Grön rättspolitik?

Med anledning av att miljöpartiet håller på att ta fram ett nytt partiprogram och att det första utkastet till nytt program endast innehöll ett stycke om rättspolitik (i jämförelse har till exempel utbildningspolitiken 20 stycken) så har jag författat ett antal stycken som jag anser skulle vara bra grundpelare för en grön rättspolitik. Texterna tar sin utgångspunkt i det som jag har sett, upplevt och lärt mig om rättspolitiska frågor genom att arbeta som polis. Mitt fokus har främst varit på den utsatthet som brottsoffer, missbrukare, psykiskt sjuka och andra människor jag har mött i arbetet lever med. Förslaget följer nedan:

Alla människor i Sverige har rätt att känna sig trygga och säkra. Det kräver ett starkt rättsväsende där alla led i rättskedjan fungerar väl och ges tillräckliga resurser för att fullgöra sin uppgift. Det kräver även en polis som ges förutsättningar att arbeta såväl hjälpande/stödjande, ordningshållande, brottsutredande och brottsförebyggande. Rättspolitiken skall sätta brottsoffret och dennes utsatthet i centrum och samhället skall erbjuda den brottsutsatte all stöd och hjälp denne kan behöva.

Lagstiftningen på rättsområdet skall vara funktionell och relevant. Rättssäkerheten skall tryggas samtidigt som de rättsvårdande myndigheterna ges de verktyg som krävs för att bekämpa kriminaliteten och öka tryggheten i samhället. Administration och byråkrati skall förenklas så att rättsväsendets resurser bättre kan fokuseras på samhällsnytta och medborgarnas behov. Allt för långa ledtider i rättsprocessen måste undvikas. Intäkter ifrån kriminell verksamhet skall smidigt kunna förverkas.

Polisen är en grundläggande garant för ett samhälle byggt på lagar och rättigheter och den bör ges de ekonomiska resurser samt de juridiska och tekniska hjälpmedel som behövs för att på bästa sätt kunna tjäna medborgarna. Polisen skall präglas av öppenhet och insyn, och verksamheten skall granskas och utvärderas baserat på dess grundläggande kvalitativa mål. Poliskåren skall vara bred och representativ för hela folket. Polisutbildningen bör vara en högskoleutbildning. Specialister inom områden som IT, miljö och ekonomi/administration samt andra civilanställda är nödvändiga för att verksamheten skall fungera på bästa sätt.

Det brottsförebyggande arbetet är grunden för ett tryggt samhälle med låg kriminalitet. Det viktigaste  brottsförebyggande arbetet sker genom att minska marginaliseringen och utanförskapet i samhället. Barn med särskilda behov av stöd bör uppmärksammas och ges adekvat hjälp av bland annat skola, socialtjänst och sjukvård så tidigt som möjligt. Samverkan emellan olika aktörer som kommer i kontakt med barn och unga i riskzonen och som kan bidra till att relevanta åtgärder sätts in bör stärkas och hinder för denna samverkan bör undanarbetas. Det brottsförebyggande arbetet är speciellt viktigt i socioekonomiskt utsatta miljöer. Även det brottsförebyggande arbetet med samhällets fysiska och digitala infrastrukturer bör utvecklas med syftet att minska antalet möjliga brottstillfällen och försvåra hanteringen av gods och pengar som härrör ifrån brott.

Brottspåföljder bör kombinera strävan efter att återanpassa den dömde till ett laglydigt liv med ett tydligt brottsofferperspektiv och samhällets behov att värna sina medborgares trygghet och säkerhet. Kvaliteten på vård och rehabilitering vid frihetsberövande påföljder måste vara hög. I möjligaste mån bör det undvikas att en anstatsvistelse bidrar till att den dömdes kriminella identitet stärks. Stort fokus bör läggas på återanpassning till ett fungerande liv i frihet, t.ex. genom kvalitetssäkrad samverkan med ideella aktörer.

Alla former av frihetsberövande tvångsvård (t.ex. ungdomsvård och missbruksvård) måste bedrivas med mycket höga krav på kvalitet, noggrann kontroll, och med största respekt för den vårdades integritet och behov. Människor i behov av institutionell ungdomsvård, missbruksvård eller psykiatrisk vård är ofta sköra och bör vårdas av högt kvalificerad personal i miljöer och gruppsammansättningar som främjar trygghet, återhämtning, samt fysisk och psykisk hälsa.

Alkohol och andra droger orsakar samhället enorma kostnader och drabbade individer stort mänskligt lidande. Målet måste vara ett narkotikafritt samhälle och all handel med narkotika bör beivras och lagföras. Missbrukare bör erbjudas bästa möjliga hjälp och stöd, både att komma ur sitt beroende och att ha ett drägligt liv till dess det lyckas genom t.ex. sprututbytesprogram och successiv avvänjning med hjälp av medicinering. Alkoholpolitiken bör vara restriktiv och sträva efter att minska alkoholens alla negativa effekter på samhället, som missbruk, våld och social misär.

Read more...