Visar inlägg med etikett Latinamerika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Latinamerika. Visa alla inlägg

Otrohet avkriminaliseras i Mexico

fredag 25 mars 2011

I Mexico verkar en lag som kan ge upp till två års fängelse för otrohet vara på väg att avskaffas. Jag vet inte om man skall glädjas över att denna absurda lag är på väg bort, eller förfasas över att det faktiskt fortfarande är brottsligt att vara otrogen i Mexico. En mexikansk vänsterpolitiker uttryckte det som att avskaffandet av lagen varit "ett sätt att fördöma ett brott som historiskt sett har konstruerats för att göra kvinnor till männens egendom", och det är en mycket skarpsynt observation. När man helt korrekt kritiserar kvinnoförtryck i främst muslimska länder i Mellanöstern, Afrika och Asien, så kan det vara värt att påminna sig om att mycket starka patriarkala strukturer finns kvar även i det kristna Latinamerika. Vad gäller Europa, så har vi visserligen kommit längre, inte minst tack vare den utbredda sekulariseringen, men vi är långt ifrån framme än...

Read more...

Tragediernas Haiti

tisdag 16 november 2010

Inte nog med att Haiti har drabbats av ännu en katastrof, en koleraepidemi, det faktum att det visar sig vara FN-soldater (ifrån Nepal) som fört dit smittan gör tragedin ännu värre. Det trasiga Haiti är beroende av FNs hjälp för sin överlevnad. FN hjälper till med allt ifrån säkerhet till hälsa och matdistribution. Att det skapas ett agg gentemot FN på grund av tragedin med koleraepidemin gör sannolikt samtliga FN-anställdas livsnödvändiga jobb svårare, det har redan förekommit upplopp med dödsfall, vilket i slutändan drabbar haitierna själva värst. Stackars Haiti verkar sannerligen vara otursförföljt.

Read more...

Om alkohol och cannabis

måndag 1 november 2010

Det har precis, i samband med kongressvalen i USA, också folkomröstats om legalisering av cannabis i Kalifornien. Det lutar åt att kalifornierna har röstat nej till legalisering, men omröstningen har lett till en debatt om cannabis även i svenska medier. Bland annat möttes journalisten Magnus Linton och folkhälsominister Maria Larsson i P1s Studio Ett. Linton hävdade att en legalisering av cannabis skulle slå undan benen för den organiserade brottslighetens största inkomstkälla, den illegala cannabishandeln, och att drogen i sig om än skadlig inte är farligare än alkohol.

Jag är böjd att hålla med Linton på båda punkterna. Jag besitter inte hans kunskap om konsekvenserna av cannabishandeln, framför allt för latinamerikanska länder med det snabbt sönderfallande Mexico i spetsen, men det är lätt att se att de är förödande. Det finns också ett kunskapsglapp emellan det faktum att många är medvetna om att kokainhandeln är en miljardindustri för brottssyndikat och karteller, men inte lika många vet att det även gäller handeln med cannabis. Så Lintons resonemang är värt eftertanke.

Vad gäller jämförelsen emellan cannabis och alkohol, så har Lintons slutsats att alkoholen är minst lika farlig stort stöd. I dagarna kom en forskningsrapport som klassificerade alkohol som farligare än mycket tunga droger som heroin, och mångdubbelt värre än cannabis. Även om sådana rapporter bör bemötas med stor skepsis, jag har själv mycket svårt att se hur alkohol skulle kunna vara farligare än den extremt beroendeframkallande drogen heroin på individuell basis, så är budskapet om alkoholens skadlighet hur som helst tydligt. Samma budskap presenteras dessutom på ett mycket övertygande sätt av P1s Kaliber i ett program ifrån våren 2009, där de har kommit fram till att alkoholen är inblandad i nästan 80 % av alla misshandelsfall i Sverige. Det är häpnadsväckande siffror, och visar på ett enormt samhällsproblem som kräver resoluta åtgärder.

Jag skrev själv precis en artikel på debattsiten Newsmill om inkonsekvensen i hur drogerna cannabis och alkohol hanteras i Sverige (rubriksättingen var inte min...). Där tar jag upp tanken att man borde reflektera över om det kan vara motiverat att förbjuda eller hårdare reglera alkoholen i Sverige. Jag är dock fullt medveten om att det skulle vara väldigt svårt, och kanske ogenomförbart, samt att det riskerar att leda till en illegal marknad som skulle kunna generera enorma inkomster för den organiserade brottsligheten. Saken är dock den, att dylika inkomster genereras nu av handeln med cannabis, vilket sliter sönder länder som Mexico. Och för att vara intellektuellt och moraliskt konsekvent och hederlig, så bör man diskutera effekterna av förbud respektive legalisering på samma förutsättningslösa sätt för både alkohol och cannabis, och dessutom ta lika stor hänsyn till de negativa konsekvenser vare sig de drabbar i Sverige eller Mexico. Även om jag kan förstå och respektera pragmatism, så stör inkonsekvens mig, speciellt om det sker under falska och vilseledande förutsättningar.

Read more...

Mexico på väg utför

torsdag 21 oktober 2010

Den 20-åriga universitetsstuderande Marisol Valles har utsätts till polischef i Praxedis Guadalupe Guerrero i norra Mexico. Enligt borgmästarens kansli var hon den enda som tackade ja till jobbet. Anledningen till detta är naturligtvis att ingen annan vågade riskera att ta på sig ett jobb som innebär en stor risk att bli mördad av någon av narkotikakartellerna, eller deras samarbetspartners.

En stat har många olika uppgifter, men den kanske allra mest grundläggande är att skapa trygghet åt sina medborgare, och att se till att lag och ordning råder, till skillnad ifrån den starkes rätt. Om ingen förutom en mycket modig 20-årig flicka vågar ta på sig jobbet som polischef i ett kritiskt distrikt, så har staten i princip redan kapitulerat på den punkten. Mexiko är på väg utför på grund av den drogrelaterade brottsligheten, och de enorma summor pengar som den genererar, än mer destabiliserande i ett land med stora sociala klyftor och utbredd fattigdom. Frågan är bara vad som kan göras för att vända trenden. Ytterligare reformeringar av rättsväsende, polis och militär? Utökad kamp och nolltolerans mot korruption? Hjälp utifrån? En ny narkotikapolitik på internationell nivå?

Read more...

Välkommen dom i Colombia

tisdag 12 oktober 2010

En major i den colombianska armén, som i samröre med paramilitära grupper gjort sig skyldig till mord på minst 245 civila mellan 1986 och 1994, har nu dömts till 44 års fängelse. Detta är visserligen bara en droppe i havet av alla de paramilitärer, militärer, och poliser som gjort och fortfarande gör sig skyldiga till mord och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i Colombia, men det är likväl en välkommen dom.

Read more...

USA använde latinamerikaner som försökskaniner

lördag 2 oktober 2010

USA ber nu om ursäkt för att man under 40-talet genom medicinska experiment smittat hundratals människor i Guatemala med bland annat syfilis och gonorré. Det är naturligtvis bra att utrikesminister Clinton ber om ursäkt, men ett antal frågor kvarstår. Kommer offren eller deras anhöriga att få någon ersättning? Hur många fler liknande experiment genomförde USA på sin "bakgård"? Varför blev man inte förvånad när man läste den här notisen...?

Read more...

Dåligt skämt?

måndag 23 augusti 2010

Ja, man vill gärna tro att det förbud mot att skämta om politiker som tydligen råder i Brasilien är just ett dåligt skämt. Om Brasilien skall vara det föregångsland som man på många områden aspirerar på att vara, då är det dags att rensa undan sådana hopplöst omoderna och diktatoriska lagar. Brasilien är ett på många sätt fantastiskt land, men de har fortfarande mycket att lära av Sverige, även på området politisk satir där statliga SVT nu kör en satsning inför valet. Bra så.

Read more...

Santos Colombias nästa president

måndag 21 juni 2010

Som väntat vann Juan Manuel Santos valet i Colombia. Det innebär sannolikt en fortsättning på Uribes politik. Det går inte att neka till att livet för många colombianer har blivit bättre under Uribes presidentperioder, och kanske kommer den upplevda förbättringen att fortsätta även under Santos tid som president. Men en president är ansvarig för hela sitt folk, och det mesta tyder på att Santos presidentperiod riskerar att innebära fortsatta grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, speciellt gentemot människor som på något sätt har hamnat i kollisionskurs med staten eller med ekonomiska eller politiska intressen som ligger nära staten. Och om det blir så, så kan det varken förvaras med ekonomisk tillväxt eller ökad säkerhet för majoriteten av colombianerna. Jag har skrivit en längre artikel om ämnet, och skickat den till Newsmill. Tyvärr har den blivit publicerad på ett ställe där ingen utom de som kommer dit via min blogg kommer att hitta den...

Read more...

Besök på Swefor

onsdag 16 juni 2010

Under eftermiddagen hade jag förmånen att få besöka Swefor, den kristna fredsrörelsens internationella MR-organisation, i deras kontor i Bogotá. Det var inspirerande att få höra om deras arbete som medföljande fredsobservatörer. Organisationens kärnverksamhet går ut på att genom att besöka och följa med personer som har blivit utsatta för hot, och genom att ha en löpande kontakt med lokala och centrala myndigheter (militär, polis, MR-ombudsmän, mm) förbättra säkerhetsläget för personer som är utsatta för hot ifrån militär, polis, paramilitära grupper eller gerillan. Samtalet med personalen på kontoret gav på flera sätt en tydligare kunskap om MR-läget i Colombia en vad tre veckors resande hade gjort. Bland annat framkom väldigt tydligt att de paramilitära grupperna som knappast ens verkar existera längre om man följer rapporteringen i t.ex. svensk media är ytterst närvarande och aktiva i stora delar av Colombia, även om de inte har en lika stark central struktur som de hade tidigare (under AUC-paraplyet). Och visserligen begår de inte tillnärmelsevis lika många mord längre, men det beror fämst på att de redan, tillsammans med militären, kontrollerar så pass stora delar av landet att de massakrar de begick när de skulle ta över ett område inte längre är nödvändiga. Perosnalen på Swefor var också mycket tydliga med att en stor del av de mord, hot, och andra brott mot de mänskliga rättigheterna som de arbetar för att motverka kommer ifrån staten, polis och militär. Det är alltså inte bara så att militären har nära kopplingar till paramilitära grupperingar (ibland opererar de tillsammans) utan de begår även själva en stor del av de brott som Swefor arbetar för att stävja med sin närvaro. Och det är också just de brott som begås av staten, eller grupper med nära kopplingar till staten, som effektivast hindras genom Swefors närvaro, då de har mycket mer att förlora på att deras kränkningar och brottslighet blir känd än t.ex. FARC som knappt har ett rykte att försvara. Apropå FARC så fick jag även höra att den 12-årige pojken som sprängdes i El Charco inte själv var medveten om vad han gjorde, utan han fick en småsumma pengar av FARC för att bära in ett paket på en polisstation som han inte visste vad det innehöll, och sedan sprängde FARC bomben med fjärrutlösare. Och så finns det folk i Sverige som skickar pengar till dem...

Read more...

Barnsoldater och bomber hjälper korrupt regering

tisdag 15 juni 2010

I dagarna rapporterade TT att en 12-årig pojke hade dödats då han burit in en bomb på ett polishögkvarter i staden El Charco i distriktet Nariño i södra Colombia. Militärchefen Padilla skyller räden på FARC, och även om han inte behöver vara något sanningsvittne så är det svårt att se att någon annan organisation skulle kunna ligga bakom attentatet. Händelsen väckte naturligtvis avsky. FARC har visserligen både gjort sig kända för att använda bomber och barnsoldater, men den än mer motbjudande kombinationen av de två verkar så vitt jag vet vara ny även för dem. Incidenter som denna, och många, många fler, har gjort att det colombianska folket hyser ett djupt hat mot FARC, som verkar kombinera de sämsta sidorna hos en rebellrörelse och ett brottssyndikat. De handlar med narkotika som vilken kartell som helst, men spränger även bomber och sysslar med kidnappningar, och behandlar alla som kommer i deras väg med total hänsynslöshet oavsett om det är poliser eller fattiga bönder. De som drabbas hårdast av deras grymheter är folket som de påstår sig kämpa för. Det är därför inte särskilt konstigt att president Uribe har vunnit stor populäritet på sin relativt framgångsrika kamp mot FARC, senast i dagarna befriades ett par till av de som organisationen har hållit gisslan av den colombianska militären. Och det är på grund av den populäriteten som Uribes utsedde efterträdare Juan Manuel Santos, försvarsminister i dennes regering och partiledare för Partido de la U, Uribes eget parti, ser ut att bli Colombias näste president.
För många colombianer, och för de som är åtminstone en aning insatta i colombiansk politik, så är detta bara en liten del av uribismons ansikte. Under president Uribes högerregering har mycket lite gjorts för att bekämpa grogrunderna för brottslighet och gerillaverksamhet, fattigdom, arbetslöshet, dålig utbildning och Colombias stora regionala ojämlikheter. Dessutom har Uribes regeringstid präglats av ett antal grova korruptionsskandaler. Den kanske värsta är de så kallade “falsos positivos”, mord av militärer på människor som lever marginaliserade liv för att sedan presentera liken som gerillasoldater mot betalning. En del colombianer jag talat med säger att kontakter hävdar att de som dödats egentligen är kriminella, tjuvar, knarkhandlare, mördare, som rättsystemet inte klarat av att döma, eller som döms till mycket låga straff och därefter kommer ut igen och fortsätter att begå brott. Om det rör sig om den sortens organiserade utomrättsliga avrättningar, så kan det kanske för vissa tyckas vara en förmildrande omständighet att det är brottslingar som tas av daga, men vad det egentligen innebär är att det inte rör sig om enskilda rötägg inom militär och polis som begår mord, utan att det är fråga om organiserade och förankrade metoder att hantera kriminalitet genom att staten utan någon som helst rättslig prövning begår mord på misstänkta. Sen verkar det bara vara en, och antagligen skev, bild. Trovärdigare källor hävdar att de mördade är alla sorts människor som lever utanför samnhället och som saknar anhöriga med en stark röst. Förutom “falsos positivos” så har det även framkommit att politiker nära Uribes regering har haft mycket nära band till de paramilitära styrkor som har mördat minst lika många människor som de hatade FARC, den så kallade “parapolítica” skandalen. Uribe själv hade dessutom en viktig roll i att stärka de paramilitära grupperna under sin tid som guvernör i provinsen Antioquia då han bidrog till att beväpna lokala miliser som kan kopplas till AUC, den paramilitära paraplyorganisationen i Colombia. Andra korruptionsskandaler som kan nämnas är att säkerhetstjänsten DAS använts som politiskt styrd spionorganisation för att gynna regeringen och missgynna oppositionen samt att statligt jordbruksstöd avsett för fattiga bönder hamnat i händerna på rika godsägarfamiljer.
Den 20e juni är det dags för den andra valomgången i Colombias presidentval mellan Santos och de grönas kandidat, och Bogotás före detta borgmästare, Antanas Mockus, en universitetsrektor som har gjort sig känd för att vara rent igenom hederlig, och en aning oortodox. Att döma av den första valomgången så kommer Santos att vinna en storseger. Det kan tyckas underligt med tanke på alla grova skandaler som det rapporterats flitigt om under dem semaste tiden, men förklaringen ligger som sagt till stor del i att Uribe tryckt tillbaka FARC och förbättrat säkerhetsläget i stora delar av landet, även genom en amnesti som i praktiken inneburit straffrihet för många mycket grova brottslingar inom deparamilitära grupperna. Dessutom tros den sympatiske Mockus av många att vara för vek för att hantera det upplevda hotet ifrån Venezuelas bombastiske och frispråkige president Hugo Chávez, som gärna markerar verbalt och militärt mot Colombia.
Det är alltså till stor del FARC och Hugo Chávez som är Santos och uribismons bästa vänner inför valet, och som (tillsammans med det faktum att Santos har ett gigantiskt etablissemang med resurser till sitt förfogande i valrörelsen som inte alltid arbetar helt rent) tyvärr ser ut att göra att Colombia kommer att fortsätta att ha en korrupt regering som i bästa fall ignorerar brott mot de mänskliga rättigheterna hos militär, polis och säkerhetstjänst, och i värsta fall orkestrerar och uppmuntrar till dem.

Read more...

Dödsskjutningar vid demonstration i Peru

torsdag 15 april 2010

Det faktum att fem personer sköts ihjäl av polis vid sammandrabbningar med demonstranter i Chala, i den peruanska provinsen Arequipa är nog okänt för de flesta i Sverige. Det hade det även varit för mig, om jag inte läst artikeln på Latinamerika.nu som Svalornas utsände Nadia Enedahl hade skrivit. Och det är kanske ingen större nyhet i Sverige, tusentals människor dör runt omkring i världen varje dag i konflikter, och mångdubbelt fler av svält och sjukdomar. Det som gör den här artikeln intressant, förutom att den kommer ifrån Peru, ett land som jag har starka känslomässiga kopplingar till, är komplexiteten i konflikten. När militär skjuter ner demonstranter så brukar det ofta röra sig om övervåld och maktmissbruk av auktoritära regimer för att förtrycka en protesterande befolkning, inte minst i Latinamerika med esom har en historia med många grymma militärdiktaturer. I det här fallet rörde sig dock protesterna om att försöka stoppa regeringens dekret om att den informella gruvnäringen skall regleras. Även om det förekommer oacceptabel miljöförstöring och sociala problem i de stora gruvorna som ofta drivs av internationella gruvbolag, så ser det ofta än värre ut i de närmast laglösa informella gruvorna. Det tas ofta ingen miljöhänsyn överhuvudtaget, och i de fall då det finns en lokalbefolkning av ursprungsfolk, så drabbas de hårt. Fenomenet gäller inte bara gruvnäringen, i t.ex. Brasilien förekommer det regelbundet konflikter där både storjordbrukare och grupper av lösdrivande och fattiga guldgrävare m.m. förstör den lokala miljön och med våld driver bort den befolkning som levde av den. I de laglösa samhällena som byggs upp kring gruvorna förekommer också annan brottslighet, som t.ex. människohandel för sex och arbetskraft. Så det är definitivt bra att Perus regering tar tag i problemet. Sen måste man dock kunna hantera en demonstration utan att börja skjuta skarpt mot folkmassan, och den internationellt välrenommerade människorättsorganisationen Human Rights Watch har också krävt en utredning av dödsskjutningarna. Bra så, men protesterna ifrån det särintresse som de som arbetar med de informella gruvorna utgör får inte tillåtas att stoppa upp vad som verkar vara en positiv och nödvändig reglering av en mycket smutsig bransch.

Read more...

Colombias demokrati fortfarande bristfällig

söndag 21 mars 2010

Under det senaste decenniet har den internationella narkotikahandelns epicentrum flyttat ifrån Colombia till Mexico, vilket gjort att Mexico numera har tagit över som det latinamerikanska land med flest mord. Dessutom är FARC-gerillan allvarligt vingklippt, och på defensiven efter att flera av ledarna har dött eller dödats, och många av de tyngsta fångarna befriats. Men Colombia har fortfarande stora demokratiska problem. Även om en i stort sett enig värd fördömer FARC och våldet av vänstergerillan, så har landet inte gjort upp med det högerrelaterade våld som orsakade ännu fler dödsoffer. Högermilisen AUC upplöstes officiellt i en amnesti som inte gjorde upp med alla fruktansvärda massmord de gjort sig skyldiga till, och det finns kopplingar mellan milisen, militären (som ju nyligen mördade oskyldiga fattiga och klädde dem i gerillakläder för att inkassera belöningar) och Uribes högerregering. Så nyheten idag om att journalisten Clodomiro Castilla som rapporterat om politiker med kopplingar till högermilisen har mördats är dessvärre ingen sensation, men den pekar på hur viktigt det är att demokratiseringsprocessen i Colombia fortsätter, och att landet lyckas göra upp med sitt förflutna. Presidentvalet i sommar är naturligtvis en viktig milstolpe, då tidigare val i Colombia har präglats av korruption, hot och våld. Men det räcker inte heller med demokratiska val för att ett land skall vara en fungerande demokrati, vilket bland annat diskuterades i P1:s utmärkta program Konflikt.

Slutligen vill jag göra lite reklam för de två bästa skribenterna som jag har träffat på vad gäller Colombia, Mexico och droghandeln, Magnus Linton och Erik de la Reguera.

Read more...

Vapenköp ökar i världen

tisdag 16 mars 2010

Enligt en rapport av Sipri, så har vapenköpen ökat med ca 20 % mellan den första och den andra hälften av 00-talet. Detta innebär att en global trend sedan 20 år tillbaka med minskade vapeninköp har vänt. Tråkigt nog drivs den utvecklingen bland annat av Latinamerika, där framförallt skramlet mellan Colombia och Venezuela (samt den inrikespolitiska situationen i de länderna) har varit drivande för den utvecklingen.

Detta är naturligtvis mycket tråkiga nyheter. Det finns så många behov som världens regeringar har att ta hänsyn till och ta ansvar för, att det i många fall framstår som närmast kriminellt att lägga så pass mycket pengar på vapen. Och naturligtvis är det så att om ett land rustar med offensiva vapen, så kommer politikerna (eller diktatorerna) i grannländerna inte dröja med att svara.

Jag vill dock klargöra att jag absolut inte är pacifist. På samma sätt som ett land behöver en polisstyrka med möjlighet och kapacitet att använda våld, så behöver världen kunna reagera på händelser som t.ex. folkmordet i Rwanda med vapenmakt. Tyvärr så har inte verkligheten sett ut sådan, och gör det inte heller idag. Rwandierna tilläts dö i hundratusental medan man gick in med full kraft i Irak, och FN är svagt och fungerar inte som det borde. Men som koncept, så är det för mig självklart att världsamfundet måste ha kapacitet att ingripa om folkmord eller brott mot mänskligheten sker, och åt fanders med den nationella suveräniteten.

Men, den upprustning som sker idag är knappast ägnad åt att hindra dödande och lidande, utan snarare tvärt om. Det vore önskvärt att regeringarna i de länder där de stora försvarsindustrierna huserar, som USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, men även Sverige som har en internationellt sätt framstående försvarsindustri, var mer nogräknade med vart de sålde sina vapensystem. Den gamla devisen om att vi inte säljer till krigsförande länder har sedan länge falsifierats eftersom vi aldrig har några problem att sälja till USA. Nej, det borde ligga på regeringsnivå att med hjälp av input ifrån den ideella sektorn göra en bedömning av varje affär, varje land, för att se om vapnen riskerar att missbrukas. Orealistiskt? Kanske.

Hur som helst så borde det vara ett minimikrav att alla de vapen som främst drabbar civila, som personminor, klusterbomber, mm, totalt utrotas ifrån marknaden. Här väntar världen fortfarande på USA (och Ryssland, Kina, Israel, m.fl.)

Read more...

Brasiliansk soja och svenska kor

söndag 28 februari 2010

I ett nytt och mycket relevant program i P1 berättas det om den sojaproduktion som på många sätt är en förutsättning för de låga priser på mjölk och kött vi har i Sverige. Reportaget visar hur extremt rika och mäktiga storbönder i Brasilien odlar soja med hjälp av livsfarliga och miljöförstörande bekämpningsmedel som har varit förbjudna i Sverige i över 30 år, och hur fattiga arbetare och lokal natur blir lidande. Som vanligt i Latinamerika, den kontinent i världen med de största inkomstklyftorna, är det väldigt svårt för den lilla människan att hävda sin rätt. Arbetaren Cristiano som förgiftats av bekämpningsmedel lever i konstant smärta och kan inte jobba, men får ingen ersättning eller hjälp av de storbonde som är skyldig, trots att denne badar i pengar. Småbönder runt sojaplantagerna hotas till tystnad om de vågar protestera, och i Brasilien har det hänt många gånger att obekväma mördats av pistoleros hyrda av storgodsägare eller affärsmän. Och samtidigt skövlas och förorenas naturen av gifter.

Förutom att situationen är en skam för Lula och dennes vänster-mitten regering, där jordbruksministern Reinhold Stephanes påstår att det inte går att förbjuda de giftigaste ämnena vilket självklart är dumheter, så finns det även ett ansvar hos alla som profiterar på verksamheten genom att sälja bekämpningsmedlen eller köpa sojan ifrån dessa plantager. Det är här Sverige kommer in. Lantmännen, de svenska böndernas egna organisation, är den största svenska uppköparen av soja, och i intervjun med deras chef för hållbarhetsarbetet, Claes Johansson, farmgår det att de inte ställer några som helst krav på de varor de köper. Den sortens inställning som konsument är rent förkastlig. Utan köpare skulle det inte finnas en marknad för smutsliga varor. Det är därför det i Sverige finns lagar emot häleri, de som köper det som stjäls ifrån andra människors hem och affärer gör sig också skyldiga till brott. På samma sätt an man aldrig frånsäga sig ansvaret ifrån att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter eller miljöförstöring om man som kund de facto betalar för detta, oavsett om det är genom att köpa blodsdiamanter ifrån Kongo eller soja ifrån Brasilien. I slutändan är det vi som kött och mjölkkonsumenter som måste ta vår del av ansvaret genom att inte köpa de produkter som producerats med hjälp av smutsig soja, även om det innebär att betala mer för maten. Men vi borde kunna få hjälp av striktare lagar kring både märkning och rena förbud av import av varor som producerats på oacceptabla sätt. Och här har vi ett demokratiskt ansvar...

Read more...

Fattigdomsbekämpning ursäktar inte diktatur

torsdag 25 februari 2010

Venezuela får svidande kritik i en rapport från Interamerikanska människorättskommissionen, ett organ inom den amerikanska samarbetsorganisationen OAS. I rapporten konstateras att åsiktsfrihet och demonstrationsfrihet har begränsats, och att de medborgerliga rättigheterna kränks. Venezuela får även beröm för fattigdomsbekämpning, men man konstaterar att sociala och ekonomiska framsteg inte ursäktar att man offrar grundläggande mänskliga rättigheter. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det är bara att hoppas att Chávez lyssnar. Det vore en tragedi om det politiska klimatet i Venezuela fortsätter att polariseras vilket riskerar att leda antingen till en allt hårdare vänsterdiktatur under Chávez eller någon form av kollaps med risk för en motreaktion åt höger och i famnen på USA och storföretagsledare. Det bästa vore naturligtvis om Chávez successivt backade undan ifrån sina diktatoriska övertramp och återskapade ett klimat med fulla medborgerliga rättigheter. Och att han sedan valdes bort i ett demokratiskt val, och ersattes med en mittenkandidat som fortsätter med fattigdomsbekämpning utan att låta den gå ut över de medborgerliga rättigheterna eller över ekonomin (som Chávez styre också håller på att köra i botten).

Read more...

Regimkritiker död på Cuba

onsdag 24 februari 2010

Regimkritikern Orlando Zapata, som har klassificerats som samvetsfånge av Amnesty International, har nu tragiskt avlidit efter en hungerstrejk som han genomfört i protest mot förhållandena på det fängelse där han satt fängslad. Orlando hade spärrats in bland annat på grund av "brotten" respektlöshet, störande av allmän ordning och motstånd mot kommunistregeringen. Detta är en påminnelse för de kommunister och vänsterromatiker som gärna är förlåtande och försvarande i sin attityd mot Cuba. De som förtrycks, och i detta fallet dör, på diktaturens Cuba är nog inte särskilt imponerade av argument om hur landet är rättvist och hur det är mycket värre i USA. Det finns mycket att kritisera USA för, men man blir inte inspärrad för att man kritiserar regimen. För mig, (och säkert mer än 99% av världens befolkning) så är det ingen tvekan om i vilket av de två länderna jag helst skulle slippa att bo i...

Read more...

En annan sorts ondska

fredag 5 februari 2010

Oljebolaget Texaco, som senare köptes upp av Chevron, påbörjade verksamheten i ekvadorianska Amazonas redan på 60-talet. När man lämnade i början av 90-talet, så hade man tjänat ungefär 30 miljoner dollar, pengar som hamnade hos amerikanska företagsledare och ägare. Man lämnade också efter sig en ekologisk och humanitär katastrof. Lokalbefolkningen, som som vanligt saknade en stark röst, drabbades fruktansvärt hårt. Hela stammar blev utplånade, barn som badade i fel vattendrag kunde dö av akut förgiftning, eller kanske vanligare, en utdragen plågsam död över flera månader. Minst 1400 människor har dött som direkt följd av föroreningarna, och detta i en väldigt glesbefolkad miljö. Alla som levde eller lever kvar i den förorenade trakten drabbas, då gifterna sprids i de vattendrag som människor använder för dricksvatten. När, för 16 år sedan, företrädare för lokalbefolkningen började organisera sig för att kräva att Chevron/Texaco rensar upp föroreningarna, så bekämpades de, som så många gånger förr och senare, stenhårt av förövarna. Chevron försöker använda både politisk lobbying, PR och juridik för att komma undan sitt ansvar. Det intressanta och tragiska är att de amerikanska företagsledare som först genomförde rovdriften i Ekvador, som skapade så mycket lidande och död, och de som nu kämpar för att stoppa lokalbefolkningens rättmätiga krav på upprättelse, antagligen bara ser det som om de gör sitt jobb. Upplärda i en företagskultur som präglats av absolut girighet ompaketerad till ideologi av bl.a. nobelpristagaren Milton Friedman (som hävdade att ett företagas enda ansvar är att öka sin vinst), så ser de det antagligen som sin plikt att bekämpa de nödlidande ekvadorianska urinvånarnas kamp för rättvisa. Lite på samma sätt som den hedersmördade Medine Memis familj såg det som sin plikt att ta livet av ett oskyldigt barn... Ondskan har många ansikten, och det är inte nödvändigtvis de fulaste som gör mest skada i världen.

Read more...

Chávez tystar kritisk tv-kanal

söndag 24 januari 2010

En av grundbultarna i en stabil demokrati är en fungerande yttrandefrihet där även de medier som är kritiska till makten tillåts verka fritt. När Chávez regim i Venezuela förbjuder den oppositionella kanalen RCTV att visas i kabel-tv näten i landet, så nämns porr och olämpligt språk som orsaken. Det låter som tunna ursäkter för att göra sig av med en kritisk röst, och visar i sig på att just kritiska röster verkligen behövs i dagens Venezuela. Chávez har, till viss del välförtjänt, fått en gloria en vänsterkretsar för att han har stått upp emot amerikansk imperialism och storföretags rovdrift. När republikanska politiker kallat Chávez för diktator har man kunnat replikera att han valdes med val som antagligen genomfördes mer korrekt än det presidentval som gjorde George W. Bush till president år 2000. Nu håller Chávez dock på att förtjäna det epitet som hans motståndare belagt honom med, och det är tråkigt både för Venezuela och för den latinamerikanska vänstern. Det verkar som om tragedin ifrån Kuba, där en till en början folklig resning emot förtrycket sedan förvandlades till en förtryckarregim håller på att upprepas i en ny skepnad i Venezuela.

Read more...

För många journalister på Haiti?

fredag 22 januari 2010

Det diskuterades för några dagar sedan i P1 om det var för många journalister på Haiti, och om dessa borde göra plats för hjälparbetare och inte tära på de knappa gemensamma resurser vad gäller tex mat och vatten som det finns tillgång till. Om jag själv hade varit på plats, så tror jag att jag hade haft svårt att ägna tiden åt rapportering, då det finns så mycket som behöver göras för att hjälpa de lidande Haitierna. Kanske borde de journalister som kommer på plats i början efter en katastrof vara utbildade i sjukvård, som CNN-reportern Sanyaj Gupta, som också var neurokirurg och kunde operera bort en cementsplittra ifrån en flickas skalle. Det går dock inte att neka till att journalisterna behövs, både för att informera omvärlden om händelseskedet i stort, och för att måla upp de levande bilder av mänskligt lidande som skär rätt in i hjärtat, och således förhoppningsvis sporrar till någon sorts handling. Ett exempel på en sådan bild är artikeln om 15-åriga Fabienne som dödades av vad som förhoppningsvis var en förlupen kula i kaosets Port-au-Prince. Och med bilden följer vetskapen om att det finns tusen och åter tusen sådana historier.

Read more...

Hjälpsändningar kommer inte fram

onsdag 20 januari 2010

Flera av Läkare Utan Gränsers plan har inte fått landningstillstånd på Port-au-Prince flygplats, vilket leder till att livsnödvändiga läkemedel inte kommer fram till organisationens hårt arbetande personal. Det är naturligtvis en skandal att så essentiell utrustning inte kommer fram till de svårt nödställda, och det är ett tecken på att organisationen kring hjälpen, och på Haiti i allmänhet, inte fungerar. I P1 intervjuades Guido Bertolazzi, mannen som ledde det prisade italienska katastrofarbetet efter Tsunamin. Hans snabba analys var att det största problemet är att det saknas ledning. I sådana krissituationer krävs det att enskilda människor på nyckelpositioner vågar ta beslut, vågar ta kommandot. Det finns inte tid för konsensus och långbänkar medan tusentals människor lider och dör. Med tanke på den Haitiska statens sönderfall så borde FN ha reagerat kraftfullare och resolutare, och helt enkelt ha tagit över de centrala samhällsfunktionerna. Om FN visar sig inkapabelt (igen...) så hade jag personligen hellre sett ett ännu tydligare amerikansk ledarskap på Haiti än det kaos och den förvirring som nu råder. Det viktigaste måste vara att se till att infrastrukturen fungerar, att hjälp kommer fram och och att hjälporganisationerna ges förutsättningar att jobba, och att fortsätta rädda liv.

Read more...