Regimkritiker död på Cuba

Regimkritikern Orlando Zapata, som har klassificerats som samvetsfånge av Amnesty International, har nu tragiskt avlidit efter en hungerstrejk som han genomfört i protest mot förhållandena på det fängelse där han satt fängslad. Orlando hade spärrats in bland annat på grund av "brotten" respektlöshet, störande av allmän ordning och motstånd mot kommunistregeringen. Detta är en påminnelse för de kommunister och vänsterromatiker som gärna är förlåtande och försvarande i sin attityd mot Cuba. De som förtrycks, och i detta fallet dör, på diktaturens Cuba är nog inte särskilt imponerade av argument om hur landet är rättvist och hur det är mycket värre i USA. Det finns mycket att kritisera USA för, men man blir inte inspärrad för att man kritiserar regimen. För mig, (och säkert mer än 99% av världens befolkning) så är det ingen tvekan om i vilket av de två länderna jag helst skulle slippa att bo i...

Read more...

Spaningsmord i Västerort och polisens mål

I dagens DN kan man läsa att ett misstänkt kvinnomord skett i Vällingby. Jag har själv inte för tillfället någon annan kunskap om fallet än vad som står i medierna, och hade jag det så skulle jag naturligtvis inte skrivit om det här ändå, men om man antar att det är ett spaningsmord, d.v.s. ett mord med okänd gärningsman, så vet man att det normalt är väldigt resurskrävande att utreda. Förutsättningarna för att hitta t.ex. teknisk bevisning och för att kartlägga offrets rörelse och kontakter de sista tiden är självklart bättre om mordet upptäcks, och kroppen hittas, snabbt efter att det inträffat, men man kan ändå anta att det kommer att krävas omfattande utredningsinsatser. Som tur är har västerortspolisen duktiga och engagerade våldsbrottsutredare, men dessvärre har dessa redan fullt upp med ett stadigt inflöde av grova misshandlar, rån, mordbränder och våldtäkter, och dessutom något enstaka gammalt mycket komplicerat olöst spaningsmord. Konsekvensen av att ett nytt högprioriterat ärende kommer in blir självklart att de pågående utredningarna måste prioriteras ned, vilket kontinuerligt händer. Den grupp som utreder våldsbrott med okänd/a gärningsman/män i Västerort har äskat mer resurser, men det saknas pengar.

Både polismyndigheten i Stockholms Län och polismästardistriktet i Västerort arbetar med verksamhetsplaner för att visa vad som är prioriterat i verksamheten för det kommande året. I den nya verksamhetsplanen för 2010 för Västerort nämns följande mål:
Förhindra nyrekrytering av unga till en kriminell livsstil
Öka lagföringen¨
Minska våldet i offentlig miljö
Minska bostadsinbrotten
Öka trafiksäkerheten
Bekämpa narkotikabrottsligheten, särskilt bland unga
Bekämpa brott i nära relation
Ge stöd, skydd och hjälp till brottsoffer
Ge god service åt allmänhet och andra myndigheter

Dessa är naturligtvis väl genomtänkta och eftersträvansvärda mål, speciellt målen om att hindra nyrekrytering av unga till en kriminell livsstil, att bekämpa brott i nära relation och att öka stödet för brottsoffer är mål som jag själv känner starkt för. Man kan dock notera att det inte finns några mål inriktade emot grova våldsbrott, då målet vad gäller ökad lagföring främst gäller mängdbrott.

De kvalitativa mål som nämns ovan är dessutom i mycket stor grad knutna till kvantitativa mål. Flera av dessa kvantitativa mål kan inte ens polismyndigheten själva styra över, utan de kommer ifrån den politiskt tillsatta nämnder, som också är de organ som godkänner och fastställer verksamhetsplanen. När sedan distriktets chefer ställs till svars för vilka resultat som levererats under ett verksamhetsår så är min bild att fokus hamnar på de konkreta kvantitativa mål som är lätta att följa upp. Detta gäller troligtvis igenom hela organisationen. Visar man på gröna staplar får man beröm, visar man röda staplar får man skäll... Därför skulle man kunna anta att cheferna i myndigheten prioriterar resursmässigt och ekonomiskt de enheter som jobbar med de kvantitativa mål som följs upp emot. Då riskerar andra enheter för vilka det inte finns några kvantitativa mål, som våldsgruppen, att prioriteras ned.

Dessutom kan, oavaktat enhet, ett kvantitativt mål både vara missvisande och t.o.m. leda verksamheten fel. Ett konkret exempel är det debatterade målet om antal "blås", där man mäter alkoholhalten i utandningsluften. Då detta mål under föregående år ansågs vara svårare att nå upp till än målet om antal rattfyllor som skulle tas, så valde många enheter att ställa sig och blåsa så att "risken" för träff var liten, för om de tog en rattfylla så skulle det ju ta tid ifrån att nå upp till blåsmålet. Detta tillvägagångssätt försvarades också av många poliser med myndighetens mål i ryggen med att polisen skall vara där allmänheten finns (underförstått oasvett om det faktiskt begås några brott där). Jag, som personligen tycker att det är viktigast att polisen är där brotten begås, ser hellre att fokus med blåsandet blir att ta de som faktiskt kör rattfulla än att visa upp för en nykter allmänhet att "polisen jobbar". Som tur är så har polisnämnden nu (tack vare allianspolitikerna) minskat blåskravet, vilket får konsekvensen att det svårare målet att nå upp till blir antalet rattfyllor som man skall tas per enhet och inte antalet blås. Därför kommer det att blåsas mer utanför systemet, på lördagsmorgonen, etcetera, och mindre på måndag lunch på Prippsbron...

Read more...

EU fiskar i ockuperat hav

1975 lämnade den spanska kolonialmakten Västsahara, varefter den marockanska och mauretanska militären ockuperade området. Maueratanien lämnade senare de delar de ockuperat, medan Marocko annekterade först de delar de ockuperat, och sedan även de delar som Mauretanien ockuperat. Denna annektering har inte erkänt av någon stat. Däremot har den Afrikanska Unionen, där alla afrikanska länder utom Marocko är medlemmar, erkänt Västsahara som stat. Den uppfattningen delas även av mängder av frivilligorganisationer världen över. FN har gjort upp en plan om en folkomröstning för att avgöra Västsaharas öde, men Marocko vägrar.

Med den bakgrunden så borde det vara naturligt för EU, som vill se sig som en makt som verkar för rättvisa och demokrati på den globala scenen, att arbeta aktivt för Västsaharas frihet. Där händer det inte särskilt mycket, inte ens Sverige har erkänt Västsahara. Däremot har EU ett fiskeavtal med Marocko som gör att spanska och portugisiska fiskebåtar trålar de rika vattnen utanför Västsahara, mot att EU hjälper till att modernisera Marockos fiskeflotta. De ockuperade västsaharierna får inte ut något av de faktum att EUs fiskebåtar tömmer deras hav på fisk. Detta strider dessutom enligt ett antal juridiska experter, bl.a. Europaparlamentets, emot folkrätten. Det kan vara värt att nämna att USA, som inte brukar vara de mest finkänsliga vad gäller att ta hänsyn till lokalbefolkning och miljö då det handlar om deras ekonomiska intressen, har ett fiskeavtal med Marocko där de avstår ifrån att fiska på Västsaharas vatten.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att EU bidrar till att kränka ett ockuperat folks rättigheter. Tyvärr är det inte första gången som EU väger den inhemska industrins intressen högre än värden om mänskliga rättigheter och internationell rätt. EUs subventionerade och överdimensionerade fiskeflotta dammsuger hav i stora delar av världen på ett sätt som drabbar både de lokala fiskarna och deras möjlighet till försörjning samt uthålligheten i fiskbestånden. I bilaterala handelsavtal sätter EU ofta egna ekonomiska intressen före mänskliga rättigheter, t.ex. i förhandlingarna om bilaterala handelsavtal med latinamerikanska länder där dessa tvingas på immaterialrättsliga avtal (TRIPS+) som begränsar användningen av generiska mediciner på ett sådant sätt att sjukvården för fattiga människor kraftigt försämras.

Förhoppningsvis kommer Lissabonfördraget att innebära en successiv förändring i dessa frågor. Ofta så känner inte den europeiska allmänheten till vilka förödande konsekvenser EUs handelspolitik kan få för lokalbefolkning och miljö. Med ett starkare Europaparlament och duktiga parlamentariker, som t.ex. miljöpartiets Isabella Lövin i fiskefrågorna, så blir det förhoppningsvis mer debatt om avtla som annars EU-Kommissionen smyger igenom. Faktum är också att de som har störst trovärdighet vad gäller att värna mänskliga rättigheter och miljö i tredje världen relativt ekonomiska intressen för europeiska storföretag är förutom miljöpartiet även vänsterpartiet, dessa två var de enda svenska partierna som röstade emot att TRIPS+ avtalet skulle tvingas på de latinamerikanska länderna i bilaterala förhandlingar. Vänsterpartiet ligger inte direkt nära mig som socialliberal i sin inrikespolitik, men de visar ofta prov på ett genuint engagemang för svaga människor i fattiga länder som jag sympatiserar med.

Read more...

Nya civila dödsoffer i Afghanistan

Över 30 civila dödades av ett amerikanskt bombanfall i Afghanistan i söndags. De skall ha misstagits för upprorsmän. Varje sådant misstag är inte bara en humanitär katastrof för de inblandade, utan även ett enormt nederlag för kriget då det självklart och på goda grunder skapar hat och avsky emot de utländska trupperna. Visst kan misstag ske, och speciellt i stressade miljöer, men den här sortens bombningar kan inte bara skyllas på den mänskliga faktorn. Det är ett systemfel och ett ledarskapsproblem att för många militära beslut tas på för dålig information. Anledningen är självklart att ju säkrare du anser dig behöva vara för att öppna eld mot en potentiell fiende på att denne verkligen är en fiende, desto längre måste du vänta, och desto högre risker utsätter du egna trupper för. Men om man inte är beredd att ta de riskerna, om man hellre skjuter först på osäker information för att inte riskera egna förluster, då har man faktiskt inte där att göra, för en sådan militär operation blir just kontraproduktiv. I den mån man måste frysa läget för att man är osäker, så borde man även kunna använda olika sorters skrämselskott och inte direkt blåsa på med förödande bomber. Som polis så kan det naturligtvis uppträda situationer där man tvingas kompromissa emellan egen säkerhet och risken att utsätta en oskyldig person för omotiverade tvångsmedel, men det första man gör i så fall är ju normalt inte att skjuta dödande verkanseld... Det är bara att hoppas att de ansvariga för bombräden ställs till svars på ett tillfredställande och avskräckande sätt och att det inte händer igen.

Read more...

Bildt tydlig i kritik mot Barroso

EU-Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har nyligen utsett en nära medarbetare, sin tidigare stabschef, till EUs ambassadör i USA vilket naturligtvis är ett av de absoluta toppjobben vad gäller utrikespolitik och diplomati inom EU. Utnämningen kritiseras av utrikesminister Carl Bildt på ett tydligt och rättframt sätt, där han bland annat menar att den kan strida emot Lissabonfördraget. Det är bra att Bildt är tydlig, svågerpolitik skall uppmärksammas och kritiseras. Just Bildts egenskap ha en tydlig åsikt och stå för den är en av hans största styrkor som utrikesminister och politiker, vilket bland annat har lett till att EU under Sveriges tid som ordförande var en starkare och mer balanserad röst i mellanösternpolitiken än på länge. Detta har också Bildt fått välförtjänt beröm för, även ifrån oppositionen (som annars behöver tampas med bland annat folkpartiets proisraeliska ståndpunkter, som rimmar dåligt med partiets påstådda vurm för mänskliga rättigheter). Sen har utrikesminister Bildt ett antal skelett i garderoben som med rätta kan kritiseras, kanske främst det nu avslutade engagemanget i Lundin Oil som anklagas för medskyldighet till grova brott emot mänskliga rättigheter i Sudan. Men världen är komplex, människor kan ha både bra och dåliga sidor, göra bra och dåliga saker, och då får man berömma det bra och kritisera det dåliga.

Read more...

Migranter skjutna av egyptiska vakter

Egyptisk polis sköt idag ihjäl två afrikaner för att de försökte ta sig in i Israel. Det är inte heller första gången egyptisk polis skjuter emot migranter vid Israels gräns, även under gårdagen sköts tre människor, och för två av dem är tillståndet kritiskt. Det enda som dessa människor gjort sig skyldiga till är alltså att försöka ta sig in i ett land där de kan söka jobb, och antagligen skicka hem pengar till fattiga familjer. Man kan fråga sig varför de egyptiska gränsvakterna visar prov på sådan grymhet, sådant förakt för oskyldiga människors liv. Naturligtvis ligger en del av förklaringen i att Egypten är en diktatur med dålig respekt för mänskliga rättigheter, men det måste också finnas en stark motivation att stoppa migranter ifrån att ta sig in i Israel, vilket torde komma ifrån avtal mellan Egypten och Israel. Dessa båda länder har ju t.ex. vad gäller blockaden mot Gaza gjort upp på sätt som visar på att medmänsklighet inte är en av de viktigaste prioriteringarna. Tilläggas kan att USA inte bara ger ett välkänt och mycket kritiserat militärt och politiskt stöd till Israel, utan även till Egypten. Men så har ju inte mänskliga rättigheter heller varit en prioritet i amerikansk utrikespolitik, mer än för att kritisera de länder som anses som politiska motståndare. Obama har visserligen förbättrat situationen, men än finns det väldigt mycket att göra för att stå upp för vackra ord och lämna cynisk realpolitik bakom sig.

Read more...

Dilemmat med militära interventioner

Sedan två svenska soldater omkom i Afghanistan har debatten om kriget i Afghanistan, och närvaron av svensk trupp, aktualiserats. Dock finns det en politisk enighet kring det svenska deltagandet, endast vänsterpartiet av riksdagspartierna är emot Sveriges militära närvaro, en åsikt som delas av det (olyckligtvis) potentiella riksdagspartiet Sverigedemokraterna. Bara det faktum att dessa partier bildare en ofrivillig front kan ju vara en anledning att vara skeptisk till den delade åsikten, men efter att i SRs "Studio Ett" ha hört Jan Guillou debattera frågan med Jens Orback så framgick med all önskvärd tydlighet att nej-sidan har svårt med argumenten. Det Orback sa, och som förstärktes av ett reportage i dagens "Godmorgon Värden", är att en mycket stor majoritet av afghanerna själva vill ha hjälp av utländsk trupp emot talibanerna, då de ännu inte har kapacitet att klara säkerhetsläget själva. Alla minns naturligtvis det skräckvälde som rådde då talibanerna hade makten, och även försök att nå förhandlinglösningar möts med rädsla, speciellt då av kvinnor och flickor som riskerar att få grundläggande rättigheter kränkta i en sådan lösning. Exemplet ifrån Swat-dalen i Pakistan då den pakistanska regeringen ifrån en svag position gick med på en vapenvila som i praktiken gav talibanerna, och "mulla radio", makten över dalen avskräcker, då det ledde till offentliga avrättningar och hård "moralpolis". En afghansk analytiker resonerar klokt i "Godmorgon Världen" kring att man absolut kan förhandla med talibanerna, men att det måste ske ifrån en styrkeposition. Naturligtvis är fred alltid eftersträvansvärt, men inte en fred som leder till förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Analytikern nämnde också att han upplevde att det i dagens Afghanistan nu fanns yttrandefrihet och åsiktsfrihet, vilket tidigare saknats.

Detta resonemang hindrar inte det faktum att det under krigföringen i Afghanistan gjorts mycket allvarliga, ibland rent brottsliga, misstag. Det gäller främst bombningar ifrån stridsflyg eller obemannade farkoster, men även t.ex. kränkningar som soldater utsatt civilbefolkning för (naturligtvis främst av den amerikanska militären). Lyckligtvis har den relativt nye befälhavaren Stanley McChrystal tydliggjort att alla civila offer är oacceptabla och att huvudmålet är att skydda civilbefolkningen och inte att döda talibaner. Detta borde vara självklart, men strider diametralt emot hur amerikansk militär i praktiken brukar genomföra militära operationer utomlands, vilket t.ex. Irakkriget visat. Förhoppningsvis kommer befälhavarens inställning att successivt slå igenom och påverka hur alla trupper agerar, och gör det de så ökar chanserna enormt för att kriget skall kunna vinnas, då man inte kontinuerligt skapar nya motståndsmän med död och förstörelse.

En fråga som vänsterdebattörer som Guillou och Linderborg inte verkar kunna svara på är vad alternativet till militär närvaro är. Det är klart att man måste satsa på civil uppbyggnad, där verkar alla vara eniga, men om beväpnade talibankrigare tillåts att ta över de områden som man vill bygga upp, så finns inte de möjligheterna. Ibland verkar det om om det snarare handlar om en ryggradsreflex att gå emot allt som USA gör utrikespolitiskt (en reflex som visserligen många gånger har lett rätt, speciellt under Bush-åren...).

För det som alltid verkar vara emot militära interventioner, och helst inte vill att Sverige eller Europa skall ha någon militär kapacitet, så kan det vara värt att minnas folkmordet i Rwanda. Alla möjliga militära insatser för att stoppa folkmordet 1995, oavsett nationalitet eller mandat, hade varit enormt mycket bättre än den flathet som visades, med FN (där den senare generalsekreteraren och fredspristagaren Kofi Annan var ansvarig) och Frankrike i spetsen. Jag skulle snarare säga att det är oförlåtligt att inget gjordes för att hindra det massmord som ledde till att ca 8o0 000 tutsier slaktades av hutumiliser. Problemet är inte att militära interventioner görs, utan varför och hur. I Rwanda gjordes inget alls, för att det varken fanns ekonomiskt eller humanitärt intresse (det hade säkerligen gått annorlunda om det hade varit vita människor som slaktades). I Irak letade den dåvarande amerikanska administrationen ursäkter för att störta Saddam Hussein av ekonomiska och politiska skäl (olja, regional maktbalans, etcetera), men talade om massförstörelsevapen (som inte fanns) och mänskliga rättigheter (där de grövsta kränkningarna, som gasattacken i Halabja skedde under en tid då Saddam aktivt stöddes av USA, bl.a. genom kontakter med den senare försvarsministern Donald Rumsfelt). Så om man får bort hyckleriet och gör insatser av rätt anledning, att rädda liv och undanröja förtryck, och på rätt sätt, med respekt för och fokus på lokalbefolkningen, så är militära insatser inte bara försvarbara, utan ofta önskvärda och helt nödvändiga. Tyvärr ser verkligheten sällan ut så, men vad gäller Afghanistan så verkar kriget i alla fall röra sig i rätt riktning, och konsekvenserna av att dra sig ur skulle bli mycket värre än de problem som blir av att stanna kvar.

Read more...

Kraften i en "berättelse"

I SRs program "Människor och tro" ifrån igår diskuterades fredsprocessen på Nordirland. En professor i europeisk integration, Edward Moxon-Browne, förklarade att trots fredsprocessen framgångar, nu senast att Nordirland liksom de andra brittiska länderna har fått egen kontroll över polis och rättsväsende, så finns konflikten kvar i nästan varje nordirländares inre. Förutom det självklara att självupplevda oförätter är svåra att glömma, så betonade Moxon-Browne vikten av att det finns två helt olika berättelser som definierar hur människor ser på konflikten, landet, och dess historia. För protestanterna/unionisterna så ligger fortfarande all skuld för konflikten och alla missgärningar på/hos katolikerna/separatisterna och vice versa. Detta tänkesätt förstärks även av segregationen, och speciellt då i skolan. Fortfarande är det bara en liten minoritet av Nordirlands barn som går i blandade skolor, och i de segregerade, homogena skolorna så lärs den berättelse ut som i praktiken delar in folket i offer och förövare, goda och onda. En del av fredsavtalet, långfredagsöverenskommelsen, byggde på att få mer integration i skolan, och det var en mycket bra tanke. Synd bara att den ännu så länge verkar ha misslyckats. Naturligtvis gäller resonemanget kring berättelser i alla de fall där etnisk/religiösa sekteristiska konflikter frodas. I Israel så ser en stor del av befolkningen sig själva som offer, och palestinierna och andra araber som förövare, trots att det är palestinierna som lever under förtryck och att det har dött 5 palestinier för varje israel under konflikten (100 mot en under attackkriget mot Gaza). För att kunna hitta en väg framåt, mot fred och försoning, så kan det inte nog betonas hur viktigt det är att varje sida, varje grupp, uppmuntras att se på sin egen del och sitt eget ansvar i en konflikt, och att de kan se den andra sidans problem och lidanden. I de fall man lyckas sprida en sådan, mer nyanserad, berättelse, och framförallt då bland barn och ungdomar (och gärna i blandade, heterogena miljöer), så bygger man på långsiktiga förutsättningar för fred och samexistens. I fallet Nordirland så ser prognosen fortfarande relativt ljus ut efter ett halvsekels konflikt, men det tar säkert ytterligare någon generation innan man kan känna sig trygg med att freden verkligen är förankrad, och kanske längre om man inte lyckas förbättra integrationen mellan katoliker och protestanter.

Read more...

Rödgröna tankar om integrationspolitik

I dagarna gick socialdemokraterna Luciano Astudillo, integrationspolitisk talesperson, och Anders Lago, kommunalråd i Malmö, ut på DN debatt och presenterade en ny integrationspolitik. De betonar att fokus borde vara på att förenkla för nyanlända att få jobb, och det är naturligtvis helt rätt, men lättare sagt en gjort. De tankar som presenteras om ett mer individualiserat mottagande, både vad gäller att utvärdera den nyanländes kunskaper och att anpassa mottagandet, och då speciellt SFI-undervisningen, är jättebra initiativ som borde kunna göra det lättare för invandrare att få jobb och för Sverige att dra nytta av kompetens och resurser som ofta slösas bort. Att skapa möjligheter för människor att jobba och försörja sig själva är grunden för en framgångsrik integrationspolitik. Baserat på denna tanke vill socialdemokraterna ovan verka för att invandrare får boenden spridda över landet, och således undvika att alla bosätter sig i de redan invandrartäta förorterna till våra storstäder. Detta kritiserar miljöpartiets oppositionsborgarråd i Stockholm Ywonne Ruwaida. Hon skriver på Newsmill om rätten till att själv få välja sitt boende, vilket i praktiken ofta innebär att bosätta sig med släktingar i de områden där dessa bor. Jag håller med om att detta är en rättighet. Det måste få vara fritt för var och en att bosätta sig var man vill, och egentligen skulle jag vilja att den rättigheten gällde över hela världen, men man måste då också vara beredd att ta konsekvenser för sitt val, och ha som utgångspunkt att man skall kunna försörja sig själv på den nya hemorten. Om invandrare sedan väljer att bosätta sig i socioekonomiskt utsatta, trångbodda områden där de har släkt och vänner, trots att det kanske är svårare att få jobb där, så måste det få vara deras eget val. Sedan skall det naturligtvis märkas tydligt i plånboken om man jobbar eller ej, det skall finnas stark motivation för att vara flexibel för att komma in på arbetsmarknaden och de skall löna sig att arbeta. En grundförutsättning för detta är en lägre skatt på arbete, som t.ex. gör det lättare att starta upp arbetsintensiva småföretag inom bl.a. tjänstesektorn. Här behöver socialdemokraterna tänka om. Naturligtvis skall vi också kunna erbjuda en miniminivå av socialt stöd för alla människor i vårt land, även papperslösa, som ser till att de får alla sina mänskliga rättigheter tillgodosedda, men givet detta så måste fokus vara på "hjälp till självhjälp" där man både skapar förutsättningar för nyanlända att få användning för kunskap och talanger och hitta jobb, och ger mycket tydliga incitament för att jobba även om det skulle innebära t.ex. att bosätta sig på en ny ort.

Read more...

Ny kursplan för religion från Skolverket

I dagarna presenterades en ny kursplan i religion där några borttagna meningar om kristendomens stora betydelse har tagits bort. Detta har naturligtvis vållat kritik ifrån kristet håll, och konstigt vore det väl annars. Skolminister Jan Björklund, vars bestämda åsikter jag oftast inte delar, hävdar att "kristendomen är det som har byggt vårt samhälle". Det tror jag är att kraftigt överdriva kristendomens betydelse, även om den naturligtvis varit historiskt betydelsefull (med både negativa och positiva effekter). Då är nog snarare socialdemokratin och folkhemstanken betydligt viktigare för dagens samhälle, men det lär väl inte Björklund tycka... Personligen tycker jag att det är utmärkt att man tar bort formuleringar som inte bara blåser upp kristendomens betydelse för hur dagens samhälle ser ut, utan också hävdar att "En förståelse av det svenska samhället och dess värderingar fördjupas genom kunskaper om de kristna traditioner som dominerat i Sverige". En av de saker som jag är mest stolt över vad gäller Sverige är att det är ett av världens mest sekulära länder, det allra mest sekulära enligt många. Lyckligtvis så behöver man inte några fördjupande kunskaper i kristendomskunskap för att förstå och fungera alldeles utmärkt i vårt samhälle, så därför är det också helt rätt att den aktuella formuleringen tas bort. Nu är det bara att hoppas att skolverket står emot påtryckningar ifrån religiösa traditionalister.

Read more...

Förbud emot klusterbomber träder i kraft

Efter att Moldavien och Burkina Faso har ratificerat konventionen om förbud emot klusterbomber så kommer nu förbudet att träda i kraft den 3 augusti i år. Förbudet förbjuder både användande, produktion och försäljning av klusterbomber, och har sitt ursprung i att klusterbomber, liksom tex personminor, slår väldigt hårt mot civila. De fortsätter att döda och lemlästa oskyldiga män, kvinnor och barn långt efter att den konflikt i vilken de fällts har tagit slut. Man kan ha åsikter om vapen i allmänhet, men utan militär kapacitet blir det också omöjligt att ingripa i situationer där det borde vara en moralisk skyldighet (och också i många fall är en laglig plikt enligt FNs konvention om folkmord) att agera för att rädda oskyldiga undan övergrepp, död och förintelse. Det finns dock som jag kan se det aldrig något moraliskt försvar för vapen som slår mot de svagaste och mest oskyddade, och som dessutom fortsätter att terrorisera en befolkning under en oöverskådlig tid. Tyvärr så finns det ekonomiska och militära intressen som är likgiltiga inför lidande och förstörelse. Varken Israel, Kina, Ryssland eller USA har heller ratificerat konventionen. Enligt DN-artikeln så planerar dock USA att göra det under 2010. Blir det så, så är det naturligtvis väldigt positiva nyheter eftersom landet har världens största militär och världens största försvarsindustri. Sen skulle de gärna få fortsätta med att ratificera konventionen emot personminor, skriva på Romkonventionen om den internationella brottsmålsdomstolen (ICC), osv...

Read more...

Kemisk färgkodning skall motverka värdetransportrån

Länskriminalpolisen i Stockholm har enligt DN planer på att införa "smart DNA" på sedlar i värdetransporter, dvs en färg som är kemiskt kodad på ett sånt sätt att den går att koppla till ett visst sedelparti. Tydligen har tekniken använts i Storbritannien under en längre tid, och fungerat bra. Om bytet ifrån rånen blir svårare att kränga, så minskar antagligen rånen. Det verkar dock lite konstigt för mig att det är länskrim som driver detta, det känns som att det borde vara värdetransportörernas ansvar. Alla tekniska hjälpmedel som bidrar till att förenkla brottsutredningar eller, ännu bättre, till att avskräcka ifrån brott och göra det mindre lönsamt att begå brott är dock mycket välkomna.

Read more...

Förundersökning mot trakasserande poliser

Det har nu inletts en förundersökning mot de två poliserna som uppges ha trakasserat journalisten Jesper Nilsson och tvingat honom att radera bilder ifrån mobilen. Det är bra att det görs en utredning, och jag hoppas att denna skall klargöra vad som egentligen hände och på så sätt verka för att återupprätta det förtroende polisen kan ha förlorat genom incidenten, antingen genom att visa att polisernas agerande inte har varit så klandervärt som det verkar, eller genom att visa att rättssystemet fungerar även vad gäller mistankar emot poliser.

Read more...

Inkompetens eller populism i vargfrågan?

I DN kan man läsa att kommunstyrelsen i kommunen Nordanstig i Hälsingland beslutat att kommunen skall vara vargfri. Det är ett beslut som är anmärkningsvärt av många anledningar. För det första så finns det inga vargar i kommunen. För det andra så ingår det inte i kommunens befogenheter att fatta beslut om viltstammen. Sen att argumenten i sig, bland annat att vargen inte skall få finnas bara för att den kan ställa till problem för löshundsjakten, är riktigt patetiskt dåliga är en annan sak. Jägarnas nöje skall gå före vargens existensberättigande. Man får väl utgå ifrån att kommunstyrelseledamöterna som röstade igenom förslaget inte är så inkompetenta att de inte vet att beslutet är tandlöst, och att det bara är ett populistiskt utspel, men det är ändå tragiskt att den sortens inskränkt populism verkar fungera. Tankarna går till hetsen emot ensamkommande flyktingbarn i skånska Vellinge där det knappt funnits några invandrare. När man ser en del utspel ifrån vissa kommunalpolitiker kan man verkligen ifrågasätta det kommunala självstyret...

Read more...

Invandring och "svenskhet"

Ibland får jag känslan av att debatten om huruvida de invandrare som kommer till Sverige skall anpassa sig till "svenska" värderingar ofta blir polariserad emellan två olyckliga ytterligheter. I ett läger hävdas det att alla som kommer hit skall ta seden dit dom kommer, och vi skall lära dom att vara "svenska" med kontrakt och utbildningar. I det andra lägret frodas en kulturrelativism där man vill hävda att alla kulturer och religioner är lika bra och har samma existensberättigande. Själv tycker jag att det centrala måste vara att särskilja värden som är kopplade till mänskliga rättigheter och synen på omvärlden, inklusive djur och natur, ifrån rent kulturella sedvänjor som vilken mat man äter, hur man firar traditioner och högtider, etcetera. Vad gäller dylika värderingsfrågor så måste vi kunna ha en bestämt åsikt, och verka för den. Samma krav skall gälla alla oavsett ursprung. Men vad gäller andra kulturyttringar så måste vi kunna bejaka mångfalden och låta oss berikas av den, och inte försöka anpassa människor efter ett visst sätt att leva på. Jag har utvecklat mina tankar i en artikel som jag precis publicerade på debattsiten Newsmill.

Read more...