Olaga hot på TV

Som jag nämnde tidigare, så åkte jag ett pass med kollegan Jonas under den tiden då han hade ett TV-team med sig överallt för att spela in serien "112 - På liv och död". I det sjunde programmet i serien, som sändes idag, så handlade delen om Jonas om ett olaga hot ifrån just det passet.

Bakgrunden till hotet vara att en man hade gett bort sin hund, på grund av att han precis hade flyttat med sin flickvän till en mindre lägenhet där han inte tyckte att hunden skulle få tillräckligt med utrymme. Genom bekanta så skänker mannen hunden till en kvinna han inte känner, men han märker sedan att den person som faktisk verkar ha tagit över hunden är en bekant till kvinnan som mannen upplever som kriminell och oansvarig. Mannen, som bryr sig om sin hund och inte vill att den skall riskera att vanvårdas, klargör att det var kvinnan som han skänkte hunden till, och att han inte vill att hennes bekante skall ha hand om den. Detta verkar denne ha upplevt som så kränkande att han skickade personer att hota den före detta hundägaren och sätta honom på plats.

Jag och Jonas jobbade som närpolispatrull, vilket innebär att vi normalt inte åker på larm utanför vårt område om det inte är akut eller brist på utryckningsbilar. Vad gäller det här larmet, så var den hotade mannens flickvän spansktalande, och eftersom jag talar flytande spanska så erbjöd vi oss att hjälpa till. Efter att vi varit på plats och hållt förhör och tagit upp en anmälan, så ville vi dock inte släppa ärendet. Tyvärr är olaga hot ett relativt lågt prioriterat brott, och en sådan anmälan riskerar att bli liggande ett tag innan en utredare tar tag i den. Eftersom vi själva hade upplevt hur rädda det hotade paret kände sig bestämde vi oss för att direkt försöka leta upp den person som den hotade berättade låg bakom allt, han som hade tagit över målsägarens hund. Att vi överhuvudtaget kunde ta oss tid att göra det förenklades av det faktum att vi åkte ett näpo/närpolispass då utryckningsbilarna ofta rycks ganska snabbt av LKC (länskommunikationscentralen). Vårt letande hann inte ge så mycket, då vi var utanför den aktuella kvinnans adress gick LKC ut med ett larm om olaga hot på samma adress som vi varit på tidigare. Vi insåg självklart direkt att det var samma man som blivit hotad, och kände även igen de båda bilarna som nämndes, en var den som tidigare varit på adressen, och en stod skriven på den kvinna vars lägenhet vi åkt för att kontrollera. Vi högg på larmet tillsammans med ett antal andra patruller, och lyckades genskjuta en av bilarna i Hjulstakorset där vi slog stopp på den, den andra stoppades av kollegor på Hjulstavägen. Efter att båda bilarna sökts igenom (det hittades en kniv och lite narkotika) så togs samtliga med till polisstationen för förhör. De släpptes visserligen senare under kvällen efter att ha hörts och efter att några av dem delgivits misstanke om brott, men budskapet om att de inte kan åka omkring och hota folk hur som helst måste ha gått fram väldigt tydligt...

Det som gör det här fallet roligt och tacksamt är att vi faktiskt fick tag på gärningsmännen direkt, och kunde vidta åtgärder. Jag fick också ett samtal ifrån den hotade mannens flickvän dagen efter gripandet där hon utryckte sin tacksamhet och förklarade hur mycket säkrare det fick henne att känna sig att vi faktiskt kunde ingripa och skicka en tydlig signal till de som hotat hennes man redan samma dag. Det är alltför sällan som man får möjlighet att hjälpa till på det sättet. Ofta kan det kännas som om man bara åker omkring och tar upp anmälningar, och visst är det väldigt viktigt, både för att försöka ge ett brottsoffer stöd och för att en bra anmälan och bra förstahandsåtgärder är enormt viktiga för att sedan kunna utreda brottet, men det är betydligt mycket mer tillfredsställande att direkt få gripa och komma till någon sorts avslut, coh dessutom känna att man konkret har hjälpt brottsoffren.

Read more...

Rättsrötan i fallet Johan Liljekvist

Jag har egentligen inte tid att skriva nu, men jag måste ända kommentera uppgifterna i P1-morgon om att överåklagare Björn Ericson som tog över fallet med utredningen kring Johan Liljekvists död efter att den åklagare som tidigare var förundersökningsledare kapitalt hade misskött utredningen verkar ha gjort egna medicinska bedömningar som går tvärs emot vad rättsläkaren har kommit fram till. Jag har skrivit om fallet tidigare, och för mig finns det egentligen inget som kan skada förtroendet för rättssamhället mer än när övergrepp begås, och dessa sen mörkas, bagatelliseras och görs straffria. Att nu den nya åklagare som tillsattes efter att den tidigare granskningen visade på allvarliga brister i förundersökningen verkar ha ansett sig ha bättre medicinsk kompetens än en rättsläkare verkar, med advokat Ismo Salmis ord, vare ett sätt att "slå knut på sig själv för att inte behöva åtala de inblandade poliserna", och det är mycket allvarligt. Visst kan det finnas många förmildrande omständigheter kring situationen och polisernas agerande som jag inte känner till, men då skall de föras fram och få tala för sig själva. Att skydda poliserna genom att på olika sätt försöka dölja att Liljekvists död som rättsläkaren konstaterat berodde på polisingripandet borde snarare vara att anse som tjänstefel.

Read more...

Dagsböter

Nu har P1s utmärkta program med grävande journalistik, Kaliber, börjat på en ny säsong, med ny programledare men med samma höga kvalitet på reportagen. Kaliber har granskat hur straffet dagsböter tillämpas av rättsystemet, och visat på stora brister i hela kedjan, främst hos domstolar och åklagare.

Som polis blir man snabbt lärd rutinen att man alltid i förhör med misstänkt vad gäller brott som kan föranleda bötesstraff skall fråga om dagsbotsuppgifter (inkomst/bidrag, förmögenhet, skulder till staten, försörjningsplikt mot barn). Jag har själv uppfattat frågorna som ett slöseri med tid, då jag tagit för givet att det sker någon form av kontroll längre ned i kedjan. Att inte kontrollera de uppgifterna, som helt uppenbart är lögner i om inte de flesta så väldigt många fall, vore ungefär lika dumt som att lägga ned en förundersökning om brott bara för att den misstänkte själv hävdar att han är oskyldig. Självklart ljuger folk för att skydda sig, och lika självklart ljuger folk om det ger ett lägre straff, speciellt som det i båda fallen är fullt lagligt att göra det. Men efter Kalibers avslöjande reportage skall jag inte ta lika lätt på dagsbotsfrågorna längre. Inte nog med att man inte dubbelkollar de uppgifter som den misstänkte själv lämnar, om det inte finns några uppgifter så sätts tydligen inkomsten ofta till noll och inget även i fall där det helt uppenbart är fel, som med det sexköpande kommunalrådet i Huddinge.

Jag har också svårt att förstå den åklagare som säger sig inte ha tid att göra en enkel taxeringskontroll (eller att skriva ett direktiv på tre ord till den polisiära utredaren och be honom/henne göra det). Det rimmar dåligt att man lägger ned mängder med tid och pengar på att utreda och lagföra brott, och sen inte kan lägga några minuter på att få ett någotsånär adekvat straff. Dessutom kan man krasst säga att det rör sig om en ekonomiskt fråga för staten. I vissa fall, som med muthärvan inom Systembolaget, eller med många fall som rör sexköp, har de dömda stora inkomster, och staten förlorar således rejält på att de får enorma straffrabatter, pengar som skulle kunna läggas på att ge rättsväsendet tillräckligt med resurser för att åtminstone göra enkla taxeringskontroller...

Då jag själv har funderat över komplikationerna med straffet dagsböter har jag mest tänkt i banorna att det kan vara svårt att få rättvisa påföljder för folk som skattefuskar, nolltaxerar, eller jobbar mestadels svart. Jag har tagit för givet att de som har en taxerad inkomst åtminstone får den som utgångspunkt för böterna. Allt annat vore ju helt absurt...

Read more...

112 - På liv och död

På TV4+ sänds för närvarande en realityserie filmad av kamerateam som har följt med poliser, ambulanssjukvårdare och brandmän i deras dagliga arbete. En av de tre poliserna i serien, Jonas Lindkvist, är en kollega till mig på Kista Näpo, och under en tid blev de fotografer och journalister som följde honom en van syn på polisstationen. Jag åkte själv med Jonas under två av de många pass som han var bevakad. Följden av det är att det verkar som om jag kommer att vara med i morgondagens program. Under det pass som jag har fått höra att de skall sända ifrån åkte vi bland annat på ett larm om att en man hade blivit hotad med kniv utanför sin lägenhet. Jag kommer inte kunna se programet imorgon eftersom jag jobbar då, men jag skall i alla fall försöka hinna med att se det på nätet efteråt, och sen skriva lite om händelsen när jag får tid över...

Read more...

Straffbart att hjälpa flyktingar i Frankrike

Jag hörde precis på reprisen av P1s Radiokorrespondenterna, som bland annat innehöll Alice Petréns reportage ifrån Calais i Frankrike. Petrén berättade att människor som hjälpt de papperslösa flyktingarna kan ställas inför rätta och straffas, bland annat drivs det en process mot en man som har hjälpt till med att fylla på krediten på en afghansk flyktings mobil. Liknande lagar finns även i Italien, och kan mycket väl finnas i fler europeiska länder som jag inte känner till.

Detta är så vansinnigt att man blir helt mållös. Det är så absurt att det är svårt att med argument förklara vad som är fel med tankesättet, lite som om man skulle förklara varför det är fel att mörda eller våldta oskyldiga. Kan konsekvensen bli att italienska fiskare som hjälper drunknande båtflyktingar eller franska läkare som behandlar sjukdomar i flyktinglägren i Calais kan åtalas? Eller får man hjälpa om det är frågan om liv och död, men straffas så fort den akuta livsfaran är över?

Varför pressas inte de aktuella länderna av EU-Kommissionen eller av de andra medlemsstaterna att ändra de sjuka reglerna? Och om den politiska viljan saknas, så borde en anmälan till Europarådet eller EG-domstolen som är ansvarig för att upprätthålla den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna rimligtvis leda till åtgärder och en rättsprocess?

Man kan inte låta bli att ställa sig frågan om en sådan lagstiftning vore opinionsmässigt möjlig om de flesta papperslösa vore vita europeiska flyktingar ifrån andra sidan den nu nedrivna järnridån, och inte afrikaner och centralasiater. Rasism visar sig mycket oftare indirekt, genom lagar och regler som i sig inte gör skillnad på folk och folk, men som helt och hållet drabbar vissa grupper som ofta har sitt ursprung utanför Europa...

Europa skall vara ett föredöme i världen. Det är illa nog att t.ex. romer behandlas rasistiskt i östeuropeiska länder, de rikare västeuropeiska statena som dessutom har besparats förtrycket under kommunismen och således har äldre fungerande demokratier måste helt enkelt hålla en högre standard än så här, allt annat är rent skamligt.

Read more...

Om den självklara rätten att få dö

Socialstyrelsen har nu klargjort det som borde vara självklart, nämligen att en patient har rätt att själv välja att avbryta en livsuppehållande behandling, förutsatt att denne är vid sina sinnens fulla bruk och förstår konsekvenserna av beslutet. Frågan aktualiserades av att en kvinnan som föddes med en genetiskt nedärvd sjukdom och som varit bunden vid respirator sedan 5 års ålder direkt vädjade till socialstyrelsen om att få dö.

Moraliskt och etiskt känns det för mig självklart att ingen skall tvingas till mer lidande med en livsuppehållande behandling som personen inte har bett om. Jag minns hur en sjuk man i ett program på P1 klagade över att djur i denna fråga behandlades bättre än människor, då de fick hjälp att dö när livet blev för fullt av lidande. Jag tycker även att det borde vara tillåtet att assistera den som på grund av svårare sjukdom har gjort ett medvetet val att han eller hon vill avsluta livet, d.v.s. aktiv dödshjälp, och jag har mycket svårt att förstå de som upprepar ett mantra om att vård skall uppehålla liv, ej avsluta liv. Vården är till för patienten, och om man redan har kopplat ur t.ex. det livsuppehållande droppet, så är det ren grymhet att låta patienten torka ihjäl istället för att snabbt avsluta den då irreversibla processen. Min mormor tog många dagar på sig att dö, vilket orsakade ångest och trauma för henne, och lidande för alla inblandade, när processen kunde ha avslutats i samma stund som beslut fattades att hon inte längre skulle få vätska och näring.

Det som uppenbarligen komplicerar till frågan är den juridiska aspekten. Svensk lagstiftning är på gott och ont väldigt fyrkantig. Paragrafen om mord (BrB 3:1) lyder helt enkelt "Den som berövar annan livet döms för mord", med komplementparagrafen om dråp (BrB 3:2) om brottet "med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest" är "att anse som mindre grovt". För dråp är minimistraffet 6 års fängelse. Och visst kan man anse att en anhörig eller läkare som ger en dödande injektion på patientens begäran "berövar annan livet", men det kan man även säga i de fall en läkare stänger av t.ex. en respirator, vilket torde framstå som självklart om man föreställer sig att detta sker mot en patients vilja. Om nu socialstyrelsen konstaterat att passiv dödshjälp är ok (trots lagstiftningen) så borde även ett liknande konstaterande kunna komma vad gäller aktiv dödshjälp. Och för att inte en överambitiös åklagare skall kunna bestämma sig för att åtala de inblandade, vare sig det rör sig om aktiv eller passiv dödshjälp, så kanske det skulle vara på sin plats med ett förtydligande ifrån en rättsvårdande instans, med tanke på att svensk lag, som brottsbalken, juridiskt har företräde för yttranden ifrån socialstyrelsen. Jag tycker själv att paragrafen om ansvarsfrihet på grund av samtycke, BrB 24:7, borde kunna tillämpas i sin nuvarande form, "En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig", då jag definitivt inte tycker att det är "oförsvarligt" att hjälpa en sjuk människa att få dö. Men en förordning ifrån regeringen angående dödshjälp skulle kunna förtydliga rättsläget. Och förhoppningsvis så fortsätter debatten, med hjälp av t.ex. Fredrik Federley som skriver om frågan på Newsmill.

Read more...