Det pragmatiska, ideologiska miljöpartiet

Så det visar sig att regeringens utspel om bland annat vård till papperslösa ingick i ett större sammanhang där man har kommit överens med miljöpartiet om att göra upp om migrationspolitiken. Uppgörelsen, som kallats "historisk", innebär bland annat att papperslösa flyktingar ska kunna få vård och att deras barn skall få rätt att gå i skolan (något Moderaterna tidigare varit emot), samt att identifikationskraven för anhöriginvandring skall lättas upp och att det ska bli möjligt att komma hit för att starta nya företag.

Samtliga av dessa förändringar av den nuvarande politiken är väldigt välkomna och kommer att mycket konkret förbättra livet för mängder med människor som lever under utsatta förhållanden. Att man har kommit fram till en överenskommelse, trots att moderaterna med migrationsminister Tobias Billström i spetsen har varit notoriskt hårdföra i sin inställning till bland annat papperslösa, beror troligtvis på flera olika saker. Statsministern själv nämnde nödvändigheten av att stänga ute de främlingsfientliga Sverigedemokraterna ifrån politiskt inflytande över migrationspolitiken. Men dessutom krävdes det att det skulle finnas ett parti att göra upp med. Och det faktum att den stela och på många sätt kontraproduktiva blockpolitiken har brutits upp på vänsterkanten har gjort att miljöpartiet igen kan ta den konstruktiva roll de tidigare haft, som ett ideologiskt orienterar men ändå pragmatiskt mittenparti som slåss för sina hjärtefrågor. När vänsterpartiet gnäller om att miljöpartiet sålt sig för billigt, så konstaterar samtidigt Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson att miljöpartiet är det mest "extrema" partiet i invandringsfrågor i Sveriges riksdag, och ett finare betyg får man leta efter... Och socialdemokraterna, som inte verkar ha fastnat i vänsterpartiets gnällfälla där allt som de själva inte varit med om att bestämma är dåligt, hur goda effekter det än må leda till, uppskattar att papperslösa får rätt till vård och skola och välkomnar att Billström har blivit överkörd.

Nu får man främst glädjas över att ett viktigt steg har tagits för en humanare migrationspolitik och för att förbättra situationen för papperslösa i Sverige (något som vi som sagt fått FN-kritik för). Men man kan även glädjas över att miljöpartiet åter finns i den ansvarsfulla och konstruktiva roll som ett ideologiskt styrt men pragmatiskt arbetande obundet parti i vilken de på så många sätt konkret har påverkat och förändrat det svenska samhället tidigare. Bra jobbat!

Uppgörelsen kommenteras även på ledarplats i DN, SvD, Aftonbladet, mm.

Read more...

Välkommet men sent påtänkt

Jag visste att fiskebestånden omkring Europa (och i stora delar av världshaven) är kraftigt överfiskade. Jag visste att fiskeindustrin bedriver ett rovfiske som inte bara leder till en ekologisk katastrof i de marina ekosystemen, utan även saboterar möjligheterna för framtidens fiskare att kunna livnära sig på sitt yrke. Men jag visste faktiskt inte att man i Europa helt lagligt kan dumpa mängder av den fisk man fångat i havet igen om den inte är tillräckligt värdefull, vilket tydligen sker med 70% av all plattfisk och 50% av all vitfisk (som t.ex. torsk eller kolja). Det framgår inte hur stor andel av vad som kanske rör sig om en miljon ton fisk årligen som slängs tillbaka i tid för att kunna överleva, men man får väl anta att en överväldigande del redan är fiskkadaver när det dumpas... Så även om det är mycket välkommet att den här motbjudande företeelsen nu är på gång att förbjudas, så blir nyheten i sig bara ytterligare en påminnelse om hur fiskeindustrin är i otakt med värderingar om ekologi och hushållande med naturresurser...

Read more...

Äntligen beslut om vård till papperslösa!

Även om det verkar som om mycket fortfarande är oklart vad gäller regeringens överenskommelse om att papperslösa nu skall få rätt till vård (något som av FNs specielle rapportör om rätten till hälsa anses vara en mänsklig rättighet och som Sverige har fått mycket kritik för att ha nekat) så är beslutet hur som helst ett stort och viktigt steg framåt! Och det är även mycket glädjande att det i överenskommelsen också ingår att papperslösa barn skall ha rätt till skolgång samt att papperslösa skall ha rätt att starta företag.

Man skulle kunna säga mycket om att det har dröjt så länge att ge papperslösa de här till synes självklara rättigheterna. Och det är uppenbart att det under allianstiden har varit Moderaterna som har hållit tillbaka (att inget gjorts tidigare får Socialdemokraterna ta ansvar för). Men idag får det räcka med att glädjas åt att ett viktigt steg har tagits i en av de frågor som mest befläckat Sveriges anseende vad gäller mänskliga rättigheter inom vårt eget lands gränser.

Nu hoppas man bara att beslutet leder till konkreta åtgärder som kan komma de här utsatta människorna till gagn så snart som möjligt. Även om jag förstår att det kommer att ta ett tag innan en lagstiftning som löser alla finansiella bitar är på plats (frågan skall tydligen gå till omröstning i riksdagen efter årsskiftet), så gäller det för regeringen att gå ut med tydliga rekommendationer till landstingen så att de som inte redan nu ger papperslösa vård snarast omprövar sina rutiner.

Read more...

DNA-dusch som hjälp mot brott

300 butiker i Sverige skall nu utrustas med utrustning som sprutar ut ett biologiskt framställt DNA då överfallslarmet går. Detta DNA kommer sedan att kunna spåras på dem som befunnit sig i butiken under tre veckor. Tekniken har tydligen använts framgångsrikt i USA och England.

Om metoden verkligen fungerar så bra som det är tänkt, så kommer den inte bara göra det lättare att utreda butiksrån, utan även troligtvis minska antalet rånförsök genom att ha en avskräckande effekt. Det kan inte annat än välkomnas. Men man får hoppas att butikerna som installerar de här duscharna med biologiskt DNA även ser över sina överfallslarm. För baserat på min erfarenhet som polis så vet jag att en överväldigande majoritet av alla larm är falska, och det känns lite onödigt att spraya ut DNA-duschen över ett antal vanliga kunder som råkade befinna sig i butiken då elsystemen strulade...

Faktum är att om samma teknik kunde göras så pass billig och säker att den kunde kopplas till larmanordningar på bostäder, så skulle den kanske även kunna vara till stor hjälp mot den epidemi av inbrott som många områden drabbas av.

Read more...

Solidaritet, mänskliga rättigheter och mobiler

Anställda som jobbar i veritabla arbetsläger där de tvingas slita elvatimmarsdagar under sexdagarsveckor, men ändå får så lite betalt att de inte kan leva på lönen om de inte arbetar övertid. Arbetare som inte får prata med varandra, eller ens le emot varandra, för att det anses skada produktiviteten. Det är så det ser ut i det taiwanesiska företaget Foxconns kinesiska fabriker. Och komponenterna som tillverkas där levereras till amerikanska, europeiska och japanska IT-jättar som Apple, Dell, Sony, Nokia och Ericsson för att sedan bli en del i t.ex. en ny I-phone.

De kinesiska arbetarna befinner sig i en situation som innebär det sämsta av två världar. De utsätts för en rå och otyglad marknadsekonomi där allt handlar om att företaget de jobbar för skall tjäna pengar på en enorm global efterfrågan på elektronikprodukter. Samtidigt lever de i en hård diktatur där deras möjligheter att protestera emot rovdriften är extremt begränsade. Så i spelet där allt ifrån kinesiska kapitalister (i symbios med det styrande kommunistpartiet), multinationella företag i väst och slutkonsumenter av IT-produkter i t.ex. Sverige är vinnare på en prispress på elektronik, så är det de kinesiska arbetarna som betalar priset.

Så vem har då ansvar för deras situation? Självklart ligger det största ansvaret hos de företag som driver rovdriften, och hos den kinesiska diktaturen, men det sipprar även ned på samtliga som tar del av vinsterna ifrån slavarbetet. Visst, det är svårt att ta ansvar för något som man inte känner till, men man kan inte heller svära sig fri ifrån allt bara för att man väljer okunskapens och omedvetenhetens enkla väg... För oss i Sverige innebär det ett ansvar som konsumenter, men även ett ansvar som medborgare. Det är omöjligt för en enskild konsument att ha koll på alla led i alla produkter som han eller hon köper. Därför behövs det regleringar, lagkrav på företag att redovisa och styrmedel som förbud och skatter på produkter som inte håller måttet vad gäller arbetsrätt, mänskliga rättigheter eller miljö ("CSR", Corporate Social Responsibility). Behovet av att det ageras på en politisk nivå är därför mycket stort. Det färska exemplet med hur indiska läkemedelstillverkare förorenar sitt närområde på ett sätt som inte bara förstör lokal natur, utan även riskerar att öka antibiotikaresistensen hos bakterier, är talande, där finns det helt enkelt ingen information som konsumenten kan använda för att undvika att bidra till miljöförstörelsen eftersom det är sekretessbelagt var tillverkningen av medicinerna sker.

Det kinesiska exemplet visar väldigt tydligt på att det krävs ett större ansvarstagande på både politisk och personlig nivå. Men det kräver också att man både som konsument och som politiker vågar gå emot alla de starka krafter som säger att det visserligen är viktigt med mänskliga rättigheter och en bra miljö, men om konsekvenserna drabbar någon utanför vår egen sfär så är det nog ändå viktigare att våra företag får fortsätta att tjäna stora pengar och att vår egen befolkning nöjt får fortsätta att konsumera billiga varor. Denna attityd har lyst igenom väldigt tydligt när amerikanska eller europeiska politiker t.ex. skall förhandla fram nya frihandelsavtal med länder i syd, och har illustrerats med smärtsam tydlighet under de pågående folkresningarna i Nordafrika och Mellanöstern. Vad som är lönsamt trumfar fortfarande ut vad som är rätt och riktigt, och man är fortfarande sig själv närmast i Väst.

Faktum är att sann solidaritet i utrikes- och handelspolitik är mycket ovanligare än man skulle vilja hoppas på i våra upplysta demokratier. Men det är också ett faktum att den är vanligare på den politiska vänsterkanten en till höger (även om det finns ytterst pinsamma undantag, som får behandlas i ett annat inlägg...), något som kan göra mig som liberal kluven emellan min syn på inrikespolitik och utrikespolitik. Som tur är finns det ett alternativ, det gröna alternativet, som kombinerar en stark solidaritet med omvärlden med en frihetlig, liberal, grundsyn på människan. Det är också ofta gröna partier som går i bräschen för den så viktiga kampen emot att vi i Väst bidrar till miljöförstöring och kränkning av mänskliga rättigheter i andra delar av världen (som hela det här inlägget handlar om).

Read more...