Våldet, straffen och politiken

En av de faktorer som gjorde att jag bestämde mig för att lämna ett bättre betalt yrke som ingenjör och istället bli polis var ilskan och vanmakten jag kände varje gång jag läste om ännu en person som hade blivit utsatt för våldsbrott av olika karaktärer, och medkänslan med de offer som ofta får sina liv förstörda genom de fysiska och psykiska men en grov misshandel lämnar. Det handlar om unga män som blivit brutalt nedslagna eller nedsparkade då de råkat möta "fel" persons blick på krogen, och som kanske aldrig kan gå obehindrat efteråt. Det handlar om familjefäder som inte klarar av att gå vidare efter att ha blivit överfallna då de varit ute och jobbat sent och som inte kan hantera känslorna av rädsla, sorg och hat som väckts till liv och därför får sina relationer, sin familj, söndertrasad och fastnar i missbruk. Det handlar om pensionärer som aldrig mer vågar gå ut efter att ha råkat ut för en hänsynslös brottsling på gatan. Det kan handla om en lärare som bara ber en elev att komma till lektionen och därför får ansiktet sönderslaget. Och allra mest handlar det om alla de kvinnor som gång på gång blir slagna och nedbrutna kroppsligt och själsligt av just de män som borde ta hand om dem, stötta och hjälpa.

Att hjälpa de kvinnor som utsätts för partnervåld är en av polisens viktigaste uppgifter. DN skriver idag om att kvinnor mördas trots flera polisanmälningar, och det är naturligtvis helt oacceptabelt. Självklart skall alla tillgängliga medel användas för att stötta och hjälpa de kvinnor som förföljs av sina män, både vad gäller psykosocialt stöd, juridiskt stöd och konkreta skyddspaket. I Västerort i Stockholm där jag jobbar använder vi riskbedömningssystemet SARA (Spousal Assault Risk Assessment Guide) för alla fall av relationsvåld för att försöka identifiera risker och kunna agera med skyddsåtgärder om risken är hög. Vi har också ett specifikt relationsvåldscentrum med specialister på att hjälpa kvinnor som utsätts för partnervåld. Det är möjligt att alla polismyndigheter inte har samma resurser vad gäller stöd till våldsutsatta kvinnor, men det är definitivt en fråga som lyfts inom polisen på sistone, och min känsla är att utvecklingen går åt rätt håll.

Sen får man inte glömma att polisens kärnverksamhet är att verka för ett tryggare samhälle genom att beivra och utreda brott. Självklart skall de utsatta kvinnorna ha stöd, men för det första så borde det inte vara den slagna kvinnan som tvingas fly och gömma sig, för det andra så går många misshandlade kvinnor tillbaka till sina slående män, om de ens anmäler i första läget. Det är därför enormt viktigt för möjligheten att hjälp offret att man lyckas gripa och lagföra gärningsmannen. Och för mig som polis är det få saker som är så tillfredsställande som att kunna gripa en våldsbrottsling och på så sätt ge brottsoffret chans till frid, återhämtning och upprättelse, och dessutom säkerställa att våldsverkaren inte har möjlighet att ge sig på någon annan, åtminstone inte medan han sitter inne.

Det är dock enormt frustrerande när våra domstolar konsekvent värderar straffvärdet för våldsbrott väldigt lågt, medelstraffet för grov misshandel har legat på 1,5 år trots en skala på 1-10 år. Alliansregeringen har dock gjort en ansats att försöka skärpa straffen för våldsbrotten, bland annat genom att införa en ny brottsrubricering (Synnerligen grov misshandel). Även minskningen av mängdrabatten som alliansen diskuterar vore ett steg i rätt riktning. Min uppfattning är dock att ytterligare straffskärpningar vore ett bra sätt att markera brottens allvarlighet och att skydda brottsoffren. Om man dessutom kunde utöka möjligheterna att använda sig av Besöksförbud, och att straffa överträdelser hårdare, så hade det varit ännu ett verktyg för att stärka brottsoffrets ställning även då gärningsmannen är på fri fot.

Med brottsoffrens situation i åtanke är det rent horribelt att höra att Lars Ohly, partiledare för vänsterpartiet, vill sänka straffet för grov misshandel till ett år, med möjlighet till frigivning efter halva tiden. Det känns som ett hån mot ett brottsoffer som kanske har fått sitt liv förstört att gärningsmannen kan komma ut efter sex månader. Dessutom innebär det för t.ex. en slagen kvinna att hon återigen behöver leva i skräck och på flyende fot, medan den misshandlade mannen kan ge sig på henne igen utan att riskera mer än några månader till i fängelse.

Det intressanta är dock att vänsterpartiet vill höja straffet för sexköp, vilket torde göra att det hamnar på samma nivå som straffet för grov misshandel (fängelse i ett år), vilket kan läsas om i denna intressanta artikel, samt på denna utmärkta blogg. Att en man betalar en vuxen kvinna för att få ha sex med henne, på helt frivillig basis och utan inslag av människohandel, hot eller våld, skall alltså straffas lika hårt som att t.ex. en man häller syra i ansiktet på en kvinna och lämnar henne permanent vanställd? Med tanke på att vänsterpartiet gillar mängdrabatten för brott så blir det dessutom knappast något högre straff om en torsk istället för att bara betala för sig och gå efter ett genomförd sexköp, efteråt struntar att betala (bedrägeri) och sedan slår den prostituerade sönder och samman (grov misshandel). Man undrar i vilken värld de lever?

Slutligen skulle jag gärna vilja veta vad miljöpartiet tycker om brott och straff. Justitieminister Ask skriver att även de förordar sänkta straff. Stämmer det?

Read more...

Sarkozy och Berlusconi

De franske presidenten Sarkozy fortsätter att visa en total brist på förståelse för kritiken mot att Frankrike, på hans egen och hans regerings inrådan, specifikt inriktat sig på att riva romska läger och utvisa romer. Sarkozy klargjorde istället att Frankrike skulle fortsätta att riva illegala romska läger, och att hans plikt var att försvara Frankrike ifrån kritiken (och inte se till att landet agerande i enlighet med europeiska och internationella normer om mänskliga rättigheter genom att attackera en specifik folkgrupp...). Nu har Sarkozy även blivit uppbackad av bland annat Italiens Berlusconi. Jag vet dock inte om stödet ifrån den genomkorrupte italienska premiärministern vars regering utsatt just romer för rena pogromer (bland annat i Neapel) ger Sarkozy särskilt mycket moraliska vinster i EU-medborgarnas ögon...

Read more...

Poliser ger underbetyg åt kampen mot grov organiserad brottslighet

En enkät som polisförbundet har gjort och som rapporteras om av ekot visar att de flesta poliserna tycker att polisens arbete mot organiserad brottslighet behöver bli effektivare, både vad gäller kampen mot den grova organiserade brottsligheten och olika ligor, samt kampen mot nyrekryteringen till organiserad brottslighet. Kritiken förvånar inte, även om siffrorna kanske visade på en större samstämmighet i missnöjet än vad jag hade väntat mig (statistiska resultat beror dock alltid på hur man väljer att ställa frågor och formulera svarsalternativ). Det som inte tas upp på varken tas upp av DN eller Aftonbladet är dock att en faktor som bedöms söm mycket problematisk vad gäller kampen mot organiserad brottslighet är att vår sekretesslagstiftning många gånger effektivt hindrar det samarbete mellan myndigheter som är en central framgångsfaktor. Tyvärr är det ofta så att man som polis behöver känna att lagstiftningen (och således lagstiftarna) motarbetar det arbete man försöker utföra. Överdrivet strikta och krångliga sekretesslagar och personuppgiftslagar samt svårighet att få använda nödvändiga tvångsmedel är ett problem, och väldigt låga straff för brott som misshandel, rån, inbrott, våldtäkt, mm, samt kraftiga straffrabatter då flera brott begås samt för unga är ett annat... Jag tror man gör ett misstag om man ser frustrationen som polisförbundets enkät ger uttryck för som kritik enbart mot polisledningen, det handlar nog mer om kritik mot de förutsättningar som polisen ges att arbeta med...

Read more...

Svenskar mer invandringspositiva än danskar

Jyllandsposten har nu låtit göra en undersökning som konstaterat att svenskar är mer positiva till invandring än danskar. 65% av svenskarna ser de senaste årtiondenas invandring som positiv, jämfört med 50 % av danskarna, och 20% av svenskarna är negativa till invandring vilket kan jämföras med 40% av danskarna. Resultatet förvånar knappast, det räcker att se till vilka partier svenskar respektive danskar röstar på för att förstå att danskarna är betydligt mer invandringskritiska. Det kan dock vara intressant att fundera kring vad som är höna och vad som är ägg i danskarnas invandrings- och främlingsfientlighet... Är det danskarnas negativa inställning till invandring som ger partier som Danskt Folkeparti deras framgångar eller är det det faktum att öppet främlingsfientliga partier lyckats komma in och har släppts in av den danska högern som gör att de kunnat påverka en större andel av folket i en främlingsfientlig riktning? Naturligtvis är det frågan om en växelverkan, men det är viktigt att betona att den danska politiska högern bär ett stort ansvar för folkets negativa inställning till invandring och invandrare. Det är dock även viktigt att notera att varannan dansk faktiskt ser invandringen i dess helhet som något positivt.

Read more...

Fortsatta byggen istället för fred.

Det verkar som om Israel och Netanyahu tänker fortsätta att bygga på ockuperade områden, och det förvånar knappast någon. Det förvånar dessvärre inte heller att Obama, som i början av sin presidentperiod uttalade sig kraftfullt mot de israeliska byggena som ett hinder för freden, nu är betydligt försiktigare i sina kommentarer. Han har ju redan visat att han inte avser sätta någon press på Israel, vilket gör att en rättvis fred känns enormt avlägsen...

Read more...

En sann hjälte

De sudanesiska journalisten Lubna Hussein har nu kommit ut med en bok som bland annat berättar om den rättegång som gjorde henne världsberömd, där hon riskerade 40 piskrapp för att ha burit byxor på allmän plats. Regimen vill undvika all den publicitet som Hussein skapade vid rättegången, och erbjöd henne diplomatisk immunitet med ursäkten att hon var FN-anställd, men hon nekade till immuniteten för att skapa uppmärksamhet kring sakfrågan och det kvinnoförtryck som lagstiftningen innebär, och riskerade således spöstraffet. En sådan person förtjänar verkligen att kallas för hjälte, till skillnad ifrån de idrottsstjärnor som normalt är de som benämns som hjältar i dagens Sverige...

Read more...

Antiziganism i Frankrike upp på ministernivå

Den franska regeringen svär sig fri ifrån den internationella kritik de utsatts för efter att ha rivit romska läger och massavvisat romer. De får dock svårare och svårare att värja sig mot anklagelser om att specifikt ha inriktat sig på folkgruppen romer vid rivning av läger och vid utvisningar, något som strider mot ett antal konventioner om mänskliga rättigheter. Nu har den franska nyhetsbyrån AFP kommit över ett utskick ifrån den franske migrationsministerns stab till landets polismyndigheter där det bland annat står "Trehundra läger eller olagliga bosättningar måste rensas inom tre månader, romska läger ska prioriteras." samt "Det är därför upp till prefekterna i landets alla delar att genomföra. . .en systematisk plan för att riva olagliga läger, särskilt de som tillhör romer". Mycket tydligare exempel på antiziganism i ett myndighetsdokument torde vara svårt att hitta, åtminstone i Västeuropa... Den anti-romska politiken härstammar dock inte ifrån migrationsdepartementet. Det var inrikesdepartementet som gav order om rivning av romska läger. Och, framför allt, det var president Sarkozy som talade om romerna som hot mot ordning och säkerhet. Om man nu vill generalisera människor baserat på folkgrupp och ursprung, så kan man ju spekulera i om Sarkozys inställning till romer har med hans ungerska rötter att göra, Ungern är ju ett av de länder med mest antizigansim... Skämt åsido, så är det tydligt att den anti-romska politiken i Frankrike idag har sitt ursprung i toppen av regeringen, och dessvärre har denna trots massiv kritik inte visat några prov på självrannsakan eller insikt om de egna misstagen.

Read more...

Poliser, ungdomar och soft air guns

Allmänheten i Malmö ringer in till polisen och berättar att de har sett tre ungdomar med "pistolliknande vapen". Då polisen anländer ser även de att ungdomarna har vad som ser ut som pistoler i händerna, varför de drar vapen och beordrar ungdomarna att att släppa pistolerna och lägga sig ned. Därefter beslagstogs vapnen, som visade sig vara soft air guns, och pojkarna kördes senare hem till sina föräldrar. Tydligen har DN fått höra av ett vittne till händelsen att hon tyckte att det var hemskt att pojkarna tvingades lägga sig ned i det våta gräset, för poliserna borde ha insett att pojkarna bara lekte. "Så behandlar man inte barn".

När poliserna anländer till platsen är det naturligtvis fullständigt omöjligt att se skillnad på en soft air gun och en riktig pistol. Dessutom cirkulerar det en hel del vapen i Sverige, och inte minst i Malmö som har haft flera uppmärksammade skjutningar på sistone. Många skaffar vapen i ung ålder, mängder av personrån och butiksrån begås av 15-16-åringar och ibland av ännu yngre pojkar. Risken att vapnen som ungdomarna har i händerna är riktiga är därför minst sagt konkret. Men vissa verkar ändå förvänta sig att polismännen skall ta risken att själva bli beskjutna, eller att någon av ungdomarna skjuter någon annan runt omkring, för att undvika att göra dem rädda, och än värre, blöta av det fuktiga gräset... Det finns otaliga fall där barn begår mycket grova brott. Men i en potentiellt livsfarlig situation, så bör man alltså strunta i egen och andras säkerhet för att inte riskera att vara lite för brysk... Poliser gör, liksom alla andra människor, misstag, och några poliser gör fler och grövre misstag än andra. Ibland kan man även se strukturella och kulturella problem inom vissa enheter. Jag har absolut inget emot kritik mot polisens agerande, då det är rimlig och befogad kritik. Men det är också helt tydligt att det finns människor som kommer hitta anledningar att kritisera polisen om så allt de sett är att en polisman hjälpt en gammal dam över gatan...

Tillbaka till soft air guns och andra vapenliknande föremål. Det är ett gissel för både poliser och t.ex. butiksägare att det finns så gott om föremål som ser precis ut som riktiga skarpladdade pistoler, och att de är så lättillgängliga. Antalet rån som sker med föremål som ser ut som riktiga pistoler men som inte är det går inte att räkna, och om en affärsinnehavare får en pistol riktad mot ansiktet så måste han eller hon utgå ifrån att den är äkta, liksom vi poliser måste göra. Många rutinerade rånare använder t.o.m. hellre de falska pistolerna för att de då om de åker fast enbart döms till rån och inte till grovt rån. Det bästa vore om man kunde hitta en lagstiftning där man förbjöd alla föremål som ser ut precis precis som riktiga vapen helt (med vissa undantag). Det har redan hänt i t.ex. U.S.A. att barn har dött för att någon har trott att barnet har riktat en skarpladdad pistol mot dem när det bara var en replika eller en leksak. Det vore hemskt om något sådant skulle ske i Sverige.

Read more...