Förbud mot burka eller nikab?

Debatten om burkaförbud (termen burka används där för alla ansiktstäckande slöjor) går het i Frankrike. Även om de argument som förs fram för ett förbud i diskussionen är betydligt starkare än de som de två svenska centerpartistiska riksdagsmännen Staffan Danielsson och Lennart Pettersson hade ("det känns märkligt"), så känns ett förbud som fel väg att gå även om tanken är att motverka könsförtryck. För det första, så är religionsfriheten en mänsklig rättighet, och jag har tidigare argumenterat för att så länge en persons religionsutövande inte på något sätt går ut över andras rättigheter, så bör var och en vara fri att handla som han eller hon vill. Det argumentet kan även breddas till att inte bara gälla religion, varje människa har rätt att välja sin egen väg, och sin egen klädsel, och de som hävdar att det är kränkande att möta en person som bär slöja har missförstått rättighetsbegreppet helt och hållet. Vad gäller den helt legitima oron att de kvinnor som bär burka eller nikab faktiskt tvingas till det av sociala och religiösa normer, finns risken att om ansiktstäckande slöjor förbjuds så kanske de inte har möjlighet att alls komma ut i samhället och få möjlighet till att bygga en starkare och mer självständig egen identitet. Detta skulle dessutom kunna försvåra ett succcesivt frigörande ifrån dessa normer. Jag delar förhoppningen att ingen kvinna skall bära ansiktstäckande slöja för att hon känner sig tvingad till det av andras eller egna traditioner, men jag är inte säker på att ett förbud vore bästa sättet att åstadkomma det målet. Däremot är jag ännu mer kluven vad gäller barn. Då jag är mycket kritisk till all form av religiös indoktrinering av barn, och då jag inte anser att barn är mogna nog att själva fatta beslut om att dölja sitt anlete för världen med en burka eller en nikab, så kan jag tänka mig att ett förbud skulle kunna vara ett sätt att hindra att de tvingas till det av sina föräldrar.

Read more...

Kat och alkohol

DN skriver om de stora beslag av drogen kat, som gjorts av Malmötullen under början av det nya året. I artikeln diskuterar Åke Setréus, utredare vid socialstyrelsen, hur män som missbrukar drogen inte jobbar och kan fastna i utanförskap. Det må vara hänt, men det gäller knappast enbart kat. Alkoholen har samma effekter av att skapa social marginalisering och utanförskap, men den ökar dessutom risken för våld markant, både i och utanför hemmet, på ett helt annat sätt än vad kat gör. Om samma måttstock hade applicerats på alkoholen som på alla andra droger som figurerar i Sverige, så är det ganska självklart att den skulle ha blivit narkotikaklassad, men det vore naturligtvis inte möjligt i Sverige då alkoholen är en så integrerad del av många människors liv. Det kan dock vara värt att ha i åtanke, innan man stämplar alla somalier som då och då tuggar kat som missbrukare.

Read more...

För många journalister på Haiti?

Det diskuterades för några dagar sedan i P1 om det var för många journalister på Haiti, och om dessa borde göra plats för hjälparbetare och inte tära på de knappa gemensamma resurser vad gäller tex mat och vatten som det finns tillgång till. Om jag själv hade varit på plats, så tror jag att jag hade haft svårt att ägna tiden åt rapportering, då det finns så mycket som behöver göras för att hjälpa de lidande Haitierna. Kanske borde de journalister som kommer på plats i början efter en katastrof vara utbildade i sjukvård, som CNN-reportern Sanyaj Gupta, som också var neurokirurg och kunde operera bort en cementsplittra ifrån en flickas skalle. Det går dock inte att neka till att journalisterna behövs, både för att informera omvärlden om händelseskedet i stort, och för att måla upp de levande bilder av mänskligt lidande som skär rätt in i hjärtat, och således förhoppningsvis sporrar till någon sorts handling. Ett exempel på en sådan bild är artikeln om 15-åriga Fabienne som dödades av vad som förhoppningsvis var en förlupen kula i kaosets Port-au-Prince. Och med bilden följer vetskapen om att det finns tusen och åter tusen sådana historier.

Read more...

Pedofili vanligare i religiösa sekter?

Man kunde höra i Christer Fridéns utrikeskrönika om hur en laestadiansk präst i finska Österbotten gjort sig skyldig till sexuella övergrepp på sina egna barnbarn, och hur de också djupt religiösa föräldrarna inte slagit larm trots kännedom. Det var inte länge sedan en stor del av toppskiktet i katolska kyrkan på Irland tvingades att lämna sina uppdrag då de antingen medverkat eller tigit om sexuella övergrepp på barn. Tidigare har det rapporterats om liknande skandaler ifrån USA. Det är möjligt att tillhörandet av ortodoxt religiösa grupper inte bidrar till ökad förekomst av pedofili och övergrepp, men det verkar helt klart försämra förutsättningarna för att människor med vetskap om övergreppen slår larm för att skydda de utsatta. Det finns gott om anledningar till att vara skeptisk mot organisationer med strikta hierarkier där ifrågasättande anses illojalt eller rent av moraliskt förkastligt och tyvärr fungerar många religiösa samfund på det sättet.

Read more...

Mördades av polisen pga hög musik

Journalisten Konstantin Popov, som nyligen avled av de skador som han tillfogats genom tortyr av rysk polis i fängelset hade gripits för att han spelade hög musik. Journalister är visserligen extremt utsatta i Ryssland, och många har mördats för att tystas, men det verkar inte som om det finns någon koppling mellan Popovs död och hans yrke. Han torterades helt enkelt ihjäl utan någon speciell anledning. Detta är bara ett exempel på en korrumperad, grym, och våldsam rysk poliskårs konstanta övergrepp emot de medborgare som de borde vara satta för att skydda. Det har nu gått så långt att till och med en ledamot för Putins Förenade Ryssland har sagt att poliskåren helt borde upplösas och byggas om ifrån grunden. Det kanske är den bästa lösningen, även om det antagligen leder till att alla avskedade poliser ägn sig åt kriminalitet på annat sätt. Grundproblemet är dock att den ryska staten, med Putin i spetsen, knappast främjar demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är svårt att bli av med korruptionen hos fotfolket, då den genomsyrar hela statsapparaten.

Read more...

Massmord igen i Nigeria

Enligt Reuters har 460 människor dödats i stridigheter mellan kristna och muslimska grupper i den Nigerianska staden Jos. Det verkar oklart vad som utlöste den dödliga våldsvägen, men det kan finnas kopplingar till liknande oroligheter år 2008 då mer än 700 människor dödades. Nigeria plågas både av religiösa spänningar och av att stora delar av befolkningen lever i fattigdom och utanförskap, och det finns antagligen flera bidragande orsaker till spänningarna och våldet. Tyvärr så kommer antagligen rapporteringen ifrån dessa oroligheter snart dö ut, då det fortfarande är allt annat än ovanligt att mängder av människor dör i utbrott av sekteristiskt våld i ett afrikanskt land. Afrika förblir världens fattigaste och våldsammaste kontinent, och västvärldens media har en tendens att nedvärdera död och lidande i sin nyhetsrapportering då det är afrikaner det gäller.

Read more...

Dödsmisshandel av polis i ryskt fängelse

Journalisten Konstantin Popov avled idag efter att ha misshandlats och antagligen även utsatts för tortyr i ett ryskt fängelse. Jag har svårt att tänka mig vidrigare brott än när de vars uppgift det är att upprätthåla lag och ordning, och som finns för att skydda samhällsmedborgare ifrån våld och andra övergrepp i utsätter människor för den värsta tänkbara sortens kränkningar, tortyr som leder till döden. Tyvärr är det inte förvånande att detta sker i Putins Ryssland (ja Medvedev är president, men statens våld och övergrepp har frodats under Putins styre). I Tjetjenien har Putin installerat Ramsam Kadyrov, en känd mördare, torterare och våldtäktsman som president. Oliktänkande och oberoende förföljs och i värsta fall mördas, som tex den modiga journalisten Anna Politkovskaja. Polismän vittnar om hur man kategoriskt kräver in mutor och burar in oskyldiga. President Medvedev har anlagt en mjukare ton än Putin, som antagligen fortfarande har en mycket stor del av den reella makten, men väldigt lite verkar hända. Och det värsta är att de ledare som är ansvariga för alla flagranta brott mot de mänskliga rättigheterna åtnjuter ett stort folkligt stöd. Det ser mörkt ut för Ryssland.

Read more...

Hjälpsändningar kommer inte fram

Flera av Läkare Utan Gränsers plan har inte fått landningstillstånd på Port-au-Prince flygplats, vilket leder till att livsnödvändiga läkemedel inte kommer fram till organisationens hårt arbetande personal. Det är naturligtvis en skandal att så essentiell utrustning inte kommer fram till de svårt nödställda, och det är ett tecken på att organisationen kring hjälpen, och på Haiti i allmänhet, inte fungerar. I P1 intervjuades Guido Bertolazzi, mannen som ledde det prisade italienska katastrofarbetet efter Tsunamin. Hans snabba analys var att det största problemet är att det saknas ledning. I sådana krissituationer krävs det att enskilda människor på nyckelpositioner vågar ta beslut, vågar ta kommandot. Det finns inte tid för konsensus och långbänkar medan tusentals människor lider och dör. Med tanke på den Haitiska statens sönderfall så borde FN ha reagerat kraftfullare och resolutare, och helt enkelt ha tagit över de centrala samhällsfunktionerna. Om FN visar sig inkapabelt (igen...) så hade jag personligen hellre sett ett ännu tydligare amerikansk ledarskap på Haiti än det kaos och den förvirring som nu råder. Det viktigaste måste vara att se till att infrastrukturen fungerar, att hjälp kommer fram och och att hjälporganisationerna ges förutsättningar att jobba, och att fortsätta rädda liv.

Read more...

Chávez polariserade värld

Venezuelas president, Hugo Chávez, beklagar sig i sitt eget TV-program över att USA skickar beväpnade soldater till Haiti, och anklagar landet för att "i hemlighet" vara på väg att ockupera ön. Chávez har visserligen anledning att vara skeptisk mot USA, även om Obamas administration inte kan hållas ansvarig för allt som Bush dito gjort sig skyldig till, men att han blir så förblindad av sin polariserade världsbild där allt USA gör är ont och lömskt att han inte inser behovet av ordning och säkerhet i samband med hjälp- och räddningsinsatserna på Haiti är tragiskt. USA lär dessutom ha mycket lita på att vinna på att "ockupera" Haiti, så även om Haitiexperten Mats Lundahl insinuerar att Haiti skulle vinna på att bli ett amerikanskt protektorat, så känns det inte som en särskilt sannolik lösning. USA kommer säkert att spela en stor roll, men det troliga, och det rätta, torde vara att FN tar det ansvar som behöver tas av det internationella samfundet i Haitis återuppbyggnad. Chávez borde istället uttrycka uppskattning för de amerikanska (och övriga) insatser som gjorts på Haiti, och fundera på vad Venezuela kunde ha gjort, och fortfarande kan göra, för att själva bidra.

Read more...

De rödgrönas förslag - mer bidrag till de rika?

Efter att det visade sig att en konsekvens av alliansens reformerade sjukförsäkringssystem var att tex cancersjuka som klarat av att jobba deltid skulle "prövas mot hela arbetsmarknaden", och således bli arbetslösa istället för att jobba så mycket som de kunde, så var den politiska skandalen ett faktum. Reformen verkade både sätta enskilda i enormt svåra situationer och dessutom ibland motverka den så kallade "arbetslinjen". Regeringen fick bakläxa, och vissa justeringar har gjort. Uppenbarligen så är det nya sjukförsäkringssystemet ett dåligt genomarbetat hafsverk, vilket naturligtvis är allvarligt eftersom människor kommer i kläm. Även om det mest blir löjligt när socialminister Göran Hägglund i ekots lördagsintervju gång på gång försöker säga att det absolut värsta man kan göra mot en människa är att överge personen med sjukskrivning eller förtidspensionering (åk till Haiti och vidga dina vyer, Göran), så är syftet att se till att de som har en arbetskapacitet också får hjälp med att rehabiliteras och hitta jobb som passar gott. Det verkar även de rödgröna tycka, då de anammat principen att hjälpa folk tillbaka i arbete i det förslag som nyss presenterades på DN Debatt. De rödgröna vill dock minska kravprofilen och pressen i systemet, och göra det mer humant. Det kan säkert behövas. Det som jag dock inte förstår är varför vänstersidan lägger så pass mycket fokus på att höja taken i de allmänna, statligt finansierade försäkringarna. Det är ju bara en fråga om att staten hjälper rika med mer pengar än den hjälper fattiga med då de blir sjuka eller arbetslösa (egenavgiften i a-kassan täcker ju bara en liten del, resten betalas av staten). Detta är för mig obegripligt ur ett rättviseperspektiv, och verkar mer ha att göra med att tillmötesgå fackföreningar och andra intressegrupper än att värna om de svaga i samhället. Låt de som har högre lön och vill ha en bättre sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring (dvs höja taket) teckna kompletterande privata försäkringar istället för att detta skall finansieras av staten!

Read more...

Bankerna och girigheten

Det har blivit en del rabalder om att SEB som inte hade råd att ge någon utdelning till sina aktieägare tydligen sätter nya rekord i att dela ut bonusar till sina chefer. Trots att motståndet mot de bonusar som inte bara delar ut hutlösa mängder pengar till chefer som många gånger förlorat miljardbelopp åt aktieägare, utan även antagligen är en bidragande faktor till kortsiktighet, bubblor och finanskriser, är kompakt både bland politiker från vänster till höger och allmänhet, så fortsätter pengarna att rulla. Uppenbarlighet finns det ingen självreglerande spärr för girigheten, vilket innebär att förändringen måste tvingas på utifrån. Det finns två sett, naturligtvis borde vi alla lämna SEB, Swedbank m.fl. och söka oss till sundare banker, men människor är lata av naturen, och jag har själv ingen stor lusta att flytta konton och lån... Däremot hoppas jag att vi snart får lagstiftning, både nationellt och på EU-nivå, som motverkar denna girighet. Tex borde man kunna sätta in punktskatter på bonusar (vilket tex Frankrike har gjort), så att de mesta av dessa pengar i stället hamnar hos staten.

Read more...

Malaysia - om rätten till ett ord

I Malaysia, som traditionellt har varit både mångkulturellt, multireligiöst och tolerant, så har under den sista tiden religiösa och sekteristiska spänningar börjat plåga landet, och dessutom har kränkande sharialagar börjat tillämpas. Det är svårt att säga vad det beror på, många tror att en global trend med radikalisering av de mer ortodoxa muslimska grupperingarna är en bidragande faktor, och det är också möjligt att socioekonomiska, sekteristiska spänningar påverkat, då landets muslimska majoritet generellt sett är betydligt fattigare än tex den kristna minoriteten. En av de utlösande faktorn till att muslimska extremister nu börjat att ta till våld är att en domstol underkänt regeringens tidigare beslut att förbjuda kristna att använda ordet "allah" om sin gud, Malajiskan har inget motsvarande ord, utan kristna likväl som muslimer har använt det arabiska ordet allah för att referera till sin gud i århundraden. Att regeringen i första läget för cirka tre år sedan fattade beslut om att förbjuda användningen av ordet "allah" är både tragiskt och minst sagt anmärkningsvärt. Antagligen hade beslutet att göra med att spela på de redan då begynnande spänningarna för att tjäna röster hos den muslimska majoriteten. Att landets högsta domstol upphävde beslutet är ett sundhetstecken. Att detta sedan lett till oroligheter är något som både de enskilda våldsverkarna, de muslimska ledare som driver sakfrågan, och regeringen som ursprungligen införde förbudet har ansvar för. Det absurda i att försöka förbjuda andra människor att använda ett ord (som de dessutom redan använt i århundraden) visar på konflikten mellan upplevda religiösa rättigheter och reella mänskliga rättigheter. Det har ända sedan "Satansverserna" funnits religiösa strömningar, för tillfället främst inom islam, som vill hävda att det är en mänsklig rättighet att inte få sin religion kränkt eller hädad. Jag tycker visserligen att både Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer och Wilks rondellhund var ganska plumpa och onödiga tilltag, men lika självklart som det är att de kan kritiseras, lika självklart är det att de inte bör kunna bestraffas. De aktualiserade debatten om vad som får sägas, och ledde till att muslimska ledare inom ramen för FN igen tryckte på för att ge skyddet åt religionerna företräde över yttrandefriheten. Jag tycker att det är en tragisk utveckling. Alla människor har rätt till religionsfrihet, men det gäller främst rätten att tro och tänka vad man vill om existensiella och religiösa frågor. Visst har man även rätt att praktisera sin religion, men även här gäller Konstapel Bastians lag. Praktiserandet får inte innebära en kränkningar av någon annan människas rättigheter (eller onödigt djurplågeri). Så länge din religiositet är personlig och inte går ut över eller begränsar hur någon annan får leva, så får var och en däremot tro precis vad han eller hon vill. För att föra tillbaka resonemanget till Malaysia, så är det självklart ingen rättighet att begränsa andras användning av ord, medans det är en lika självklar rättighet för dessa andra att används vilka ord de vill i sitt religionsutövande.

Read more...

Högerpresident i Chile

Det faktum att Chile efter de 20 år av vänsterstyre som följde på slutet på Pinochets diktatur nu för första gången får en högerpresident gör nog många chilenare, och demokrativänner världen över lite nervösa. Enligt en opinionsundersökning så försvarar majoriteten av Piñeras väljare Pinochets regim, vilket sannerligen inte bådar gott. Det är bara att hoppas att demokratin har hunnit bli så pass mogen nu i Chile att maktskiftet inte innebär några större förändringar ifrån dagens politik.

Read more...

"Emot alla" i valets Ukraina

Förra gången det var val i Ukraina, och den orangea revolutionen fyllde gator och torg med människor som brann för en demokratisering av den gamla sovjetrepubliken, så kunde ingen klaga på engagemanget i valkampanjen, eller på framtidstron efter att Viktor Jusjtjenko hade segrat. En mandatperiod senare så ser allt annorlunda. Ukraina befinner sig i ekonomisk kris och förtroendet för politikerna är rekordlågt. Den sittande presidenten Jusjtjenko blev precis utslagen i första valomgången med endast 5-6% av rösterna, och den andra omgången kommer att stå emellan Viktor Janukovitj och Julia Tymoshenko. Janukovitj har starka band till Putins Ryssland, och har dessutom anklagats för korruption. Tymoshenko anklagas för makthunger och korruption, och har genom sitt käbbel med Jusjtjenko bidragit till den orangea revolutionens enorma bakslag. Sveriges Radios korrespondent Fredrik Wadström rapporterar att de flesta som tillfrågas om vem de skall rösta på säger att de är "emot alla". Troligtvis så avgörs valet snarare av de som röstar mot en av de två kandidaterna än de som röstar för någon, och det verkar onekligen som om Ukraina har att välja mellan pest och kolera...

Read more...

Tragediernas Haiti

De senaste dagarna har jordbävningskatastrofen i Haiti funnits närvarande överallt, och av självklara skäl dominerat etern. Det västra halvklotets fattigaste land drabbas av en jordbävning som inte bara är kraftig, 7,0 på richterskalan, utan också väldigt ytlig. Kåkstäder, bland annat byggda på sluttningarna kring storstäder som Port-au-Prince, med hög befolkningstäthet ökar utsattheten då jordbävningen slår till, och det fattiga landets gravt undermåliga kapacitet att hantera kriser bidrar till att ytterligare förvärra konsekvenserna. De enda som tjänar på tragedin är de kriminella som kunde fly ifrån ett rasat fängelse. De har nu beväpnat sig och sprider ännu mer död och lidande i ett land som redan förvandlats till ett helvete med avlidna och skadade överallt, och där nu brist på vatten och mat gör situationen desperat även för de som inte skadats. Förutom att konstatera att det är fruktansvärt sorgligt hur de haitier som redan lever i en mardröm orsakad av jordbävningen, dessutom utsätts för än mer lidande av sina medmänniskor då laglösheten breder ut sig, så kan jag inte undgå att fundera över varför det tar sådan tid för hjälpen att nå fram. Jag förstår att det är extremt komplicerat att organisera hjälp till en stat som inte bara utsatts för en katastrof, men som också i praktiken upphört att fungera, men det finns gott om exempel på att om man bara ser till att hjälparbetarna kommer på plats (och har med sig utrustning och förnödenheter), så börjar det självorganisera sig och jobba med att rädda liv där de är. Att reagera blixtsnabbt borde vara en plikt inte bara för hjälporganisationer utan även för ledare. Det är självklart bra att Obama skickar sitt flytande militärsjukhus, men det hade varit bättre om det hade fått order att avgå direkt då katastrofen blivit känd. Haitis lednings bristande kapacitet att be om eller acceptera hjälp, delvis beroende på att nästan inga kommunikationer fungerade i början, borde inte få bli en flaskhals som fördröjer hjälpen i dagar. DN:s rapport kanske inte är uttömmande, men läser man deras redogörelse över vad som hänt, så verkar Kina och Island ha varit först på plats med hjälp, det är inget gott betyg till varken USA eller de latinamerikanska grannarna. Och under tiden så har Sverige och MSB (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap) precis fattat beslut om att skicka två it-tekniker. Först dagen efter, då islänningar och kineser redan räddat liv i något dygn, beslutas om att skicka 20 man till, och planeringen av detta kan börja. Jag tvekar inte på att samtliga svenskar som skickas har gjort och gör ett väldigt viktigt jobb, men jag hade ändå hoppats på mer hjälp snabbare.

Read more...