Institutionaliserat varghat

måndag 17 januari 2011

Under de senaste dagarna har ett 20-tal vargar helt lagligt skjutits. Detta trots att den totala svenska vargstammen ligger kring 200 djur, långt under vad som krävs för en stabil population. Och trots att den ansvarige EU-kommissionären, miljökommissionär Janez Potocniks, har uttryckt oro och krävt svar på ett antal kritiska frågor. Regeringen med miljöminister Andreas Carlgren har alltså helt enkelt struntat i EU-kommissionären och kört på med vargjakten, vilket nu leder till att Potocnik anmäler Sverige för brott mot EU:s miljölagstiftning. Varför är då vargjakten så viktig att regeringen väljer att ignorera EU-lagstiftningen och den upprörde kommissionären? Ja, det kan ju knappast handla om att de nu döda 20 vargarna skulle utgjort ett särskilt stort hot mot rikets säkerhet om de fått leva ett tag till... Och även om en och annan jakthund dödas av vargarna, så är det väldigt många fler hundar som dör i trafiken. Men jag antar att det inte handlar särskilt mycket om logik, utan mer om känslor. Varghatet har närts länge och ligger djupt. Vargen är helt enkelt för många landsbygdsbor fienden, en ond varelse som skall bekämpas. Lite som kommunisterna var under McCarthy-eran i USA, eller judarna i 30-talets Tyskland. Den sortens oresonliga hat borde naturligtvis bekämpas, även om det inte rör människor, utan ett lägre stående däggdjur. I Sverige har hatet istället blivit lagstiftning, för att regeringen, i det här fallet med dess "gröna" röst Centerpartiet i spetsen, vill blidka en viss grupp väljare på landsbygden.

Read more...

Förbjud rökning!

Nya rön pekar på att rökning är ännu farligare än man trodde i ett tidigt skede. För mig är det obegripligt att samhället gör så lite för att bekämpa rökningen, och speciellt då hos unga. Undersökning på undersökning visar att rökning är mer beroendeframkallande än nästan alla narkotikaklassade droger, med vissa undantag (som heroin). Ändå görs förvånansvärt lite när 14/15-åriga tjejer och killar påbörjar vad som ofta blir ett livslångt beroende. Själv tycker jag att man bör överväga att förbjuda rökning helt och hållet för de som är under 18, och inte bara genom att de inte tillåts köpa cigaretter, utan genom att samma rättsliga och framför allt sociala åtgärder som vid användning av narkotikaklassade droger som cannabis sätts in då ungdomar upptäcks med att röka. När en sådan regel väl är på plats, så kan man gärna se till att höja åldern för när det är illegalt att röka med ett år varje år. Tills den legala rökningen är helt utfasad. Visst, rökning kommer fortfarande att finnas, men det är bevisligen fler personer idag som röker cigaretter än braj, så någon nytta borde det göra... Och förresten borde man överväga att göra samma sak med alkohol. Det finns absolut ingen anledning att barn skall vara drängfulla, och om man succesivt kan fasa ut suparkulturen så har man vunnit enormt mycket för hela samhället. Jag vet, detta blev ett irriterat och spydigt inlägg, men det kan vara rätt frustrerande att se med vilken dubbelmoral som samhället behandlar de legala drogerna jämfört med de illegala, trots att de förstnämnda kan vara nog så skadliga både för individen och för samhället.

Read more...

Skall vi döma oskyldiga?

Jag bukar normalt aldrig följa upp en diskussion i kommentarerna med ett separat inlägg, men jag gör ett undantag den här gången. Kanske för att frågan känns viktig, kanske för att jag känner ett behov att att förklara mig. Tycker jag verkligen att det är ok att det sitter oskyldiga i fängelse, dömda för grova brott?

Det enkla svaret på frågan är naturligtvis ett rungande "Nej!". Men det jag försökte förklara i mitt förra inlägg är att det enda sättet att vara absolut helt säker på att ingen oskyldig någonsin döms, är att aldrig döma någon. Detta gäller speciellt vad gäller sexualbrott. Och jag anser att det alternativet är ännu sämre.

Även om diskussionen som startades av en friande dom i HD och Madeleinde Leijonhufvuds debattartikel handlade om sexuella övergrepp emot barn, så skall jag för enkelhetens skull ta exemplet våldtäkt: En kvinna och en man går in i ett rum. Efteråt hävdar kvinnan att hon har blivit våldtagen. Hur skall vi veta det? Om det enbart rör sig om kvinnas berättelse, och det inte finns någon som helst stödbevisning, så kommer mannen med största sannolikhet att bli frikänd. Låt oss nu säga att kvinnan går direkt till en väninnan och säger att hon har blivit våldtagen. Väninnan ringer till polisen, som tar med kvinnan till en mottagning för våldtagna där hon undersöks. Mannen grips. Utredningen visar att de båda har haft sex, mannens sperma hittas i kvinnan. Kvinnans kläder, som är tagna i beslag, är sönderrivna. Märken på kvinnans handleder tyder på att hon har blivit fasthållen, och undersökningen av underlivet visar att hon har blivit våldsamt penetrerad. Mannen har rivmärken i ansiktet och kvinnan har hans hud under naglarna. Polisen hittar till och med vittnen som säger sig ha hört kvinnan skrika "Nej!" inifrån rummet. I det här fallet så kommer mannen med största sannolikhet att bli fälld för våldtäkt.

Det sista exemplet är konstruerat för att det skall vara utstuderat tydligt med mycket bra bevisning. I verkligheten är det långt ifrån alla våldtäktsoffer som vågar eller orkar kämpa emot eller som söker och får hjälp direkt. Men kan vi helt säkert veta vad som här hänt ens när bevisningen är så pass stark? Svaret är självklart nej. Det är teoretiskt möjligt att mannen och kvinnan har levt ut en gemensam våldtäktsfantasi, att kvinnan ångrar sig men att mannen inte förstår detta utan uppfattar det som en del i leken. Det är teoretiskt möjligt att kvinnan har lurat med mannen på sex för att sedan sätta dit honom. Med mera. Men är detta "rimliga tvivel"? Absolut inte! Om man väljer att döma mannen på bevisningen ovan, som är mycket starkare än vad man normalt kan räkna med i ett våldtäktsmål, så riskerar ändå någon enstaka man att bli oskyldigt dömd. Om man inte dömer baserat på en sådan bevisning, så kommer man heller aldrig att kunna döma någon för våldtäkt, vilket i praktiken skulle göra våldtäkt till lagligt i alla fall utom de rena överfallsvåldtäkterna i mörka parker. Vad är då att föredra?

Min poäng är att, även om alla är överens om att vi skall sträva efter så bra utredningar som möjligt som kommer sanningen så nära det bara går, så kan vi inte veta allt. Vi är inte gudomliga. I slutändan måste någon göra en bevisvärdering och dra en gräns, bedöma vad som är "rimliga tvivel". Om den gränsen dras för snävt, som Leijonhufvud hävdar att HD har gjort vad gäller sexuella övergrepp emot barn, så kommer allt fler gärningsmän gå fria, Leijonhufvud själv talade om att det närmast skulle leda till en avkriminalisering av dessa brott. Är det så vi vill ha det? Hur många skyldiga våldtäktsmän skall gå fria för att vi inte skall riskera att döma några oskyldiga? Skall vi vara helt säkra, så är svaret alla. Och då är det fritt fram att ta för sig... Annars så handlar det om avvägningar. Skall du döma en person om bevisningen ger att man är 99% säker på att han är skyldig? 99,9%? 99,99%? För helt säker blir man som sagt aldrig i den krassa verkligheten...

Read more...