Rättssäkerhet och pyromani

Så har, antagligen, den så kallade "gryningspyromanen" slagit till igen. Någon har satt eld på tre olika fastigheter i Ystad, och i samband med den tredje branden vid 3-tiden igår natt så greps den 47-årige mannen som blivit känd under namnet "gryningspyromanen". Han anhölls även senare på sannolika skäl misstänkt för mordbrand.

Eva-Gun Westford, informatör på Skånepolisen nämnde i P1s Studio Ett att polisen hade haft kontinuerlig bevakning på "gryningspyromanen" fram tills relativt nyligen, men att de hade behövt upphöra med bevakningen på grund av kostnadsskäl/resursbrist. Inte så långt därefter brinner det igen.

"Gryningspyromanen" har gripits, anhållits och även häktats ett antal gånger för mordbrand. Han tros sedan 1996 ha bränt ned hundratals hus, många med mycket stort kulturvärde. Mordbrand är dock mycket svårt att bevisa, speciellt då objektet brinner ned, och mannen nekar till brott och har gång på gång släppts till slut.

Jag har själv ingen som helst kunskap om den bevisning som gör att "gryningspyromanen" misstänks för att ha orsakat alla dessa bränder, men baserat på vad som rapporteras i media så verkar det onekligen som om han med största sannolikhet har gjort sig skyldig till, om inte alla, så ett antal av de mordbränder som han har misstänkts för. Men eftersom kraven på rättssäkerhet är mycket högt ställda i Sverige och brottet är svårt att bevisa så går han hela tiden fri.

Det finns för och nackdelar med allt. Våra hårda krav på rättssäkerhet gör att vi antagligen har relativt få oskyldigt dömda i Sverige. Men juridik är och förblir en bedömningssport, vilket är uppenbart om man ser hur ofta tingsrätten och hovrätten dömer helt olika och sedan några av justitieråden i högsta domstolen är skiljaktiga. Om vi vill vara säkra på att aldrig döma någon oskyldigt så kommer vi heller aldrig att kunna döma någon alls. I slutändan blir det en avvägning där man vill ha en fungerande rättsskipning och samtidigt starkt värna individens rätt att slippa att bli oskyldigt dömd. Eftersom kravet att inte döma en oskyldig rättmätigt är mycket hårdare än kravet att döma skyldiga har ett antal våldtäktsoffer upplevt en andra kränkning och förnedring då det enligt domstolen inte gått att "bortom rimligt tvivel" bevisa att gärningsmannen var skyldig. Även detta är naturligtvis en bedömning och avvägning i varje enskilt fall, påverkad av praxis och andra rättskällor, men som i grunden handlar om värderingar.

Vad gäller "gryningspyromanen" så har än så länge så vitt jag har förstått inga människor omkommit i någon av bränderna han misstänks ha anlagt. Men, som Björn Karlsson, som med sin familj bor i en lägenhet i huset där det brann i natt påpekade, det är bara en tidsfråga innan någon gör det. Och det faktum att i värsta fall ett antal män, kvinnor och barn riskerar att brinna inne i en ny mordbrand anlagd av "gryningspyromanen" illustrerar på ett starkt sätt samhällets dilemma med motsättningen emellan krav på rättssäkerhet och krav på skydd av medborgare och rättstrygghet. Jag funderar ofta på om vi inte har etablerat en praxis där beviskraven sätts väl högt (och att man med ett bättre fungerande system för resning ändå kan skydda medborgarna emot felaktiga domar) Men visst, om jag någon gång blev oskyldigt anklagad för t.ex. våldtäkt så hade jag naturligtvis tänkt annorlunda...

Read more...

Bra beslut av DO - men niqab i barnomsorg är fortfarande problematiskt

DO har slutligen fastställt att det är hennes uppfattning att det vore diskriminerande att utestänga en student ifrån en barnskötarutbildning enbart på den grund att hon bär niqab. Eftersom studenten ifråga under tiden för den rättsliga prövningen har fått gå kvar på skolan och detta enligt DO har gått bra, så anser hon det även bevisat att niqaben inte förorsakade några oöverstigliga hinder för undervisningen. Och just med tanke på att studenten kunnat fullfölja sin utbildning anser inte heller DO att det finns anledning till att driva ärendet till domstol. Allt detta presenteras av DO i en artikel på dagens DN Debatt.

Frågan om niqabens plats i det svenska samhället har i omgångar väckt en oproportionerligt stor debatt (kallad "burkadebatt" trots att det inte finns några burkor i Sverige). Det har påpekats att niqaben är ett uttryck för kvinnoförtryck. Det håller jag med om. Även om det på individnivå garanterat finns många kvinnor som helt självmant och utan något tvång väljer att använda niqab, så gör de det valet i ett kulturellt och religiöst kontext som är djupt patriarkaliskt. Så på en strukturell nivå är det solklart frågan om kvinnoförtryck. Är då ett förbud mot niqab ett bra sätt att bekämpa det individuella och strukturella förtryck som niqab innebär? Personligen tror jag absolut inte det. Konsekvensen av förbud blir snarare att kvinnor som redan är utsatta stängs ute ifrån arenor som ger dem möjlighet att vidga sina perspektiv och vyer.

Grunden för ett öppet samhälle måste vara att utgångspunkten är att alla olikheter och särarter skall tillåtas i den mån de inte kränker någon annans rättigheter. Därför är det mycket tråkigt att flera europeiska länder och även svenska riksdagsledamöter som Staffan Danielsson (c) vill ha ett förbud emot niqab eller burka på allmänna platser. Som tur är finns det dock fortfarande ett brett politiskt konsensus i Sverige om att ett sådant förbud inte är aktuellt. Däremot har debatten i Sverige främst förts om huruvida niqab borde vara tillåten i skolan eller på de utbildningar som skall leda fram till ett jobb inom skola eller barnomsorg, därav fallet som DO precis har behandlat.

Vad gäller rätten att gå på en utbildning, så har DO nu konstaterat att det vore diskriminering att en elev nekas plats på en utbildning för barnskötare enbart för att hon bär niqab. DO klargjorde dock att yttrandet inte skall uppfattas som att det vore diskriminering att neka någon som bär niqab att därefter få ett arbete som barnskötare. Om nu kvinnan i fråga ändå inte kommer att få jobba som barnskötare, så kan man tycka att det är ett slöseri med samhällets resurser att utbilda henne. Faktum är att jag ändå gillar DOs beslut. Universitet och högskolor utbildar inte bara människor för att de skall få jobb (om det vore så skulle antagligen ett antal utbildningar genast få kraftigt reducerade platser) utan de fungerar även som samhälls- och folkbildare och verkar för att ge kunskap och vidga perspektiv. Och det torde ske både för studenten som bär niqab och för hennes omgivning.

Vad gäller frågan som DO inte har besvarat, nämligen om det vore diskriminering att inte anställa en färdigutbildad barnskötare som bär niqab på sitt lokala dagis, så är den mer komplicerad. Jag anser definitivt att det är legitimt att en anställande chef tar med i sin bedömning av de sökande till en barnskötarplats att en av de sökande bär niqab och därför hämmas i sin kontakt med barn och kollegor, vilket troligtvis leder till att hon får betydligt svårare att få anställning.

Om kvinnan med niqab däremot söker anställning i en muslimsk religiös friskola, så torde hennes chanser att få jobb vara betydligt bättre. Är det då ett problem om kvinnor i niqab är lärare i religiösa friskolor. Ja, jag tycker faktiskt det, och inte för att läraren inte kan undervisa, det går säkert bra att göra i niqab, utan för att hon kommer att vara ett exempel för de pojkar och flickor som går på skolan som riskerar att påverka dem till att tänka att kvinnor av religiösa, kulturella eller moraliska skäl bör täcka ansiktet. Fast det problemet skapas dock i mycket större grad av förekomsten av religiösa friskolor där barn indirekt utsätts för religiös indoktrinering än av det faktum att en lärare bär heltäckande slöja. Så jag ser egentligen mycket tyngre skäl att förbjuda religiösa friskolor än att förbjuda kvinnor som bär niqab att arbeta inom barnomsorg eller skola.

Sammanfattningsvis så tycker jag att DO har fattat ett bra beslut, öppenhet och tolerans för mångfald skall vara en utgångspunkt i möte med andra kulturer, och människor skall i den mån det inte ligger andra till last få leva och klä sig dom de vill. Men det är också viktigt att ta fasta på att det finns svåra frågor som DO inte har besvarat vad gäller niqabens, och på ett bredare plan religionens, plats i skola och barnomsorg. Och här har i alla fall jag en annan utgångspunkt. Barn har inte bara rätt till undervisning och omsorg, utan också rätt till en miljö fri ifrån alla former av indoktrinering. Och detta gäller även religiös indoktrinering, oavsett vad deras föräldrar må tycka om saken.

Read more...