Solidaritet, mänskliga rättigheter och mobiler

måndag 28 februari 2011

Anställda som jobbar i veritabla arbetsläger där de tvingas slita elvatimmarsdagar under sexdagarsveckor, men ändå får så lite betalt att de inte kan leva på lönen om de inte arbetar övertid. Arbetare som inte får prata med varandra, eller ens le emot varandra, för att det anses skada produktiviteten. Det är så det ser ut i det taiwanesiska företaget Foxconns kinesiska fabriker. Och komponenterna som tillverkas där levereras till amerikanska, europeiska och japanska IT-jättar som Apple, Dell, Sony, Nokia och Ericsson för att sedan bli en del i t.ex. en ny I-phone.

De kinesiska arbetarna befinner sig i en situation som innebär det sämsta av två världar. De utsätts för en rå och otyglad marknadsekonomi där allt handlar om att företaget de jobbar för skall tjäna pengar på en enorm global efterfrågan på elektronikprodukter. Samtidigt lever de i en hård diktatur där deras möjligheter att protestera emot rovdriften är extremt begränsade. Så i spelet där allt ifrån kinesiska kapitalister (i symbios med det styrande kommunistpartiet), multinationella företag i väst och slutkonsumenter av IT-produkter i t.ex. Sverige är vinnare på en prispress på elektronik, så är det de kinesiska arbetarna som betalar priset.

Så vem har då ansvar för deras situation? Självklart ligger det största ansvaret hos de företag som driver rovdriften, och hos den kinesiska diktaturen, men det sipprar även ned på samtliga som tar del av vinsterna ifrån slavarbetet. Visst, det är svårt att ta ansvar för något som man inte känner till, men man kan inte heller svära sig fri ifrån allt bara för att man väljer okunskapens och omedvetenhetens enkla väg... För oss i Sverige innebär det ett ansvar som konsumenter, men även ett ansvar som medborgare. Det är omöjligt för en enskild konsument att ha koll på alla led i alla produkter som han eller hon köper. Därför behövs det regleringar, lagkrav på företag att redovisa och styrmedel som förbud och skatter på produkter som inte håller måttet vad gäller arbetsrätt, mänskliga rättigheter eller miljö ("CSR", Corporate Social Responsibility). Behovet av att det ageras på en politisk nivå är därför mycket stort. Det färska exemplet med hur indiska läkemedelstillverkare förorenar sitt närområde på ett sätt som inte bara förstör lokal natur, utan även riskerar att öka antibiotikaresistensen hos bakterier, är talande, där finns det helt enkelt ingen information som konsumenten kan använda för att undvika att bidra till miljöförstörelsen eftersom det är sekretessbelagt var tillverkningen av medicinerna sker.

Det kinesiska exemplet visar väldigt tydligt på att det krävs ett större ansvarstagande på både politisk och personlig nivå. Men det kräver också att man både som konsument och som politiker vågar gå emot alla de starka krafter som säger att det visserligen är viktigt med mänskliga rättigheter och en bra miljö, men om konsekvenserna drabbar någon utanför vår egen sfär så är det nog ändå viktigare att våra företag får fortsätta att tjäna stora pengar och att vår egen befolkning nöjt får fortsätta att konsumera billiga varor. Denna attityd har lyst igenom väldigt tydligt när amerikanska eller europeiska politiker t.ex. skall förhandla fram nya frihandelsavtal med länder i syd, och har illustrerats med smärtsam tydlighet under de pågående folkresningarna i Nordafrika och Mellanöstern. Vad som är lönsamt trumfar fortfarande ut vad som är rätt och riktigt, och man är fortfarande sig själv närmast i Väst.

Faktum är att sann solidaritet i utrikes- och handelspolitik är mycket ovanligare än man skulle vilja hoppas på i våra upplysta demokratier. Men det är också ett faktum att den är vanligare på den politiska vänsterkanten en till höger (även om det finns ytterst pinsamma undantag, som får behandlas i ett annat inlägg...), något som kan göra mig som liberal kluven emellan min syn på inrikespolitik och utrikespolitik. Som tur är finns det ett alternativ, det gröna alternativet, som kombinerar en stark solidaritet med omvärlden med en frihetlig, liberal, grundsyn på människan. Det är också ofta gröna partier som går i bräschen för den så viktiga kampen emot att vi i Väst bidrar till miljöförstöring och kränkning av mänskliga rättigheter i andra delar av världen (som hela det här inlägget handlar om).

4 kommentarer:

Edwin,  28 februari 2011 kl. 13:35  

Foxconn: Hårda arbetsvillkor,11 av 9000000 tog självmord. Likväl bättre än alternativet för dem.

"De stora skaror villiga och billiga migrantarbetare från Kinas inre som hittills fyllt fabrikerna börjar nu glesna. Ett nytt sätt för IT-industrin att få billig och flexibel arbetskraft är att ta in ”praktikanter” på tre till sex månader från provinsernas yrkesskolor."

Här har vi dock problemet, för det är när arbetskrafen blir bristvara som kapitalismen ser till att främja arbetarna,då blir det dom som företagen måste kämpa om,via budgivning.
Politiker är än en gång boven i dramat,som tvingar studenter mot sin vilja.

Din väg är den sämsta av alla vägar,då dör kineserna i drivor när företagen tvingas lägga ned när vi konsumenter tvingas sluta köpa deras produkter.
Din liberala syn hamnar i motsägelse i din tro på politiker.
Jag håller dock med om att information måste vara fri,även om medicin.

Anonym,  28 februari 2011 kl. 18:25  

"men ändå får så lite betalt att de inte kan leva på lönen om de inte arbetar övertid. "

Felaktigt. Hela det kinesiska mingong-fenomenet går ut på att arbetarna bor, äter och jobbar hos arbetsgivaren och skickar sisådär 100% av pengarna de tjänar hem till de rurala inlandsprovinserna de kommer ifrån. Det är bara att ta en titt på vilken kinesisk arbetsannonssida som helst, klassiska migrant worker-yrken såsom servitris, städare, byggnadsarbetare och ja, industriarbetare har alltid lönen listad som separat, utöver gratis bostad och mat.

Med det sagt påstår jag inte att förhållandena hos företag som Foxiconn på något sätt är att betrakta som bra. Men rätt ska fan vara rätt, får lust att slå in datorskärmen varje gång jag läser holier-than-thou-påståenden om kinesiskt "slavarbete" hit och dit med rena faktafel.

Vad tror du förresten är anledningen till att dessa arbetare, bland hundratals miljoner andra, har valt att söka sig till kustprovinserna för att ta jobb inom industrin? Tror du att det är för att de tvingats till det eller för att dessa jobb utgör en FÖRBÄTTRING jämfört med det liv de skulle ha fått leva som fattigbönder i inlandet?

LL,  2 mars 2011 kl. 22:42  

Arbetsvillkoren där verkar extremt hårda. En del förbättringar kan kanske fås genom påtryckningar från kunder och slutkunder i i-länder. Den verkliga förbättringen måste dock ske genom att ta bort handelshinder och genom den allmänna ekonomiska utvecklingen. Att sluta köpa från låglöneländer leder ju knappast till förbättringar där. De väljer ju detta för det är bättre än alternativen. Bättre konsumentinformation, mindre hemlighetsmakeri och korruption är naturligtvis alltid eftersträvansvärt. Vänsterns globaliseringsmotstånd är ofta kontraproduktivt. Jag kan vara kritisk till handeln med Kina då den stöttar en diktatur men dåliga löner och dålig ekonomi i allmänhet blir bara sämre av att undvika att köpa varorna så det är ett mycket dåligt argument för att skuldbelägga konsumenterna.

Martin 3 mars 2011 kl. 00:47  

Edwin, jag tror knappast att kineserna skulle "dö i drivor" om vi köpte mindre av deras elektronik för att fabrikerna kränker arbetarnas rättigheter. Som det ser ut idag så skulle effekten snarare bli att de rika kinesiska kapitalisterna skulle tjäna mindre pengar, och kanske därför se över hur de behandlar sin personal... Och anonym, du har säkert rätt med ditt påstående om att mat och logi oftast ingår (vilket det alltid gör för slavar...) men med villkoren som nämndes i artikeln tycker jag fortfarande inte att behandlingen av arbetarna är acceptabel. Och LL, jag tycker tvärtom att det är viktigt att "skuldbelägga konsumenterna" just för att konsumentmakten skall användas för att pressa fram bättre villkor i producentleden. När det fungerar så ger det varaktiga förändringar. T.ex. har konsumentkrav pressat fram bättre villkor i många textilfabriker i Indien. Alla ni tre verkar ha en för mig antingen naiv eller egennyttig tro på att en helt fri kapitalism skulle vara bäst för alla. Så ser världen helt enkelt inte ut, ofta missgynnas svagare parter enormt mycket och får det snarare sämre efter mötet med t.ex. multinationella företag som exploaterar naturresurser och människor. Resultatet beror både på maktbalanser och på "Code of Conduct" hos företagen, vilket i sin tur beror på Goodwill och konsumentpress. Det är en grov förenkling att säga att arbetarna har det bättre i fabrikerna än de hade haft annars. För det första är det inte säkert att det är så, för det andra så innebär det inte att behandlingen är ok. Tyvärr så brukar många kapitalister på högerkanten helt enkelt hitta ursäkter för att fortsätta att göra det som är bekvämast, det som gör att de kan fortsätta att tjäna pengar utan att behöva bry sig om att ta ansvar...

Skicka en kommentar