Våldet, straffen och politiken

En av de faktorer som gjorde att jag bestämde mig för att lämna ett bättre betalt yrke som ingenjör och istället bli polis var ilskan och vanmakten jag kände varje gång jag läste om ännu en person som hade blivit utsatt för våldsbrott av olika karaktärer, och medkänslan med de offer som ofta får sina liv förstörda genom de fysiska och psykiska men en grov misshandel lämnar. Det handlar om unga män som blivit brutalt nedslagna eller nedsparkade då de råkat möta "fel" persons blick på krogen, och som kanske aldrig kan gå obehindrat efteråt. Det handlar om familjefäder som inte klarar av att gå vidare efter att ha blivit överfallna då de varit ute och jobbat sent och som inte kan hantera känslorna av rädsla, sorg och hat som väckts till liv och därför får sina relationer, sin familj, söndertrasad och fastnar i missbruk. Det handlar om pensionärer som aldrig mer vågar gå ut efter att ha råkat ut för en hänsynslös brottsling på gatan. Det kan handla om en lärare som bara ber en elev att komma till lektionen och därför får ansiktet sönderslaget. Och allra mest handlar det om alla de kvinnor som gång på gång blir slagna och nedbrutna kroppsligt och själsligt av just de män som borde ta hand om dem, stötta och hjälpa.

Att hjälpa de kvinnor som utsätts för partnervåld är en av polisens viktigaste uppgifter. DN skriver idag om att kvinnor mördas trots flera polisanmälningar, och det är naturligtvis helt oacceptabelt. Självklart skall alla tillgängliga medel användas för att stötta och hjälpa de kvinnor som förföljs av sina män, både vad gäller psykosocialt stöd, juridiskt stöd och konkreta skyddspaket. I Västerort i Stockholm där jag jobbar använder vi riskbedömningssystemet SARA (Spousal Assault Risk Assessment Guide) för alla fall av relationsvåld för att försöka identifiera risker och kunna agera med skyddsåtgärder om risken är hög. Vi har också ett specifikt relationsvåldscentrum med specialister på att hjälpa kvinnor som utsätts för partnervåld. Det är möjligt att alla polismyndigheter inte har samma resurser vad gäller stöd till våldsutsatta kvinnor, men det är definitivt en fråga som lyfts inom polisen på sistone, och min känsla är att utvecklingen går åt rätt håll.

Sen får man inte glömma att polisens kärnverksamhet är att verka för ett tryggare samhälle genom att beivra och utreda brott. Självklart skall de utsatta kvinnorna ha stöd, men för det första så borde det inte vara den slagna kvinnan som tvingas fly och gömma sig, för det andra så går många misshandlade kvinnor tillbaka till sina slående män, om de ens anmäler i första läget. Det är därför enormt viktigt för möjligheten att hjälp offret att man lyckas gripa och lagföra gärningsmannen. Och för mig som polis är det få saker som är så tillfredsställande som att kunna gripa en våldsbrottsling och på så sätt ge brottsoffret chans till frid, återhämtning och upprättelse, och dessutom säkerställa att våldsverkaren inte har möjlighet att ge sig på någon annan, åtminstone inte medan han sitter inne.

Det är dock enormt frustrerande när våra domstolar konsekvent värderar straffvärdet för våldsbrott väldigt lågt, medelstraffet för grov misshandel har legat på 1,5 år trots en skala på 1-10 år. Alliansregeringen har dock gjort en ansats att försöka skärpa straffen för våldsbrotten, bland annat genom att införa en ny brottsrubricering (Synnerligen grov misshandel). Även minskningen av mängdrabatten som alliansen diskuterar vore ett steg i rätt riktning. Min uppfattning är dock att ytterligare straffskärpningar vore ett bra sätt att markera brottens allvarlighet och att skydda brottsoffren. Om man dessutom kunde utöka möjligheterna att använda sig av Besöksförbud, och att straffa överträdelser hårdare, så hade det varit ännu ett verktyg för att stärka brottsoffrets ställning även då gärningsmannen är på fri fot.

Med brottsoffrens situation i åtanke är det rent horribelt att höra att Lars Ohly, partiledare för vänsterpartiet, vill sänka straffet för grov misshandel till ett år, med möjlighet till frigivning efter halva tiden. Det känns som ett hån mot ett brottsoffer som kanske har fått sitt liv förstört att gärningsmannen kan komma ut efter sex månader. Dessutom innebär det för t.ex. en slagen kvinna att hon återigen behöver leva i skräck och på flyende fot, medan den misshandlade mannen kan ge sig på henne igen utan att riskera mer än några månader till i fängelse.

Det intressanta är dock att vänsterpartiet vill höja straffet för sexköp, vilket torde göra att det hamnar på samma nivå som straffet för grov misshandel (fängelse i ett år), vilket kan läsas om i denna intressanta artikel, samt på denna utmärkta blogg. Att en man betalar en vuxen kvinna för att få ha sex med henne, på helt frivillig basis och utan inslag av människohandel, hot eller våld, skall alltså straffas lika hårt som att t.ex. en man häller syra i ansiktet på en kvinna och lämnar henne permanent vanställd? Med tanke på att vänsterpartiet gillar mängdrabatten för brott så blir det dessutom knappast något högre straff om en torsk istället för att bara betala för sig och gå efter ett genomförd sexköp, efteråt struntar att betala (bedrägeri) och sedan slår den prostituerade sönder och samman (grov misshandel). Man undrar i vilken värld de lever?

Slutligen skulle jag gärna vilja veta vad miljöpartiet tycker om brott och straff. Justitieminister Ask skriver att även de förordar sänkta straff. Stämmer det?

Read more...

De rödgrönas rättspolitik

Jag förstår att justitieminister Beatrice Ask är upprörd över de rödgrönas brist på rättspolitik. Det är jag också, vilket jag skrev om för några dagar sedan. Förslaget om att spara en miljard på rättsväsendet känns inget annat än verklighetsfrånvänt. Min upplevelse som polis är att samtliga delar i rättskedjan, polis, åklagarväsende och domstolar snarare behöver mer pengar för att ha en chans att leva upp till de relevanta krav på bland annat kortare ledtider som ofta ställs. Det man skulle kunna spara på enligt min egen i det här fallet ogrundade mening är i så fall advokatarvodena, för hos advokatbyråerna verkar det aldrig saknas pengar, och det finns alltför många fall där advokater debiterat för mer tid än vad de de facto har lagt ned på ett ärende...

Jag håller visserligen med socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström om att det vore en bra idé att slå ihop alla polismyndigheterna till en (det skulle främja samarbete och minska kontraproduktiva suboptimeringar av resurser) och att göra om polisutbildningen till en högskoleutbildning, men bortsett ifrån det känns de rödgrönas rättspolitik oroade flat och tunn. Vore jag kriminiell så skulle jag rösta rödgrönt...

Read more...

Asks pudel slutet på historien?

Så har då justitieministern till slut, efter sex dagar, tagit tillbaka uttalandet om skampåle för misstänkta sexköpare. Det är häpnadsväckande att det tog sex dagar för Ask att förstå att man inte kan skippa rättstatens grundprinciper för misstänkta sexköpare, och att hon nu gör en pudel torde snarare bero på press utifrån än på att hon själv insåg det absurda i sitt uttalande. Historien diskuterades på ett mycket upplysande sätt av SvDs Sanna Rayman och Thomas Bodström i Studio Ett, och de var rörande överens. Det var bara Asks partikamrat Anna Köning Jerlemyr som försökte hävda att diskussionen borde ha varit om sakfrågan, prostitution, och inte om Asks uttalande. Jag har lyssnat på Jerlemyr under ett Amnestyseminarium om våldtäkter, och jag blev imponerad. Hon verkade vara både balanserad och engagerad. Idag var hon dock totalt fel ute. Att hon hävdade att Asks vansinniga uttalande inte är ett problem får hennes försök att ta upp sakfrågan att framstå mer som en skenmanöver än som ett ärligt engagemang. Då var ROKS ordförande Angela Beausang betydligt mer nyanserad då hon i en artikel på Newsmill både argumenterar för sexköpslagen men också klargör att Asks uttalande är problematiska.

Bodström, som definitivt inte är en personlig favorit, har tack vare Asks grodor bjudits på mängder av gartispoänger. Hans uttalanden i Studio Ett var rakt igenom genomtänkta och oklanderliga. Han kräver nu efter pudeln inte längre Asks avgång, men konstaterar att det antagligen inte är någon nackdel för socialdemokraterna om hon sitter kvar, då hennes trovärdighet som justitieminister är skadad. Det är helt sant, Ask har blivit en utmärkt resurs för de rödgröna...

Read more...

Reinfeldts försvar vekt

Som tur är verkar historien med Asks nu infamösa uttalanden om att hänga ut sexköpare inte vara slut ännu. Reinfeldt har nu svarat på Bodströms uttalanden, genom att bagatellisera Asks groda och istället hävda att om någon justitieminister borde ha avgått, så var det Bodström själv när Tony Olsson avvek ifrån Hall. Bodström svarar att rymningar sker jämt, och att det är värre att ha en justitieminister som inte kan skilja på misstänkta och dömda. Dessutom vore det, vilket Bodström inte ens nämner, illa nog att hänga ut dömda sexköpare. Skall staten plötsligt informera grannar och familj om alla brott en individ gör sig skyldig till? Och härnäst? Skall även t.ex. otrohet rapporteras till familjen? Nej, det hade räckt om man åtminstone smidigt informerade i de fall när det finns specifika individer som riskerar att utsättas för nya brott, som t.ex. när en person som är dömd för upprepade och grova kvinnomisshandlar inleder en ny relation. Men några sådana ambitioner finns inte. Istället fokuseras på att hänga ut misstänkta sexköpare...

Bodström har självklart rätt igen, och Reinfeldts försök till försvar genom attack känns vekt. Det är ytterst förvånande att Reinfeldt själv inte verkar tycka att uttalandet är särskilt anmärkningsvärt, han kom t.ex. med helt irrelevanta jämförelser i Ekots intervju i lördags. Eftersom Ask inte själv verkar förstå att hon behöver ta kraftfullt avstånd ifrån sina tidigare uttalanden (göra en "pudel"), så är det dessutom förvånande att inte Reinfeldt verkar ha förklarat detta för henne.

Det är bara att hoppas att media, oppositionen, och bloggosfären fortsätter att lyfta frågan, vi kan helt enkelt inte ha en justitieminister som vill ha pöbelvälde för ett specifikt brott i Sverige.

Read more...

Självklart bör Ask avgå

Jag kan inte låta bli att förvånas över att historien med justitieminister Beatrice Ask vansinniga uttalanden om att hänga ut misstänkta sexköpare ändå inte har fått mer uppmärksamhet än vad den har fått. Med tanke på hur lätt media drar igång en häxjakt på politiker över struntsaker så är det både anmärkningsvärt och att Ask närmast tillåts komma undan med att som justitieminister vilja kasta hela rättstaten över ända och instifta någon sorts pöbelvälde, enbart applicerbart på sexköpare. Att statsminister Reinfeldt som brukar vara skicklig i hur han formulerar sig försvarade "Bea" i Ekots lördagsintervju och gjorde helt irrelevanta jämförelser med att dömda pedofiler inte tillåts jobba på dagis utan att pressas av den annars hårdföre intervjuerare Ramberg spädde dessutom bara på frustrationen. Och oppositionen har varit förvånansvärt tyst. Nu uttalar sig till slut socialdemokraternas tidigare justitieminister Thomas Bodström. Bodström brukar vara duktig på att kritisera regeringen, även för problem han själv skapade eller ignorerade under sin period vid makten, men den här gången var han förvånansvärt mild i sin kritik. Enligt Bodström bör Ask antingen ta tillbaka uttalandet eller avgå. Att Ask inte tvingats ta tillbaka uttalandet ännu är ett totalt underkännande av både media, regeringen och oppositionen. Men min åsikt är att det är för sent. Hade det bara varit en groda ifrån Asks sida, så hade hon haft gått om tid på sig att tydligt ta avstånd ifrån uttalandet och förklarat sig. Det faktum att hon inte har gjort det gör att hon absolut bör avgå oavsett om det framöver sätts tillräckligt med tryck på henne att tvinga fram någon form av tydligt tillbakatagande.

Read more...

Har justitieministern blivit tokig?

Sveriges justitieminister, och på sätt och vis min och alla andra polisers chef, Beatrice Ask verkar ha blivit totalt ifrån vettet. Hon har uppenbarligen fått för sig att män som misstänks för sexköp skall skämmas ut offentligt och utsättas för allmänhetens spott och spe. Ask säger bland annat att "vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta" till Aftonbladet. Notera att det handlar om personer som inte är dömda för några brott, utan som enbart misstänks. Nu skall alltså staten tvärt emot all sans och balans, och all tradition i vår svenska rättstat, hänga ut folk som mycket väl kan vara oskyldiga offentligt på ett sätt som riskerar att orsaka dem mycket stor skada, och kanske förstöra livet för vissa. Och detta utspel kommer ifrån rättsväsendets högsta företrädare! Det är så dumt att man häpnar! I Sverige brukar vi vara försiktiga med att hänga ut folk som är dömda för brott, även om mycket grövre sådana än sexköp.

Det finns många tillfällen när jag önskar att man kunde hänga ut brottslingar. Vi poliser får inte ens upplysa en kvinna om att mannen hon precis har träffat tidigare har dömts för grov kvinnofridskränkning emot sin förra sambo, enligt vad jag har blivit tillsagd, då det kränker brottslingens integritet. Vi är så diskreta att en man som dömts till mord med hatbrottsmotiv kan slinka in på läkarlinjen. Brottslingarnas personliga integriteten skall skyddas till varje pris på ett sätt som ibland kan riskera att oskyldiga blir offer för nya brott. Och nu, plötsligt, så skall vi offentligt hänga ut folk som enbart är misstänkta, inte dömda, för ett brott som i alla fall enligt vår lagstiftning är lindrigt (men för vilket förövarna skulle stämplas hårt av omgivningen)?

Man kan spekulera i vilket populistiskt motiv som Ask hade för sitt utspel. Det finns ju många som argumenterar för att skärpa straffet för sexköp. Ibland kommer helt vansinniga påhitt som att jämställa sexköp med människohandel (föreslaget av en riksdagsledamot för mp). Men det faktum att justitieministern får för sig att säga något så urbota dumt borde direkt diskvalificera henne ifrån det jobb hon har. Jag hoppas att hon inser detta själv, och avgår, eller om det inte är fallet, att Reinfeldt ser till att hon lämnar. Och ju förr desto bättre!

Read more...

Synnerligen grov misshandel

Justitieminister Beatrice Ask gick för några dagar sedan ut med ett förslag om att en ny brottsrubricering, synnerligen grov misshandel, skall införas. Tanken är naturligtvis att rubriceringen skall gälla de grövsta fallen av misshandel. Den enda praktiska skillnaden i påföljd är att minimistraffet höjs, medan grov misshandel kan ge 1-10 års fängelse så skulle det nya brottet ge 4-10 års fängelse. Det nya brottets enda syfte är alltså att tvinga domstolarna att döma hårdare. Jag håller med om att detta definitivt behövs, då praxis för våldsbrott är extremt lågt. Tex ligger medelstraffet för grov misshandel (som ju har skalan 1-10 år) på 1,5 år, och det gäller då brott som redan bedömts som speciellt allvarliga, då tex "gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet eller råhet". I många fall innebär en sådan misshandel att en människa får livet förstört, tex genom att man tillfogats så svåra skador eller trauman att man inte längre kan jobba, inte kan hantera sin relation mm. I jämförelse kan påpekas att den genomsnittliga strafflängden för grovt narkotikabrott är mer än 4,5 år. Det hade varit bättre om det hade gått att ändra praxis hos domstolarna utan att skapa en lag som egentligen bara är en pappersprodukt, men om det hjälper för att få upp straffen för våldsbrott så är det bättre än ingenting.

Read more...