, och har sina bästa vänner i politiker som moderaternas Tobias Billström. Det behövs alltså ingen speciell strategi för att bemöta SD, det är bara frågan om att göra det som man ändå borde göra, föra en human och vettig migrations- och integrationspolitik. Sen krävs det dock ytterligare åtgärder för att komma åt både öppen rasism och dold främlingsfientlighet i samhället, men det är en annan fråga.

Read more...

Det pragmatiska, ideologiska miljöpartiet

Så det visar sig att regeringens utspel om bland annat vård till papperslösa ingick i ett större sammanhang där man har kommit överens med miljöpartiet om att göra upp om migrationspolitiken. Uppgörelsen, som kallats "historisk", innebär bland annat att papperslösa flyktingar ska kunna få vård och att deras barn skall få rätt att gå i skolan (något Moderaterna tidigare varit emot), samt att identifikationskraven för anhöriginvandring skall lättas upp och att det ska bli möjligt att komma hit för att starta nya företag.

Samtliga av dessa förändringar av den nuvarande politiken är väldigt välkomna och kommer att mycket konkret förbättra livet för mängder med människor som lever under utsatta förhållanden. Att man har kommit fram till en överenskommelse, trots att moderaterna med migrationsminister Tobias Billström i spetsen har varit notoriskt hårdföra i sin inställning till bland annat papperslösa, beror troligtvis på flera olika saker. Statsministern själv nämnde nödvändigheten av att stänga ute de främlingsfientliga Sverigedemokraterna ifrån politiskt inflytande över migrationspolitiken. Men dessutom krävdes det att det skulle finnas ett parti att göra upp med. Och det faktum att den stela och på många sätt kontraproduktiva blockpolitiken har brutits upp på vänsterkanten har gjort att miljöpartiet igen kan ta den konstruktiva roll de tidigare haft, som ett ideologiskt orienterar men ändå pragmatiskt mittenparti som slåss för sina hjärtefrågor. När vänsterpartiet gnäller om att miljöpartiet sålt sig för billigt, så konstaterar samtidigt Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson att miljöpartiet är det mest "extrema" partiet i invandringsfrågor i Sveriges riksdag, och ett finare betyg får man leta efter... Och socialdemokraterna, som inte verkar ha fastnat i vänsterpartiets gnällfälla där allt som de själva inte varit med om att bestämma är dåligt, hur goda effekter det än må leda till, uppskattar att papperslösa får rätt till vård och skola och välkomnar att Billström har blivit överkörd.

Nu får man främst glädjas över att ett viktigt steg har tagits för en humanare migrationspolitik och för att förbättra situationen för papperslösa i Sverige (något som vi som sagt fått FN-kritik för). Men man kan även glädjas över att miljöpartiet åter finns i den ansvarsfulla och konstruktiva roll som ett ideologiskt styrt men pragmatiskt arbetande obundet parti i vilken de på så många sätt konkret har påverkat och förändrat det svenska samhället tidigare. Bra jobbat!

Uppgörelsen kommenteras även på ledarplats i DN, SvD, Aftonbladet, mm.

Read more...

Något är fel med asylsystemet

Då och då dyker det upp fall där det känns i både hjärtat, huvudet, och magen att något har gått fel med vår asylprocess. Att ett par som helt uppenbart riskerar både tortyr och i värsta fall dödsstraff i diktaturens Iran är på väg att utvisas verkar vara ett sådant fall. När migrationsministern får frågor om utvisningen, så hänvisar han bara till att han inte gör uttalanden i enskilda fall. Jag förstår visserligen att migrationsministern inte kan gå in och döma ut migrationsdomstolarnas beslut, lika lite som justitieministern kan gå in och hävda att det har dömts fel i ett brottsmål. Men migrationsministern är ändock ytterst ansvarig för den lagstiftning som migrationsdomstolarna tillämpar, och därför är han även ansvarig för de beslut som de fattar. Om domstolarna fattar till synes inhumana beslut som verkar gå emot vad som känns som rimliga humanitära ställningstaganden, så är det migrationsministerns uppgift att ha en åsikt om huruvida lagstiftningen som domstolarna tillämpat är ok eller om den behöver revideras, på samma sätt som justitieministern ansvarar för att uppdatera den straffrättsliga lagstiftningen om man ser att domar i brottsmål går emot vad som känns rätt och riktigt. Och det ansvaret bör inte Billström tillåtas fly ifrån genom att hänvisa till att han "inte uttalar sig i enskilda fall".

Read more...

Förvarstagna i arrester

Det har nu gått ett par dagar sedan polismästaren i Göteborg, Lars Klevensparr, sa att han övervägde att polisanmäla sig själv på grund av det inhumana med att placera psykiskt instabila människor som tagits i förvar enligt utlänningslagen i häktes- och arrestceller. Klevensparrs välkomna utspel ledde tydligen till att Kriminalvården plötsligt insåg att det var möjligt att istället placera de förvarstagna på Skogomeanstalten, där miljön är betydlig humanare.

Jag vet hur arrestceller ser ut. De är små, kala och klaustrofobiska. Även förhärdade brottslingar tycker att det är jobbigt att sitta i arresten, den bryter ned folk. Även häktet, som har en aningen trevligare miljö, är tärande, speciellt för dem som blir sittande länge. Man får ofta intrycket av att många yrkeskriminella är mer rädda för arrest- och häktescellerna än för de korta straff som de i bästa fall döms till. För personer som mår psykiskt dåligt från början är dessa celler ett helvete, en mardröm. Jag har sett hur misstänkta kvinnomisshandlare eller rånare närmast krackelerat då de sätts in i arrestcellen. Men där blir de i alla fall max ett par dagar...

I dessa små, hemska celler sätter man alltså även förvarstagna flyktingar i väntan på utvisning om de mår så pass psykiskt dåligt att det inte anses säkert att ha dem i Migrationsverkets vanliga förvar. Det är helt sinnesjukt, fullständigt vidrigt! Inte nog med att det rör sig om människor som inte har begått något brott, de är också exceptionellt sköra och ömtåliga, och dem stoppar man i miljöer som bryter ned hårda förbrytare! Jag var med om att flytta en misstänkt rånare ifrån arresten till psykakuten för att han bedömdes vara suicidal. Det är bra, men suicidala flyktingar i väntan på utvisning blir i stället instoppade i arrestceller!

Uppenbarligen verkar situationen ha förbättrats i Göteborg, och det tack vare polismästarens mediala utspel. Det är bra att han agerade, och det borde varje ansvarig tjänsteman som ser mänskliga rättigheter kränkas så flagrant i Sverige göra. Men det borde självklart inte vara nödvändigt. Det borde finnas direktiv som tydliggör att förvarstagna som inte kan hanteras på förvaren för att de mår dåligt skall omhändertas i humana miljöer. Anstalter, som nu i Göteborg, är ett steg i rätt riktning, men även inom den slutna psykiatrin borde det finnas möjligheter till att både förvara och vårda. Hur som helst, för att lösa detta nationella problem en gång för alla så krävs det att om inte Regeringen, så i alla fall Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården går ut med nationella direktiv som säkerställer att inga fler förvarstagna flyktingar någonsin placeras i häktes- eller arrestceller, någonstans i landet. Det skall inte vara den förvarstagnes problem om inga andra lösningar finns, då får han helt enkelt släppas fri igen!

Read more...

Tack, Europadomstolen

Ännu en gång har Europadomstolen visat att även självgoda Sverige beöver kontrolleras vad gäller respekt för mänskliga rättigheter då den pressat migrationsverket till att tillfälligt stoppa utvisningen av Irakier. Det är minst sagt anmärkningsvärt att migrationsverket inte självmant stoppade alla utvisningar till Irak då den fick kännedom om Europadomstolens inställning i frågan, vilken i praktiken ledde till att det räckte för en irakier som var på gång att utvisas att kräva inhibition för att få den automatisk godkänt, och således utvisningen uppskjuten i väntan på Europadomstolens utredning. Istället valde migrationsverket att skriva en text på sin hemsida och sedan fortsätta med utvisningarna, vilket gjorde att de irakier som saknade nätverk som hjälpte dem att få reda på informationen och därför kräva inhibition utvisades. Ett agerande som knappast känns rättssäkert, och som också fick kritik ifrån Europarådet och EU-kommissionär Cecilia Malmström. Tack och lov att det finns ett europeiskt överstatligt sammanhang som kan hålla koll på de enskilda ländernas övertramp vad gäller mänskliga rättigheter!

Read more...

Konservativa rallarsvingar om integration

Jag läste precis en artikel på Newsmill av Nisha Besara där hon delar med sig av reaktioner och funderingar efter att ha gått på integrationsseminarium på Timbro. Seminariet illustrerade tydligen den stora skillnaden emellan en socialliberal hållning i integrationfrågor (som jag själv delar), representerad av LUFs Frida Johansson Metso, och en borgerligt reaktionär hållning representerad av SvDs Thomas Gür och Neos Paulina Neuding. Johansson Metso talade om att flyktingmottagandet i Sverige är för långt och hårt och att Sverige måste börja prata om varför många inte är beredda att till vilket pris som helst "integreras" i den mening som vi tänker oss. Jag håller med helt och hållet. Integrationspolitiken borde fokusera på att hjälpa nyanlända att fungera och hitta en konstruktiv roll i samhället, efter möjlighet och förmåga.

Tongångarna ifrån Gür och Neuding var annorlunda. Gür använde sig enligt Besara av retorik som att "varje majoritetssamhälle har rätt att ställa krav på nykomlingar" och "tough luck, det är det här majoritetssamhället och de här koderna som finns, man ska följa dem om man vill bli tagen på allvar". Detta är populistiskt nonsens som Sverigedemokraterna hade varit stolta över. Visst har ett samhälle rätt att ställa krav på nykomlingar, liksom ett samhälle har rätt att ställa krav på alla människor som lever i det. Men att tala om att det är "majoritetssamhället" som skall ställa krav på "nykomlingarna" blir rent motbjudande. Innebär det att det är de etniska svenskarna som skall ställa krav på "invandrarna" att de skall följa våra "svenska" koder om de "vill bli tagna på allvar"? Så de som lever här men inte anser sig vara del av något "majoritetssamhälle" får inte ställa några krav? Har de inga rättigheter? Och vilka "koder" skall alla tvingas lära sig? Att man helst skall sitta tyst på tunnelbana och buss och inte prata med grannen? En grundläggande liberal tanke handlar om allas lika värde, men den verkar högerdebattörerna ha tappat bort. Besara konstaterar också "So much för högerns snack om individens rättigheter kontra kollektivet."

Jag lyssnade under förra året på ett seminarium anordnat av den liberala tankesmedjan Fores i vilket SvDs Per Gudmundson deltog. Hans åsikter om integration var på många sätt parallella med Gürs, även om Gudmundson främst profilerade sig med närmast islamofoba utspel. Man kan undra vad det är för personer som SvD rekryterar?

Jag håller med om att det finns integrationspolitiska problem. Och som polis vet jag att ett av dem är en kraftig överrepresentation av människor med invandrarbakgrund i brottsstatistiken i vissa distrikt. Men förklaringen till detta finns garanterat till största delen att hämta i lokala förhållanden och lokal kultur i vissa segregerade förorter, och inte i något eventuellt ursprungslands kultur. Och visst måste problemen diskuteras, men utan svepande främlingsfientlig retorik.

Jag håller med Besara om mycket av det hon skriver i sin artikel, men jag delar inte hennes kritik av regeringen metod att vilja lösa integrationspolitiska problem med "arbetslinjen". Naturligtvis är inte ökad tillgång till arbetsmarknaden den enda integrationspolitiska åtgärden, men det är absolut en av de allra viktigaste. Och jag har själv inget emot att arbetsrätten luckras upp en aning för att förenkla för invandrare, och andra, att få möjlighet att försörja sig själva istället för att behöva gå på bidrag.

Read more...

Dags att förbjuda barnafödande?

Inte helt oväntat, så har Sverigedemokraterna varit i fokus i partiledardebatten idag. Det var knappast förvånande att Jimmie Åkesson i sitt anförande i princip ville lösa alla samhällsproblem med en minskad invandring. Enligt SDs sätt att se på invandrare så är de antingen en belastning för Sverige eftersom de är arbetslösa och går på bidrag, eller så tar de jobb ifrån de, enligt SDs definition, riktiga svenskarna. Det är inte lätt att behaga SD om man har någon form av invandrarbakgrund...

Lyckligtvis bemöter samtliga övriga partier SDs främlingsfientliga retorik. Alla retoriska grepp är dock inte lika lyckade. Mona Sahlin, som i vissa meningsutbyten på ett föredömligt sätt hanterade Jimmie Åkesson, hävdade att SD är en "osvensk" företeelse. Det sättet att argumentera, som dessvärre är ganska vanligt, blir för mig obegripligt. Debatten borde ju inte handla om vad som är mest "svenskt". SD kan med belägg hävda att de är mer "svenska" än de invandrargrupper som de utser till syndabockar för allt ont i landet, de har om inte annat funnits här mycket längre. Och främlingsfientlighet är knappast en ny företeelse i Sverige heller. Det är dock totalt irrelevant vem som är "svenskast", det som är relevant är vad som är sant, vad som är moraliskt rätt och vad som är bra för Sverige nu och i framtiden. Här använde Lars Ohly, en politiker som jag annars har svårt för, ett enligt mig lysande retoriskt knep. Han drog parallellen emellan invandrare och nyfödda barn, och konstaterade att ett barn innebär en enorm konstnad för samhället innan det kan börja arbeta och bidra, så med SDs argumentation borde även barnafödandet stoppas... Tilläggas kan även att alla nya ungdomar som vill in på arbetsmarknaden enligt samma synsätt "tar jobben" ifrån de äldre som redan tidigare stod till arbetsmarknadens förfogande.

De enkla invändningarna som finns mot att stoppa barnafödandet gäller även invandringen. Antalet jobb som finns i samhället är aldrig statiskt, nya människor kan skapa nya jobb. Detta borde vara helt självklart, hur skulle annars resten av världen, där människor lever mångdubbelt fler på samma yta som i Sverige, kunna hålla sina befolkningar i arbete och sin välfärd på fötter. Dessutom, för att kunna ta hand om en åldrande befolkning och finansiera dess pensioner behöver vi fler människor i arbete, inte färre. Slutligen, det vore moraliskt förkastligt och otänkbart att stoppa barnafödande. På samma sätt anser jag att det vore moraliskt förkastligt att förvägra människor som lämnar svåra förhållanden möjligheten att påbörja ett nytt liv i vårt trygga land.

Jimmie Åkesson är en duktig och slipad debattör, och han fick in en del skickliga kontringar på de andra partiledarna. Som bäst är han när han stenhårt håller sig till den nya fasad som SD har byggt upp, där de enbart är kritiska till integrationspolitiken och inte till invandrarna i sig. Dessvärre, för honom, så faller fasaden med jämna mellanrum, och främlingsfientligheten som finns bakom visar sig tydligt. Ett sådant exempel, som påpekades av Mona Sahlin, är att SD kallar de flyktingar som finns i närområdena till de länder ifrån vilka de flytt för "verkliga" flyktingar, implicerandes att de som finns i Sverige inte är det. Här blir det tydligt vad det egentligen handlar om, att peka ut flyktingar i Sverige som lurendrejare och parasiter och att skapa motsättningar emellan de grupper som SD definierar som "invandrare" och "svenskar". Det är olyckligt att SD numera kan göra det ifrån riksdagens podium, men det är betryggande att de inte får något gehör för sin politik ifrån något av de övriga riksdagspartierna.

Read more...

Bra artikel om "vi och dom"

Med detta korta inlägg så vill jag bara rekommendera en artikel i SvD av Mustafa Can, i vilken han skriver om "invandraren" och om hur han själv blir definierad utifrån bilden av denne.

Read more...

Nedmontering av service i förorterna

En anledning till det ökade utanförskapet i de segregerade förorterna som nämnts i debatten är att samhället successivt har monterat ned de vanliga funktionerna som brukar finnas i en ort, som offentlig förvaltning, banker, med mera. Kvar blir ett område utan egna arbetstillfällen, förutom i någon av alla marknader och närlivsbutiker. Jag håller med om det antagligen skulle påverka lokalsamhällena positivt att bibehålla så mycket samhällsservice som möjligt i närområdet, både för att skapa arbetstillfällen, för att kunna ge bättre service till invånarna och för att få en lite mer varierande gatubild.

I fallet Rinkeby var det nog ett misstag att slå ihop stadsdelsförvaltningen med Kista och sen lägga kontoret på Kista-sidan av Järvafältet där det redan fanns mängder med företag och ett stort köpcentrum. Däremot är det lätt att förstå att t.ex. banker väljer att flytta ifrån Rinkeby med tanke på att rånrisken är betydligt högre där än i princip någon annanstans i Sverige. Och de behöver inte bara bekymra sig för regelrätta rån, under de upplopp som skakade statsdelen i våras förstördes Nordeas kontor, och några av de unga gärningsmännen har nu dömts till skadegörelse och försök till grov stöld eftersom de även försökte komma över pengar i kontoret de slagit sönder.

De kriminella ungdomar som ligger bakom den här sortens förstörelse, stölder och rån saboterar naturligtvis mest för sitt eget lokalsamhälle, genom att samhällsservice backar undan på grund av deras brott. Det är dock inget de bryr sig nämnvärt om, med tanke på att många av dem försörjer sig på att stjäla av sina grannar. Lustigt nog hävdar många av dem ändå att de är någon sorts lokalpatrioter...

Read more...

Invandringens problem och kulturella skillnader

Jag skrev ett inlägg om DNs ledare om de fallgropar som man tenderar att ramla ned i då man låter Sverigedemokraterna föra debatten om invandringen. Den första gällde huruvida invandringens problem diskuteras eller ej.

Vad gäller att invandringens problem tigs ihjäl, som så ofta hävdas, så är det självklart inte sant. Visst talas det om utanförskap och dålig tillgång till arbetsmarknaden, och även till viss del om kriminalitet hos invandrargrupper. Men det görs dock som tur är inte på det sätt som SD vill. Förenklat så kan man säga att i SDs värld så beror dessa problem på invandrarna, och deras kultur, medan i etablissemangets värld så beror de på att integrationspolitiken har misslyckats. SD och personer som sympatiserar med dem vill gärna beskriva den svenska kulturen som överlägsen gentemot speciellt utomeuropeiska invandrare. Deras bild är att i Sverige talar vi civiliserat med varandra då vi löser problem, vi står i kö, vi är allmänt lugna, sansade och väluppfostrade. Däremot t.ex. araber och afrikaner är hetsiga, högljudda och kan inte kontrollera sitt temperament.

Ligger det då inget i att svenskar är mer "civiliserade" än många utomeuropeiska invandrare? För inte länge sedan kunde man läsa om ett fall från Dubai där tre väletablerade män ur den lokala överklassen svårt misshandlade en man och hans gravida fru då de inte på uppmaning gav upp sina sittplatser på en IKEA-restaurang. Detta hade väl knappast hänt i Sverige? Nej, det hade det säkert inte gjort, men det har nog mer det faktum att dessa män visste om att de i praktiken stod över lagen och därför inte behövde bekymra sig om konsekvenserna av sitt handlande, än med den lokala kulturen. Korrupta, rättslösa, maktfullkomliga system leder till övergrepp av de som har makt mot de som inte har. I Sverige så hade även kungen eller statsministern gripits om han oprovocerat hade misshandlat någon på en offentlig plats.

Visst finns det kulturella skillnader mellan människor baserat på var man är uppväxt, och visst påverkar dessa kulturella skillnader hur man agerar i olika sociala situationer. Man behöver inte lämna Europa för att se mycket tydliga skillnader på beteendemönster. Att människors kulturella bakgrund påverkar deras värderingar, gränser och agerande vet jag mycket väl efter att i mitt förra jobb ha haft en koordinerande roll i ett projekt med en fransk samarbetspartner och en grekisk kund. Ett extremt exempel är att en hög teknisk representant för den grekiska kunden på ett möte manifesterade sitt missnöje med att dunka huvudet i bordet under ett möte...

Jag vet dessutom från mitt nuvarande jobb att det i de områden där jag jobbar finns en mycket kraftig överrepresentation av människor med utländsk härkomst ibland de yrkeskriminella i området (och att detta startar vid en oroväckande ung ålder). Så då vore det väl en naturlig slutsats att kriminaliteten hos invandrargrupper beror på kultur? Tja, min egen slutsats är att kultur definitivt är en avgörande faktor. Men inte kultur ifrån det land där familjen ursprungligen har kommit, utan lokal kultur i de förorter där de har växt upp. Jag är säker på att en invandrarfamilj som är väletablerade och bosatta i ett område med relativt låg förekomst av ungdomskriminalitet löper lika liten risk att se sina barn utveckla kriminella vanor som deras svenska grannar. Däremot barn som växer upp i förorter där de lokala förebilderna för ungdomar ofta är yrkeskriminella tjuvar och rånare löper en mångdubbelt större risk att själva börja begå brott.

Självklart spelar föräldrarnas uppfostran en stor roll. Om de lever i utanförskap, isolerade ifrån samhället, så ökar naturligtvis risken att deras barn kommer att få problem. Om de är frånvarande och inte engagerar sig i sina barn, så ökar risken att barnen blir otrygga och saknar moralisk kompass. Och eftersom föräldrar spelar roll, så är det kanske svårt att med 100 procents säkerhet säga att deras (och ursprungslandets) kultur inte spelar någon roll. Men så vitt jag vet har man aldrig kunnat visa på en högre kriminalitet ibland invandrargrupper än bland etniska svenskar om man tar hänsyn till social klass och miljö.

Det finns dock brott där ursprungslandets kultur är ytterst relevant, eller snarare kulturen i den subgrupp man tillhörde i ursprungslandet och fortfarande anser sig som en del av. Jag tänker då på hedersrelaterad brottslighet där speciellt flickor och kvinnor i den egna familjen/släkten blir utsatta för mycket allvarliga brott och kränkningar. Så kultur kan absolut vara relevant. Men ursprungslandets kultur är däremot knappast en faktor i brott som stölder och rån. Så debatten vad gäller den sortens brott bland invandrargrupper borde främst fokusera på de ytterst reella problem som finns med utanförskap och lokala subkulturer i t.ex. utsatta förorter, där problematiska värderingar får fäste tidigt i åldrarna.

Read more...

DN om Sverigedemokraternas världsbild

Diskussionen om diskussionen om Sverigedemokraterna fortsätter. DN skrev igår i en osignerad ledare med uppmaningen att "Sluta jamsa med!". De som skulle sluta jamsa med var väl främst medier och politiker, men kanske även allmänheten, och det som det inte skulle jamsas med i var Sverigedemokraternas problembeskrivning och världsbild. DN tog upp tre fallgropar som etablissemanget faller i. Den första handlar om att man köper SDs bild av att vi inte talar om invandringens problem. Här tydliggör DN att de problem som finns visst exponeras. Den andra fallgropen gäller att man blandar ihop social situation med etnicitet. Det är människor som är lever i utanförskap som tenderar att hamna i kriminalitet eller bidragsberoende, inte människor med en viss härkomst. Den sista fallgropen rör det faktum att vi måste vara tydliga med att även om inte alla människor som kommer till Sverige innebär en ekonomisk vinst för samhället, så finns det även en humanitär aspekt som är nog så viktig. Det finns starkt vägande moraliska skäl att ta emot människor som flyr ifrån hemskheter, och att inte splittra familjer genom att sedan förvägra deras barn eller makar att komma efter.

Jag håller i stort sett med DN på alla punkter, och uppskattar det tydliga ställningstagande som ledarredaktionen gör i och med den här ledaren. Jag vill också bidra med mina egna reflektioner angående de här så kallade "fallgroparna", men det kommer i senare, separata inlägg.

Read more...