Utred hoten mot Linnea

DN rapporterar att det förekommer hets och hot mot rektorn och prästen i Linneafallet. De har då pratat med en expert på Rikskrims IT-brottssektion, Anders Ahlqvist, som rekommenderar dem att anmäla, då de som skriver sådant riskerar att fällas för olaga hot, förutsatt att någon anmäler.

För det första så krävs det ingen anmälan för att utreda brottet olaga hot, då det ligger under allmänt åtal. Naturligtvis krävs det att det kommer till polisens kännedom att brott har begåtts, men gör det det (t.ex. genom Uppdrag Granskning program) så har polisen strikt sett anmälningsplikt och förundersökningsplikt.

Min personliga åsikt är att någon inom polisen borde inleda förundersökingar om både olaga hot och förtal emot de skriventer som har skrivit de värsta texterna om Linnea. Polisens anmälnings- och förundersökningsplikt är ju just till för att beivra brott där målsägaren kanske är för svag eller utsatt för att själv kunna eller vilja anmäla. Och det känns ytterst relevant att beivra den sortens grova hatkampanjer som bedrevs mot Linnea. Det borde vara viktigare än att spekulera i huruvida nya hetskampanjer mot rektorn eller prästen är brottsliga, främst då hennes situation har varit så enormt mycket mer utsatt (även om det ena självklart inte behöver utesluta det andra).

Read more...

Mer om våldtäkt och rättsäkerhet

Att det sprids mycket dynga på nätet märker även en novis som jag. Förtal, desinformation, och allmänna påhopp är vardagsmat. Själv blev jag bland annat jämförd med "Kapten Klänning" och anklagad för att vilja avskaffa rättsäkerheten i kommentarsfältet till artikeln jag skrev om Bjästavåldtäkten. Jag förväntar mig inte att alla skall förstå, och knäppskallar är det svårt att vaccinera sig mot, men jag gör ett fåfängt försök till att reda ut det där med rättsäkerheten.

Det är följande stycke som lett till debatt:

"Självklart kan förundersökningarna bli bättre, men det kommer ändå alltid att finnas mängder med fall där det saknas bevisning och ord helt enkelt står mot ord. I de fallen så kan man inte fälla gärningsmannen, men man får inte heller "fälla" offret genom att utmåla det som om en friande dom är ett besked ifrån domstolen att gärningsmannen är oskyldig (och därigenom att offret har ljugit). Det är det inte, det är endast ett besked på att vi inte helt säkert kan veta att gärningsmannen är skyldig, vilket är en helt annan sak. Därför måste både media och allmänhet vara väldigt försiktiga i hur de tänker på och formulerar sig kring en frikännande dom, vilket kanske går emot ett behov av enkla svar och ställningstaganden."

Domstolen prövar om en person kan dömas som skyldig för brott, dvs den prövar om det kan ställas bortom rimligt tvivel att gärningspersonen är skyldig. Kan det inte det som måste han, på grund av våra principer frias. Det innebär dock inte att domstolen har klargjort att han är oskyldig. För det skulle det krävas en omvänd bevisbörda, dvs den misstänkte skulle behöva bevisa bortom rimligt tvivel att han omöjligt kunde ha begått gärningen han är anklagad för. Och så fungerar helt enkelt inte rättssystemet, tack och lov. För att exemplifiera så kan vi ta en förenklat resonemang kring det välkända "Lindomemordet". Säg att två inbrottstjuvar tillsammans bryter sig in i en villa som de tror är tom. Väl där inne stöter en av dem på den pensionär som bor där. Han reagerar hänsynslöst och slår ihjäl pensionären. Båda personerna grips, men de skyller på varandra och utredningen misslyckas med att klargöra vem som bara gjort sig skyldig till (försök till) grov stöld och vem som gjort sig skyldig till mord. Då man inte kan riskera att döma den av dem som enbart begått en stöld för mord, så frias båda från den misstanken trots att man vet att en av dem har begått mordet. Det är helt i enlighet med grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Båda frikänns alltså, helt korrekt.

Om vi nu tar tillbaka resonemanget till våldtäkter, så kan har vi igen en ord-mot-ord situation där kvinnan säger sig ha blivit våldtagen och mannen nekar. Endast de två vet sanningen. Rätten kan mycket väl göra bedömningen att det är troligt att kvinnan faktiskt har blivit våldtagen, men om det inte kan visas bortom rimligt tvivel så måste mannen frias (detta då kravet att inte döma oskyldiga är strängare än kravet att de skyldiga skall dömmas). Det innebär dock självklart inte att han behöver vara oskyldig. Den som hävdar att en friande dom i ett våldtäktsfall är en garant för oskuld, och skall behandlas så, måste konsekvent också se på de två männen som anklagades för Lindomemordet som garanterat oskyldiga båda två, trots att vi vet att minst en av dem (kanske båda) har begått mord.

Nu till våldtäktsoffren. Det finns alltså mängder med tjejer som blivit utsatta för våldtäkter där det inte går att bevisa med tillräcklig säkerhet att gärningsmannen är skyldig, och då måste han frias. Men man borde förklara för dom och för allmänheten att det inte betyder att de anklagas för att ljuga, och att det de säger inte är sant, bara att det inte går att bevisa. Och visst finns det fall med falska anklagelser, och då kan man också lagföra den personen för falsk angivelse. Det är först då som bevisbördan vänds på riktigt, för då måste rätten visa bortom rimligt tvivel att den som anmält våldtäkten faktiskt uppsåtligt ljuger om händelsen. Och fälls "målsägaren" för falsk angivelse mot "gärningsmannen" vad gäller den våldtäkt som han anklagats för, så kan man också hävda att det faktiskt är rättsligt bevisat att han är oskyldig.

Problemet verkar vara att människor har svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. I en situation där det faktiskt inte går att veta vad som har hänt, så måste man både skydda den potentiella gärningsmannens rätt att inte dömmas då han kan vara oskyldig och offrets rätt till stöd, hjälp och att inte kränkas igen av rättsprocess eller omgivning. Svårt? Ja, men så ser verkligheten ut.

Read more...

Moraliskt haveri i Bjästa

Efter att ha sett Uppdrag Gransknings reportage om hur 14-åriga "Linnea" först blir våldtagen och sedan utsatt för en veritabel hatkampanj av nästan hela sin omgivning kände jag att jag behövde skriva ett lite längre inlägg. Det är publicerat på Newsmill. Programmet debatteras även flitigt på t.ex. DN och har lett till både uttalanden av skolministern och att prästen i inslaget utreds av sitt domkapitel.

Read more...

Asks pudel slutet på historien?

Så har då justitieministern till slut, efter sex dagar, tagit tillbaka uttalandet om skampåle för misstänkta sexköpare. Det är häpnadsväckande att det tog sex dagar för Ask att förstå att man inte kan skippa rättstatens grundprinciper för misstänkta sexköpare, och att hon nu gör en pudel torde snarare bero på press utifrån än på att hon själv insåg det absurda i sitt uttalande. Historien diskuterades på ett mycket upplysande sätt av SvDs Sanna Rayman och Thomas Bodström i Studio Ett, och de var rörande överens. Det var bara Asks partikamrat Anna Köning Jerlemyr som försökte hävda att diskussionen borde ha varit om sakfrågan, prostitution, och inte om Asks uttalande. Jag har lyssnat på Jerlemyr under ett Amnestyseminarium om våldtäkter, och jag blev imponerad. Hon verkade vara både balanserad och engagerad. Idag var hon dock totalt fel ute. Att hon hävdade att Asks vansinniga uttalande inte är ett problem får hennes försök att ta upp sakfrågan att framstå mer som en skenmanöver än som ett ärligt engagemang. Då var ROKS ordförande Angela Beausang betydligt mer nyanserad då hon i en artikel på Newsmill både argumenterar för sexköpslagen men också klargör att Asks uttalande är problematiska.

Bodström, som definitivt inte är en personlig favorit, har tack vare Asks grodor bjudits på mängder av gartispoänger. Hans uttalanden i Studio Ett var rakt igenom genomtänkta och oklanderliga. Han kräver nu efter pudeln inte längre Asks avgång, men konstaterar att det antagligen inte är någon nackdel för socialdemokraterna om hon sitter kvar, då hennes trovärdighet som justitieminister är skadad. Det är helt sant, Ask har blivit en utmärkt resurs för de rödgröna...

Read more...

EUs konservativa familjesyn

Idag har tio EU-länder valt att gå före med en gemensam lagstiftning om skilsmässa. Lagförslaget innebär kortfattat att makarna får välja vilket lands lagstiftning som skall reglera skilsmässan, och om det är oense så gäller lagarna ifrån de land där de bott tillsammans längst tid. Sverige har tack och lov lagt in veto mot förslaget, som bland annat skulle innebära att för par som invandrat ifrån t.ex. Iran som skiljer sig så skulle mannen kunna kräva iransk lagstiftning vid skilsmässa om de bott längre tid där än i Sverige. Svensk lagstiftning, som gäller för alla som bor i Sverige, är utmärkt, och bör gälla för alla i Sverige (och gärna på andra platser också...).

För att illustrera hur gammaldags synen på skilsmässa är i Europa så kan nämnas att den ansvarige kommisionären, Viviane Reding ifrån Luxemburg, tog Finlands lagstiftning som ett skräckexempel då det där (liksom i Sverige) inte krävs att båda parterna är överens för att kunna skiljas. För Reding var detta en kvinnorättsfråga, att mannen inte skulle kunna skilja sig ifrån kvinnan utan hennes samtycke. Tankesättet är helt absurt, om kvinnan skulle bli förfördelad av en skilsmässa får man naturligtvis ändra lagstiftningen som styr bodelning så att den blir rättvis, inte göra det omöjligt för en man eller kvinna som vill skilja sig att göra det om makan/maken inte är med på noterna. Dessutom torde problemet med jämställdhet bättre angripas genom att förändra samhället så att kvinnor får en starkare ställning i samhället, bättre lön, etc. inte genom att ge dom rätten att tvinga någon sorts försörjare att stanna kvar. Tilläggas kan att Reding är kristdemokrat...

Read more...

Rättssäkerhet och övergrepp

Under helgen spred sig nyheten om att en flicka som tidigare anmält sin far för ett antal våldtäkter, misshandlar och sexuella ofredanden nu var anmäld för brottet falsk angivelse. Då den då 17-åriga dottern år 2007 anmälde fadern, så greps och häktades han. Han dömdes sedan till fem års fängelse i tingsrätten mot sitt nekande trots att ingen stödbevisning existerade. Senare kom dottern dock fram med nya anklagelser om grova övergrepp, men dessa kunde motbevisas, och fadern friades sedan från alla anklagelser i hovrätten, vilket även åklagaren yrkade på. Nu är alltså dottern, som torde vara i 20-årsåldern idag, anklagad och fadern målsägare.

Fallet illustrerar några av rättsystemets dilemman. Dotterns anklagelser kunde varken bevisas eller motbevisas, men fadern dömdes ändå eftersom dotterns berättelse ansågs trovärdig. Det var först när dottern själv avslöjades med lögner, och på så sätt tappade i trovärdighet, som fadern senare friades (med reservation för att hovrätten kunde ha friat fadern ändå). Med facit i hand så kan man klandra tingsrätten för att de dömde fadern på vad som visade sig vara lösa grunder. Men samma tingsrätt hade kunnat få utstå kraftig kritik om de i ett liknande fall hade friat. Problemet är långt ifrån ovanligt, det finns många tillfällen då en målsägare ger en trovärdig berättelse om en våldtäkt, men då det inte finns någon teknisk bevisning (t.ex. då anmälan inte sker i nära anslutning till brottet).

Under den tiden som jag jobbade med utredningar av grova brott så hanterade gruppen ett fall som väl illustrerade hur mycket som hänger på målsägarens trovärdighet. En kvinna hade anmält ett flertal våldtäkter under en specifik tidsperiod som hon spenderade med ett antal män. Utredarna la ned stort arbete på att identifiera de män hon beskrev, och några greps också. En av de gripna hade dock filmat en av händelserna som målsägaren beskrev som en våldtäkt, och filmen visade inte några tecken på varken ofrivillighet eller vanmakt. Då det inte fanns någon stödbevisning, hela fallet vilade på målsägarens beskrivning, så beslutade åklagaren om att lägga ned hela utredningen. Även om det är mycket möjligt att en eller flera av alla de händelser som kvinnan anmälde faktiskt kvalificerar som våldtäkt, så hade det aldrig gått att få en fällande dom enbart baserat på hennes berättelse då det enda tillfället där det faktiskt fanns bevisning visade sig vara inkorrekt återgivet. En ironisk twist på historien är att den misstänkte uppgav sig ha filmat just för att försäkra sig om att kunna visa att det som skedde var frivilligt då han var medveten om att situationen inbjöd till att misstänka våldtäkt (och i vilket fall som helst verkade vara ytterst etiskt tveksam, med tanke på kvinnans berättelse och hur hon reagerade efteråt).

Det finns många tillfällen då man som polis svär över att rättsystemet är så strikt som det är, då man har fall som är ”polisiärt uppklarade” (vi anser oss veta vad som skett och vem som gjort det) men där bevisningen inte räcker till en fällande dom. Om inte killen i fallet ovan hade filmat, så hade det antagligen varit ett till sådant (om han inte trots allt hade blivit dömd). Och även om jag skulle säga att vi har rätt i en överväldigande majoritet av de fall där vi är säkra, så det kan vara bra att komma ihåg att man faktiskt kan ha fel ibland också.

Men det är minst lika viktigt att komma ihåg att det faktum att ingen döms för ett brott, t.ex. en våldtäkt, då rätten friar en misstänkt, eller då åklagaren lägger ned förundersökningen eftersom det inte finns förutsättningar för en fällande dom, så betyder det inte att det som målsägaren har beskrivit inte har hänt, bara att vi inte kan bevisa det. Det är helt säkert så att många skyldiga gärningsmän frias, och många offer utsätts för ytterligare en förnedring då de upplever att de inte blir trodda. Rättsystemet måste arbeta med höga krav på bevisning, vilket exemplen ovan illustrerar, men det måste också empatiskt och pedagogiskt kunna förklara för offer att det faktum att man inte kunde ställa gärningsmannen till svars på grund av bristande bevisning inte behöver betyda att man inte tror på eller känner för deras berättelser, utsatthet och lidande.

Slutligen kan det vara bra att ha i åtanke att man inte ens i en rättsstat kan ställa krav på att vara helt och totalt säker för att kunna döma till ansvar, för det är man i princip aldrig, och om kraven ställs för högt kommer inga att kunna dömas, med laglöshet som följd. Samhället måste konstant kompromissa mellan rättssäkerhet och rättstrygghet, offrens rätt till skydd och upprättelse. Och med tanke på detta är det nödvändigt att ha en väl fungerande process för resning då ny bevisning dyker upp. Rättsskipning är svårt, och staten måste kunna ta ett ansvar för både alla de mängder av brottsoffer som aldrig får juridisk upprättelse och de fåtal personer som faktiskt döms oskyldiga.

Read more...

Religiös diktatur i norra Nigeria

All religiös lagstiftning hamnar i konflikt med grundläggande mänskliga rättigheter. För närvarande är det olika former av Sharialagar, ortodox islamisk lagstiftning, som visar upp de värsta avarterna av att tillåta kopplingar mellan religion och lag och rätt. Sharialagarnas tillämpning leder ofta till mycket grova kränkningar, och brutala straff. Det förekommer skräckexempel på hur flickorsom blivit utsatta för sexuella övergrepp dessutom döms till grymma straff av shariadomstolar.

Olika kränkningar av mänskliga rättigheter hör ofta ihop. Eftersom ett vapen emot den sortens inskränkthet som utgör den folkliga grunden för sharia, där det nu finns en sådan, är öppen diskussion och debatt, så är det inte särskilt förvånande att en shariadomstol i delstaten Kaduna i Nigeria, där religiös lagstiftning tillämpas, också vill förbjuda den diskussionen. I det aktuella fallet är det en MR-organisation, CRC, som dömts att stänga sina internetsidor. Som tur är är internet rörligt och fritt till sin natur, så det är bara att hoppas att diskussionen hittar till andra forum, och att den i längden kan påverka både folk och makthavare så att sharialagarna skrotas en gång för alla i Nigeria.

Read more...

Reinfeldts försvar vekt

Som tur är verkar historien med Asks nu infamösa uttalanden om att hänga ut sexköpare inte vara slut ännu. Reinfeldt har nu svarat på Bodströms uttalanden, genom att bagatellisera Asks groda och istället hävda att om någon justitieminister borde ha avgått, så var det Bodström själv när Tony Olsson avvek ifrån Hall. Bodström svarar att rymningar sker jämt, och att det är värre att ha en justitieminister som inte kan skilja på misstänkta och dömda. Dessutom vore det, vilket Bodström inte ens nämner, illa nog att hänga ut dömda sexköpare. Skall staten plötsligt informera grannar och familj om alla brott en individ gör sig skyldig till? Och härnäst? Skall även t.ex. otrohet rapporteras till familjen? Nej, det hade räckt om man åtminstone smidigt informerade i de fall när det finns specifika individer som riskerar att utsättas för nya brott, som t.ex. när en person som är dömd för upprepade och grova kvinnomisshandlar inleder en ny relation. Men några sådana ambitioner finns inte. Istället fokuseras på att hänga ut misstänkta sexköpare...

Bodström har självklart rätt igen, och Reinfeldts försök till försvar genom attack känns vekt. Det är ytterst förvånande att Reinfeldt själv inte verkar tycka att uttalandet är särskilt anmärkningsvärt, han kom t.ex. med helt irrelevanta jämförelser i Ekots intervju i lördags. Eftersom Ask inte själv verkar förstå att hon behöver ta kraftfullt avstånd ifrån sina tidigare uttalanden (göra en "pudel"), så är det dessutom förvånande att inte Reinfeldt verkar ha förklarat detta för henne.

Det är bara att hoppas att media, oppositionen, och bloggosfären fortsätter att lyfta frågan, vi kan helt enkelt inte ha en justitieminister som vill ha pöbelvälde för ett specifikt brott i Sverige.

Read more...

Självklart bör Ask avgå

Jag kan inte låta bli att förvånas över att historien med justitieminister Beatrice Ask vansinniga uttalanden om att hänga ut misstänkta sexköpare ändå inte har fått mer uppmärksamhet än vad den har fått. Med tanke på hur lätt media drar igång en häxjakt på politiker över struntsaker så är det både anmärkningsvärt och att Ask närmast tillåts komma undan med att som justitieminister vilja kasta hela rättstaten över ända och instifta någon sorts pöbelvälde, enbart applicerbart på sexköpare. Att statsminister Reinfeldt som brukar vara skicklig i hur han formulerar sig försvarade "Bea" i Ekots lördagsintervju och gjorde helt irrelevanta jämförelser med att dömda pedofiler inte tillåts jobba på dagis utan att pressas av den annars hårdföre intervjuerare Ramberg spädde dessutom bara på frustrationen. Och oppositionen har varit förvånansvärt tyst. Nu uttalar sig till slut socialdemokraternas tidigare justitieminister Thomas Bodström. Bodström brukar vara duktig på att kritisera regeringen, även för problem han själv skapade eller ignorerade under sin period vid makten, men den här gången var han förvånansvärt mild i sin kritik. Enligt Bodström bör Ask antingen ta tillbaka uttalandet eller avgå. Att Ask inte tvingats ta tillbaka uttalandet ännu är ett totalt underkännande av både media, regeringen och oppositionen. Men min åsikt är att det är för sent. Hade det bara varit en groda ifrån Asks sida, så hade hon haft gått om tid på sig att tydligt ta avstånd ifrån uttalandet och förklarat sig. Det faktum att hon inte har gjort det gör att hon absolut bör avgå oavsett om det framöver sätts tillräckligt med tryck på henne att tvinga fram någon form av tydligt tillbakatagande.

Read more...

Miljöförstöring dödligare än krig

Idag är det världsvattendagen, en dag tillägnad att uppmärksamma alla människors behov av rent vatten. I ett land som Sverige, med ett av världens bästa kranvatten, kan det vara lätt att glömma hur beroende man är av tillgång till rent vatten, och hur många som saknar den tillgången. UNEP, FNs miljöprogram, konstaterade idag att fler människor dör i världen av brist på rent vatten än av allt totalt våld, inklusive krig, sammanlagt. Dessutom ligger det enligt UNEP människor med sjukdomar kopplade till förorenat vatten i hälften av världens sjukhusbäddar. Tanken är hisnande. Om man jämför med hur mycket uppmärksamhet problemet får med allt som skrivs om allting ifrån lokala mord till terrordåd och krig över hela världen så verkar frågan om tillgång till rent vatten näsan helt bortglömd och bortprioriterad. Naturligtvis beror detta på faktorer som att media bryr sig mer om närområdet (eller om områden som Nordamerika där folk ser ut som vi och lever som vi) samt att den långsamma död som orsakas av törst och sjukdomar inte ger en lika bra story. Men faktum är att det krävs uppmärksamhet, för uppmärksamhet ger medvetenhet som manar till handling.

Förorenat vatten är någonting vi kan göra något åt, även härifrån Sverige. Vi kan ge mer och bättre bistånd. Vi kan uppmuntra de företag som verkar i områden där människor dör av förorenat vatten att påverka positivt genom sina affärer. Och vi kan sätta press på, och hänga ut och bojkotta om det krävs, de företag som står för föroreningarna. Och självklart kan vi även engagera oss ideellt eller skänka pengar till organisationer som arbetar med frågan.

Faktum är att ett av de mest centrala leden är att europeiska och amerikanska företag som själva har hyfsade standards för utsläpp kritiskt granskar och ställer krav på sina underleverantörer. Om marknaden krymper för produkter ifrån de smutsigaste industrierna, om det inte längre blir lönsamt att förorena heller i de länder där staterna är för svaga eller ointresserade för att kontrollera lokala utsläpp, så kommer industrierna själva att förbättra sin verksamhet. Det är naturligtvis en komplikation att handeln ifrån råvara till färdig produkt sker i så många led att det är svårt att veta hur tungmetallerna i datorn du knappar på har brutits, eller var datorn hamnar när du är färdig med den. Men återigen, med ökad uppmärksamhet och mer debatt så kommer bättre information fram och möjligheten att påverka förbättras. Jag är medveten om att det är en sliten klyscha, men vi har alla ett ansvar genom hur vi agerar som företagare och konsumenter. UNEPs alarmerande rapport på världsvattendagen kan vara en motivation till att ta det ansvaret.

Read more...

Colombias demokrati fortfarande bristfällig

Under det senaste decenniet har den internationella narkotikahandelns epicentrum flyttat ifrån Colombia till Mexico, vilket gjort att Mexico numera har tagit över som det latinamerikanska land med flest mord. Dessutom är FARC-gerillan allvarligt vingklippt, och på defensiven efter att flera av ledarna har dött eller dödats, och många av de tyngsta fångarna befriats. Men Colombia har fortfarande stora demokratiska problem. Även om en i stort sett enig värd fördömer FARC och våldet av vänstergerillan, så har landet inte gjort upp med det högerrelaterade våld som orsakade ännu fler dödsoffer. Högermilisen AUC upplöstes officiellt i en amnesti som inte gjorde upp med alla fruktansvärda massmord de gjort sig skyldiga till, och det finns kopplingar mellan milisen, militären (som ju nyligen mördade oskyldiga fattiga och klädde dem i gerillakläder för att inkassera belöningar) och Uribes högerregering. Så nyheten idag om att journalisten Clodomiro Castilla som rapporterat om politiker med kopplingar till högermilisen har mördats är dessvärre ingen sensation, men den pekar på hur viktigt det är att demokratiseringsprocessen i Colombia fortsätter, och att landet lyckas göra upp med sitt förflutna. Presidentvalet i sommar är naturligtvis en viktig milstolpe, då tidigare val i Colombia har präglats av korruption, hot och våld. Men det räcker inte heller med demokratiska val för att ett land skall vara en fungerande demokrati, vilket bland annat diskuterades i P1:s utmärkta program Konflikt.

Slutligen vill jag göra lite reklam för de två bästa skribenterna som jag har träffat på vad gäller Colombia, Mexico och droghandeln, Magnus Linton och Erik de la Reguera.

Read more...

Norberg och Wiehe

Jag är notorisk dålig på att besöka andras bloggar, min internetkonsumtion inriktar sig framför allt på nyhetssajter, men jag har själv bestämt mig för att jag behöver bli bättre på det. Jag har lite svårt att förklara varför alla andra borde gå in på min blogg och läsa och kommentera, när jag inte tar mig tid till att läsa andras... I ett försök till bättring så hamnade jag på den liberale debattören Johan Norbergs blogg. Där fastande jag för texten om hur sångaren och låtskrivaren Mikael Wiehe hade skrivit en låt tillägnad Noberg, och dennes text om socialisters bild av nyliberala och deras världsbild. Ett läsvärt inlägg som kan ge lite perspektiv på ideologiska motsättningar... Generellt sätt så tror att det skulle vara bra för samhällsdebatten om man inte försökte utmåla sina politiska motståndare som illvilliga, utan istället fokuserade på sakfrågorna. De allra flesta som engagerar sig i politik och samhällsdebatt drivs av en vilja att göra samhället bättre, sen finns det visserligen åsikter, grupper och partier som även jag har genuint svårt att acceptera...

Read more...

Halvsekelsjubileum av sydafrikansk massaker

Idag är det exakt 50 år sedan sydafrikansk polis sköt ihjäl 69 män, kvinnor och barn, och sårade ytterligare 180 vid en demonstration. Enligt DN så var detta "början till slutet på apartheid". Det folkliga protesterna tillsammans med fördömandet ifrån stora delar av världen (dock inte USA, där republikaner som Dick Cheney, världsmästare i skenhelighet, var vänner till apartheidregimen) ledde till slut till att landets rasistiska lagar och styrelseskick föll. Dagens Sydafrika har mängder av problem att brottas med, kampen mot AIDS (och kopplingar till jämställdhetsfrågor), fattigdom, brottslighet och korruption är bara några av de frågor som landet har att hantera. Men det är i alla fall ett land där det numera finns någon sorts likhet inför lagen, och idag så nöjer jag mig med att glädjas åt det och att hedra offren för massakern i Sharpeville.

Read more...

Israelisk tydlighet

Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu är mycket tydlig vad gäller byggnationerna i det ockuperade Östra Jerusalem. Israel planerar att fortsätta att bygga där på samma sätt som man har gjort de senaste 42 åren, efter att området ockuperades, och på samma sätt som man gör i Tel Aviv (som inte ligger på ockuperad mark).

För alla som hoppas på en fredlig förhandlingslösning av konflikten, och ett slut på den olagliga ockupationen, är uttalandet naturligtvis olyckligt. Samtidigt är det bra att Netanyahu är så pass tydlig, så att palestinierna och resten av världen vet vad de har att förhålla sig till..

Det är bara att fortsätta att hoppas på ett ökad externt tryck på Israel, främst ifrån USA, men även ifrån EU. För vad gäller den interna opininonen, så verkar intresset för en rättvis fred vara lågt för tillfället, trots en aktiv och kämpande israelisk fredsrörelse.

Read more...