Människohandel i Malmö

Idag hålls rättegång i Malmö tingsrätt mot ett antal män som misstänks för att på ett hänsynslöst sätt ha utnyttjat en 14-årig flicka med en utvecklingsstörning. Brottsrubriceringarna är bland annat människohandel och grov våldtäkt mot barn, alternativt våldtäkt. Baserat på det lilla som anges i media, nämligen att flickan mentalt är på ett mindre barns utvecklingsnivå och att hon dessutom har drogats med både alkohol och narkotika så känns rubriceringarna människohandel och grov våldtäkt mot barn minst sagt rimliga, och både innehåller också en straffskala som sträcker sig upp till 10 års fängelse. Dessvärre kan båda brotten vara svåra att styrka. Brottet människohandel håller så vitt jag vet på att omarbetas för att kontrollrekvisiten var så pass svåra att hantera juridiskt att domstolarna även i flera fall som tycktes vara klara valde att falla tillbaka på den ofta alternativt använda brottsrubriceringen grovt koppleri. Och vad gäller våldtäkt mot barn så måste man kunna bevisa att gärningsmännen kände till att flickan var under 15, vilket kan vara svårt med en 14-åring.

Om skeendet återges korrekt av media, så är det dock helt uppenbart att det som männen, och speciellt då 17-åringen till vilken flickan tydde sig som sedan sålde henne vidare till andra män, gjort sig skyldiga till grova, avskyvärda brott. 17-åringen måste ha fått en uppfattning om flickans mentala status, och dessutom drogades hon ner för att lättare kunna säljas, så i hans fall blir både utnyttjande grymt och utstuderat. Även männen som köpte sex med flickan av 17-åringen måste ha förstått att det knappast kan ha rört sig om en vuxen människas medvetna, frivilliga beslut, utan snarare ett utnyttjande av en känslig och utsatt ung flicka. Är beskrivningen korrekt så hoppas jag därför på hårda straff och höga skadestånd för att markera brottets allvar och höga grad av kränkande. Dels för att flickan skall få upprättelse och ekonomisk kompensation (även om det naturligtvis är enormt mycket viktigare att hon tas om hand på ett bra sätt och ges alla möjliga förutsättningar till att bearbeta och återhämta sig ifrån de traumatiska upplevelserna). Men även för att samhället måste klargöra hur avskyvärda den här sortens brott är.

Oavsett om man är förespråkare eller motståndare till sexköpslagen så tror jag att det råder ett konsensus om att den sortens hänsynslös människohandel som det verkar ha rört sig om här skall bekämpas med alla medel. Och trots en del tokiga inslag i debatten, som att sexköp borde jämställas med människohandel (Esabelle Dingizian, mp), så torde de flesta vara överens om att extremt kränkande och allvarliga brott som det mot flickan i Malmö bör straffas väldigt mycket hårdare än frivilliga överenskommelser mellan vuxna människor. Nu återstår att se hur vår nuvarande lagstiftning och Malmö tingsrätt klarar av att hantera de vidriga brott som flickan utsatts för. Om det visar sig att männen endast kan dömas till brott som koppleri/grovt koppleri och sexköp trots att beskrivningen ovan om vad som har hänt stämmer så krävs ny lagstiftning. Dels måste en ny människohandelslag som är lättare att använda på plats snarast möjligt, och sen tycker jag även att man bör införa en ny brottrubricering i stil med "sexköp av människohandelsoffer". Detta skulle vara ett oaktsamhetsbrott, d.v.s. det bör räcka med att man borde ha förstått att flickan antagligen inte agerar i enlighet med sin fria vilja. Om man kan bevisa uppsåt till att flickan är ett människohandelsoffer och på så sätt säljer sex ofrivilligt så skall man dömas för våldtäkt.

Read more...

Våldet, straffen och politiken

En av de faktorer som gjorde att jag bestämde mig för att lämna ett bättre betalt yrke som ingenjör och istället bli polis var ilskan och vanmakten jag kände varje gång jag läste om ännu en person som hade blivit utsatt för våldsbrott av olika karaktärer, och medkänslan med de offer som ofta får sina liv förstörda genom de fysiska och psykiska men en grov misshandel lämnar. Det handlar om unga män som blivit brutalt nedslagna eller nedsparkade då de råkat möta "fel" persons blick på krogen, och som kanske aldrig kan gå obehindrat efteråt. Det handlar om familjefäder som inte klarar av att gå vidare efter att ha blivit överfallna då de varit ute och jobbat sent och som inte kan hantera känslorna av rädsla, sorg och hat som väckts till liv och därför får sina relationer, sin familj, söndertrasad och fastnar i missbruk. Det handlar om pensionärer som aldrig mer vågar gå ut efter att ha råkat ut för en hänsynslös brottsling på gatan. Det kan handla om en lärare som bara ber en elev att komma till lektionen och därför får ansiktet sönderslaget. Och allra mest handlar det om alla de kvinnor som gång på gång blir slagna och nedbrutna kroppsligt och själsligt av just de män som borde ta hand om dem, stötta och hjälpa.

Att hjälpa de kvinnor som utsätts för partnervåld är en av polisens viktigaste uppgifter. DN skriver idag om att kvinnor mördas trots flera polisanmälningar, och det är naturligtvis helt oacceptabelt. Självklart skall alla tillgängliga medel användas för att stötta och hjälpa de kvinnor som förföljs av sina män, både vad gäller psykosocialt stöd, juridiskt stöd och konkreta skyddspaket. I Västerort i Stockholm där jag jobbar använder vi riskbedömningssystemet SARA (Spousal Assault Risk Assessment Guide) för alla fall av relationsvåld för att försöka identifiera risker och kunna agera med skyddsåtgärder om risken är hög. Vi har också ett specifikt relationsvåldscentrum med specialister på att hjälpa kvinnor som utsätts för partnervåld. Det är möjligt att alla polismyndigheter inte har samma resurser vad gäller stöd till våldsutsatta kvinnor, men det är definitivt en fråga som lyfts inom polisen på sistone, och min känsla är att utvecklingen går åt rätt håll.

Sen får man inte glömma att polisens kärnverksamhet är att verka för ett tryggare samhälle genom att beivra och utreda brott. Självklart skall de utsatta kvinnorna ha stöd, men för det första så borde det inte vara den slagna kvinnan som tvingas fly och gömma sig, för det andra så går många misshandlade kvinnor tillbaka till sina slående män, om de ens anmäler i första läget. Det är därför enormt viktigt för möjligheten att hjälp offret att man lyckas gripa och lagföra gärningsmannen. Och för mig som polis är det få saker som är så tillfredsställande som att kunna gripa en våldsbrottsling och på så sätt ge brottsoffret chans till frid, återhämtning och upprättelse, och dessutom säkerställa att våldsverkaren inte har möjlighet att ge sig på någon annan, åtminstone inte medan han sitter inne.

Det är dock enormt frustrerande när våra domstolar konsekvent värderar straffvärdet för våldsbrott väldigt lågt, medelstraffet för grov misshandel har legat på 1,5 år trots en skala på 1-10 år. Alliansregeringen har dock gjort en ansats att försöka skärpa straffen för våldsbrotten, bland annat genom att införa en ny brottsrubricering (Synnerligen grov misshandel). Även minskningen av mängdrabatten som alliansen diskuterar vore ett steg i rätt riktning. Min uppfattning är dock att ytterligare straffskärpningar vore ett bra sätt att markera brottens allvarlighet och att skydda brottsoffren. Om man dessutom kunde utöka möjligheterna att använda sig av Besöksförbud, och att straffa överträdelser hårdare, så hade det varit ännu ett verktyg för att stärka brottsoffrets ställning även då gärningsmannen är på fri fot.

Med brottsoffrens situation i åtanke är det rent horribelt att höra att Lars Ohly, partiledare för vänsterpartiet, vill sänka straffet för grov misshandel till ett år, med möjlighet till frigivning efter halva tiden. Det känns som ett hån mot ett brottsoffer som kanske har fått sitt liv förstört att gärningsmannen kan komma ut efter sex månader. Dessutom innebär det för t.ex. en slagen kvinna att hon återigen behöver leva i skräck och på flyende fot, medan den misshandlade mannen kan ge sig på henne igen utan att riskera mer än några månader till i fängelse.

Det intressanta är dock att vänsterpartiet vill höja straffet för sexköp, vilket torde göra att det hamnar på samma nivå som straffet för grov misshandel (fängelse i ett år), vilket kan läsas om i denna intressanta artikel, samt på denna utmärkta blogg. Att en man betalar en vuxen kvinna för att få ha sex med henne, på helt frivillig basis och utan inslag av människohandel, hot eller våld, skall alltså straffas lika hårt som att t.ex. en man häller syra i ansiktet på en kvinna och lämnar henne permanent vanställd? Med tanke på att vänsterpartiet gillar mängdrabatten för brott så blir det dessutom knappast något högre straff om en torsk istället för att bara betala för sig och gå efter ett genomförd sexköp, efteråt struntar att betala (bedrägeri) och sedan slår den prostituerade sönder och samman (grov misshandel). Man undrar i vilken värld de lever?

Slutligen skulle jag gärna vilja veta vad miljöpartiet tycker om brott och straff. Justitieminister Ask skriver att även de förordar sänkta straff. Stämmer det?

Read more...

Rödgröna röra i rättspolitiken

Jag som i många frågor ligger närmast miljöpartiet, och har röstat på dom i alla val jag varit röstberättigad, blir mer än en aning bekymrad över vad jag uppfattar som en minst sagt flummig hållning i rättspolitiken. Och det verkar inte som om samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet har bringat ordning. Miljöpartiet har profilerat sig som ett integritetsvärnande parti, och det är väl bra, men jag hade hoppats att det hade betytt mer än att bara vara emot alla former av övervakning. Faktum är att t.ex. kameraövervakning både kan verka brottsförebyggande och förenkla brottsutredningar och på så sätt värna integriteten för svaga och utsatta, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Lika förvirrande är det med hållningen i frågan om halvtidsfrigivning. Vi har redan ett rättssystem där professionella tjuvar kan tömma mängder av människors lägenheter på både både reellt och emotionellt värde och roffa åt sig miljonbelopp, för att om man till slut lyckas få tag på dom göra en volta på ett antal månader och sedan vara tillbaka på "jobbet" igen, och där grova misshandlar eller våldtäkter som förstör människors liv leder till straff på dryga året i fängelse. Då känns det snarare osmakligt att tala om tidigare frigivningar än den efter två tredjedelar som vi redan har och om att riva upp försöket til strängare straff för grova våldsbrott som alliansen drivit igenom. Det hela görs inte bättre av att socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström är betydligt mycket snabbare på att kritisera allt regeringen gör än vad han var på att få igenom reformer under sin tid som justitieminister. Och inte heller av att det fortfarande finns riksdagsledamöter i miljöpartiet som Esabelle Dingizian som totalt verkar sakna rättspolitisk verklighetsuppfattning och går ut i Newsmill och hävdar att sexköp skall jämställas med människohandel.

Jag ligger långt ifrån moderaterna i de flesta frågor, men jag kan inte annat än hålla med deras rättspolitiske talesperson Henrik von Sydow då han säger att "våld eller hot om våld ska inte accepteras för att upprätthålla en över- och underordning av människor", och då krävs det att staten skyddar de svaga mot de starka på ett bestämdare sätt än idag, och inte tvärt om. Nu har jag fortfarande inte glömt justitieminister Beatrice Asks fadäs då det tog en vecka för henne att förstå att det kanske inte var en bra idé att hänga ut misstänkta sexköpare till allmänt spott och spe, eller migrationsminister Tobias Billströms uppfattning att tiggande romer är "ohederliga" och bör slängas ut av polisen, så den sorgliga kontentan är väl att det är svårt att veta var man skall vända sig om man vill ha ett rättssystem som bestämt och effektivt bekämpar brottslighet och skyddar brottsoffer, samtidigt som det respekterar allas rättigheter och människovärde.

Read more...

Dagsböter

Nu har P1s utmärkta program med grävande journalistik, Kaliber, börjat på en ny säsong, med ny programledare men med samma höga kvalitet på reportagen. Kaliber har granskat hur straffet dagsböter tillämpas av rättsystemet, och visat på stora brister i hela kedjan, främst hos domstolar och åklagare.

Som polis blir man snabbt lärd rutinen att man alltid i förhör med misstänkt vad gäller brott som kan föranleda bötesstraff skall fråga om dagsbotsuppgifter (inkomst/bidrag, förmögenhet, skulder till staten, försörjningsplikt mot barn). Jag har själv uppfattat frågorna som ett slöseri med tid, då jag tagit för givet att det sker någon form av kontroll längre ned i kedjan. Att inte kontrollera de uppgifterna, som helt uppenbart är lögner i om inte de flesta så väldigt många fall, vore ungefär lika dumt som att lägga ned en förundersökning om brott bara för att den misstänkte själv hävdar att han är oskyldig. Självklart ljuger folk för att skydda sig, och lika självklart ljuger folk om det ger ett lägre straff, speciellt som det i båda fallen är fullt lagligt att göra det. Men efter Kalibers avslöjande reportage skall jag inte ta lika lätt på dagsbotsfrågorna längre. Inte nog med att man inte dubbelkollar de uppgifter som den misstänkte själv lämnar, om det inte finns några uppgifter så sätts tydligen inkomsten ofta till noll och inget även i fall där det helt uppenbart är fel, som med det sexköpande kommunalrådet i Huddinge.

Jag har också svårt att förstå den åklagare som säger sig inte ha tid att göra en enkel taxeringskontroll (eller att skriva ett direktiv på tre ord till den polisiära utredaren och be honom/henne göra det). Det rimmar dåligt att man lägger ned mängder med tid och pengar på att utreda och lagföra brott, och sen inte kan lägga några minuter på att få ett någotsånär adekvat straff. Dessutom kan man krasst säga att det rör sig om en ekonomiskt fråga för staten. I vissa fall, som med muthärvan inom Systembolaget, eller med många fall som rör sexköp, har de dömda stora inkomster, och staten förlorar således rejält på att de får enorma straffrabatter, pengar som skulle kunna läggas på att ge rättsväsendet tillräckligt med resurser för att åtminstone göra enkla taxeringskontroller...

Då jag själv har funderat över komplikationerna med straffet dagsböter har jag mest tänkt i banorna att det kan vara svårt att få rättvisa påföljder för folk som skattefuskar, nolltaxerar, eller jobbar mestadels svart. Jag har tagit för givet att de som har en taxerad inkomst åtminstone får den som utgångspunkt för böterna. Allt annat vore ju helt absurt...

Read more...

Dålig lagföring efter sexhandel med 14-åring

Domarna har kommit i det uppmärksammade fallet där en 14-årig flicka med lindrig utvecklingsstörning såldes till ett stort antal män av två flickor (17 och 19 år) och en pojke (20 år). För det första kan man konstatera att straffen som vanligt har satts mycket lågt. Pojken friades, och jag vet för lite om fallet för att kommentera det, men de både flickorna dömdes endast för grovt koppleri (17-åringen) respektive koppleri (19-åringen) till knappt 200 timmars samhällstjänst vardera. Koppleribrottet handlar om att medverka till att någon av fri vilja säljer sex. Vad flickorna har gjort är att de har medverkat till ett stort antal fall av våldtäkt mot barn, då flickan är under 15 år. Att hon dessutom har en lindrig utvecklingsstörning gör knappast brotten lindrigare. Jag har därför svårt att se varför de inte fällts för anstiftan, eller åtminstone medhjälp, till våldtäkt mot barn. Det finns fall när brottet våldtäkt mot barn kan tyckas ytterst tveksamt, t.ex. då en 15-årig kille har frivilligt sex med sin 14-åriga flickvän, men själva anledningen till att brottet är definierat som det är, d.v.s. utan några krav på tvång, är väl just för att man skall kunna använda det i fall som detta, då en mycket utsatt och sårbar flicka utnyttjas hänsynslöst? Dessutom är t.ex. straffet för grovt koppleri i sig väldigt lågt, och det torde bland annat bero på den berömda straffrabatten för unga lagöverträdare. Den behöver om inte skrotas så minskas och modifieras kraftigt.

För övrigt kan man notera att inga av sexköparna har blivit lagförda. Och då rör det sig alltså inte om det lindriga brottet köp av sexuell tjänst, utan det betydligt mycket grövre brottet våldtäkt mot barn. Det kan bero på att spaningsläget var för dåligt, det kanske var närmast omöjligt att spåra upp dessa män. Men det finns också en brist i lagstiftningen, för även om man hade spårat upp en sexköpare, så hade det räckt för denne att visa att han inte förstått att flickan var under 15 och uppfattade hennes säljande som frivilligt, så hade han bara kunnat fällas för köp av sexuell tjänst. Det behövs ett brott som siktar in sig på köp av sexuella tjänster av personer som befinner sig i särskilt utsatta situationer, t.ex. offer för människohandel, där det skall räcka med ett oaktsamhetsrekvisit. Om någon köper sex av en person som har blivit satt i en utsatt situation där hennes fria vilja är satt ur spel, så borde man i den mån man inte kan visa uppsåt för våldtäkt kunna falla tillbaka på ett oaktsamhetsbrott där man bara behöver visa att köparen borde ha kunnat ana att omständigheterna gjorde sexsäljandet ofrivilligt, och då döma väldigt mycket hårdare än för köp av sexuell tjänst. Juridikbloggaren Mårten Schultz skrev en utmärkt artikel i ämnet på Newsmill..

Kontentan av rättsväsendets insatser efter att 14-åringen sålts, och köpts, på ett sätt som troligtvis har förorsakat henne stort lidande och svårbearbetade trauman är alltså dessvärre en blandning av lite samhällstjänst och stor straffrihet...

Read more...

Asks pudel slutet på historien?

Så har då justitieministern till slut, efter sex dagar, tagit tillbaka uttalandet om skampåle för misstänkta sexköpare. Det är häpnadsväckande att det tog sex dagar för Ask att förstå att man inte kan skippa rättstatens grundprinciper för misstänkta sexköpare, och att hon nu gör en pudel torde snarare bero på press utifrån än på att hon själv insåg det absurda i sitt uttalande. Historien diskuterades på ett mycket upplysande sätt av SvDs Sanna Rayman och Thomas Bodström i Studio Ett, och de var rörande överens. Det var bara Asks partikamrat Anna Köning Jerlemyr som försökte hävda att diskussionen borde ha varit om sakfrågan, prostitution, och inte om Asks uttalande. Jag har lyssnat på Jerlemyr under ett Amnestyseminarium om våldtäkter, och jag blev imponerad. Hon verkade vara både balanserad och engagerad. Idag var hon dock totalt fel ute. Att hon hävdade att Asks vansinniga uttalande inte är ett problem får hennes försök att ta upp sakfrågan att framstå mer som en skenmanöver än som ett ärligt engagemang. Då var ROKS ordförande Angela Beausang betydligt mer nyanserad då hon i en artikel på Newsmill både argumenterar för sexköpslagen men också klargör att Asks uttalande är problematiska.

Bodström, som definitivt inte är en personlig favorit, har tack vare Asks grodor bjudits på mängder av gartispoänger. Hans uttalanden i Studio Ett var rakt igenom genomtänkta och oklanderliga. Han kräver nu efter pudeln inte längre Asks avgång, men konstaterar att det antagligen inte är någon nackdel för socialdemokraterna om hon sitter kvar, då hennes trovärdighet som justitieminister är skadad. Det är helt sant, Ask har blivit en utmärkt resurs för de rödgröna...

Read more...

Har justitieministern blivit tokig?

Sveriges justitieminister, och på sätt och vis min och alla andra polisers chef, Beatrice Ask verkar ha blivit totalt ifrån vettet. Hon har uppenbarligen fått för sig att män som misstänks för sexköp skall skämmas ut offentligt och utsättas för allmänhetens spott och spe. Ask säger bland annat att "vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta" till Aftonbladet. Notera att det handlar om personer som inte är dömda för några brott, utan som enbart misstänks. Nu skall alltså staten tvärt emot all sans och balans, och all tradition i vår svenska rättstat, hänga ut folk som mycket väl kan vara oskyldiga offentligt på ett sätt som riskerar att orsaka dem mycket stor skada, och kanske förstöra livet för vissa. Och detta utspel kommer ifrån rättsväsendets högsta företrädare! Det är så dumt att man häpnar! I Sverige brukar vi vara försiktiga med att hänga ut folk som är dömda för brott, även om mycket grövre sådana än sexköp.

Det finns många tillfällen när jag önskar att man kunde hänga ut brottslingar. Vi poliser får inte ens upplysa en kvinna om att mannen hon precis har träffat tidigare har dömts för grov kvinnofridskränkning emot sin förra sambo, enligt vad jag har blivit tillsagd, då det kränker brottslingens integritet. Vi är så diskreta att en man som dömts till mord med hatbrottsmotiv kan slinka in på läkarlinjen. Brottslingarnas personliga integriteten skall skyddas till varje pris på ett sätt som ibland kan riskera att oskyldiga blir offer för nya brott. Och nu, plötsligt, så skall vi offentligt hänga ut folk som enbart är misstänkta, inte dömda, för ett brott som i alla fall enligt vår lagstiftning är lindrigt (men för vilket förövarna skulle stämplas hårt av omgivningen)?

Man kan spekulera i vilket populistiskt motiv som Ask hade för sitt utspel. Det finns ju många som argumenterar för att skärpa straffet för sexköp. Ibland kommer helt vansinniga påhitt som att jämställa sexköp med människohandel (föreslaget av en riksdagsledamot för mp). Men det faktum att justitieministern får för sig att säga något så urbota dumt borde direkt diskvalificera henne ifrån det jobb hon har. Jag hoppas att hon inser detta själv, och avgår, eller om det inte är fallet, att Reinfeldt ser till att hon lämnar. Och ju förr desto bättre!

Read more...

DN bloggare med politiskt betingad empati

Jag brukar inte kommentera inlägg av bloggare (vilket jag kanske borde börja med), men idag läste jag en text på DN som fick mig att häpna. Visst finns det gott om knäppskallar på nätet, men DN är ju ändå Sveriges största och mest välrenommerade dagstidning (även om de kanske tappar den ställning snart då de successivt har bytt ut grävande journalistik mot t.ex. bloggar om smink eller metabloggar om modebloggande...). Bloggaren, Ulrika By, öser galla över hur europeiska män träffar flickor i Thailand, vilket har fått henne att "tappa tron på mänskligheten". Och hon nöjer sig inte med att kritisera och problematisera de fall då de vita männen använder sin maktposition för att behandla thaitjejerna illa, utan hånskrattar åt och förnedrar verbalt de män som faktiskt har blivit kära och vill hjälpa den person som de har fått känslor för, men som blir blåsta (maktrelationerna kan självklart se olika ut i olika relationer, oavaktat kön och etnicitet). Texten genomsyras av hat och äckel gentemot alla europeiska män som tittar åt thailändska tjejer, och det finns absolut ingen empati för de inblandade människorna.

Texten var så pass absurd att jag gjorde en snabb sökning på Ulrika Bys namn, och hamnade då på en krönika om Sturebymordet. Här svallar Ulrika By över av empati för de två ungdomar som tillsammans mördat en helt oskyldig jämnårig tjej (den ena som anstiftare, den andra som gärningsman). Ulrika skriver om tonårskärlek, förälskelse, passion, på ett sätt som både romantiserar och närmast ursäktar det avskyvärda mordet. Inget dömande över huvud taget, skulden läggs snarare på "föreställningar om hur riktiga män och riktiga kvinnor skall vara".

Kontrasten mellan texterna är så skarp att den lockar till spekulationer. De män som blir kära i en thaitjej, och sedan försöker hjälpa henne ekonomiskt, förtjänar att hånas och skrattas åt som de patetiska kräk de är. De ungdomar som begår ett överlagt mord på en oskyldig tjej är bara vilsna stackare som har förletts av passion och kärlek. Varför de så totalt olika perspektiven. Och finns det något i Ulrika Bys texter som är typiskt för åsikter som i vissa grupper är politiskt korrekta?

Tja, jag lär inte bottna i de funderingarna här och nu, men tyvärr tror jag att det handlar mycket om att människor i nästan alla grupperingar (och speciellt de radikala) utsätts för en social indoktrinering där empatin är politiskt betingad. Om man tar exemplet med en högerextrem gruppering, så finns det mycket empati för de svenska flickor som har blivit våldtagna och de svenska åldringar som har blivit rånade eller bestulna, förutsatt att gärningsmannen är av invandrarbakgrund. Däremot saknas helt emapti för t.ex. de människor som lever gömda i Sverige i rädsla för att skickas tillbaka till en mycket svår tillvaro som de har offrat allt för att fly ifrån.

I den krets som jag gissar att Ulrika By identifierar sig med, så finns det mycket empati för brottslingar, de ses som offer för yttre faktorer snarare än som ansvariga för sina egna handlingar. Om det inte rör sig om sexköp såklart, då är brottslingen bara värd förakt. Kanske det är känslan av att man hela tiden måste kämpa emot de sociala maktstrukturer av "könsmaktsordning", "klassamhälle" och rasism mm som gör att vita, socialt välanpassade män (som som grupp de facto har en fördelaktig ställning i samhället) som gör att just dessa män inte omfattas av empatin, om de inte som den 16-årige mördaren (vit, ifrån en medelklassfamilj) begår ett så grovt brott att de tappar sin ställning på den sociala skalan. Jag tror att man här kan hitta förklaringen till att många debattörer kan uttrycka sig extremt nedvärderande om sexköpare, men samma debattörer skulle aldriga använda samma kränkande ord och beskrivningar om inbrottstjuvar, rånare, eller ens mördare. Och i Ulrika Bys fall, så spillde föraktet och hatet över på alla män som överhuvudtaget tittar åt tjejer som kommer ifrån en grupp/etnicitet som anses vara mer utsatt. Manshatet gled närmast över i rasism...

Slutligen så skulle man kunna önska att DN hade någon sorts kvalitetssäkring på de skribenter som bloggar på deras site.

Read more...