Mos Maiorum behöver granskas nyanserat

En förkortad variant av texten nedan har publicerats på Nyheter 24.

Mos Maiorum, eller "reva på steroider", har genererat spaltmeter av avsky och fördömanden. I ETC publiceras en teckning som träffsäkert illustrerar bilden av insatsen (och polisen): någon sorts polis-orch med "Mos Maiorum" på bröstet gör sig reda att slakta en flyktingkvinna och hennes barn. Människor uppmanas att göra motstånd, att störa och protestera. Historier dyker upp, exempelvis om hur polisen har delat upp passagerarna i en tunnelbanevagn i "vita" och "icke-vita". Många papperslösa är skärrade, och håller sig inne.

Reaktioner förvånar inte. Mos Maiorum associeras till två av de känsligaste ämnena i Sverige idag, migration och rasism. Papperslösa migranter är väldigt utsatta, även i Sverige. Ett verkställt avvisningsbeslut innebär en personlig tragedi för den berörda familjen, och en del beslut ter sig väldigt hårda. Även efter lagändringen där "synnerligen ömmande omständigheter" ändrades till "särskilt ömmande omständigheter" väntar exempelvis en familj med en apatisksjuåring på ett troligt besked om att en utvisning skallverkställas. Samtidigt finns det idag på grund av bland annat krigen i Syrien och Irak mängder med människor i vårt närområde i desperat behov av asyl, och för alla förutom en liten mängd kvotflyktingar saknas helt lagliga vägar in i Europa.

Många svenskar med utländsk bakgrund upplever dessutom i vardagen att de blir kontrollerade, bland annat av just polisen, bara på grund av sin mörkare hud- eller hårfärg. Författaren Sami Said beskrev nyligen en sådan situation på ettskarpt och målande sätt. Därför är det inte konstigt att de utökade inre utlänningskontroller i bland annat tunnelbanan som gränspolisen gjorde förra våren (det som felaktigt kallades "Reva") väckte så mycket ilska. Och därför är det föga förvånande att Mos Maiorum kritiseras kraftigt.

Mos Maiorum har dock inte inneburitnågon ökning av antalet inre utlänningskontroller, så det finns alltså ingen anledning för papperslösa att vara oroligare än vanligt. I Sverige handlar insatsen främst om att kartlägga rutter, och därigenom komma åt de nätverk som står för flyktingmugglingen. Lyckas man med det så blir det svårare att fly hit och söka asyl. Samtidigt så kommer troligtvis färre människor råka illa ut på vägen hit. En del nätverk visar väldigt lite hänsyn till dem de smugglar in i Europa, vilket inte minst de många fruktansvärda tragedier med drunknade flyktingar på Medelhavet visar.

Grunden både i insatser som Mos Maiorum och i Gränspolisens vanliga linjearbete med inre utlänningskontroller är de lagar vi har fattat beslut om i riksdagen och de avtal vi har anslutit oss till via EU. Dessa kan, och bör, ifrågasättas och kritiseras. Jag har även full respekt för att man kan välja att med icke-vålds aktioner försöka hjälpa enskilda människor som hamnar i kläm. Människor råkar alltid illa ut i stora byråkratiska system, det finns något avhumaniserande i att avkrävas att tillämpa ett stelt regelverk oavsett hur enskilda drabbas. Just i migrationsrätten är detta speciellt tydligt.

Det är beundransvärt att människor engagerar sig mot orättvisor och för utsatta grupper eller individer. Men det finns bättre och sämre sätt att göra "motstånd" på. Historien om poliser som rasprofilerar på tunnelbanan visade sig helt sakna täckning i någon verklig händelse. Den sortens ryktesspridning ger upphov till rädsla och förtvivlan helt i onödan, samtidigt som man sprider nidbilder av samhället i allmänhet och polisen i synnerhet. För en del verkar viljan att polarisera mot exempelvis polisen och få sin världsbild spridd och bekräftad vara en lika närvarande del i "motståndet" som viljan att stå upp för utsatta. Samma tendenser finns i både texter och bilder, exempelvis polis-orchen i ETC.

Att måla upp en bild av en fascistisk poliskår är inte bara felaktigt, det gör det också svårare för oss poliser att göra vårt jobb. Det drabbar både enskilda brottsoffer och rättssamhället i stort. På liknande sätt är bilden av vår stat som en förtryckande skendemokrati kontraproduktiv då den lika mycket avskräcker människor ifrån att engagera sig i de demokratiska processerna som manar till handling. Den parlamentariska demokratin må ha många fel och brister, men det är ändå det bästa systemet många av oss känner till. Och för att minska utsattheten för människor på flykt krävs också främst politiska beslut. Möjligheten för civilsamhälle och frivilligorganisationer att verka för en allt mer humanistisk migrationspolitik har nog heller aldrig varit bättre. Genom att fungera som en samtalspartner med och blåslampa på en s-mp regering som vill stärka det humanistiska perspektivet på migrationspolitiken kan man verkligen vara med och påverka.

Namnet "Mos Maiorum" är sällsynt illa valt, då det implicerar viljan att stänga ute dem som inte följer inhemska traditioner. Och det är bra att både insatsen och politiken den bygger på granskas. Liksom polisiära ingripande eller arbetssätt som synbart bygger på rasistisk profilering behöver granskas och diskuteras på ett nyanserat sätt. Men om bred och reflexmässig kritik blandas med påhitt och påhopp så leder det nog snarare till att det blir svårare att få de relevanta poängerna att nå fram. Om man tvärtom är konkret och nyanserad i den kritik som framförs, så förbättras möjligheten att hjälpa både myndigheter och politiker att se brister och vidta åtgärder. Jag är övertygad om att det är det bästa sättet att få till långsiktiga förbättringar i både migrationspolitiken och hos polisen.  

Read more...