Biståndsminister med dubbla standarder

Den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har gjort sig känd för att kräva transparens i biståndsverksamheten och för att starkt kritisera sin egen myndighet, Sida, för att biståndspengar används för ineffektivt och med för dålig uppföljning. Den hårda tonen mot sida har naturligtvis inte gjort henne särskilt populär bland dess personal, men Carlsson har viftat bort kritiken med att poängtera hur viktig hennes agenda, att få slut på korruption, ineffektivitet och dålig bokföring, är.

Jag har själv tidigare reagerat på vad jag uppfattat som Carlssons negativa inställning till bistånd i allmänhet. Det har känts som om hon har haft en "dold agenda" som handlat om att genom att konsekvent ifrågasätta biståndets effektivitet göra det lättare att minska biståndsutgifterna och på så sätt spara pengar till annat. Jag har dock inte haft några konkreta belägg för den känslan.

Med den bakgrunden så är de avslöjanden som P1s alltid lika intressanta program Konfikt gjort än mer intressanta. Tydligen används svenska biståndspengar till att schablonmässigt fylla hål i Utrikesdepartementets budget genom att pytsas ut till bl.a. europeiska ambassader som inte överhuvudtaget arbetar med bistånd. Detta torde inte bara strida mot sunt förnuft, utan även mot alla de internationella regelverk som reglerar vilka kostnader som får räknas in i den totala biståndsbudgeten. Carlsson, som uppenbarligen var medveten om den närmast bedrägeriliknande bokföringen, ursäktade utgifterna med att ambassaderna skulle bedriva någon sorts biståndsdialog och rapportera om ländernas utvecklingssamarbete, något som ambassaderna själva verkade helt omedvetna om. Om man bortser ifrån det orimliga i att svenska biståndspengar hamnar i Spanien och Frankrike, och ser till att de uppenbarligen inte används till det biståndsnätverkande som Carlsson hävdade att de var ämnade för, så är biståndsministern igen snabb på att lägga skulden på ambassaderna, i programmet så var det Spaniens ambassad som fick sig en känga. Detta verkar vara typiskt för Carlssons ledarskap. Om pengarna nu skulle ha använts på det absurda sättet som sades, så måste det väl ändå vara biståndsministerns ansvar att kommunicera det till de berörda ambassaderna, som inte nödvändigtvis vet vad deras finansiering kommer ifrån. Men Carlsson lägger hellre skulden på sina medarbetare, som vanligt.

Schablonstödet till ambassaderna var bara ett exempel på den mycket luddiga och kreativa bokföring som UD, som hanterar 40 % av biståndspengarna, ägnar sig åt. De kunde inte ens på upprepad anmodan lämna ut några som helst uppgifter om hur biståndsmedlen använts. Detta samtidigt som Carlssons hysteriska kamp mot korruptionen med sidamedel gör att ett antal projekt måste stängas ned då det kostar mer med den bokföring in absurdum som krävs enligt Carlssons nya riktlinjer än vad projekten får i finansiering. Snacka om dubbla standarder. Det enda som de vitt skilda attityderna gentemot Carlssons eget UD och gentemot Sida, som nu tvingas avskeda en stor del av sin personalstyrka p.g.a. besparingskrav, har gemensamt är att de båda får effekten att det verkliga biståndet, det som bekämpar fattigdom och lidande, i slutändan minskar.

Det vore väl optimistiskt att tro att det faktum att Carlsson kritiserar kronor och ören i Sidas budget och sedan närmast försnillar biståndsmedel via UD skulle leda till hennes avgång, speciellt när ingen av Sveriges största tidningar ens verkar rapportera SRs avslöjande. Så här kommer en vädjan. Kan inte någon begåvad journalist gräva upp ett lik i biståndsministerns garderob, en obetalt TV-avgift, en oskattat barnflicka eller något annat smaskigt? Det verkar ju vara det enda sättet man kan bli av med en minister i Sverige. Och Carlsson måste verkligen bort!

Read more...

Det går framåt

Jag var och lyssnade på en presentation av UNDPs Human Development Report (HDI) i Rosenbads konferenscenter under eftermiddagen. Det finns naturligtvis mycket att säga om rapporten, men här nöjer jag mig med att konstatera att enligt rapporten så har utvecklingen gått framåt kraftigt i nästan hela världen sedan man började mäta, för 40 år sedan. Endast tre av de länder som utvärderats, vilket är en stor del av alla världens stater, har haft en negativ utveckling sedan 1970 enligt indexet (samtliga ligger i södra Afrika). Slutligen så gjorde den UD-chef som deltog i panelen en intressant "spaning" efter det välkända P1-programmets modell där han förutspådde att en allt större del av världens bistånd skulle komma att kanaliseras genom internationella organisationer och multilaterala kanaler.

Read more...

Bra jobbat!

Överfallsvåldtäkter hör till de brott som snabbast kan sätta skräck i ett område, dels då det rör sig om mycket grova och kränkande brott, men också då de är så oförutsägbara, alla kvinnor som rör sig själva i området kan känna skräcken för att bli drabbade. Därför är det inte särskilt konstigt att de får medial uppmärksamhet. Vad gäller de överfallsvåldtäkter som har skett i Hagalund i Solna, så har Västerortspolisen gjort stora ansträngningar för att förebygga fler brott och gripa gärningsmannen. Alla delar av verksamheten, även utryckningen där jag själv jobbar, har haft ett ökat fokus på Hagalund, men de som har ägt ärendet är våldssektionen på spanroteln. Eftersom jag själv har haft förmånen att jobba på våldssektionen ett tag, så vet jag att det rör sig om mycket duktiga, och väldigt engagerade, utredare. Jag vet också att de har gjort en bred ansträngning som har involverat i princip hela personalstyrkan på sektionen och att de har lagt mycket tid och energi på att komma framåt och lösa fallet. Att de har lyckats gripa en misstänkt gärningsman för den senaste våldtäkten, och att dessa misstankar stärkts av teknisk bevisning och nu innefattar även de två uppmärksammade våldtäkter då gärningsmannen tagit sig in i offrens lägenheter, är en stor framgång. Och den framgången beror lika lite på tur som när samma grupp i våras löste ett avancerat spaningsmord. Man kan bara gratulera till mycket väl utfört polisarbete. Bra jobbat!

Read more...

Konservativa rallarsvingar om integration

Jag läste precis en artikel på Newsmill av Nisha Besara där hon delar med sig av reaktioner och funderingar efter att ha gått på integrationsseminarium på Timbro. Seminariet illustrerade tydligen den stora skillnaden emellan en socialliberal hållning i integrationfrågor (som jag själv delar), representerad av LUFs Frida Johansson Metso, och en borgerligt reaktionär hållning representerad av SvDs Thomas Gür och Neos Paulina Neuding. Johansson Metso talade om att flyktingmottagandet i Sverige är för långt och hårt och att Sverige måste börja prata om varför många inte är beredda att till vilket pris som helst "integreras" i den mening som vi tänker oss. Jag håller med helt och hållet. Integrationspolitiken borde fokusera på att hjälpa nyanlända att fungera och hitta en konstruktiv roll i samhället, efter möjlighet och förmåga.

Tongångarna ifrån Gür och Neuding var annorlunda. Gür använde sig enligt Besara av retorik som att "varje majoritetssamhälle har rätt att ställa krav på nykomlingar" och "tough luck, det är det här majoritetssamhället och de här koderna som finns, man ska följa dem om man vill bli tagen på allvar". Detta är populistiskt nonsens som Sverigedemokraterna hade varit stolta över. Visst har ett samhälle rätt att ställa krav på nykomlingar, liksom ett samhälle har rätt att ställa krav på alla människor som lever i det. Men att tala om att det är "majoritetssamhället" som skall ställa krav på "nykomlingarna" blir rent motbjudande. Innebär det att det är de etniska svenskarna som skall ställa krav på "invandrarna" att de skall följa våra "svenska" koder om de "vill bli tagna på allvar"? Så de som lever här men inte anser sig vara del av något "majoritetssamhälle" får inte ställa några krav? Har de inga rättigheter? Och vilka "koder" skall alla tvingas lära sig? Att man helst skall sitta tyst på tunnelbana och buss och inte prata med grannen? En grundläggande liberal tanke handlar om allas lika värde, men den verkar högerdebattörerna ha tappat bort. Besara konstaterar också "So much för högerns snack om individens rättigheter kontra kollektivet."

Jag lyssnade under förra året på ett seminarium anordnat av den liberala tankesmedjan Fores i vilket SvDs Per Gudmundson deltog. Hans åsikter om integration var på många sätt parallella med Gürs, även om Gudmundson främst profilerade sig med närmast islamofoba utspel. Man kan undra vad det är för personer som SvD rekryterar?

Jag håller med om att det finns integrationspolitiska problem. Och som polis vet jag att ett av dem är en kraftig överrepresentation av människor med invandrarbakgrund i brottsstatistiken i vissa distrikt. Men förklaringen till detta finns garanterat till största delen att hämta i lokala förhållanden och lokal kultur i vissa segregerade förorter, och inte i något eventuellt ursprungslands kultur. Och visst måste problemen diskuteras, men utan svepande främlingsfientlig retorik.

Jag håller med Besara om mycket av det hon skriver i sin artikel, men jag delar inte hennes kritik av regeringen metod att vilja lösa integrationspolitiska problem med "arbetslinjen". Naturligtvis är inte ökad tillgång till arbetsmarknaden den enda integrationspolitiska åtgärden, men det är absolut en av de allra viktigaste. Och jag har själv inget emot att arbetsrätten luckras upp en aning för att förenkla för invandrare, och andra, att få möjlighet att försörja sig själva istället för att behöva gå på bidrag.

Read more...

Dags att förbjuda barnafödande?

Inte helt oväntat, så har Sverigedemokraterna varit i fokus i partiledardebatten idag. Det var knappast förvånande att Jimmie Åkesson i sitt anförande i princip ville lösa alla samhällsproblem med en minskad invandring. Enligt SDs sätt att se på invandrare så är de antingen en belastning för Sverige eftersom de är arbetslösa och går på bidrag, eller så tar de jobb ifrån de, enligt SDs definition, riktiga svenskarna. Det är inte lätt att behaga SD om man har någon form av invandrarbakgrund...

Lyckligtvis bemöter samtliga övriga partier SDs främlingsfientliga retorik. Alla retoriska grepp är dock inte lika lyckade. Mona Sahlin, som i vissa meningsutbyten på ett föredömligt sätt hanterade Jimmie Åkesson, hävdade att SD är en "osvensk" företeelse. Det sättet att argumentera, som dessvärre är ganska vanligt, blir för mig obegripligt. Debatten borde ju inte handla om vad som är mest "svenskt". SD kan med belägg hävda att de är mer "svenska" än de invandrargrupper som de utser till syndabockar för allt ont i landet, de har om inte annat funnits här mycket längre. Och främlingsfientlighet är knappast en ny företeelse i Sverige heller. Det är dock totalt irrelevant vem som är "svenskast", det som är relevant är vad som är sant, vad som är moraliskt rätt och vad som är bra för Sverige nu och i framtiden. Här använde Lars Ohly, en politiker som jag annars har svårt för, ett enligt mig lysande retoriskt knep. Han drog parallellen emellan invandrare och nyfödda barn, och konstaterade att ett barn innebär en enorm konstnad för samhället innan det kan börja arbeta och bidra, så med SDs argumentation borde även barnafödandet stoppas... Tilläggas kan även att alla nya ungdomar som vill in på arbetsmarknaden enligt samma synsätt "tar jobben" ifrån de äldre som redan tidigare stod till arbetsmarknadens förfogande.

De enkla invändningarna som finns mot att stoppa barnafödandet gäller även invandringen. Antalet jobb som finns i samhället är aldrig statiskt, nya människor kan skapa nya jobb. Detta borde vara helt självklart, hur skulle annars resten av världen, där människor lever mångdubbelt fler på samma yta som i Sverige, kunna hålla sina befolkningar i arbete och sin välfärd på fötter. Dessutom, för att kunna ta hand om en åldrande befolkning och finansiera dess pensioner behöver vi fler människor i arbete, inte färre. Slutligen, det vore moraliskt förkastligt och otänkbart att stoppa barnafödande. På samma sätt anser jag att det vore moraliskt förkastligt att förvägra människor som lämnar svåra förhållanden möjligheten att påbörja ett nytt liv i vårt trygga land.

Jimmie Åkesson är en duktig och slipad debattör, och han fick in en del skickliga kontringar på de andra partiledarna. Som bäst är han när han stenhårt håller sig till den nya fasad som SD har byggt upp, där de enbart är kritiska till integrationspolitiken och inte till invandrarna i sig. Dessvärre, för honom, så faller fasaden med jämna mellanrum, och främlingsfientligheten som finns bakom visar sig tydligt. Ett sådant exempel, som påpekades av Mona Sahlin, är att SD kallar de flyktingar som finns i närområdena till de länder ifrån vilka de flytt för "verkliga" flyktingar, implicerandes att de som finns i Sverige inte är det. Här blir det tydligt vad det egentligen handlar om, att peka ut flyktingar i Sverige som lurendrejare och parasiter och att skapa motsättningar emellan de grupper som SD definierar som "invandrare" och "svenskar". Det är olyckligt att SD numera kan göra det ifrån riksdagens podium, men det är betryggande att de inte får något gehör för sin politik ifrån något av de övriga riksdagspartierna.

Read more...

Om alkohol och cannabis

Det har precis, i samband med kongressvalen i USA, också folkomröstats om legalisering av cannabis i Kalifornien. Det lutar åt att kalifornierna har röstat nej till legalisering, men omröstningen har lett till en debatt om cannabis även i svenska medier. Bland annat möttes journalisten Magnus Linton och folkhälsominister Maria Larsson i P1s Studio Ett. Linton hävdade att en legalisering av cannabis skulle slå undan benen för den organiserade brottslighetens största inkomstkälla, den illegala cannabishandeln, och att drogen i sig om än skadlig inte är farligare än alkohol.

Jag är böjd att hålla med Linton på båda punkterna. Jag besitter inte hans kunskap om konsekvenserna av cannabishandeln, framför allt för latinamerikanska länder med det snabbt sönderfallande Mexico i spetsen, men det är lätt att se att de är förödande. Det finns också ett kunskapsglapp emellan det faktum att många är medvetna om att kokainhandeln är en miljardindustri för brottssyndikat och karteller, men inte lika många vet att det även gäller handeln med cannabis. Så Lintons resonemang är värt eftertanke.

Vad gäller jämförelsen emellan cannabis och alkohol, så har Lintons slutsats att alkoholen är minst lika farlig stort stöd. I dagarna kom en forskningsrapport som klassificerade alkohol som farligare än mycket tunga droger som heroin, och mångdubbelt värre än cannabis. Även om sådana rapporter bör bemötas med stor skepsis, jag har själv mycket svårt att se hur alkohol skulle kunna vara farligare än den extremt beroendeframkallande drogen heroin på individuell basis, så är budskapet om alkoholens skadlighet hur som helst tydligt. Samma budskap presenteras dessutom på ett mycket övertygande sätt av P1s Kaliber i ett program ifrån våren 2009, där de har kommit fram till att alkoholen är inblandad i nästan 80 % av alla misshandelsfall i Sverige. Det är häpnadsväckande siffror, och visar på ett enormt samhällsproblem som kräver resoluta åtgärder.

Jag skrev själv precis en artikel på debattsiten Newsmill om inkonsekvensen i hur drogerna cannabis och alkohol hanteras i Sverige (rubriksättingen var inte min...). Där tar jag upp tanken att man borde reflektera över om det kan vara motiverat att förbjuda eller hårdare reglera alkoholen i Sverige. Jag är dock fullt medveten om att det skulle vara väldigt svårt, och kanske ogenomförbart, samt att det riskerar att leda till en illegal marknad som skulle kunna generera enorma inkomster för den organiserade brottsligheten. Saken är dock den, att dylika inkomster genereras nu av handeln med cannabis, vilket sliter sönder länder som Mexico. Och för att vara intellektuellt och moraliskt konsekvent och hederlig, så bör man diskutera effekterna av förbud respektive legalisering på samma förutsättningslösa sätt för både alkohol och cannabis, och dessutom ta lika stor hänsyn till de negativa konsekvenser vare sig de drabbar i Sverige eller Mexico. Även om jag kan förstå och respektera pragmatism, så stör inkonsekvens mig, speciellt om det sker under falska och vilseledande förutsättningar.

Read more...

Bra artikel om "vi och dom"

Med detta korta inlägg så vill jag bara rekommendera en artikel i SvD av Mustafa Can, i vilken han skriver om "invandraren" och om hur han själv blir definierad utifrån bilden av denne.

Read more...

Vårdnadstvisternas sjuka värld

Som polis händer det med jämna mellanrum att man blir inblandad i en konflikt där föräldrar på ett eller annat sätt bråkar om vårdnaden om sina barn. Ärendena är ofta både väldigt svåra och väldigt lätta. En far eller mor som upplever att någon tagit dess barn ifrån henne eller honom är ofta så uppstressad att det krävs stor bestämdhet för att få ut koherent information. Ibland kan jobben gå ut som ett människorov av barn, och en stor insats dras igång, för att då man lyckats få klarare uppgifter blåsas av som ej brott då det visar sig att det var en vårdnadshavare som inte lämnat tillbaka barnet enligt överenskommelse. Det är det som är den lätta delen, ur en polisiär synpunt, att vi kan göra så lite. Om en förälder som redan har barnet "i sin besittning" förvägrar den andre föräldern och vårdnadshavaren det umgänge med barnet som han/hon har rätt till, även i de fall då detta sker genom att gå under jorden, så anses det inte brottsligt (om man inte lämnar landet). Och däri ligger också den svåra delen, att förklara för en förtvivlad förälder att det inte finns något som vi kan göra, utan att den enda legala möjligheten han/hon har att få träffa sitt barn är att vänta på en lång och segdragen rättsprocess, som dessutom bara kommer att stärka motpartens ställning i vårdnadstvisten... Det är inte konstigt att många föräldrar drar den självklara slutsatsen att det bästa de kan göra är att själva kidnappa sina barn. Michael Alonzo, som har skrivit en bok om pappors rätt till sina barn vid en skiljsmässa, påpekar att domstolarnas sätt att hantera saken har lett till "vilda västern", där man de facto belönar den förälder som förvägrar den andre rätten att träffa sitt barn.

Det är lätt att se att dagens system inte fungerar tillfredsställande. Men hur borde det då fungera? Barnkonventionen säger att barnets bästa måste komma först, och det är en bra riktlinje även om det perspektivet måste lyftas till att betyda mer än att den förälder som har tagit barnen får behålla dem. Dessutom är det inte bara barnens bästa som bör ha betydelse, utan även föräldrarnas rättigheter. När två personer bråkar om rättigheten till ett föremål, så är saken enkel för polisen. Man tar föremålet i beslag och låter utredningen avgöra vem som har störst rätt till det. Med barn kan man självklart inte göra på samma sätt, men om man kan ge myndigheter lite mer omedelbar rätt att ingripa skulle det i alla fall lösa de värsta fallen. Om socialtjänsten lättare och effektivare skulle kunna fatta akuta intermittenta beslut, som sedan verkställs av polisen så att man direkt kan återföra ett barn till den förfördelade vårdnadshavaren, så kommer man i alla fall ifrån laglösheten i att tvingas acceptera att den förälder som tagit sig rätten till barnen automatiskt får behålla dem. Det skulle också göra det lättare att snabbt kunna lösa de fall där man misstänker att en vårdnadshavare som undanhåller barnet ifrån dess andre vårdnadshavare är direkt olämplig och att barnet på så sätt riskerar att fara illa. Samhället har system för att agera mer kraftfullt och göra slut på laglösheten, men som det ser ut nu så gynnar alltså praxis förövaren på offrets bekostnad i vårdnadstvister.

Read more...

Egoistiska idioter

I polisarbetet träffar man ofta på gärningar som med all önskvärt tydlighet visar att det finns gott om människor som inte drar sig för att göra i princip vad som helst mot andra för att det gagnar deras egna syften, deras egen vinning. De mest klassiska exemplen är alla de yrkeskriminella som livnärs sig på att bryta sig in hos hårt arbetande människor och ta allt de har och äger som snabbt kan avlägsnas. Under ett arbetspass för ett par månader sedan pratade jag kort med stationsbefälet om ett för oss båda helt nytt sätt att visa att man skiter i andra bara man får det man själv vill ha. Det var en stormrik villaägare i Bromma som hade lejt en firma för att fälla ett tiotal träd som stod i vägen för dennes havsutsikt. Att träden stod på kommunens mark, och dessutom var över hundra år gamla, bekymrade inte fastighetsägaren. Självklart brydde denne sig än mindre om alla de människor som uppskattat den gamla skogsdungen, och kanske gjort det ett helt liv. Vissa människor bryr sig som sagt bara om sig själva... Nu verkar det som om förundersökningen är på väg att bli klar. Jag hoppas verkligen att straffet blir kännbart, även för en person som säkerligen har gott om pengar att betala eventuella böter och skadestånd med.

Read more...

Utsatta, sårbara barn

Att en mamma kan tillfoga sitt eget 3-månaders barn sådana skador att det avlider, för att hon blir "störd" i en syssla, i detta fallet Facebook-spelet Farmville, är helt obegripligt. Uppenbarligen kan inte mamman vara psykiskt frisk och man frågar sig om det inte fanns några sätt att upptäcka hennes totala brist på empati och kontroll, och se till att barnet fråntogs henne, innan hon hade chansen att skada det. Men varken i Florida, USA, där det dådet begicks, eller i Sverige går det att ha kontroll på alla usla föräldrar som finns, och man kan ju inte heller sterilisera folk som man misstänker kommer att missköta sina barn. Så barn kommer alltid att vara extremt utsatta och sårbara, och ju yngre, desto sårbarare.

Det man kan begära är att alla fall där det misstänks att barn far illa anmäls till socialtjänsten, och att denna agerar kraftfullt när det finns fara för barnens liv eller hälsa. Som polis skriver jag anmälningar till socialtjänsten varje gång jag har varit på ett jobb där det finns risk att barn far illa, och jag hoppas att detsamma sker i sjukvården, barnomsorgen, skolan, ja på alla platser där vuxna har med barn att göra. Samhället kommer aldrig kunna stoppa allt hemskt som sker barn, men det måste hur som helst göra sitt yttersta för att skydda dem, de mest försvarslösa, och försöka förhindra så många tragedier som bara är möjligt.

Read more...

Svindleri

Föreningen Hem och Skola har tillsammans med ett telemarketingbolag, Poolmedia, lurat välvilliga företag och kommuner på miljontals kronor. Bolaget samlade in pengar under förevändningen att dessa skulle gå till Hem och Skolas verksamhet, och med Hem och Skolas goda minne, men i verkligheten gick bara 8,7 av 42,6 miljoner till Hem och Skola, resten tog Poolmedia hand om. Och säkerligen gick en ansenlig del av de kvarvarande pengarna till Hem och Skolas upphandling av kontraktet med Poolmedia samt administrationen av kontakterna med företaget... Man kan konstatera att de givare som skänkt pengar med avsikten att de skulle gå till att hjälpa barn och t.ex. motverka mobbning har blivit ordentligt blåsta, då enbart en bråkdel av pengarna blivit över för att användas till sådana syften.

Om Hem och Skola, samt Poolmedia varit medvetna om hur omständigheterna kring insamlingen sett ut, d.v.s. att de egentligen samlat in pengar till Poolmedia och inte till barnen, så bör det undersökas om de kan dömas för bedrägeri och tvingas betala tillbaka lejonparten av de insamlade pengarna. Om inte, så bör de avskedas för total inkompetens. Den här sortens insamlingar saboterar för alla seriösa frivilligorganisationer som lägger mängder med ideella krafter på att försöka göra värden till ett bättre ställe, för vem vill skänka pengar när man läser om den här sortens svindleri?

Read more...

Nedmontering av service i förorterna

En anledning till det ökade utanförskapet i de segregerade förorterna som nämnts i debatten är att samhället successivt har monterat ned de vanliga funktionerna som brukar finnas i en ort, som offentlig förvaltning, banker, med mera. Kvar blir ett område utan egna arbetstillfällen, förutom i någon av alla marknader och närlivsbutiker. Jag håller med om det antagligen skulle påverka lokalsamhällena positivt att bibehålla så mycket samhällsservice som möjligt i närområdet, både för att skapa arbetstillfällen, för att kunna ge bättre service till invånarna och för att få en lite mer varierande gatubild.

I fallet Rinkeby var det nog ett misstag att slå ihop stadsdelsförvaltningen med Kista och sen lägga kontoret på Kista-sidan av Järvafältet där det redan fanns mängder med företag och ett stort köpcentrum. Däremot är det lätt att förstå att t.ex. banker väljer att flytta ifrån Rinkeby med tanke på att rånrisken är betydligt högre där än i princip någon annanstans i Sverige. Och de behöver inte bara bekymra sig för regelrätta rån, under de upplopp som skakade statsdelen i våras förstördes Nordeas kontor, och några av de unga gärningsmännen har nu dömts till skadegörelse och försök till grov stöld eftersom de även försökte komma över pengar i kontoret de slagit sönder.

De kriminella ungdomar som ligger bakom den här sortens förstörelse, stölder och rån saboterar naturligtvis mest för sitt eget lokalsamhälle, genom att samhällsservice backar undan på grund av deras brott. Det är dock inget de bryr sig nämnvärt om, med tanke på att många av dem försörjer sig på att stjäla av sina grannar. Lustigt nog hävdar många av dem ändå att de är någon sorts lokalpatrioter...

Read more...

En fråga om perspektiv...

I ännu en av alla dessa otaliga listor har nu tankesmedjan Legatum Institute rankat världens länder efter "välstånd". Sverige ligger bra till, men har tappat ifrån en tredjeplats i fjol till en sjätteplats i år. Listan toppas av samma länder som även ansågs mest stabila enligt "Failed State" rankningen som jag nyss skrev om, d.v.s. de nordiska länderna (minus Island), samt Australien och Nya Zeeland.

Ett antal röda bloggar (t.ex. Röda Malmö, Svensson, Monica Green) har varit snabba med att skylla Sveriges tre tappade placeringar på den borgerliga regeringen och de ökade klyftor som de anser att regeringens politik har skapat, och några av dem nämner att det rödgröna Norge ligger i topp. Lustigt nog är det inga av dessa vänsterbloggare som nämnde att Danmark har gått förbi Sverige och hamnat på en mycket stark andraplats, trots att de saknar Norges enorma oljemiljoner. För om de skulle applicera samma sorts logik på Danmarks avancemang som de valt att göra på Norges och Sveriges förflyttningar på listan, så skulle de ju tvingas dra slutsatsen att det är bra för välståndet med en högerpopulistisk regeringen med kraftigt främlingsfientliga inslag som begränsar invandringen, och kanske lägga sin röst på Sverigedemokraterna i nästa val...

Det är möjligt att vänsterbloggarna har rätt och att det har skapats större klyftor i Sverige på grund av alliansregeringens politik, men det är också möjligt att Sverige hade haft sämre ekonomi under en röd regering, och att detta hade lett till betydligt sämre välstånd. Den frågan besvaras hur som helst inte av en Legatums lista. En lista är bara en lista, och ibland kan det vara bra med lite perspektiv...

Read more...

En höna av en fjäder

Visst får poliser absolut inte ge bekanta eller vänner någon form av fördel i sin yrkesutövning, men det känns ändå helt orimligt att det faktum att en polisinspektör, eventuellt medvetet, sänkt hastigheten på en ordningsbot ifrån 62 till 60 km/h, skall rendera i en utredning som slutar i villkorlig dom samt 10 000 kronor i böter för urkundsförfalskning samt tjänstefel. Polisen kunde naturligtvis ha gett personen i fråga rapporteftergift helt och hållet, vilket enligt min mening hade varit minst sagt rimligt för någon som är uppmätt till 62 km/h på en 50-sträcka (med mätinstrumentets avdrag). Att han sen, på grund av något sorts tankefel får det till en bot för att ha kört 60 km/h är naturligtvis klandervärt, men knappast något som upprör. Det mycket viktigt att alla är lika inför lagen, och att även poliser lagförs då de begår brott, speciellt då brott där de medvetet missbrukar sin maktposition till att kränka andra människor (som t.ex. verkar ha varit fallet med de poliser som nu åtalas efter en händelse i Hornstull i februari). Men vad gäller det ärendet med ordningsboten, så kan jag inte låta bli att undra hur det hamnade hos polisens grupp för interna utredningar...

Read more...

Även barns grymheter borde leda till konsekvenser

En mobbad pojke försökte efter att ha blivit fastbunden vid en ribbstol i gymnastikhallen ta sitt liv genom att hänga sig med hjälp av sin gymnastikpåse. Hängningsförsöket filmades av en annan elev. Det är oklart om den filmande eleven var en av dem som tidigare band fast pojken. Det nämns inte heller att den filmande eleven skall ha försökt hjälpa pojken eller tillkalla hjälp. Skolan har gjort en anmälan till arbetsmiljöverket.

För min del verkar en anmälan till arbetsmiljöverket patetiskt otillräcklig. Jag vet inte hur gamla barnen är, troligtvis under 15 år och således inte straffmyndiga, men en så här utstuderat grym behandling borde, förutom självklart allt tänkbart stöd till offret, även föranleda kraftfulla åtgärder gentemot gärningsmännen/barnen. Till en början borde det hela polisanmälas, så att en utredning om, åtminstone, olaga frihetsberövande startas. Som jag skrivit många gånger tidigare, så tycker jag att straffmyndighetsåldern borde sänkas, så att det blir lättare att se till att brott begågna av barn faktisk får en konsekvens. Dessutom måste naturligtvis socialtjänsten kopplas in, och dels, tillsammans med föräldrarna, närvara vid polisförhör med de skyldiga, samt göra en egen utredning om deras familjeförhållande och om eventuella lämpliga åtgärder. Dessutom bör man starkt överväga att förflytta, och kanske splittra på, de elever som visar sig ha varit drivande i mobbningen. Slutligen bör skadeståndsskyldighet gentemot den mobbade utredas, både för de skyldiga och för skolan.

Det är samhällets förbannade plikt att se till att skolan är en trygg miljö för alla de som vistas där. Och det är för mig självklart att när barn utsätts för vidrigheter som mobbning, så skall man agera kraftfullt mot de som gjort sig skyldiga till övergreppen och se till att de inte har möjlighet att göra om det. Gör man inte det, utan bara t.ex. erbjuder den mobbade möjligheten att få byta skola, så säger man att lösningen ligger hos offret och således även indirekt att det är dess eget fel att han/hon har blivit mobbad. Applicera det tankesättet på rån eller våldtäkt, och se hur det känns...

Read more...