Brott lönar sig

lördag 6 mars 2010

I dagens DN kan man läsa om ännu ett grymt åldringsbrott, där två gärningsmän trängt sig in i en äldre kvinnas lägenhet, slagit och bundit henne, och lämnat med hennes värdesaker. I det här fallet blir brottsrubriceringen grovt rån, vilket innebär att om man får tag på gärningsmännen och lyckas bevisa deras skuld, så får de antagligen sitta ett par år i fängelse. De har dock uppenbarligen kalkylerat med att risken att åka fast, och längden på straffet, är värda att ta då det finns mycket pengar att tjäna. Hänsyn till den drabbade kvinnan, som förutom att bli av med värdesaker som hon kanske samlat på under ett helt liv, kanske också blir så traumatiserad att resten av hennes liv begränsas kraftigt, finns antagligen inte med i beräkningarna.

Det är dock ett faktum att dessa krassa beräkningar görs av yrkeskriminella. Anledning till att ett antal "värdetransportrån" i t.ex. Stockholms nordvästra förorter har skett genom att gärningsmännen sprungit fram och försökt slita väskan ifrån väktaren då denne varit på väg ut ur värdetransportbilen istället för att hota honom är snarare att brottsrubriceringen då blir grov stöld istället för grovt rån, och straffskalan är betydligt lindrigare, än att det skulle saknas tillgång till vapen eller finnas samvetskval med att använda dessa. Av samma anledningar har också västerortspolisen kunnat notera att ett antal kända rånare gått över ifrån rån till inbrott. De samlas på morgonen, och ägnar arbetsdagen åt att bryta sig in i folks lägenheter, företrädelsevis hos familjer med en utomeuropeisk bakgrund då dessa oftare förvarar värdesaker och kontanter hemma, och räknar vinster på sexsiffriga belopp på eftermiddagen. Och de vet att om de åker fast och polisen lyckas bevisa bortom allt rimligt tvivel att de är skyldiga, så har de bara att göra en volta på ett antal månader och sen komma ut till de väntande miljonerna av brottsförtjänster. Dessa yrkeskriminella har inga moraliska problem med att råna och använda våld, men de har insett att den krassa kalkylen med risk mot vinst säger att inbrott är lönsammare.

Man kan alltid stärka upp polisens resurser. Den riktade insatsen emot inbrott i Västerort som genomfördes under början av detta året var också mycket väl genomförd, och en stor succé. Men det kan vara lite motigt att lägga ned enorma resurser på att sätta de yrkeskriminiella som står för en överväldigande del av den här sortens brottslighet bakom lås och bom, och även i de fall som man lyckas så kommer de ut efter ett antal månader och fortsätter. Det som krävs för att komplettera polisarbetet är straff som gör att man får bort de här personerna ifrån gatan ett längre tag, och som i högre grad avskräcker ifrån brottslighet, samt än bättre möjlighet att komma åt brottslingarnas pengar. Dessutom borde skadestånden till brottsoffer höjas signifikant. Jag vet att det kan vara att jämföra äpplen med päron, men en fildelare kan nu åka på skadestånd i miljonklassen medan en mördare eller våldtäktsman får böta med mindre än 100 000 eftersom civilrättsliga skadestånd kan bli hur stora som helst medan de straffrättsliga är löjligt små.

Det kanske viktigaste i kampen mot brottsligheten är fortfarande att förhindra att ungdomar påbörjar en brottslig bana, och här är polisen bara en liten del, det största jobbet behöver andra delar av samhället som skola, socialtjänst, arbetsförmedlingar mm göra. Men för att minska mängden brott som utförs här och nu så är det enormt viktigt att helt enkelt få bort ett antal yrkeskriminella ifrån gatan, och se till att det stannar borta. Och då vore högre straff en välkommen hjälp.

Read more...

FN uppmärksammar problemen med hedersmord

fredag 5 mars 2010

FNs människorättskommisarie Navi Pillay konstaterade att över 5000 kvinnor mördas i världen varje år på grund av så kallade "heders"-motiv. Hon uppger också att upp emot en tredjedel av alla kvinnor i världen någon gång har blivit utsatta för något form av våld eller övergrepp. Utan att veta hur "övergrepp" definieras i undersökningen, eller hur beräkningen är gjord, så är det en siffra som borde bli en väckarklocka som manar till handling. Hedersmord, som är vanligast i Mellanöstern och södra Asien, är (tillsammans med de mord och krigsvåldtäkter som kanske är vanligast förekommande i Afrika, t.ex. Kongo) det mest extrema och grymma exemplet på kvinnoförtryck som finns, och måste bekämpas med full kraft. Det är naturligtvis i första hand de regeringar som styr länderna där dessa vidrigheter förekommer som har det största ansvaret, både vad gäller skydd och lagföring (med straffskärpning istället för mildring om hedersmotiv förekommer), men här har alla länder ett ansvar vad gäller att ställa krav i bilaterala och multilaterala relationer. Det handlar om att kräva att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras. Dessutom borde det vara en självklarhet att kvinnor som är utsatta för ett hedersförtryck skall ges flyktingstatus enligt Genevekonventionen, och beviljas asyl. Sen måste man vara medveten om att hedermorden är toppen på ett isberg vad gäller kultur och samhällssystem där kvinnan underordnas mannen, och att dessa strukturer måste förändras i grunden.

Read more...

Turkiet, och dess behov av självrannsakan

USAs respresentantshus utrikesutskott har antagit en icke bindande resolution som säger att morden på armenier under det osmanska riket var ett folkmord. Turkiet har svarat med att kalla hem sin USA ambassadör. Frågan är extremt känslig i Turkiet, ett land som verkar ha svårt att konfronteras med både sin egen historia och existerande interna motsättningar, som behandlingen av den kurdiska minoriteten. Ofta reagerar man extremt defensivt, vilket hemkallandet av ambassadören ifrån USA, ett av landets absolut viktigaste allierade, visar. Det får dock inte vara en orsak för resten av världen att inte tala klarspråk. Vad som är ett folkmord skall avgöras av fakta, och inte vad som anses politiskt opportunt. Dessutom behöver uppenbarligen den turkiska staten, efter en lång historia av att ha varit en militärdominerad stat med mycket liten respekt för mänskliga rättigheter bli bättre på självrannsakan. Visst är det viktigaste att lösa dagens konflikter och förbättra dagens relationer med t.ex. Armenien eller kurder i och utanför Turkiet, men vägen dit borde inte vara att blunda för det förflutna, utan snarare att våga göra upp med det förflutna. Därför borde även Sverige och EU följa fakta och forskning i frågan om folkmordet på armenier och inte politisk smidighet.

Read more...

Virus

När jag skulle gå in på bloggen idag märkte jag att den hade blivit infekterad med något sorts virus, bloggen gick inte att se, utan man blev länkad till någon sida och fick ett felmeddelande. Efter en del letande visade det sig att det var besöksräknaren som jag installerade för ett antal veckor sedan (ifrån Bloggers egna verktygsset), och som först började att fungera i början av den här veckan, som verkade ha fått frispel. Med den borttagen så fungerar i alla fall bloggen igen.

Read more...

Sexigare miljonprogramsområden

torsdag 4 mars 2010

Idag var det moderaternas tur att komma med tankar kring hur utanförskap och segregation i Stockholms förorter skall brytas. Joakim Larsson, med titeln ytterstadsborgarråd, presenterar tankar kring hur områdena skall rustas upp så att de blir attraktivare för boende och företagare. I artikeln tas Järvaområdet, med stadsdelar som Tensta, Rinkeby och Husby som hör till Stockholmsregionens mest segregerade, upp som exempel. Larssons, och moderaternas, tankar bygger på att skapa levande områden genomkorsade av centrumstråk och med smidiga förbindelser mellan södra (med Rinkeby/Tensta) och norra (med bl.a. Kista) Järvafältet, och med Rissne/Sunbyberg och Sollentuna. Dessutom skall bostadsområden renoveras och nybyggas, och det skall till en större variation av boendeformer (vilket i dessa områdena betyder fler bostadsrätter). Jag, som känner till miljonprogramsområdena hyfsat väl ifrån jobbet, måste säga att jag blir intresserad och entusiasmerad av att läsa om hur hela området skall lyftas (projektet kallas "Järvalyftet"). Jag tror absolut att en attraktivare och mer levande närmiljö kan bidra till att motverka segregation och utanförskap, dels genom att förenkla för jobbskapande och en bra skola (som förblir de viktigaste faktorerna), men också genom att öka trivseln i de aktuella områdena. Här är det viktigt att Larsson markerar att de boende själva har fått vara med om att utforma idéerna kring hur det så kallade Järvalyftet skall se ut, så att deras önskemål tillgodoses och de ges ett ägandeskap i processen.

Sen är det oklart hur projektet Järvalyftet och tanken att göra de aktuella stadsdelana mer attraktiva rimmar med bygget av "Förbifart Stockholm", som har två av sina ytliga vägsträckor precis utanför de tätbebyggda bostadsområdena i norra respektive södra Järva. Risken finns att områdena förlorar attraktivitet på grund av buller och avgaser, utan att få så mycket tillbaka då de redan har relativt bra vägförbindelser med E18 och E4 nära (och många i områdena ändå använder tunnelbanan).

Slutligen så återstår det naturligtvis alltid att se hur tankar och visioner omvandlas till pengar, byggen, och verklighet. Men jag ser helt klart fram emot att se resultatet. Ett lyckad resultat av ett sådant projekt har dessutom en enorm brottsförebyggande potential, då brottslighet och utanförskap i mångt och mycket är kopplade till varandra. Förutom de självklara aspekterna att ungdomar i stabila familjer med jobb och framtidstro som dessutom får en bra utbildning i skolan sällan hamnar i kriminalitet, så kan även det faktum att staden satsar på de här områdena öka förtroendet emellan de boende och samhället i stort.

Read more...

"Hädelse" och fotboll

onsdag 3 mars 2010

I dagens ofta islamkritiska och ibland rent islamofobiska samhällsdebatt pekas regelbundet fingrar åt muslimska länder eller grupper för att de använder (eller vill använda) religiös rättstillämpning och att man bl.a. kan straffas för idiotiska brott som "hädelse", d.v.s. för att ha skändat gud. All sådan kritik är berättigad, givet att den riktas emot just de specifika personer eller grupper som ligger bakom orättfärdiga, rättsvidriga och kränkande sätt att dra in religionen i samhällslivet på ett sådant sätt att den begränsar människors frihet och använts till att straffa och kränka. Däremot är det självklart aldrig acceptabelt att generalisera och attackera en hel religion eller etnisk grupp "muslimer" för det som enskilda eller subgrupper av extremister gör eller tycker.

Här behandlas kristendomen ofta betydligt mer nyanserat i våra samhällen. Vi inser att vi inte kan skuldbelägga alla som kallar sig kristna för vad några fanatiker i kristna sekter står för. Inte ens då det faktiskt är någon miljard katolikers ledare, påven, som står för vansinnigheterna (kondomförbud, attacker på homosexuella mm) så ställs vanliga katoliker till svars, de tillåts ha sin egen mer personliga hållning till tron. Bra så, det viktiga är att Europa fortsätter på vägen mot ett sekulärt samhälle där religionen bör vara en privat angelägenhet och inte tillåtas ha någon legal påverkan. Det finns dock fortfarande strukturer i Europa som vill förstärka kopplingen emellan kristendom och samhällsliv, och därigenom vrida tillbaka klockan vad gäller religionens influenser över de lagar och regler som styr hur människor får leva. Här verkar det italienska fotbollsförbundet försöka dra på sig någon sorts religiös ledartröja. De har uppenbarligen börjat med en variant av kristen lag på planen, där spelare och tränare straffas för just "hädelse" då de t.ex. tar guds namn i sin mun på ett respektlöst sätt. Visserligen är Italien en bananrepublik på många sätt, men det här är ändå så dumt att man blir...mållös

Read more...

Jämställdhet och AIDS

FN-organet UNAIDS rapporterar nu att HIV är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 15 och 49. Enligt BBC hävdar även FN att 70 % av alla kvinnor någon gång har blivit tvingade till sex. Dessa siffror är både fruktansvärda och häpnadsväckande, och även om en viss källkritik kan vara på plats med avseende på hur de producerats så visar de ändå tydligt på hur två av världens absolut största problem, AIDS-epidemin och ojämställdhet/kvinnoförtryck kopplas ihop och förstärker varandra. Det faktum att så många kvinnor, framförallt i Afrika, inte ens har möjlighet att kontrollera sina egna kroppar, sin egen sexualitet, på grund av att de lever i mansdominerade samhällen och kulturer, leder dessutom till att de utsätts för enormt mycket större risker att smittas av HIV. Dessutom drabbas de smittade av social stigmatisering och utfrysning.

Även om den grundläggande och viktigaste anledningen att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män är och förblir att allt annat är orättvist och moraliskt fel, och att alla kvinnor världen över som utsätts för könsrelaterat förtryck oavsett om det är sexuellt, ekonomiskt, socialt etcetera har behov av och rätt till all stöd och hjälp de kan få, så visar dessutom exemplet med HIV på att det finns ett antal positiva sidoeffekter av ökad jämställdhet, som bättre hälsa, bättre ekonomisk tillväxt, med mera. Det är bra att jämställdhetsarbetet har fått mer uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet de senaste åren, men det finns uppenbarligen väldigt mycket kvar att göra. Det finns naturligtvis mängder med positiva exempel när man riktar hjälpinsatser direkt till utsatta kvinnor istället för att gå via ofta korrumperade regimer som man kan dra lärdom av och vidareutveckla, bara man fortsätter att prioritera och finansiera biståndsverksamheten. Därför hoppas jag att åtminstone Sverige skall fortsätta att sträva efter 1 %-målet (vilket tyvärr inte har skett under alliansregeringen, som dessvärre totalt verkar domineras av moderaterna i biståndsfrågan).

När jag själv och min bror skall hjälpa våra fattiga vänner i Peru med något projekt, så lånar vi numera bara ut pengar till kvinnorna i familjerna, det ökar chansen betydligt att pengarna skall förvaltas på ett bra sätt och att de kanske dessutom t.o.m. betalas tillbaka någon dag...

Read more...

Mod och civilkurage

tisdag 2 mars 2010

Den sortens mod och civilkurage som den indonesiska modellen Kartika Sari Dewi Shukarno visar då hon vägrar att överklaga det piskstraff som hon fått av en Shariadomstol är allt igenom beundransvärt. Istället för att komma undan, som hon som celibritet absolut hade haft möjlighet till, så agerar hon modigt för att visa hur absurd den religiösa lagen är, och för att skapa folklig och politisk opinion emot den, även internationellt. På samma beundransvärda sätt satte den sudanesiska journalisten Lubna al-Hussein den religiösa rättstillämpning i Sudan som gjorde att kvinnor kunde dömas till piskstraff för att bära byxor under press då hon gick så långt att hon sa upp sig ifrån sitt jobb på FN för att inte ha diplomatisk immunitet och på så sätt kunna ställas inför rätta och straffas. Al-Hussein fick till slut böter, och då hon vägrade att betala så betalade den regimtrogna jourmalistföreningen för att få skandalen att försvinna. Jag har svårt att se bättre förebilder och exempel för både kvinnor och män i religiöst repressiva länder än dessa båda.

Read more...

"Pigjobbs"-motståndare bör även torka mormor ren själva

Vänsterblockets motstånd emot hushållsnära tjänster innehåller delar av vänsterretorik när den är som sämst, när det inte handlar om att skydda svaga i samhället utan om att attackera de "rika". Här håller jag faktiskt med både Maud Olofsson och Nyamko Sabuni. För mig har det alltid varit ett mysterium varför man skall beskatta tjänstesektorn så hårt att t.ex. en läkare tjänar/sparar mer pengar på att städa själv hemma istället för att jobba motsvarande tid extra på sjukhuset och betala en städerska för att städa. Om jag hjälper en kompis att bära då han flyttar, och han sedan hjälper mig att sätta upp ett skåp(eller liknande arbetsbyte görs med städning, it-tjänster mm) så vinner vi båda på detta (jag har tummen mitt i handen...), men om vi skulle köpa tjänsterna av varandra vitt, speciellt utan det som kallas "skatterabatt" men som fortfarande innebär att vi betalar till samhället för att var och en skall få göra det han/hon är bäst på, så försvinner nästan alla pengar ur systemet i skatt och arbetsgivaravgifter. Kontentan är att människor med jobb tvingas göra sysslor som de är dåliga på och tycker illa om istället för att kunna ägna lite extra tid åt familjen och låta någon som kanske hade varit arbetslös utföra sysslan bättre och smidigare. Att sedan prata om "pigjobb" eller att alla borde kunna städa hos sig själva är så dumt att man storknar. Ta då hand om din sjuka mormor själv också, varför skall någon annan torka henne ren efter toabesöket. Och sen kan du sy dina egna nya jeans, istället för att låta barnen i en fabrik på Sri Lanka göra det. Och så vidare. Att prata om att det är en reform för de rika är att utgå ifrån ett system som redan från början var fel, skatten på arbete var redan för hög, och borde sänkas i alla sektorer. Självklart måste staten ha in pengar för att vi skall ha ett starkt välfärdssystem, men beskatta då saker som inte saboterar både livskalitet och företagsamhet/aktivitet. Hellre högre skatter på t.ex. boende (där nästan all skatt tas ut i de fattiga länder där den informella sektorn är helt dominerande), kapital (både vinster och rörelse, t.ex. Tobinskatter), och främst av allt, alla sorters utnyttjande av gemensamma resurser. När man använder energi, brukar mark, använder kemikalier, förorsakar utsläpp i luft och vatten så använder man dels ändliga resurser och tär på en redan påfrestad miljö, växthuseffekten är bara ett exempel. Det är där man skall lägga skatter, både för att få in pengar och för att styra verksamheten mot bättre hållbarhet. En grön skatteväxling har ju varit miljöpartiets slogan under en lång tid, så det är minst sagt tragiskt att de nu sällar sig till sossar och vänsterpartisters motstånd emot rimligare skattenivåer i en sektor där det verkligen bara handlar om arbete (och arbetstillfällen) och inga utsläpp.

Read more...

Mord i Dubai och gästböcker på Irland

DN rapporterar att kommunfullmäktige i den irländska staden Carrickmacross har röstat om att riva ut bladet med den israeliske ambassadörens namnteckning ur den lokala gästboken. Den utlösande faktorn har uppenbarligen varit det faktum att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad har använt bl.a. irländska pass då de mördade en Hamasledare i Dubai, vilket debatterats flitigt även i Sverige. Det strider naturligtvis mot både folkrätt och diplomatiskt god sed att missbruka ett annat lands pass för att mörda en politisk motståndare, så på så sätt så är det inte svårt att förstå den upprördhet som tydligen allt emellan utrikesministrar i EU och Australien till kommunfullmäktige i Carrickmacross känner. För mig är det dock lite lustigt att det har blivit ett sådant fokus på just missbruket av passen. Som om den kränkning det innebär att förfalska någons pass, en person som dessutom faktiskt inte riskerar att bli indragen i härvan, skulle kunna jämföras med de konstanta övergrepp som Israel utsätter palestinier på ockuperade Väsbanken eller blockerade Gaza för, för att inte tala om bombkriget för ett år sedan. Jag har faktiskt också svårt att uppröras över mordet, då det riktades emot en person som själv är delaktig i konflikten, och antagligen har gott om blod på sina händer. Israel har ju ofta mördat Hamas-ledare genom att skicka missiler mot bilar eller hus då samtidigt kvinnor och barn har likviderats, för att inte tala om alla oskyldiga som föll offer för bomberna över Gaza. Så även om både mordet i Dubai och missbruket av pass naturligtvis är juridiskt och moraliskt "tveksamt", så känns det som att det borde ha drunknat i alla andra betydligt större brott som begås av den israeliska staten. Men det spektakulära i mordet gjorde det till en mediehändelse, och det faktum att det inte bara var palestinier utan EU-medborgare och australiensare som blev "kränkta" gjorde det till en diplomatisk affär. Det är ju skillnad på folk och folk

Read more...

Bra tankar kring integration

I en serie med politiska utspel på DN har idag socialdemokraterna fått presentera sina tankar på hur man skall öka integrationen och minska utanförskapet i Stockholms förorter. Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholm, fokuserar på bättre skola och fler jobb. Det är definitivt centrala delar av lösningen, även om det finns fler aspekter som t.ex. fungerande civilsamhälle/föreningsliv och fritidsgårdar. Idén med mikrolån till lokala företagare känns väldigt bra, mikrolån har ju bevisligen fungerat i utsatta områden i hela världen för att stimulera småföretagande, och har belönats med Nobels fredspris. Förhoppningsvis kan lånen kombineras med förenklad administration för småföretagande. Dessutom talar Jämtin om att kunna gynna lokala småföretag vid kommunala upphandlingar. Det är en tanke som brukar få nyliberaler att sparka bakut, det skulle ju innebära att den fria konkurrensen sätts ur spel... Själv tycker jag att tanken är intressant, i den mån en statlig/kommunal aktör kan verka för att minska utanförskap (som ju inte bara är tragiskt, utan även extremt dyrt) genom att med uppköp stimulera lokalt företagande, så blir det en ren vinstaffär för samhället. Skanska går nog inte under bara för att en lokal byggnadsentrepenör får ett kontrakt i Rinkeby...

Read more...

Polisens absurda regler om blåljuskörning

måndag 1 mars 2010

Det ingår i polisyrkets natur att man ibland har bråttom. Om man får ett larm om bråk eller skrik på hjälp ifrån en lägenhet, så kan det hända att det är ett rent falsklarm, ett par grabbar som spelar playstation lite väl engagerat, eller att en granne har misstolkat stojet vid en fest eller fotbollsmatch. Det kan också vara så att det faktiskt bråkas, men att det "bara" är verbala attacker och knuffar, och ingen akut fara för liv eller hälsa. Men det kan också vara så att det ligger någon i den där lägenheten och blöder kraftigt, eller att någon inte kan andas, eller att t.ex. en kvinna eller ett barn just då får ytterligare slag och sparkar som leder till fruktansvärda fysiska och psykiska trauman. Och så länge man inte hur det är, så länge risken finns att det är någon som akut behöver hjälp, då vill man, och skall man, ta sig fram så fort som möjligt för att hjälpa.

Polisen har då blåljus och sirener att använda, och kan köra i vad som kallas "trängande fall". Detta gäller dock inte alla poliser, utan enbart de som har utryckningsförarutbildning, "ryckarkursen". De som inte har den, vilket man kan få vänta på i nästan två år i Stockholm även om man jobbar i yttre tjänst, hänvisas till att köra "brådskande fall", vilket innebär att man får köra för fort och bryta emot trafikregler, men att man inte får använda blåljus och sirener, och inte heller t.ex. köra emot rött ljus. Tanken är att det alltid skall finnas en person i en radiobil som har utbildningen för att få köra blått, men så ser inte verkligheten ut på grund av att det är väldigt många nya poliser som jobbar i yttre tjänst, och fler kommer det att bli.

Resultatet är helt absurt. De som håller sig strikt till de här reglerna och hamnar i en situation när de alltså kan vara akut fara för liv kör alltså fram till rödljus och ställer sig och väntar på ljusomslag, för att sedan, utan sirener och blåljus som varnar för att man är på väg och som gör att medtrafikanter saktar ned och lämnar plats, göra omkörningar i hög hastighet förbi bilister som inte hinner ana att polisbilen kommer. Det är naturligtvis, oavsett vilken utbildning man har, enormt mycket trafiksäkrare att försiktigt köra fram till det röda trafikljuset, där blåljus och sirener gör att alla lämnar plats, och sedan fortsätta att markera sin närvaro så att medtrafikanterna både blir varnade att det kommer en bil i hög hastighet bakifrån, och så att de lämnar plats så att man slipper de farligaste omkörningarna.

Som tur är finns det en lagstiftning om nöd, Brottsbalken 24:4, som gör att man faktiskt helt lagligt får begå brott om det är för att skydda liv och hälsa, och om det inte är oförsvarligt (denna lag gäller naturligtvis inte bara poliser, utan alla). Så om valet står emellan att antingen köra långsammare och riskera att någon hinner dö innan jag kommer fram, eller att köra fort men mycket trafikfarligare utan blåljus, eller att bryta mot lagen (på ett lagligt sätt...) så tycker jag helt klart att det tredje alternativet är att föredra. Men det bästa vore naturligtvis om polismyndigheten tog bort restriktionerna kring blåljuskörning. Det är inte för att en polis kör blått som det blir farligt, det är för att han kör snabbt. Sen borde naturligtvis alla poliser ha med sig utryckningsförarutbildningen innan man avslutar aspiranttjänstgöringen, men om man nu inte klarar det så är det ingen lösning att låtsas att det poliser som saknar den utbildningen inte kommer att kunna ha bråttom...

Read more...

Lodjursjakt med fällor

I en debattartikel på SvDs Brännpunkt argumenterar två representanter ifrån Djurens Rätt för att lodjursjakt med fällor bör förbjudas. Jag håller med till 100 %. Om man nu ens anser att en lodjursstam på ca 1500 djur måste minskas med så kallad "skyddsjakt", så borde man i alla fall jaga djuren på ett sätt som inte innebär onödigt lidande för dem. Dessutom verkar ju jägarna annars vara så förtjusta i själva rekreationsaspekten på jakt, ett av argumenten för att ca 200 vargar var för många var ju att de försvårade löshundsjakten, så varför då inte jaga de lodjur som man får med konventionella metoder. Vad är sporten i att avliva ett djur som är fångat i en fälla?

Read more...

Brasiliansk soja och svenska kor

söndag 28 februari 2010

I ett nytt och mycket relevant program i P1 berättas det om den sojaproduktion som på många sätt är en förutsättning för de låga priser på mjölk och kött vi har i Sverige. Reportaget visar hur extremt rika och mäktiga storbönder i Brasilien odlar soja med hjälp av livsfarliga och miljöförstörande bekämpningsmedel som har varit förbjudna i Sverige i över 30 år, och hur fattiga arbetare och lokal natur blir lidande. Som vanligt i Latinamerika, den kontinent i världen med de största inkomstklyftorna, är det väldigt svårt för den lilla människan att hävda sin rätt. Arbetaren Cristiano som förgiftats av bekämpningsmedel lever i konstant smärta och kan inte jobba, men får ingen ersättning eller hjälp av de storbonde som är skyldig, trots att denne badar i pengar. Småbönder runt sojaplantagerna hotas till tystnad om de vågar protestera, och i Brasilien har det hänt många gånger att obekväma mördats av pistoleros hyrda av storgodsägare eller affärsmän. Och samtidigt skövlas och förorenas naturen av gifter.

Förutom att situationen är en skam för Lula och dennes vänster-mitten regering, där jordbruksministern Reinhold Stephanes påstår att det inte går att förbjuda de giftigaste ämnena vilket självklart är dumheter, så finns det även ett ansvar hos alla som profiterar på verksamheten genom att sälja bekämpningsmedlen eller köpa sojan ifrån dessa plantager. Det är här Sverige kommer in. Lantmännen, de svenska böndernas egna organisation, är den största svenska uppköparen av soja, och i intervjun med deras chef för hållbarhetsarbetet, Claes Johansson, farmgår det att de inte ställer några som helst krav på de varor de köper. Den sortens inställning som konsument är rent förkastlig. Utan köpare skulle det inte finnas en marknad för smutsliga varor. Det är därför det i Sverige finns lagar emot häleri, de som köper det som stjäls ifrån andra människors hem och affärer gör sig också skyldiga till brott. På samma sätt an man aldrig frånsäga sig ansvaret ifrån att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter eller miljöförstöring om man som kund de facto betalar för detta, oavsett om det är genom att köpa blodsdiamanter ifrån Kongo eller soja ifrån Brasilien. I slutändan är det vi som kött och mjölkkonsumenter som måste ta vår del av ansvaret genom att inte köpa de produkter som producerats med hjälp av smutsig soja, även om det innebär att betala mer för maten. Men vi borde kunna få hjälp av striktare lagar kring både märkning och rena förbud av import av varor som producerats på oacceptabla sätt. Och här har vi ett demokratiskt ansvar...

Read more...