Ingenting hört, ingenting sett...

Vid vad som antagligen var någon sorts gänguppgörelse blev två personer i en bil beskjutna på öppen gata i Södertälje, en av dem träffades svårt i huvudet och i magen. Hans kamrat var dock inte särskilt intresserad av att tala med polisen. Och det lär ju knappast ha att göra med att han är rädd för repressalier, han har ju redan blivit utsatt för en mordförsök, så det har snarare att göra med andra överväganden att han undanhåller information ifrån polisen. Visst kan en del av svaret vara att han och hans kumpaner med största sannolikhet är inblandade i kriminalitet och att det därför ses som smidigare att ge polisen så lite information som möjligt, men det beror säkert också på en grundinställning att man aldrig skall prata med polisen. Då jag har pratat med ungdomar i segregerade förorter så träffar man ofta på den inställningen, det är fult, fegt, skamligt att "gola". Om man försöker förklara för dom att det snarare är fegt och skamligt att inte ställa upp för den person som har blivit utsatt för t.ex. ett inbrott i sin lägenhet, ett person- eller butiksrån, eller en misshandel, så har man en hel del uppförsbacke att ta sig igenom innan poängerna eventuellt börjar komma fram. "Men om det var din pappa/syster/mormor som blev utsatt, skulle du inte vilja att någon berättade då?" Och så vidare...

Faktum är att polisen är enormt beroende av uppgifter ifrån allmänheten. Det gäller i alla led. Utan tips är det nästan omöjligt att jobba mot narkotika, förutom att ta de uppenbart påverkade pundarna på gatan. Utan vittnesmål så blir det omöjligt att utreda brott förutom i de fall där det finns bindande teknisk bevisning. I det mycket uppmärksammade mordet på den 78-åriga kvinnan i Landskrona var det det faktum att någon till slut valde att berätta som ledde till att en person nu är anhållen. "Vi lyckades med vår vädjan att få folk att ställa upp", sa kommissarie Lindén. Apropå det fallet, så är det bara att hoppas att det är rätt person, och att han kan fällas, även om det troligtvis inte blir för mord utan för vållande till annans död och grov misshandel (jag gissar att brottet rubricerats upp av utredningstekniska skäl för att det förenklar tvångsmedelshanteringen), och att straffet inte blir så löjligt lågt som de brukar bli för våldsbrott...

För att förbättra polisens, och således samhällets, möjligheter att förebygga och bekämpa brott så skulle alla åtgärder som förenklar och förbättrar informationsutbytet mellan allmänheten och polisen göra nytta. En del handlar om förtroende, kultur och kontakt. Föreställningen om att det är fult att "gola" måste ifrågasättas, diskuteras och bekämpas. Alla åtgärder som ökar förtroendet för polisen gör nytta, t.ex. en väl fungerande närpolis som skapar kontakt genom ett ödmjukt och positivt bemötande. I de vardagliga kontakterna kan man också bygga relationer som senare kan ge värdefull information. Och slutligen så behöver det bli lättare och mindre farligt att vittna, uppgiftslämnare och vittnen måste kunna få sin identitet skyddad, även genom en rättegång.

Read more...

Strid om biståndet

Två tidigare Sidachefer (tillika socialdemokrater) gick idag ut och kritiserade biståndsministern Gunilla Carlsson för hur hon har hanterat biståndspolitiken och även för hur hon har försökt skapa opinion emot hur biståndet har hanterats tidigare. Carl Tham och Bo Göransson hävdar även i sin artikel på DN-debatt att Carlssons attacker på hur Sida har bedrivit sitt arbete har ideologiska förtecken och att den syftar till att miskreditera bistånd i allmänhet så att det blir lättare att skapa acceptans för att sänka biståndet.

Självklart skall man vara medveten om att det man läser ifrån de tidigare Sidacheferna är en partsinlaga, då de i praktiken har blivit kontinuerligt kritiserade av Carlsson, men jag tycker ändå att det har flera viktiga poänger. Moderaterna har alltid varit det parti i Sverige som har varit minst intresserade av bistånd (följt av socialdemokraterna, de partierna är nästan alltid sämst vad gäller frågor som har en ideologisk eller MR karaktär, som t.ex. sjukvård åt gömda flyktingar). Att som Carlsson försöka hävda att man gör mer nytta med mindre pengar är naturligtvis nonsens. Självklart måste bistånd, liksom alla former av bidrag, monitoreras och utvärderas, men det torde knappast vara något nytt, vilket också påpekas i artikeln. Men det är en sak att se till att det bistånd som ges skall vara så effektivt som möjligt, och här måste man vara medveten om att ett visst svinn är oundvikligt med tanke på hur de länder där nöden är som störst ser ut, och det är en annan sak att för den delen vilja sänka engagemanget för och solidariteten med människor som ekonomiskt har det enormt mycket sämre än t.ex. de svenskar som lever i utanförskap.

Dessutom är det talande hur biståndet ideologiskt har förskjutits åt höger under Carlssons tid vid makten. Jag som ser mig som liberal har absolut inget emot att företag utgör en del av biståndsverksamheten, men det är ingen patentlösning och behöver absolut inte innebära mindre korruption. Carlsson, som annars har varit stenhård i sin kritik emot korruptionen i biståndsverksamheten när det gäller mottagande myndigheter var väldigt tyst under skandalen med det statliga riskkapitalbolaget Swedfunds agerande som ledde till att makedonska bönder blev lurade och försatta i konkurs. Då ville ministern som predikat om öppenhet och mot korruption istället hemlighålla rapporten om vad som hade gått fel...

Nej, om en alliansregering skall ha någon trovärdighet i biståndsfrågor, så borde ministerposten tillfalla någon ifrån ett annat parti, kanske en folkpartist. Det skulle kanske också hjälpa folkpartiet att få upp ögonen för en gammal hjärtefråga, och få bort lite av fokus ifrån deras nya profil som bara verkar handla om krav på invandrare, strängare skola och mer kärnkraft...

Read more...

Paus

Efter att ha haft en paus på ett antal dagar utan att ha producerat några inlägg, är det dags att börja skriva igen. Jag skyller gärna de senaste dagarnas lathet vad gäller bloggandet på att det har varit mycket knarkspanande och annat kvällsjobb den här veckan, men faktum är att det nog snarare berodde på att jag blev lite omotiverad av att 90 % av responsen på bloggen kommer ifrån sverigedemokrater eller israelkramare... Jag försöker visserligen ha inställningen att alla kommentarer är välkomna, men det finns också en gräns för hur mycket knepiga resonemang man orkar bemöta, och det lustiga är att av de två grupperna jag nämnde ovan så verkar det vara så att den av dem som det går lättast att föra en dialog med utan tvekan är sverigedemokraterna... Och det är definitivt inte förekomsten av de kommentarer jag får som sänker motivationen, utan avsaknaden av annan feedback (med några få undantag).

Hur som helst, skam den som ger sig, nu försöker jag komma igång igen, och så hoppas jag på att jag får lite bredare och mer varierad respons framöver, och inte bara på de inlägg som rör Israel eller SD...

Read more...

Knark och vänlighet

Nu skall jag igen försöka mig på balansgången att skriva om jobbet utan att lämna ut information som komprometterar varken individer eller sekretess. Den här gången är det ett narkotikafall som har väckt funderingar. En skarpögd kollega fattade en misstanke baserat på en specifik händelse som ledde till att vi plockade med oss personer på kroppsbesiktning misstänkta för eget bruk.

Att jobba mot narkotika är ett av de prioriterade mål som är uppsatta av myndigheten. Måluppföljningen sker emot antalet anmälningar, vilket (som vanligt) är ett ganska dåligt mål om man skall bedöma kvaliteten på polisarbetet, men det ger i alla fall en indikation på att polisen jobbar med frågan. Personligen är jag hjärtligt ointresserad av att sätta dit en pundare för ännu ett falla av ringa narkotikabrott genom eget bruk. Det i sig hjälper ingen, och skapar bara lite mer skulder för en person som redan har det svårt. Det är dock en stor skillnad om det rör sig om en ungdom som har börjat knarka men vars föräldrar inte är medvetna om detta, då kan anmälan och dom bli en väckarklocka för både den unge och dess omgivning och kan kanske vara ett viktigt steg i att bryta missbruket.

Det man främst vill är dock självklart att komma åt de som säljer, att få undan dom och deras varor ifrån gatan. Och där kan även kontakten med brukarna vara ett viktigt hjälpmedel. Bara man lyckas få en bra kontakt och visa att man faktiskt bryr sig om missbrukarens situation och inte är ute efter att döma, så kan man ofta få information som man kan jobba vidare med (ibland bättre, ibland sämre). Och i bästa fall kanske man kan behålla kontakten och få fler tips framöver.

Och även om tipsen inte leder någon vart, så kan bara det faktum att man har ett vänligt bemötande kanske hjälpa dialogen med missbrukaren om att få behandling och komma ur missbruket. Visst är det naivt och blåögt att tro att man kan påverka på det sättet, men det gör i alla fall jobbet lättare. Slutligen så finns det helt enkelt ett egenvärde i att vara vänlig, speciellt mot människor som lever i ett svårt utanförskap och som har stort behov av medmänsklighet.

I det aktuella fallet så var det visserligen frågan om att "sätta dit" personer för eget bruk som hade tidigare domar på sig, men kontakten avslutades med att vi fick kramar, så då måste vi i alla fall ha gjort något rätt... Sen följde en komisk dialog med sjuksköterskan på vårdinrättningen där vi lämnade en av personerna på dennes egen begäran, då vi förklarade att det var en snäll kille som hade det svårt och bad dem att ta väl hand om honom, och de kontrade med att fråga om de borde ta mindre väl hand om en person om denne inte är snäll...

Slutligen så antar jag att anledningen att jag skriver om det här fallet är att jag helt enkelt kände starkt för de personer vi mötte, och hoppas att det (mot förmodan...) kommer att gå bra för dem.

Read more...

Stöld och/eller slöseri med allmänna resurser

Konsulten Mikael Flovén skriver i en tänkvärd artikel på DN Debatt att Stockholms stad har bestulit sina invånare på ungefär 50 miljarder under den 20-årsperiod då allmännyttiga bostäder har sålts ut till reapriser till bostadsrättsföreningar bildade av de boende. Jag har tidigare irriterat mig på slöseriet att överföra pengar ifrån det allmänna till privata individer genom att sälja av fast kapital till underpris. Lägenheter är vanligast, men det finns även exempel på skolor eller sjukvårdsanläggningar som har reats ut (i vissa fall under korruptions och jävliknande förhållanden). Det är svårt att förstå motiveringen till varför ideologi (att kommunen inte skall äga bostäder i lika stor utsträckning) måste leda till slöseri. Flovéns jämförelser om hur mycket skola man hade kunnat få för pengarna känns högst relevant.

Nu hör det till saken att det gamla systemet inte heller är särskilt friskt. En reglerad hyresmarknad ger absurda effekter av affärer med förstahandskontrakt och olika former av mygel där kontakter är nödvändiga för att få en bra lägenhet. Dessutom är även detta en resursöverföring vad gäller de allmännyttiga lägenheterna, för varje krona som hyran sätts lägre en marknadshyra så överför kommunen resurser ifrån det allmänna till hyreskontraktsinnehavaren. Enligt "Den hälsosamme ekonomistens" improviserade räkneexempel så skulle detta under samma period ha kostat kommunen 100 miljarder kronor (för mig verkar det som om hans siffror är aningen överdrivna, men det lär i vilket fall som helst röra sig om mycket stora pengar).

Nej, det borde vara en plikt för varje offentlig instans att hushålla med gemensamma resurser så att de kan användas där de behövs bäst, som för skola, vård och omsorg. Därför borde kommunen varken sälja eller hyra ut kraftigt under marknadspris. Och om det innebär att resurssvagare grupper får svårare att bo centralt, så må så vara. Alternativet är att de flesta i praktiken subventionerar det fåtal som råkat komma över rätt kontrakt (genom rätt kontakter), då är det bättre att håva in pengarna som ett centralt läge kan inbringa (ifrån dem som vill betala för det) och dela ut dom där de bäst behövs (i den offentliga välfärden).

Och om man nu vill garantera mer mångfald i de centrala delarna av staden, så kan man ju börja med att göra en översyn av alla de stiftelser som har inskrivet i stadgarna att de skall förmedla lägenheter till behövande, men som i praktiken ger ut dem till styrelseledamöternas släktingar...

Read more...

Det avskyvärda, meningslösa våldet

En kvinna i 70-års åldern ligger nu med livshotande skador. Även hennes man är misshandlad. Och detta för att någon idiot inte tålde att bli tutad på vid en konflikt om en parkeringsplats i Landskrona. Det är bland annat för att få ett konstruktivt utlopp för ilskan jag känner när jag läser om detta och liknande fall som jag bytte karriär och blev polis, jag vill själv vara med om att bekämpa den här sortens brottslighet.

Först och främst hoppas jag naturligtvis att det går bra för den misshandlade kvinna och mannen, men jag hoppas också att Skånepolisen kan gripa gärningsmannen omgående. Dessvärre kommer han troligtvis att få ett löjligt lågt straff, då det mesta han kan dömmas för även om kvinnan dör antagligen är grov misshandel och vållande till annans död. Grov misshandel, som har straffskalan 1-10 års fängelse har medianstraffet 1,5 år, vilket visar hur rättspraxis i Sverige ser på brott mot liv och hälsa... Det enda som man straffas hårt för i Sverige är narkotikabrott, vad gäller våldsbrott är straffen löjligt låga. Och det gör att de kräk som är kapabla till den här sortens meningslöst våld får möjlighet att förstöra många fler liv även om de grips och döms.

Read more...

Förtrycket i Norra Kaukasus källa till terrordådet?

Det är ingen djärv gissning att terrordådet som nyligen drabbade Moskvas tunnelbana har planerats och utförts av organisationer med ursprung i Norra Kaukasus. Putinregimens förtryck och grova återupprepade kränkningar av mänskliga rättigheter i området, bl.a. genom Tjetjeniens av Putin utsedde ökände president Kadyrov (våldtäktsman, mördare, torterare) har naturligtvis skapat hat och motståndsvilja. Terrordåd är aldrig försvarligt eftersom det är oskyldiga som drabbas, men ibland är de inte särkilt förvånande...

Read more...

Extremistiska kristna dårar aktiva i USA

Den extremistiska kristna gruppen "Colonial Christian Republic" verkar ha planerat att mörda en polis för att sedan attackera begravningen och döda som många som möjligt. Detta skulle ske i kristendomens namn, och fenomenet med våldsbenägna kristna extrema sekter är på frammarsch i USA. Det kan vara värt för många att notera att potentiellt farliga religiösa knäppskalar finns hos många olika religioner. Ofta kritiseras islam då religionen påstås "uppmana till våld", mm, och sedan tas exempel ifrån al-qaidas terrorbombingar som bevis för detta. Saken med så kallade "heliga skrifter" är att de lämnar extremt mycket tolkningsutrymme, och även kristendomen har historiskt inspirerat till mängder med våldsorgier, till exempel vid korstågen eller erövringen av Sydamerika. Det enda som gör knäppgökarna i "Colonial Christian Republic" riktigt ovanliga är att de var västerlänningar som i nutid hade tänkt att använda sin kristna fanatism till att mörda andra västerlänningar. Religiös fanatism behöver bekämpas i alla dess former, men detta exemplet är också en påminnelse om att man inte skall döma alla religiösa människor efter några enstaka extremister, oavsett om det gäller muslimer eller kristna.

Read more...

Israel öppnar upp Gaza för kläder

Den israeliska blockaden mot Gaza har sedan länge förvandlat området till ett stort utomhusfängelse. Det är svårt att se det säkerhetsmässiga behovet av att stoppa t.ex. blyertspennor och böcker, och det har varit omöjligt att återuppbygga Gaza efter de israeliska bombattackerna när byggnadsmaterial inte släpps in. Nu har i alla fall Israel bestämt sig att släppa igenom en leverans av kläder och skor för första gången på tre år. Det är naturligtvis bra, men det visar också på det absurda i blockaden som kollektivt bestraffar hela befolkningen och som i praktiken stärker Hamas. Ibland kan man fråga sig om inte det är syftet med de kontinuerliga israeliska kränkningarna av palestinernas rättigheter, att skapa en radikaliserad fiende som gör att de inte behöver bekymra sig om smärtsamma fredssamtal som det just nu finns väldigt lite intresse för i Israel... Hur som helst så hoppas jag att Obama kommer att visa mer styrka den här gången, och inte lägga sig platt som han gjorde sist, det verkar vara den enda möjligheten till en fredlig väg framåt.

Read more...

Dialog om främlingsfientlighet och invandringskritik

Jag fick en del kommentarer på mitt inlägg om Sverigedemokraternas valupptakt, och tänkte här göra ett försök att vidareutveckla mina funderingar och svara på en del av de tankar som presenterades.

Det som främst väckte tankar hos mig, och som förtjänar att reflekteras över, är att jag förespråkar en konstruktiv dialog samtidigt som jag kallar SDs väljare för smygrasister, vilket jag kan förstå knappast upplevs som konstruktivt... Måhända var ordvalet olyckligt, men det finns i SDs politik (även om det inte behöver vara så hos alla dess väljare) inslag som jag uppfattar som rasistiska i ordets vidare bemärkelse. Jag pratar alltså inte om en strikt tolkning av rasism där människors döms efter "ras", det tror jag är ovanligt bland SD-sympatisörer (då får man gå längre högerut) utan om en tendens att generalisera en grupp och tillmäta hela gruppens medlemmar extrema och klandervärda egenskaper som finns hos vissa individer. Paradexemplet är gruppen muslimer, som av Jimmie Åkesson i hans välkända debattartikel utmålades som det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Det är inte rasism att vara kritisk emot jihadism, emot sharialagar eller emot hedersmord (som är en kulturell och inte religiös tradition), tvärtom, det vore ett svek att inte kritisera dessa företeelser. Men att använda dem till att kritisera hela gruppen "muslimer" är lika dumt och rasistiskt som att attackera alla som definierar sig som döper sina barn eller gifter sig i kyrkan bara för att påven skapar lidande med sitt kondomförbud, för att några kristna dårar i USA planerade att mörda poliser eller för att en av världens grymmaste terrorrörelser, Ugandabaserade kristna Lords Resistance Army, kontinuerligt mördar, torterar och våldtar sig igenom delar av Uganda, Sudan och DR Kongo (där de nyligen bundit fast, torterat och massakrerat en by på ca 300 personer). De flesta "muslimska" invandrarna i Sverige som drabbas av SDs hetspropaganda, människor ifrån t.ex. Iran, Turkiet och Irak, är lika sekulariserade som de flesta svenskar är, och även de flesta religiösa muslimer är stora fredsivrare, och att då ställa dem till svars för al-Qaidas eller Lakshar-e-Toibas dåd är rasism (i ordets vidare bemärkelse). För att vara övertydlig gäller även samma sak om alla judar ställs till svars för Israels ockupationspolitik, inte för att de försvarar den utan för att de är judar, det är också rasism.

Vad gäller mångkulturalism, så är jag själv en hård motståndare till alla former av kulturrelativism där man hävdar att alla kulturella värderingar är lika mycket värda. Så är det inte. De kulturella strömningar som accepterar t.ex. hedersmord är vedervärdiga och bör bekämpas, oavsett om det dyker upp i Sverige eller i Turkiet. Alla människor skall dock ha samma krav på sig att uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter i sitt beteende mot andra, oasvett personens bakgrund. Men de kraven har inget med svenskhet att göra, och de kulturella seder och vanor som inte kränker någon skall vara lika fria för invandrare att leva ut som de är för svenskar.

Nu till invandringskritiken. Jag jobbar som polis i ett distrikt med mycket segregation och en hög andel invånare med invandrarbakgrund, och visst har jag sett att det finns en överrepresentation av "invandrare" (första eller andra generationens) bland brottslingar i vårt distrikt. Jag kan också förstå att om man har blivit utsatt för integrationspolitikens baksida så kan det föda så kallad "invandringskritik". Men man får dock inte glömma att socialt utanförskap alltid leder till högre brottslighet, även bland etniska svenskar. Och att man aldrig kan lägga en persons brottslighet till last för andra bara för att de råkar komma ifrån samma land. Brott skall bekämpas, och för min del får vi gärna ha högre straff så att de vaneförbrytare som polisen med hårt arbete lyckas få dömda inte kommer ut igen efter ett halvår och fortsätter sin verksamhet, men det skall gälla alla, oasvett ursprung. Och utanförskapet skall bekämpas med integration, framförallt på arbetsmarknaden. Jobb och social trygghet skapar stabilitet och minskar brottslighet.

Även om man bortser ifrån rasismen, så kvarstår en fråga om ideologi. Invandringen har gett upphov till mycket positivt vad gäller mångfald av idéer, innovation, nya kulturella intryck mm, och den har också berikat arbetsmarknaden. Ett konkret exempel är att knappast hade gått att få tag på varken öppna närlivsaffärer eller restauranger särskilt sent på kvällen om det inte hade varit för flitiga och driftiga invandrare. Ett annat är att den äldreomsorg vi värnar om till stor del uppehålls med både läkare och undersköterskor med invandrarbakgrund.

Men invandringen har också gett upphov till problem, speciellt då i de segregerade förorterna (till skillnad emot de främlingsfientliga mindre samhällen i företrädelsevis södra Sverige där man knappt har haft någon invandring och inte heller upplevt några problem). Att neka till det är att stoppa huvudet i sanden. Och integration är inte alltid lätt. Så någonstans finns fortfarande en skiljelinje där vissa väljer att fokusera på det positiva och försöka lösa problemen, medan andra väljer att bortse ifrån fördelarna och blåsa upp nackdelarna. Och det beror nog till stor del på människosyn, tror jag. Jag, personligen, vill egentligen att människor skall få röra sig fritt på jorden, och jag ogillar starkt när trasiga människor skickas tillbaka till de länder de ansträngt sig att fly ifrån. Och det vore lögn att säga att det ställningstagandet inte påverkar mina resonemang kring de här frågorna.

Read more...

Sverigedemokraternas valupptakt

Igår ingick jag i en mindre grupp poliser som kommenderats till att bevaka Sverigedemokraternas valupptakt på Frösundavik i Solna. Det var en extremt lugn kommendering, och det närmaste ordningsstörningar vi kom var då en lapplisa påpekade för en av delegaterna att hans bil var felparkerad... Jag hoppades lite på möjligheten att diskutera politik med de vänliga mötesdeltagarna som med jämna mellanrum kom ut och frågade oss om säkerhetsläget (och fick svaret att det inte fanns några indikationer på oroligheter), men insåg olämpliga i att själv starta en politisk diskussion då jag stod i uniform, och eftersom ingen av dem bjöd upp till meningsutbyte så fick det bero... Så kontakten SDs mötesdeltagare stannade vid småprat och artiga erbjudanden om fika.

Frågan om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen har varit mycket het under en längre tid, och lär bli flitigt diskuterad inför valet. De etablerade partierna skriver specifika strategier för hur SD skall bemötas för att osynliggöra dem så mycket som möjligt med de det uppenbara målet att de inte skall få de där fyra procenten. Det startas ett antal Facebookgrupper som specifikt vill hålla SD borta. Jag själv, som egentligen anser att det borde vara en mänsklig rättighet att få bosätta sig var man vill, och vill ha ett så öppet och generöst flyktingmottagande som möjligt, sympatiserar naturligtvis med de här ansträngningarna, men jag kan också känna att man är så fokuserad på att attackera symptomet att man glömmer problemet...

Först och främst så måste man inse att vare sig SD kommer in i riksdagen eller ej, så behöver frågor kring migration och integration diskuteras. Även om Sverige ligger betydligt bättre till än grannländerna Norge och Danmark, så finns det mycket främlingsfientlighet och smygrasism ute i stugorna. I många fall handlar det bara om ren inskränkthet, men i vissa fall finns det kopplingar emellan främlingsfientligheten och de problem som kan härledas till en på många sätt misslyckad integrationspolitik. Dessutom tenderar debatten om de här frågorna att polariseras på ett sådant sätt att den inte blir konstruktiv.

Vad gäller att "ställa krav på invandrare" så måste det vara tillåtet, och jag tycker absolut att man skall göra det. Det skall dock vara samma krav som ställs på alla andra. Man skall följa lagar och respektera mänskliga rättigheter, även gentemot familjemedlemmar. Man skall bidra till sin försörjning och samhället genom att arbeta i den mån man har möjlighet (med tanke på t.ex. fysisk och psykisk ohälsa). Det skall inte finnas några krav på att "anpassa sig till den svenska kulturen", lika lite som vi ställer krav på etniska svenskar att de måste vara på ett visst sätt, men samtidigt får aldrig religion eller kultur vara en ursäkt för att kränka andras mänskliga rättigheter. Med sådana enkla förhållningssätt borde man komma en bit på vägen för att rensa upp i diskussionen. Jag har skrivit lite mer om ämnet i en artikel på Newsmill.

Det mest centrala i invandringsfrågan är dock hur vi kan göra oss av med rasismen och främlingsfientligheten, som dessutom är en stor bidragande faktor till många av de problem som vi har med integrationen idag. Och det farligast är inte de fåtalet ideologiskt rena dårar på den extrema högerkanten som då och då begår våldsbrott, eller ens de kanske fyra procents främlingsfientliga smygrasister som kan tänka sig att rösta på SD, utan de inslag av främlingsfientlighet som finns hos oss alla. Invandrare begår mer brott, för att det sociala utanförskapet är betydligt större i den gruppen. Men det sociala utanförskapet beror till stor del på att många inte får jobb, trots många gånger avancerade utbildningar och lång arbetslivserfarenhet. Och det beror på att alla de svenskar som anställer tenderar att nedvärdera alla sökanden som bryter då de pratar svenska (förutsatt att brytningen inte är på t.ex. amerikansk engelska) och har namn ifrån Mellanöstern eller Afrika.

Tankesmedjan FORES med Martin Ådahl i spetsen har precis publicerat en debattartikel om främlingsfientligheten, och hur den bäst bekämpas lokalt. Jag tror att just den aspekten, att människor runt om i landet både genom organisationer eller som individer tar debatten är en viktig del av lösningen till att minska främlingsfientlighet, liksom det faktiskt är en lösning på alla problem med gruppmentalitet (t.ex. fallet med utfrysningen av våldtäktsoffret i Bjästa). För de som hyser åsikterna som vi inte gillar kanske bara behöver få dom prövade i en vänskaplig diskussion för att börja ifrågasätta och tänka om, till skilland emot att bli attackerade och bespottade utifrån vilket kan leda till slutna led och mer fundamentalism. Så diskutera gärna med er lokale sverigedemokrat, ni kanske både kan få honom på andra tankar och få er en trevlig pratstund...

Read more...