Alla fel

Det är illa nog att kvinnor våldtas i länder som Sverige med fungerande rättssystem, med stöd till brottsoffer och utan uttalad social stigmatisering av offren. Det är ändå ett obeskrivligt trauma, det är ändå mycket svårt att få upprättelse i en rättsprocess där rättssäkerheten och inte korruptionen gör att det är svårt att för förövare dömda och det är trots samhällets försök till stöd och hjälp för många en mycket svår väg tillbaka till ett väl fungerande liv. I länder som Kamerun där våldtäkterna är fruktansvärt mycket vanligare och offren ofta mycket yngre, där strafffriheten är närmast total medan de våldtagna stigmatiseras till en sådan grad att närmare hälften inte vågar berätta för någon vad som har hänt och där hjälpen som finns tillgänglig är närmast obefintlig är situationen rent ut sagt vedervärdig. Man förstår att mödrar blir oroliga för sina döttrar när en av fem av Kameruns kvinnor har blivit utsatt för en våldtäkt eller ett våldtäktsförsök, och den genomsnittliga åldern för offren är 15 år. Men att under förevändningen att skydda sina döttrar utsätta dem för tortyrliknande bröststympning för att de skall bli mindre attraktiva som offer är så fel att det knappast går att klä i ord. Förutom det vidriga i att utsätta oskyldiga flickor för grymma övergrepp som både torde ge själsliga ärr och som definitivt riskerar att ge fysiska men för livet, så försöker man alltså att hantera den enorma våldtäktsproblematiken med att ge sig på de potentiella offren. Jag påstår mig inte ha några färdiga lösningar, men grunden måste självklart vara att man ger sig på gärningsmännen. Både genom kraftfull lagföring och repressiva åtgärder, och genom att arbeta hårt och medvetet med de kulturella faktorer som gör att män begår de här brotten. Offren skall ha skydd, stöd och hjälp, inte skuldbeläggas och utsättas för fler kränkningar och övergrepp!

PS. Det känns som ett grymt ödets ironi att dagen efter att jag skrev det här inlägget, så drabbas en 12-årig flicka av en överfallsvåldtäkt mitt i Stockholm. Man kan bara hoppas att flickan kommer att kunna hämta sig ifrån övergreppet så bra som det bara är möjligt och att kollegorna får tag på våldtäktsmannen innan han överfaller någon annan.

Read more...

Goda nyheter

Att Egypten nu öppnar gränsen mot Gaza, vilket, om jag inte har missförstått något, till slut bryter den mer än fyra år långa blockaden mot Gaza är naturligtvis mycket välkomna nyheter för Gazas folk. Det är också ett sundhetstecken för Egypten att övergångsregeringen respekterar folkets vilja och upphäver den folkrättsvidriga blockaden, som Mubarakregimen (säkerligen ombedda av USA) hjälpt Israel att uppehålla. Att Egypten dessutom hjälpt till att förhandla fram ett nytt samarbete emellan PLO och Hamas gör att landet nu har gått ifrån att vara en del av problemet till en del av lösningen, allt tack vare den arabiska demokratiseringsvåren. Än så länge verkar dock förutsättningarna för att den Israeliska sidan på allvar skall öppna för förhandlingar vara små, vilket visats av Netanyahus förkastande av Obamas uttalande om att 1967 års gränser måste utgöra grunden för ett fredsavtal. Men ju mer status quo bryts av att omkringliggande stater demokratiseras, desto svårare blir det för Israel att hålla fast vid ockupationspolitiken. Det bästa som kan hända regionen nu vore en demokratisering av främst Syrien, men även Jordanien.

Och apropå goda nyheter, så är det för Europa i allmänhet och Balkan i synnerhet mycket glädjande att mannen bakom massakern i Srebrenica, Ratko Mladic, till slut verkar ha gripits. Om rättvisan nu kommer ikapp Europas mes eftersökte man, så kan det både ge en lättnad till offer och anhöriga, och skicka ett meddelande till krigsherrar och militära ledare om att de en dag kommer att hållas ansvariga för sina handlingar. Dessutom öppnar gripandet för ett serbiskt medlemskap i EU.

Dock kan konflikten emellan rättvisa och realpolitik vara svår. När nu Sydafrikas president Jacob Zuma troligtvis försöker medla fram en lösning i Libyen, så kan man konstatera att även om det skulle innebära strafffrihet för Khaddafi, så vore det värt det offret om det innebar en oblodig och smidig övergång till en demokrati där mänskliga rättigheter respekteras. Sen kan man ju alltid i efterhand leta efter juridiska kryphål som gör att diktatorn ändå kan ställas till svars...

Read more...

En milstolpe

Den dom som nu kommit emot en överstelöjtnant i den kongolesiska armén och åtta av has soldater är en viktig milstolpe i arbetet emot strafffriheten i Kongo-Kinshasa, speciellt då vad gäller våldtäkter. De FN-pengar som har använts till att finansiera rättegången är synnerligen väl använda. Sen att det fortfarande bara i Kongo finns hundratusentals fler offer som förtjänar samma upprättelse, och hundratusentals fler förövare som fortfarande går fria, gör inte domen mindre viktig, tvärt om. Det är bara att hoppas att den följs upp av fler likadana rättegångar, och att det internationella samfundet som så ofta sviker fortsätter att stödja processen. Det är inte svårt att förstå att Margot Wallström hellre lägger sin energi på det här arbetet än på att blanda sig i den svenska socialdemokratins existensiella kris...

Read more...

Hyckleri på hög nivå

"Jasminerevolutionen" i Tunisien är kanske arabvärldens första fredliga revolution, och det folkliga upproret fortsätter med syfte att även övergångsregeringen skall avgå då den anses ha för starka kopplingar till den tidigare regimen. Det är naturligtvis väldigt glädjande att Tunisiens folk har lyckats göra sig av med en diktator som har kontrollerat och spionerat, förföljt all opposition och gjort sig och de sina rika på folkets arbete. Men för mig som betraktare kan jag konstatera att jag knappt kände till att landet var en diktatur innan Ben Ali störtades. Varför har det då talats så lite om förtryck i Tunisien, jämfört med andra diktaturer som Iran, Syrien, Norkorea, Kuba, med mera. Svaret är självklart, Tunisien har av USA och EU, med Frankrike i spetsen, setts som en viktig allierad. Man har haft goda handelsförbindelser och bra tillgång till marknaden, vilket gjort att amerikanska och franska företag har tjänat pengar. Man har haft en allierad i "kampen mot terrorismen". I det sammanhanget har demokrati och mänskliga rättigheter varit ointressant. Det gick till och med så långt att Frankrikes utrikesminister Michèle Alliot-Marie erbjöd den nu störtade presidenten Ben Ali med ”att sätta upp tunisiska ordningsstyrkor”. Tidigare har Ben Ali omfamnats av ett antal franska presidenter, senast Sarkozy.

I P1s alltid lika intressanta program Konflikt drogs slutsatsen att demokrati av stater som USA och Frankrike inte används som något man vill ge till sina vänner, utan snarare något man hotar fiender som Irak innan Saddam Husseins fall med. Det är hyckleri på hög nivå, och det är realpolitik, speciellt i Paris och Washington där man annars är duktiga på att framhäva sig som exempel för en aningen underlägsen omvärld. Inte konstigt att fransmän och amerikaner tycker illa om varandra, de måste känna igen sig själva i den andres allra sämsta sidor...

Sverige har enligt min uppfattning en betydligt hederligare hållning i utrikespolitiska frågor, men jag kan ändå sakna de tydliga ställningstaganden emot stormakternas övergrepp och maktspel som landet var känt för under Olof Palmes tid.

Read more...

Hårt tryck på diktator

En enig omvärld verkar vara ense om att utmanaren i Elfenbenskustens presidentval, Alassane Ouattara, har vunnit valet och att den sittande presidenten, Laurent Gbagbo, som nu vägrar att lämna ifrån sig makten gör sig skyldig till en statskupp. Det är knappast första gången som en afrikansk makthavare inte accepterar resultatet av ett demokratiskt val, och just den sortens korruption, maktfullkomlighet och uselt ledarskap är Afrikas stora tragedi. Trots det finns det hoppfulla aspekter på händelserna i Elfenbenskusten. Ett enigt västafrikanskt samarbetsorgan, Ecowas, har fördömt statskuppen, blockerat Elfenbenskustens pengar, och hotat att avsätta Gbagbo med våld. Just den sortens regionala samarbetsorgan känns för mig som den bästa garanten för fred och säkerhet som finns, titta bara på hur bra det har gått för det tidigare krigshärjade Nord/Västeuropa efter EUs införande. Och att Ecowas, som jag tidigare aldrig hade hört talas om, visar sådan handlingskraft bådar trots Elfensbenskustens tragedi gott för framtiden. Även den Afrikansk Unionen, AU, har fördömt statskuppen, liksom EU och USA. Dessvärre verkar övergreppen ifrån Gbagbos regim fortsätta och risken för ett regelrätt inbördeskrig är fortfarande överhängande.

För övrigt har två amerikanska forskare i en rapport hävdat att fattigdomen minskar snabbare i Afrika nu än vad den gjort sedan tiden precis efter självständighetsyran.

Read more...

Framtidens ekojordbruk

Att öka matproduktionen i de fattigare delarna av världen, och framför allt då i Afrika, är essentiellt. Många fattiga länder har växande befolkningar som behöver födas, och ett ineffektivt jordbruk som dessutom ofta inriktas på så kallade "cash-crops" som kaffe, kakao, tobak, och numera även t.ex. oljepalmer. Detta leder till beroende av matimport och i värsta fall till svält. Det är dessutom absurt att jordbruksländer i tredje världen skall få sina ekonomier raserade på grund av stigande vete- eller rispriser. Utmaningen ligger i att producera mer mat utan att vare sig öka avskogningen eller miljöbelastningen ifrån jordbruket, och helst även utan att använda sig av potentiellt farliga genmodifierade grödor som ägs och kontrolleras av multinationella företag som Monsanto. Den ideala vägen framåt är att kombinera forskning och lokalt kunnande för att hitta ekologiska, enkla tillämpningsbara lösningar som är lätta att implementera för fattigare bönder. Tekniken att använda ett sorts akaciaträd för att binda kväve i åkrarna och på så sätt öka skörden (med upp till tre gånger!) är en teknik som uppfyller alla förutsättningar för att kunna bli en succé. Att läsa om den sortens framsteg ger glädje och framtidshopp.

Read more...

Milisledare fångad i Kongo

Tydligen har FN-styrkan Monusco i Kongo tillsammans med den kongolesiska armén nu gripit ledaren för Mai-Mai milisen, en av de grupperingar som misstänks ligga bakom horribla brott mot civila, speciellt systematiska, grymma våldtäkter. Nu hindras överste Mayele ifrån att leda och uppvigla till fler attacker, men förhoppningsvis leder gripandet även till minskad risk för fler övergrepp då det kan verka avskräckande på andra förövare. Sen kan man hoppas att det ger offren för hans och andras fruktansvärda brott någon form av upprättelse och framtidshopp. Ett sällsynt välkommet gripande och ett exempel på hur nyttig FN-styrkan i Kongo kan vara då den agerar offensivt.

Read more...

Krigsförbrytelsernas Kongo

Tre svenska läkare har nu skrivit en uppmaning på DN Debatt riktad till EU och FN om att det sexuella våldet i Kongo måste stoppas. Jag kunde inte hålla med mer. Artikelförfattarna beskriver på ett målande sätt hur fruktansvärda, avskyvärda, övergrepp begås mot kvinnor i Östra Kongo dagligen, och hur detta har fått pågå i över tio års tid. Det var en skam att FN vände Rwanda ryggen under folkmordet, och det är en skam att FN har gjort så pass lite för att få stopp på de brott mot mänskligheten som begåtts i Kongo under tiden efter det Rwandiska folkmordet. FNs styrkor måste stärkas upp, och få ett mycket mer offensivt mandat vad gäller att skydda civilbefolkningen. EU, USA, Afrikanska Unionen med nyckelspelare som Sydafrika, m.fl. måste sätta press på Kongos, Ugandas och Rwandas regeringar att ta kontroll över sitt territoruim, skydda sina medborgare, upplösa milisgrupper och ställa krigsförbrytare inför rätta. Det internationella samfundet måste se till att införa ett system för att hantera konfliktmineraler så att de som bryts i Kongo och som nu finansierar krig och etniska rensningar inte tillåts att komma ut på marknaden. Och folket i Östra Kongo behöver omfattande strukturellt och humanitärt stöd.

För övrigt tycker jag att den kongolesiska läkaren Dr. Mukwege som driver Panzisjukhuset i Kivuprovinsen som tar hand om de våldtagna och torterade kvinnorna är en stark kandidat till Nobels fredspris. Här kan man notera att den hyllade fredspristagaren Kofi Annan under tiden för folkmordet i Rwanda var ansvarig för FNs fredsbevarande styrkor, som övergav Rwandas befolkning och lät hundratusentals människor bli slaktade med machetes. Den historien gör det minst sagt komplicerat när FN nu anklagar Rwandiska (Tutsiledda) styrkor för folkmord på Hutuflyktingar i Kongo. Det var ju den nuvarande presidenten Kagames Tutsidominerade FPR-styrkor som fick slut på folkmordet som FN hade ignorerat. FN har säkert rätt i sak angående anklagelserna, och naturligtvis är det faktum att ett folk precis blivit utsatta för ett folkmord ingen ursäkt för att begå ett mindre sådant gentemot förövarnas folk. FNs moraliska position är dock extremt svag i ärendet på grund av dess tidigare agerande i Rwanda, och den stärks inte nämnvärt utav vad som tillåts försigå i Kongo heller...

Jag vill gärna se en värld med ett starkt FN och starka internationella regelverk, men då måste både FN och de internationella lagarna och överenskommelserna förtjäna legitimitet i folkens ögon genom att verkligen värna de svaga och utsatta, och inte styras av realpolitiskt agerande stormakter som enbart har sina egna politiska och ekonomiska intressen för ögonen.

Read more...

Lika barn leka bäst?

Libyens diktator Khaddafi har varit på besök hos Italiens demokratiskt valde maffiaboss Berlusconi. Det verkar som om de två har mycket gemensamt, ingen av dom är direkt diskret vad gäller intresset att frottera sig med unga, vackra flickor, och båda slänger sig smidigt med kraftigt rasistisk retorik. Det är dock svårt att veta om Khaddafi faktiskt tycker att det vore ett hot mot Europa att bli "ännu ett Afrika" eller vad han egentligen tror om "hur det vita och kristna européerna kan reagera när de ställs inför en uppsjö av svältande och okunniga afrikaner", kontentan var ju helt enkelt att han ville ha pengar, fem miljarder euro om året för att vara exakt. Och han hittar säkert vänner i den svenska regeringen, handelsminister Ewa Björling hjälpte ju gärna till att försöka sälja övervakningsutrustning till Libyen utan att bekymra sig särskilt mycket för hur de afrikanska migranterna drabbas då de hamnar i klorna på den libyska diktaturen...

Read more...

Religiös diktatur i norra Nigeria

All religiös lagstiftning hamnar i konflikt med grundläggande mänskliga rättigheter. För närvarande är det olika former av Sharialagar, ortodox islamisk lagstiftning, som visar upp de värsta avarterna av att tillåta kopplingar mellan religion och lag och rätt. Sharialagarnas tillämpning leder ofta till mycket grova kränkningar, och brutala straff. Det förekommer skräckexempel på hur flickorsom blivit utsatta för sexuella övergrepp dessutom döms till grymma straff av shariadomstolar.

Olika kränkningar av mänskliga rättigheter hör ofta ihop. Eftersom ett vapen emot den sortens inskränkthet som utgör den folkliga grunden för sharia, där det nu finns en sådan, är öppen diskussion och debatt, så är det inte särskilt förvånande att en shariadomstol i delstaten Kaduna i Nigeria, där religiös lagstiftning tillämpas, också vill förbjuda den diskussionen. I det aktuella fallet är det en MR-organisation, CRC, som dömts att stänga sina internetsidor. Som tur är är internet rörligt och fritt till sin natur, så det är bara att hoppas att diskussionen hittar till andra forum, och att den i längden kan påverka både folk och makthavare så att sharialagarna skrotas en gång för alla i Nigeria.

Read more...

Halvsekelsjubileum av sydafrikansk massaker

Idag är det exakt 50 år sedan sydafrikansk polis sköt ihjäl 69 män, kvinnor och barn, och sårade ytterligare 180 vid en demonstration. Enligt DN så var detta "början till slutet på apartheid". Det folkliga protesterna tillsammans med fördömandet ifrån stora delar av världen (dock inte USA, där republikaner som Dick Cheney, världsmästare i skenhelighet, var vänner till apartheidregimen) ledde till slut till att landets rasistiska lagar och styrelseskick föll. Dagens Sydafrika har mängder av problem att brottas med, kampen mot AIDS (och kopplingar till jämställdhetsfrågor), fattigdom, brottslighet och korruption är bara några av de frågor som landet har att hantera. Men det är i alla fall ett land där det numera finns någon sorts likhet inför lagen, och idag så nöjer jag mig med att glädjas åt det och att hedra offren för massakern i Sharpeville.

Read more...

Nytt blodbad i Nigeria

Ett nytt fruktansvärt massmord har utförts i regionen kring staden Jos i Nigeria, där gränsen mellan den muslimska och den kristna delen av landet går. Enligt uppgifter så skall de muslimska herdarna misstänkt att boskap skall ha stulits av de bofasta kristna bönderna. De svarade med att nattetid storma byar i området och mörda alla, män, kvinnor och barn, som de fick tag på. Jag är medveten om att det finns religiösa och etniska spänningar i området, och att fattigdom och social utsatthet är stor. Men jag kan ändå inte förstå vad som gör att hundratals män, för jag gissar att de som utförde dåden var män, får för sig att urskiljningslöst ge sig på och mörda andra människor, även kvinnor, gamla, och barn. Något måste vara oåterkalleligt fel med människor som är kapabla till den sortens handlingar. Tankarna går till folkmordets Rwanda, till Darfur, till östra Kongo. Jag hoppas innerligt att den svaga nigerianska staten lyckas spåra upp så många av våldsverkarna som möjligt och spärrar in dom för gott så att de aldrig mer kan mörda igen. All heder åt lyckade försoningsprocesser, men om man menar allvar med att offrens rättigheter skall respekteras, så är det mycket tveksamt om Rwandas metod med Gatchacha-domstolar och utbredd straffrihet för många förutom de högst ansvariga fungerar. Offer berättar om hur de dagligen tvingas möta män som mördat deras familjer och våldtagit dem, och hur dessa män, medvetna om vad de gjort, ler åt dem... Nej, för brottsoffrens skull, och för de svaga och utsattas skull, så borde män som visat att de är kapabla till vilka grymheter som helst hållas inspärrade på livstid, även om det låter hårt.

Read more...

FN uppmärksammar problemen med hedersmord

FNs människorättskommisarie Navi Pillay konstaterade att över 5000 kvinnor mördas i världen varje år på grund av så kallade "heders"-motiv. Hon uppger också att upp emot en tredjedel av alla kvinnor i världen någon gång har blivit utsatta för något form av våld eller övergrepp. Utan att veta hur "övergrepp" definieras i undersökningen, eller hur beräkningen är gjord, så är det en siffra som borde bli en väckarklocka som manar till handling. Hedersmord, som är vanligast i Mellanöstern och södra Asien, är (tillsammans med de mord och krigsvåldtäkter som kanske är vanligast förekommande i Afrika, t.ex. Kongo) det mest extrema och grymma exemplet på kvinnoförtryck som finns, och måste bekämpas med full kraft. Det är naturligtvis i första hand de regeringar som styr länderna där dessa vidrigheter förekommer som har det största ansvaret, både vad gäller skydd och lagföring (med straffskärpning istället för mildring om hedersmotiv förekommer), men här har alla länder ett ansvar vad gäller att ställa krav i bilaterala och multilaterala relationer. Det handlar om att kräva att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras. Dessutom borde det vara en självklarhet att kvinnor som är utsatta för ett hedersförtryck skall ges flyktingstatus enligt Genevekonventionen, och beviljas asyl. Sen måste man vara medveten om att hedermorden är toppen på ett isberg vad gäller kultur och samhällssystem där kvinnan underordnas mannen, och att dessa strukturer måste förändras i grunden.

Read more...

Jämställdhet och AIDS

FN-organet UNAIDS rapporterar nu att HIV är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 15 och 49. Enligt BBC hävdar även FN att 70 % av alla kvinnor någon gång har blivit tvingade till sex. Dessa siffror är både fruktansvärda och häpnadsväckande, och även om en viss källkritik kan vara på plats med avseende på hur de producerats så visar de ändå tydligt på hur två av världens absolut största problem, AIDS-epidemin och ojämställdhet/kvinnoförtryck kopplas ihop och förstärker varandra. Det faktum att så många kvinnor, framförallt i Afrika, inte ens har möjlighet att kontrollera sina egna kroppar, sin egen sexualitet, på grund av att de lever i mansdominerade samhällen och kulturer, leder dessutom till att de utsätts för enormt mycket större risker att smittas av HIV. Dessutom drabbas de smittade av social stigmatisering och utfrysning.

Även om den grundläggande och viktigaste anledningen att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män är och förblir att allt annat är orättvist och moraliskt fel, och att alla kvinnor världen över som utsätts för könsrelaterat förtryck oavsett om det är sexuellt, ekonomiskt, socialt etcetera har behov av och rätt till all stöd och hjälp de kan få, så visar dessutom exemplet med HIV på att det finns ett antal positiva sidoeffekter av ökad jämställdhet, som bättre hälsa, bättre ekonomisk tillväxt, med mera. Det är bra att jämställdhetsarbetet har fått mer uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet de senaste åren, men det finns uppenbarligen väldigt mycket kvar att göra. Det finns naturligtvis mängder med positiva exempel när man riktar hjälpinsatser direkt till utsatta kvinnor istället för att gå via ofta korrumperade regimer som man kan dra lärdom av och vidareutveckla, bara man fortsätter att prioritera och finansiera biståndsverksamheten. Därför hoppas jag att åtminstone Sverige skall fortsätta att sträva efter 1 %-målet (vilket tyvärr inte har skett under alliansregeringen, som dessvärre totalt verkar domineras av moderaterna i biståndsfrågan).

När jag själv och min bror skall hjälpa våra fattiga vänner i Peru med något projekt, så lånar vi numera bara ut pengar till kvinnorna i familjerna, det ökar chansen betydligt att pengarna skall förvaltas på ett bra sätt och att de kanske dessutom t.o.m. betalas tillbaka någon dag...

Read more...

Mod och civilkurage

Den sortens mod och civilkurage som den indonesiska modellen Kartika Sari Dewi Shukarno visar då hon vägrar att överklaga det piskstraff som hon fått av en Shariadomstol är allt igenom beundransvärt. Istället för att komma undan, som hon som celibritet absolut hade haft möjlighet till, så agerar hon modigt för att visa hur absurd den religiösa lagen är, och för att skapa folklig och politisk opinion emot den, även internationellt. På samma beundransvärda sätt satte den sudanesiska journalisten Lubna al-Hussein den religiösa rättstillämpning i Sudan som gjorde att kvinnor kunde dömas till piskstraff för att bära byxor under press då hon gick så långt att hon sa upp sig ifrån sitt jobb på FN för att inte ha diplomatisk immunitet och på så sätt kunna ställas inför rätta och straffas. Al-Hussein fick till slut böter, och då hon vägrade att betala så betalade den regimtrogna jourmalistföreningen för att få skandalen att försvinna. Jag har svårt att se bättre förebilder och exempel för både kvinnor och män i religiöst repressiva länder än dessa båda.

Read more...

EU fiskar i ockuperat hav

1975 lämnade den spanska kolonialmakten Västsahara, varefter den marockanska och mauretanska militären ockuperade området. Maueratanien lämnade senare de delar de ockuperat, medan Marocko annekterade först de delar de ockuperat, och sedan även de delar som Mauretanien ockuperat. Denna annektering har inte erkänt av någon stat. Däremot har den Afrikanska Unionen, där alla afrikanska länder utom Marocko är medlemmar, erkänt Västsahara som stat. Den uppfattningen delas även av mängder av frivilligorganisationer världen över. FN har gjort upp en plan om en folkomröstning för att avgöra Västsaharas öde, men Marocko vägrar.

Med den bakgrunden så borde det vara naturligt för EU, som vill se sig som en makt som verkar för rättvisa och demokrati på den globala scenen, att arbeta aktivt för Västsaharas frihet. Där händer det inte särskilt mycket, inte ens Sverige har erkänt Västsahara. Däremot har EU ett fiskeavtal med Marocko som gör att spanska och portugisiska fiskebåtar trålar de rika vattnen utanför Västsahara, mot att EU hjälper till att modernisera Marockos fiskeflotta. De ockuperade västsaharierna får inte ut något av de faktum att EUs fiskebåtar tömmer deras hav på fisk. Detta strider dessutom enligt ett antal juridiska experter, bl.a. Europaparlamentets, emot folkrätten. Det kan vara värt att nämna att USA, som inte brukar vara de mest finkänsliga vad gäller att ta hänsyn till lokalbefolkning och miljö då det handlar om deras ekonomiska intressen, har ett fiskeavtal med Marocko där de avstår ifrån att fiska på Västsaharas vatten.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att EU bidrar till att kränka ett ockuperat folks rättigheter. Tyvärr är det inte första gången som EU väger den inhemska industrins intressen högre än värden om mänskliga rättigheter och internationell rätt. EUs subventionerade och överdimensionerade fiskeflotta dammsuger hav i stora delar av världen på ett sätt som drabbar både de lokala fiskarna och deras möjlighet till försörjning samt uthålligheten i fiskbestånden. I bilaterala handelsavtal sätter EU ofta egna ekonomiska intressen före mänskliga rättigheter, t.ex. i förhandlingarna om bilaterala handelsavtal med latinamerikanska länder där dessa tvingas på immaterialrättsliga avtal (TRIPS+) som begränsar användningen av generiska mediciner på ett sådant sätt att sjukvården för fattiga människor kraftigt försämras.

Förhoppningsvis kommer Lissabonfördraget att innebära en successiv förändring i dessa frågor. Ofta så känner inte den europeiska allmänheten till vilka förödande konsekvenser EUs handelspolitik kan få för lokalbefolkning och miljö. Med ett starkare Europaparlament och duktiga parlamentariker, som t.ex. miljöpartiets Isabella Lövin i fiskefrågorna, så blir det förhoppningsvis mer debatt om avtla som annars EU-Kommissionen smyger igenom. Faktum är också att de som har störst trovärdighet vad gäller att värna mänskliga rättigheter och miljö i tredje världen relativt ekonomiska intressen för europeiska storföretag är förutom miljöpartiet även vänsterpartiet, dessa två var de enda svenska partierna som röstade emot att TRIPS+ avtalet skulle tvingas på de latinamerikanska länderna i bilaterala förhandlingar. Vänsterpartiet ligger inte direkt nära mig som socialliberal i sin inrikespolitik, men de visar ofta prov på ett genuint engagemang för svaga människor i fattiga länder som jag sympatiserar med.

Read more...

Bildt tydlig i kritik mot Barroso

EU-Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har nyligen utsett en nära medarbetare, sin tidigare stabschef, till EUs ambassadör i USA vilket naturligtvis är ett av de absoluta toppjobben vad gäller utrikespolitik och diplomati inom EU. Utnämningen kritiseras av utrikesminister Carl Bildt på ett tydligt och rättframt sätt, där han bland annat menar att den kan strida emot Lissabonfördraget. Det är bra att Bildt är tydlig, svågerpolitik skall uppmärksammas och kritiseras. Just Bildts egenskap ha en tydlig åsikt och stå för den är en av hans största styrkor som utrikesminister och politiker, vilket bland annat har lett till att EU under Sveriges tid som ordförande var en starkare och mer balanserad röst i mellanösternpolitiken än på länge. Detta har också Bildt fått välförtjänt beröm för, även ifrån oppositionen (som annars behöver tampas med bland annat folkpartiets proisraeliska ståndpunkter, som rimmar dåligt med partiets påstådda vurm för mänskliga rättigheter). Sen har utrikesminister Bildt ett antal skelett i garderoben som med rätta kan kritiseras, kanske främst det nu avslutade engagemanget i Lundin Oil som anklagas för medskyldighet till grova brott emot mänskliga rättigheter i Sudan. Men världen är komplex, människor kan ha både bra och dåliga sidor, göra bra och dåliga saker, och då får man berömma det bra och kritisera det dåliga.

Read more...

Migranter skjutna av egyptiska vakter

Egyptisk polis sköt idag ihjäl två afrikaner för att de försökte ta sig in i Israel. Det är inte heller första gången egyptisk polis skjuter emot migranter vid Israels gräns, även under gårdagen sköts tre människor, och för två av dem är tillståndet kritiskt. Det enda som dessa människor gjort sig skyldiga till är alltså att försöka ta sig in i ett land där de kan söka jobb, och antagligen skicka hem pengar till fattiga familjer. Man kan fråga sig varför de egyptiska gränsvakterna visar prov på sådan grymhet, sådant förakt för oskyldiga människors liv. Naturligtvis ligger en del av förklaringen i att Egypten är en diktatur med dålig respekt för mänskliga rättigheter, men det måste också finnas en stark motivation att stoppa migranter ifrån att ta sig in i Israel, vilket torde komma ifrån avtal mellan Egypten och Israel. Dessa båda länder har ju t.ex. vad gäller blockaden mot Gaza gjort upp på sätt som visar på att medmänsklighet inte är en av de viktigaste prioriteringarna. Tilläggas kan att USA inte bara ger ett välkänt och mycket kritiserat militärt och politiskt stöd till Israel, utan även till Egypten. Men så har ju inte mänskliga rättigheter heller varit en prioritet i amerikansk utrikespolitik, mer än för att kritisera de länder som anses som politiska motståndare. Obama har visserligen förbättrat situationen, men än finns det väldigt mycket att göra för att stå upp för vackra ord och lämna cynisk realpolitik bakom sig.

Read more...

Nelson Mandela -en sann hjälte

Idag är det exakt 20 år sedan ANC-ledaren Nelson Mandela frigavs efer 27 år i fängelse. Efter frigivandet betonade han att han att han inte är en profet eller frälsare, utan en folkets ödmjuke tjänare. Och ingen skulle kunna ha tjänat det sydafrikanska folket bättre än Nelson Mandela, som under sin tid som president inte bara arbetade för att hjälpa den svarta majoriteten ut ur förtryck och fattigdom, utan också för att skapa försoning i ett land där den vita minoriteten gjort sig skyldig till stort förtryck och otaliga brott. I en tid där ordet "hjälte" missbrukas friskt i media genom att användas för tex duktiga idrottare, kan det vara bra att minnas och hedra en sann hjälte, och det finns få större hjältar i modern tid än Nelson Mandela En parantes som också kan vara värd att minnas är att USA var ett av de länder som motarbetade den bojkott som var central i att driva igenom Mandelas frigivande och avskaffandet av apartheid. Flera av Bush-administrationens nyckelpersoner som tex fd vice-president Dick Cheney, hörde till dem som starkast stödde apartheid-regimen. Det glöms lätt bort, trots att Mandela nu närmast är ett internationellt erkänt helgon, så det är kanske inte så konstigt att mer diskreta stöd till grupper eller regimer som förtrycker folk som inte vunnit samma erkännande som Mandela och ANC passerar än mer obemärkt.

Read more...

Toppmöte för den Afrikanska Unionen

Den Afrikanska har precis avslutat sitt 14e toppmöte i Addis Abeba, Etiopien. Av detta har knappt märkts något i rapporteringen i svensk media. Om det beror på den ständigt svala intresset för Afrika i västvärden, eller att den så kallade unionen fortfarande inte är någon politisk tungviktare får vara osagt. Hur som helst, så är jag starkt förväntansfull inför den potential som en sådan union faktiskt besitter. Afrika är en jättelik världsdel med en mycket stor variation av hur det ser ut i olika länder, men i den mån man tillåter sig att generalisera, så är det en kontinent med mängder av enorma problem. Svält, HIV/Aids, krigen i Somalia, Sudan och östra Kongo-Kinshasa är några exempel på pågående katastrofer, men bakom dessa finns det oräkneliga andra svårigheter. En orsak till att kontinenten generellt sett har så svårt att utvecklas och resa sig ifrån fattigdom och konflikter är en mycket utbredd korruption och nepotism. Naturligtvis har även västvärlden genom kolonialismen ett stort ansvar för situationen. Dessutom marginaliseras många lände ytterligare av aggressiv handelspolitik ifrån tex EU och USA, och västbaserade multinationella företag agerar ofta utan hänsyn till lokalbefolkning eller natur. Därför är trovärdigheten ofta mycket låg när någon utifrån skall komma och förklara hur en viss afrikansk stat skall bli mindre korrupt, respektera mänskliga rättigheter mer, etcetera. Däremot har de afrikanska grannarna, speciellt om de talar med en gemensam röst igenom den Afrikanska Unionen, en mycket bättre möjlighet att agera medlare, fredsbevarare, eller revisor. Detta har också tydliggjorts när länder som Sudan och Somalia accepterat AU-styrkor efter att först ha varit skeptiska till tex FN. Och förutom att främja utveckling, fred och mänskliga rättigheter internt, så skulle även en stark Afrikansk Union kunna tala med en enad, och mycket tyngre, röst på den internationella arenan, där annars mindre länder blir marginaliserade av supermakterna. Och det behövs verkligen någon som företräder afrikanernas intressen. AU är visserligen fortfarande inte en särskilt mäktig organisation, men jag önskar den i alla fall all framgång med att stärkas och utvecklas. De har precis fattat beslut om en gemensam flagga, liksom förebilden EU. Jag hoppas verkligen att det fredsbevarande arbetet blir lika framgångsrikt som förebilden, där EU nu gjort krig i dess delar av Europa närmast otänkbart.

Read more...